3f Academifk Afhandling OM SKATTEHEMMAN. II. DELEN. Med Juridißa Facultetens Samtycke, Och Under Juris Profesforetis HerrDolt. A N D ERS HERNEERGHS In fe ende, Författad och till Allmånt ompröfvande framftålld Af CARL FREDRIC FURTENBACH, Stockholmsbo. Uti den Större Guftavianfka Lårofalen, den 19 Junii 1784. U P S A L A, Tryckt hos Direft, Joh, Edman, Kongl. Acad. Boktr.
OM SKATTEHEMMAN, a del. 9- de Svenfka Hemman och Jordagods, fom efter T'ill Kameral Styl kallas Skatte, fora ock fomlige de få kallade Såmje- och Stadge hemman, då andre deremot, fom förmena lig nårmare infe faken, yrka, att delfe fednare (lags Jordalågenheter, böra ifrån de för ra noga fkiljas, och fåledes icke med dem fammanblandas. Hvilken af delfe bågge meningar må anfes for den råtta, och, fåfom nårmaft inftåmmande med de grunder, hvarefter, Kameral författningarne likmåtigt, alla förekommande tvifter om Hemmans råtta natur böra utredas, år den fråga, med mera, fom jag förefatt mig att i denna korta afhandling på Academifkt vis befvara. Ett arbete, hvilket, ehuru for mig drygt och befvårligt, fom ånnu en yngling faknar den vidliråckta kundlkap, fom till beredande af defs fullkomlighet årfordras; jag dock vågat underkafta mig i den fåkra tilförfigt, at en benågen Låfare lårer tåckas mer hafva affeende uppå ett ofkyldigt upfåt, ån med noggranhet underföka de brifter, deruti finnas; hålft långt ifrån, att kunna fmickra mig dermed, fom Ikulle ett arbete af fådan art kunna uti ett kort Academifkt fnijleprof, i hela defs vidd afhandlas, jag fall; mera derom öfvertygad år, att myc ket deruti brifter, fom med Ikål kunde vnntas, och att följagteligen mycken ofullftåndighet lig deruti vifar. D. 10.
41 ) 22 ( II lo tt vad tillfölje häraf den Frågan angår, huru vida de få kallade Såmj,e - och Stadge- rätter må rätteligen kun na anfes, fåfom varande af (amma natur, art och befkaffenhet, fom Skatreråttigheter, eller ej? Så, ehuru hvarken i äldre, eller fednare tiders Författningar, ken myc uplyfning i den delen år att hämta; gifva de dock alla i ett oafbrutit fammanhang fådane omflåndigheter vid handen, hvaraf man, med all tillförlåtelig vifshet, fynes kunna ftadga det fvar, fom uppä denna fråga bor aflemnas. Refolution uppå Allmogens befvår af den 17 Sept. 1723, innehåller i den 77. uttryckeligen, att de få kallade Såmje - rätter, fåfom af annan befkaffenhet, ej böra, fåfom Skatteråttigheter, anfes, och, att de i Bergslagen på Stubb-och Rogfel-rått utfallne gamle Lag mans, eller Härads Faftebref icke förmå tillägna äboen Skattemanna rått på hemmanet. Uti Kongl. Brefvet till Hof-Råtterne af den 23 Nov. 1694, förekomma fådana uttryck, fom i conformite med nyfsnåmde Refolu tion tydeligen utmärka, att, de Såmje-och Stadge- Hem man, fom en och annan befutto, icke under ägande och Skatte jords rättighet} fingo dragas, famt att, till fö rekommande af en fådan irring, Hof-Råtterne borde dylika fig yppande tvifter till Kammar-Collegii fkårfkådan och decilion remittera, fom af Kammar- Archivi Handlin gar, och de der trovärdige år ifrån år upfatte annotatio ner båfta efterråttelfen derom hämta kan. Och, tå hårtill kommer, att uti Kongl. Refolut. uppå Allmog. befv. af den 28 Junii 1731,. 49. den, fom innehafver något Krono - Hemman, under Såmje-och Stadge-rått, icke allenaft år vorden nårmaft berättigad förklarad, att inlöfa famma hemman til Skatte3 få utan ock, att i fådant fall på köpefkillingen afråkna, hvad för Såmje-Rätten kan bevifas hafva blifvit till Kronan betalt; och oftridio-t
