Skapar den nya generationens handledsproteser

PÅ USÖ NR 2 2014 Skapar den nya generationens handledsproteser Följ vårdkoordinatorn Maria under en dag Urologen får rikssjukvård 1

Du behövs när vi ska utveckla vården USA och England har länge legat i framkant när det gäller proteskirurgi men USÖ har kommit ikapp säger Kurt Pettersson på Handkirurgiska kliniken. Hälso- och sjukvården är inne i en spännande utveckling. Mycket händer på en rad olika nivåer för att erbjuda bästa möjliga sjukvård för dom vi finns till för. I allt som sker finns en gemensam nämnare: Ensam är inte stark. Och vi behöver bli bättre på att skapa konstruktiva samarbeten, både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt Det är tillsammans vi kan driva en utveckling som ger mervärde till våra patienter. I Örebro län fokuserar vi allt mer på att tillsammans över organisationsgränser bygga en mer jämlik och högkvalitativ vård till gagn för hela länets befolkning. Men även för patienter i andra landsting som är i behov av högspecialiserad vård på USÖ. I samarbete med Örebro universitet stärker vi också en forskning och utbildning som driver fram nya vetenskapliga rön och nya framtida yrkeskompetenser till hälsooch sjukvården. Det är vårt ansvar som universitetssjukhus. Universitetssjukvård har introducerats i landet som ett nyckelbegrepp för en sjukvård, oavsett vårdnivå eller profession, som karaktäriseras av en forsknings- och evidensbaserad medicinsk verksamhet kopplad till en aktiv utbildningsmiljö. Här har universitetssjukhusen en mycket central roll. Trots att det alltid finns många utmaningar i vardagen är det inte svårt att se hur universitetssjukhuset successivt byggs upp. I det här numret speglar vi några olika verksamheter, som på olika sätt bidrar till utvecklingen av USÖ och vårt uppdrag att utveckla hälso- och sjukvården. Personligen känner jag ett stort engagemang i att kunna bidra till vår fortsatta resa framåt. Ulrika Julin Kommunikationschef Handkirurgen i samarbete med Mayokliniken Handkirurgiska kliniken på USÖ har en plats i vad som kallas handkirurgins olympiska spel. I samarbete med Mayokliniken i USA, en av världens mest ansedda verksamheter inom sjukvård och medicinsk forskning, har handkirurgen och verksamhetschefen Kurt Pettersson skapat den nya generationens handledsprotes. Ett stort erkännande för Handkirurgiska kliniken, säger han. Det är jättehäftigt, stödet från medarbetare och personal har varit starkt. Det enkla kan vara nog så svårt. Under fem år satt handkirurgen Kurt Pettersson och utvecklade den nya generationens handledsproteser, för reumatiker eller personer med förslitningsskador. Alla dagar, alla timmar, alla tankar Energin, envisheten och engagemanget. Det var ingen gröngöling som kom till Örebro från Umeå första gången i november 2001. Jag lockades hit av Anders Amilon, min förre chef. USÖ ville utveckla nya överläkartjänster med forskningsutrymme. Uppdraget var stimulerande: att bygga verksamheten och få tid för egen forskning, säger Kurt Pettersson. Han är dubbelspecialiserad: ortoped och handkirurg. Den blivande verksamhetchefen som flyttade söderut år 2002, var redan en erfaren handkirurg. Idén om den nya generationens handledsprotes föddes under Umeå-tiden: Det gav en bra baskunskap, jag lärde mig tekniker och metoder, säger Kurt Pettersson. Han fick kontakt med den engelske professorn John Stanley som intresserade sig för Kurts idéer: USA och England har länge legat i framkant när det gäller proteskirurgi men USÖ har kommit ikapp. Vi har jobbat målmedvetet och fokuserat och nu ser vi resultatet. Design och detaljer Mayokliniken tog kontakt med Handkirurgen på USÖ och under fem år samarbetade Kurt Pettersson med ett amerikanskt biomedicinskt företag att ta fram den nya protesen: Det var smickrande att Mayokliniken hörde av sig, säger han. Det amerikanska företaget gav mig fria händer att designa och utveckla protesen. Den stora skillnaden med den protes Kurt Pettersson skapat är att den är modulär, det vill säga innehåller 2 3

