Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Meddelande / 9 december 2009 Kartläggning av diskrimineringen i Europa Europeiska unionens enkät om minoriteter och diskriminering (EU-Midis) EU-Midis är den största och mest omfattande rapport som byrån hittills har offentliggjort. Det är den första enkäten någonsin till 23 000 personer från etniska minoriteter och invandrargrupper om deras upplevelser av diskriminering i EU och om brott som de utsätts för i det dagliga livet. Bakgrund till rapporten: Medlemsstaternas befolkningar blir alltmer blandade till sin sammansättning och FRA:s rapporter har gång på gång visat att det i många länder saknas information om minoriteterna. Data behövs för att mäta de etniska minoriteternas och invandrargruppernas sociala integration och i vilken utsträckning dessa grupper utsätts för diskriminerande behandling och blir brottsoffer, inklusive för rasistiska brott. Därför genomförde FRA en stor, representativ undersökning (utförd av Gallup) där etniska minoriteter och invandrargrupper intervjuades i samtliga 27 medlemsstater i EU. I undersökningen granskades deras erfarenheter av att bli diskriminerad på grund av sin invandrarbakgrund eller därför att de tillhör en etnisk minoritet inom nio områden av det dagliga livet: Diskriminering när de söker arbete, på arbetet, från personal hos bostadsförmedlingar, hälso- och sjukvård och socialtjänst, i skolorna och andra utbildningsanstalter, på kaféer, restauranger, barer eller nattklubbar och i butiker samt när de försöker öppna ett bankkonto eller få ett lån. I enkäten undersöktes även den samlade erfarenheten av att vara utsatt för brott av fem olika slag: egendomsbrott (stöld av eller från ett fordon, inbrott och stöld av personlig egendom) och personbrott som våld eller hot samt grova trakasserier, inklusive om brotten begicks av rasistiska skäl. I dag den 9 december 2009 offentliggör FRA den fullständiga rapporten om EU- Midis-resultaten, som har föregåtts av publikationer i rapportserien Data in Focus om särskilda minoritetsgrupper och om särskilt viktiga frågor: 1. EU-MIDIS at a glance (22.4.2009) en översikt över hela EU-Midis-undersökningen. 2. Data in Focus Report 1: The Roma (22.4.2009) den första i en serie EU-Midis-rapporter med titeln Data in Focus. Eftersom romerna rapporterade de högsta nivåerna av diskriminering i EU-Midis valdes de ut som första grupp för en specialrapport. 1
3. Data in Focus Report 2: Muslims (28.5.2009) en rapport om hur muslimer i EU utsätts för diskriminering och brott. Den handlar om intervjuade muslimer med varierande etniskt ursprung i 14 medlemsstater. VIKTIGA RESULTAT Erfarenheter av diskriminering, av att vara brottsoffer samt låg frekvens av polisanmälan Höga nivåer av diskriminering, rasistbrott och av att vara brottsoffer Av de intervjuade etniska minoriteternas och invandrargruppernas beskrivningar framgår att de ofta utsätts för diskriminerande behandling och att de ofta faller offer för brott, inklusive rasistiska brott. Av de nio områdena för diskriminerande behandling i det dagliga livet framträder arbetslivet som det mest betydande medan diskrimineringen på bostadsmarknaden är mindre problematisk. Resultaten visar att diskrimineringen är särskilt 1 skadlig inom två huvudområden i livet, nämligen utbildning och arbetsliv. Detta är särskilt alarmerande eftersom ordentlig utbildning och ett avlönat arbete är nyckeln till integration och social delaktighet. De är förutsättningar för att leva ett värdigt liv i frihet och trygghet. Skillnader mellan medlemsstaterna Om vi tittar närmare på resultaten för olika grupper i medlemsstaterna hade följande tio grupper upplevt mest diskriminering under en 12-månadersperiod: romer i Tjeckien (64 procent), afrikaner i Malta (63 procent), romer i Ungern (62 procent), romer i Polen (59 procent), romer i Grekland (55 procent), afrikaner från söder om Sahara i Irland (54 procent), nordafrikaner i Italien (52 procent), somalier i Finland (47 procent), somalier i Danmark (46 procent) och brasilianare i Portugal (44 procent). CZ Roma MT African HU Roma PL Roma EL Roma IE Sub-Saharan African IT North African FI Somali DK Somali PT