Naturvetenskaplig inventering av Bullerholmsfjärden

Transkript

1 Naturvetenskaplig inventering av Bullerholmsfjärden slutrapport för ett projekt inom Kolmen Vyyhti Yngelnotning i Bullerholmsfjärden Bild Andreas Norrgård FM Birthe Wistbacka Bingos Botanik 2018

2 1.Inledning Bullerholmsfjärden är en stor flada på den stora udden i norra delen av Vexala by och är belägen strax söder om Frösön. Den är avsnörd från Andra sjön vid ett sund mellan Tistronholmen och Engranen. I öster benämns strandområdena Bullerholmen- Kohamnsholmen och i söder Långön. Bullerholmsfjärdens yta är ca 50 ha och det totala avrinningsområdet är 224 ha. Det ursprungliga tillrinningsområdet är då 174 ha, utgående från en kartanalys. Det nuvarande tillrinningsområdet kan ha en något annorlunda yta eftersom de vägar som byggts kan avleda vatten åt annat håll eller dämma upp delar av tillrinningen. Se bild 5. 2 Historik talet På 1950-talet hade Bullerholmfjärdens utveckling till en flada framskridit så långt att två sund förenade viken med Andra sjön. Förutom det nuvarande sundet fanns även ett grundare sund mellan Långholmen och Smörholmen. Området kring Engranen utgjordes fortfarande av öppet vatten. Avrinningsområdet var i naturtillstånd inga vägar eller skogsdiken fanns. Till området gick en stig från Vexala by och vid Stretaskatan-Soldatgrundet fanns två små åkerlappar. Det småvatten som i dag benämns Köksplunsen - Lövskärsplunsen heter på denna karta Frösöplunsen men vattendragets dåvarande struktur torde inte vara helt korrekt återgiven. Alltnog synes utloppet från Frösöplunsen gå invid en åker längre österut än det nuvarande. Bild 1. Bullerholmsfjärden med avrinningsområde på grundkartan från år 1952.

3 talet På 1970-talet hade sundet mellan mellan Långholmen och Smörholmen upplandats och området kring Engranen höll på att växa igen med vass etc. Det förefaller som om den östra delen av Frösöplunsen har vuxit igen som en följd av att utloppet muddrats bedömdes vattennivån ha sjunkit 0,5m (Wistbacka 1986). På basis av grundkartan hade detta skett redan på 1970-talet. Även från den västra delen går nu ett dike och området med öppen vattenyta torde nu vara mer exakt inritat på kartan. Förutom ovannämnda diken fanns inga diken i avrinningsområdet och inte heller några vägar talet Bild 2. Bullerholmsfjärden med avrinningsområde på grundkartan från år På 1980-talet hade skiftesvägen ut till Frösön byggts och de första stickvägarna ut till sommarstugor hade anlagts. Inga skogsdiken har ännu grävts men planer för skogsdikning i stora delar av avrinningsområdet var aktuella. Nyskifte pågick i området. År 1983 gjordes en växtlighetskartering i Bullerholmsfjärden och fladan vid Jungfruholmen. Då var södra delen av Bullerholmsfjärden igenvuxen med vass, kaveldun och säv och i strandvattnet växte hästsvans (Hippuris vulgaris), slinga (Myriophyllum sp.) och bläddra (Utricullarium sp.). Invid Engranen sågs mycket stora bestånd av grönslick (Cladophora sp.) i strandvattnet. Samtidigt karterades fiskfaunan med intervjuer. Då lekte gädda, abborre, mört, id och lake i Bullerholmsfjärden. Längs de västra och norra stränderna av fjärden fanns ett smalt bestånd av vass och i vattnet växte abborrgräs (Wistbacka 1986).

