Att orientera är ett enda långt halleluja av nya. chanser. Det är fantastiskt bejakande (Elisabeth Tollemark i tidningen Skogssport).

2011 nr 4 Nu kör vi fjärde avsnittet om vad våra klubbkamrater haft för sig i livet, förutom att orientera. Vi börjar med Mr Skogsluffarna, alltså Björn Ekblom som inte alls tänkte bli läkare. Brist på skogspraktik avgjorde Björnes yrkesval Som gymnasist i Södra Latin ville Björn Ekblom, 73 år, bli jägmästare. Ett relativt fritt yrke i friska naturen, tänkte han. Efter studentexamen 1958 skickade han därför in sin ansökan till Skogshögskolan. -Men jag saknade den praktik på några månader som man måste ha. Dessutom var mitt studentbetyg inget vidare, erkänner han. Jag ägnade mig ju åt all slags idrott. Detta på bekostnad av skolarbetet. I stället blev det ett års arbete på Södersjukhuset. Som vaktmästare och hjälpreda i olika laboratorier. Pappa Tore, mycket uppskattad av patienterna, var överläkare på sjukhuset. Som Björne minns det låg pappa Tore bakom förslaget att sonen skulle söka till Karolinska institutet(ki). Inte heller där räckte dock studentbetygets poäng till antagning. -KI hade tre reservplatser för oss 61 som inte kommit in. Det blev lottdragning och jag blev en av de tre! Tur, förstås. Jag har haft mycket tur i livet. Hösten 1959 började Björne på KI. Först efter elva år var han klar med sin läkarexamen. -Det är nog en av längsta studietiderna där, konstaterar han. Men allt har sin förklaring. Dels tränade han hårt Redaktionen: Omar Magnergård o Per Liljeqvist Sida 1 Att orientera är ett enda långt halleluja av nya chanser. Det är fantastiskt bejakande (Elisabeth Tollemark i tidningen Skogssport). I detta nummer: Stene suverän i vårt eget KM sid 4 Gammelluffare I 25-mannalag sid 5 Stefan Hellström har lämnat oss sid 8 Harald Carlinger och mamma Erika sprang båda fjärdesträckan (vit) i förstalaget. Foto: Åsa Ljusenius minst en gång om dagen under hela 60-talet. Dels började han som amanuens hos Peo Åstrand på Gymnastik- och idrottshögskolan, något som resulterade i en disputation om fysisk träning och cirkulationen hos hjärta och lungor. Och dels var han borta närmare ett halvår med en norsk expedition till Påskön. -Nyduschad på GIH efter ett träningspass 1964 ringde telefon. Det var en norrman, som berättade om en planerad tur till Påskön. Deras fysiolog hade hoppat av. Ville jag följa med? forts sid 2

Resan kostade kring 10 000 kr, vilket var väldigt mycket på den tiden. Men föräldrarna lovade gå i god för Björnes resekostnader så det var bara att säga ja, tack. Tur igen. -En fantastisk upplevelse. Påskön då var helt ociviliserad. Jag lärde mig mycket där som jag haft nytta av senare i livet. I dag är ju Påskön ett turistmål, ursprunget till stor del förstört. Vet inte om jag skulle vilja återvända. Efter sin läkarexamen fortsatte Björne på GIH. 1972 blev han lektor, 1977 professor och i dag är han professor emeritus. 1966 gick natt-sm i Värmland. Björne sprang i mål på en fantastisk tid, alla ansåg att han segrat och han kramades om och hissades (ingen räknade med de två som startat näst sist och sist och blev etta och tvåa). Samma kväll hoppade Ulla Olsson, Mariestad, 6.31 i längd i Oslo- svenskt rekord! Värmlandstidningarna publicerade bilder av den hyllade Björne och den hoppande Ulla. Men en av tidningarna klantade till det. Här hyllas Björn Ekblom, Skogsluffarnas OK, av sin fästmö, stod det i bildtexten. Björne tyckte det var lustigt, skrev ett brev till Ulla som han träffat flyktigt tidigare och sände med urklippet. Två år senare var de förlovade. Återigen tur. Björne Ekblom är nordisk mästare i budkavle (Danmark 1967), svensk mästare i nattorientering (1964), har vunnit DM i alla discipliner och är Mr Skogsluffare himself. Han kom in i klubben som 14-åring 1952. Mest av en slump. -Jag höll på med fri idrott och sprang för Linnea. När säsongen var över föreslog en kompis att vi skulle fortsätta att träna. Kanske genom terränglöpning eller orientering. Björne tog bussen, steg av vid