Kartering av förutsättningar för att kunna restaurera Storträsket i Bosund Storträsket södra del i maj 2018. Bild Ralf Wistbacka FM Birthe Wistbacka Bingos Botanik 15.12.2018
1 Historik Storträsket utgör en del av vattendrag som ännu på 1960-talet utgjorde en mångsidig helhet med många intressanta strukturer. I vattendraget har ingått Storträsket (ytan var år 1960 18 ha, djupet var 1-2,5 m och avrinningsområdet var 137 ha räknat till Skvalanbäckens utlopp. Sjön torde ursprungligen ha haft ett utlopp mot norr (Storträskdiket- Bäckshagadiket) men det huvudsakliga utflödet gick mot sydost via den s.k. Skvalanbäcken. Skvalanbäcken mynnade i Mellansundet, som i sin tur också har två utlopp (d.v.s. även den är en bifurkation) varav det södra går till Svennasminne i nuvarande Larsmo-Öjasjön och det norra till Hermassundet. Hermassundets utloppsbäck mynnar i sin tur i Funkössjön, vars korta utlopp mynnar i havet vid Gröthamnen (bild 1). Bild 1. Översikt av Storträsket från grundkarta från år 1972 Data Lantmäteriverket; bilden utskriven 1.3. 2018
2 Vattendragsreglering På 1960-talet genomfördes en vattendragsreglering av Hermassundet, som sänktes med ca 1 m. En liknande reglering för Storträskets del gjordes i början på 1960-talet. Planen gjordes av Gamlakarleby lantbruksdistrikt med Age Ahnger som förrättningsingenjör. Nyttoytan var 12,5 ha åker och 7 ha äng. Till detta tillkom sänkning av grundvattennivån i 33 ha mosse, kärr och myr. Den största delen av nyttan torde ha berört Bäckshagadiket. Enligt planen skulle Storträskdiket och Bäckshagadiket rensas och uträtas. Storträskdiket torde ha gått från Storträskets norra del till Bäckshagadiket. Avsikten var inte att helt torrlägga Storträsket; men nog att sänka ytan något. Enligt förrättningsingenjörens utlåtande skulle naturförhållandena i Storträsket inte nämnvärt förändas som en följd av projektet. I planen framgår inga avväggningar enligt N43-sysystemet. På basis av tvärsnittet av dikesprofilerna i regleringsplanen var höjdnivån i Stortäsket 13.9.1957 8,95 m och den nya dikesbottnens höjdnivå var på ca 7,7 m (höjdsystemet troligen relativt). Detta torde innebära att Storträsket sänktes med 1,1-1,2 m. I Wistbacka & Snickars (2000) nämns intervjuuppgifter om att sänkningen kan ha uppgått till 1m och att det nya utloppsdiket hade problem med erosion. 3 Stora förändringar i avrinningsområdet Sänkningen innebar stora förändringar i Storträskets vattendrag. Förbindelsen till Mellansundet upphörde och vattnet från den västra delen av Skvalanbäcken rann till Storträsket (se bild 1). Detta innebar att fiskvandringen i Skvalanbäcken upphörde. Före sänkningen hade ett omfattande fiske på vårlekande fisk (främst gädda) bedrivits i Skvalanbäcken och fisket arrenderades ut till enskilda (Wistbacka & Snickars 2000). Det förblir oklart om fisk kunnat stiga upp till Storträsket längs det rensade norra utloppet. Som en följd av sänkningen växte stora delar av sjön igen och den norra och östra delen försumpades. Fiskens vandring in till Storträsket bedömdes därför vara förhindrad år 1983 (Wistbacka 1986). På bild 2 ses igenväxningen i sjön på en bild från 2012. Bilden visar att endast ca 6-7 ha av den ursprungliga ytan kan klassas som en öppet vatten, medan resterande delar är helt igenvuxna eller ombildade till öppen mosse eller våtmark. Vattendjupet torde nu vara kring 0,5-1m med ett djupare område (1,5-2m) i den södra delen där stranden är mer brant än i de norra delarna. Den ursprungliga strandlinjen torde utgöras av den nuvarande skogsbrynet. I början av 1980-talet gjordes skogsdikningar i avrinningsområdet. Till sjön leddes vatten från 5 större dikningsområden och detta torde ha påskyndat igenväxningen och igenslamningen ytterligare (bild 3). En följd av dikningarna blev att Storträsket, i likhet med övriga delar av det ursprungliga vattendragsområdet, blev försurad, eftersom dräneringarna gjordes i sura sulfatjordar (se tabell 1 samt bilaga 1 och 2). Storträsket var surt ännu i slutet på 1990-talet. Även Hermassundet och Mellansundet var vid denna tid försurade av samma orsak (Wistbacka & Snickars 2000).
