Kvarteret Mercurius -Kulturlager och bebyggelselämningar från 1500-1700-talen Förundersökning i form av schaktövervakning inom kvarteret Mercurius, Gamla stan, Stockholm, RAÄ 103:1 Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2565 Michél Carlsson
Arkeologikonsult Optimusvägen 14 / Box 20 194 21 Upplands Väsby Tel: 08-590 840 41 Fax: 08-590 725 41 www.arkeologikonsult.se Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Dnr 2013/0043. Arkeologikonsult 2013
Kvarteret Mercurius -Kulturlager och bebyggelselämningar från 1500-1700-talen Förundersökning i form av schaktövervakning inom kvarteret Mercurius, Gamla stan, Stockholm, RAÄ 103:1 Michél Carlsson Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2565
Sammanfattning Med anledning av förestående renoveringar av den västra delen av kvarteret Mercurius i Gamla stan utförde Arkeologikonsult en förundersökning i form av schaktövervakning. Arbetet utfördes med punktvisa insatser mellan januari 2012 till februari 2013 i form av provgropar i källarplan. Sammanlagt grävdes åtta provgropar om cirka 1 x 1 meter i olika källare samt två ledningsschakt. Utöver två provgropar med lager som tolkades som strandnära kulturlager avsatta under medeltid framkom varken kulturlager eller anläggningar i groparna. Inget av antikvariskt intresse påträffades heller i de ledningsschakt som togs upp. I samband med mindre grundförstärkningar i två fastigheter i kvarterets södra del framkom såväl kulturlager som konstruktioner. Efter samråd med länsstyrelsen togs beslut att dokumentationen av dessa skulle ingå i denna rapport. I fastighet 4 påträffades ett källarvalv och en brunn. Källarvalvet var till stor del raserat och av okänd ålder. Troligen är källaren en av de två källare som omtalas i en beskrivning av fastigheten år 1820 och vars läge fram till nu varit okänt. Norr om källaren framkom en brunn som tolkats som en dagvattenbrunn på grund av dess ringa djup (1,3 meter). I brunnsfyllningen hittades skärvor av fajanser och yngre rödgods samt ett antal kritpipor. Fyndmaterialet är ur dateringssynpunkt väl sammanhållet och visar att brunnen var i bruk under första hälften av 1700-talet. Väster om brunnnen fanns ett äldre kulturlager i vilket grävdes en provruta. Provrutan visade att lagret utgjorde ett utfyllnadslager från 1500-talets senare hälft. I lagret som var relativt fyndrikt hittades bland annat ett silvermynt präglat under Gustav Vasa mellan 1559-1560, en nästan komplett förningskruka och ett flertal skärvor från passglas. I fastighet 6 påträffades rester av en grundmur som härrör från en utbyggning av fastigheten på 1750-talet.
Innehållsförteckning Sammanfattning...4 Inledning...7 Bakgrund... 8 Syfte och genomförande... 8 Resultat... 9 Provgropar och ledningsschakt... 9 Grundförstärkning...12 Tolkning...17 Provgropar...17 Grundförstärkning i fastighet 4 rum 2068-2070...17 Grundförstärkning i fastighet 6 rum 2120... 20 Referenser...21 Administrativa och tekniska uppgifter...22 Bilagor... 23 Bilaga 1. Kritpipsfynden... 23 Bilaga 2. Fyndförteckning... 25 Bilaga 3. Kontextförteckning... 26
± 0 150 300 Meter Figur 1. Kvarteret Mercurius markerat på Fastighetskartan. Skala 1:6 000.
Inledning Under perioden 25 januari 2012 till 7 februari 2013 utförde Arkeologikonsult genom punktvisa insatser en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning i kvarteret Mercurius 12, Gamla stan, Stockholm, RAÄ 103. Syftet med förundersökningen var att ta reda på grundernas stabilitet och grundläggningsnivå. Uppdragsgivare var Riksdagsförvaltningen och beslut i ärendet togs av Länsstyrelsen i Stockholm (dnr: 431-38259-2011 och 431-15785- 2012). I samband med förstärkning av grundmurar i markplan i den södra delen av kvarteret framkom valvet till en källare, en brunn samt kulturlager under golvet. Källaren dokumenterades av en byggnadsantikvarie från Stockholms stadsmuseum, de övriga lämningarna av Arkeologikonsult. Dokumentationen utfördes under två dagar i maj månad. Efter samråd med länsstyrelsen beslutades det att dokumentationen av grundförstärkningen skulle ingå i denna rapport. Kvarteret har idag fastighetsbeteckningen Mercurius 12 som omfattar samtliga byggnader inom kvarteret. För att underlätta