Kapitel 1 Äventyret börjar Kevin är en helt vanlig kille. Han är 12 år och bor i Stockholm. Kevin gillar att spela fotboll och tv-spel. Kevin gillar skolan. Han är väldigt duktig. I Kevins familj är de 3 stycken. Hans pappa Patrik. Hans mamma Andrea. Och Kevin. Kevin har några bra kompisar som brukar hänga med honom. Det är 2 killar, 2 tjejer och Kevin såklart. Den ena killen heter Hugo. Hugo gillar att spela hockey och han gillar gymnastik. Hugo är jättebra på att göra volter. Han är också 12 år och han bor på Kevins gata. En av tjejerna heter Elsa. Hon går på dans och gillar även att cykla. Elsa är 10. Den andra tjejen heter Svea. Svea är 11 år. Hon går i simning och hennes pappa är faktiskt en av Sveriges bästa simmare. Svea har visat Kevin, Hugo och Elsa alla medaljer och bucklor. En lördagskväll var Kevin och hans kompisgäng hemma hos Kevin själva för Kevins mamma och pappa var på borta i Göteborg. Kevin och hans gäng hade planerat att äta tacos och att leka blindbock. Sen skulle de äta godis, popcorn som de skulle göra i Kevins 1
popcornmaskin. Och om de orkade skulle de äta lite chips med dipp. När de skulle sätta sig för att äta så tyckte Elsa att det började bli väldigt ljust. De andra höll med. Sen började de höra ett susande ljud. - Ljuset och ljudet kommer från trädgården. Säger Svea. Alla gick ut till baksidan och då såg de det. En mystisk farkost som såg ut som ett ufo landade i trädgården. Ufot var grått med lysande gröna sträck på den. Ufot var lika stort som en långtradare. Den lös så starkt så man blev bländad. Alla i gänget var skräckslagna. 2
Kapitel 2 Ombord på farkosten Alla vännerna står stirrar på farkosten. Kevin frågar de andra: - Är det någon annan som är rädd. Alla andra räckte upp handen. Man kunde se på alla att de var rädda. Alla stod raka i ryggen och tittade på den ufo liknande farkosten som hade landat i trädgården. Plötsligt öppnades en lucka på farkosten och ett ljus trängde sig ut från farkosten. Ljuset drog till sig Kevin, Hugo, Elsa och Svea. När de var inne i farkosten stängdes luckan bakom de och de var inlåsta. Det luktade inte annorlunda. Det luktade ungefär som hemma. Plötsligt började golvet skaka och man kände att farkosten lyfte. - Vi åker ut i rymden! Utbrast Kevin. Då blir alla glada förutom Kevin. - Vi kommer att bli de första barnen i rymden. Säger alla i kör utom Kevin som förstår att det är farligt att åka ut i rymden. 3
- Ni vet väl att det är farligt ute i rymden och om man inte har en rymdräckt på sig ute i rymden så dör man för att det inte finns något syre i rymden. Då förstår alla att det här kan vara de sista minuterna i deras liv. Aaaaaaaaa! skriker alla i gänget. Kapitel 3 Sms från rymden - Det känns som om någon som väger 100 kg sitter på mig! Skriker Hugo. - Det är snart över. Säger Kevin. När det är över pustar alla ut. Alla börjar flyga. - Vad är det som händer? Frågar Svea. - Vi är tyngdlösa. Svarar Kevin. - Varför? - För att på jorden har vi något som kallas för tyngdkraft. Det gör så att vi kan stå på jordens mark. Men i rymden finns det ingen tyngdkraft så då börjar vi sväva. Sedan besöker vännerna farkosten. De kommer in i ett rum med en massa knappar och spakar. - Det här måste vara där man sitter och styr den här farkosten. Säger Kevin - Coolt! - Men hur kan skeppet röra på sig utan att någon flyger det? Frågar Elsa. - Jag vet inte. Svarar Kevin. Vännerna fortsätter att undersöka farkosten. När de har varit i alla rum tre gånger så förstår de att ingen mer en de är ombord på skeppet. 4
- Det måste vara någon slags autopilot som flyger farkosten. Säger Kevin - Vad är en autopilot? Frågar Hugo. - Det är som en robot. Svarar Svea. - Precis. Vännerna ska sväva tillbaka till cockpitten. På vägen svävar Kevin in i en vägg. Han landar på någonting hårt. - Aj! - Hur gick det? Frågade alla andra. - Bra men jag landade på något hårt. Kevin tar upp det hårda. Det är hans telefon. - Min telefon. - Skicka ett sms till din mamma. Säger Hugo. - Det går inte. - Varför? - För att det inte finns någon mottagning här. - Men prova en då. - Ok. Kevin kollar om han har mottagning och det har han. - Jag har mottagning. - Bra! Skicka ett sms nu. - Ok. Kevin skriver till sin mamma så här: Vi är uppe i rymden och har det bra. När Kevin har skickat brevet så är alla lättade. Kapitel 4 Den gröna planeten 5