Skarpnäcksfältet, frågade var han kunde idrotta och hänvisades till Hellasgården. Den vänlige mannen pekade ut riktningen han skulle ta. Det var nysnö och Björne följde ett cykelspår. -När jag kom till Brotorp stod Birger Andersson, som var stugfogde, på tunet och undrade vart jag var på väg. Orientering är just vad vi sysslar med fick jag veta, klev in i stugan och på den vägen är det. Tur igen särskilt för Luffarna. Som pensionär jobbar Björne fortsatt heltid, men säger att han så småningom ska trappa ned. Han har emellertid ett större projekt på gång som han vill fullfölja. Dessutom är dottern Elin doktorand på GIH och sonen Örjan lektor i fysiologi där. Anders däremot jobbar inom IT-sektorn Till sist: Vilket är ditt största minne som aktiv? -Det var när vi vann Kopparkavlen 1960. Vi var ett ungt, otippat lag. Jag hade sista sträckans 15 km, gick ut som fyra-femma. Vid första kontrollen kom jag ifatt de andra, såg hur de sedan sprang fel. Jag struntade i dem, körde solo. Missade näst sista. Men det ordnade upp sig och helt dödstrött över upploppets 500 m höll jag undan för Marthe Andersson och de andra landslagslöparna. Och det värsta minnet? -10Mila 1969. Jag gick ut i ledningen på sista sträckan. Kom i mål som 5:a. Usch. Bästa minnet som åskådare? - OS i Grenoble när Johnny Höglin helt sensationellt vann 10 000 m på skridsko och Örjan Sandler tog brons före norska och holländska favoriter. Jag hade tränat dem, visste vilken järnvilja de hade. Mina förväntningar höll tursamt nog. Klipsk make, hustru, dotter Reine Borgström, 70, växte upp i Gubbängen och har hållit sig söder om Söder hela livet. Att han dessutom är en pålitlig klippa (och klippare) vet alla Luffare. Var det en pojkdröm att bli barberare? -Inte alls, skrattar han. Som alla smågrabbar ville jag bli lokförare eller flygare. Senare, efter realskolan, stod valet mellan att bli elektriker eller frisör. Jag kom in på frisörskolan - och så var yrkesvalet klart. På den 3-åriga frisörskolan hände två för Reine avgörande ting: Han träffade Berit, även hon elev på skolan, som blev hans fru och han fick arbeta som lärling i en frisörsalong i Sköndal. När Berit och han var färdigutbildade så köpte de 1961 helt sonika salongen på Bagarfruvägen där Reine praktiserat. -Vi behöll den till 1969, då vi flyttade till då forts sid 3 Sida 2

nybyggda Sköndals centrum. Genom åren fick vi många stamkunder. Jag lärde känna massor av människor, visste hur de ville ha det och klippte familjemedlemmar i fyra generationer. Dottern Guje, mycket duktig orienterare innan hon skadade en fot, gick i lära hos föräldrarna men slutade med frisöryrket när Reine och Berit i november 2 004 sålde affären och pensionerade sig. I dag är Guje sjuksyster. Yngre systern Anna är speciallärare. En svägerska och hennes fyra barn, som alla sprang orientering för OK Österåker, fick Guje och Anna att intressera sig för orientering. Ganska snart också Reine. -Det var runt 1975. Döttrarna och jag gick med i Hammarby. 1987 gick jag över till Skogsluffarna tillsammans med ett helt gäng ungdomar från Hammarby. Döttrarna gick till Järla, där också barnbarnen nu är med. Jag åtar mig just nu ganska mycket jobb i klubben, men vi är ett härligt kamratgäng och i det trivs jag. 1969 började Hasse på den 4-åriga lantmäterilinjen på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Som civilingenjör och färdig lantmätare fick han jobb i Göteborg. Men i Stockholm fanns Malou, kärleken, och snart var Hasse anställd av länsstyrelsen i Stockholm. -Jag var en av fyra i en stor utredning, berättar han. Det gällde att se hur man kunde omvandla och förnya gamla områden med fritidsbebyggelse i hela länet. En utredning som innebar mycket jobb och intressanta inblickar i hur Stockholmsområdet såg ut utanför tullarna på den tiden. Sedan blev det lantmäteriverket på Torsgatan och 1976 lantmäteriet (som det numera heter) i Liljeholmen. Hasse har genom åren där haft flera chefsbefattningar med många problem att lösa. Han säger att han stortrivs. Inte minst på grund