SVARSSKRIVELSE Sida 1 (5) Ert datum Er beteckning Byråchefen Stefan Johansson B 2649-08 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM H./. Riksåklagaren m.fl. angående försök till dråp m.m. Högsta domstolen har förelagt mig att lämna in svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd. Bakgrund Vid 21-tiden på kvällen den 8 januari 2007 framförde H och A sina respektive personbilar på väg X utanför staden M. H körde i norrgående och A i södergående riktning. Hastighetsbegränsningen på den aktuella vägsträckan var 90 kilometer i timmen. H styrde över sin personbil i mötande körfält. A försökte köra sin bil så långt åt höger på vägbanan som möjligt. H och A kolliderade. Vid kollisionen träffade Hs personbil vänster front/framhjul på As bil. Varken A eller H skadades vid sammanstötningen. H hade intagit alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till 1,10 promille. H åtalades för försök till dråp bestående i att han uppsåtligen försökt beröva A livet genom att styra över sin bil på motsatt körbana och avsiktligt kollidera med en mötande bil, som kördes av A. Därutöver åtalades H för grov skadegörelse och grovt rattfylleri. Tingsrätten fann det utrett att H avsiktligt styrt över sin bil på motsatt körbana i syfte att genom en kollision med den bil som framfördes av A ta sitt eget liv. Tingsrätten menade emellertid att inte annat var utrett än att H i sista stund körde mot de mötande billyktorna och att inget i utredningen hade framkommit som visar att H var likgiltig för om han orsakade As död. Tingsrätten ogillade därför åtalet för försök till dråp. H dömdes således för grov skadegörelse och grovt rattfylleri. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift. Därutöver ålades H att betala skadestånd. Hovrätten ansåg det klarlagt att H, efter att ha stannat på en parkeringsplats och där druckit en betydande mängd alkohol, hade bestämt sig för att ta sitt liv genom att krocka med ett mötande fordon. Hovrätten fann det vidare utrett att Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se
SVARSSKRIVELSE Sida 2 (5) bilarna färdats i en hastighet som inte på något markant sätt understigit gällande hastighetsbegränsning, 90 km i timmen. Den rörelseenergi som föreligger vid en frontalkrock mellan två personbilar som färdas i en sådan hastighet, anförde hovrätten, är så stor att det föreligger en avsevärd risk för att föraren av respektive bil ska avlida. Hovrätten menade därför att H uppenbarligen haft insikt om risken för att inte bara han själv utan även föraren av den mötande personbilen skulle avlida. Med beaktande av själva syftet med Hs agerande och sättet för att förverkliga detta syfte, fann hovrätten det vara ställt utom rimligt tvivel att H vid gärningstillfället varit likgiltig inför om någon i den mötande bilen skulle dö till följd av hans agerande. Hovrätten menade vidare att fara förelegat för brottets fullbordan och dömde därför H även för försök till dråp. Påföljden bestämdes till fängelse ett år sex månader. Överklagandet H har, under åberopande av att han inte haft uppsåt att beröva A livet, yrkat att åtalet för försök till dråp ska ogillas. Han har som skäl för prövningstillstånd anfört att bedömningen av uppsåtsfrågor ofta är komplicerad och att särskilda svårigheter föreligger när gärningen inte är ett fullbordat brott och uppsåtet således påstås sträcka sig utöver det faktiska händelseförloppet. Grunderna för min inställning Utredningen Jag delar hovrättens bedömning av vad som är utrett i målet. Uppsåtsbedömningen H har begått gärningen under självförvållat rus och det finns inget som ger stöd för att hans depression ska påverka uppsåtsbedömningen (jfr 1 kap. 2 brottsbalken). Tvärtom framgår det av utredningen att Hs handlande var resultatet av medvetna överväganden och beslut. Det finns därför inte några omständigheter som kan medföra att H ska särbehandlas när det gäller frågan huruvida han har haft uppsåt till den åtalade gärningen. Har H insett att det fanns en risk för att gärningen skulle kunna leda till att människor dödades, dvs. har han tagit en medveten risk? En första förutsättning för att likgiltighetsuppsåt ska anses föreligga i förhållande till en viss effekt är att gärningsmannen vid gärningstillfället insett, eller med andra ord varit medveten om, att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en sådan effekt (medvetet risktagande).