> o *5 ( c9& ) 2 3 \ c2xf år, att det hvarken, fäfom förmånligt, eller nådigt am fes kunde, att få kåpa det till Skatte, om det förut vore af fådan natur; få kan fådant alt ej annat ån le da till den otvifvelagtiga flurfölgd, att Såmje-och Stadge-Hemman, långt ifrån art vara af enahanda natur med Skattehemman, åro flirt mera af hel annan art och befkaffenhet, fanit förthy böra ifrån fiftnåmnde Hemman noga (kiljas.. ir. Men, ehuru det fåledes år en i förenämnde For fattningar grundad vifshet, art emellan Såmje - och Stadge-Hemman, å den ena, famt Skattehemman, å andra fidan, år, i anfeende till deras ågande natur, mycken fkillnad ; år dock derigenom icke utredt, hvaruti famma fkillnad beftår. En omftåndighet, fom få mycket mer fynes tarfva behörig utredning; fom kunfkap om det förra, utan vetfkap om der fednare, foga båtar. På en fådan grund år det derföre, fom jag finner mig bunden vid den fkyldighet, att i all den korthet, fom med tydelighet kan förenas, fåtta denne fak i ljus och redig«, het. Vid en fådan utredning hade jag vål önfkat att få fe andras tankar, for att fåmedelft kunna gifva mine egne defto mer ljus och ftyrka ; men, tå ingen, få vidt mig år bekant, detta åmne ex profeflo förut vidrört, och jag fåledes icke fått begagna mig af andras infigt,, till underftöd for min egen; har jag på en obanad våg, låmnad mig fjelf, måft leta mig fram efter den anled ning, fom de få i denne Lagfarenhers del emanerade laga Stadgar bereda. Till följe af deffe, år emellan Skattehemman, och Såmje-famt Stadgehemman, myc ken fkillnad i flere omftåndigheter; af hvilka jag förft får nåmna den, att de på olika fått upkommit. De förra, eller Skattehemman leda fin början och upkomffy D 2. dels>
CgjtS3 ) 2 T V. *&? dels derifrån, att i åldre tider de af Rikets Tnvånare, fom vore fjelfågande och odalburne till fine hemman, åtogo hg efterhand och i den mon, fom Rikets behof fådant fordrade, viffa befvår och fkyldigheter, hvaraf förft, genom håfd och vana, famt federmera genom Lag, blef ftadgad en fkylldighet, fom danade deras Ikattfkylldighet, och följakteligen Skatte natur, dels ock deraf, att i felnare tider Kronohemman blifvit undan Kro nan fålde ät private perfoner med borde hvilkor, att de deraf utgöra årlig fkatt > famt fvara Hemmanen till alla öfrige med åtföljande befvår och fkylldigheter, fåfom andre Kronohemmans åboer. Se Herr Kammar-Rådet af Botins lårda Tra lat om Svenfka Hemman och Jor dagods, Cap. I.. IV. V. i D. famt Jac. Serenii Difp. om Skattehemman i D. Men deremot hafva de fednare, eller Såmje-och Stadgehemman fin uprinnelfe af det flags Contrnct fom de* Lagkloke kalla locatio condu- tio, hvarigenom den, fom år jordägare, gifver någon annan tillftånd, att till odlande innehafva, och befitta, famt nyttja fin jord, eller egendom på vifs eller beftåmd, obeftåmd tid, för någon vifs betingad afgift. Men denna delfa fbgs Hemman emellan hg vifande fkillnad år icke den enda, Skatteråttighet innefattar och medförer ågande rått för innehafvaren till det Hemmans jord, hvarå den lyder, och Skatrebref blifvit utfårdadt, hvilket år oftridigt af de uttrypk, fom till bevis i den delen, få i åldre, fom nyare Stadgar, ligga förvarade, och hvilka leda till den bevifning, att Skatteågare altid blifvit kallade Jordägare och öfver fina Skattehemman utöfvadt alla de rättigheter, fom ågande ratten efter Sveriges Lag och Laga ftadgar åtfölja, fe Herr Kam mar-rådet af Botins Svenfk. Hemm, och Jordag. i D. i Cap.. IV. V. i2, 13. j:fr Herr Jac, Serenii Difp. om Skattehemm. Men,
