Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr 2 2006

Artilleri & Luftvärn ISSN 004 3788 Form och layout: Marie Thelander Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 2 2006 Årgång 135 Stefan Bratt Redaktören...2 Torbjörn Larsson En milstolpe är passerad...3 Jan Nygren Ett större Saab gynnar Försvarsmakten...4 Stefan Bratt Demo 06 i Enköping...6 Joakim Lewin Första skottet för Excalibur med Archer... 11 Benny Björkung Något stort mellan Lillhärdal och Särna... 15 Mats Carlsson Cold Response... 18 Daniel Johansson och Robert Andersson Skjutning med kallt och strävt eldrör... 20 Stefan Bratt ECOM vad är det... 23 Björn Edström Somrig utflykt...27 Stefan Bratt Proposition om REMO av haubits 77... 30 Artilleriklubbens höstmöten... 34 Tävling... 35 Omslagsbild: European Common Missile (Ecom) Foto: Saab Bofors Dynamics 1

Redaktören har ordet Stefan Bratt Stefan Bratt är från 2006-01-01 tidskriftens redaktör. Dags för lite förnyelse Jaha, då var det dags att flyga själv och låta min co-pilot sköta kommunikation med mark och andra flygplan, det vill säga skribenter och annonsörer. Efter att en tid både suttit i simulator och sedan flugit med min biträdande redaktör, Lennart Gustafsson är det nu jag som har det fulla ansvaret för kommande nummer av Artilleri-Tidskrift (AT) för 2006. En självklart ansvarsfylld uppgift som jag tar mig an med stor respekt för mina tidigare kollegors värv. Jag hoppas att Du, bäste och trogne läsare av denna skrift, är redo att tillsammans med mig vidta en del förändringar. Även om skynda långsamt nog är ett bra motto för anrika tidskrifter som vår, tycker jag det är dags för lite förnyelse av AT. Något som styrelsen för Artilleriklubben nu också bejakat. Från och med nästa nummer kommer m a o tidskriften att se lite annorlunda ut, med ett något större format och min förhoppning är också en mera tidsanpassad layout. Vår skickliga redigerare, Marie Thelander har nu fått mitt fulla förtroende att sätta tänderna i nummer tre för att åstadkomma en tilltalande och smakfull layout. Dina åsikter och synpunkter av det kommande numret är jag naturligtvis också intresserad att ta del av. I detta nummer kan jag också presentera ett nytt inslag som jag hoppas ska kunna bli ett återkommande inslag i varje nummer debatt. Kanske skulle jag ha önskat att vi kunde starta med en riktig dundrande salva men Jan Nygren, före detta minister och nu ett av de tunga namnen inom den allt större försvarsindustrikoncernen Saab är jag lika glad över att ha fått på kroken som debattskribent. Sitter du, käre medlem och ruvar på något ämne som du vill tycka till och skapa debatt om är min förhoppning och högsta vilja att du per omgående sätter dig vid dator och skriver ned dina åsikter för införande i kommande nummer av AT. Trevlig läsning! 2

Torbjörn Larsson Artilleri & Luftvärn Överste Torbörn Larsson är chef för Artilleriregementet och ordförande i Artilleriklubben. En milstolpe är passerad! I maj månad på Älvdalens skjutfält avlossade en av de två försökspjäserna i Archerprojektet en skarp Excaliburgranat. Denna till synes gråtrista dag i Dalarna gav prov på vad Försvarsmakten, Försvarets Materielverk samt försvarsindustrin kan åstadkomma i ett nära samarbete. Att på långa skjutavstånd få målträffar på enstaka meter är ett krav som måste kunna ställas på ett framtida artillerisystem. Det kravet tillsammans med framtida krav på utskjutningsanordningar så som hög uthållighet, autonom förmåga, rörlighet, förmågan till att skjuta en bred ammunitionsportfölj med mera, kan vi redan idag visa upp. Mats Rostadius efterlyser en del av denna framsynthet i sin debattartikel i Artilleritidskrift 1/06 och inte minst att saluföra detta. Mats artikel sänder ett par viktiga signaler till mig och förhoppningsvis till flera läsare av denna tidskrift. Är det så att vi utvecklar förmågor och kompetenser som vi själva ser som självklara och glömmer bort att delge detta till de vi ska understödja och beslutsfattare? Eller gör vi detta men det når inte sådana som Mats och andra viktiga målgrupper? Jag drar följande slutsats att vi måste nå ut med våra funktioners förmågor och utvecklingsmöjligheter, såväl artilleri som luftvärn, för att skapa kunskap om tankar och idéer om vart vi är på väg samt att skapa en debatt kring detta likt Mats artikel. Om vi inte gör detta kanske det bara stannar vid tankar och idéer vilket Mats flaggar för. Jag tror att Artilleriklubben och inte minst Artilleritidskrift är viktiga forum för det. Detta kräver dock att vi fortsatt har intressanta artiklar samt lyckas skapa ett gott debattklimat och breddar läsekretsen. Jag hoppas att ni som är utvecklingsansvariga på förband, skolor, centra, staber, FMV, FOI och inte minst industrin och andra intresserade presenterar i detta forum var vi står och kan tänkas vara på väg. 3