SVARSSKRIVELSE Sida 3 (5) H har, efter att ha stannat vid en parkeringsplats och där druckit en betydande mängd alkohol, bestämt sig för att ta sitt liv genom att krocka med ett mötande fordon. Han har därefter, i detta syfte, gett sig ut på vägen och i ca 90 km/timmen styrt sin personbil mot billyktorna på ett mötande fordon. Det är därför uppenbart att H har insett att det fanns en risk för att den eller de personer som befann sig i den mötande bilen skulle avlida till följd av hans handlande. H har således tagit en medveten risk. Har H varit likgiltig i förhållande till att effekten skulle kunna inträffa? Förutom att H ska ha insett att det fanns en risk för effekten krävs, för att han ska anses ha handlat med likgiltighetsuppsåt, att hans attityd kan beskrivas så att han var likgiltig inför följden. Med detta avses att gärningsmannen i gärningsögonblicket inte såg följden och dess inträde som ett relevant skäl till att avstå från gärningen. Som riktlinjer för bevisbedömningen gäller att utgångspunkten för bedömningen ska vara omständigheterna vid gärningen, att insikt om att det förelåg en mycket hög sannolikhet för att effekten skulle inträda normalt är tillräckligt för att uppsåt ska anses föreligga, att hänsynslöst beteende, upprörd sinnestämning och gärningsmannens intresse i gärningen är omständigheter som kan göra att uppsåt får anses föreligga även om det inte förelåg en mycket hög sannolikhet samt att uppsåt i allmänhet inte kan anses föreligga när risken enligt gärningsmannens föreställning inte var avsevärd (NJA 2004 s. 176 och 479 samt 2005 s. 732). Den faktiska sannolikheten (risken) för effekten De båda personbilarna färdades med en hastighet som inte på något markant sätt understeg 90 km i timmen. Vid en frontalkrock mellan två personbilar som färdas med en sådan hastighet föreligger det, enligt min uppfattning, en mycket hög sannolikhet för att de som färdas i respektive personbil ska avlida. Under alla förhållanden måste risken anses vara avsevärd. Hs insikt (uppfattning) om sannolikheten (risken) H var medveten om de omständigheter som var relevanta vid den faktiska sannolikhetsbedömningen. Han måste därför ha insett att det förelåg en mycket hög sannolikhet för att den eller de människor som färdades i den mötande personbilen skulle dödas till följd av hans handlande. Under alla förhållanden har han insett att risken var avsevärd. Hs attityd till den av honom uppfattade sannolikheten (risken) Hs uttalade syfte med handlingen var att ta sitt liv genom att i hög hastighet frontalkrocka med ett mötande fordon. Han hade således ett eget intresse i att kollisionen blev så kraftfull som möjligt. Han har också agerat och fört sitt fordon i enlighet därmed. Förutom att han hade ett eget intresse i gärningen måste
SVARSSKRIVELSE Sida 4 (5) hans handlande betecknas som synnerligen hänsynslöst. Under sådana förhållanden måste det anses vara ställt utom rimligt tvivel att H har accepterat att även den eller de som färdades i det mötande fordonet skulle kunna avlida till följd av hans handlande och att han således var likgiltig inför att den effekten skulle inträda. Jag anser det alltså styrkt att H varit likgiltig till om A skulle avlida. H har därför uppsåtligen försökt beröva A livet och det har förelegat fara för brottets fullbordan. Gärningen är att bedöma som försök till dråp. Det har inte framkommit några omständigheter som tyder på att H vid brottstillfället led av en allvarlig psykisk störning eller att han nu skulle göra det. Sammanfattnings anser jag således att hovrättens dom ska stå fast. Prövningstillstånd Högsta domstolen har under de senaste åren utvecklat den nedre gränsen för uppsåt likgiltighetsuppsåtet. Avgörandena har lagt fast en praxis som enligt min mening är tydlig och lätthanterlig för dem som har att tillämpa den. Det utesluter emellertid inte att det kan finnas situationer där de hittills meddelade domarna inte ger tillräcklig vägledning och att det därför kan finnas skäl för Högsta domstolen att ta upp ytterligare hovrättsdomar till prövning i syfte att ytterligare utveckla uppsåtsläran. Jag kan därvid instämma i att det kan finnas anledning för Högsta domstolen att särskilt uttala sig om uppsåtets nedre gräns när det gäller de osjälvständiga brottsformerna. De principer Högsta domstolen har lagt fast för hur likgiltighetsuppsåtet ska prövas är emellertid lätta att tillämpa på detta mål. Enligt min uppfattning skulle därför en prövning av överklagandet inte bidra till rättsutvecklingen. Det bör vidare uppmärksammas att en avgörande orsak till varför tingsrätten kom till en annan slutsats än hovrätten, synes vara att tingsrätten inte fann annat utrett än att H först i sista stund bestämde sig för att köra mot de mötande billyktorna. Sammanfattningsvis anser jag alltså att det inte finns något prejudikatintresse som talar för en prövning av överklagandet. Inte heller föreligger det synnerliga skäl att pröva det. Jag avstyrker således prövningstillstånd.
SVARSSKRIVELSE Sida 5 (5) Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift och synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Anders Perklev Kopia till - Åklagarkammaren i Växjö (206A-243-07) Stefan Johansson