Stenskogen i Höör Natur-, kultur- och friluftsvärden, förslag till skötsel och säkerställande

Stenskogen i Höör Natur-, kultur- och friluftsvärden, förslag till skötsel och säkerställande 2005-06-22

INNEHÅLL 1. INLEDNING 3 Bakgrund 3 Uppdraget 3 Arbetets bedrivande 4 Avgränsningar 4 2. STENSKOGENS HISTORIA OCH KULTURMILJÖVÄRDEN 5 Stenskogens kulturhistoriska värden idag 6 3. NATUR OCH NATURVÄRDEN 9 Naturgeografi och naturhistoria 9 Stenskogen idag 11 Tidigare dokumenterade värden 13 Flora och fauna 14 4. VÄRDEN FÖR FRILUFTSLIVET 16 5. SAMHÄLLSPLANERING 18 6. BESKRIVNING AV DELOMRÅDEN 19 Delområden 19 7. SAMMANFATTANDE VÄRDEBEDÖMNING 26 Bedömning av natur-, kultur och rekreationsvärden i Stenskogen 26 Sammanfattande värdebedömning 27 8. FÖRSLAG TILL SKYDD OCH SKÖTSEL 28 Skötselförslag 28 Naturreservat alternativ Hög 29 Naturreservat alternativ Låg 33 Nollalternativ 34 Anordningar för friluftslivet 35 REFERENSER 38 BILAGA: Faktaruta Rödlistade arter

1. INLEDNING Bakgrund Stenskogen utanför Höör är en populär friluftsskog, som fått sitt namn av sin långa historia av sandstensbrytning. Inte minst tillverkningen av kvarnstenar och sten till bygget av Lunds domkyrka har gjort skogen känd. Dessutom har skogen till stor del äldre bok- och granskog - höga naturvärden. Bland annat har ett stort antal fynd av ovanliga och rödlistade vedskalbaggar gjorts i skogen. Av dessa skäl har Stenskogen under flera år varit föremål för diskussioner om eventuellt bildande av ett kommunalt kultur- eller naturreservat. Länsstyrelsen är positiv till en kommunal reservatsbildning, men området ingår ej i länsstyrelsens lista över prioriterade naturreservatsobjekt i länet. Naturvårdsverket har dock på en förfrågan från kommunen 2001 sagt sig villig att bidra till 50% av kostnaderna vid en eventuell kommunal reservatsbildning. Området har under 2003 pekats ut som ett bevarandevärt område i länsstyrelsens program för bevarande av tätortsnära naturområden. Mindre delar av skogen har åren 2004-2005 avsatts som biotopskydd genom skogsvårdsstyrelsen. Uppdraget Uppdraget har inneburit att för Höörs kommuns räkning utreda förutsättningarna och eventuella alternativ för ett kommunalt kultur- eller naturreservat i Stenskogen. I uppdraget ingår bedömningar av kultur- och naturvärden, förslag till avgränsning, framtagande av en preliminär skötselplan, samt inledande kontakter med markägare. Utredningen har finansierats med hjälp av statliga bidrag till lokal och kommunal naturvård. 3

Arbetets bedrivande Arbetet har skett på uppdrag av Höörs kommun genom Anna Karin Olsson och har utförts av Stig Swedberg, Rio kulturkooperativ (kulturhistoriska aspekter) och biolog Calle Bergil, GF Konsult AB (övriga delar). Området har fältbesökts dels 28-29 mars 2005 (CB) och dels 12-13 april 2005 (båda). Värdefull muntlig information har erhållits framförallt av markägarna och av Anna-Karin Olsson. Bland skriftliga källor bör framförallt nämnas Olsson & Juhlin Alftberg (2003), Danuta Lindsjö (1995) och Rickard Andersson (1999-2002), liksom Södras och Skogssällskapets skogsbruksplaner inom området. Fotona i rapporten har tagits av Stig Swedberg och Calle Bergil. Kartorna har producerats av Calle Bergil och Andreas Milver. Avgränsningar Utredningsområdets preliminära avgränsningar framgår av karta 1. Björkåsen Höör Höörs m pphanabacken Stenskogsvägen Stenskogen Drakarör Stenskogen Backagården Skogstorpet Undersökningsområde 0 200 400 meter Karta 1. Översiktskarta 4

Bild 1. Höörs historia ligger i öppen dager i Stenskogen. 2. STENSKOGENS HISTORIA OCH KULTUR- MILJÖVÄRDEN En kvarnsten ingår i Höörs kommunvapen. Så långt tillbaka vi kan följa historien finns det omvittnat att just kvarnstenstillverkningen inom kommunen har varit av stor betydelse som råvaruresurs. Det finns flera beskrivningar från 1700-talet som omtalar en stor produktion och organiserad försäljning, bland annat C v Linné beskriver att det i Landskrona låg kvarnstenar i stor myckenhet ( Lindsjö 1995:81 samt där anförd litteratur). I Campbells avhandling om Skånska bygder påstås kvarnstenshuggning vara den helt dominerande inkomstkällan (Olsson & Juhlin Alftberg 2003:11). Även i samband med skiftesuppmätning har lantmätaren 1735 noterat Stenskogen som ett område för kvarnstenshuggning (Lantmäteriet akt 12 Höörs sn). När hanteringen började finns det idag ingen säker uppgift om, i ovannämnda skrift av Lindsjö finns en overifierad uppgift om att kvarnsten från Höör ansågs vara av hög kvalité under medeltid (Lindsjö 1995:81). Då kvarnar börjar byggas i Sverige under just medeltiden är påståendet fullt rimligt. Sandstenen i Höör har också använts som byggnadssten, inte minst till kyrkor. Lunds domkyrka är delvis byggd med sandsten från Höör och i samband med renoveringar på 1800- och 1900-talet har stenen tagits från Stenskogen, närmare bestämt Stanstorpsgraven. I samband med den senaste renoveringen köptes brottet in av kyrkan för att säkra tillgången till sten (Lindsjö 1995:30 och Olsson & Juhlin Alftberg 2003:12). 5