utbytbara komponenter som klickar fast. Det gör att man under operationens gång eller senare under åren kan byta delar som är slitna eller av andra skäl behöver bytas utan att hela protesen måste opereras om. Ja, det är en av fördelarna. Dessutom ger den nya protesen möjligheten till naturliga rörelser i handleden och förhoppningsvis håller den bättre över tid, säger Kurt Pettersson. Han har haft stor hjälp i arbetet med ingenjören Anders Håkansson i Malmö: Jag vet hur designen av protesen bör se ut men är inte ingenjör. Så jag har skickat skisser till Anders med förklaringar, lös problemet ungefär. Vårt samspel har fungerat mycket bra. Protesen innehåller en specialplast som också tog sin tid att lista ut: Den fick inte vara för hård eller för mjuk, säger Kurt Pettersson. Andra delar innehåller en stållegering med ett ytskikt av titan för benet att växa fast i. Mayokliniken i USA tyckte om vad de såg. Att bli inbjuden som föreläsare till Mayo Wrist Course som hålls vart tredje år handkirurgins olympiska spel är oerhört hedrande, det är inte ofta det sker. Det har i sin tur lett till att vi idag har ett etablerat forskningssamarbete. Evolution inom handkirurgin Kurt Pettersson har hittills opererat in tre proteser, den första i oktober 2014. Vi gör en forskningsstudie på 20 proteser. Det låter inte mycket men inom forskningen är det ett stort underlag. Den senaste innovationen inom handledsproteskirurgi utvecklades för övrigt av Mayokliniken för 30 år sedan och därefter har ytterligare steg tagits. Vi finns nu i allra högsta grad på världskartan och det kommer mera, utan att avslöja för mycket. Kurt Pettersson är stolt över protesen, samarbetet med Anders Håkansson och erkännandet i USA och pekar på flera framgångsfaktorer: Det är roligt att jobba i en miljö som USÖ där viljan att utvecklas finns, lite av nybyggaranda. Här på kliniken har det funnits ett mål, stark vilja och energi, vi drar åt samma håll. Man måste tro på sig själv, även om det tar tid och tankekraft utanför arbetstid, säger han. Just nu är arbetet med protesen ämne för ett doktorandarbete av Marcus Sagerfors som Kurt Pettersson handleder. Även den förre verksamhetschefen Anders Amilon har varit ett bra bollplank under utvecklingsarbetet. Han är en av initiativtagarna till att arbetet kom igång. Stödet från fru och barn har varit fantastiskt. Annars hade det här aldrig varit möjligt. Det är som de säger: bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna, menar Kurt Pettersson. USÖ firar 50-årsjubileum! I år är det 50 år sedan vårt USÖ blev regionsjukhus. Tiden 1964 2014 har varit en spännande resa och det är en resa som fortsätter. Sjukhuset är idag ett hälsooch sjukvårdscentrum, som tillsammans med de andra universitetssjukhusen driver utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård. Den protes som Kurt Pettersson skapat innehåller utbytbara komponenter. Delarna är gjorda i plast och en stållegering med ett ytskikt av titan. USÖ det personliga universitetssjukhuset Det är många som med sin kompetens och sitt engagemang varit med och utvecklat sjukhuset genom åren, alltsedan starten i slutet på 1800-talet. Under den fortsatta resan är det vi, dagens medarbetare, som spelar en viktig roll. Det är våra olika erfarenheter och kompetenser, vår omtanke, som behövs nu och som gör oss till det personliga universitetssjukhuset. Bok, utställning och föreläsningar Med anledning av jubileet har vi tagit fram en minnesbok om sjukhusets utveckling, en utställning och en spännande serie öppna föreläsningar, som vänder sig till både medarbetare och allmänhet. I boken kan du ta del av historien genom korta årtalsglimtar, alltifrån starten som länssjukhus i slutet på 1800-talet till dagens universitetssjukhus. Det finns förstås mycket mer som kunde ha nämnts, men förhoppningsvis kan boken ge lite inspiration till vår fortsatta resa. Alla som vill ha ett eget exemplar kan hämta eller beställa ett i sjukhusets receptioner. Gårdagens och morgondagens sjukhus. I jubileumsboken kan du följa sjukhusets historia från 1800-talets slut och framåt. 4 5

Delar av teamet på Urologen, USÖ: stående från vänster: operationssköterskan Anna Fredriksson, läkaren Peter Kirrander, kontaktsjuksköterskan Annelie Gelin och koordinatorn Elin Sjödin. Sittande från vänster: undersköterskan Anette Ståhl, kuratorn Elisabet Skeppner och läkaren Tomas Jerlström. Erfarenhet, engagemang och energi Rikssjukvården innebär att Urologen på USÖ får runt 70 nya patienter årligen. Även om beslutet formellt gäller med start den 1 januari 2015, är samarbetet med Malmö i full gång. Alla patienter, oavsett om de behandlas hos oss eller i Malmö ska erbjudas samma vård. Vi gör gemensamma bedömningar av samtliga fall vid en regelbunden videokonferens. Det multidisciplinära omhändertagandet vi erbjuder är extremt viktigt vid denna diagnos, säger Peter Kirrander. Engagemanget hos teamet på Urologen märks; gruppen har