orienteringen av var de olika schakten togs upp kommer de fastighetsbeteckningar som användes från år 1810 att användas i denna rapport. Dessa beteckningar används än idag inom Riksdagsförvaltningen för att särskilja de olika huskropparna. De fastigheter som berördes direkt eller indirekt av förundersökningen är efter 1810- års nummerordning hus 3-4, samt 6-9, vilka ligger i den västra delen av kvarteret (se figur 2). ± Storkyrkobrinken Nr 8 Nr 9 Nr 7 Gårdsrum Gårdsrum Stora Nygatan Nr 6 Nr 4 Nr 3 Stora Gråmunkegränd 0 20 40 Meter Figur 2. Plan med 1810-års nummerordning i de fastigheter som berördes av undersökningeninom kvarteret Mercurius. Skala 1:800. 7
Bakgrund Kvarteret Mercurius ligger i den nordvästra delen av Gamla stan inom fornlämningsområde RAÄ 103, vilket utgör Stockholms medeltida stadslager. Större delen av kvarteret ligger på mark som erhölls genom utfyllnader under sent 1200-tal och 1300-talet. Under medeltiden var det nuvarande kvarteret Mercurius delat i två kvarter genom en öst-västlig gränd. Gränden utgick från Stora Gråmunkegränd och utvidgades åt väster så att den erhöll en kilform, en så kallad gere. Den spetsvinkel som den södra delen av kvarteret därmed fick närmast Stora Gråmunkegränd kallades kivenäbb, ursprungligen beteckningen på ett spetsformigt försvarsverk av trä. Den brand som drabbade de västra delarna av Gamla stan år 1625 nådde inte bebyggelsen i nuvarande kvarteret Mercurius men är ursprunget till dess nuvarande utformning. Anledningen är den påföljande gatureglering som gjordes efter branden då bland annat Stora Nygatan och Lilla Nygatan drogs fram (Forsberg 2001). Som en följd av regleringen stympades den västligaste delen av kvarteret vid framdragandet av Stora Nygatan och den gränd som delat kvarteret lades igen. Regleringen vid kvarteret Mercurius var genomförd i början av 1640-talet. Flertalet fastigheter i kvarteret är uppförda under 1600- och 1700-talet men det finns även bevarade delar av medeltida bebyggelse, framförallt i källarrummen (Varenius 1980:263ff, Blom 2001:78, Bergman & Lundberg 2010a:8ff). Syfte och genomförande Syftet med förundersökningen var att ta reda på om äldre kulturlager eller konstruktioner fanns bevarade under källargolven där provgroparna togs upp. Vid grundförstärkningen i rum 2068-2070 i den södra delen av kvarteret skulle de framkomna konstruktionerna dokumenteras och om möjligt dateras. I kulturlagret grävdes en ca 1 x 2 m stor provruta i syfte att se om det fanns någon horisontalstratigrafi och om möjligt datera lagret och uppskatta dess tjocklek. I uppdraget ingick även en murverksdokumentation om de framtagna grundmurarna kunde antas vara äldre än de stående byggnaderna. All dokumentation gjordes analogt där samtliga provgropar dokumenterades i plan i skala 1:20. Sektioner i skala 1:20 ritades i de gropar där kulturlager framkom. Samtliga provgropar och anläggningar fotograferades. De höjdvärden som användes utgick från höjder som erhölls genom exploatörens underlagsmaterial. Fyndmaterialet utgjordes av keramik, glas, kakel, kritpipor, spik, en brodd samt ett mynt. Fyndmaterialet bestod även av enstaka ben vilka inte tillvaratogs utan vars förekomst endast noterades. 8
Resultat Provgropar och ledningsschakt Vid ankomst på plats hade arbetet redan påbörjats, fyra av sju gropar hade öppnats och grävts ner till ett djup av 0,5-0,55 m djup i strid med länsstyrelsens beslut. De berörda fastigheterna var nummer 6-9 i den västra delen av kvarteret (se figur 3 och 4). Källarrum 1077, provgrop 9 Källarrum mellan rum 1066 och 1069, provgrop 2 Källarrum 1064, provgrop 3 Källarrum 1055 och 1056, schakt 1 Källarrum 1038, provgrop 6 Källarrum 1043, provgrop 4 Källarrum 1041, provgrop 1 Källarrum 1056 och 1059, schakt 2 Källarrum 1043, provgrop 5 Intill källarrum 1041, provgrop 7 Figur 3. Plankarta över källarna i den västra delen av kvarteret Mercurius med samtliga provgropar i källarnivå inlagda. Observera att norr är nedåt i figuren. Rum 2070, KK 101 Rum 2120, provgrop 8, KK 104 Rum 2068, KN 102, KL 103 Figur 4. Plankarta över bottenvåningarna i den västra delen av kvarteret Mercurius med provgrop och läget för påträffade kontexter markerade. Observera att norr är nedåt i figuren.