Under 1900-talets första decennium skedde brytning i Stanstorpsgraven genom ett bolag, AB Ringsjö. Bolagets etablering sammanfaller med stenindustrins blomstringsperiod i Sverige vilken kan sägas infalla mellan 1895 och 1913. Den nya tiden yttrade sig brytningstekniskt genom att maskiner togs i bruk i allt större utsträckning. Ringsjöbolaget etablerade också under en kort period en enkel smalspårig järnväg den s.k. brottets bana för transporter samt maskinkranar ( Lindsjö 1995:95-97 och Olsson & Juhlin Alftberg 2003:11-12). 7 4:62 4:61 4: 49 4:62 S:4 4:49 1:15 1:17 1:16 1: 18 1:17 1:1,1 6:5 6:8 6:52 6:8,2 4:6 1 4:50 1:3 2:21 3 1:5 1: 33 2:8 1: 28 1:23 1:29 1:5 1: 32 23 2 1: 9 1: 30 1:12 1: 30 1: 8 1:13 1:22 1:21 1:22 1:31 4:48 2:21 2 2:38 2: 56 6:18 6:17 3:4 3 4:4 2 1:61 2 1:2 1:4 1:5 1:46 1:41 1: 50 1:47 1:49 1:5 1:60 1:48 6:6 6:8 6:11 1:30 4:5 1:42 1:51 1:39 1:37 1:25 1:34 1:36 4:15 11: 55 11: 56 11: 51 11:33 11: 37 11:50 11: 49 11:39 11: 57 11: 48 11: 41 11: 38 11: 43 11: 45 11:58 11:40 11: 61 11: 46 13:4 2 13:13 11: 42 11: 44 4:4 11:66 11:20 1:42 2 11:26 11:27 1:31 13: 7 17:1 Odlingsrösen Maglasätesgrav arna 11:60 13:8 13:9 13: 11 13:14 17:2 13:2 13: 10 13:12 13:3 Per Pålssons grav 4:8 4:10 1:11 4:11 1:573 Stanstorpsgrav 1:528 en 1: 241 4:7 Yxnaholmagrav en 1: 49 1: 51 1: 50 1: 52 1: 47 1:34 1:48 4:6 1: 54 1:53 1: 34 1: 28 1:67 1:57 1:32 1:27 1: 19 4:9 - Hasslaregrav en 4:12 Kullagrav en Brottets bana 1:26 1: 29 1:520 1:391 2 1:550 1:551 1:6 1: 39 1: 18 1: 40 4: 5 1:41 1: 9 1: 30 4:2 1: 43 4:1 1:55 1:36 1: 37 1: 38 3:19 1:585 1:584 1:569 1:570 1:516 1: 522 1: 24 1: 42 4: 3 1: 33 1: 23 1: 46 1: 20 1: 21 3:16 3:98 1: 312 1: 44 1: 22 1: 597 1: 526 1: 45 1: 56 1:25 3:2 3:99 3: 1 2:17 3:20 2:13 3:3 2:11 2:2 3:31 3:22 2 1:749 Höör 3: 32 3:33 1:713 1:750 1: 751 S:30 2:3 3:91 1:752 3:89 2:5 2:6 2: 1:590 1: 368 1:574 1:313 1591 1:37 1:65 1:100 1:454 1:33 1: 257 1:392 1:274 1: 273 1: 258 1:391 1:390 1:259 S:30 2 1:213 Gamla utfartsvägar Fornlämning Fornlämningsområde Större stenbrott Karta 2. Kulturmiljövärden Stenskogens kulturhistoriska värden idag Stenbrottverksamheten har satt mycket påtagliga spår i hela Stenskogen. Två typer av produkter har dominerat verksamheten, kvarnstenar och byggnadssten. Kvarnstenstillverkningen kan i sin tur delas upp i två olika produktionsprocesser, småbrott och storbrott. Småbrotten (Bild 2) återfinns inom i princip hela det uttagna området. De består av en grop där stenämnet grävdes fram samt runt denna en krans av skrot- och skärvsten. Dessa har lite olika karaktär i olika delar av området. Vissa gropar är närmast helt igenfyllda, andra fortfarande tydliga. Detta indikerar varierande ålder på stenbrottsverksamheten. I småbrotten har den enskilde stenhuggaren själv administrerat driften. 6

Storbrotten består av namngivna brott av ansenlig omfattning. De utgörs av Maglasäte-, Yxnaholma-, Kullagravarna samt Per Påls grav. Även Stanstorpsgraven är ett storbrott men med lite annorlunda karaktär. Verksamheten i storbrotten har omskapat landskapet på ett närmast monumentalt sätt. Den stora produktionen i dessa brott har lett till att de försetts med olika former av infrastruktur. De så kallade eldarehusen är ett exempel på detta (Bild 3). Väl staplade skrotstenshögar ett annat. I vissa av brotten finns transportvägar anlagda av skrotsten, speciellt tydligt vid Per Påls grav (Bild 6) och Yxnaholmagraven. Vid Hasslaregraven finns djupa diken som grävts för att dränera brottet när brytningen nått alltför långt ned i marken. Åldern på dessa brott är svår att uttala sig om. Troligen har även dessa en hög ålder men det utseende de har idag är förmodligen skapat under 17-1800-talet. Att brotten är namngivna, ofta med gårdsnamn, tyder på att de drivits av ägare som anställt arbetskraft för produktionen. Per Påls grav utgör ett undantag, som möjligen betyder att han personligen varit delaktig i driften. Stanstorpsgraven (Bild 7) intar en särställning bland storbrotten. Även här har ett uttag av kvarnstensämnen skett, liknande de övriga storbrotten. Vid Stanstorpsgraven finns tillgång till fast berg vilket gjort att produktionen här till stor del har utgjorts av byggnadssten. Som nämnts tidigare i texten har denna använts vid medeltida kyrkobyggen. De brottytor vi ser idag är till stor del upptagna i samband med verksamheten vid förra sekelskiftet. Stenbrytningen skedde som en del i det moderna projektet och det investerades i ny teknik som maskinkranar och smalspårig järnväg för transporter (Bild 9). Brytningen skedde i bolagsform genom Ringsjöbolaget. En mycket intressant faktor i Stanstorpsgraven är den brytning som skedde på 1950-60 talet. Vid detta tillfälle köpte Domkyrkorådet i Lund in stenbrottet för att låta en entreprenör bryta sten till restaureringen av Lunds domkyrka. De äger fortfarande stenbrottet. Förutom värdena knutna till stenbrottsverksamheten har människan även satt sin prägel på området genom bete och uppodling. Gärdesgårdar som markerar ägogränser efter att utmarken skiftats, finns på flera platser inom området Även dessa har dock påverkat stenbrottsverksamheten. När utmarken övergick från allmänning till ägomark skedde en förändring i möjligheten för enskilda stenhuggare att ta upp nya småbrott. Det är förmodligen i detta skede som storbrotten namnges för att visa ägostatus. Ett exempel på ett äldre brott där en ny skiftesgärdesgård lagts rätt igenom brottet finns vid Yxnaholmagrav. Genom verksamheten i stenskogen skildras en stor del av industrihistorien. De medeltida kvarnarna utgör en del i merkantilismens men även jordbrukets utveckling. Denna ledde senare fram till skiftesreformen, vilket kom att påverka produktionsformerna för kvarnstenar från småbrott till storbrott. Vidare skildras modernismens genombrott men även industrialismens genom verksamheten som pågick under 1890-1910 i Ringsjöbolagets regi. 7

Bild 2. Småbrott med en krans av skrotsten finns spridda över hela Stenskogen. Bild 3. Eldarehuset vid Maglasätesgraven. 8