Debatt Jan Nygren Jan Nygren är vice VD, Saab AB, före detta samordningsminister samt statssekreterare i försvarsdepartementet under Ingvar Carlsson-regeringarna. Ett större Saab gynnar Försvarsmakten Den omfattande förändring som nu sker inom svenskt försvar sker också inom svensk försvarsindustri. I en internationell jämförelse kan man betrakta Sverige som en försvarsteknologisk stormakt. Alliansfriheten och kravet på inhemsk industri och självförsörjning har skapat en militär bredd och teknologisk höjd som bara finns hos stormakterna. Innan den så kallade ominriktningen av försvaret startades blev försvarsindustrin varse att statsmakterna inte kunde lägga ut beställningar till flera konkurrerande industrier inom samma plattformsområde. Som exempel kunde vi alltså inte ha kvar dubbla robotindustrier i Sverige. Det var en stor omställningsprocess som industriföretagen fick genomgå under 1990-talet och som idag har skapat en ny försvarsindustristruktur. Saab är idag, efter förvärvet av Celsius och nu senast efter köpet av Ericsson Microwave Systems (EMW), närmare 80 procent av den svenska försvarsindustrin. Även på den nordiska marknaden är Saab större än alla andra försvarsföretag tillsammans.verksamheterna inom Saab svarar väl upp mot nästan alla vapen- och materielsystem som finns inom Försvarsmakten. Detta ger oss fördelar i våra exportansträngningar. Vi kan erbjuda ett brett sortiment av hightechprodukter. Det svenska försvaret har ett mycket gott rykte när vi närmar oss utländska kunder. Något som vi givetvis har en konkurrensfördel av. Vår export är också en viktig förutsättning för att vi ska kunna erbjuda kostnadseffektiva uppdateringar och vidareutvecklingar tillbaka till det svenska försvaret. Just EMW förvärvet, som väntas bli klart i september, ger Saab och Sverige en utökad möjlighet att vidareutveckla sensor- och radartekniken. Svensk radarutveckling hamnar nu i ett företag med mycket försvarsrelaterad verksamhet. Det ger stora möjligheter att merutnyttja andra kompetensområden som flyg, avionik, ledning eller missilverksamhet. Det gagnar givetvis också möjligheterna till vidareutveckling inom luftvärn och artilleriområdet, men också inom det civila området. För Saab är EMW förvärvet spännande 4