Fastighet 6 Grop 2. Källarrum 1066B. 0,8 x 0,9 m stor, 0,8 m djup Gropen togs upp vid den norra väggen i källarrummet och hade grävts till ett djup av 0,55 m utan antikvarisk kontroll. Golvet utgjordes av ett knappt decimetertjockt betonggolv. Under detta fanns ett cirka 0,45 m tjockt lager av grå- mörkgrå siltig sand innehållande krossat tegel och enstaka ben (se figur 5). Därefter vidtog ett lager med gråbrun sand vilket innehöll enstaka ben. Närmare 0,65 m under golvnivå framkom ett tunt, 0,02-0,04 m tjockt skikt med grå sand och en stor mängd snäckskal. Under detta vidtog kompakt grå sand utan fynd. Grop 8. Källarrum 1077. Ca 1x1 m stort, ca 0,7 m djupt Gropen togs upp i den västra delen av rummet. Lagersekvensen från golvnivå och ner var; 0,1 m tjock betong (golv), ca 0,2 m tjockt lager med huggspån och bark uppblandat med sand, därefter följde en ca 0,2 m tjock nivå med rundade 0,1-0,2 m stora stenar. Under dessa fanns ren ljus sand till schaktbotten (ca 0,3 m). Stennivån föreföll inte utgöra någon anlagd konstruktionsnivå utan har troligen legat vid den medeltida strandlinjen. Inget av antikvariskt intresse framkom. tjockt betonggolv avlägsnats framkom ett 0,1-0,15 m tjockt något kulturlagerinfiltrerat svämlager. Under detta vidtog ren ljus sand. I svämlagret påträffades en skärva yngre rödgods och en skärva stengods av 1600-tals typ samt ett par kritpipsskaft (ej tillvaratagna). I övrigt påträffades inget av antikvariskt intresse. Ledningsschakt 2. Källarrum 1056-1057 Ca 6 m långt, ca 1 m brett, 0,4,1 m djupt Schaktet togs upp från rummets sydvästra hörn och löpte i nordöstlig riktning till rummets centrala del för att därefter vinklas i nord-sydlig riktning. I den sydvästra delen var schaktet ca 1 x 1 m stort och grävdes ner till 1 m djup. Övriga delar av schaktet var 0,8-1 m brett och ca 0,4 m djupt. Lagersekvensen var likartad i hela schaktet och utgjordes från golvnivå och ner av; ca 0,1 m tjock betong (golv), ca 0,1-0,2 m lager med tegel, enstaka 0,1-0,2 m stora rundade stenar och sand därefter ren ljus sand ner till schaktbotten. Inget av antikvariskt intresse framkom. Fastighet 7 Grop 3. Källarrum 1064. 0,7 x 0,85 m stor, 1,3 m djup Gropen togs upp vid den östra väggen i källarrummet och hade grävts till ett djup av 0,5 m utan antikvarisk kontroll (se figur 6). Under betonggolvet som var 0,08 m tjockt framkom ett 0,15 m tjockt siltinfiltrerat sandlager med krossat tegel och enstaka ben. Därefter följde ett cirka 0,6 m tjockt lager av ljusbrun naturligt avlagrad sand. Under detta, närmare 0,8 m under golvnivå, framkom ett 0,05 m tjockt lager av grå sand bemängd med krossade snäckskal. Under detta vidtog brun orörd sand. Figur 5. Kulturlager direkt under källargolvet i Grop 2. Foto från N. Ledningsschakt 1. Källarrum 1056,1058,1062 Ca 15 m långt, 0,65-0,8 m brett, 0,6 m djupt Schaktet grävdes från den sydvästra delen av källarutrymme 1062 genom källare 1056 fram till nordöstra delen av källare 1058. Efter att ett 0,1-0,15 m 10 Figur 6. Grop 3 i källarrum 1064.
Fastighet 8 Grop 1. Källarrum 1041. 0,8 x 0,9 m stor, 0,8 m djup Gropen togs upp vid den västra väggen i källarrum 1041 och hade grävts till ett djup av 0,5 m utan antikvarisk kontroll (se figur 7). Golvet utgjordes av ett närmare 0,1 m tjockt betonggolv. Under detta fanns ett 0,08 m tjockt lager av ljus sand med stråk av mörk silt och krossat tegel. Därunder vidtog ett 0,35-0,4 m tjockt lager med mörkbrun siltig sand innehållande krossat tegel och små bitar murbruk. I lagret fanns en packning av 0,1-0,3 m stora stenar (KK 100) som syntes i sektionsväggarna och enligt uppgift hade täckt hela ytan. Mot botten av lagret påträffades relativt rikligt med ben, ett ostronskal (F 100:3:1) samt en brodd (F 100:3:2). Under siltlagret fanns ett 0,1-0,2 m tjockt ljust sandlager som sluttade mot norr i vilket påträffades en del ben. Därefter vidtog ett mörkare och kompaktare sandlager utan fynd. Figur 7. Kulturlager och KK 100 i grop 1. Foto från V. Grop 4. Källarrum 1043. 