jobbat länge och nära varandra. Det finns inga brister i vare sig specialistkunskaper, erfarenhet eller energi. Vi är medvetna om att vi har ögonen på oss och måste visa resultat. Men vi är positiva. Det här är ett roligt jobb och vi har ett bra flyt i systemet! Teamet poängterar att det inte finns någon konkurrens i relationen med Malmö. Absolut inte, menar kontaktsjuksköterskan Annelie Gelin. Det handlar inte om att få flest medaljer. Vi och Malmö har ett bra samarbete och regelbunden dialog i form av videokonferenserna. Det vinner patienterna på. Skam bär skulden Stora framsteg har gjorts i behandlingsmetoderna av peniscancer. Tidigare dominerade stympande behandling, det vill säga amputation. Med dagens behandlingsmetoder, till exempel laserteknik och rekonstruktiv kirurgi, erhålls goda funktionella och kosmetiska resultat utan att inskränka på prognosen. Penis är ett lättåtkomligt område, ett ytligt organ. Sedan 1980-talet har stora framsteg skett inom behandlingsmetoderna, menar Peter Kirrander. Cancerkirurgin av idag gör att patienterna som genomgått en behandling för peniscancer i många fall kan fortsätta sina liv med bibehållen livskvalitet och sexualitet. Teamet på Urologen menar att de flesta patienterna skulle tjäna på att söka tidigare: Det är en känslig grupp, männen väntar ofta för länge innan de låter sig undersökas. Att något är fel med penis är ett jättekänsligt område av flera skäl, säger kontaktsjuksköterskan Annelie Gelin. Teamet har tagit fram information om peniscancer för 1177 och skapat en webbplattform med underlag kring behandlingar. På detta sätt vill man öka medvetenheten och kunskapen kring peniscancer. Det finns också ett stort mått av skam kring peniscancer. Patienten vet att något är fel men väljer att inte söka vård, säger koordinatorn Elin Sjödin. Peter Kirrander håller med: Vi har sett samma företeelse vid prostatacancer tidigare, men numera är medvetenheten och kunskapen om prostatacancer öppen tack vare galor som Mustaschkampen, säger han. USÖ får rikssjukvård inom peniscancer Den 1 januari 2015 är ett viktigt datum för USÖ och svårbemästrade cancersjukdomar. Urologen på USÖ har fått uppdraget att tillsammans med Universitetssjukhuset i Malmö bedriva rikssjukvård inom peniscancerkirurgi. Visst är det en ära och ett erkännande. Detta ger förutsättning för effektivare vård med bättre resultat och patienten i centrum, menar Peter Kirrander, specialistläkare på Urologen. Skammen; den mörkblå, malande känslan när något i kroppen är fel och du vet om det. Inte bara i kroppen, dessutom på den mest intima punkten. Där. Samtalet till läkare dröjer, skammen sätter krokben. Och dagarna går. Peniscancer är en relativt ovanlig tumörform. Den drabbar cirka 140 män i Sverige varje år, vanligen i åldrarna 65-70 år men sjukdomsfall i lägre åldrar förekommer. Så gott som alla patienter behandlas kirurgiskt. Cancerformen är, som i likhet med livmoderhalscancer hos kvinnor, associerad med humant papillomvirus, HPV. På senare tid har behandlingsformerna utvecklats med avancerad rekonstruktiv kirurgi och laserteknik. Optimalt omhändertagande Peter Kirrander på Urologen, USÖ, har forskat och doktorerat på ämnet. Med ett team på 14 personer där även kontaktsjuksköterskor, kurator med sexologisk kompetens, vårdavdelningspersonal, operationssjuksköterskor, koordinator, dermatolog, onkolog, radiolog, patolog och plastikkirurg ingår har han under flera år arbetat fram sin specialistkompetens inom peniscancer. Han säger: Det är ett drivet och engagerat gäng som jobbar här. Vi har idag cirka 30 nya patienter med peniscancer varje år, men genom uppdraget kommer detta flerdubblas. Att kirurgin centraliseras till endast två sjukhus i landet har många fördelar, anser Peter Kirrander och hans kollegor i teamet på Urologen. Vi har som mål att korta ledtiderna, effektivisera behandlingen och förbättra resultaten. Tiden mellan besöket hos oss och operation är kort. Våra patienter är trygga med att träffa ett helt team när de kommer, menar operationssköterskan Annika Fredriksson. Vad är rikssjukvård? Meningen med rikssjukvård är att centralisering till ett eller ett fåtal sjukhus ger högre vårdkvalitet, resultat och bättre resursutnyttjande. Landsting och ledamöter i Rikssjukvårdsnämnden kan ge förslag på att en verksamhet ska utredas ur ett rikssjukvårdsperspektiv. Förslag ska vara politiskt förankrade i landstinget. När rikssjukvårdsnämnden har beslutat att en verksamhet ska bli rikssjukvård skickas ansökningshandlingar ut till alla landsting, landstingsdirektörer och Socialstyrelsens kontaktpersoner för rikssjukvård vid universitetssjukhusen. Uppdraget gäller i fem år. Därefter följs tillståndet upp för att säkra att verksamheten har utvecklats inom behandlingsmetoder och teknisk utrustning. Källa: Socialstyrelsen 6 7

