Är det farligt att delta i lagidrott?

Är det farligt att delta i lagidrott? Idrottsskador i tre kommuner i Skaraborg 2004. Författare Inger Fahl, tandläkare Skadeenheten, Lidköping Projektredovisning 2005:7 Handledare Håkan Fredén, Odont dr Centrum för hälso- och sjukvårdsanalys Göteborg

SAMMANFATTNING I skadematerialet 2004 från skaderegistreringen i tidigare landstinget Skaraborg utgjorde behandlade idrottsskadefall, under fritid i åldrarna 15 35 år, totalt 1826. Detta innebar i genomsnitt 29 skadefall per 1000 kommuninvånare, 72,6% var män och 27,4% kvinnor. Tre av Skaraborgs kommuner, Lidköping, Mariestad och Töreboda studerades beträffande skador som inträffat år 2004 under utövande av lagsporterna fotboll, handboll, innebandy och ishockey på fritid i åldrarna 15 35 år. De flesta skador inträffade som väntat inom fotboll, då denna idrott har de flesta utövarna. Då hänsyn tas till antalet utövare i relation till antal skadefall var innebandy den sportgren där flest fall rapporterades, 216 skador per 1000 utövare, båda könen. Männen var de mest skadedrabbade i alla undersökta sporter, med undantag av fotboll, Lidköping, där kvinnor dominerade. Skadefrekvensen inom fotboll var högst i Mariestad, 133 per 1000 utövare. Exponeringstiden har betydelse då skaderisk diskuteras. Inom fotboll var skadefrekvensen per 1000 timmar högre för kvinnor i Lidköping och Mariestad. När det gäller handboll och innebandy var männens skadedominans påtaglig. En jämförelse mellan de olika sporterna visar att handboll och innebandy stod för större antal skadefall per tidsenhet än fotboll och ishockeyn för det lägsta. Av de registrerade skadefallen omhändertogs 44% vid sjukhusens akutmottagningar, 31% vid vårdcentraler, 23% vid jourcentraler och 2% på folktandvårdens mottagningar. Skador under utövande av idrott utgör en betydande del av de skador som behandlas på vård- inrättningarna i Skaraborg och det är angeläget att minska skaderiskerna genom förebyggande åtgärder inom respektive kommuner, idrottsföreningar och hos de enskilda idrottsutövarna. Syftet med denna studie var att kartlägga skaderisken inom några lagidrotter i tre av Skaraborgs kommuner under ett år. Kartläggningen kan ses som en grund för det förebyggande arbetet i kommunerna. För att analysera skadefallens typ, orsak och förlopp behövs ytterligare studier.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 FRÅGESTÄLLNING... 2 MATERIAL OCH METOD... 2 RESULTAT... 4 Antal skador, idrottsgren- och könsfördelning...4 Antal utövare, idrottsgren- och könsfördelning...5 Könsskillnader...7 Skillnad i skadefrekvens mellan olika kommuner...7 Skaderisk i olika idrotter...7 Skadefrekvens med hänsyn till exponeringstid...8 Behandlande vårdinrättning...9 DISKUSSION... 10 REFERENSER... 13 Bilagor 1. Skadejournal Tandvård 2. Skadejournal 3. WHO Safe Communities