3. NATUR OCH NATURVÄRDEN Artnamn anges med svenskt namn om sådant finns. För rödlistade arter anges aktuell rödlistekategori med bokstäver inom parentes efter namnet. (Se bilaga 1!) Naturgeografi och naturhistoria Stenskogen och Höör ligger på gränsen mellan två naturgeografiska regioner. Åt nordost ligger Nordöstskånes barrskogslandskap, som trots namnet till stora delar är beklätt med lövskog. Regionen präglas av höglänt terräng på kalkfattigt urberg - den sydligaste delen av den fennoskandiska urbergsskölden. Kring Höör är det dock sandsten som utgör berggrunden, men även denna är kalkfattig och precis som norrut består jordarna till övervägande del en kalkfattig morän, rik på block och sten. Söderut vidtar Skånes sediment och horstområde - ett kuperat, men starkt uppodlat landskap, där näringsrika moränleror överlagrar en berggrund med stora inslag av kalkrika lerskiffrar. Växtgeografiskt ligger området klart inom den södra lövskogsregionen, vilket är den svenska delen av den europeiska lövskogszonen. Höörområdet präglas dock av ett något lokalkontinentalt klimat med lite varmare somrar och snörikare vintrar än omgivningarna ett klimat som mer liknar förhållandena på Linderödsåsen och södra kanten av sydsvenska höglandet, där granen dominerar i skogarna. Klimat och berggrund gör att såväl bok- som granskog här oftast ger upphov till sura podsoljordar, med bärris, kruståtel eller bara förna och mossor på marken. Båda trädslagen klarar ganska väl att föryngra sig spontant under dessa förhållanden. Stenskogens långa historia som stenbrytningsområde har naturligtvis också påverkat naturen i området. Som i alla skånska utmarker har skogen utnyttjats hårt. Huruvida området i perioder stått helt kalt eller ej kan inte säkert utläsas ur källorna. På en skifteskarta från 1735 då stora delar av Skåne söderut var längesedan avskogat - markeras Stenskogen med texten Stenskogen hwaruti man qwarnestenar huggit, warande med biörkskog mäst bewäxt. På den skånska rekognoceringskartan från 1812-20 är också hela området markerat med täta lövskogstecken. Vilken typ av lövskog det handlade om kan kanske utläsas ur beteckningarna på en lagaskifteskarta från 1837, där områdena kring stenbrotten sägs vara med ene och surskog bevuxne. Med surskog menades till skillnad från högskog en låg- eller klenvuxen skog, oftast med björk och al. Bok kan dock säkert också ha förekommit, åtminstone i omnejden. Huruvida även granen har en längre historia i trakten är en omtvistad fråga. Rickard Andersson (2000), som inventerat insekter i granbestånd i stora delar av Skåne, och studerat gamla uppgifter om granens utbredning, menar att mycket tyder på att Stenskogens granar faktiskt utgör en rest av från norr spontant spridd svensk gran. Andra, t.ex. Höör-entomologen Bertil Ericson (2000) menar dock att Höörområdets granar visserligen har en lång historia, men är medvetet sådda eller spridda från insådda eller planterade granar som hämtats norrifrån och att vedinsekterna kan ha kommit med vedlass samma väg. 9

Bild 4. Den döda veden i Stenskogens bok- och granskog hyser en mängd ovanliga skalbaggsarter. Oberoende av vilket, kan man konstatera att Stenskogen idag i stora delar har en intressant blandning av till synes spontant uppkommen bok- och granskog. Denna blandning syns också tydligt på flygbilder från 1939-47, både i de tättbeskogade delarna i väster och de betespräglade i öster. Stenskogen kan dock knappast sägas vara en skog som fått utvecklas fritt. I de flesta bestånd finns gott om spår av gallringar och plockhuggningar och i andra syns tydligt prägeln av en skog ganska nyligen uppkommen på glest bevuxen betesmark. Den långa kontinuiteten av trädbevuxen mark och kontinuiteten av bok och gran i nejden är nog tillsammans med den rika förekomsten av gamla grova träd och död ved förklaringar till dagens höga naturvärden i Stenskogen. Sammanfattningsvis representerar Stenskogen en spännande kultur- och naturhistoria som ännu är fullt läsbar ute i den vackra naturen. 10

Stenskogen idag Boken är det dominerande trädslaget i Stenskogen. Även om planterade granskogar och yngre lövbestånd täcker påtagliga arealer inom området är det de gamla bokbestånden med inslag av gran som avgör områdets karaktär och som innehåller de största naturvärdena (Bild 4). Dessa skogar är av ristyp i hela området, med blåbär och kruståtel som dominerande inslag när vårens vitsippsblomning klingat av. Denna skogstyp ger intryck av att vara spontanföryngrad i hela området och inslag av gamla träd finns överallt. Trots detta kan två tydligt olika karaktärer skönjas, beroende på skogens historia. I västra delen har även den äldre trädgenerationen karaktär av att ha vuxit upp i skog. Det är en sluten skog en högskog - där bok och gran samexisterar och föryngrar sig, liksom de tycks ha gjort sedan en längre tid tillbaka. Skogen kan benämnas bokskog av ristyp enligt nordiska ministerrådets vegetationsklassificering. Den fyller också kriterierna för naturtypen Bokskog av fryletyp (9110) enligt EU s habitatdirektiv Natura 2000. Maglasätesgraven ligger i detta område och är övervuxen med skog av denna karaktär, som inte minst i brottkanterna är rik på gamla och döda träd. Även i öster finns gamla bokar och granar, men här är historien som betydligt mer öppen betesmark tydlig. Bokar och granar är ofta påtagligt vidkroniga, många bokar är flerstammiga, och inslaget av ljusälskande pionjärträdslag som björk och ek är påtagligt, även om en hel del av framförallt den gamla björkgenerationen är borta (Bild 5). I vissa delar har den tydligt gallrats bort, medan den i andra avsnitt har konkurrerats ihjäl av gran eller bok. Per Påls grav gränsar till granskog, men är igenvuxen främst med björk, ek och bok, som ännu inte nått grova dimensioner. I båda dessa delar finns nu också bestånd som är präglade av modernt skogsbruk. Söder om Drakarör finns ett hygge med ungskog samt ett stort bestånd med c:a 40-årig tät granskog. Söder om detta, ner mot Stanstorpsgraven finns ytterligare hygges- och ungskogsmark, medan området kring själva Stanstorpsgraven är bevuxet med en planterad c:a 80-årig granskog. Även norr om Stenskogsvägen är det mesta av skogen präglad av modernt skogsbruk, med stora andelar ungskog och jämnåldrig skött lövsumpskog. Relativt gott om äldre bokar finns dock ännu kvar, delvis i form av en högskärm över ungskog, men också som några smala bestånd. I nordväst finns några delvis gallrade bok-ek-blandskogsbestånd, men också en gammal oskött granskog i en sänka, samt ett välutvecklat alkärr ner mot järnvägen. Intill Drakarörshöjden finns även ett litet skogskärr. Gamla flygbilder visar att kärret på 40-talet var helt öppet, medan det idag är bevuxet med sumpskog i periferin och med småträd i en del centralare partier, som annars domineras av en mosaik av mjuk- och fastmattor med rikligt inslag av tuv- och ängsull. Öster om Drakarör vidtar på nästa fastighet ett småskaligt odlingslandskap med åkermark och mindre löv- och barrskogsbestånd. I söder finns här skogsbestånd av liknande karaktär som kring Drakarör, medan det norr om åkern står ett mer eller mindre likåldrigt medelålders ekskogsbestånd. De två större stenbrotten på denna fastighet uppvisar helt olika skogstyper. Brottet i söder är igenvuxet med Stenskogens typiska blandning av gran och bokskog av relativt hög ålder och med stort inslag av döda träd. Brottet i norr präglas istället av en medelålders lövskog, komponerad främst av lövträd från omgivande kulturlandskap; fågelbär, rönn, ek, björk, alm, bok m.fl. En del av skogen står fuktigt, annat på skrotstenshögar eller utdikad mark och har ett ganska tätt buskskikt av yngre träd. 11

