Nyckeln till skatten LÄSEBOK 3B Mats Wänblad Teckningar: Catharina Nygård Natur & Kultur
NATUR & KULTUR Box 27 323, 102 54 Stockholm Kundtjänst: Tel 08-453 85 00, order@nok.se Redaktion: Tel 08-453 86 00, info@nok.se www.nok.se Order och distribution: Förlagssystem, Box 30 195, 104 25 Stockholm Tel 08-657 95 00, order@forlagssystem.se www.fsbutiken.se Projektledare och textredaktör: Eva Postrup Grafisk form och omslag: Kari Wahlström/KariDesign Foto: Ulf Bruce/Statens historiska museum, s. 175 Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering är förbjuden, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt avtal med Bonus Presskopia och den mycket begränsade rätten till kopiering för privat bruk. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. 2012 Mats Wänblad och Natur & Kultur, Stockholm Utprövningsupplaga ISBN 978-91-27-42869-0
Innehåll Kapitel 1 Det blir ingen ny cykel 8 Kapitel 2 Den försvunna skatten 14 Kapitel 3 ABC-klubbens sista fall 21 Kapitel 4 Cigarraskar och ansjovisburkar 27 Kapitel 5 Skattjakten, del 1. 34 Kapitel 6 Vår lilla stad genom tiderna 41 Kapitel 7 Cupen 49 Kapitel 8 Larmet går 56 Kapitel 9 Köttbullar och makaroner 63 Kapitel 10 Viktig information 69 Kapitel 11 Stöldligan 76 Kapitel 12 Asta tjuvlyssnar 82 Kapitel 13 Skattjakten, del 2. 88 Kapitel 14 Jag tänker sluta! 96 Kapitel 15 Den nedgrävda dörren 102 Kapitel 16 Blåljus och sirener 108 Kapitel 17 Tjuvarnas modus operandi 116 Kapitel 18 Övernattning 123 Kapitel 19 Testa med tandborste och tvål 130 Kapitel 20 En dag av törst 137 Kapitel 21 Dikten 143 Kapitel 22 Skatten på sin rätta plats 150 Kapitel 23 Kanske datorer och en massa spel? 158 Kapitel 24 Den riktiga skatten 166 Fakta: Mopedringen 174 I rörelse 176
Här bor Cesar Gavinis guld Här bor Bea
Skolan Här bor Asta
Det här är Asta, Bea och Cesar! Ja, här har vi Asta, Bea och Cesar. Eller ABC-klubben, som de också kallas. Det är om dem som den här boken handlar. Den här gången är de på jakt efter en skatt värd massor av pengar. Men det är fler än ABC-klubben som är ute efter skatten. 6
Om du har läst Lyckostjärnan, Den magiska kulan, eller Diamantjakten så kommer du att känna igen många av personerna i den här boken. Här finns Sigge och Teddy, rektorn och läraren Olle, Sam och de andra i klassen, polisen Yngve och en ganska mystisk gammal dam. Men det här är en helt ny historia, så det går precis lika bra att läsa den även om du inte läst någon av de andra böckerna. Nej, nu tror jag att det är dags att ge sig ut på skattjakt. Hoppas att du vill följa med! 7
KAPITEL 1 Det blir ingen ny cykel Asta stod framför spegeln i sitt rum. Hon provade tröja efter tröja, men ärmarna räckte inte riktigt till. Eller också stramade tröjorna över axlarna eller korvade upp sig kring midjan. Alla kläder som passade verkade ligga i tvätten. Utanför morgonstökade resten av familjen. Asta hörde hur de höll på. Men varför inte? gnällde Sigge. För att vi inte har råd att köpa en ny cykel till dig just nu, sa pappa. Dessutom har du redan en. 8
Sigge fnyste. En som inte går att hoppa med, ja. Mamma sa till honom att klä på sig istället för att tjata. Du ska ju till Teddys pappa på museet idag. På prao, eller vad det heter. Museet. Det hade Asta nästan glömt. Hon skulle ju också dit idag, med hela klassen. Hon tog en ny tröja från högen på sängen. En randig. Den hade varit jättestor i våras. Nu fick hon knappt ner den över huvudet. Asta drog så att det knakade i halslinningen, tvingade ner tröjan millimeter för millimeter tills den fastnade igen på hennes näsa. I spegeln såg hon hur håret stod som en elektrisk kvast, rakt upp och rakt ut. Huden på kinderna drogs ner tills hon fick sorgsna blodhundsögon. Då kunde hon inte låta bli att fnissa. Tänk om hon skulle gå till museet så. Hon buade som ett spöke och vaggade på stället med armarna hängande. Asta, skynda dig nu! ropade pappa. Klockan är snart åtta. Med en liten knyck på nacken lyckades hon vrida huvudet åt sidan och då gled tröjan äntligen ner. Ärmarna slutade strax över handlederna, men det fick duga. Det skulle säkert ta en kvart att få av sig eländet igen, och det hade hon inte tid med. 9