Vännerna sitter i skeppet och flyger förbi massa planeter. Vännerna åker först förbi Mars. Vännerna förstår nu varför den kallas för den röda planeten. - Och där är ju Jupiter. Det är den största planeten av de alla. Den är större en alla andra planeter tillsammans. Jupiters diameter är 11 gånger större en jordens. Jupiter är en gasplanet. Så vi kan inte vara på Jupiter. De åker en stund till. - Kolla där är det en annan planet med ringar. Säger Svea. - Det är Saturnus. Det är den näst största planeten efter Jupiter. Saturnus är jätteliten om man jämför med Jupiter. Det är också en gasplanet. Saturnus ringar består av sten, is och stoft. Vännerna åker en stund till och sen ser de en till planet. Den är lite grön och lite blå. 6
- Vad är det för planet? Frågar Hugo. - Det är Uranus. Den har fyra gånger så stor diameter som vår jord. Det tar 17 timmar för Uranus att snurra ett varv runt sin egen axel. Senare ser de en planet som är blå. - Kolla där är ju Neptunus. Den ligger längst bort i vårt solsystem. Den är ungefär lika stor som Uranus. Det som är skillnaden mellan de är att Neptunus har en mycket stormigare atmosfär. - Vad är det där för grön planet? Frågar Elsa. - Ingen av de andra i gänget vet vad det är för någon planet. Det finns egentligen bara åtta planeter i vårt solsystem. Farkosten saktar ner och det känns som om farkosten ska landa på den gröna planeten. Motorerna stängs av och farkosten störtar mot marken. - Vi kommer att dö skriker alla i gänget. Precis nere vid marken startar motorerna igen och farkosten landar försiktigt. Planeten är full av massa kratrar och små sjöar. Alla undrar vart de är. Kapitel 5 Ankomst När de har landat är det helt tyst. Det ända som hörs är landgångens susande när den sänks ner. Vännerna går ut genom rymdskeppet. De kollar sig omkring och ser inget annat en de små sjöarna och kratrarna. Kevin tycker att det luktar surt. Lite som citron faktiskt. Kevin tycker väldigt mycket om citron. Hugo klämmer på planetens mark. - Den är mjuk. De andra känner på marken. De håller med Hugo. Det är nästan helt tyst. Det ända man hör är det rinnande vattnet. - Vänta, hur kan man andas. Frågar Elsa. - Vet inte. Det måste finnas en atmosfär. 7
Vännerna börjar att bli ganska hungriga. De bestämmer sig för att gå och leta efter något som de kan äta. Samtidigt kan de undersöka planeten. De går och efter en stund hör de ett starkt ljud som skrämmer de. Det låter så här: iiiiiiuuuuuhhh. De vänder på sig och springer tillbaka till skeppet. De springer och springer men kommer aldrig tillbaka till skeppet. - Var är skeppet? - Borta? - Är det säkert att det var här? Frågar Svea. - Ja, kommer ni inte ihåg den där sjön som har en kroat till höger om den? Säger Kevin. - Just det. - Men det betyder ju att någon har tagit skeppet så vi inte kan åka hem. Alla vännerna funderar på hur de ska komma hem. Samtidigt som de funderar är de skräckslagna. Kapitel 6 Möte med okänd livsform Helt plötsligt hör vännerna ljudet igen. De kollar sig omkring och ser en grön kort varelse. Den har blå ögon och en väldigt lång näsa. Varelsen pekar där den kom ifrån. Vännerna förstår att de inte kan prata med varelsen. De måste använda händerna och visa tecken istället. Varelsen pekar igen. Vännerna anar att han vill att de följer med honom. Vännerna funderar på om de ska följa med honom. De går en bit bort och pratar med varandra. 8
- Tänk om han vill döda oss? Undrar Hugo. - Men vi svälter ändå. Tänk om han har mat som vi kan få äta. Säger Svea. - Kan vi inte följa med? Frågar Elsa. - Ja! - Ok, Vi följer väl med då. Säger Hugo. De följer med varelsen. Kapitel 7 Rymdstaden När vännerna hade gått en bit så såg de en stad. Rymdvarelsen pekade på staden. Han vill säkert att vi följer med honom till staden. - Ska vi det eller? Frågar Kevin. - Jag vill. Sa Svea. - Jag med! - Ok, vi följer med. De följde efter varelsen till staden. Staden var gjord av sand och var ganska liten. Det var ganska få hus det fanns bara fem stycken. Från ett av husen kom en annan varelse ut. Den såg ut som den andra varelsen som hade visat de staden. Varelsen såg ut och ha mycket bråttom. Den hade packat en stor väska full med saker. Det verkade som han skulle flytta ifrån staden. Varelsen som hade visat de staden sa att staden hette planter. På hans språk verkade den heta så. Ett av de fem husen var varelsens. Han tog med vännerna in i hans hus. Där fick de soppa och bröd. Soppan tyckte vännerna var ganska god även fast den var gjord på 9