Bild 5. I delar av Stenskogen finns gott om vidkroniga träd och andra tecken på gammal betesmark. Drakarör Stanstorpsgrav en Nyckelbiotoper Våtmarker Riksintresse för naturvården Karta 3. Tidigare dokumenterade naturvärden. 12

Tidigare dokumenterade värden Jämför Karta 3! Kärret vid Drakarör har vid länsstyrelsens våtmarksinventering (1993) fått en hög naturvärdesklassning klass II med hänsyn till att det är det enda hydrologiskt fullständigt opåverkade kärret i denna del av länet, och därmed utgör ett värdefullt exempel på ostörd myrvegetation i olika successionsstadier. Stanstorpsgraven utgör riksintresse för naturvården (NRO12015), med hänsyn till dess geovetenskapliga intresse. Den Jurassiska sandsten som brutits och kan studeras här finns bara tillgänglig på få ställen i landet och Stanstorpsgraven är internationell referenslokal för bergarten. I Skogsvårdsorganisationens nyckelbiotopsinventering (Skogsvårdsstyrelsen 2005) har fem nyckelbiotoper identifierats inom området. Längst i nordväst finns ett delvis orört alkärr med alar på socklar och gott om död ved. Mellan detta och Stenskogsvägen finns en gransumpskog med rikligt med grov död ved i form av högstubbar och lågor. Området direkt söder om vägen, i anslutning till Maglasätesgraven, utgörs av en dödvedsrik ädellövskog med bok och gran. Sydväst om Drakarör finns en lövrik barrnaturskog med gammal gran och bok samt döende björkar och ekar. Väster om Yxnaholma- och Kullagravarna slutligen, har avgränsats en nyckelbiotop med dödvedsrik blandskog av gran, bok och ek m.m. Alla nyckelbiotoperna är idag skyddade med biotopskydd. Rickard Andersson (1999, 2000, 2001 ) har inventerat vedlevande insekter i området 1998-2001. Trots inventeringens översiktliga karaktär har ett anmärkningsvärt stort antal ovanliga och rödlistade arter påträffats över stora delar av området, vilket beskrivs mer nedan under rubriken Flora och fauna och i beskrivningen av delområden. Stenskogen som helhet finns utpekad med en hög naturvärdesklassning (klass II) i Höörs kommuns naturvårdsprogram från 1999. Klassningen motiveras med höga värden för både naturvård, friluftsliv och kultur. Av samma skäl som ovan omnämns Stenskogen även i Region Skånes strategi för grönstruktur (2002). Länsstyrelsen i Skåne (2004) har främst med hänsyn till fynden av vedlevande insekter - pekat ut Stenskogen i en rapport om skydd av värdefulla skogar i länet. 13

Flora och fauna Jämför Karta 4! Kärlväxtfloran i området är inte närmare studerad, men bedöms med tanke på markens surhetsgrad inte vara särskilt artrik. Några intressanta fynd har ändå gjorts. Ett exemplar av idegran, Taxus baccata, rödlistad i kategorin missgynnad (NT), har påträffats av Torbjörn Tyler norr om Drakarör, nära Stenskogsvägen (Höörs kommun 2005). Andersson (1999) nämner att revsuga Ajuga reptans -tidigare rödlistad - är ganska vanlig i södra delen av Stenskogen, samt att den relativt sällsynta ormbunken kambräken Blechnum spicant påträffats, men försvunnit i samband med avverkningar. I alkärret i nordväst finns signalarterna gullpudra, skärmstarr och bäckbräsma. Den sistnämnda finns också i den intilliggande gransumpskogen. I den välhävdade beteshagen vid Skogstorpet i söder kan sannolikt ett flertal intressanta betesmarksväxter påträffas. Bland mossor och lavar finns några intressanta noteringar. Skogen är inte rik på signalarter, även om arter som krusulota och skriftlav förekommer tämligen rikligt i lövkärren i norr och i nyckelbiotopen öster om Per Påls grav, där även också korallav påträffades. På båda dessa ställen har dock Torbjörn Tyler påträffat den rödlistade skugglobmossan Tritomaria exsecta (VU), som behöver murken ved för sin överlevnad. Från kanten av alkärret uppges också västlig husmossa, Loeskeobryum brevirostre (NT), som kräver fuktig skogklädd mark. På bok söder om Maglasätesgraven har den tidigare rödlistade olivklotterlaven Opegrapha viridis påträffats (Höörs kommun 2005). Vedsvampar förekommer rikligt inom hela området, framförallt representerad av allmänna arter som fnösk- och klibbticka, honungsskivling, styvskinn, björkdyna, platt-, björk- och alticka. Inte heller bland vedsvamparna påträffades dock några rariteter vid besöket. Potentialen för sådana bedöms dock som hög i Stenskogen. Fågellivet är rikt i Stenskogen. Förutom intensiv sång av vanliga arter som t.ex. lövsångare, grönsångare, gransångare, taltrast och gärdsmyg, noterades revirhävdande spillkråka, gröngöling och större hackspett, samt stjärtmes, stenknäck och skogsduva. Stenknäck är tidigare rödlistad och skogsduvan, som är rödlistad i kategorin VU, hördes ropa från minst tre olika riktningar. Även mindre hackspett (NT) har tidigare noterats häckande och nötkråka (NT) lär förekomma frekvent (Andersson 1999). Den stora artmångfalden inom Stenskogen torde främst stå att finna bland vedinsekterna. Gnagspår och kläckhål av olika skalbaggar finns på stammar, vedsvampar och lågor och ett stort antal intressanta arter har dokumenterats vid Rickard Anderssons undersökningar (1999, 2001). Sammantaget har hela 25% av landets samtliga arter av vedskalbaggar påträffats inom området och av dessa är många rödlistade eller sällsynta i övrigt 24 av dessa var med i rödlistan av år 2000. Flest rödlistade arter har påträffats på bok, vilket är att förvänta med tanke på frekvensen gamla och döda bokar i området och att vi befinner oss inom bokskogens kärnområde i landet. De krympande gamla bokskogarna i landet hör till de naturtyper som hyser allra flest hotade arter. Ett exempel från Stenskogen kan vara kortvingen Euplectus bonvouloiri, som lever i gamla ihåliga bokar. Arten är endast påträffad i Skåne och är rödlistad i kategorin Sårbar (VU). Många arter är också funna på gamla björkar, som inte alls är lika vanliga som boken, men sannolikt har en lång historia i området. 14