Bild 2. Flygbild av Storträsket år 2012. Data Lantmäteriverket; bilden utskriven1.3.2018 Bild 3. Storträsket år 2012 med 5 större skogsdikningsområden. 1 = Rensning av utfallsdiket gjordes till denna punkt längs sträckan söder om vandringleden vintern 2017-2018. Data Lantmäteriverket; bilden utskriven 1.3. 2018.
4 Basutredningar av nuläget i Storträskets avrinningsområde 4.1 Storträskdiket-Bäckshagadiket År 2015-2016 rensades det norra utloppet på nytt. En granskning av läget gjordes 8.6. 2017. Rensningen gick då inte ända upp till sjön utan den slutade ungefär där vandringsleden går över diket (bild 4). Vintern 2017-2018 rensades den resterande delen av diket ända till området där våtmarken börjar (bild 3, 5). Projektet torde ha skötts av regleringsbolaget för Storträskdiket och Bäckshagadiket. Bild 4. Nyrensat avsnitt av utfallsdiket i juni 2017. Bild 5. Avsnitt av utfallsdiket som. rensats 2017-2018. Vid utloppet påminner sjön mest om en öppen mosse/våtmark och det finns ingen egentlig vattenfåra ut ur sjön; bäckens första del, ca 200 m, går genom mossen/våtmarken (bild 6 och bild 7). Bild 6. Utloppet fotograferat in mot sjön i juni 2017. Bild 7.Utloppet fotograferat mot norr i juni 2017
4.2 Skvalanbäcken Skvalanbäcken var ca 1,5 km lång och fåran har under projektets gångs besökts vid flere tillfällen. Området är numera helt förändrat av skogsdikning och vattnet rinner åt 2 håll. En del rinner åt väster till Storträsket och detta skogsdike mynnar där Skvalanbäcken i tiderna runnit ut ur Storträsket. Den andra delen rinner mot öster och detta dike mynnar i Mellansundet; men inte längre på samma ställe där Skvalanbäcken ursprungligen mynnat i Mellansundet (Allan Svenlin, muntlig delgivning). Bild 8. Området där Skvalanbäcken fanns. Bäckens troliga fåra inritad med mörkblå färg. Nuvarande vattendelare = nedre pil konstaterad 4.5.2018. Övre pilen = Storträskets nivå 4.5. 2018 (uppskattad). Den 8.6. 2017 granskades det område där Skvalanbäckens fåra i tiderna gått (bild 8). En ny granskning gjordes 4.5. 2018 då högvattennivå rådde i Storträsket. Den nuvarande vattendelaren lokaliserades (se bild 8). Öster om denna var vattnet nästan stillastående; rann sakta österut (bild 8,9) och väster om vattendelaren rann vattnet sakta ner mot Storträsket men blev stillastående i den nedre delen av diket, som torde ha varit i nivå med Storträsket (bild 8,10). Ostromap AB gjorde den 31.10. 2018 för projektets del avvägningar av hela den potentiella bäckfåran år 2018. Den sträckning som valdes avviker något från den som finns i bild 8 enär den tar en genväg längs naturstigen 11,12). Vid avvägningen var nivån i Storträsket +8,68 (N2000) och nivån i Mellansundet +2,65 (N2000)
Bild 9. Skogsdiken med stillastående vatten Bild 10. Den tidigare utloppsdelen av Skvalanbäcken. i området sydväst om Hemmossen, juni 2017 Vattennivån = Storträskets den 4.5.2018 Bild 11. Avvägningar av höjder i N2000 systemet 31.10.2018 längs Skvalanbäckens fåra. Pil = vattendelare med maximal höjdnivå 8,96. Till vänster om den en genväg jämfört med existerande diken. Vattennivån i Storträsket var 8,68 (N2000) och nivån i Mellansundet +2,65 (N2000). Utropstecken (t.v.) dikesbottnen = +8,57m. Utropstecken (t.h.) dikesbottnen = +8,62m.