Artilleri & Luftvärn Archerpjäs avfyras vid Boden södra i samband med försöksskjutning. också på andra sätt. Vi har redan produktområden som vi samarbetar inom, som exempelvis luftvärnssystemet BAMSE. Nu kommer andra produkter in i vårt sortiment, som GIRAFFE 1, HARD 2 och ARTHUR. Just artillerilokaliseringsradarn ARTHUR är idag etablerad i utlandsstyrkan i Afghanistan. Något som Saab också är. Supportsysslor Saab har genomfört infrastruktur- och installationsarbeten vid etablerandet av nya förläggningar i Afghanistan. Vi ser nu en utveckling där försvarsmakten sannolikt kommer att lägga ut allt mer av sådana supportsysslor på industrin, för att kunna koncentrerar sig på sin huvuduppgift.vårt arbete i Afghanistan gick mycket bra. Avgörande för detta var samtlig inblandad personals engagemang och Försvarsmaktens goda stöd. 1 Taktiskt luftvärnsradarsystem för luft- och sjöövervakning. 2 Tyst luftvärnsradar för korträckviddiga lv-system. Detta sammantaget ger för framtiden en alltmer samverkande och samarbetande relation mellan försvaret och försvarsindustrier som Saab. Det ställer nya krav men har också alla förutsättningar att bli bra. Vi har i Sverige en god tradition av nära samarbete då landet under mycket lång tid skapade nationella lösningar för att ytterst kunna skydda sig för det värsta tänkbara. Nu är det stora militära invasionshotet i princip borta. Hotbilder och behov har ändrat karaktär. Svensk försvarsindustri har förändrats det senaste årtiondet, precis som Försvarsmakten. Förändringar som varit nödvändiga, men som också skapat nya möjligheter. Ökad export, inom ramen för det regelverk vi har, fler förvärv och ökad samverkan med omvärlden, skapar möjligheter till ny teknikoch vidareutveckling för Försvarsmaktens olika materielsystem. Något som alla kommer att ha nytta av. 5

Stefan Bratt Demo 06 ett viktigt steg mot Försvarsmaktens långsiktiga utveckling Demo 06 Vår är ingen större stabstjänstövning utan utvecklingsaktivitet som i vissa fall har kortsiktiga, i andra fall, långsiktiga mål i arbetet med att utveckla framtidens försvarsdoktrin. Överste Jan Persson svävar inte på målet om vikten av den verksamhet som AT:s redaktör, som enda medierepresentant gavs möjlighet att besöka under en intensiv eftermiddag i Enköping Demonstratorövning 06 Vår. Ett led i att testa, verifiera och utveckla tankarna om det nätverksbaserade försvaret är demonstratorövningarna som inleddes för tre år sedan. Samtidigt inrättades Försvarsmaktens centrum för Ledningsutveckling (FMLednUtvC) i Enköping. En knappt 3 000 kvadratmeter stor yta i verktygsföretaget Bahco:s gamla industrilokaler i utkanten av Enköping där mycket de senaste åren har kretsat kring arbetet med att studera, utveckla, pröva och validera teknik och metoder för nätverksbaserat försvar. Det nya utvecklingscentrat fungerar därmed som navet för den mängd prov, övningar och andra tester som sker under de så kallade demoperioderna med syfte att skapa underlag för fortsatt utveckling och anskaffning av framtidens ledningssystem. Ska vara nav I de gamla fabrikslokalerna som i stort sett har totalrenoverats finns de veckor som demoövningarna pågår ett antal olika simulatorer och ledningsenheter på plats. Bland annat två stycken fullskaliga 39 Gripen-simulatorer, vars uppdrag kan följas på flera storbildsskärmar som står uppställda ovanför barackerna där simulatorerna har installerats. Dessutom har vi nu på plats en stridsbåt 90 avsedd för ledning av amfibiebataljonen samt även flera sensorenheter, som är fältgrupperade, berättar major Krister Arnell, vid Högkvarterets ledningsavdelning. Utvecklingen av ledningssystemen är inde- 6

Artilleri & Luftvärn Majorerna Thomas Bjerregaard från Bekdemoprojektet och Krister Arnell, Högkvarterets ledningsavdelning, samspråkar under en paus. lade i fyra, integrerade delar; Ledningssystem Teknik (Ledsyst T), Metod (Ledsyst M), Personal (Ledsyst P) samt Ledsyst O, som är förkortningen för Organisation. Utvärderings- och säkerhetsfrågorna är viktiga områden som skär genom samtliga delprojekt. Runt år 2008-2010 är tanken att de första delarna ska börja användas operativt. Testerna görs i samarbete med Försvarets Materielverk (FMV), Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan samt försvarsindustrin. Inte enbart teknik Vårt arbete handlar inte enbart om ny teknik utan lika mycket om ett nytt sätt att arbeta där armén, marinen och flygvapnet ska kunna kommunicera och förstå varandra, använda varandras resurser och arbeta jämsides vid behov. Det ska också underlätta internationellt samarbete samt förbättra möjligheterna till samordning inom totalförsvaret, förklarar demoverksamhetens projektledare, överste Jan Persson under tiden som en rundvandring sker i lokalerna. Vinster och erfarenheter som görs under tiden som demoövningarna pågår används omedelbart om så är möjligt för att till exempel förbättra och effektivisera kommande internationella insatser. Nätverksbaserad ledning kommer att möjliggöra en ökad flexibilitet när det gäller utnyttjandet av befintliga förband och öka förmågan att skapa effektiva kombinationer av typförband, fortsätter Jan Persson. Från och med nästa år går demonstratorverksamheten in i mer praktisk fas då arbetet med att köpa skarpa system och tekniska lösningar som behövs tillföras FM:s förband, inleds. 7