Det mest intressanta är kanske ändå det stora antalet fynd av ovanliga arter på gran. Flera av dessa hör typiskt hemma i barrnaturskogar och är aldrig tidigare funna så långt söderut i landet. Ett exempel kan vara klibbtickebaggen Pteryngium crenatum, som lever på klibbtickor i gamla granskogar och tidigare närmast påträffats vid naturskogarna kring sjön Möckeln i Småland. Fynden av graninsekter tyder sammantaget på att också granen har en lång historia i trakten, vilket är mycket intressant också för diskussionen om de skånska mellanbygdernas natur- och markanvändningshistoria. 15

4. VÄRDEN FÖR FRILUFTSLIVET Att Stenskogen är ett av Höörs kommuns mest populära friluftsområden är inte konstigt. När det gäller värden för friluftslivet brukar man tala om två avgörande faktorer; tillgänglighet och kvaliteter. Stenskogens kvaliteter för friluftslivet måste betecknas som mycket höga. Upplevelsevärdena i äldre bokskog är alltid höga. Kombinationen av grova stammar och skir grönska, den djupa genomsikten och årstidernas färg- och mönstervariationer gör att äldre bokskogar alltid blir populära för rekreation. I Stenskogen kombineras detta med en ökad variation tack vare inblandningen av granskog, men också genom den kuperade terrängen, förekomsten av extra grova, döda och bukettformiga träd och inte minst av de frekventa stenbrotten med sina dramatiska former och spännande historia. Såväl stenbrotten med sina olika grader av igenväxning, sina husgrunder, vägbankar och kvarblivna kvarnstenar, som den gamla bok-granblandskogen och skogspartierna med hagmarkskaraktärer har mycket att berätta vandraren. I kombination med områdets speciella och väldokumenterade historia gör detta att Stenskogen måste sägas ha ett mycket högt identitetsvärde. Vad gäller tillgängligheten till området kan sägas att Stenskogen redan är välkänd och finns med i mycket av kommunens informationsmaterial. Det är också lätt att ta sig till området både billedes, med parkering vid Backagården, och med cykel eller till fots genom ett tilltalande landskap via Stenskogsvägen. Vägen är visserligen inte anpassad för kombinationen av bil- cykel- och gångtrafik, men avståndet från Höörs samhälle är så kort att många ändå kan tänkas välja att cykla eller gå denna väg. Fler skulle sannolikt välja detta alternativ om en separat gång/cykelväg fanns. Tillgängligheten inom området är också till största delen mycket god. Ett flertal stigar och markerade slingor finns inom området och vid Backagården finns en informationstavla om dessa. De färgmarkerade slingorna finns också i en broschyr utgiven av kommunen. Nackdelen är att markeringarna inte har setts över på senare tid och att informationen om stigsystemet bara finns i hörnet allra längst bort från samhället. Backagården utgör dock med stor P-plats, café, vandrarhems- och konferensverksamhet både en bra utgångspunkt för bilburna besökare, ett bra komplement för service och information och en utgångspunkt om man önskar bygga ut t.ex. pedagogisk eller turistisk verksamhet i området. De befintliga kulturslingorna i området är liksom ett informationsmaterial om Stenskogen resultatet av ett sådant projekt (Lindsjö & Jeppson 1993, Lindsjö, D. 1993). Till tillgängligheten hör också frågan om sikt och framkomlighet inom området. Till större delen sammanfaller denna aspekt med utbredningen av äldre skog på frisk mark. Den dominerande bok- och blandskogen i Stenskogen har också ur detta perspektiv ypperliga egenskaper, medan lövsumpskogarna och framförallt de täta ungskogarna utgör hinder för framkomligheten. Många närboende utnyttjar idag Stenskogen för motionslöpning. Stigarna fungerar relativt väl för detta och skogen erbjuder en vacker och varierad motionsmiljö med lagom kupering. 16

Hästridning förekommer frekvent inom området. Genom att stigarna i allmänhet är relativt tåliga och ridning mest verkar ske på andra stigar än de gamla färgmarkerade är sannolikt konflikterna med andra besökare vid dagens utnyttjande begränsade. Även föreningslivet i Höör utnyttjar Stenskogen. Framförallt gäller det Ringsjö Orienteringsklubb, som producerat en orienteringskarta över området och haft både tävlingar och motionsorientering (TRIM-kontroller) i området. Inte minst viktigt är områdets betydelse för undervisning. Stenskogens historiska kvaliteter har gjort att det länge använts som ett studieobjekt för kommunens skolor. Området lämpar sig mycket väl för ämnesövergripande studier i framförallt historia och naturkunskap. Läget nära den tätbefolkade och hårt exploaterade Öresundsregionen gör området intressant också i ett mer regionalt friluftslivsperspektiv. Stenskogen är följaktligen också utpekad som del av det stora Ringsjöområdet - i länsstyrelsens program för säkerställande av värdefulla tätortsnära naturområden i Skåne. 17

5. SAMHÄLLSPLANERING Naturvård och friluftsliv är inte de enda intressena i Stenskogen. Först och främst måste nämnas markägarintressena både de rent ekonomiska intressena och de aspekter som har med rätten att råda över den egna marken att göra. I många fall sammanfaller dock markägarintressena med bevarandeintressena i det att också markägarna ofta är engagerade i att skogen skall bibehålla sina upplevelsevärden, sin mångfald och sina kulturhistoriska spår. Större delen av Stenskogen ägs av privata markägare. Fastigheten kring Stanstorpsgraven - Bosjökloster 1:528 ägs dock av Lunds stift. Stiftets motiv till detta ägande är främst att säkra möjligheten att vid behov åter kunna förse Lunds domkyrka med stenmaterial av samma typ som det ursprungliga. Ur samhällets perspektiv är dock natur- kultur- och friluftslivsintressena dominerande. Ett område kring Stanstorpsgraven är klassat som riksintresse för naturvården med hänsyn till framförallt de geologiska värdena. (Se karta 2). Stanstorpsgraven är internationell referenslokal för jurassisk sandsten, som endast kan studeras på få lokaler i landet. Att täktverksamhet bedrivs i mindre omfattning bedöms dock inte som något hot, utan ger tvärtom möjlighet att studera nya skärningar. I Höörs kommuns översiktsplan (2002) finns Stenskogenområdet redovisat som ett område för turism och friluftsliv. Bokskogsområdena längs Stenskogsvägen sägs vara viktiga att bevara, då de används av många och utgör ett bra närrekreationsområde. 18

h 4 a f c b 1 g e 3 c d d f b 2 Drakarör a c d e e e a 9 5 6 7 8 c b Mycket höga naturvärden Höga naturvärden Våtmarker Karta 4 Delområden Siffrorna motsvarar beskrivningarna i Kapitel 6. Utbredningen av bedömda höga respektive mycket höga naturvärden är inlagda. 6. BESKRIVNING AV DELOMRÅDEN Utifrån dokumenterade värden och fältbesök har delområden avgränsats och beskrivits med hänsyn till värden och förslag till skötsel. Delområdenas lägen framgår av karta 4. Delområden 1. Bok-granskog kring Maglasätesgraven Detta område kan sägas vara ett kärnområde i Stenskogen för både natur- kultur- och friluftsvärden. Området täcks av gammal skog där boken dominerar i vissa delar och granen i andra. Några partier uppvisar mycket lite tecken på skogsbruk, medan andra har gallrats i sen tid. Både gran och bok föryngrar sig, utan någon tydlig tendens att någondera trädslaget ökar sin andel. Även en del ek och enstaka björk förekommer. Bokskogen består delvis av grova träd med stora kronor. Död ved förekommer frekvent, bland annat i form av några riktigt grova bokhögstubbar. Ett stort antal naturvårdsintressanta vedskalbaggar har hittats i detta område. Inom området finns flera småbrott men det domineras av den centrala Maglasätesgraven. Landskapet är kraftigt omskulpterat av verksamheten med branta brottsidor och tydliga skrotstenshögar, varav en markant välstaplad. Inom området finns även ett så kallat eldarhus samt flera kvarnstenar och kvarnstensdelar. Området är både monumentalt och pedagogiskt tydligt. Åldern är svårbedömd men omfattningen av brytningen 19