BAKGRUND Idrottsrörelsen är omfattande i Sverige och fler än 2 miljoner beräknas vara aktiva sportutövare (1). Sportutövning medför olyckligtvis en risk för att drabbas av skada och att antalet skador i samband med idrott/sportutövning är vanligt förekommande visar den skaderapportering i hälso- och sjukvården som utförts i Skaraborg sedan 1998. Skaderegistreringen sker vid sjukhusens, jourcentralernas, vårdcentralernas och folktandvårdens mottagningar. Sammanställningen av samtliga rapporterade skador i Skaraborg åren 2000 2004 visar att 13,2% inträffat i samband med idrott/sportutövning under fritid och därmed utgör ett stort hälsoproblem. Tidigare undersökningar visar att andelen idrottsskador som behandlas vid olika sjukvårdsmottagningar varierar mellan 12% och 18,9% (2-6). Under år 2004 rapporterades i Skaraborg totalt 25 280 skador varav 3 490 (13,8%) hade skett i samband med idrott/sportutövning under fritid (25). Med tanke på det stora antalet idrottsutövare världen över blir det personliga lidandet och de socioekonomiska konsekvenserna av skador stora. Å andra sidan är fysisk aktivitet viktig för individens allmänna hälsotillstånd och den hälsovinst som uppnås betydande (5,8). För att minimera antalet skador är skadeförebyggande åtgärder nödvändiga. Som grund för detta krävs en kartläggning av skadepanoramat. Studier som identifierar och beskriver skadeproblematiken är viktiga som ett första steg i det skadepreventiva arbetet. Möjlighet att reducera skaderisken finns genom införande av skadeförebyggande åtgärder, och detta har visats i flera studier (9,10). Genom att redovisa skadeomfattningen i kommuner klassade som Safe Community kan lokala organisationer med intresse och ansvar för att minska skaderisken i sin kommun, följa och studera förändringar i skadebilden och därmed anpassa förebyggande åtgärder. En studie i en WHO Safe Community med skadeförebyggande program visar en minskning av skaderisken för sportrelaterade skador med 14%, från 21 till 18 skador per 1000 invånare (11). Den idrott där flest skador rapporterats till skaderegistreringen i Skaraborg var fotboll (25). Ju fler som ägnar sig åt en sport desto fler skadas naturligtvis och fotboll är den lagsport som har flest antal utövare i Sverige (1). Hur ser skadefrekvensen ut om man relaterar antal skador till antal utövare i olika sporter? Denna fråga ställde sig Västergötlands Idrottsförbund och representanter för idrottsrörelsen i några kommuner och initierade föreliggande studie. Denna rapport har inriktats på att belysa de sportskador som inträffat under fritid, då skaderegistreringen i Skaraborg åren 2000 2004 visar att, av de registrerade sportskadorna, de flesta inträffade under fritid, dvs. ej under skolidrottsutövning. Registreringen visar också att majoriteten av idrottsskadorna inträffar i åldrarna 15-35 år, därför studeras och beskrivs detta åldersintervall i rapporten. Tidigare studier har visat att det är inom lagidrotter som majoriteten av skador inträffar (5,6,7). De Loes studie som innefattar idrottsskador under 1 år hos totala befolkningen i Falköping, visar att 66% av alla idrottsskador inträffade inom lagidrott (5). För fotboll gällde att denna sport stod för 50% av skador hos män och 27% hos kvinnor. När hänsyn togs till antal utövare av idrott fann hon att skaderisken för män var störst inom ishockey, 18,9 skador per 10 000 timmar. För fotboll var motsvarande siffra 10.8. För kvinnor visades störst skaderisk inom handboll (3,18). 1

Tre kommuner i Skaraborg: Lidköping, Mariestad och Töreboda studerades avseende skadefrekvens inom två lagidrotter med utövare av båda könen. Syftet med föreliggande rapport är att beskriva hur stor risken är att skadas under idrottsutövning. Studien baseras på de idrottsskador som registrerats vid sjukhusens, jourcentralernas, vårdcentralernas och folktandvårdens mottagningar i Skaraborg under 2004 och då diskussioner har förekommit huruvida registreringen skall utföras vid samtliga av dessa skilda vårdinrättningar, redovisas var skadorna har omhändertagits. Syftet är även att ge en grund för det skadeförebyggande arbetet inom idrotten i de kommuner som studerats. Ett viktigt moment i denna rapport är att jämföra om antalet skador skiljer sig mellan kvinnor och män och om det finns någon skillnad mellan kommunerna och mellan olika idrotter. FRÅGESTÄLLNING Hur stor är risken att skadas under utövande av idrott? Finns det skillnad i detta avseende mellan könen och skiljer det sig mellan olika kommuner? Är risken olika i olika idrotter? Var omhändertogs de registrerade skadefallen? MATERIAL och METOD Materialet i denna rapport baseras på data från den europeiska hem- och fritidsskaderegistrering, EHLASS (European Home and Leisure Accident Surveillance System) där skaderegistreringen i tidigare landstinget Skaraborg ingår. Befolkningen i Skaraborgs upptagningsområde utgör ca 2,9% av Sveriges totala befolkning (23). Skadedata härrör från den skadejournal som den skadade och vårdsökande fick fylla i vid läkar- eller tandläkarbesök på sjukhusens, jourcentralernas, vårdcentralernas och folktandvårdens mottagningar. Bilaga 1, 2. En skada klassades som idrottsskada då det av skadejournalens beskrivning av miljö och skadeförlopp framgick att den uppkommit under idrottsutövning genom olycksfall och den kan vara både uppsåtlig (våld eller självtillfogad) eller icke uppsåtlig. De två kommunerna Lidköping och Mariestad är utnämnda till WHO Safe Communities och Töreboda har målet att ernå denna certifiering under 2005. Bilaga 3. Befolkningen i de tre kommunerna utgör tillsammans ca ¼ av Skaraborgs invånare. Invånarantalet var år 2004 i Lidköping 37 241, i Mariestad 23 897 och i Töreboda 9 445 personer (23). Majoriteten av de rapporterade idrottsskadorna under fritid inträffade i åldern 15-35 år och därför begränsades studien till denna åldersgrupp. Femton år är den ålder då spelare får licens. Övre åldersgräns valdes då enbart enstaka skada rapporterats i ålder >35 år. När det gällde val av idrottsgren har följande kriterier varit vägledande: idrotten har ett relativt stort antal utövare, båda könen är representerade, en majoritet av utövarna är medlemmar i en idrottsförening och idrotten sker i organiserad form. De två mest skadedrabbade idrottsaktiviteterna som uppfyllde ovan nämnda kriterier studerades. 2