av att han har nära hem (joggingavstånd?) till villan i Mälarhöjden. Degerfors OK är moderklubben där han som grabb 1963 började orienteringskarriären. Med växlande framgång. Hur kom det sig att du 1970 gick med i Skogsluffarna? -Enkelt, min käre Watson. I samma studentkorridor på Lappkärrsberget bodde Bertil Lidén och Lennart Postis Larsson, som båda gick på Skogshögskolan och var med i Luffarna. Och där var också Roland Offrell, även han Luffare. Det var verkligen lockande för mig att bli medlem i en på den tiden så framgångsrik klubb. -Bland mycket annat så har det i Luffarna blivit många 10Milor för mig. 18 stycken, tror jag. Omar Magnergård Hjärtat klappar för Degerfors Skogsluffarnas kartansvarige är sedan en herrans massa års Hasse Rosén, 62. Hasse är också stolt klubbmedlem i Degerfors IF (DIF). -Fattas bara annat, säger han. Jag föddes och växte upp i Degerfors, så den värmländska bruksorten och dess fotbollslag har en särskild kammare i mitt hjärta. Pappa David var för övrigt arbetskamrat och tipparkompis med fotbollslegenden Olle Åhlund. Själv mötte jag som pojklagsspelare i DIF :s kvarterlagsserier den några år yngre Ralf Edström, redan då oerhört talangfull. Efter skolgång i Degerfors och Karlskoga började tankarna på en framtid som lantmätare ta fart. Ett jordnära, spännande yrke med en blandning av ekonomi, teknik och juridik. Sida 3 Du missar väl inte Gamla Luffares traditionella jullunch. Torsdagen den 1 december kl.12 är du välkommen till Hartwickska huset på S:t Paulsgatan. Lunchen inleds som vanligt med Sven Gärderuds frågesport. Det ryktes att den i år är klurigare än vanligt, vilket inte vill säga lite. Har du inte anmält dig, så skynda att ringa någon i styrelsen,

Sten Bergstrand glänste vid Gammelluffarnas KM Vid Gamla Luffares höst-km ute i Tullinge gjorde Sten Bergstrand ett panglopp. Han avverkade den 2,4 km långa banan på 33.04, ett resultat som gjorde att Stene enligt vår tabell underskred kilometertiden med 25 sekunder. Björn Ekblom var även han nära idealtiden, endast 15 sekunder över. I resultaten nedan ser du att en hel del gammelluffare gjorde fina lopp. Reine skötte sig fint som vanligt och blev 3:a före överraskningen Bengt Åhlander. Ja, även Lasse Andersson, Per Sommerheim och Ulla-Britta Hall får godkänt. Fjolårsmästaren Lennart Spetz, som ju är van med handikap från golfen årsdebuterade med bra tid. Denna tidnings redaktör Omar Magnergård gjorde även han en bra insats som tog sig runt med vrickad fot, blodig axel och sår på armar och ben efter vurpan han gjorde vid vrickningen. Nämnas bör också en nybörjade som överraskade positivt Britt-Marie Skog, Brotorps och klubbens allt-i-allo. Brittis gör stora framsteg vid varje Luffarliga. För egen del kan jag bara konstatera att det går bakåt. Jag var tvungen att bryta, då jag inte hittade andra kontrollen, en gömd sten i ett buskage. Men det är bara att bita i så länge käppen håller. Vi hade räknat med att få ett trevligt eftersnack runt kaffebordet inne i Brantbrink, men där var det ombyggnad så vi fick sitta utomhus. Men vad gjorde det. Solen sken och vi Gamla Luffare var samlade med Janne Hägerskog som ledare. Vi gjorde vårt bästa för att muntra upp honom då hans lopp inte var så lyckat. Sven Gärderud Så beräknas idealtiden Hur är idealtiden beräknad? Sven Gärderud, som kommit på den, förklarar här hur. 1.Thure Lundberg, Bromma OK, studerade för några år sedan de olika klassernas km-tider i Oringen och fick fram deltagarnas km-tider. 2.Jag har gått igenom friidrottsstatistiken för Veteraner med ett stort antal resultat i varje åldersgrupp (bästa resultat genom åren). Jag valde 5 000 och 10 000 m och fick fram genomsnittet av km-tider. De stämmer gott med Thures procentuella försämring per åldersgrupp. 