Demo 06 Luftläget studeras inför kommande uppgifter i cellen (enheten) för Luftvärnet. Redan under vår nästa Demoövning, Demo 06 Höst kommer vi för första gången att ha ett relativt stort deltagande av utländska officerare från ett antal europeiska länder. Under Demo 06 Vår har vi med utländsk personal i mindre omfattning. Bland annat några singaporianska officerare som leder vår infanteribataljon. Orsaken till att vi först nu har utländska officerare i ledande befattningar är att vi inte har ansett oss mogna att ha utländska officerare involverade förrän nu, berättar Krister Arnell. när det gäller ledningsfunktioner, konstaterar Jan Persson. Vi har kommit till luftvärnsbataljonens stabsplats som består av ett par bord samt ett antal datorer där olika system visar läge, förmåga och status för bataljonens resurser. Överstelöjtnant Mattias Elfström från LvSS är en av dagens besökare och han konstaterar att någon fördröjning från effekt till analys inte är acceptabel. Internationell demo? Demoverksamheten ska också undvika att utveckla några svenska särlösningar som inte kan nyttjas internationellt. Något som görs genom att delta i utvecklingsarbetet på flera olika nivåer. Inte minst inom EU. Vi måste naturligtvis vara så interoperabla som möjligt med våra system. Inte minst För vår stabsfunktion får det inte uppstå någon som helst fördröjning från insats till dess att analys görs av insatsens effekt. Vi måste ha system som arbetar i realtid, säger Elfström. Något som hans chef, överste Göran Wahlqvist, regementschef vid Luftvärnsregementet instämmer i. 8

Artilleri & Luftvärn Besökarna på Demo 06 Vår kunde med hjälp av två stora teveskärmar följa flygförarens updrag som genomfördes i en Gripen-simulator som fanns på plats i övningslokalerna. För min del är jag intresserad av att studera hur konkret denna verksamhet har blivit. Vi måste komma ihåg att från PowerPoint-presentationer till dess att det finns gripbara, skarpa system att använda i våra internationella operationer, är det en lång väg att gå. Fokus på sensor to shooter -frågor Inom delprojektet Ledsyst T berättar projektledaren Nils-Göran Nilsson, FMV att ungefär 30 procent av de riktigt trixiga tekniska frågorna är lösta. Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller arkitektur. Det som vi nu fokuserar mycket kraft på är att lösa vapenfrågor av sensor to shooter karaktär, säger Nilsson. Vi har för tillfället lämnat övningsmodulerna där de olika staberna är grupperade och kliver nu in i en lokal där verksamheten inte tillhör själva övningsspelet. Här, i det så kallade labbet pågår istället ett unikt experiment då en vapenplattform, i detta fallet fartygschefen ombord på kustkorvetten Stockholm leder en operation i realtid med hjälp av ledningssystemet Cetris i samverkan med en pluton amfibiesoldater utrustade med realtidskommunikationsutrustning från den pågående MARKUS 1 -studien, UAV-förband (Ugglan) samt brigadstab och ledningshögkvarter (Force HQ) i Enköping. Det som vi just idag studerar och utvärderar är effektiviteten av att använda särskilda chattrum för kommunikation och ordergivning inom amfibieplutonen och mellan pluton och högre chef, i detta fall FC ombord på Stockholm, förklarar överstelöjtnant William Ressel samtidigt som realtidskommunikationen mellan plutonchef och FC kan följas på en storbildsskärm. På en annan del av skärm ser vi den länkade bilden från Ugglan som arbetar med att följa målfartyget, vars taktiska syfte ännu så länge är höljt i dunkel. 1 Markstridsutrustad soldat 9