f! ) 25 ( II Men, angående deremot Såmje-och Stadgeråt ter, åro de åfven i den delen af hel annan art. Defte, långt ifrån att för dem, fom fådana rätter lig förvårfvadt å något flags hemman eller jord, därtill medföra någon ägande rått, innefatta blott en nytjeråttighet till annars mans jord, under hvilkor, fom uti Såmje-och Stadgebrefven finnas ftadgade. Att Såmjeoch Stadgeråtter icke någon annan flags rättighet inne bära, lårer en hvar, utan fårdeles möda och fvårighet, kunna begripa, fom med upmårkfamhet låfer 49. i Kongl. Refolut. på Allm. Befv. d. 28 Junii 1731. Thy, fom uti denna Refolution, enligt hvad redan anfört blifvit, den förmon vederbörande Såmje-och Sradgeråtts innehafvare uttryckeligen förvaras, att, framför andre, få köpa fine innehafvande Såmje-och Sradgehemman till Skatte, få leder i bevifnings vågen fådant åtminfione till den oftridiga fanning, att Såmje-och Stadgeråtter icke medföra någon ägande rått, hälft i thyfall icke behöfdes att löfa fin egen jord.. 12. Såmje-och Stadgeråtter åro defsutom i få måtto af ätfkillig art, art fomlige innefatta en ftåndig befittningsrått, ej mindre för förfta adquirenten, ån för defs barn och arfvingar, men andre åter uphöra med förfta Fångismannens död, eller, tå Stadgepenningarne återlefvererade varda, alt efter thy fom Samje-och Stadgebref ven innehålla, fe Kongl. Ref. på Ridd. och Ad. Befv. d. 17 Aug. 1668. I förfta fallet gå de i arf efter den ordning i arftågt, fom i Lag och Årfda Balkens trenne förfta Capitel år ftadgad, få framt icke brefven annorledes bjuda hvilka altid vitsord lämnas bör, fe ibid. D 3 I an-
W* ) 20 \ I andra fallet kunna vederbörande arfvingar få myc ket mindre deruti yrka någon arfsrått, fom Såmje-och Stadgerårten, ex fuppofito, med innehafvarens död till jordägaren återfaller; åfven fom ock i tredje fallet famma lag år, fom fagt år i det andra, om Sradgepenningarne förut äterftålde blifvit. Med Skatterätten deremot, fom medförer ägande rått till fjeifva jorden, år altid en ftåndig befittningsrått förenad. Den går ock altid i arf, efter thy Lag bjuder, fe Callm. Receff. 1483- -44> hvilket alt, åfven år en oitridig fölgd af ägande rätten. Såmje-och Stadgehemman gä i arf, få(om annat lösöre, dereft icke de derå meddelte Såmjobrefven an nat utvifa, fe 53 uti nyfsnåmde Refolution på Ridd. och Adelns Bef d. 27 Aug. 1668. Detta fynes och kun na lämpas, få vål till den håndelfe, tå någon till evårdelig tid förvårfvadt fig Såmje eller Stadge rått å någons jord, (om till den, når någon till vifs beftåmd tid en fådan rått till annans egendom undfådt. Art Såmje-och Stadgeråtten, i håndelfe den endaft till vifs tid till någon öfverlåten blifvit, bör anfes, fåfom lösöre, och ej få fom faft egendom, hvilar på en ganfka god och lagfaft grund, lnnehafvaren derafär då icke, till följe af Såm je-och Stadgeråtten, berättigad till längre oqvald belittning, ån till defs Sradgepenningarne thy äterftålde varda. Och, emedan vid få befkaffade omfiåndigheter Såmjeoch Stadgeråtten i dens hand, fom famma rått, under fådane vilkor, fångit, icke annorledes kan anfes, ån få fom furrogat för de utgifne Stadgepenningarne, fom verkeligen åro lösören; och den förthy, icke kan tilläg gas egenfkap af någon annan flags ågendom, ån af den, fom derföre uugifvits, hilft alla furrogaters egenteliga art och beskaffenhet deruti förnåmligaft beftår, att de under famma Laga Synepuaöt böra anfes, fom de ring, hvilka de, fåfom furrogater, föreftålla; ty beredes ofs hår-