3.Jag har försökt ordna en tabell för oss Gamla Luffare. Den jämkning jag gjort med 1 och 2 ovan har jag för varje ålder lagt på 8-10 procent. Vi tillhör ju inte längre den så kallade Sverigeeliten. För damer har jag lagt på c:a 15 proc. på respektive ålder för män. Alla Gamla Skogsluffare lyfter på kepsen för Lasse Andersson för den enastående prestationen att vinna bana D i Luffarligans tävling vid Skavlöten i dag. Vad månde bliva av denna talang? (Janne Hägerskog i ett e-mail den 19 oktober. Det var 39 startande på bana D, Lasse hade 29.44 på banans 2,4 km, Janne själv 41.30, vilket gav en 21:a plats). Resultat: Ålder under 2011 Banlängd Löptid Diff. mot ideal km-tid 1.Sten B 77 år 2,4 km 33,04-0,25 2.Björn E 73 år 3,7 km 40,15 +0,15 3.Reine B 70 år 4,6 km 53,43 +1,53 4.Bengt Å 83 år 3,7 km 62,26 +1,82 5. Lasse A 74 å 2,4 km 36,56 +2,16 6.Per S 79 år 2,4 km 42,47 +2,17 7 Ulla-Britta H 83 år 2,4 km 55,18 +2,45 8. Olle Ö 69 år 3,7 km 49,03 +3,35 9.Lennart S 74 år 2,4 km 41,06 +3,76 10.Torsten J 75 år 3,7 km 60,13 +5,10 11.Omar M 76 år 2,4 km 51,09 +6,85 12.Janne H 74 år 2,4 km 58,07 +9,84 13. Peter A 74 år 2,4 km 61,54 +11,08 14. Brittis 65 år 2,4 km 64,20 +12,50 15. Sven G 90 år 2,4 km Utgick Sida 4 Snopet Renlevnadsmännen Anders Bergman och Gösta Gustavsson hade varit i Skottland och orienterat. I bilen på väg hem beslöt de att köpa starköl att ha hemma att bjuda på. I en butik i Danmark köpte de en ansenlig mängd starköl. Men de skulle ju genom tullen. Införsel av starkvaror var på den tiden starkt begränsad! Ölburkarna gömdes i baksätet under filtar och orienteringskläder. Nervösa och spända närmade de sig tullen. De vinkades igenom utan att behöva stanna. En bit upp i Skåne stannade de i alla fall för att räkna över hur många burkar de egentligen hade med sig. Då, först då, upptäckte Anders och Gösta den lilla texten på burkarna alkoholfritt. Den återkom på allt de köpt och smugglat in Enda trösten var att burkarna var tjusiga att skåda. Rune Englund

Vision blev verklighet, Skogsluffarna hade två lag med i årets 25 manna! Karin Fuhr-Lindqvist, Anna Rosnäs, Åsa Ljusenius och Tommy Ljusenius radar upp sig för fotogran. I tältöppningen Brittis. Till höger tar Nils Eklund igen sig. Foto: Olle Öberg Redan för ett år sedan hade jag en idé om att vi skulle satsa på att få ihop två lag i 25-manna. Inspiration var en artikel i Skogssport om Linköpings OK som hade anmält 19 lag till 10-mila! Tanken med detta var att positiva förväntningar ger resultat och ökar motivation till träning och tävling. Med denna tanke har jag under året försökt övertyga styrelsen och pratat med skogsluffarkompisar om idén och fått både medhåll och mothugg. Vid styrelsemötet i augusti var styrelsen positiv till att anmäla två lag, (sista anmälningsdag var 1 september) trots att vi, Tommy Ljusenius och jag, inte kunde presentera två helt fulla lag med reserver. På 25-mannaträffen den 23 augusti, då stugan blev full av förväntansfulla skogsluffare, diskuterades huruvida det var rimligt att faktiskt anmäla två lag, när det var osäkert om det gick att genomföra. Leif Magnusson gjorde ett inlägg och menade att om vår önskan är att inspirera skogsluffare att komma ut och delta i tävlingar så var detta ett tillfälle som vi inte kunde missa. Sagt och gjort, Olle fick i sista stund in anmälan om två lag och nu började slutspurten för Tommy och mig när det gällde laguppställningen. Tommy hade satt upp reserver från 2:a-laget, och fick efter några återbud plocka över ett par personer, luckor som måste fyllas i lag 2. Vi gjorde inventering av samtliga vi kunde tänka oss som deltagare. Flera gammelluffare tillfrågades. Sten Bergstrand bestämde sig för att ställa upp i 2:a laget, det blev till slut sträcka 6. Björn Ekblom hade redan i ett tidigt skede sagt att han var intresserad av att delta i lag 2. Han övertalade också kompisen Rolf Särström att vara med. I lag 1 deltog Tommy själv, Olle Öberg, Reine Borgström och Leif Magnusson. Familjen Magnusson var välrepresenterad, med både Leif, Kerstin, Björn och Per. Endast Ylva saknades som var förhindrad att delta. Flera familjer hade för övrigt flera deltagare. När sista återbudet kom kl 6.30. på morgonen den 8 oktober, var jag alltför trött för att komma på någon lösning. Lag 2 hade inga reserver kvar. Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast. Nils Eklöws fru Monika, som var med ute på tävlingen, erbjöd sig att hoppa in på sträcka 6, och så kunde då alla få springa även i lag 2. Som ni säkert redan vet så kom lag 1 runt och på 216:e plats (förra årets placering var 308!). Lag 2 gjorde felstämpling på sträcka 3 men fortsatte ändå så att alla fick springa och siste man gick i mål kl 17.30, en halvtimme innan målet stängde, så det blev omstart för ganska många. Sammanlagt 13 skogsluffare fick möjlighet att delta i 25-manna för första gången. Det var en trevlig stämning vid tältet med fullt av folk och glada miner. Vi hade tur med vädret, och bredvid klubbtältet hade Karin Führ anordnat lite aktiviteter för barnen med campingbord, kritor mm. Många tog en fika i minimarkan i tältet. Det blev vad vi hade hoppats på, en dag med mycket glädje och värme, som gav erfarenheter att bygga vidare på. Vi visade att det var möjligt att delta med två lag, vilket vi har med oss inför planeringen för nästa år. Britt Marie Skog Hans Rosen, Reine Borgström och Olle Öberg. Foto: Åsa Ljusenius Björn Ekblom på hemsidan efter 25 manna: Jag måste säga att det var väldigt kul att vara med. Många glada miner även om det inte gick så himla bra på flera håll. Men det är inte det som är målet utan att etablera en tävlingsverksamhet med glädje. Då kommer resultaten. Det vet vi sedan 60- och 70talen. Tack Brittis för andralaget. Jag vill vara med nästa år också. Sida 5

Många Gammelluffare hjälpte till med Erstaviksdubbeln Skogsluffarnas OK och IFK Enskede arrangerade den 17-18 september Erstaviksdubbeln vid Sandasjön. Tävlingscentrum (TC) var vid den numera nedbrända Tuppstugan. På samma plats båda dagarna. Uppbyggnaden av TC startades på fredagen av medlemmar från båda klubbarna. Gamla Skogsluffare, som hade tid och lust att hjälpa till med det jobbet, samlades på parkeringen nere vid Ältavägen klockan 9.30. Dit kom Bengt Pettersson, Bengt Åhlander och Carl Björeman. Innan dess hämtade Reine Borgström, som var TC-ansvarig, Janne Hägerskog och jag material vid Brotorp. Killarna från IFK Enskede hade fått på sin lott att bygga upp duscharna borta vid Snörom. En inte helt idealisk plats, men den först tilltänkta förbjöds på grund av att den ligger inom ett vattentäktområde. Vi började med att röja TC på sly, gamla träd och ormbunkar m.m. Tävlingsledaren själv, Hans Rosèn körde hårt med röjsågen och Janne tog bort massor av småstubbar i målfållan. Vi andra bar och stretade. Därefter satte vi upp plank för startlistor och resultat, tält för marka, sjukvård, direktanmälan och mål. Klockan 12.30 kom en kille med de inhyrda Bajamajorna. Släpvagnen var för låg att köra in på skogsvägen så vi fick rycka in och göra en stor omlastning nere vid vägen. Killen var verkligen tacksam för den hjälpen. Nu började det se riktigt bra ut på TC. Lördagen, som var IFK Enskedes, hade vi ledigt men Tommy Ljusenius som var banläggare för dag två, hade hjälp av bl.a Gustaf Richert och Leif Magnusson med att sätta ut kontroller på lördagseftermiddagen. Tävlingsledaren Hasse Rosén i samspråk med Gunnar Johansson, Ravinen, själv ofta tävlingsledare. Denna gång såg Gunnar till att vi fick låna duschar och markatält. Foto: Reine Borgström Söndagen började med mulet väder, men bara några droppar regn föll över TC Tävlingarna startade klockan 10. Brittis & Co med bl.a Lilian Ireby öppnade markan och grillarna tändes av Christer Moreau. Snart var kommersen i full gång. Sten Bergstrand skötte resultattavlan. Tyvärr gick en skrivare sönder, men den ersattes innan tävlingen var slut. Numera finns ju alla resultat på "nätet" ganska snart efter tävlingarna så det var lugnt. Klockan 13.45 var alla löpare i mål och vi kunde börja rivning och städning av TC-området. Två fullastade släpkärror med saker kördes till Brotorp. Markatältet, som vi hade lånat av OK Ravinen, körde Reine och jag tillbaka samt tackade för lånet. Vid Brotorp plockades det mesta in i boden och andra förrådsutrymmen. Vid 