Demo 06 Majorerna Göran Myllimäki, Artilleriregementet och Anders Henriksson, Markstridsskolan, ingick i den övade brigadstaben. Chattfunktion testas Utan att säga alltför mycket om vårt pågående experiment har kan jag i alla fall säga att en chattfunktion kräver mycket hög disciplin av användarna för att systemet ska vara utgöra en effektiv ledning, avslöjar William Ressel. Andra frågor som måste besvaras är hur målansvar kommuniceras och ansvar kan utkrävas för genomförda handlingar baserat på ett chattforum. I labbmiljön sitter tekniker och operatör av de olika systemen axel vid axel för att hitta nya lösningar eller utvärdera olika åtgärder som förband eller chefer vidtar. Tidigare har det tagit år för våra tekniker att bygga om ett nätverk och ansluta nya noder eller ta bort noder. När vi nu bygger detta nät av nät kan vi bygga om ett nät inom loppet av några tiotals sekunder. Det handlar om ett antal klick på en datorskärm och sedan ska det vara klart för insats, deklarerar Jan Persson. Artilleritidskrift kommer i kommande nummer att beskriva artilleriets del av verksamheten vid Centrum för Ledningsutveckling, projekt Bekämpningsdemonstrator. 10

Joakim Lewin Artilleri & Luftvärn Överstelöjtnantt Joakim Lewin, Försvarets Materielverk, arbetar som produktledare för indirekt eld på FMV. Första skottet för Excalibur med Archer Den fjärde maj i år skrevs svensk och amerikansk artillerihistoria. Från en skjutplats på gränsen till Härjedalen sköts den intelligenta granaten Excalibur med en Archerpjäs med mål på Älvdalens skjutfält. Testet med två träffar i målet visade att såväl Excalibur som Archer är på god väg i sin utvecklingsprocess. Excalibur är 155 mm precisionsammunition som utvecklas tillsammans med USA för att användas med REMO Haub 77B Archer. Projektilen navigerar med hjälp av GPS mot förprogrammerade målkoordinater och träffar med hög precision. Verkansdelen är en normal spränggranat och det inbyggda tändröret kan programmeras för zonbrisad, ögonblicksbrisad eller inträngningsbrisad. Artilleri-Tidskrift kommer i kommande nummer att återkomma till projektet och för en uppdaterad beskrivning av pågående teknikutveckling. Första provskjutningen 2004 i USA Hösten 2004 genomfördes den första prov- skjutningen med navigerande projektil i USA. Sedan dess har det genomförts ett stort antal tester, alla i USA och med amerikanska 39-kalibrers pjäser och det amerikanska modularladdningssystemet MACS. Skottvidden har varierat från 8 km till 23 km och verkan har demonstrerats mot olika måltyper. Testen har varit nyttiga i utvecklingsarbetet och olika fel har uppdagats och åtgärdats efter hand. Något mer än hälften av projektilerna har fungerat helt utan problem. Mot korrekt inmätta målkoordinater har Excalibur demonstrerat ett CEP50 1 på mindre än 5 m. Penetration av 100 mm armerad betong har fungerat och effekten mot alla måltyper har varit utmärkt. Ännu återstår en del av utvecklingsarbetet och de projektiler som sköts i Älvdalen har till exempel inte det basflöde som ska finnas i den slutliga versionen. Skott med 52 kaliberpjäs I maj 2006 var det dags att skjuta i Sverige 1 CEP50 är ett statistiskt mått för spridning. Det anger den radie inom vilket 50 procent av skotten träffar. 11