Brazilian De allra flesta anmäler inte sina upplevelser Enkäten visade att de allra flesta svarande inte anmäler att de utsatts för diskriminering till någon organisation eller på det ställe där den förekom. Samma sak gäller för våld, hot och grova trakasserier som majoriteten av de svarande inte anmälde till polisen. Detta innebär att tusentals fall av diskriminering och rastiska brott förblir osynliga och inte registreras vid insamling av statistik om officiella klagomål och brottmål. Vad kan politikerna göra åt detta? Enkätuppgifterna ger möjlighet att vidta riktade och faktabaserade politiska åtgärder. Uppgifterna motiverar också att alla skolor och andra utbildningsanstalter inför egna system för att registrera klagomål som gäller diskriminering på grund av etnisk tillhörighet eller invandrarbakgrund. 2 64 63 62 59 55 54 52 47 46 44 Andel som utsatts för diskriminering under de senaste 12 månaderna (9 områden) grupper med den högsta förekomsten av diskriminering 2
Alltför få känner till sina rättigheter Utsatta grupper vet inte att det finns lagstiftning mot diskriminering Enkäten visar att de grupper som är mest utsatta för diskriminering i EU fortfarande är okunniga om den lagstiftning som förbjuder diskriminering av människor på grund av deras etniska ursprung. I genomsnitt 43 procent av de svarande (beroende på grupp och undersökt område) trodde att det inte fanns någon sådan lagstiftning och ytterligare 20 procent var osäkra. Det finns således ett omedelbart behov av att öka de utsatta minoriteternas kunskap om sina rättigheter. Skäl att inte rapportera Huvudskälet för att inte anmäla diskriminering var enligt alla svarande att de trodde att inget skulle hända. Ett annat vanligt skäl att inte anmäla var bristande kunskap om hur man skulle gå tillväga. I genomsnitt 82 procent av dem som utsatts för diskriminering under de senaste tolv månaderna anmälde inte den senaste diskriminering de utsatts för på det ställe där den inträffade eller till en behörig myndighet. 82% Diskriminering (nio områden) Reported Not reported 18% 66% Brottsoffer (våld eller hot) 34% Enligt direktivet om likabehandling från 2000 kan den som utsätts för diskriminering på grundval av ras eller Anmälan av den senaste diskrimineringen eller av att man utsatts för brott i form av våld eller hot etniskt ursprung klaga hos en behörig myndighet t.ex. ett jämlikhetsorgan som främjar likabehandling. Resultaten visar dock att de allra flesta svarande inte kände till en enda organisation som erbjuder stöd och hjälp till personer som utsatts för diskriminering. Endast 16 procent av de svarande uppgav att de gjorde det. Dessutom hade 63 procent av de svarande aldrig hört talas om något jämlikhetsorgan även när detta omnämndes med namn. Detta förklarar de mycket låga anmälningsnivåerna och visar att det snarast behövs bättre information ( 1 ). FRA är därför angelägen om att genom informationsinsatser se till att direktivet blir känt bland de berörda personerna. Lågt förtroende för polisen Den viktigaste anledningen som olika svarandegrupper uppgav till att de inte anmält att de utsatts för personbrott (våld och hot samt grova trakasserier) var bristande förtroende för polisens förmåga att ge dem upprättelse. En del av dem som polisanmälde att de utsatts för brott blev sedan missnöjda med hur polisen hade handlagt deras klagomål detta var särskilt fallet bland romerna. Den sanna bilden av de problem som möter de grupper som löper störst risk att bli brottsoffer i EU är följaktligen okänd för polisen och rättsväsendet. Bristen på statistik om i vilken utsträckning minoriteter är brottsoffer och utsatta för rasistiska brott hindrar också att problemen angrips effektivt. Vad kan politikerna göra åt detta? Kräva en kritisk utvärdering av hur direktivet om likabehandling (2000/43/EG) genomförts i praktiken. Satsa resurser på att informera dem som är mest utsatta för diskriminering om vart de ska vända sig om de behöver stöd och råd. ( 1 ) Mer information om oanmäld diskriminering finns i EU-MIDIS Key findings & recommendations from the survey. 3