^g3 i 2 / V härigenom den vifshet, att den Såmje-och Stadgeratt, fom någor på [vifs tid och til defs Stadgepenningarne varda återlefvererade, fängit, icke emot den grund, hvaruppå förordnandet i högftbemålte Refolution hvilar, kan annorledes, ån fåfom lösöre, anfes och arfvas. Äl dre Författningar, fom till bevis i den delen kunde an föras, att förtiga,c får jag endaft åberopa mig den uti XVII Cap. 2. Å. B, ftadgade analogie, fom härmed aldeles inftåmmer. Samma lag år ock, når Såmje-och Stadgeråtten för everdelig tid å något Hemman blifvit någor, defs barn och arfvingar, uplåten. Ty, ehuru uti denna fednare fupponerade cafu Jordägaren icke, fom uti den förra, år berättigad, att, i ftöd af det utgifne Såmje-och Stadgebrefvet, emot Stådjepenningarnes återbetalande få jorden äter, når han behagar, utan förfta fångismannen, defs barn och arfvingar ; arfvinge efter arfvinge, aga alla, att trygga fig vid en oqvald befittnings rått derå, få långe alla laga praeftanda full göras, och fåledes för den, eller dem, fom fådane Såmje-och Stadgehemman årfva, icke att befara år, att de blifva nödfakade, att, i ftållet för den i arf fångne Såmje-och Stadgeråtten, få penningar, fom åro lösören; likvål och fom Såmje-och Stadgeråtter icke medföra någon åtkomft till ägande råtten å fjelfva jorden, och oförnekeligir år, att det uti Högftbemålte Ref. på Ridd. och Ad. Befv. af den 27 Aug. i66g. 53. ftadgade för ordnande, fom bjuder, att Såmjehemman böra gå i arf, fom andre lösören, år ^enerelt, famt förthy åfkar tillämp ning i alla de fall, då Såmje-och Stadgebrefven ej an nat utvifa ; få tyckes hår icke vara något fkål för han den, att annorledes anfe de för evårdelig tid någor förundte Såmje-och Stadgeråtter, ån fåfom lösören, eller, att de under annan egenlkap i frågor om arf, arfvingar emellan, med mera, kunna antagas. Och att denne flur- fats
ii > 28 ( $ fäts icke på något fått år lagftridig utan faß: mera vin ner ån både ftörre ljus och fiyrka åf den i detta åmne emanerade Kongl. Refolution på Ridd.. och Ad. Befv. af den 24 Sepr., 1675-5 tårer förmodeligen ingen kunna dra ga i tvifvelsmål, fom den, med den ovåldugher, fom vederbör till defs råtta mening, och grund pröfvar. 20. uti denne 1675 års Refolution bjuder, att uti det, fom Såmje-och Stadgehemmans rättigheter angår, icke allenaft Såmje-och Stadgebrefven, uran ock, hvad andre fkål uti hvarjecafu kunna gifva vid handen,'böra der vid komma i behörigt öfvervågande, få att af den bevifning, föm uti fammanhanget emellan 1668 och 1675; årens Refolutioner fig företer, fynes följa den otvungne conclufion, att,,efter. Lagena-princip, Såmje-och Stadgeråtter icke: annorledes, ån; fåfom lösören,, böra i allmänhet anfes déråftlicke: Såmje.