Excalibur och med en 52-kalibers pjäs för första gången. Skjutningen genomfördes med fyra Excaliburprojektiler och en försökspjäs i projektet REMO Haub 77B Archer samt de nya modularladdningarna med IM-krut som utvecklas till Archer. Det primära syftet med provet var att visa att Excalibur fungerar efter att ha skjutits med högsta laddningen från Archer. Detta prov innehöll en del moment som genomfördes för första gången. Första gången i Archer (52-kalibers eldrör). Första gången med svenska modularladdningar. Högsta Vo som skjutits (920 m/s). Första gången utanför USA och efter verklig transport. Första gången med elevation under 45. Målet för en av Excaliburprojektilerna var en skrotbil. Ovan kan Artilleritidskrift som första publikation publicera unika bilder tagna med höghastighetskamera från en av träffarna i målet. Omfattande transportplanläggning Transport of projektilerna, som inte har genomgått alla prov som medger en normal hantering, krävde en omfattande planläggning. Från slutsammansättningen i Oklahoma i USA genomfördes lastbilstransport till Dover Air Force Base på östkusten. Därifrån genomfördes flygtransport med en svensk C-130 till Örebro och se- 12

dan lastbil igen till Älvdalens skjutfält. På skjutfältet placerades två projektiler i en frysbox och kyldes till minus 43 grader C och två projektiler placerades i ett värmeskåp för att sedan skjutas i plus 63 grader C. Normalt ska Excalibur skjutas med en elevation på över 60 grader. För att kunna testa med högsta laddning och fortfarande få plats med riskområdet genomfördes skjutningen med en elevation på 29 grader. I stället för att komma ut till maxskottvidden på drygt 50 km kunde målet placeras på 25,9 kilometers avstånd. Testet leddes av personal från Bofors och Raytheon samt SAAB Bofors Test Center. Testutrustningen omfattade ett flertal radarstationer för att kunna följa projektilerna i alla delar av banan, telemetri samt även kameror för att spela in avfyring och träff i målet. Kamerorna krävde bra väder vilket fördröjde testet några dagar. Själva skjutningen genomfördes den 4 maj och resultatet sammanfattas i tabellen. Skott Vo Rör- Tempera- Träff inställning tur 1 919,7 m/s Zonbrisad +63 C 8,8 m 2 920,0 m/s Ögonblicks- +63 C brisad 3 920,5 m/s Zonbrisad -43 C 7,3 m 4 920,4 m/s Ögonblicks- -43 C brisad De två projektiler som inte nådde målet Artilleri & Luftvärn Gruppering av Archerpjäsen innan provskjutningarna genomfördes skedde på en myr i gränstrakterna av Härjedalen/ Dalarna. visade genom den telemetriutrustning som skickar data ner till en markstation, att de höll mekaniskt och att mycket av elektroniken, bland annat tröghetsnavigeringen, fungerade. I Excaliburs navigationssystem finns en funktion som förhindrar att tändröret armeras och projektilen detonerar om den inte når fram till målkoordinaterna. Skjutning med basflöde Nu fortsätter utvecklingen och provverksamheten. I sommar ska de första projektilerna med basflöde skjutas och sedan följer flera test för att verifiera tillförlitlighet och säkerhet. Nästa skjutning i Sverige planeras till våren 2007. Därefter genomförs under 2007 2008 ytterligare prov för att testa hela systemet av Archer och Excalibur. 13

14

Benny Björkung Artilleri & Luftvärn Benny Björkung, provledare på Bofors Test Center i Karlskoga. Något stort mellan Lillhärdal och Särna I början av året fick Bofors Test Center (BTC) uppgiften att genomföra ett skjutprov med Archer som skulle skjuta skarp Excalibur med Uniflexladdningar, alltså något unikt i vårt lilla land. Provet skulle genomföras med skjutplats i Härjedalen och nedslagsområde på Älvdalens skjutfält. Jag fick tyvärr äran att genomföra detta och det fanns många belackare som sa det går aldrig (som ni vet ligger Karlskoga i Örebro län). Vår nye VD, Stefan Krol, fick lösa kontakten med markägare för riskområde och han lyckades. Min avdelningschef Jan Rådesjö fick ta kontakt med alla myndigheter om risk, skyddsobjekt, risk för flyg med mera. Även han lyckades och jag själv tog tag i arbetet med att skapa resurser för en lyckosam provning. Till slut hade vi fått ihop följande resurser till skjutningen: Försvarsmakten: 2 artradar samt en Archerpjäs. FFK Karlsborg: 2 höghastighetsvideokameror vid målen, fyra videokameror vid mål, två telemetristationer (en vid pjäsen, en på Kalgravsåsen), Weibelradar vid pjäs. Bofors Test Center: två höghastighetsvideokameror vid pjäs, tre video vid pjäs, Weibelradar vid pjäs, provledning, Marvinutrustning (vindvisering). Bofors Defence: Pjässervice, Ytterballistiker. Leverantören i USA: Sju personer med olika uppgifter. Ostermans Aero: Helikopter med sjuksköterska. Älvdalens skjutfält: Logistik (mat, förläggning, maskiner, personal mm). 15