16-tiden var det mesta klart. Om jag har räknat rätt i resultatlistorna var det 531 startande på lördagen och 822 på söndagen. Ett utmärkt resultat, tycker jag. Stort tack till alla som hjälpte till. Lasse Andersson Lovord direkt I väntan på anstormningen. Magnus Falkenström kollar med Christer Moreau, Agneta Mongård och Daniel Lundin att hamburgarna är på gång. Foto: Reine Borgström Björn Ekblom direkt på hemsidan om Erstaviksdubbeln: Det var glädjande att se all den aktivitet som Skogsluffarna bjöd på i helgen. Hasse Rosén och arrangörkompani skall ha all heder av arrangemanget. Tommys banor fick högt betyg av dem jag pratat med oturligt med kartstrulet i D40-D50. Övrigt såg väldigt bra ut. Kul också att så många sprang hoppas att detta håller i sig. Sida 6

25 Gammelluffare tjusades av Ajvazovskij mästaren Torsdagen den 22 september var det åter dags för Gamla Skogsluffares höstträff. Denna gång samlades vi vid Sjöhistoriska museet, där det nyligen öppnats en utställning med målningar av den berömde ryske marinmålaren Ivan Konstantinovitj Ajvazovskij. Han var redan under sin livstid en av de mest berömda och uppburna målarna i Ryssland. Han levde 1817 1900. Ajvazovskij hade en otrolig produktion med sjöslag, stormpiskade hav men även romantiska motiv, lugna böljor och fregatter för ankar. 25 stycken hade hörsammat kallelsen till höstträffen, där det speciellt måste nämnas att Rune Englund med sin elmoppe också kunde närvara.vi blev visade runt utställningen av en mycket kunnig guide som berättade om tavlorna på ett entusiastiskt och levande sätt. Efter visningen blev det tid att ströva runt i museets övriga marina samlingar. Den gemensamma lunchen intogs sedan på Matmekka, en restaurant belägen i samma byggnad som Etnografiska museet 300 meter från Sjöhistoriska. Rårakor med fläsk och rårörda lingon, lax med ris och grönt var de populäraste rätterna. Vid borden blev det naturligtvis samtal om orienteringsbravader från förr. Ordföranden Janne Hägerskog informerade om att Gamla Luffares klubbmästerskap skall avhållas den 12 oktober vid Luffarligan i Brantbrink istället för det vid Rudan den 14 september som måste strykas på grund av att en Sport-Identenhet fattades och resultaten därför blev missvisande. Nästa träff för oss blir sedan jullunchen i Hartwickska huset. Reine Borgström Guiden berättar om den store mästaren. I lyssnarskaran känner vi igen fr. v Berit Borgström, Lilian Ireby, Rune Englund, Bengt-Åke Spetz, Kerstin och Leif Magnusson, Bengt Pettersson samt Lasse och Inga-Lill Andersson. Foto: Reine Borgström Rune Englund på sjukhus igen I slutet av oktober vaknade Rune Englund en morgon av att allt inte var som det skulle. Tungan kändes stor och stel och han hostade i ett. En rejäl bronkit som påspädning till det andra. När hemtjänsten kom blev det ambulans till Huddinge sjukhus. -Avdelning B 81 var sig tämligen likt, konstaterade han. Rune var inne för sin tredje stroke. Den första fick han när han för tolv år sedan körde barnbarnen. Bilen gick av vägen, men ingen skadades fysiskt. Andra stroken kom för två och ett halvt år sedan. -Nu hade jag svårt att tala de första dygnen. Men jag fick hjälp av en talpedagog, så nu går det bättre. Hostan börjar också ge med sig. Däremot är vänster fot försvagad. Med hjälp kan jag dock ta mig i rullstolen. På sjukhuset har han haft besök av bland andra Ulla-Britta Hall, Janne Hägerskog och Lasse Andersson. Efter tre veckor, den 10 november, fick Rune komma hem till lägenheten igen. -Helt ljuvligt, fantastiskt, skrattade han. Det är här jag trivs allra bäst. Nu ska jag plocka krukväxterna som ser lite vissna ut. Kanske, kanske kan han komma till jullunchen i Hartwickska. Om inte ber han om en hälsning till alla skogsluffare. O.M. Sida 7