Bild 12. Höjdnivåerna längs Skvalanbäcken angivna enlig N2000-systemet. Data: Ostromap AB. Avvägningen resulterade således i en liknande bedömningen av var vattendelaren finns som den bedömning som gjordes på basis av vattenflödena. Det område där man i maj bedömde att Storträskets vattennivå befann sig har ett bottendjup på 8,57 och täcktes av ett ca 20 cm djupt vattenskikt; dvs. vattennivån i sjön var över 8,68 den 4.5.2018. På basis av en avvägning gjord av Anders Sulkakoski nådde nivån i maj månad till ca 8,90 (Anders Sulkakoski i e-post 2.11.2018). Detta innebär att ett fördjupande och flyttande av det gamla utloppet på en sträcka av 300 m skulle kunna medge ett avledande av vatten längs Skvalabäcken till Mellansundet. Från punkten där nivån är 8,62 m sluttar dikesbottnarna neråt ända till Mellansundet (bild 13). Det kan således finnas en möjlighet att förverkliga projektet genom att höja nivån i Storträsket och sänka nivån för dikesbottnen vid Skvalabäckens utlopp. Höjningen kunde åstadkommas genom en bottendamm i det norra utloppet, som avvägs så att under år med högre vattenföring än den optimala rinner överskottet mot norr. Bild 13. Höjdprofilen för dikenas/bäckens botten angivna i N2000-systemet. Data Ostromap AB. Höjdnivåerna 8,57 och 8,67 angivna med utropstecken (se bild 10).
4.3 Vattenkvaliteten i området Vattenkvaliteten i småvattendragen i Larsmo har övervakats av miljönämnden i Larsmo kommun samt av Eugmo fiskelag fram till år 1998. Nya vattenprover togs inom ramen för denna undersökning men provtagningen stördes av de exceptionell låga flödena år 2018. De torde ha medfört att försurningsläget var bättre än genomsnittet. Tabell 1. Vattenkvaliteten i Storträsket 1990-2018 Vattendrag Datum ph Aciditet (mmol/l) Sulfat (mg/l) Storträsket, södra 12.6.1995 4,1 Storträsket, södra 29.5.1997 5,2 0,12 40 Storträsket, södra 10.6.1998 4,7 0,13 36 Storträsket, södra 1.6.2018 5,9 Storträsket,utlopp 1.6.2018 5,7 Storträsket,utlopp 27.11.2018 6,1 0,20 11 Vattenkvaliteten förefaller vara bättre än1995-98. Då ph-värdet 4,1 uppmättes 12.6.1995 i själva Storträsket var ph-värdet 3,3 i skogsdiket som mynnar sydväst om Skvalanbäckens utlopp. Halterna av aluminium (2,4 mg/l) och järn (14,7 mg/l) var mycket höga. Aciditet och sulfathalt uppmättes inte. Sulfathalten i själva sjön var nu lägre än 1997-1997 men detta kan bero på ingen ursköljning av metaller och syra skett under den extremt torra sommaren 2018. Inga vattenprover togs i skogsdikena hösten 2018 som en följd av torkan. Det fanns en risk att merparten av vattnet i dikena skulle utgöras av smält snö. Undantaget utgjordes av Skvalanbäckens inlopp i Mellansundet. Tabell 2. Vattenkvaliteten i Skvalabäckens östra del 1995-2018 Vattendrag Datum ph Aciditet (mmol/l) Sulfat (mg/l) Skvalanbäcken 24.5.1995 3,7 Skvalanbäcken 12.6.1995 3,5 Skvalanbäcken 29.5.1997 3,7 0,96 115 Skvalanbäcken 27.11.2018 4,1 1,00 44 På den plats där Skvalanbäcken korsar Kölvägen uppstår en nivåskillnad på nästan 1m mellan vägtrummans botten och dikets botten nedanför Kölvägen. Detta innebar att vattenprovtagningen kunde genomföras trots ett mycket litet flöde; men samtidigt hindrar konstruktionen fiskens eventuella vandring upp i en restaurerad Skvalanbäck (bild 14). Även i Mellansundets utlopp mot norr och söder finns vägtrummor, som kan utgöra vandringshinder för fisk. Bäcken från Mellansundet till Svennasminnet har dessutom gjorts om till ett vägdike för en cykelväg och detta torde inte gynna fiskvandringen samtidigt som bäckens naturtillstånd förstörts (bild 15).