- och; Stadgebrefven,, eller; flcålen i hvarje cafu annat medgifva... Står- nu detta, fåfom fullkomligen utredr, faft, få år lått att finna, att hvad Såmje:-och Stadgeråtter angår, de i frågor om arf böra i allmänhet,, fåfom lös ngendom, an fes-, och derefter emellan arfvingarne fkiftas; Men deremot årfvas altid Skatteråttigheter fåfom fafi e- gendom, hvilket år få mycket oftridigare, fom de inne fatta ägande: rätten til fjelfva jorden, hvarå de lyda,. 13- Att Skattehemman af vederbörande - Skatterätts Innehafvare få fålljas, till Laga faftas erhållande derå upbjudas, fe IV Cap.-1. J. B. j:fr Kongl. Br. d. 7 Aug. 1742, inteknas för Skattebondens fkuld till råntetaga* rens fåkerhet,.anfes, fåfom underpant för tre års rånta, fe XVII Cap. 3. J. B. gå i börd,.når de antingen till ofkyld eller fiermare fkyld blifvit fåld, och fåljären dem i arf. fångit, famt, efter laga ftänds tiden, med fafta i adqui-
c8& ^ «jrv t &&& i 2y k w quirentens hand befallas, år en få fdlmånt erkånd fatt ning, att den icke lärer kunna dragas i minfta tvifvelso mal. c «Dock bora de, nar de r* talljas utom bord, hembjudas Kronan, om de åro Krono- Skatte, men honom fom frålferått derå åger, om de åro Fråife-Skatte, in nan tredje upbudet derå tages, rå de federmera hafva magt den jord att löfa, och Lagfarten fullfölja låta, fe Cap. IV.. 5. J. B. Sådane hembud tke hos Konungens Befallningshafvande 'O i orren, hvilken ock desurom af Håradshofdingen, vid hvars dornftol upbuden för fig gå, der-om bor underråttas vid andra upbudet i de orter, der Ting allenaft en gång om året hålles, men vid tred je upbudet, der tre Ting årligen utlyfas, fe II Cap..4. R. B. Och på det, att med någon tilförlåtelig vifshet må kunna utredas, huru vida något fådant, utom börd förfåldt Skattehemman, kan vara nödigt att af Kongl. Maj:t och Kronan inlöfas, böra Håradshöfdingarne altid af den, fom upbud begår, innan tredje upbudet varder ho nom beviljadt, infordra ett fådant bevis 3 fom i korthet tillkänna gifver uti hvilken By, Sokn och Hårad; Hem manet år belågit, defs namn, nummer, matur,»mantal och fkatt, famr få vål af, fom tilltrådande åboens namn, hvilket alt införes uti Hårads-Rättens Protocoll, hvaraf utdrag bör medfollja Domhafvandens anmälan hos Ko nungens Befallningshafvandefe Sv. H. R. Univ. d. 22 Sept. 176g. Hvarefter Landshöfdingen fkaffar Kongl. Kam mar Collegii utlåtelfe, huru vida Kongl. Maj:t vill inlofa Skatterårtigheten eller ej. Ankommer en fådan utlå telfe icke, innan köpet blifver lagftåndit, må Häradsrät ten meddela köparen Falla och Skötebref, och hår den Kongl: Maj:t til anfvar, fom defs rått ej behörigen be vakat, fe Plac, d. 2 Maji 1684, Refolut. på Allm. Befv. d. 17 Sept. 1723. 84. Kongl. Kammar Collegii Inftr. d. ii Oftob. 1734. Sv. H, R. Univ. d, 6 Dec. 1734. Men, E 2 hvad
H ) 30 C # hvad Såmje - och Stadgehemman angår, år med dem, åfven i den delen annorledes befkaffadt; ty Såmje-och Stadgeråtrs innehafvaren åger icke, hvarken genom köp, fkifte, gåfva, eller forpantning, til någon annan, eho ddn vara må, utan jordägarens lof och famtycke, att dem ahalienera. Gör det någor, anfes fådant for ogilt, få vål i förmågo af den grund, fom i allmänna lagen X Cap. i. J. B. lagd år, fom, enligt 53. i Ref. på Ridd. och Ad. Befv. d^. 