bläckfisk och ostron. När de satt och åt så visade varelsen en bild som verkade föreställa han som försökte fly från ett gäng med håriga lila monster. Vännerna anade att varelsen behövde hjälp med något. - Vad tror ni han behöver hjälp med? Frågade Kevin - Vet inte, men det verkar som om han behöver hjälp med att skydda sin stad mot några monster. Sa Svea. Kapitel 8 Miljöförstöring I staden träffar vännerna en vän till varelsen som verkar prata engelska och varelsen förstår vad den andra säger. Kevin säger till varelsen på engelska att de kan engelska och då säger varelsens kompis till varelsen och prata engelska med vännerna. För varelsen verkade ha glömt att prata engelska. Då förstår vännerna hela tiden vad varelsen säger. Varelsen säger till vännerna att de behöver hjälp med deras miljö och det var därför de blev förda till planeten. Varelsen hostar och säger till vännerna att de har problem med luften. De använder många bilar och andra fordon som förstör miljön. Vännerna frågar om de vet vad en cykel är. Varelsen skakar på huvudet. Vännerna berättar att den inte går på bensin men det är ett fordon. Varelsen förstår och ska säga till alla på planeten att de måste skaffa cyklar. Innan varelsen berättar det för de på planeten så frågar han hur en sådan ser ut. Kevin tar då upp sin telefon och visar en bild på en cykel. Varelsen tycker att det verkar som en toppen idé. Nästa dag berättade varelsen för invånarna och de började bygga cyklar för 10
hand för om man bygger de med maskin så är ju inte det så bra för miljön. Kapitel 9 Räddningen En vecka senare blir miljön mycket bättre på den gröna planeten. Alla på planeten är väldigt tacksamma för det vännerna har gjort. Nästan ingen kör bil längre. De flesta kör cykel. Alla varelser visar sin tacksamhet på ett konstigt sätt. De spottar på handen kör in den i munnen och bugar. Vännerna tycker det ser väldigt äckligt ut. Men det verkar inte alla varelserna tycka. På kvällen går vännerna en promenad ensamma på den gröna planeten. En stund senare såg vännerna ett rymdskepp. De tänkte att de kunde åka hem med skeppet. De gick in i skeppet och till men de hittade inget ställe där man styr skeppet. Kevins telefon ringer. Han svarar och det är skeppet som pratar med honom. Kevin frågar om skeppet kan flyga till jorden. Skeppet säger att han kan flyga de till jorden om de lagar honom. Vännerna går med på det och frågar vad det är som ska lagas. Skeppet säger att de måste laga ett fönster för annars kommer de inte kunna andas. Vännerna säger att de ska fråga några om de kan få ett fönster och laga skeppet med. De går till staden och frågar om de har ett fönster som de kan få. Varelserna ger de ett fönster för de hjälpte de med deras problem. De tackar varelserna och går tillbaka till skeppet och lagar det och då ringer telefonen igen. Det är skeppet som säger tack och säger att de ska hålla i sig för nu ska de lyfta och flyga mot jorden. Kapitel 10 Hemma 11
Vännerna landar mjukt på fotbollsplanen utanför skolan. Där står elever, lärare, journalister, tv-team och vännernas föräldrar. De går ut från skeppet och föräldrarna springer fram till kompisarna och kramar de. - Skönt att ni är hemma! - Vart var ni? - Vi var på en planet som var grön och där bodde det konstiga varelser som pratade bland annat engelska. Elsa blev intervjuad. De frågade hur de kunde överleva på planeten. Elsa sa att det fanns syre, mat och vatten på planeten. Och att de hjälpte alla varelser med ett problem de hade med sin miljö. - Vad var deras problem då? - De körde för mycket bil på planeten så vi hjälpte de att börja cykla istället och då visa de sin tacksamhet genom att spotta på handen och sedan kör de in den i munnen och bugar. Plötsligt ringer Kevins telefon igen. Det är skeppet som säger hej då. Sedan lyfter skeppet och flyger iväg. Skriven av: Albin 4B 12