Rör på dig 30 minuter om dagen Född till rörelse heter en i dagarna utgiven bok om kondition och hälsa (Sisu idrottsböcker). Författare: Björn Ekblom, hans son Örjan, lektor vid GIH, samt Peo Åstrand. Trion går utan pekpinnar! - igenom hur vi helst skall leva för att må bra, ha rätt hjärtslag och puls, hindra den benskörhet som kommer med stigande ålder, hålla bra energibalans och undvika en smygande övervikt. Några råd bland flera vettiga som kan vara bra att komma ihåg: *Undvik långvarigt sittande. Res på dig minst ett par gånger i timmen och gå några steg. *Motionera inte hårt och tävla inte med infektion i kroppen. *Rör på dig! Helst minst 30 minuter varje dag. Promenera eller cykla, lek med barn eller barnbarn, glöm bort ibland att det finns hiss, rulltrappor, buss Stefan Hellström i skogen, där han trivdes allra bäst. Så sent eller bil. som i april i år deltog han i en orientering i Nackareservatet. Nu vet Rune En mångårig kamrat har lämnat oss Stefan Hellström har lämnat oss efter en tids sjukdom, 74 år gammal. Stefan arbetade som gymnasielärare från sin fil.mag-examen 1966 till sin pensionering 1998, under 30 av dessa 32 år på Lötskolan i Sundbyberg. Han undervisade i matematik, fysik och kemi och på senare år även i miljöämnen. Miljön var viktig för Stefan och han hade ett brinnande intresse för sina stora trädgårdsodlingar. Stefan blev medlem i Skogslufffarnas OK 1961. Han blev klubben trogen livet ut. Med ålderns och erfarenhetens rätt var han en livaktig medlem i Gamla Skogsluffare de sista 15 åren. Stefan var ofta med på Luffarligan på onsdagarna och sprang då gärna lite längre banor även om det ibland tog lite längre tid. Men jag vet att för Stefan var orientering inte bara att hitta kontrollerna så fort som möjligt utan minst lika mycket en upplevelse i skogen där hans stora intresse för natur och miljö fick sitt utlopp. Vid kaffet och snacket efteråt var han alltid lika glad och nöjd med sina lopp. Stefan deltog alltid i våra sammankomster inom Gamla Skogsluffare. Oftast ringde han innan och erbjöd sig att hjälpa till med arrangemangen. Gamla Skogsluffare saknar sin varme och omtänksamme kamrat. Många med mig har nog funderat över om en sjuk person som ligger i koma hör något. Nu vet jag. Gamle vännen Torsten Jansson 1 med hustru Ulla var för många år sedan hemma hos mig. Vi satt och pratade om skidåkning och kom in på Vasaloppet. Vem var nu den där segraren som gjorde ett ryck vid Oxberg? Backen fick ju namn efter honom och hans ryck. Vi grunnade och grunnade men det var lygens att komma på det. Två år senare blev Torsten sjuk och hamnade på Dalens sjukhus. Tillståndet blev sämre och sämre och Torsten hamnade i koma. Ulla och hela familjen kallades till sjukhuset för att ta farväl av Torsten. De satt där och talade om gamla tider och hur glömskan kan slå till. Ulla berättade om besöket hos mig och sökandet efter åkaren som har en backe vid Oxberg namngiven efter sig. Inte heller nu kom de på vem det var. Då hördes plötsligt en svag stämma från Torsten: -Sven-Åke Lunbäck Ny medlem: Hans Lindskog, Rune Englund 84 år, kompis till Bengt Åhlander. Hans hjälpte oss vid Erstaviksdubbeln, har orienterat I Auravägens OK (AOK), är journalist med ett förflutet i bland annat Dagens Industri och Vi i villa. Janne Hägerskog Sida 8

Favorittippad tog hem mycket lyckad Hösthandikapp En solskenshistoria... Femton luffare ansåg sig manade att ställa upp i årets Hösthandikapp. Ni andra missade ett av de bästa och vackraste loppen på senare tid. Förra årets vinnare, Gustav Svederus, boende helt intill Margaretaparken i Gamla Enskede, hade dragit upp en klurig bana i skogpartierna som faktiskt finns i trakten kring Enskede IP. Det var 16 halvluriga kontroller på en sträcka av ca 4.5 km. Förvånad över att det fanns så mycket backar att ta sig upp och ner för, även en hoppbacke skulle givetvis besökas och den underbacken var inte bara bara, att springa uppför, kan jag lova... Den som till slut stod som segrare, Lars Mongård, lite favorittippad innan start, tog nog täten redan vid andra kontrollen och var sedan i stort sett ensam vid alla kontroller på väg mot mål. Starkt gjort, då han måste leta själv efter de små röda rackarna till kontroller. Undertecknad hade häng på gubben, men var aldrig närmare än att jag