i kombination med trädens ålder och förnatillväxt antyder i sig en hög ålder. Området är markerat på lantmäterikarta, 1837, som kvarnstensgravarna. Också som friluftsmiljö har området höga värden, med grovstammig bokskog, stor variation i intrycken, de tydliga historiska lämningarna och stenbrottets dramatiska former. Vältrampade färgmarkerade stigar leder runt genom området och hjälper till att få det överskådligt. Några små men slitna informationstavlor finns. 2. Gammal betesskog kring Drakarör Även här dominerar bok och gran, men inslagen av andra trädslag som ek och björk är större och skogen har en tydlig karaktär av igenväxande betesmark. Denna bild är tydligast öster om den gamla tomten vid vägen, där det ännu står rikligt med vidkroniga eller flerstammiga ekar, björkar och bokar, samtidigt som det förekommer enbuskar och luckor med gräsväxt på marken (delområde 2a). Mycket stora vidkroniga granar finns spridda över området och några mycket grova bokar finns. I delar av området har dock många av de gamla hagmarksträden gallrats bort, men spåren från denna tid är ändå ofta skönjbara. I delar av området finns gott om död ved, bl.a. i form av mycket grova döda bokar. Ett flertal värdefulla vedinsekter har hittats även i detta område. En liten lövsumpskog finns i norra delen av området (b) och ett skogskärr finns söder om Drakarörshöjden (c). Kärret, som i våtmarksinventeringen fått hög klassning på grund av opåverkade karaktär, var helt öppen på 40-talet, sannolik till följd av betet. I söder finns några partier med avvikande historia. Väster om Per Påls grav finns ett grandominerat bestånd i en nordsluttning (d), där den äldre generationen med främst björkar nu nästan helt konkurrerats ut. Beståndet är nyckelbiotop och rikt på död lövved. Öster om samma stenbrott vidtar ett hygge, med ungskog (e). Det gamla blandbestånd som avverkades tycks ha varit rikt på vedinsekter, och flera ovanliga arter har påträffats i hyggesresterna. Förutom ett stort antal småbrott, finns flera gamla odlingsrösen registrerade från området (Höör 247). I söder finns ett storbrott, kallat Per Påls grav (Bild 6 och karta 2). Miljön utgörs av en brottgrop med uppstaplad skrotsten längs sidorna. I norr leder en uttransportväg ut från brottet. Vägen är troligen anlagd enkom för uttag ur brottet och leder, närmast helt rakt, ut till Stenskogsvägen. Brottet uppvisar inte lika kraftig överväxning som Maglasätebrottet, vilket kan indikera att det varit i drift senare. Även den vällagda uttransportvägen antyder en senare användningsfas. Brottet, och vägen, är beskrivet i lantmäterihandlingarna från uppmätningen vid laga skiftet 1837. Vid Drakarör finns två gravrösen i krönlägen, Höör 166 och 167, båda skadade genom omplockning och eventuellt genom stentäktsverksamhet. Området benämns, enligt ovan nämnda lantmäterihandling, Dragarörsbackarna. Det större av rösena benämns på dagens kartor Drakarör. 20

Bild 6. Uttransportväg ur Per Påls grav. 3. Norr om Stenskogsvägen Området består av följande skogstyper: Längst i väster finns dels en välutvecklad alsumpskog (a) och dels en äldre dödvedsrik gransumpskog (b) som båda är nyckelbiotoper. Dessa omges av fastmarkspartier med gallrad, delvis föryngringshuggen äldre blandskog av ek, bok m.m.(c). Nyckelbiotoperna är biotopskyddade, men även i de omgivande partierna finns ur naturvårdssynpunkt värdefulla träd kvar. Marken intill och delvis i gransumpskogen är påverkad av någon form av täkt- och upplagsverksamhet i äldre tid. Ett stort antal intressanta och rödlistade vedinsekter har påträffats i nyckelbiotoperna i alsumpskogen även en rödlistad vattenlevande vivel. Den fuktiga till blöta marken fortsätter hela vägen utmed järnvägen i norr och hyser mestadels en medelålders, välgallrad, relativt klenvuxen al-björksumpskog (d). Som alla lövsumpskogar har den, trots den skogligt välskötta karaktären, påtagliga naturvärden för t.ex. fågelliv, insekter och kärlväxter och en hög potential att öka dessa naturvärden relativt snabbt om den lämnas orörd något som särskilt bör beaktas med tanke på de höga värdena i intilliggande sumpskogar. Den friska marken i området täcks till större delen av bokskog. Gränsande mot vägen, centralt i området, finns ett stort bestånd av tät ungskog under en skärm av gamla grova bokar (e). Dessa bokar har påtagliga naturvärden - liksom de kringliggande, smala, icke föryngringshuggna bokbestånden som gränsar mot sumpskogsområdena (f). Ur såväl naturvårdssynpunkt som skoglig synpunkt är det önskvärt att snarast ta ställning till om dessa äldre bokar nu skall tas ner till förmån för produktionen i ungskogen, eller om tvärtom gallring skall påbörjas i den täta ungskogen till förmån för upplevelsevärden och naturvård. 21

Mitt i bokskogen finns på en höjd ett tätt, jämnåldrigt, planterat granbestånd i 40- årsåldern (g). Längst i öster ligger i anslutning till vägen ett mycket tätvuxet c:a 15-årigt ungskogsbestånd av björk och gran (h). Beståndet står på mark som enligt tidigare fornminneskartering hyser småskaliga stenbrott. Enligt Olsson & Juhlin Alftberg finns även en större grav. På flygfoto från 40-talet framgår att marken vid denna tid var bevuxen med ett glest betespräglat skogsbestånd. 4. Bokskog vid Backagården Bokdominerad lövskog av blandad ålder med inslag av äldre träd, buketträd m.m. I östra delen (6:8) finns partier med nyligen genomförda mindre avverkningsinsatser. En djurhage och ett vindskydd finns i västra delen, en större damm i den östra. Gott om stigar löper genom området, som förutom mot Backagården också gränsar mot fritids- /bostadsbebyggelse i norr och söder. Skogen är till största delen genomsiktig och attraktiv ur friluftssynpunkt. Mindre partier har för närvarande mycket hyggesrester på marken och kommer sannolikt att bli tätvuxna de närmaste åren. Dammen ger ökad mångfald bland fåglar, groddjur och insekter och variation åt upplevelsen. Området domineras av småbrott, men i den östra delen finns några större brott. Även i dessa kan kvarliggande kvarnstensämnen återfinnas. 5. Jämnåldrig tät granskog C:a 30-årigt tätt granbestånd med visst inslag av björk, men utan några påtagliga naturvärden. I gränsmuren i söder står några värdefulla gamla granar. Gott om småbrott. 6. Ungskogar/hyggen i söder Hyggen och ungskogar av björk och gran. Gott om småbrott. En mindre grav finns också i anslutning till Skogstorpet. 7. Betat stenbrott vid Skogstorpet (Bosjökloster 1:42) Stenskogens enda icke skogbevuxna stenbrott ligger till större delen inom en beteshage vid Skogstorpet. Hagen har i och kring stenbrottet en tydlig karaktär av äldre utmarksbete, med ett glest trädskikt av med senvuxna granar, björkar och bokar och ett påtagligt inslag av exponerad död ved. Grässvålen är välhävdad och kan mycket väl hysa en intressant betespräglad flora. 22