Fotboll utgör den idrottsgren där flest skador rapporterats i samtliga kommuner och som andra idrott studerades innebandy i Mariestad, ishockey i Töreboda och i Lidköping handboll enligt de kriterier som nämnts ovan. Samtliga idrottsföreningars aktivitet var på icke-elitnivå. De tre kommunerna och Västergötlands Idrottsförbund kontaktades för att få uppgifter om vilka idrottsföreningar som fanns med verksamhet inom de valda idrotterna. Dessa föreningar kontaktades per telefon och uppgifter för år 2004 samlades in gällande antal aktiva utövare, könsfördelning och exponeringstid (tid för träning och match) i åldrarna 15 35 år. Vidare ställdes frågan om hur stor träningsflitighet som gällt under året. Denna uppskattades i procentuell närvaro. Uppgiftslämnare var den kontaktperson som uppgivits föreningsansvarig hos respektive kommuns avdelning för kultur och fritid eller den hos Västergötlands idrottsförbund anmälda ansvariga person för respektive idrottsklubb. För att utröna hur stor skaderisken är inom en idrott kan antalet skador sättas i relation till antalet utövare och även till den tid (år, säsong och tillfälle) som utövaren ägnar sig åt sportaktiviteten. Skaderisken är större under match än träning, och denna riskökning är stor när det gäller elitidrott men bedöms mindre inom icke-elitidrott (13,14). I rapporten visas skadefrekvens under träning och match tillsammans då det av skadejournalen inte säkert framkom om skada skett under träning eller match. Underlaget för exponeringstid togs fram genom att respektive idrottsklubb ombads göra en så korrekt uppskattning som möjligt över hur mycket tid en spelare ägnat åt träning och match under 2004. Denna relaterades sedan till rapporterade antal utövare och antal skador i respektive kommun och idrott. Flertalet klubbar angav uppskattad genomsnittlig träningsflitighet. Resultatet från denna uppskattning jämfördes med andra studier (9,12,13,14) där exponeringsdata och bortfallsfaktor angetts och en träningsflitighet på 70% för män och 75% för kvinnor bedömdes som relevant för de idrottsklubbar där denna upplysning saknades. Resultaten har analyserats statistiskt med Chi 2-test för att visa på statistiskt signifikanta skillnader mellan olika kommuner, sporter och kön. Signifikansnivån sattes vid ett p-värde < 0,05. 3