såg när han försökte lura mig genom att låtsas titta på fel träd osv...jag var dock helt klar tvåa vid näst sista kontrollen, uppe vid gasklockorna vid Tallkrogen, men då började orken tryta samtidigt som jag kände att nu "kommer de snart", ungdomarna som startat 15 min efter oss... Som sagt, så gick Lars i stort sett ohotad mot seger emedan Joel Svederus lurade sin namne Mongård vid sista stenen, och blev tvåa respektive trea. En härlig förmiddag i ett höstfagert Enskede med en riktigt kul bana med kartbyte och kluriga kontroller, som krävde att man nogsamt läste kontrollbeskrivningarna, men inte för svåra, då nästan alla tog sig runt. Tack Gustav för en kul bana och tack alla ni andra som ställde upp och gav mig motstånd. En ganska besviken sjätteplacerad, men nöjd ändå Resultat med löptid: 1. Lars Mongård 60.36 2. Joel Svederus 50.50 3. Joel Mongård 48.55 4. Nils Eklöw 63.02 5. Elin Mongård 59.12 6. Christer Moreau 67.32 7. Olle Öberg 59.05 8. Kjell Hellström 68.00 9. Karin Edström 75.21 10. Per Westberg 69.39 11. Linnéa Skoog 130.10 12. Brittis Skoog 154.50 13. Åsa Norell 151.00 14. Tommy Ljusenius DNF Kommentarer på Facebook: Linnéa Skog:- Finfin bana Gurra lagt; det var griskultingar, gullhönor och före detta tallar att leta efter. Inte lätt men spännande och roligt! Lars Mongård:-Jag kan bara hålla med. En rolig och omväxlande bana, där jag hade Krippa nafsande i bakhasorna större delen av loppet. Jag lyckades avgöra först på den femtonde och näst sista kontrollen då Krippa gjorde en extra krok. Dessutom var kontrollbeskrivningarna skrivna så att åtminstone jag hade stor nytta av dem. Linnéa Skog:-Det var bra ledtrådar. Verkar som ni hade en riktig rysare där i täten tills Krippa fick ge sig. Det är så det ska va, spännande till sista kontrollen. Christer Moreau Alla Gammelluffare önskas sköna, glada, motionsrika Jul och Nyårshelger Sida 9

Skogsluffarnas KM tävlingar Med Erika Carlingers hjälp följer här en sammanställning av årets tävlingar: Medeldistans, 31 maj i Ågesta. Skidlöpning, 22 februari i Björkhagen Seniorer, 2 varv 1. Henrik Wolff 2. Lars Mongård 3. Ulf Malmborg 4. Per Eklind 5. Leif Magnusson 6. Joel Mongård 7. Olle Öberg 8. Christer Moreau 8. Gustav Svederus Ungdom, 1 varv 1. Erik Danielsson H21, två banor 1. Leif Magnusson 51:42 2. Per Magnusson 58:08 3. Joel Svedereus 4. Magnus Holmström 5. Olle Öberg 6. Per Westerlund D21, två banor 1. Elin Mongård 2. Karin Führ-Lindqvist 3. Erika Carlinger 4. Karin Edström H55, 1 bana 1. Lars Mongård 2. Reine Borgström Hans Rosén 22:25 27:35 28:55 29:30 30:15 30:35 32:00 40:00 40:00 24:15 Terränglöpning, 5 maj i Brotorp. D21, 2 varv 1. Elin Mongård 2. Katarina Holmgren H21, 3 varv 1. Magnus Falkenström 2. Kalle Lindqvist 3. Joel Mongård 4. Joel Svederus 5. Per Westerlund Gustav Svederus H50 1. Lars Mongråd 2. Christer Moreau Stavgång 1. Linnea Skog 2. Harriet Holmgren 39:31 39:45 45:36 48:12 52:21 56:45 1:03:40 Utgick 32:39 25:29 34:02 28:10 62:12 31:25 31:33 62:58 37:56 31:47 69:43 72:56 42:48 115:04 38:49 45:03 59:12 61:33 30:46 41:45 48:03 47:33 69:35 86:48 107:15 109:06 43:50 60:58 Ej godkänd KM i långdistans 14 augusti i Velamsund. D 21, 4,3km Elisabeth Tollemark Karin Fuhr-Lindqvist H35, 8km Magnus Falkenström H35 M(3,5km) Kalle Lindqvist H40 4,3km Olle Öberg Reine Borgström Tommy Ljusenius Per Westerlund D 35 motion Victoria Falkenström 19:15 22:47 44:06 44:10 Vinterviken 25 maj D-16 2500 m 1. Sara Malmborg D172500 m 1 Erika Carlingern H172600 m 1. Joel Mongård 2. Kalle Lindqvist 3. Ulf Malmborg 4. Per Brinkenberg 5. Nils Eklöw 24:26 27:16 19:08 27:33 Tid Km-tid 43:48 53:20 10:14 12:27 1:08:10 8:33 35:57 9:59 48:06 52:40 59:25 1:10:24 11:14 12:18 13:52 16:26 53:01 14:43 Natt KM den 28 oktober vid Rudan 21:30 21:36 21:44 24:17 24:43 Sida 10 H 21 4710 m 1. Magnus Falkenström 2. Joel Mongård Per Westerlund, H 35 3510 m 1.Kalle Lindqvist 2.Jan Stridh 3.Nils Eklöw H 55 3510 m 1.Tommy Ljusenius 2.Lars Mongård D 21 3510 m Elin Mongård 44.45 55.57 utgått 47.23 50.49 59.21 53.32 53.37 53.10