Kuratorn Elisabet Skeppner ingår i teamet vid Urologiska kliniken på USÖ. Det är viktigt att förstå männen och möta dem i deras situation med hjälp av samtalsstöd, säger hon. Mötet med hela människan hos kuratorn I mötet med de män som har fått diagnosen peniscancer handlar kurator Elisabet Skeppners arbete vid Urologen på USÖ om att se hela människan. I rollen som kurator är samtalet det redskap vi använder för att hjälpa patienten att formulera de tankar och känslor som kommer i samband med cancerbeskedet. Bland många patienter finns omgående en stor oro för hur livskvaliteten och sexualiteten påverkas efter en behandling, säger hon. Varje diagnos lämnar ett ärr i själen. Som kurator i teamet på Urologen möter Elisabet Skeppner ofta patienter med den ovanliga diagnosen peniscancer. Det är viktigt att förstå männen och möta dem i deras situation med hjälp av samtalsstöd, menar hon. Hur ser tillvaron ut för den här mannen finns det personer i hans närhet som han kan vända sig till eller är han ensam? Det är viktigt att patienten och hans närstående får kunskap kring cancerformen, ingreppet och behandlingen för att möjliggöra en bearbetning som successivt kan leda till en stabilitet, säger hon. Kuratorn arbetar med psykosociala frågeställningar. Det innebär en helhetssyn som utgår från människan; hur fysiska, psykiska och sociala faktorer samverkar och påverkar patientens hälsa och livssituation. Bland patienter med peniscancer handlar det mycket om oro och rädsla. Oron rör sexualitet, manlig identitet och relation. Att drabbas av cancer på könsorganet har en stark koppling till rädslan för identitetsförlust. Kuratorns roll, en del i teamet på Urologen, är att lyssna och vara stödet för patientens och hans eventuella partner. Många frågor handlar om utseendet och funktion hos penis efter behandling. Elisabet Skeppner menar att patientens reaktion beror till viss del även på vilken typ av tumör han drabbats av och hur stort ingrepp han ska genomgå: En ytlig tumör som är möjlig att behandla med en organbevarande metod hos en man med ett socialt nätverk och en partner vid sin sida har det oftast lättare att ta sig igenom de olika faserna med cancerbesked, behandling och uppföljningar. Vid allvarliga tumörer är behovet av sorg- och krisbearbetning, samtal och stöd alltid stort, menar Skeppner. Många män lastar ofta sig själva för att de inte gått tidigare. De beskriver ofta att de upplever att det är genant att söka vård första gången med symtom som sitter på penis. Bara att ringa till eller besöka sin lokala vårdcentral för en undersökning kan kännas omöjligt för en del män. De kan till och med ha svårt att berätta för sin partner om sina symtom, säger hon. Tre avhandlingar som givit effekt Peniscancer är som all annan sjukdom möjligen enklare att förstå och bearbeta om kunskapen och informationen når ut till patienten och de närstående. När vi möter en man med peniscancer ligger ansvaret på oss i sjukvården att följa upp och säkerställa att han fått del av den information som han önskar och möjlighet att fråga om det han behöver veta, säger Elisabet Skeppner. Som kurator ger hon stöd genom hela vårdprocessen och följer upp hur patienten under rehabilitering får tillbaka sin sexuella funktion och förmåga: Måttet på god livskvalitet efter behandlingen är en subjektiv upplevelse som även utgår från hur patienten levde och kände innan han drabbades, säger Elisabet Skeppner. Hon har arbetat och forskat om peniscancer sedan 1999 och disputerade 2012. Hennes avhandling är en av tre som kommit från Urologen på USÖ inom den ovanliga cancerformen under de senaste 10 åren. De andra är docent Torgny Windahl och specialistläkaren, med dr Peter Kirrander som disputerade år 2004 respektive 2014. Skeppner menar att den forskning som finns inom peniscancer i Sverige hittills till största del varit koncentrerad till Urologen på USÖ: Genom vårt långvariga kliniska arbete och forskning här i Örebro har vi byggt upp ett förtroendekapital och ett kunnande som gynnar våra patienter. Många patienter och närstående har på så sätt även kunnat hitta våra resultat på nätet. Det har skapat en trygghet när