0,75 x 1 m stor, 1,7 m djup Gropen togs vid den västra väggen i källarrummet och hade grävts till ett djup av 0,5 m utan antikvarisk kontroll (se figur 8). Under ett 0,1-0,15 m tjockt betonggolv framkom ren sand som var ljusbrun - mörkbrun ända ner till botten 1,7 m under golvnivå. På 0,55 m djup fanns en 0,05 m tjock lins av ren blålera. Inget av antikvariskt intresse framkom. Grop 5. Källarrum 1043. 0,75 x 1 m stor, 0,2 m djup Gropen togs upp vid den östra väggen i källarrummet. Under betonggolvet vidtog orörd sand som grävdes ned 0,1 m varefter arbetet avbröts. Inget av antikvariskt intresse framkom. Figur 8. Grop 4 i källarrum 1043. Översiktsbild från N. Grop 7. Utrymme under trapp intill källarrum 1041. 1 x 1,05 m stor, 0,65 m djup Gropen togs upp i ett utrymme under en källartrapp (M1-801) söder om rum 1041. Under golvet som utgjordes av ett upp till 0,1 m tjockt betongskikt påträffades mörk omrörd sandig silt cirka 0,35 m tjockt. I lagret påträffades endast enstaka ben. Under detta vidtog ljus orörd sand. 11
Fastighet 9 Grop 6. Källarrum 1038. 0,5 x 0,95 m stor, 1,05 m djup Gropen togs upp vid den västra källarväggen mitt för grop 5 i källarrum 1043 (se figur 9). Golvet utgjordes av ett 0,02 m tjockt skikt av asfalt som var lagt på en 0,08 m tjock gjuten betongplatta. I den norra delen av gropen fanns rester av en liggande stock direkt under golvet, troligen rester av ett bjälklag till ett äldre golv (se figur 10). Under golvet vidtog ett upp till 0,6 m tjockt lager med omrörda massor bestående av sand, större bitar tegel (även taktegel) samt 0,2-0,25 m stora stenar. I lagret påträffades tre bitar buteljglas (ej tillvaratagna). Lagret utgör sannolikt återfyllnad i ett frischakt för grundmuren. Under detta, på 0,7-0,75 m djup framkom en stenpackning av 0,15-0,2 m stora stenar. Stenarna låg relativt löst och det är osäkert om de utgjorde en konstruktion eller endast var en del av återfyllnaden. Under stenpackningen påträffades endast ljus sand. Grundförstärkning Fastighet 4 Utrymme i markplan rum 2068-2070. Rummets storlek ca 2,7 x 6,8 m I fastighet 4 hade uppdragsgivaren utan tillstånd från länsstyrelsen grävt utmed grundmurarna i rum 2068-2070 i syfte att kontrollera grundmurarnas kondition. I samband med detta påträffades den övre delen av ett stenvälvt källarvalv direkt under den östra grundmuren. Närmare 3 m norr om källarvalvet framkom en kallmurad brunn samt direkt väster om denna ett minst 1,2 x 1,6 m stort kulturlager. Källarvalv KK 101 Ca 2 m brett, 0,4 m tjockt Kontruktionen framkom under grunden till den östra väggen i rum 2070. Källarvalvet var kallmurat och uppbyggt av avlånga 0,05-0,1 m breda och 0,2-0,4 m långa naturstenar (se figur 11). Schaktet grävdes ner till ett djup av 1,8 m och endast övre delen av källarvalvet var synligt. Valvet var uppfyllt med en lös fyllning av omrörda massor som bland annat innehöll keramik av 1600-tals karaktär. Dessa fynd omhändertogs inte. Antydan fanns till att valvet fortsatte in under rummets motstående vägg i väster. Brunn KK 102 Rund, djup ca 1,2 m, inre diameter 1 m, yttre diam 1,2 m. Nivå ca + 4,2 - + 5,4 m ö h. Figur 9. Grop 6 källarrum 1038. Foto från Ö. Figur 10. Delar av det förmodade bjälklag till ett äldre golv som låg direkt under betonggolvet i Grop 6. Foto från S. 12 Närmare hälften av brunnen var synlig i plan i rummet medan resten fortsatte in under den östra grundmuren (se figur 12-15). Brunnen var kallmurad med 0,15-0,45 m stora stenar i bottenskiften upp till cirka 0,45 m höjd. Därefter vidtog ett blandat material med tegel, sten och kalkstensplattor där den sistnämnda kategorin var mest frekvent. Botten på brunnen utgjordes av berghäll på en nivå mellan + 5,2- +5,4 m ö h. Fyllningen i brunnen utgjordes av extremt torr humus vilket innehöll rester av träflis och rikligt med fynd. Den övervägande fyndkategorin utgjordes av keramik (yngre rödgods, stengods och fajans) samt kritpipor. Utöver detta framkom även fragment av glasbägare och flaskor, spik, fönsterglas, kakel samt enstaka ben. Det totala antalet fragment från kritpipor uppgick till 60 stycken, varav 12 stycken hade dekor. Bland dessa fanns 6 stycken skaft med cirkel- och rillmönster.