4 Bild 3. Bullerholmsfjärden med avrinningsområde på grundkartan från år 1985 (t.v). Kartering av vattenväxtligheten utgående från fältbesök och flygfotografier år 1983 (t.h). Figur från Wistbacka (1986). Mörkgrönt =land. Ljusgrönt = starr och vass. Blått = vatten med diverse vattenväxter (se text) talet År 1997 konstaterades att vattenväxtligheten var som frodigast i den södra delen av fjärden. Vidare hade de grunda vikarna kring Engranen så gott som helt vuxit igen med vass och kaveldun. Skogsdikning hade gjorts under senare delen av 1980-talet. De största skogsdikena har dragits till området vid Engranen och den västra våtmarken hade dikats ut (figur 5a). Ett nytt skogsdike har grävts längs södra delen av Lövskärsplunsen och detta dike är förenat med den östra delen via en vägtrumma under skiftesvägen. Vattennivån i Lövskärsplunsen (namnet dyker upp på grundkartan från år 1985) torde ha sänkts ytterligare av detta ingrepp. I avrinningsområdet fanns ett flertal nya villavägar. Enligt en förfrågan till det lokala fiskelaget lekte gädda, abborre och mört i Bullerholmsfjärden Wistbacka & Snickars 2000)

5 3. Bullerholmsfjärden och ekologiska tillstånd enligt klassificering år Bullerholmsfjärden I Bullerholmsfjärdens bassäng är vattendjupet maximalt 2m; med som mest ca 0,5m dy på bottnen. På rätt stora områden är vattendjupet ca 0,5-1m. I utloppet är vattnet grundare. I snitt är vattendjupet vid tröskeln, mellan Engranen och Tistronholmen, kring 0,8m vid medelvattennivå. Vårvintern 2018 har muddringar gjorts i utloppet vid Tistronholmen där en ca 50 m lång båtkanal grävts upp. Muddermassorna har placerats på södra stranden av Tistronholmen. Inne i själva fjärden är bassängen i naturtillstånd. I området utanför har muddringar gjorts vid Kåtaskär (båtkanal) och vid Majgrund. 3.2 Fjärdens ekologiska tillstånd Utgående från den klassificering som Finlands miljöcentral (SYKE) färdigställt år 2013 ingår Bullerholmsfjärden i ett stort område mellan Vexala och Nykarleby där det ekologiska tillståndet klassificerats som måttligt. I de inre delarna av Nykarleby älvs mynningsområde klassificeras det ekologiska tillståndet som otillfredsställande. I det följande beskrivs några faktorer som mer detaljerat kan berätta om fjärden vad som påverkar dess ekologiska tillstånd. Bild 4. Det ekologiska tillståndet i Nykarleby älvs mynningsområde. Kartan tagen ur databasen VELMU.

6 3.3. Vattenväxtlighet Vattenväxtligheten domineras av vass, abborrgräs och slinga (Myriophyllum sp.). På senare tid har Vexala Vattenvårdsförening r.f. försökt förbättra vattenmiljön i fjärden genom upprepade gånger att slå vass. De områden där man lyckats få vassen att försvinna är inringade med svart på bild 4b. På dessa områden har vassen ersatts med nateväxter som abborrgräs (Potamogeton perfoliatus) eller olika arter av slinga (Myriophyllum sp.). Bild 5 a (t.v.). Bullerholmsfjärden med avrinningsområde utritat som blå linje på grundkartan utprintad På kartan syns skogsdiken samt avrinningsområdets gränser som en mörkblå linje. Till höger avrinningsområde för skogsdiket till Bullerholmsfjärdens norra mynningsområde. Bild 5 b (t.h.). Bullerholmsfjärden med närområden. Inringade områden är platser där Vexala Vattenvårdsförening slagit vass och fått den att försvinna. 3.4 Fiskfauna För att försöka verifiera de intervjuer som tidigare gjorts klargjordes vilka arter som leker i viken med yngelkarteringar. Vi karterade förekomsten av yngel av vårlekande fisk och lake våren 2018 och Lari Veneranta (LUKE) ställde också resultat från notningar av sikyngel våren 2009 till vårt förfogande. Vid LUKEs notningar påträffades inga yngel av sik eller siklöja i fjärden. Vi karterade förekomsten av lakyngel den (bild 6) och förekomsten av yngel av vårlekande fisk den (bild 7).