Excalibur Totalt var det mellan 40-60 personer involverade på plats i provet. Hemvärnspersonal svarade dessutom för bevakning (med skarpladdade vapen) under två veckors tid. Veckorna fram till genomförandet var inte njutbara, efter cirka tre veckors förberedelser insåg jag att vi måste vara två provledare för att klara uppgiften och jag fick Peter Ljungqvist till min hjälp från BTC. Nära väggen Trots denna åtgärd var den berömda väggen väldigt nära och under ett par veckor sov jag bara sporadiskt, började få ont i huvudet och blev orkeslös. Som tur var slapp jag att möta väggen. Väl dags att åka till Älvdalen vecka 17 släppte oron och det började bli kul att se om alla kom från olika håll i Sverige för att genomföra provet. Måndagen den 24 april drog vi mot Älvdalen. Vi hann till Filipstad innan telefonen ringde och beskedet var tungt - vägen mellan Särna och grupperingsplatsen var avstängd för transporter över 12 ton. Det vi skulle fram med vägde 40 ton. Jag och kunden lämnade över ärendet till högre chefer. Tisdag klockan 1100 fortfarande ingen lösning, varvid jag ringde en chef för vägverket och bad om hjälp. Efter ungefär en kvart ringer en tjänsteman och säger följande Grabbar, ni får använda vägen men håll avstånden så ska ni se att det går bra. Skjutplatsen var en aktiv torvmosse där tjälen börja gå ur marken, (under min tid som batterichef på A7 på Gotland har jag En väderballong släpps upp timmarna före skjutning av personal från Bofors Test Center. aldrig grupperat på en kladdigare plats). Omlastning av långtradarna fick ske ute på vägen för att få in mätutrustningen. På onsdag förmiddag får jag reda på att pjäsen inte kommer före torsdag kväll och systemprov var planerat under torsdagen. Jag ringer och får tag i rätt person på FMV och pjäsen kommer på torsdag förmiddag. Utrustning för temperingen från USA skulle komma under onsdag. Den kom till Arlanda torsdag natt och till Särna fredag morgon. Under fredagen när vi skulle prova utrustningen mot telemetristationen var det snöstorm... 16

Hemfärd sent samma kväll för att åka upp igen två dagar senare för fortsatta prov av olika utrustningar. Tisdag den andra maj är allt klart för skjutning men dimma och regn gäckar provningen. Under onsdagen fortsätter Murphy att sätta oss på prov då viss mätmateriel strejkar. Torsdag och äntligen bra väder när det är näst sista dagen för genomförandet. Alla är på tå då vi inser att vi håller på att skriva svensk artillerihistoria. Nedräkning för första skottet men skruven på pjäsen stänger inte. En fullt sprängladdad projektil i eldröret som ska plundras framifrån med fjärrstyrd utrustning från BAE som inte har hunnit med att provas. Den fungerar perfekt. Ny nedräkning. Avfyrning och rapport från målområdet, träffen ligger cirka sju meter från koordinaten vi programmerat projektilen med. Nu har vi varit med om något ingen annan gjort i vårt avlånga land, skjutit en skarp Excalibur 26 km med styrning, i Archer med L/52 eldrör och Uniflex laddningar som drivladdning. Artilleri & Luftvärn En Excalibur lämnar eldröret för att slå ned 26 km längre bort i terrängen på Älvdalens skjutfält. Bara för att ge er en liten bild av behovet av kommunikation. Min mobil hade 6,20 tim inkommande och 18,42 utgående samtal under veckor 16-18. Tack alla som deltog och utförde ett mycket proffsigt jobb, hälsar en före detta batterichef på 4140- batteri. En Weibelradar grupperades vid pjäs för att följa projektilbanan. Vi skjuter ytterligare 3 skott. Provmässigt blir hela försöket en fullträff. 17