Bild 14. Vägtrumman under Kölvägen Bild 15. Bäcken mellan Svennasminne och Mellansundet där den når cykelvägen. Tabell 3. Vattenkvaliteten i Mellansundet 1990-2018 Vattendrag Datum ph Aciditet (mmol/l) Sulfat (mg/l) Mellansundet 28.10.1990 6,7 0,08 Mellansundet 24.5.1995 4,2 Mellansundet 29.5.1997 4,5 0,77 114 Mellansundet 26.11.1997 5,3 Mellansundet 3.6.1998 4,3 0,50 89 Mellansundet 1.6.2018 6,6 Mellansundet 27.11.2018 5,7 0,27 30 Mellansundet är avgörande för ordnande av en fiskvandring via Skvalanbäcken till Storträsket. För att en fiskvandring skall kunna ske bör vattenkvaliteten i Mellansundet vara gynnsam och bäckarna från Hermassundet och Svennasminnet medge fiskvandring. I dagens läge förefaller Mellansundet inte att vara surt men bäckarnas funktion som fiskvandringsleder är ifrågasatt. På basis av vattenprovtagningarna år 2018 förefaller Storträsket och Mellansundet inte att vara lika påverkade av försurning som på 1990-talet. Detta är ett fenomen som noterats i fråga om två andra småvatten som varit extremt sura på 1980- och 1990-talet. Vattendragen i fråga är Globottnen- Gloet i Sundom samt Storträsket-Lillträsket i Oravais (Falk m.fl. 2013, Wistbacka & Toivonen 2014). Bägge vattendragen var extremt sura (ph<4) på 1980-talet, men de hade på 2010-talet återhämtat sig så att ph-värdet höll sig över 5,5; även efter rikliga regn.
Det är emellertid osäkert om urlakningen av de dränerade sura sulfatjordarna i Storträsket med omnejd skett i lika stor omfattning. Det var inte möjligt att på allvar testa inverkan av den extremt torra sommaren år 2018, som en följd av de låga flödena. Under vårflödet år 2019 kan man säkerligen studera inverkan av urlakning av syra och metaller ur de dränerade sura sulfatjordarna på Storträsket, Mellansundet och Hermassundet. Då kan man bättre bedöma om skogsdikningarna ännu utgör ett hinder för att restaurera Storträsket och Skvalanbäcken. Denna undersökning motiveras med det låga ph-värdet och förhöjda aciditeten i Skvalanbäcken 27.11. 2019 (tabell 3). 4.4 Utvärdering av tillståndet längs Storträskets östra strand I dagsläget är det nästan 50 år sedan Storträsket sänktes och påverkan på sjön märks i form av att den norra delen till stor del vuxit igen och samtidigt har sjöns östra del ombildats till en våtmark ända ut till holmen i sjöns mitt. I den nordvästra delen förefaller vattendjupet vara större och där är avståndet från stråket med öppen vattenyta till det ursprungliga utloppet ca 200 m. Den östra stranden besöktes 6.12.2018 för att klargöra egenskaperna hos strandområdet. För ändamålet anlades 2 undersökningslinjer och längs dessa karterades vegetationen (översiktligt) samt strandens och sedimentens kvalitet (bild 16). Bild 16. Undersökningslinjerna 1-2 och 1-3 vid Storträskets östra strand 6.12.2018. Längs linjerna testades sedimentens kvalitet på tre ställen (blå pil). Den dominerande naturtypen längs linjerna var gungfly (vitmossa) täckt med starr och kråkklöver. Vassbestånd fanns nära stranden men inte längre ut. Vi punkt 3 växte ett 50-tal små björkar ute på gungflyet; i övrigt förekom bara enstaka buskar. På gungflyet hade knipholkar satts upp på pålar. En del holkar fanns även i strandträden.