7 Bild 6. Platser (1-4) där lakyngel karterades med lakskopning Vi påträffade lakyngel vid provpunkterna 2, 3 och 4 vilket innebär att vattenkvaliteten kan ha medgivit att lakrom kläcks i Bullerholmsfjärden. En annan möjlighet är att lakyngel simmat in från området utanför Larsholmen dvs en sträcka på nästan 2 km. Den 30.5 besöktes viken i samband med kontroll av vattenflödet i skogsdikena. Som en följd av det låga havsvattenståndet var strändernas lerbottnar torrlagda ca m ut från vassbården. Detta kan ha inverkat negativt på lakynglens fortlevnad. Tabell 1. Resultaten från skopning av lakyngel i Bullerholmsfjärden Datum Plats Nr Lakyngel Skopningar Engran Kohamnen Kohamnen Kohamnen Kohamnen NE viken NE viken NE viken NE viken NE viken NE viken Norra viken Norra viken Norra viken Norra viken Norra viken

8 Bild 7. Platser (1-4) där notning av yngel av vårlekande fisk gjordes Notningarna gjordes in mot land i fråga om punkt nr 1, 3 och 4 medan notning vid punkt nr 3 gjordes ute på långgrunt vatten. Gemensamt för alla notningsplatser var att vattenvegetationen var sparsam och vattnet var mörkt (grönaktigt) med ett minimalt siktdjup dvs. <0,5m (tabell 2). Tabell 2. Beskrivning av de platser där yngel av vårlekande fisk notades PLATS BOTTEN TÄCKNINGSGRAD VÄXTER NOTDRAG MEDELDJUP ANMÄRKNING 1 Gyttja 5-10% Abborrgräs, slinga 4x 20 m 0,5 m Vass slagits 2 Gyttja 5-10% Abborrgräs, slinga 4X15m 0,5m Ej mot strand 3 Gyttja 5-10% Abborrgräs, slinga 4x20m 0,5m Mkt gyttja 4 Sand Gyttja <5% Abborrgräs 4x20m 0,5m Rensad simstrand Som av tabell 3 ses erhölls fångster av abborre, gädda, mört, stäm och spigg. I fråga om abborre, gädda och mört erhölls fångst av årets yngel (0+). Det var överraskande att förekomsten av abborryngel (tot. 374 st 0+) var mångfalt större än antalet yngel av mörtfiskar (1st 0+ mört) med tanke på att området är rätt eutroft. Dock förekom 1+ och 2+ mört och stäm i området. Yngel av gädda är svåra att fånga med yngelnot och därför var den ringa mängden inte överraskande. Abborrynglen var i medeltal 3,9 ±0,7 cm långa (n=18). Tabell 3. Fångsten vid de platser där yngel av vårlekande fisk notades PLATS ABBORRE 0+ ABBORRE 1+ ABBORRE 2+ GÄDDA 0+ MÖRT 0+ MÖRT 1+ MÖRT 2+ STÄM 1+ SPIGG ad

9 Bild 8. Fångsten vid notningsplats 1 (t.v.) och närbild på ett 0+ gäddyngel (foto Andreas Norrgård). Bullerholmsfjärden är på basen av en temperaturmodell tagen ur databasen VELMU ett ypperligt uppväxtområde för abborryngel (bild 9). Värmesumman i vikens mellersta del hör till de högsta lokalt och även i hela Andra sjön. Öppnande av kanaler till Bullerholmsfjärden innebär en risk för inströmning av kallt vatten och därmed försämras fjärdens potential som yngelproduktionsområde. Bild 9. Värmesummor i Bullerholmsfjärden och olika delar av Andra sjön. Data från databasen VELMU.