de blivit remitterade till Örebro. Vi har även från starten år 2000 varit med om att bygga upp det Nationella peniscancerregistret. Torgny Windahl var en av initiativtagarna till denna gruppering och kvalitetsregistrering, säger Elisabet Skeppner. Kvalitetsregistret omfattar idag nära 1 900 patienter. Det är unikt med tanke på den ovanliga diagnosen och att databasen är befolkningsbaserad. Arbetet med kvalitetsregistret har fortsatt; både Peter Kirrander och Elisabet Skeppner sitter med i registrets styrgrupp där man arbetar vidare med vårdprogram, forskning och fortsatt kvalitetsarbete. Från 2015 följer vi även upp patienternas beskrivning av livskvalitet och sexualitet före och efter behandling, liksom deras upplevelse av och tillfredsställelse med vården. Sexuell hälsa för patient och partner På Urologen ser teamet hela patienten. Det innebär en kombination av vetenskap, vård och stöd inför, under och efter medicinering och behandling: Att återfå den sexuella funktionen efter en behandling betyder mycket för patienternas identitet och självkänsla. Även om peniscancer till stor del drabbar äldre män är cirka 30 procent av de män som insjuknar yngre än 60 år. Det kosmetiska resultatet och den sexuella funktionen är många gånger ännu mer betydelsefull. Men vi låter inte ålder dra gränsen, varje patients individuella behov och förutsättningar står i centrum och det måste varje enskild patient själv få möjlighet att uttrycka, säger Elisabet Skeppner. Tre avhandlingar har kommit från Urologen inom den ovanliga cancerformen peniscancer under de senaste 10 åren. 8 9

Pedagogiken är mångsidig och uppgifterna tänjbara. Det behövs här säger konstnären Mia Fagergren. Hälsa genom kultur på Geriatriska Under hösten 2014 har Örebro läns landsting satsat på äldre människors hälsa och välbefinnande genom kultur. Ett bidrag på 500 000 kr från Statens Kulturråd har gått till ett pilotprojekt för att främja och stimulera en utveckling av kultur för äldre. Det har varit uppskattat och öppnat dialoger och samtal bland våra patienter, menar Kerstin Sunesson, avdelningschef på Geriatriska kliniken på USÖ. Projektet innefattar tre delar: kompetens- och metodutveckling genom användning av böcker (så kallad biblioterapi) i vården av äldre, bild och form i samverkan med professionella kulturskapare där patienten tränas att använda minnet och motoriken tillsammans med andra patienter eller enskilt. Den tredje och sista delen handlar om kunskapsspridning i länet där fotograf och filmare dokumenterar arbetet bland patienter och vårdpersonal. Sjukhuset kom med en förfrågan om vi på Geriatriska kliniken ville vara med i pilotprojektet att med bild och form tillsammans med konstnär forma en arbetsmodell. Vi var positiva och sa genast ja, säger Kerstin Sunesson. Ledningen utsåg en grupp som bestod av personal från de olika sektionerna på kliniken för att hitta ett sätt att kunna arbeta med detta. Flexibilitet och erfarenhet Projektet innebar att tre konstnärer i länet anställdes på halvtid för att hjälpa patienterna i kulturverksamheten. Konstnären Mia Fagergren, verksam i länet sedan 1995, fick tjänsten på Geriatriska kliniken. Här finns tre olika enheter: demensavdelningen, den palliativa avdelningen och en rehabiliteringsavdelning. Det kräver flexibilitet och erfarenhet av att arbeta inom vården, och det hade Mia. Hon är van att röra sig i miljön, säger Kerstin Sunesson. Projektet startade i september och de positiva effekterna dröjde inte länge. Att skapa med händerna, bild och form, måla och arbeta med lera är kreativitet och avkoppling. Att använda kulturen som en del i vården blev ett lyft för personal och patienter. Jag har ju hört att kulturaktiviteterna är mycket efterlängtade, patienterna går och väntar på att Mia ska komma och jobba med dem. Socialt har de här stunderna blivit en sorts oas för våra patienter, där de kan träffas och prata, säger Kerstin Sunesson. Fokusera på nuet I livets slutskede har människan behov av att fokusera på helheten; ett liv, intressen, relationer. Kerstin Sunesson menar att det i mångt och mycket handlar om att må så bra som det går. Kulturarbetet med konstnären är en aktivitet som inte bär sjukhusstämpel. Vi måste arbeta från olika perspektiv. Arbetet med konstnären Mia är avkoppling och fokus på ett här och nu. Att skapa något kreativt får in patienterna på andra tankar, bort från frustration och oro. Sunesson menar att frustrationen äter tid och kraft; det finns luckor i minnet, dåtiden