Bild 17. Undersökningslinje 1-2 den 6.12.2018; på den sträcka där bottensedimentet undersöktes. Bild 18. Punkt 3 på undersökningslinje 1-3 foto mot NW. En knipholk på en stolpe ses i bildens mitt.
Linjerna 1-2 och 1-3 gick i sin helhet över gungfly. Endast i västra delen av linje 1-2 fanns ett smalt stråk med öppet vatten, som nu var täckt av tjock is. Gungflyet höll bra att gå på. På alla de tre ställen där bottensedimentets kvalitet testades med mätkäppen bestod det av dy med en tjocklek av åtminstone 2 m. Detta innebär att åtminstone de delar som finns längre ut från den gamla strandlinjen inte är något lämpligt underlag för betande djur. Växtligheten är också i det kargare laget. Vassruggarna testades inte. Det kan även vara skäl att testa bottnen i den norra delen där vegetationen är frodigare. 4.5 Fågelfaunan Bild 19. Mätkäppen nedtyngd i bottensedimentet till 2 m djup vid linje 1-3. Fågelfaunan har inventerats regelbundet på 1980- och 1990-talet (Wistbacka m.fl. 2001) men därefter har enbart tillfälliga besök gjorts. I sjön häckade år 1998 bl.a. svarthakedopping (4par), bläsand, kricka, gräsand, stjärtand, knipa, trana, sothöna, enkelbeckasin och sävsparv. Vid sällsynta tillfällen noterades även småfläckig sumphöna och brunand. Man kunde även se stora mängder vigg samt dvärgmås som sökte föda i sjön inför sin häckning ute i skärgården. Även storlom eller smålom häckade regelbundet åtminstone ända fram till år 2010. På basis av observationer av Benjamin Granholm förekommer nu även sångsvan i sjön. Man kan dock befara att svarthakedopping, sothöna, brunand och stjärtand inte längre ses i sjön då deras förekomst märkbart minskat. Andfåglar och doppingar kan dra nytta av att fisk inte förekommer i sjön, då de konkurrerar om samma föda och gäddan kan vara en märkbar predator på simmande fågelungar.
5. Åtgärdsförslag Utgångspunkten för projektet Kolmen Vyyhti är att ett vattendrag skall ses som en helhet där avrinningsområdet ingår som en integrerad del. Därför är en höjning av sjöns nivå med hjälp av invallningar, pumpstationer och reglering av avrinningsområdet inte i enlighet med projektets målsättning. Avrinningsområdet för Storträsket och den östra delen av Skvalanbäcken kan studeras i bild 20. Avrinningsområdet för Storträsket beräknades vara 137 ha inklusive Storträsket och avrinningsområdet för den östra delen av Skvalanbäcken beräknades vara 57 ha. Bild 20. Avrinningsområdet för Storträsket och östra delen av Skvalanbäcken år 2018 utgående från kartanalys. Blå cirkel = utlopp från Storträsket respektive Skvalanbäckens östra del. Dubbelpil = vattendelare i Skvalanbäcken. Den optimala målsättningen vore att försöka återställa Storträskets avrinningsområde till den situation som rådde år 1960. Detta torde vara svårt pga. de våldsamma och genomgripande förändringar som skett i Storträskets avrinningsområde. Efter sänkningen torde jordbruket i nyttoområdet ha upphört helt. De åkrar som kan ses invid Storträsket på bild 1, torde ha tagits ur bruk för flera decennier sedan och beskogats. Skogsbruket har tagit över som nyttoinnehavare och skogsdikningen har förorsakat ett långvarigt och omfattande försurningsproblem för Storträsket - Mellansundet - Hermassundet. Det är förmodligen omöjligt att återställa den ursprungliga vattennivån i Storträsket. Ett återställande av vattennivån skulle lägga en stor del av dikesområdena under vatten och rensningen av utloppsbäcken 2016-2018 torde till en del motiveras av att säkra avrinningen från skogsdikena kring Storträsket.