10 3.5 Fågelfauna En översiktlig inventering av fågelfaunan gjordes den Då sågs: Sångsvan 1 par Grågås 2 par Gräsand 3 par Kricka 1 par Storskrake 1 par Vigg 18 par och 5 hanar Drillsnäppa 3 ad. (revirläte) Skogssnäppa 1 ad. Gråtrut 1 par Fiskmås 4 par Merparten av de uppräknade arterna torde häcka i fjärden. Viggarna uppehåller sig dock förmodligen i fjärden för att vila och förbättra sin kondition inför häckning i närområdet. Antalet viggar är märkbart högt och i samma storleksordning som det häckande beståndet i Torsö skärgård. Därmed kan fjärden vara av ornitologisk betydelse för ett stort skärgårdsområde Vattenkvalitet För denna undersökning delades avrinningsområdet upp i 6 delavrinningsområden och det sjunde utgjordes av själva fjärden ända till utloppet (bild 10). Den 10 december 2017 gjordes en provtagning i de viktigaste tillflödena till Bullerholmsfjärden. Flödet i dikena var rikligt men vattenkvaliteten kan ha påverkats av snösmältning under perioden före provtagningen. De platser som besöktes var fåran från Lövskärsplunsen (nr 4, F=26ha) samt skogsdikena nr 1 (F=35ha),2 (F=12 ha),3 (F=12ha) och 5 (F=6ha). Prov togs också i skogsdiket som mynnar vid Tistronholmen (nr 6), därför att utflödet kan påverka vattenkvaliteten i fjärdens närområde. Eftersom det den rådde högt vattenstånd i havet (+60cm) flyttades provpunkterna i dike 1 till plats 1a och i dike 6 till plats 6a. Beräkningen av den årliga belastningen av fosfor och kväve justerades i enlighet med detta. Även i dike 2 flyttades provpunkten högre upp. Den var havsvattenståndet under noll. Som en följd av att skogsdikena i avrinningsområdet hade torkat ut redan togs inga vattenprover i diken eller i Bullerholmsfjärden våren Den torra hösten medförde att, i de prover som togs , analyserades endast ph, aciditet och sulfat. Därmed är vattenproverna från december 2017 de enda som kan användas för att grovt uppskatta belastningen av närsalter. De övriga provtagningarna torde behjälpligt kunna beskriva risken för att markbunden försurning skall kunna påverka vattenkvaliteten i Bullerholmsfjärden (tabell 4.).

11 Bild 10. Bullerholmsfjärdens tillrinningsområde uppdelat i 5 delområden samt i övriga områden (ljusgröna). Avrinningsområde nr 6 avser ett större skogsdike (F=54ha), som mynnar strax norr om vikens utlopp. Tabell 4. Vattenkvaliteten i tillflödena till Bullerholmsfjärden och Analys ph Aciditet SO4 Tot.P Tot.N Bullerholmsfjärden Datum mmol/l mg/l µg/l µg/l 1. Engranen ,9 0, Engranen ,7 0, Engranen södra ,6 0, Kohamnsholmen ,4 0, Lövskärsplunsen ,9 0, Lövskärsplunsen ,1 0, Djupvarpholmen ,52 44 Mynningsområdet 6. Tistronholmen ,4 0, Tistronholmen ,3 0,70 45

12 På basis av vattenprovtagningen kan man konstatera att surhetsläget föreföll att vara rätt bra då de flesta ph-värden var över 5,4. Sulfathalterna var i regel endast mellan 20 och 40 mg/l. Medianvärdet för diken som dränerar sura sulfatjordar har uppmätts till 81 mg/l (Wistbacka & Snickars 2000). Risk för sura flöden föreföll i första hand att kunna finnas i dike nr 1, som mynnar vid Engranen. ph värdet var endast 4,9. Detta dike har ett rätt stort avrinningsområde (F= 35 ha) och sura flöden kan därför påverka Bullerholmsfjärdens södra del. Hösten 2018 var ph-läget i detta dike likväl mycket bättre. Utgående från det fåtal mätningar som gjorts förefaller de diken som mynnar i Bullerholmsfjärden inte dränera sura sulfatjordar. Diket som mynnar vid Tistronholmen (nr 6) var överlag det suraste, men detta kan bero att det dränerar myrmark och surheten kan härröra från humussyror. På den västra sidan om vattendelaren finns dränerade sura sulfatjordar och ph-värden kring 4,0 har uppmätts i Pepparträsket och Fetfjärden på 1990-talet (Wistbacka & Snickars 2000). Bild 11. Markprofilen vid vägen som leder till Engranen domineras av sand och mjäla. Halterna av närsalter (fosfor och kväve) var mycket höga i dike 1, 4 och 6. Detta gäller speciellt skogsdiket som mynnar vid Tistronholmen. En preliminär beräkning av den årliga belastningen av fosfor påvisar att dike nr 1 från Engranen belastar fjärden med 0,811 kg/år och dike nr 4 med 0,114 kg/år. För kvävets del är mängderna 8,117 kg/år respektive 15,578 kg/år. Man bör dock notera att dike nr 1 inte mynnar direkt i fjärden utan i en ca 4ha stor vassbevuxen våtmark. Diket som mynnar vid Tistronholmen belastar mynningsområdet med 0,284 kg fosfor /år och med 19,3 kg kväve/år. Värdena baseras på enbart en provtagning och är därmed rätt osäkra.