har avgrunder. Då är det värdefullt att skapa med färg och form och fokusera på nuet, att aktivera patienterna. De har möjlighet att påverka, att arbeta på egen hand. Bidraget från Statens Kulturråd har fördelats på tre sjukhus: USÖ, Lindesberg och Karlskoga. Vid årsskiftet upphör projektet. Jag hoppas att det inte blir en engångsgrej utan att kulturen på länets sjukhus kan fortsätta, säger Kerstin Sunesson. Det har varit jätteintressant att se hur patienterna utvecklat ett konstnärskap. Några har till och med fått måleri som hobby efter Mias arbete. Det känns bra att fokusera på det friska, att låta kulturen vara ett redskap i vården. Konstnären Mia efterlängtad av äldre Mia Fagergren är konstnären som jobbar med kultur i vården på Geriatriska kliniken på USÖ. Under hösten har hon på halvtid upplevt vad praktiskt skapande gör för patienterna på avdelningarna 94, 84 och 82. Jag arbetar nära vårdpersonal och vi ser vad de här träffarna betyder för patienterna. Mia jobbar själv med måleri och har studerat visuell kommunikation och fotografiets filosofi. Färg, form och bilder är viktiga redskap i arbetet med patienterna. Kulturen i vården är viktig, ett sätt att hänga upp minnet på, säger Mia. Hon hänvisar till hjärnforskningen; kreativt skapande är bra för den mänskliga hjärnan. Professor Gunnar Bjursell vid Göteborgs universitet är hjärnforskare och pratar bland annat om vikten av att göra nya saker. Det retar nervcellerna och nya synapser uppstår, säger hon. Mia är positiv till att USÖ använder kultur i vården: Kulturombud på avdelningarna, samordnaren Gunnel Karlsson, arbetsterapeut, och projektledaren Daniel Eriksson på kulturenheten är några som med sitt engagemang gjort arbetet möjligt, säger hon. Kerstin Sunesson, verksamhetschef på Geriatriska och konstnären Mia Fagergren. Vi har ju även anhöriga som är med och skapar, till exempel i lera. Ofta utgår vi från ett tema och experimenterar tillsammans. Många positiva effekter Projektet med kultur i vården har flera djupgående faktorer, menar Mia Fagergren. Just de egna valen är viktiga för patienten. Att välja färger och jobba fram emot mål har många positiva effekter, säger hon. Resultaten visas i gruppen och responsen patienterna ger varandra stärker självförtroendet. Resultatet är inte det viktigaste, utan de tankeprocesser som sätts igång med måleriet som redskap. Projektet har under hösten finansierats genom bidrag från Statens Kulturråd. Mia Fagergren hoppas på en fortsättning: Jag hoppas att Kulturrådet skjuter till mer pengar och satsar på våra äldre. Vi ska själva bli gamla en dag. Allra bäst vore om landstinget skapade tjänster för att främja äldres möjligheter att delta i kulturella evenemang och själva få möjlighet att skapa. Patienternas arbeten i lera. Till höger: Pirkko Sjövall med sin tavla. En helig stund Arbetet är praktiskt, alla patienter skapar efter eget intresse och egna förutsättningar. Ja, det gäller att vara flexibel. De tre avdelningarna skiljer sig åt: en demensavdelning, en palliativ och en rehabiliteringsavdelning. Pedagogiken är mångsidig och uppgifterna tänjbara. Det behövs här, säger Mia. De konstnärliga träffarna har varit efterlängtade bland avdelningarnas patienter: Projektet har fått bra feedback. Jag har hört patienter som sagt, det är en helig stund när Mia kommer. 10 11

Vårdkordinatorn Maria får ihop USÖ:s svåra pussel varje gång! Arbetet som vårdkoordinator är ett roligt och mycket fritt jobb, menar Maria Åvall här med Bertil Uggla, överläkare, Medicinska kliniken. En del säger att finns en tid före och efter vårdkoordinatorerna på USÖ. Förr fick varje läkare som skrev in en patient själv ringa runt till avdelningar för att hitta en plats, om den egna kliniken var full. Sedan sju år tillbaka är det vårdkoordinator Maria Åvall och hennes kollegor som lägger det stora pusslet varje dag. De har mandat att flytta patienter mellan avdelningar i samråd med verksamhetschef och bakjour. Målet är att varje patient ska få en så bra vårdplats som möjligt. Verksamheten med vårdkoordinatorer startade på initiativ av Medicinska kliniken. I början gillade inte alla idén att någon utanför den egna kliniken hade mandat att styra och ställa med klinikens vårdplatser. Det var heller inte ovanligt att man försökte mörka antalet sängplatser. Men nu har man tänkt om. Idag är vi väletablerade. Men det blir allt svårare att lägga ut satellitpatienter. Platsbrist och överbeläggningar är ständiga bekymmer. Maria är en erfaren