RESULTAT Under 2004 registrerades, undersöktes/behandlades totalt 3490 idrotts/sportskador som inträffat under fritid. Antalet skador under idrottsaktivitet på fritid i åldersgruppen 15 35 år var totalt 1826 i Skaraborg. Av dessa skador drabbade 500 (27,4%) kvinnor och 1326 (72,6%) män. Detta innebär i genomsnitt 29 skador per 1000 kommuninvånare. Skadornas fördelning i Skaraborgs kommuner framgår av Figur 1. 1 Gullspång Töreboda Hjo Essunga Tidaholm Skara Vara Skaraborg Skövde Lidköping Karlsborg Götene Falköping Mariestad Tibro 29 0 5 10 15 20 25 30 35 40 per 1000 kommuninvånare Figur1. Antal skadade per 1000 kommuninvånare under idrott/sportaktivitet, fritid, 15 35 år i Skaraborg år 2004. Antal skador, idrottsgren- och könsfördelning I Lidköpings kommun registrerades 108 skador totalt inom fotboll, varav 78 gällde män och 30 kvinnor. För handboll var skadeantalet 17, där 10 hänförde sig till kvinnor och 7 till män. Fotbollsskadorna i Mariestad var 85 totalt, 65 gällande män och 20 kvinnor. Vid innebandyaktivitet rapporterades totalt 21 skador, 16 för män och 5 för kvinnor. Inom fotboll i Töreboda rapporterades 17 skador totalt, 15 drabbade män och 2 kvinnor och för ishockey registrerades ingen skada för kvinnliga spelare, däremot 7 skador för män. Antal skador, könsfördelning och skador per 1000 kommuninvånare framgår av Tabell 1. 1 Skadedata för Grästorps kommun är exkluderad då ca 50% av kommuninvånarna söker vård utanför Skaraborg 4

Tabell 1. Skadefrekvens per 1000 kommuninvånare, 15-35 år, 2004 Lidköping kvinna per 1000 k man per 1000 m total per 1000 total Fotboll 30 7 78 16 108 12 Handboll 10 2 7 1 17 2 Mariestad kvinna per 1000 k man per 1000 m total per 1000 total Fotboll 20 8 65 23 85 16 Innebandy 5 2 16 6 21 4 Töreboda kvinna per 1000 k man per 1000 m total per 1000 total Fotboll 2 2 15 14 17 8 Ishockey 0 0 7 6 7 3 Antal utövare, idrottsgren- och könsfördelning Under 2004 fanns i Lidköping 14 fotbolls- och 3 handbolls- klubbar med 1199 resp. 132 aktiva idrottsutövare. I Mariestad fanns 9 fotbolls- och 1 innebandyklubbar med 637 resp. 97 utövare. Töreboda hade 3 fotbolls- och 1 ishockeyklubbar med 189 resp. 69 spelare. Könsfördelningen framgår av Tabell 2. Tabell 2. Skadefrekvens per 1000 utövare, 15-35 år, kommunvis och könsfördelat, 2004 antal idrottsskador antal utövare skadefrekvens per 1000 utövare Kommun Idrott/sport man kvinna total man kvinna total man kvinna total Mariestad Fotboll 65 20 85 480 157 637 135 127 133 Innebandy 16 5 21 43 54 97 372 93 216 Lidköping Fotboll 78 30 108 919 280 1199 85 107 90 Handboll 7 10 17 39 93 132 179 108 129 Töreboda Fotboll 15 2 17 127 62 189 118 32 90 Ishockey 7 0 7 61 8 69 115 0 101 Skillnaden i skadefrekvensen mellan män och kvinnor i samtliga orter och samtliga idrotter är statistiskt signifikanta (p<0,0001). Skadefrekvens per 1000 utövare och könsfördelning redovisas i Figur 2 och 3. 5

400 350 300 per 1000 utövare 250 200 150 p<0.0009 ns ns 100 50 0 Fotboll Innebandy Fotboll Handboll Fotboll Ishockey Mariestad Lidköping Töreboda ns=ej signifikant Figur 2. Skadefrekvens per 1000 utövare, 15-35 år, kommunvis. 400 350 p<0.000 man kvinna 300 per 1000 utövare 250 200 150 100 p<0.000 p<0.000 p<0.0001 p<0.000 50 0 Fotboll Innebandy Fotboll Handboll Fotboll Ishockey Mariestad Lidköping Töreboda Skadefrekvens Mariestad versus Lidköping p<0.0006 Mariestad versus Töreboda p=0.046 Lidköping versus Töreboda ej signifikant Figur 3. Skadefrekvens per 1000 utövare, 15-35 år, kommunvis och könsfördelat. 6