27 Aug. 1668. Och emedan adquirentens fång och åtkomft till jorden i thy fall få mycket mer år olagligit, fom Såmje-och Stadgeråtts innehafva ren icke åger jorden, och förthy varit oråtter man att fålja; ty kan ock dominus praedii vinna köparen derutur utan^ löten, efter lagens klara princip, i XI Cap. 1. J. B., når klandret på fått, lag bjuder, anftålles. Vidare år ock det en betydande fkillnad Skattehemman famt Såmje-och Stadgehemman emellan, att den, fom åger räntan å något Skattehemman, vare fig Krono-eller Frålfe-Skatte, icke, utan Skatterätts ägarens opna bref och fullmagt, år tillftåndigt att fålja, förhyra, eller förpanra famma Hemman ; ty, fom enligt 42 Dom. Regi. ingen kan gifva annor ftorre rått, ån han hafvar fjelf; och den förra, eller rånteragaren ex fuppofito & demonftrato, endall: hafver rått till den deraf årligen utgående räntan; få lårer hvar ock en finna det vara klart, att rånretagaren hvarken kan, eller bör anfes för rätter man, att fålja mer, ån årliga räntan, och, art, om annorledes fker, fådant år i få måtto åfven ogildt, att det icke kan^medföra något beftånd. Hvaremot den, fom åger upbåra årliga fkatren af något Såmje-och Stadgehemman, år, fåfom tillika ågare af Hemmanets jord och rätter grund, man, att det famma, genom alla de fång,^hvarigenom ägande rätten öfver faft egendom, efter Sveri ges lag I Cap, i. J. B. kan forvårfvas, fig afhånda, dock
"i jr r m w J 31 V. dock få, att den nyttje-och befittningsrått bor vid fådanr tillfälle Såmje-och Stadgeråtrs innehafvaren oforkrånkt tillhanda hållas, fom thy uti Såmje-och Stadgebref* vet finnes vara uplåten. 14- Utom hvad i nåftföregående. anfördt år, bor, hårvid åfven ej obemålt lämnas, att Skarteråttigheter icke förverkas för alla de ordfaker, hvarfore Såmje- och Stadgeråtten förloras. I åldre tider blef den, fom, under Skattemanna rått, ägde något hemman, eller jordagods, men icke årligen till vederbörande råntetagare betalte den (katt och de utfkyllder, fom deraf for hvarje år utgöras borde, med behörig pligt anfedd, utan att på underlåtenhet, eller tredfko i den delen fölgde Skatteråttighetens förluft. Men, då förfarenheten gaf vid han den, att en fådan pligt icke var tillråckelig att förekom ma Skattehemmans ödesmål, och råntetagarens deraf o* undvikeliga lidande; ftadgades derpå i hufefyns ordnin gen af d. 18 Julii 1681, att de Skattehemman, fom blefvo ö- de och åganderne fjelfve ej ville, eller kunde befitta, eller andre innom, eller utom deras ått och börd för reda betal ning upläta, (kulle Håradshöfdingen i orten lagligen upbjuda låta, famtatt, dåreft rårta åganden, eller defs arfi vinge, innom natt och år efter upbuden, icke fjelfve vil le Skattejorden upråtta, och utgöra alla årerftoder, fom han vore Kronan, eller husbonde fkylldig, eller jorden till andra fåll ja; Fogden borde kånna (amma jord un der Krcnan, eller Skatteåcanden, och fkaffa derå abo, fom kunde deraf gifva Kronan de utlagor, fom det kun de låggas för, efter goda måns råttvifa ranfakning. Uti den deiuppå under den 9 Ocf. 1688 emanerade Härads fogde lnftru tion ftadgas ån vidare, att, om något Skat tehemman allenaft ett, eller tu år, hade liggat öde, och' E 3 ni-*-