Men de har rabatt på sportaffären! försökte Sigge. Tjugo procent. Nej, sa pappa kort. Vi har inte råd. Vi har ju aldrig råd med något, muttrade Sigge. Skulle inte vi ha åkt på semester i somras? Till Frankrike? Vi får prata om det där sen. Du måste gå nu, annars kommer du för sent till museet. Asta hörde Sigge ilsket drämma igen dörren efter sig. Hon funderade på att borsta håret, men visste att det skulle bli ännu mer elektriskt då. Äh, tänkte hon. Jag får väl se ut så här då. Det är ju så här jag ser ut numera. Det var knappt ett halvår sedan allt det där med diamantringen hade hänt, då hon hade sett den mystiska gamla damen för sista gången. Det var i den gamla spegeln, den som ramlat i golvet och splittrats i tusen bitar. Några månader, och ändå kändes det som flera år. Nu visste hon inte vad hon skulle tro om det längre. Hon var nästan helt säker på att hon hade hittat ett brev från den gamla damen inkilat i spegelramen. Men brevet hade gått upp i rök, och nu kändes det som om allt det där hänt i en dröm. Hon var större nu. Hon fantiserade inte lika mycket. För det var väl det allt hade varit, fantasier. Asta smög ut i hallen. Hon visste att om mamma fick se henne skulle hon aldrig få gå iväg med håret så där. 10
Men hon hade inte behövt oroa sig. Mamma och pappa stod i köket och pratade. Tyst och allvarligt. Ingen av dem la märke till Asta. Vi kanske ändå borde, sa mamma lågt. Vi kan väl ta ett lån? Han vill ju så gärna ha en sån där trickcykel. Och nästa vecka vill han ha ett biljardbord, sa pappa. Du vet hur Sigge är. Han snöar in på något, och sen ändrar han sig blixtsnabbt och ska göra något helt annat. Vi har inte råd just nu. Så enkelt är det. 11
Mamma suckade. Nej, sa hon dystert. Vi har väl inte det. Asta stängde tyst dörren efter sig och gick mot hissen. På väg till skolan tänkte hon på semestern som aldrig blev av. De skulle ha åkt till Frankrike. Riktigt varför resan blev inställd hade hon aldrig förstått. Inte mer än att de plötsligt inte hade råd. Henne gjorde det inte så mycket, men Sigge hade blivit väldigt besviken. Bea och Cesar väntade inte på det vanliga stället, i korsningen. Klassen skulle ändå träffas vid skolgrinden och sedan gå direkt till museet. Asta såg dem på långt håll och vinkade. Jaha, då är väl alla på plats, sa Olle. Håll koll på varandra så att alla hänger med. Nu går vi. Det var ingen lång promenad till museet, men Sam hann ändå komma bort två gånger. Först när han fastnade vid djuraffärens fönster. Sedan när han var tvungen att knyta skosnöret och råkade få syn på en mus som kilade in i buskaget vid korvkiosken. Nu går du i mitten, sa Olle till Sam. Mellan Asta och Bea. Sam protesterade inte. Han tyckte nog att det var rätt skönt att någon höll honom på plats. Utanför museet stannade Olle och samlade klassen runt sig. Minns alla vad det är vi ska titta på? frågade han. 12
Fornfynd, sa någon. Gamla vikingar! sa Sam glatt. De är nog inte kvar ens på museet, skrattade Olle. Men det viktiga är att vi håller ihop som en grupp. Det funkar inte om alla springer runt hur som helst. Följ guiden bara. Han kanske är en gammal viking, sa Sam. En som blev kvarglömd och har visat museet i över tusen år. 13