N KK 101 + 6,0 möh +5,5 möh Recent fyllning 1m Lös fyllning Jordmassor Grundsyll Figur 11. Källarvalvet KK 101 i rum 2070. Sektionsritning från väster. Skala 1:20. N 0 1 2 3 4 5 6 (m) KN 102 Källarvalv KL 103 Betonggolv Figur 12. Planritning över påträffade kontexter i rum 2068 och 2070. Skala 1:40. 13
Figur 13. Brunnen KK 102 innan undersökning. Figur 14. Brunnen KK 102 efter undersökning. KK 102 N +6,0 möh S Golv Pågjuten betong Recent T K K K K T +5,5 möh +5,0 möh Fyllning 1700-tal Berghäll S = Sten T = Tegel K = Kalksten = Vattenledning Figur 15. Ritning. Sektion genom brunnen KN 102. Skala 1:20 1m 14
Kulturlager KL 103 Nivå ca + 4,7 - + 5,2 m ö h I anslutning till brunnen framkom ett minst 1,6 x 2,2 m stort kulturlager i den norra delen av rummet. Lagret var ej möjligt att avgränsa åt söder på grund av ett nyligen gjutet betonggolv i denna del av rummet. Troligt är dock att lagret sträcker sig i hela rummets längd vilket skulle innebära att det mäter cirka 2,2 x 7 m i plan. En yta av cirka 1 x 2 meter handgrävdes ner till ett djup av närmare 0,5 m. På denna nivå framkom en utfyllnad bestående av 0,15-0,4 m stora stenar. Om man utgår ifrån den nivå berg framkom i botten av den intilliggande brunnen bör lagret knappast fortsätta mer än ytterligare 0,5 m. Den sammanlagda kulturlagertjockleken är då uppskattningsvis som mest cirka 1 m. Liksom fyllningen i brunnen var jordmassorna extremt torra och några urskiljbara lagerbryt kunde inte iakttas. Lagret var mycket fyndrikt och innehöll även en stor mängd ben vilka inte tillvaratogs. Med tanke på benens och keramikens fragmenteringsgrad, som var låg, representerar lagret sannolikt ett utfyllnadsskede. Även det faktum att skärvor från samma keramikkärl återfanns i såväl botten som toppen av den undersökta ytan talar för denna tolkning. Fastighet 6 Grop 8. Utrymme i markplan rum 2120. 2 x 3 m stor, 0,75-0,8 m djup I samband med grundförstärkning av den del av fastigheten som inte vilade på källargrund grävdes utrymmet ut ner till ca 0,8 m m djup under golvnivå. Golvet utgjordes av ett 0,1 m tjockt betongskikt. Fyllnadsmassorna under golvet bestod av torra omrörda massor och avlägsnades med sugbil. I den östra delen av utrymmet framkom en kallmurad syll KK 104 i nord-sydlig riktning 0,4-0,65 m under golvnivå (se figur 16). Syllen var bevarad till en längd av närmare 2 m och hade en bredd av 0,9 m. Materialet i syllen utgjorde av 0,25-0,6 m stora stenar, företrädesvis kantiga. Syllen framkom ca 1 m väster om dagens östra fasadliv. 15
N Dörr mot gården KK 104 1m Vägg Recent fyllning Figur 16. Plan över syllen KK 104 i rum 2120. Skala 1:20. 16
Tolkning Provgropar Av de åtta provgropar som togs upp påträffades kulturlager i Grop 1 och 2. Grop 1 togs upp i källarrum 1041 i fastighet 8. I gropen påträffades den enda anläggningen KK 100 och de enda fynden (2 st) utöver ben framkom i anslutning till denna. Huruvida stenpackningen KK 100 utgör en anläggning eller inte är svårt att avgöra då stenarna redan var borttagna vid ankomst. Även den begränsade ytan försvårar tolkningen. Fynden framkom i det lager i vilken stenpackningen låg. Fynden utgjordes av ett ostronskal (F 100:3:1) och en brodd av järn (100:3:2) (se figur 17). Ostronskal är inte ovanliga i stadsarkeologiska miljöer där de framförallt påträffas i 1700-tals lager. Ostron förekommer inte naturligt i Östersjön utan fraktades till Stockholm från västkusten. Den typ av brodd som hittades brukar dateras till vikingatid-medeltid. I vissa medeltida sammanhang har de tolkats som fotanglar, bland annat i Eketorp på Gotland och Ringstaholm i Östergötland. Brodden påträffades längst ner i lagret och kan tillhöra den underliggande sanden som tolkas som ett vattenavsatt strandnära lager. Figur 17. Brodd av vikingatidamedeltida typ (F 100:3:2). Skala 1:1. De kulturlager som påträffades i Grop 2 utgörs av svallade strandlager. Det tunna lager med snäckskal som framkom cirka 0,7 m under golvnivå skulle kunna utgöra spåren av en ursprunglig strandlinje tillsammans med motsvarande lager som påträffades i Grop 3 på 0,8 m djup (se figur 18). Utifrån tillgängliga nivåuppgifter på golven i dessa rum skulle lagret ligga på cirka + 1,30 m i Grop 2 och på + 1,25 i Grop 3. Figur 18. Snäckskalslagret i Grop 2. De framkomna lagren i Grop 1 och 2 representerar förmodligen strandnära lager som avsatts under medeltid. Grundförstärkning i fastighet 4 rum 2068-2070 I den äldsta kända beskrivningen av fastigheten från 1820 omtalas att det fanns två idag okända källarvalv som nåddes genom en lucka i förstugan (rum 2072) (Blom 2010:26). Den valvkonstruktion som framkom utgör sannolikt en del av dessa valv. Valvet var uppfyllt med fyllnadsmassor som bland annat innehöll 1600-tals keramik. Brunnen som framkom norr om källarvalvet hade ett ringa djup (1,2 m) och har förmodligen utgjort en dagvattenbrunn på en gårdsplan. I brunnens fyllning påträffades bland annat 60 stycken fragment från kritpipor, huvudsakligen från skaft utan dekor (se vidare bilaga 1). Bland dessa fanns sex stycken skaft med en mönsterkombination av ögonbandoch rillmönster vilket förekom på holländska pipor under sent 1600-tal fram till 1700-talets mitt (F 102:1:15). 