Bild 7. Pelargranskog dominerar vid den monumentala Stanstorpsgraven. 8. Stanstorpsgraven Området utgör en dramatisk övergång från Stenskogens berg och skogsområde till det låglänta beteslandskapet i söder. Stanstorpsgravens berg reser sig kraftfullt och området har troligen bearbetats från söder. I sydvästra delen finns äldre partier med de typiska brottgroparna med höga skrotstensvallar. I den centrala delen framträder brottytorna på vissa ställen. Här finns också ett eldarhus samt ett flertal olikstora skrotstenshögar, vilka kan ge ledtrådar till brottets inre organisation och kronologi. I den östra delen finns det moderna brottet, vilket varit i drift under det tidiga 1900-talet samt i mitten av århundradet. Speciella objekt knutna till de senaste hundra årens brytning är exempelvis den stora skrotstenshögen, banvall för smalspårig järnväg, lastbilsväg, skrotsten med borrhål. I den norra delen av området finns flera traditionella småbrott med skrotstensvall. Brottets långa historia är tydligt utläsbar samtidigt som de nyare delarna av brottet ger en självklar koppling till dagens besökare. Läget och brottets kraftiga omskapande av landskapet skapar en monumental känsla. Ett återskapande av banvallen till gång/ridstig gör området till ett lämpligt utflyktsmål och en entré till Stenskogen. Området är idag till helt övervägande del bevuxet med en äldre granskog nästan utan markvegetation. En del död ved förekommer. Denna skog ger i större delen av området en relativt god genomsikt, samtidigt som den ger en speciell, lite mystisk känsla åt det gamla brottet. I den nyaste delen av brottet är dock skogen en blandning av björk och gran för tät för god genomsikt. 23

Bild 8. Stenskogen övergår i öster i ett varierat kulturlandskap. 9. Blandskogs- och kulturlandskap i öster I östra delen av Stenskogen vidtar ett mångformigt kulturlandskap med löv- och blandskogar, igenväxningsmarker och öppna åkrar och hagar. Tre gamla stenbrott ligger inom området. Flera gamla vägar och stigar löper genom området. a) Äldre blandskog i sydväst Längst i sydväst finns ett äldre blandskogsbestånd av främst ek, gran och bok. Skogen är rik på grov död ved av flera trädslag och har tydliga spår av tidigare öppnare förhållanden genom inslaget av enbuskar och döda hagmarksbjörkar. Ett flertal småstenbrott finns inom området. Beståndet är utpekat som nyckelbiotop och skyddat med biotopskyddsavtal. b) Yxnaholma- och Kullagravarna Två intilliggande stenbrott delvis bevuxna med äldre, bitvis naturskogsartad granskog. Till området leder en bruknings/transportväg, vars sydligaste del är tydligt uppbyggd av skrotsten. Genom brotten löper en skiftesgärdesgård, vilket skapar en intressant och tydlig kronologi. Området är förövrigt benämnt gamla stengrafver 1830, vilket indikerar en hög ålder även på detta brottområde. c) Åkrar/betesvallar med kantzoner och vägar De öppna markerna har stor betydelse både för fåglar, vilt och insekter och bidrar till en variationsrik upplevelse med chans till möten med både tama och vilda djur. De gamla vägarna bidrar upplevelsen av kulturlandskapet och förståelse för stenbrottshistoriken. Vägrenar och brynzoner har stor betydelse för kulturlandskapets djur- och växtliv. d) Hasslegraven Hasslegraven utgör ett koncentrerat brottområde med flera intressanta delobjekt. I miljön ingår ett eldarhus, en tydlig vägramp, flera skrotstenshögar varav några välstaplade. Mot öster löper ett par diken för avvattning av brottet. I den nordvästra delen har en viss återfyllning av dumpmassor skett samt övrig tippning. Brottet är koncentrerat och därmed lätt läsbart samtidigt som uttaget varit omfattande vilket ger en miljö med många spännande objekt. 24

Hela området är igenvuxet med lövskog med stor blandning av trädslag från omgivande kulturlandskap; fågelbär, ek, rönn, bok, alm etc. Den dramatiska topografin ökar miljövariationen, med inslag av både blöt sumpskog och mycket torra partier. Stor rikedom på småfåglar. Det bitvis täta buskskiktet gör dock området svåröverskådligt på sommaren. Området utgör med sin närhet till Stenskogsvägen en utmärkt entré till Stenskogen. e) Övriga löv- och blandbestånd i väster. I anslutning till nyckelbiotopen finns ytterligare skog med liknande karaktär, men bitvis större prägel av tidigare betesepok. Nordväst om betesvallen finns en c:a 60-80-årig ekskog med vissa inslag av björk och bok och visst uppslag av gran. Stigen löper utmed det första beståndet och genom ekskogen. 25