Mats Carlsson Mats Carlsson är informatör vid I 19 i Boden. Artradar viktig del av ISTAR under Cold Response Det är mycket nyttigt för oss att vara med här. Vi får en bra möjlighet att marknadsföra våra förmågor i konceptet ISTAR. Det säger Mats Rostadius, som under den internationella övningen Cold Response, ansvarade för Artilleriregementets personal under övningen. En av de sensorer som lydde under ISTAR-kompaniet var artillerilokaliseringsradarn. Övningen genomfördes den 6-24 mars i området runt Narvik i Nordnorge. Cold Response är den högst prioriterade övningen i norska försvarsmaktens övningsprogram för 2006 och förutom norska förband deltog förband från tio andra nationer. Det svenska deltagande var det största när det gäller antalet värnpliktiga hittills under en internationell övning på utländskt territorium. Att operera i områden som övningen genomförs i under vinterförhåll- anden är en stor utmaning som ställer stora krav på både landstyrkor, flyg och marina förband. Ett av syftena med Cold Response var att göra styrkorna ännu bättre rustade för att kunna hantera militära uppdrag i denna typ av krävande omgivningar. Operativ rörlighet De som deltog övades bland annat i att bli bättre på operativ rörlighet och samarbete med andra länders förband i ett fredbevarande scenario. Övervakning, patrullering, uppsättning av vägspärrar, kontroll av fordon, kontroll av luftrummet, minröjning, evakuering av civila, och hantering av upplopp är exempel på några av övningsmomenten. Artillerilokaliseringsradarn har visat sig vara ett mycket tillförlitligt system där andra system har inte riktigt lyckats avseende granatkastareld. 18

Artilleri & Luftvärn Gruppchefen Malin Scharfenberg Kahlke följer fiendens artilleri inne i Artilleriradarvagnen. Foton: Roger Larsson Artillerilokaliseringsradarns förmåga att dessutom kunna meddela de beräknade nedslagspositionerna för en eller flera inkommande projektiler ökar möjligheterna att inta skydd för det egna förbandet. Under Cold Response har framförallt alarmeringsfunktioner till egna förband övats. Med radarn har vi möjligheter att upptäcka fientligt artilleri redan fem sekunder efter att granaterna har avlossats. På det sättet kan vi hinna varna egna enheter så att de hinner ta skydd, berättar Malin Scharfenberg Kahlke, radargruppchef. Bland de utländska förband hade Storbri- Vi har fått en bra möjlighet att marknadsföra våra förmågor under Cold Response, säger Mats Rostadius. 19

Cold Response tannien det största bidraget med sin 3000 man starka 3. kommandobrigad, som avslutade sin vinterträning i Norge med att genomföra Cold Response. Frankrike deltog med en alpjägarbataljon på 800 soldater. Lärorikt Personalen från Artilleriregementet tar med sig många erfarenheter hem om hur man hanterar den typ av miljö som finns i ett kuperat land som Norge. Landskapet påminner i många stycken de missionsområden som den svenska utlandsstyrkan har och kommer att få uppgifter i. -Otroligt lärorikt att få vara med om det här, det ställer helt andra krav på oss med den här typen av terräng, säger Andreas Nilsson, radaroperatör. Att vi dessutom är med och syns i ISTARkonceptet är mycket viktigt för framtida uppgifter, framförallt för den kommande stridsgruppen som ska sättas upp i Norden, avslutar Andreas Nilsson. TTÖ Daniel Johansson, Robert Andersson Kaptenerna Daniel Johansson och Robert Andersson var 2004 2005 studerande vid Taktiska Programmet vid Artilleriets Stridsskola och tillhörde då Norrlands Artilleribataljon. Skjutning med kallt och strävt eldrör Vid skjutningar med haubits 77B har det visat sig att eldrörets egenskaper förändras beroende på vilken laddning som skjutits innan samt hur länge det varit i skjutvila. En minskning av V 0 uppstår vid första skottet då eldröret har varit i skjutvila en längre stund. Detta fenomen kallas, ej vetenskapligt, för kallt eldrör. Det har även visat sig att byte av laddning från en lägre till en högre laddning minskar utgångshastigheten vid första skottet och detta fenomen kallas, ej vetenskapligt, för strävt eldrör. Uppgiften Uppgiften var att genomföra en försöksskjutning där värden tas fram på hur 20