5 pipor hade urskiljbara klackstämplar. Samtliga är förmodligen tillverkade i staden Gouda i Holland. Den ena pipan (F 102:1:11) hade en stämpel med en spinnrock och är troligen tillverkad av Jan Remard mellan 1710-1720. På två pipor fanns en stämpel föreställande en svan. Svanen användes som märkning av flera olika tillverkare från 1600-talets andra hälft fram till 1800-talets första decennier. Trolig tillverkare av pipa F 102:1:8 är Jab de Jong som var verksam i Gouda mellan 1715-1730, den 17
andra pipan, F 102:1:9, är gjord av en okänd tillverkare mellan 1665-1675. En skaftbit (F 102:1:12) hade en klack med märket två kronor och är sannolikt tillverkad av Cornelis van Dieveren mellan 1685-1716. Två andra pipor har okänd tillverkare men kan dateras till 1680-1720 (F 102:1:14), respektive 1700-1715 (F 102:1:10). Majoriteten av keramiken utgjordes av brunglaserade kärl av yngre rödgods. Bland kärlformerna återfanns skålar, fat och trefotsgrytor samt ett salvekrus (F 102:1:7) (se figur 20). I fyllningen framkom även ett knappt trettiotal fajansskärvor. Utöver en vitglaserad kanna påträffades flera skärvor från en eller flera tallrikar med kinesiska figurmotiv samt en tallrik med motiv av en fisk (F 102:1:1) (se figur 19). Tre mindre skärvor av stengods tillvaratogs. Åtminstone ett av dem är av Westerwald-typ med blå och grå saltglasyr (F 102:1:2). Av de båda ugnskakel som hittades var det ena oglaserat och det andra hade en grön glasyr (F 102:1:3). Både förefaller ha en dekor av växtrankor. Figur 19. Exempel på fajansfat från 1700-talets första hälft (F 102:1:1). Skala 1:2. Figur 20. I brunnsfyllningen påträffades detta salvekrus från tidigt 1700-tal (F 102:1:7). Skala 1:1. Fyndmaterialet från fyllningen i brunnen är dateringsmässigt väl sammanhållet till perioden 1700-1750. Då inga äldre fynd påträffades i botten på brunnen talar det mesta för att den anlagts och använts en kortare tid i början av 1700-talet. Kulturlagret väster om brunnen var fyndrikt med ett relativt homogent material. I lagret hittades ett silvermynt slaget för Gustav Vasa 1559-1560 (F 103:2:1). Det yngre rödgodset var den mest frekventa fyndkategorin och bland kärlformerna återfanns trebensgrytor, fat, skålar, en supkopp samt en så kallad förningskruka (F 103:2:12) (se figur 21). Förningskrukor var lite finare kärl som var vanliga i södra Sverige och Danmark under 1700- och 1800-talet. I Danmark användes kärlen när man uppvaktade en nybliven mor med festmat. Förningskrukorna från 1700-1800-talen är oftast rikt dekorerade till skillnad från kärlen från 1600-talet som var enfärgade. Den förningskruka som påträffades i kvarteret Mercurius hade en ljusbrun glasyr och ett fint tummat handtag med en greppvidd om cirka 19 cm. Greppvidden är i detta sammanhang intressant. 1978 undersökte Stockholms stadsmuseum delar av en krukmakares verkstad i kvarteret Björnen på Norrmalm som var aktiv mellan cirka 1550-1630. Undersökningen genererade en stor mängd keramik från verkstadsproduktionen. Bland annat hittades flera handtag till förningskrukor där samtliga hade en greppvidd omkring 19 cm. Av detta drog man 18
slutsatsen att det fanns en standardiserad storlek för förningskrukorna (Galt 1981:92). Vid undersökningarna i det närliggande kvarteret Svalan på Norrmalm kunde de äldsta förningskrukorna dateras till perioden 1440-1560 (fas 2). Det rör sig dock endast om ett par skärvor och de är mest frekvent förekommande under perioden 1560-1640 i kvarteret Svalan (Johansson 2006:98 fig. 99). Figur 21. En nästan komplett förningskruka daterad till 1500-1550 (F 103:12). Skala 1:4. Bland keramiken återfinns även sex skärvor stengods från tre olika kärl. En skärva härrör från ett Raerenkrus med en reliefdekor föreställande en dansande bonde (se figur 22). Motivet är hämtat från en gravyr av Hans Sebald Beham med säckpipeblåsare och dansande bönder (F 103:2:3). Denna typ av krus tillverkades mellan cirka 1575-1600. En skärva med ett liknande motiv och årtalet 1583 påträffades vid undersökningar i kvarteret Svalan 1991 (Johansson 2006:78 fig. 68). En annan stengodsskärva med blå och grå saltglasyr kommer från ett Westerwaldkärl vilka förekommer från senare hälften av 1500-talet och in i 1700-talet. I det keramiska materialet finns även fem skärvor pottkakel (F 103:2:2) varav en skärva har spår av brun glasering. Pottkakelugnarna utvecklades under medeltiden och pottkaklen anses ha tillverkats fram till början