# ) 32 ( C# någotdera af dem, fom derril voro Bordemin efrer lag., ville det fa mm a uptaga, fådänt thy tillåtas borde emot årliga räntans praeflerande, men att, det {kulle årkånnas för Skattevrak, och ingen fkarteråttighet dera vidare til låtas, om det i tre år öde liggat. Härmed inifåmmer ock 13. uti Kon gl. Red på Allm. befv. d. 10 Sepremb. 1743, då der ftadgas: att Hemmanet bör med annan å- bo förfes, nfr någor Skattebonde, igenom hvarjehanda olyckor, eller eljeif kommit att åfamka lig tre års obe talt ränta. Och, på denna grund år det, fom under- Domare åro bundne vid den fkyldighet, att, innan nå got upbud bevilljas å Skattehemman noga examinera och efterfråga, oin Hemmanet år {katte, till hvilken anda icke allenaft de derpå utfärdade Skatte och Faftebref måfte infordras och öfverfes, utani ock vederbörande Krono-Betjente höras, huruvida famma Hemman federmera kunnat råka i Skattevrak och ikläda fig Krono- na tur, eller och häfta för några reftantier, tå Kronans rått dervid kommer att bevakas, fe Kongl. Brefvet d. 7 Oft. 1742, it. Sv. H. R. Univ. d. 21 OT. famma år. Men fom ödesmål leder till föjgd af minfkning i Kronans ingålder, år till förekommande deraf i Kongl. Kammar. Collegii Kungörelfe af den 27 Nov. 1730 påbudit, att fådane oindelta och i odesmål råkade Skattehemman böra offenteligen vid trenne Ting upbjudas, tå den Bördeman fom fig till Hemmanets emottagande anmäler, och vill derföre vid tiltrådet betala de för ödesåren refterande råntor, bör han vara nårmaft till Hemmanet med Skatteråttighetenj, fom annars tilfaller den, fom år utom bör den, och förenåmde villkor fig åtaga vill. Detta faftftålles ån vidare i Kongl. Refol. på Allm. Befv. d. 10 Sept. *743 I3- Och, huru vidare förfaras må med Ödes hemman i hådelfe hvarken bördeman eller någon annan emot befagde vilkor vill dem emottagaj kan inhåmtas
csßs N no ( ^2» W ) 33 V, =2)8= af nyfsnåmnde Kongl. Kammar - Collegii Kungörelfe, famt Kongl Brefvet till Kammar Collegium d. 3 Januar. 1744, med fiere i det ämne vidtagne Laga Forfattningar. 1 följe håraf år (åledes det klart, att oindelte Skattehem man ej förr, ån efter 3 års ödesmål blifva Skattevrak och kunna kännas under Kronan, då Såmje-och Stadgeråtter deremot, enligt Kongl. Refolution på Ridd. och Ad. Befv. den 27 Aug. 1668.. 53., blifva förvårkade till den, fom deraf åger upbåra råntan, deråft icke år ligen fkatten riktigt erlägges',- eller godfet vid magt hål les, utan- flor brifh deruti förfpörjes.- : ir~ Att' formedlingar å Skattehemman åro i allmänhet forbudne, år oförnekeligt af Kongl.- Ref. på Allm. Befvår d. 22 Nov. 1680.. 19, Skattläggnings Methoden, åi 30 Jan. 1688,.6. famt: Kongl Br. cl. 16 Jan. 1695. Dock få, att denna eljeft i allmänhet gällande Regel i frågor'om Skattehemmans förmedlingar, i anfeende till dem, fom åro oindelte, medgifver undantag i thy fall, når vifas kan, att Skattehemmans ågor blifvit af vattuflod affkurne och forminfkade, eller öfverlupne och fördårfvadc af flygfand och ljung, eller ock, att det vore fkattlagr för något fhke, fom federmera aldeles gådt ut, få att det utan egandéns förvållande blifvit fördårfvadr, eller mift ågor, eller andra formohner, fe Kongl. Br. d. 16 Jan. 1695. Skulle någon Skatteågare begåra och fig erbjuda, att emot ceflion af Skatteråttigheten, få för medling uppå defs Skattehemman, bör det förft i de omkring Hemmanet belågne Soknar af Predikoftolarne allmänn eligen utbjudas, om någon vill det famma emottaga, till den deraf gående förra och gamla räntans ut görande, famt få vida det befinnes, att ågorne ej verkeligen vore af vattuflöd, ljung, flygfand eller andre or*