sjuksköterska och har jobbat i många olika verksamheter på USÖ. Jag tror det är bra att kunna organisationen och att ha god lokalkännedom om man ska arbeta som vårdkoordinator. Resten kan man lära sig. Vi som jobbar här är alla olika och löser problem på olika sätt. Olika patientflöden Efter hand lär man sig att det är olika flöden på olika avdelningar. Exempelvis avdelning 63 hos kardiologen, där kan allting hända. Om någon kommer in med en akut hjärtinfarkt behöver de ha en ledig sängplats. På Geriatriska kliniken är det mera stillsamt och patienterna är ungefär desamma från dag till dag. När vi tittar på våra platslistor kan det kanske se hopplöst ut för stunden. Men i själva verket kan många patienter vara på väg hem. För en ovan person kan det vara svårt att tolka. Man måste veta vad som händer sen. Får ni mycket skäll? Många tror att vi vårdkoordinatorer får mycket skäll hela tiden för att vi är inne och stökar i andras verksamheter. Men jag tycker det är precis tvärtom. Jag har faktiskt aldrig fått så mycket credit för ett arbete som nu. Vi får mycket positiv respons. Vi löser andras problem. Men visst kan det vara svårt ibland. Om det är ett trångt läge och vi har svårt sjuka patienter måste man kanske göra rockader med stora omflyttningar. Men det händer inte så ofta. Och om vi måste göra en överbeläggning så blir det sällan mer än en. Saknar patienter För det mesta är arbetet som vårdkoordinator ett roligt och mycket fritt jobb, menar Maria. Det är också ett fysiskt lätt jobb. Visst springer vi mellan avdelningarna, men vi gör inga tunga lyft. Det enda jag kan sakna ibland är den direkta kontakten med patienterna. Omväxlande arbete Just nu saknas det vårdkoordinatorer. De är tre personer idag och skulle vilja ha ett par kollegor till för att kunna bemanna även helger och kvällar. Normalt sett brukar vi ha lite mera luft i verksamheten och hinner göra andra saker också. Då brukar jag kombinera en dag i veckan på Medicinska kliniken där jag gör benmätningar. Vi kan även hjälpa avdelningarna genom att gå till röntgen med en patient, ta ett blodprov eller blodtryck och prata med patienterna som ligger på akuten. Det är roligt att ha mycket att göra, avslutar Maria. Se på nästa sida hur en dag kan se ut! 12 13

Några axplock från en dag som vårdkoordinator 7.oo 10.15 Besök på AVA:s medicinska del. Läkarna Harris Lempessi och Claes-Mårten Ingberg har just rondat patienterna på AVA. De har många sjuka patienter: lunginflammationer, sepsis, svåra urinvägsinfektioner, stroke med mera. Det är en strid på kniven om varenda plats. 9.30 7.15 9.10 Nu är Marias kollega Martina Ceder på plats. De jobbar i skift. Martina ska se till att alla patienter på de medicinska klinikerna får en vårdplats. Maria koncentrerar sig på kirurgpatienterna. 14 11.00 På kirurg-ava. Läkarna har haft många traumalarm under natten och är ganska trötta nu. 15.15 8.30 Fika. Jag har ett otroligt roligt jobb, säger Maria. Men det är inte alltid enkelt. Trots platsbrist försöker vi alltid ha patientens bästa i fokus. När vi lägger ut satellitpatienter försöker vi välja de som är minst sjuka. 7.30 07.30 Avstämning hos kirurgerna. Nu handlar det om att prioritera patienter. Det är tufft. Kliniken har dragit ner på antalet vårdplatser och till helgen stänger hela avdelning 29. En av läkarna vill ändå att en patient som insjuknat med cancer i bukspottskörteln ska få en plats och Maria talar för mannen från Karlskoga som ska behandlas för sin hjärnblödning. 15.15 Avstämning på kirurgjouren med ST-läkaren Tahmineh Badiei. 16.00 16.00 En sista avstämning på akuten med ledningssjuksköterskan Thomas Janze. Maria avslutar dagen med att kolla hur platslistan på frakturmottagningen ser ut. Dagen har varit intensiv. Men det är kul när man har mycket att göra. Maria kan känna sig nöjd. Idag har hon lyckats ge samtliga patienter på kirurgavdelningarna en bra vårdplats. 11.2o 15.00 11.20 Avstämning på urologen, vårdavdelning 38. Samordningssköterskan Carina Karlsson har redan överbeläggning på sin avdelning. Två patienter är på IVA, fyra hos handkirurgen och en ligger hos kirurgen. Det är tur att ni finns, säger hon till Maria. 