13 3.7 Nämnvärda naturtyper i delavrinningsområden för själva fjärden Våtmarken vid Engranen (dike 1) Våtmarken vid Engranen har nu vuxit igen. Endast i den östra delen finns en liten öppen vattenyta. Genom den västra delen går ett skogsdike och över sundet ut mot Bullerholmsfjärden går en villavägbank till Engranen. Vid besök konstaterades att det inte längre fanns några dikesfåror i den västra våtmarken. Det dike som hittades startade från strandängen, gick under villavägen och en kort bit (30-40m) in i våtmarken. Efter detta tog vassens rotmatta vid. Det är möjligt att dikningen påskyndat igenväxningen. Området torde nu fungera som ett översilningsområde och i viss mån som ett biologiskt reningsverk för avrinningsområdet (35 ha). Inga motiv för att rensa dikena i våtmarken torde finnas. Väster om våtmarken finns ett kalhygge där en skyddsbård sparats invid våtmarken. På Sunlisholmarna finns två små kalhyggen (bild 12). På fältbesöket konstaterades att ytterligare kalhyggen hade gjorts i närområdet. Bild 12. Karta (t.v.) och flygbild (t.h.) av området vid Engranen år Bilden utskriven Bild 13. Utloppet från våtmarken ovanför villavägen (t.v) och vid fårans slut inne i våtmarken (t.h).

14 Bild 14. Södra delen av våtmarken vid Engranen. Engranen södra (dike 2) I den nedre delen dränerar diket ett grankärr. Alla typer av grankärr är definierade som hotade naturtyper som en följd av skogsdikningar. Kohamnsholmen (dike 3) Inga nämnvärda naturtyper hittades. Lövskärsplunsen (dike 4) Lövskärsplunsens avrinningsområde är 26ha. Av detta utgörs ca 4ha av dränerade våtmarker. I dagens läge märks effekten av att vattennivån sänkts som en omfattande igenväxning i Lövskärsplunsen och speciellt i den östra delen. Sjöns olika delar har inte längre något naturligt utlopp ut till havet. Den fåra som finns har förmodligen grävts med grävmaskin. Den går från norra delen av Bullerholmsfjärden till södra delen av Lövskärsplunsen, men den når inte till de öppna vattenytorna (bild 12). I den södra delen av sjöns västra avsnitt utgörs fåran av ett grävt dike där muddermassorna placerats i sjöns tidigare vattenområden. Denna fåra går även under skiftesvägen i en vägtrumma men öster om vägen är vattenområdet totalt igenvuxet av starr och vass (bild 13). Den öppna vattenytan är endast ca 0,5 och 0,15 ha.