m \ /* A f m* «a J o 4 v, egg» prfaker anfenligen fårminfkade, uplåtas till den, fom, enligt 1723 års Skatteköps Förordning, vill derföre erlågga löfen till förre Skatternannen, famt der fedan nyt tja och bruka efter dejfs förra hemmantal och ranta, utan att begära och påftå derå någon vidare ref och förmedling, fe Kongl. Br. till Kammar-Collegium den 3 Jan. 1744. Och, emedan förbudet emot Skattehemmans förmedlingar förnåmligaft hvilar på den grund, att, fom de ifrån Kronan blifvit köpte under behändig ägan de rått, emot thy vilkor, att jordägaren bör (vara till al la* de med Hemmanet följande råntor, befvår och fkyldigheter, hvarföre defs utom Skatreråttigheten år Kro nan till underpant; det altfå. Skatteågaren ej kan vara berättigad till någon förmedling annorledes, ån Kongl. Brefvet den 16 Jan. 1695 medgifver; ty tyckes i tillåmp. ning till Såmje-och Stadgehemman vara famma rario Legis, famt följakteligen famma Legis difpofido. Att, famma fkäl till förbud emot Såmje och Stadgehemmans förmedlingar år for handen; lår få mycket mindre kun na dragas i tvifvelsmål, fom det år en i allmänhet an tagen och i conformite med Författningarne etablerad grundfatts, att vederbörande jordägare, aldrig någon Såmje - eller jkadgerått å fine hemman annorledes, ån med förbehåll, att deraf få de årlige fkatter och urlagor, forn antingen uti fjelfva Såmje-och Stadge Brefven blifvit till utgörande ftadgade eller ock deraf förut vanligen utgådt efter Hemmanets tå ågande mantal, få framt icke något Såmje-och Stadgebref uttryckeligen innehåller, att någon fkålig förmedling derå må tillå tas, i håndelfe att Hemmanet verkeligen år fatt for hö gre rånta, eller mantal, ån hvarföre det kan göra fkal. 16. Som ibland de jordatvifter, fom till afgörande vid Dom-
Ü ) 35 ( H Domflolarne förekomma; ock de frågor, fom rora Hem mans natur, åro att anfe, men de (Te till fin grund ej i Allmänna Lagen åro urförde, i anfeende hvartill och Konung FREDRfC den Fördes, Glorvördigft i åminnelfe, Stadfåftelfe öfver Lagen af den 23 Jan. 1736 uttryckeligen innehåller, att deruri ej influtit det, fom till fårfkildt forordnade Domfåten hörer, eller hvad Oeconomie och Politie Förordningar angår, hvarmed åfven inflåmmer Förordnandet uti X Cap. 26. Råtteg. Balk, Så har, då vid få befkaffade omftåndigheter tvifter om Hemmans råtta natur icke under de i vår nu varande Lag i Cap. Rått. B. omförmålte Allmänna Domftolar, utan under färlkildte andre Domfåten och Collegiers åt gärd och vård, lagde blifvit, jag trodt mig fluteligen med någre ord böra nåmna, hvarefl och huru fådane flridigheter böra afgöras. Uti Refolution på Allm. Befv. af d. 8 Junii 1731. 42. år den grund, till utrönande om etc Hemmans natur lagd, att de Hemman, fom i de gam le jordeböckerne och fjelfva indelningsverket flå for Skatte införde, böra derefter anfes; dock få, att om de flå i jordeböckerne och indelningsverket under diverfe Tittlar, i Kongl. Kammar-Collegio derom underfökas måfte. Huru förfaras och hvareft fådant angifvas bör, om någor med orårta mift lin Skatteråttighet, vifar Re folution på Allm. Befv. af den 21 Jan. 1748.. 26. Och att likaledes alla de quteflioner och flridigheter, fom om Såmje- och Stadgehemmans vilkor upkomma, till Höglofl. Kongl. Kammar-Collegii fkårfkådan och decifion höra, och att Kongl. Håf-Råtterne Lagmans - och Hårads-Råtterne icke må med fådane faker fig befatta, år oftridigare af Kongl. Br. till Hof Råtterne af d. 23 Nov. 1694, ån att fådant kan fattas i tvifvelsmål. F
: - lar* '..,. ' - : ' \ ' v- " * -7 n ;--r,r % '