av 1600-talet (Århem 2006:115). Vidare påträffades en del skärvor från fönsterglas (F 103:2:6) samt ett drygt tjugotal skärvor från dricksglas. Skärvorna härrör från ett eller flera passglas och utgörs av delar av foten, kroppen och mynningen (F 103:2:5) (se figur 23). Passglasen uppträder vid mitten av 1500-talet och är vanligt förekommande fram Figur 22. En skärva av ett Raerenkrus med reliefdekor föreställande en dansande bonde (F 103:2:3). Datering cirka 1575-1600. Skala 1:1. till mitten av 1600-talet varefter förekomsten successivt avtar (Henricson 2003:107 ff). I övrigt framkom en del metallföremål, huvudsakligen spikar (11 st), en del av bladet till en kniv samt en rektangulär blybarr (ej tillvaratagna). Det sammantagna intrycket är att fyndmaterialet i lagret har tillkommit under andra hälften av 1500-talet. 19
Figur 23. I kulturlagret KL 103 hittades flera skärvor glas från ett eller flera passglas (F 103:2:5). Skala 1:1. Grundförstärkning i fastighet 6 rum 2120 Den stensyll i nord-sydlig riktning som framkom i Grop 8, fastighet 6, kan troligen dateras till 1750-talet. I en värdering utförd 1759 av rådhusrätten för möbelhandlaren Adolf Ludvig Lewins räkning framgår att Lewin genom köp breddat fastigheten åt norr. Vid breddningen lät han bygga ett rum på gårdssidan i samtliga våningsplan (Blom 2001:28f). I ett senare skede (sannolikt början av 1900-talet) har man breddat rummet ytterligare 1-1,5 m österut vilket utgör dagens östra fasadliv på gårdssidan. 20
Referenser Bergman, Anna & Lundberg, Lena. 2010a. Mercurius 12. Del B, del av västra delen. Gamla stan, Stockholm. I Byggnadshistorisk redovisning. Byggnadshistorisk rapport. Dokumentationsenheten. Stockholms stadsmuseum. Bergman, Anna & Lundberg, Lena. 2010b. Mercurius 12. Del B, del av västra delen. Gamla stan, Stockholm. II Inventering och nytagna fotografier. Byggnadshistorisk rapport. Dokumentationsenheten. Stockholms stadsmuseum Blom, Tarras. 2001. Mercurius 12. Restaurang Cattelins lokaler. En byggnadsinventering från Stockholms stadsmuseum. Stockholm. Forsberg, Linnea. 2001. Stormaktstidens Stockholm tar gestalt. Gaturegleringen i Stockholm 1625-1650. Monografier utgivna av Stockholms stad nr 157. Stockholmia förlag. Stockholm. Johansson, Mikael. 2006. Keramiken från kvarteret Svalan. Artikel i från klostermark till hamnkvarter på 200 år. Vattugatan och kvarteret Svalan ca 1440-1640. Stockholms stad, Norrmalm, RAÄ 103.Arkeologisk undersökning 1991. Stockholms stadsmuseum. Kulturmiljöavdelningen. Arkeologisk rapport 2006:10. (Förf. Michél Carlsson & John Hedlund). Varenius, Claes. 1980. Mercurius ett medeltida kvarter i Gamla stan. I Inventori in honorem. En vänbok till Folke Hallberg (Red. Åke Hyenstrand). Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Århem, Barbro. 2006. Kaklen i kvarteret Svalan. Artikel i från klostermark till hamnkvarter på 200 år. Vattugatan och kvarteret Svalan ca 1440-1640. Stockholms stad, Norrmalm, RAÄ 103.Arkeologisk undersökning 1991. Stockholms stadsmuseum. Kulturmiljöavdelningen. Arkeologisk rapport 2006:10. (Förf. Michél Carlsson & John Hedlund). Galt, Carl-Eric. 1981. Keramiken från kvarteret Björnen. Stadsvandringar 4. Stockholms stadsmuseum. Stockholm. 21
Administrativa och tekniska uppgifter Arkeologikonsults projnr: 2012:2565 Länsstyrelsens diarienummer: 431-38259-2011 och 431-15785-2012 Uppdragsgivare: riksdagsförvaltningen Typ av undersökning: Utförandetid: arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning. 25-31 januari, 9 februari, 16-17 april, 18 maj 2012. 17 januari, 7 februari 2013. Län: Stockholm Landskap: Uppland Kommun: Stockholm Fastighetsbeteckning: Kvarteret Mercurius 12 RAÄ nr: 103:1 Koordinsatsystem: Personal: Kvalitetssäkring: Rapportansvarig: Planer och kartor: Layout: Fyndfoto och sektionsritning: Fynd: rt 90 2,5 gon V michél Carlsson, Linda Lindwall samt anna Bergman (Stockholms stadsmuseum) marta Lindeberg michél Carlsson mikael Bertheau & Maria Irving mikael Bertheau maria Irving fynd med Fnr 100:3:1-103:2:13 förvaras hos Arkeologikonsult i väntan på fyndfördelning till SHM 22
Kritpipsrapport från kv. Mercurius, Gamla Stan, Stockholm. Bilaga 1. Kritpipsfynden Arkeologikonsult, Upplands Väsby sommaren 2012. Fnr 102:1:9 Holländsk pipa med klackmärke Svan med S. Okänd tillverkare, verksam i Gouda 1665-1675. 34,5x17,7x14,3. N10. R2. Fnr 102:1:8 Skaftbit av holländsk pipa med klackmärke Svan och skaftdekor Ögonband-5 Rillband-Ögonband. Trolig tillverkare Jab de Jong, verksam i Gouda 1715-1730. Dia 9,1. R 2,3. Fnr 102:1:11 Fragment av holländsk pipa med klackmärke Spinnrock. Trolig tillverkare Jan Remard, verksam i Gouda 1710-1720. N11,4. R2,2. Fnr 102:1:12 Skaftbit av holländsk pipa med klackmärke 2 Kronor. Trolig tillverkare Cornelis van Dieveren, verksam i Gouda 1685-1716. Dia 10,6. R2,4.