15 Bild 12. Karta och flygbild (år 2012) över Lövskärsplunsens västra och östra del. Bild 13. Diket med vall av grävmassor i södra delen av Lövskärsplunsens västra del (t.v.) samt avsnörd göl i södra delen av Lövskärsplunsens västra del (t.h.). Vattenföringen i utloppet från Lövskärsplunsen var liten under alla besök år Med tanke på det lilla avrinningsområdet och de förändringar bassängerna utsatts för torde det inte vara motiverat att försöka ordna fiskvandring upp till Lövskärsplunsen. Det kunde vara mer motiverat att dämma upp sjöns olika delar för att förbättra deras funktion som fågellokaler och lekplatser för grodor och paddor. Djupvarpholmen (dike 5) Inga nämnvärda akvatiska naturtyper. Diket (F=6ha) går genom lermark men på basis av vattenprovet verkar det inte vara fråga om sura sulfatjorder. Flere provtagningar kunde göras.

16 4 Utvärdering och åtgärdsförslag Bullerholmsfjärden är naturvetenskapligt sett en flada. De egenskaper som utmärker en flada är att den har begränsat vattenutbyte med havet och i de flesta fall en grundare tröskel vid utloppet till havet. Typiska egenskaper är att vattnet värms upp snabbt på våren och att fladan innehåller näringsrikt slam på bottnen. Den utgör således en utmärkt uppväxtmiljö för yngel av vårlekande fisk och lake. Temperaturmodellen för Nykarleby älvs mynningsområde påvisar att området är ett mycket värdefullt yngelproduktionsområde för abborre (bild 9). Detta har verifierats genom yngelundersökningar våren-sommaren Det är intressant att yngel av lake nu hittades i Bulleholmsfjärden i enlighet med tidigare intervjuuppgifter. Detta tyder på laken leker i själva fladan och att vattenkvaliteten medger att rommen kläcks. Det kan också vara möjligt att lakynglen kläckts i området kring Larsholm och därefter simmat ca 2 km in i det varma vattnet i Bullerholmsfjärden. Lakynglen kan simma sådana sträckor tack vare näringen i sin gulesäck. En förutsättning torde vara att vatten inte skall strömma ut ur fjärden dvs. att vattennivån på våren är stabil eller att högvatten transporterar in vatten med lakyngel in i fjärden. I vilket fall som helst har lakarna kunnat använda fjärden som förökningsområde utan båtkanalen, som torde ha grävts vårvintern 2018, eftersom djupet i mynningen är ca. 0,8m. Risken med kanalen är att fjärden i framtiden töms så mycket att fjärden kan bottenfrysa (negativt för lakleken) och att temperaturförhållandena ur bl.a abborrynglens synpunkt försämras. Detsamma gäller för projektet att gräva en kanal genom näset mellan Tistronholmen och Djupvarpholmen. För att säkra att den gynnsamma uppvärmningen av Bullerholmsfjärden på våren består, bör man således undvika att muddra kanaler in till fladan. Säkrande av den framtida småbåtstrafiken hade kunnat göras med möjligast små båtleder eller genom att anlägga en gemensam båthamn för större båtar utanför fladan. I dagens läge går det väg till Bullerholmsfjärden södra mynningsområde. Båtkörning i Bullerholmsfjärden kunde ske med små utombordare eller roddbåt. Under den tid denna utredning gjordes rensades emellertid leden ut från själva Bullerholmsfjärden mellan Engranen och Tistronholmen. Vår bedömning är att grävandet av båtkanalen var ett vattenhushållningsprojekt med tillståndsplikt, som en följd av att det kan medföra en skadlig förändring av naturen och dess funktion, försämra tillståndet i vattendraget samt orsaka skada eller olägenhet för fisket eller fiskbeståndet (Vattenlagen 3 kap, 2 pkt 2 och 6). Detsamma gäller den planerade kanalen mellan Tistronholmen och Djupvarpholmen och där kan pkt 3 i