9.10 8.30 7.20 07.20. Allt måste kollas. Det kan vara fler patienter som är utskrivna och som ännu inte har hunnit bli registrerade. Maria får ett samtal om att en patient från Karlskoga är på väg till USÖ. Han har fått en hjärnblödning och ska opereras av USÖ:s neurokirurger. Han behöver en plats på kirurgen. Strax ringer även kirurgen och vill veta var de har sina satellitpatienter så att de kan ronda dem. 11.00 9.30 Maria tittar igenom listan på utlokaliserade patienter. Idag är det extraordinärt. Sex kirurgpatienter ligger på satellitplats idag. Men det gäller att inte bara titta på listor. Hon går också runt och pratar med personalen om vad som kommer att hända och stämmer av med avdelningschefer och samordnare att det har fungerat med ronder för utlokaliserade patienter. Hon tittar också i journalerna för att se vilka patienter som finns på de olika avdelningarna och vilka som kan tänkas åka hem. 07.00 Dagen börjar på akuten. Det har varit kaos på natten med många larm. Några spicerökande ungdomar har lagts in för intensivvård. En okänd man har ramlat och läget är kritiskt. 07.15 Genomgång av platslistan och en första ögonblicksbild av läget. Det kunde ha varit värre. Kirurgdelen på AVA har tre överbeläggningar. Jag får försöka låna en plats på medicindelen, säger Maria. Och sen ska jag se om inte ortopedkirurgiska avdelningen kan ta de andra två patienterna. 10.15 11.3o 11.30 Avstämning på kirurgvårdavdelning. 15.00 Rundringning till avdelningarna en sista gång. Marina försöker trots allt hitta en plats till den äldre mannen som kom med ambulans. Han befinner sig nu på akuten. De ringer öron, ortoped, urolog, kirurg och ÖNH. Slutligen får han en plats på avdelning 12 som är lungkliniken. 14.45 14.45. Stämmer av platsläget med Magdalena Eriksson, samordningssjuksköterska på AVA. Det ser mycket bättre ut än igår. Om det håller i sig blir kvällen och natten lugn. 13.20 11.35 11.35 Besök på den kirurgiska avdelningen 39. Maria ringer efter en samordnare som kan berätta om vårdplatsläget. Här finns det sex platser idag. Men det tar inte lång stund förrän de åter är belagda. 11.40 11.40 Besök på kirurgen, avdelning 29. Träffar Pernilla som är samordningssjuksköterska. Maria får en plats till patienten med hjärnblödning. 13.20 Bekymmer. En äldre man kommer med ambulans. Han ska läggas in på en avdelning för vårdplanering. Det är en desperat lösning utan något egentligt medicinskt behov och inga vårdplatser. Vi måste säga nej. 11.45 Avstämning på AVA. Maria frågar hur patienterna mår, vilka som ska åka hem och vilka som ska till andra avdelningar. 11.45 15

RETURADRESS: UNIVERSITETSSJUKHUSET ÖREBRO, SJUKHUSSTABEN KOMMUNIKATION, 701 85 ÖREBRO Miniatyr H-huset en godare variant Vi längtar så efter det nya H-huset att vi bestämde oss för att bygga en miniatyr i pepparkaksdeg. Anna Augustsson, som är skaparen av pepparkakshuset, arbetar till vardags som kallskänka i köket på USÖ och hon tyckte det var spännande att få göra sin egen version av huset. Det var en rolig utmaning med mycket olika saker och moment att tänka på. För Anna var det ingen tvekan om huruvida hon skulle bygga pepparkakshuset eller inte. Det är inte ofta man får frågan att göra något sånt här, så jag tackade ja så fort jag fick frågan. Någon större erfarenhet av att bygga pepparkakshus har inte hon och absolut inte i den här storleken. Jag har gjort kanske fyra stycken i mitt liv och aldrig har jag gjort ett så stort pepparkakshus. Det var en riktig utmaning och jag är väldigt nöjd med hur det blev. För att få ihop huset krävdes det samarbete i köket. Carina Kjellström har gjort mallarna och Ulrika Gustafsson fick hjälpa till att hålla i väggarna när det var dags att limma ihop huset. Det roligaste under pepparkaksbaket tyckte Anna var att få julpynta huset. Jag tänkte mycket färger. Silver, vitt, rött och så någon julgran för att bryta av det lite. Det tog femton timmar att bygga USÖs framtida H-hus som pepparkakshus. Det riktiga H-huset beräknas vara klart tidigast 2020 och ska innehålla delar av USÖs högspecialiserade vård. Det nya H-huset ska skapa de bästa resurserna för fortsatt vidareutveckling och framtidssäkring av den specialiserade sjukvården på USÖ. Annas tips vid pepparkakshusbaket Degen Gör din egen deg och tänk på att ha mer mjöl och mindre bikarbonat. Då är den lättare att hantera. Tålamod Det krävs mycket tålamod när man gör ett pepparkakshus. Det är bra om man är flera personer som hjälps åt att bygga ihop sidorna. Ha roligt Det är viktigt att ha kul under tiden och var kreativ. Oss emellan på USÖ ges ut av Sjukhusstaben kommunikation och produceras i samarbete med NPP Reklambyrå. Ansvarig utgivare: Ulrika Julin. Redaktör: Petra Ekenstam. Text: Petra Ekenstam, Ulrika Julin, Jenny Hallström och NPP Reklambyrå. Foto: Magnus Westerborn