Bild 21. Halvvägsstenen minner om den tid då aktivt jordbruk ännu bedrevs invid Storträsket Utgående från nuvarande kunskap finns det en principlösning för en restaurering, som bibehåller Storträsket avrinningsområde som en helhet, och säkrar en flödeshelhet i enlighet med den som rådde före år 1960. Den baseras på att sänka nivån i vattendelaren i Skvalanbäckens tidigare fåra i enlighet med den genväg som avvägts och kan ses på bilderna 11 och 13. Bottnen på denna nya bäck kunde teoretiskt sett utgå från den vattennivå som uppmättes 31.10.2018 dvs. +8,68m. Det vore dock mest ändamålsenligt att bestämma sjöns medelvattennivå och utgå från denna. Sommaren och hösten 2018 var torra och den uppmätta nivån kan därför vara en rimlig utgångspunkt för planering. I fall man utgår från sjöns nuvarande medelnivå - och beräknar hög och lågvattennivåerna - kan man översiktligt bedöma tiderna för vår och höstflöden dvs. de tider då nivån är över medelvattennivån. För att åstadkomma ett tillräckligt vår- och höstflöde i den nya Skvalanbäcken bör man se till att merparten av vårflödet och hela höstflödet rinner via Skvalanbäcken. Detta kan åstadkomma genom att anlägga en bottendamm i det norra utloppet. Den borde vara på en något högre nivå (+30 - + 40 cm) än bottnen i Skvalanbäcken för att säkerställa att höstflödet efter torra somrar i sin helhet styrs till Skvalanbäcken. Detta kunde förutsätta att sjöns medelvattennivå under vattenrika år höjs med ca 30-40 cm. I fall överenskommelse kan nås med markägarna är det inget som hindrar att nivån höjs ytterligare. Under år med höga vattenflöden kan vattnet, liksom före år 1960, rinna bort både mot norr och öster och därmed snabbt sänka vattennivån i vattendraget. Den södra bottendammen anläggs med en bred och jämn öppning som medger ett snabbt utflöde. I den nya Skvalanbäcken anläggs ett smalt och högt avsnitt vid utloppet. Ett sådan utlopp medför att utflödesperioden förlängs och därmed underlättas fisken uppoch nervandring.
I själva Skvalanbäcken kan man säkra ett vattenflöde och fiskens vandring genom att anlägga sedimentationsbassänger invid skogsdikena. De kan fungera som viloplatser för uppvandrande fisk och de skulle också förbättra vattenskyddet i dikningsområdena. På detta sätt skulle man bibehålla Storträsket och dess avrinningsområde i nuvarande skick och bevara natur- och rekreationsvärden utgående från det naturtillstånd som stabiliserats efter sänkningen. Storträsket skulle innehålla öppen myr, våtmarker och sjöliknande delar. Höjningen av nivån under våren skulle förbättra gäddans förökningsförhållanden och även förhållanden för fågelfaunan. Som en följd av igenväxningen av den östra delen torde det inte vara möjligt att återställa hela Storträsket till en sjö utan stora ingrepp som grävning och muddring. Sådana ingrepp skulle förutsätta dumpning av massor, som i sin tur beständigt försämrar området naturvärden och landskapsbild. En metod som kunde utredas är att spränga upp gölar i gungflyet. Den kunde leda till en etablering av mera öppet vatten. Det är inte att rekommendera att ändra sträckningen på nuvarande skogsdiken för att leda bort vatten från Storträsket. Detta kan minska på vattentillflödet, speciellt under torra år, och därmed försämra flödet i Skvalanbäcken. Det kan också leda till att våtmarkerna kring sjön eller sjöns strandområden torrläggs. 