17 ovannämnda kanal bli aktuell. Denna kanalen kan på basis av denna utredning inte förväntas ha positiva effekter på fjärdens naturförhållanden och den torde enbart gagna småbåtstrafik. Avlägsnandet av vass enlig bild 5 har medfört positiva effekter för landskapsbilden och rekreationen i områden. En mycket viktig effekt är att goda yngelområden för vårlekande fisk har uppkommit. Bestånd av abborrgräs (Potamogeton perfoliatus) eller olika arter av slinga (Myriophyllum sp.) utgör goda yngelområden för vårlekande fisk samtidigt som de är goda födosökningsområden för simänder och sothönor. Det är således skäl att fortsätta med slåtter av vass. Det är också att rekommendera att inleda strandbete på Bullerholmsfjärdens norra stränder, i enlighet med den plan som utförts inom ramen för projektet Kolmen Vyyhti av Jaana Höglund. Fladorna kan också ha en rik insektfauna och en rik flora. Flere arter av sjöfåglar föder upp sina ungkullar i flador och skäggdopping, svarthakedopping och gråhakedopping kan häcka i dem. Även storlommen kan häcka på stranden av flador; även om boet då är mycket utsatt för förändringar i havsvattenståndet. Den preliminära fågelinventering som gjordes borde därför kompletteras. Åtgärderna bör även riktas till Bullerholmsfjärdens tillrinningsområde eftersom läget i tillrinningsområdet rätt långt avgör vattendragets tillstånd. För att motverka antropogen närsaltsbelastning borde man utföra vattenvårdsåtgärder i skogsdikena. I dessa kunde ingå återställande av våtmarkerna vid Engranen eller att åtminstone låta bli att gräva upp dikena i våtmarken på nytt. Sedimentationsbassänger och översilningsområden vid skogsdiket som mynnar öster om Tistronholmen. Man borde också undersöka möjligheterna att återställa Lövskärsplunsens hydrologi. Sådana små vattendrag torde inte vara av större betydelse för fiskeriekonomin, men de kan ha ett stort naturskyddsvärde för de arter som endast klarar sig i fiskfria vatten (groddjur, insekter mm). En ytterligare möjlighet är att minska närsaltsbelastningen på fjärden genom strandbete eller slåtter av strandvegetation. Den slåttrade vegetationen bör föras bort från stränderna för att förhindra att närsalterna sipprar tillbaka ner i vattendraget. Man borde också transportera bort muddermassorna för att förhindra att närsalter och tungmetaller lakas ut i Bullerholmsfjärden. Ett minimikrav vore att massorna flyttas bort från strandängen och kalkas. Stor vikt bör fästas vid fortsatt övervaka om belastning från dränerade sura sulfatjordar förekommer. På Vexalahalvön finns småvatten som varit extremt sura. ph-värden under 4,0 har uppmätts bl.a. i Pepparträsket och i Fetfjärdeni slutet av 1990-talet (Wistbacka & Snickars 2000).

18 Tillkännagivande Denna rapport utgår från arbetsrapporten; Bullerholmsfjärden basutredning och preliminära åtgärdsförslag (Wistbacka R; 2018) och den har varit till stor hjälp för det fortsatta arbetet! Vår avsikt har varit att påvisa de svårigheter som lokala och regionala miljövårdsmyndigheter samt fiskerimyndigheter har i fråga om att bedöma ändamål för och effekter av planerade vattendragsprojekt. I dagens läge torde projektplaner behandlas enbart på basis av huruvida muddringen omfattar mera eller mindre än 400 kubikmeter, med bristfälliga eller totalt obefintliga miljökarteringar. Vi anser att denna utredning borde utgöra en modell för myndigheterna krav på förhandsutredningar angående framtida vattendragsprojekt. I annat fall leder det till att man gör bedömningar om tillståndsbehov i blindo och därmed riskerar såväl skador på vattennaturen som slöseri med de små resurser för restaurering av vattendrag som i nuläget står till buds. Litteratur Wistbacka R.,1986: Fiskens lek- och yngelproduktionsområden. Preliminär utredning av kustfiskens lekplatser i Vasa Län. Vasa Fiskeridistrikts Fiskeribyrå. Wistbacka, R. & Snickars,M. 2000: De kustnära småvattendragens status som fisklekplatser i Österbotten Österbottens arbetskraft och näringscentral; Fiskerienheten. Bilaga: Plan för strandbete vid Bullerholmsfjärden