7. SAMMANFATTANDE VÄRDEBEDÖMNING Bedömning av natur-, kultur och rekreationsvärden i Stenskogen Många olika faktorer har betydelse för bedömningen av ett områdes naturvärde. Så brukar t.ex. nämnas representativitet, raritet, storlek, mångformighet, grad av påverkan, etc. En viktig värderingsgrund kan illustreras med begreppet ansvarsnaturtyp. En naturtyp som är eller har varit typisk i regionen, men är starkt minskande och hyser många /hotade/ arter med utbredningstyngdpunkt här är viktig för just denna region att ta ansvar för och har därmed ett högt bevarandevärde. Gammal bokskog är på så sätt att betrakta som en ansvarsnaturtyp på Skånes åsar och mellanbygder. Diskussionen om granens spontana förekomst i dessa bygder gör att en granblandad bokskog får ett särskilt högt bevarandevärde, om man kan anta att granen har en lång historia på platsen. De främsta kulturvärdena inom Stenskogen är knutna till stenbrottsverksamheten. Kriterier för bedömningar av industrihistorisk verksamhet och i synnerhet stenindustri har i stor utsträckning saknats. I Sotenäs kommun har ett arbete inletts för att skapa grund för värdekriterier. (Algotsson & Swedberg 2004) Kort kan resultaten sammanfattas i vikten av att identifiera produkt, brytningsteknik samt organisation av arbetet. För att kunna diskutera bevarandevärdet är även en förståelig eller forskningsbar koppling till det omgivande samhället av betydelse. Ett lokalt allmänt intresse för området och historien är av betydelse för den fortsatta hävden. I Stenskogen uppfylls de flesta av dessa kriterier. Produktion av kvarnstenar är dessutom en relativt sällsynt företeelse vilket innebär att Stenskogen även uppfyller det allmänna sällsynthetskriteriet enligt kulturminneslagen. Vad gäller bedömningen av friluftsvärden finns två viktiga nivåer; områdets betydelse idag och dess potentiella värde. Betydelsen idag kan ses som produkten av hur mycket ett område besöks och de upplevelse- eller rekreationsvärden människor får ut av besöken. Besöksfrekvensen kan någorlunda väl utläsas ur slitaget på stigar etc., medan upplevelsevärdena är svårare att mäta objektivt. Genom olika typer av studier vet man dock ganska väl vad människor upplever som berikande i naturen. Många av dessa saker såsom utsikt, vatten, variation, grova träd, förekomst av djur och blommor är också ganska universella. En högvuxen bokskog med fri sikt mellan träden är sålunda ett gott exempel på en naturtyp, som de flesta människor attraheras starkt av under hela året. Till upplevelsevärdena hör också i högsta grad möjligheten att förstå naturen och inte minst att läsa av och se historiska sammanhang. Rekreationsvärden är därför också ofta starkt kopplade till kulturhistoriska värden. En viss grad av förståelse kan också vara en förutsättning för att kunna fascineras av natur liksom av kultur - och förmågan till fascination är något som av många miljöpsykologer och stressforskare ses som ett nyckelord när det gäller avkoppling och återhämtning efter stress. Det geografiska perspektivet är särskilt viktigt vid bedömning av rekreationsvärden. Natur nära bostad och hemort utnyttjas alltid flitigt för rekreation. Här måste särskilt betydelsen av vår tendens att bygga en relation till naturen ses som en viktig faktor. Naturen bidrar liksom andra relationer - till förankring och identitet. Detsamma gäller kulturspåren. Kvaliteter som också tillför något speciellt i ett regionalt perspektiv måste ses som särskilt viktiga inte minst i närheten av en storstadsregion med begränsad tillgång till allemansrättslig mark. Vilken betydelse ett område får för friluftslivet regionalt har dock framförallt visat sig ha mycket starkt samband med hur välkänt och tillgängligt det 26

gjorts. Bedömningen av regionala friluftsvärden bör därför göras också utifrån områdets potential att bidra till människors natur- och kulturupplevelser. Sammanfattande värdebedömning Sammantaget innehåller Stenskogenområdet höga värden för både kulturmiljövård, naturvård och friluftsliv. De viktigaste värdena bedöms vara följande: Kulturmiljövård - Tydliga lämningar från kvarnstensbrytning av hög ålder. Kvarnstensbrott av denna storlek är sällsynta. - Produktionen har skett i enskilda småbrott och större gårdsägda brott; s.k. gravar. Detta ger en indikation på en avläsbar samhällsstruktur och hur denna skiftat under historien. - Stanstorpsgravens tydliga koppling till kyrkan, genom uttag av byggnadssten samt numera även ägarintresse i brottet. Naturvård - Skogsstrukturen och insektsfynden i gran- bokblandskogen gör Stenskogen till ett värdefullt område ur naturhistorisk synpunkt, för studier av den ursprungliga granskogens och dess följearters historia i södra Sverige. - Insektsfynden visar vidare på ett stort värde för bevarande av hotade arter kopplade till äldre gran-, bok- och björkbestånd i sydsverige. - Förekomsten av exponerade lager av jurassisk sandsten utgör ett riksintresse för geologisk forskning och en internationell typlokal för bergarten. - Stenskogen utgör med sina äldre bok- och blandskogar, lövsumpskogar etc. en allmänt biologiskt rik helhetsmiljö. Förekomsten av ett rikt fågelliv med bl.a. sannolikt häckande skogsduva (VU) och mindre hackspett (NT) stryker under detta värde. Friluftsliv - Områdets största värden för friluftslivet är kopplade till den rika förekomsten av ibland dramatiskt tydliga spår av traktens särpräglade långa industrihistoria i en attraktiv, varierad och lättillgänglig natur. - Möjligheterna till upplevelse och studier av naturtyperna äldre bokskog, granskog och blandskog, lövsumpskog och utmarksbete är av stort värde i ett lokalt perspektiv. - Härutöver har Stenskogen ett stort lokalt värde som tätortsnära promenad- och strövområde för Höör ett värde som kan öka ytterligare vid en eventuell utbyggnad av en gång-cykelbana från samhället. 27

8. FÖRSLAG TILL SKYDD OCH SKÖTSEL I uppdraget har ingått att ge två alternativa förslag på reservatsskydd för området; Hög respektive Låg. Se Karta 5 och 6! Det bör betonas att ett närmast oändligt antal varianter på avvägningar gentemot produktionsintressen m.m. är möjliga. I korthet kan man säga att de båda förslagen innebär följande: Alternativ Hög innebär att hela det värdefulla lövskogsområdet upp till järnvägen inkluderas i ett naturreservat, liksom hela fornminnesområdet för stenbrytning. Nästan alla värdefulla löv- och blandskogsbestånd föreslås därmed skyddas och utvecklas för bästa hänsyn till kulturmiljö, naturvård och friluftsliv. Vissa kompromisser föreslås ändå gentemot produktionsintressena. Småskaliga huggningar föreslås få fortsätta i de små skogsfastigheterna närmast Backagården. De planterade granskogar och hyggen som finns i söder föreslås få fortsätta att brukas för produktion, medan motsvarande bestånd norr om vägen föreslås brukas omloppstiden ut, innan en mer naturvårdsinriktad skötsel tar vid. Alternativ Låg innebär att skogen norr om Stenskogsvägen lämnas utanför reservatet. Även i detta alternativ skyddas de värdefullaste bestånden, men den sammanhållna arealen äldre bok- och granskog minskar påtagligt och får en markerad getingmidja öster om Maglasätesgraven. Även en mindre del av fornminnesområdet norr om vägen hamnar utanför reservatet. I båda reservatsalternativen föreslås en mycket försiktig skötsel av samtliga större stenbrott, där skogen i huvudsak får stå kvar och åldras och endast små åtgärder görs för att säkra känsliga kulturvärden, tillgänglighet och genomsikt. Detta gäller även Stanstorpsgraven, som tidigare haft en skötselplan med inriktning på att successivt avverka granskogen till förmån för nya, mer lövdominerade bestånd. Kring Hasslaregraven föreslås dock att den relativt unga och täta lövskogen där öppnas upp till en betad lövhage. Skötselförslag Utifrån de olika delområdenas värden och förutsättningar har även kortfattade skötselförslag givits. Skötselförslagen tar sin utgångspunkt i natur- och friluftsvärdena, men också med viss hänsyn till en rimlig avvägning gentemot ekonomi, samhälls- och privata intressen. 28