6 Förslag till ytterligare basutredningar En avgörande förutsättning för att starta en restaurering är att inverkan av den markbundna försurningen har upphört och att ingen risk för en förnyad försurning finns. Detta bör klargöras genom vattenprovtagning i hela vattendraget Storträsket- Mellansundet-Hermassundet-Funkössjön våren 2019. Detsamma gäller de skogsdiken som finns; speciellt de om mynnar i Storträsket och Mellansundet. Den torra sommaren och hösten 2018 innebär att inverkan från dränerade sura sulfatjordar torde bli maximal våren 2019. I fall endast något enstaka dike är surt kunde man undersöka huruvida markägaren är villig att fylla igen diket och därmed förhindra den markbundna försurningens effekter. Likaså borde man kontrollera om den så kallade genvägen där en ny fåra skulle grävas går genom sulfatjordar. I fall så är fallet kan grävandet bidra till att öka den sura belastningen. Man borde också klargöra huruvida fiskvandring är möjlig till Mellansundet. I dagens läge finns redan ett vandringshinder i form av vägtrumman under Kölvägen (bild 14) men flera torde finnas. Mellansundet norra utlopp är har dessutom höjts och förminskat med hjälp av en damm.
Höjdnivåerna i skogsmarken avvägas för att klargöra hur långt upp en eventuell höjning av vattennivån i Storträsket når. Det mest kritiska området vid det tidigare utloppet till Skvalanbäcken torde ägas av Larsmo kommun. I projektet bör också ingå en avvägning av marknivåerna vid utloppet mot norr. I fall marknivåerna är lägre än nivån för den planerade bottendammen rinner merparten av vattnet ändå ut mot norr och då kunde anläggande av en jordvall övervägas. I fall förundersökningarna påvisar en möjlighet till fullskalig restaurering borde en noggrann naturvetenskaplig kartering av Storträsket göras (fågelfauna, insekter, växtlighet mm). Sjön kunde också fungera som utflyktsmål/undervisningsområde för kommunens skolor och barnträdgårdar. Även detta kunde beaktas i förhandsutredningarna. Tillkännagivande Denna rapport utgår från arbetsrapporten; Översiktlig Kartering av förutsättningar för att kunna restaurera Storträsket i Bosund, (Wistbacka R; 2018) och den har varit till stor hjälp för det fortsatta arbetet! Litteratur Wistbacka R.,1986: Fiskens lek- och yngelproduktionsområden. Preliminär utredning av kustfiskens lekplatser i Vasa Län. Vasa Fiskeridistrikts Fiskeribyrå. Falk, D.,Stenvall, A. & Wistbacka R., 2013: Inventering av Gloet-Globottnen. Åtgärdsförslag 2013. FLISIK-rapport. Wistbacka, R. & Toivonen,J. 2014: Anläggande av fisklekplats invid bäcken från Storträsk-Lillträsk i Oravais. Åtgärdsplan 2013. FLISIK-rapport. Wistbacka, R. & Snickars, M. 2000: De kustnära småvattendragens status som fisklekplatser i Österbotten 1997-1998. Österbottens arbetskraft och näringscentral; Fiskerienheten. Wistbacka R, Jakobsson,R & Stenmark,Å. 2001: Småvattendragen i Larsmo en skänk från havet. Miljövårdnämndeni Larsmo. 65ss. Bilagor Bilaga 1. Vattenkvaliteten i Storträsket 1990-1998 (Wistbacka & Snickars 2000) Bilaga 2. Vattenkvaliteten i Hermassundet-Mellansundet 1990-1998 (Wistbacka & Snickars 2000)
Bilaga 1. Vattenkvaliteten i Storträsket 1990-1998 (Wistbacka & Snickars 2000)
Bilaga 2. Vattenkvaliteten i Hermassundet-Mellansundet 1990-1998 (Wistbacka & Snickars 2000)