Fnr 102:1:13 Skaftbit av holländsk pipa med dekor Taggband- Ögonband-6Rillband-Ögonband-Taggband. 1700-1750. Ingarö 21 augusti 2012. Arne Åkerhagen Tobaks-& Tändsticksmuseum Stockholm Fnr 102:1:14 Holländsk pipa med dekor av formmakarmärke på klackens sidor Halvmåne/Prick. Tillverkad 1680-1720. 37x19x15,6. Fnr 102:1:10 Fragmentarisk holländsk pipa med trasig klack. 1700-1715.
Bilaga 2. Fyndförteckning Fyndnr Objekt Definition Material Subklass Del Antal Vikt Beskrivning Datering 100:3:1 Ostronskal 1 9,5 100:3:2 Brodd Järn Skobrodd 1 15,6 102:1:1 Kärl Keramik Fajans 29 407,1 102:1:2 Kärl Keramik Stengods 3 29,3 102:1:3 Kakel Lera 2 106,4 102:1:4 Fönsterglas Glas 3 16,2 Kasserat 102:1:5 Kärl Butelj Glas 14 106,8 102:1:6 Kärl Keramik Rödgods 39 758,7 102:1:7 Kärl Salvekrus Keramik Rödgods 1 18,4 102:1:8 Pipa Lera Kritpipa Skaft 1 4,2 Holländsk 1715-1730 102:1:9 Pipa Lera Kritpipa Huvud 1 5,7 Holländsk 1665-1675 102:1:10 Pipa Lera Kritpipa Huvud 1 6,5 Holländsk 1700-1715 102:1:11 Pipa Lera Kritpipa Huvud 1 6,3 Holländsk 1710-1720 102:1:12 Pipa Lera Kritpipa Skaft 1 4,3 Holländsk 1685-1715 102:1:13 Pipa Lera Kritpipa Skaft 1 5 Holländsk 1700-1750 102:1:14 Pipa Lera Kritpipa Huvud 1 7 Holländsk 1680-1720 102:1:15 Pipa Lera Kritpipa Skaft, Huvud 5 11,6 102:1:16 Pipa Lera Kritpipa Skaft 1 2,8 102:1:17 Pipa Lera Kritpipa Skaft 47 109,2 103:2:1 Mynt Silver 1 0,6 103:2:2 Kakel Pottkakel Lera 5 167 103:2:3 Kärl Keramik Stengods 6 46,9 103:2:4 Kärl Keramik Rödgods 44 1102,7 103:2:5 Dricksglas Passglas Glas 26 38,1 103:2:6 Fönsterglas Glas 12 25,1 103:2:7 Kärl Butelj Glas 7 22,3 103:2:8 Kniv Järn 1 16,4 103:2:9 Spik Järn 12 168,4 103:2:10 Obestämd Järn 1 27 103:2:11 Barr Bly 1 26,4 103:2:12 Kärl Förningskruka Keramik Rödgods 1 1870
Bilaga 3. Kontextförteckning Kontext nr Typ Fastighet Rum Storlek m Höjd/djup m Beskrivning Datering 100 Stenpackning 8 1041 ca 0,8 x 0,9 Konstruktionen framkom ca 0,2 m under golvnivå och utgjordes av en stenpackning bestående av 0,1-0,3 m stora stenar. I lagret som stenpackningen låg i framkom ben, ett ostronskal samt en skobrodd. 101 Källare 4 2070 ca 2 m bred Minst 1,8 m Källarvalvet framkom under grundmuren till den östra väggen i rum 2070. Valvkonstruktionen var kallmurad och utgjordes av 0,05-0,1 m breda och 0,2-0,4 m långa naturstenar. Valvet var uppfyllt med en lös humusfyllning med sten och tegel. I fyllningen framkom keramik av 1600-tals karaktär. Fyllningen grävdes ur till ett djup av 1,8 m utan att någon golvnivå kunde iakttas. 102 Brunn 4 2068 ca 1,2 m i diam 1,2 Halva brunnen var synlig i plan medan den andra hälften fortsatt in under den östra grundmuren i rum 2068. Brunnen var kallmurad med ett blandat material bestående av tegel, sten och kalkstensplattor. Botten på brunnen utgjordes av fast berg. Fyllningen i brunnen utgjordes av humus innehållande rikligt med fynd. 103 Kulturlager 4 2068 1,6 x 2,2 Minst 0,5 Fyndrikt utfyllnadslager bestående av torr humus. 104 Husgrund 6 2120 2 x 3, 0,9 m bred 0,8 Grunden framkom 0,6-0,65 m under golvnivå och var orienterad i nord-sydlig riktning. Materialet i syllen ytgjordes av 0,25-0,6 m stora, företrädesvis kantiga, stenar. ca 1700-1750 ca 1500-1550
27
Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2565