Tilldela resurser till organisationer som erbjuder hjälp till personer som utsatts för diskriminering. Uppmuntra dem som utsatts för diskriminering eller trakasserier att anmäla detta till en behörig myndighet i förvissning om att deras klagomål kommer att tas på allvar. Brottsoffer Var fjärde person från en minoritetsgrupp hade utsatts för brott minst en gång under de tolv månaderna närmast före enkäten. De högsta nivåerna hade afrikaner från söder om Sahara (33 procent), tätt följt av romer (32 procent). En preliminär jämförelse av andelen brottsoffer i majoritetsbefolkningen (enligt European Crime and Safety Survey) och i minoritetsgrupperna (enligt EU-Midis) visar att i genomsnitt drabbas minoriteter oftare av stöld av personlig egendom och våld och hot än majoriteten. Trots att de ofta fördomsfullt uppfattas som brottslingar är med andra ord många från minoritetsgruppen också brottsoffer och behöver hjälp, skydd och stöd. Exempelvis fanns det en mycket hög frekvens av våld eller hot i Finland bland svarande från Somalia: 74 fall per 100 intervjuade. Därefter följer Italien med 44 fall per hundra intervjuade nordafrikaner och Tjeckien med 42 fall per 100 intervjuade romer. Höga nivåer konstaterades också i Polen, Danmark, Grekland och Ungern. Nästan var femte intervjuad person från grupperna romer och afrikaner från söder om Sahara uppgav att de utsatts för grova trakasserier minst en gång de senaste tolv månaderna. Den högsta förekomsten av grova trakasserier fanns bland romska svaranden i Grekland, där 174 fall registrerades per 100 intervjuade. Materialet visar att minoriteter i genomsnitt oftare utsätts för våld och hot än majoritetsbefolkningen. Vad kan politikerna göra åt detta? Ta initiativ till samarbete mellan polisen, lokala myndigheter och det civila samhällets organisationer för att främja att brott anmäls och för att ge brottsoffren hjälp. Svar på vanliga frågor Varför genomförde byrån enkäten? FI Somali IT North African CZ Roma PL Roma DK Somali EL Roma HU Roma ES North African RO Roma NL Surinamese Byråns rapporter har genomgående visat att det saknas uppgifter om minoriteter i många länder. Därför är beslutsfattarna fortfarande dåligt informerade om hur minoriteter upplever det dagliga livet i medlemsstaterna. Denna ständiga brist på jämförbara data gör det svårt för politiker på nationell nivå och EU-nivå att utforma riktade insatser för att bekämpa diskriminering och rasistiska brott. EU-Midis kan komplettera befintliga insatser i vissa medlemsländer och på EU-nivå för att försöka avhjälpa den rådande bristen på kontrollerade fakta om hur minoriteter utsätts för diskriminering och faller offer för brott. 4 44 42 40 40 33 29 22 21 19 Förekomst av våld eller hot under en 12-månadersperiod (totalt antal gånger man utsatts för brott per 100 svarande) grupper med de högsta nivåerna 74
Hur genomfördes enkäten och vilka frågor ställdes till de svarande? Enkaten (som genomfordes av Gallup) bestod av intervjuer ansikte mot ansikte med ett slumpmassigt urval fran de valda etniska minoriteterna och invandrargrupperna i 22 av EU's 27 medlemsstater. 23 500 personer från etniska minoriteter och invandrargrupper intervjuades. Dessutom intervjuades 5 000 personer från majoritetsbefolkningen bosatta i samma områden som minoriteterna i tio medlemsstater för att göra det möjligt att jämföra vissa resultat. Genom EU-Midis kartlades mellan en och tre invandrargrupper, etniska minoriteter eller nationella minoritetsgrupper i varje medlemsstat i EU, varav minst 500 intervjuade personer per grupp i varje land. Samma standardfrågeformulär användes i samtliga EU-länder. Resultaten av enkäten är representativa för de kartlagda grupperna i de områden där undersökningen genomfördes. I enkätundersökningen utfrågades personer från etniska minoriteter och invandrare om sina erfarenheter av diskriminering i nio olika situationer i livet: 1) när de söker arbete, 2) på arbetet, 3) när de letar efter ett hus eller en lägenhet att hyra eller köpa, 4) av vårdpersonal, 5) av socialtjänsten, 6) av skolpersonal, 7) på ett kafé, en restaurang eller en bar, 8) när de går in i eller befinner sig i en butik, 9) när de försöker öppna ett bankkonto eller få ett lån. De som hade erfarenhet av att vara brottsoffer, inklusive för rasistiska brott, fick frågor om fem andra områden: 1) stöld av eller ur ett fordon, 2) inbrott eller inbrottsförsök, 3) stöld av personlig egendom som inte innefattade våld eller hot, 4) våld och hot, 5) grova trakasserier. Hur jämförbara är enkätuppgifterna? Eftersom resultaten främst gäller de största etniska minoritetsgruppernas erfarenheter i EU, kan allmänna jämförelser göras mellan de olika undersökta grupperna. Vid sådana jämförelser måste man dock vara uppmärksam på de olika gruppernas bakgrund och förhållanden i respektive medlemsstat. EU-Midis gör det möjligt att jämföra mellan medlemsstater som har likartade minoritetsbefolkningar, t.ex. mellan länder där romer eller nordafrikaner intervjuades. Resultaten kan i varje medlemsstat jämföras med officiell statistik om diskriminering och brottsoffer (i form av anmälda händelser, registrerade brott och domstolsärenden), om sådana uppgifter är tillgängliga, eller med siffror från inofficiella källor såsom icke-statliga organisationer. Omfattningen av potentiell, oanmäld diskriminering och rasistbrott kan på så sätt uppskattas i varje medlemsstat. EU-Midis är den hittills mest omfattande datasamlingen om etniska minoriteters och invandrares erfarenheter av att vara diskriminerade och utsatta för brott i EU. Undersökningen är dock endast representativ för de undersökta grupperna, inte för alla etniska minoriteter och invandrargrupper som finns i EU. I EU-Midis testades en gedigen och omfattande stickprovsmetodik, som alla medlemsstater i EU kan använda för att bredda enkätens täckning till andra grupper och fler svarande i ett land och därigenom möjliggöra ytterligare jämförelser och analyser. Vilka intervjuades och hur valdes grupperna ut? För enkäten valdes män och kvinnor ut som var minst 16 år gamla och sade sig tillhöra någon av de utvalda etniska minoriteterna eller invandrargrupperna. De svarande skulle ha varit bosatta i respektive medlemsstat i minst tolv månader. 5
Grupperna valdes ut för intervjuer i varje medlemsstat på grundval av följande ( 2 ): Information som FRA fått via sitt nätverk för information om rasism och främlingsfientlighet (Raxen) med 27 nationella kontaktpunkter, som förser byrån med utförliga nationella årsrapporter om hur utsatta olika minoriteter är för diskriminering och brott i varje medlemsstat. Identifiering av den eller de största minoritetsgrupperna i varje land. Varje grupp måste sammanlagt uppgå till minst fem procent för att möjliggöra stickprov inom specifika områden. Grupper som var tillgängliga för undersökning i flera medlemsstater för att kunna bilda aggregerade grupper t.ex. nordafrikaner för jämförelser av resultaten från olika länder. Relevant EU-lagstiftning: Direktivet om likabehandling (2000/43/EG) är den viktigaste EU-rättsakten för bekämpandet av rasism och etnisk diskriminering. Direktivet antogs 2000 och förbjuder diskriminering inom arbetsliv, utbildning, socialt skydd och social trygghet samt hälso- och sjukvård, och även när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, inklusive bostäder. I direktivet om likabehandling föreskrivs att specialiserade jämlikhetsorgan ska inrättas i varje medlemsstat. En viktig uppgift för dessa organ är ge stöd till dem som utsätts för diskriminering så att rättssystemet blir mer tillgängligt för dem. Direktivet beskrevs i en resolution från Europarlamentet 2007 som ett stort steg mot att förbättra skyddet för personer som utsatts för diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung och mot att ge dem bättre möjligheter att få gottgörelse (Europaparlamentet, 2007/2094 (INI)). Enligt artikel 17 i direktivet om likabehandling (2000/43/EG) ska EU:s byrå för grundläggande rättigheter bidra till kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet. Den fullständiga rapporten från EU-Midis samt en rad tidigare rapporter i serien Data in Focus återfinns på adressen http://fra.europa.eu/eu-midis/ För ytterligare frågor vänligen kontakta FRA:s mediegrupp: E-post: media@fra.europa.eu Tfn +43 1 58030-642 ( 2 ) För mer information om de undersökta grupperna, se EU-MIDIS at a glance (En överblick över EU-Midis), s. 4. 6