Könsskillnader Fotboll I de tre kommunerna rapporterades totalt 210 skador som inträffat i samband med fotbollsaktivitet. Flest skador, 158 (75,2%) drabbade män, medan 52 skador (24,8%) registrerades för kvinnor. När man tar hänsyn till antalet skador i förhållande till totala antalet aktiva idrottsutövare av båda könen var skadefrekvensen för kvinnor och män lika, 104 per 1000 utövare. För de 499 kvinnorna rapporterades 52 skador och för de 1526 männen hade 158 skador registrerats. För båda könen rapporterades i Lidköping och Töreboda skadefrekvensen 90/1000 och för Mariestad 133/1000. Skadeincidensen för män och kvinnor i Mariestad, var 135/1000 resp. 127/1000. I Lidköping registrerades för män 85/1000 och för kvinnor 107/1000. I Töreboda var männen mest skadedrabbade, 118/1000, medan det för kvinnor rapporterats 32/1000. Skillnaden mellan könen i samtliga orter var statistiskt signifikant (p<0,000). Handboll I samband med handbollsspel i Lidköping registrerades totalt 17 skador, 7 (41,2%) för män och 10 (58,8%) för kvinnor. Om man relaterar skadeantalet till antal aktiva utövare medför detta att skadefrekvensen totalt var 129 skador per 1000 utövare, 179/1000 för män och 108/1000 för kvinnor. Skillnaden mellan könen var statistiskt signifikant (p< 0,0001). Innebandy Av de totalt 21 rapporterade skadorna i samband med innebandyspel i Mariestad gällde 16 (76,2%) män och 5 (23,8%) kvinnor. Skadefrekvensen totalt per 1000 utövare är 216, för män 372 skador per 1000 spelare och för kvinnor 93 per 1000, en signifikant skillnad mellan könen (p< 0,000). Ishockey Under utövande av ishockeyspel i Töreboda registrerades 7 skador, samtliga gällde män. Skadefrekvensen var totalt 101 per 1000 spelare och för män gällde 115 per 1000 utövare, medan ingen skada rapporterats när det gäller kvinnliga utövare. Skillnad i skadefrekvens mellan olika kommuner Vid jämförelse mellan Lidköping och Mariestad när det gällde skadefrekvens i alla de undersökta sporterna hade Mariestad (16,9%) signifikant fler skador rapporterade än Lidköping (10,4%), (p<0.0006). Skillnaden i skadefrekvens mellan Lidköping (10,4%) och Töreboda (10,3%) var inte signifikant. Jämförelsen mellan skadefrekvens i Mariestad (16,9%) och Töreboda (10,3%) visar skillnad på gränsen till signifikans (p= 0,046). Skaderisk i olika idrotter Skaderisken för handboll (14,8%) är större än för fotboll (11,6%) men skillnaden är inte statistiskt signifikant. Risken att skadas under utövande av innebandy (27,6%) är större än under fotbollsspel (11,6%). Denna skillnad är statistiskt signifikant (p<0.0009). 7

Skadefrekvens med hänsyn till exponeringstid Den tid en utövare exponerades för risken att skadas sattes i relation till antalet skador. Skaderisken för den enskilde spelaren med hänsyn tagen till exponering anges i skador per 1000 timmars idrottsaktivitet, innefattande både träning och match. Skadefrekvensen för fotboll per 1000 speltimmar var för män 0,6 (Lidköping), 0,77 (Mariestad), 0,57 (Töreboda) och för kvinnor 0,78 (Lidköping), 0,85 (Mariestad), 0,17 (Töreboda). Könsskillnaden i skadefrekvens var i samtliga orter statistiskt signifikant (p< 0,001). För handboll i Lidköping registrerades 0,8 skador per 1000 timmars spelaktivitet när det gällde kvinnor och för män 1,31. Gällande innebandy i Mariestad var skadefrekvensen för män 1,31 per 1000 timmar och för kvinnor 0,24 per 1000 timmar. Ingen skada registrerades för kvinnor inom ishockey i Töreboda medan det för män rapporterats 0,5 skador per 1000 timmar. Skadefrekvens per 1000 timmars idrottsaktivitet, handboll, innebandy, ishockey, och könsfördelning visas i Figur 4. 1,4 1,2 Man Kvinna 1 per 1000 h 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Fotboll Innebandy Fotboll Handboll Fotboll Ishockey Mariestad Lidköping Töreboda Figur 4. Antal skador per 1000 h idrottsaktivitet, 15-35 år, 2004, könsfördelat och kommunvis. 8

Skadefrekvens per 1000 timmars fotbollsaktivitet, och könsfördelning i de olika kommunerna visas i Figur 5. 1,4 1,2 Man Kvinna 1 p<0.001 p<0.001 per 1000 h 0,8 0,6 p<0.001 0,4 0,2 0 Mariestad Lidköping Töreboda Figur 5. Fotboll, antal skador per 1000 h idrottsaktivitet, 15-35 år, 2004, könsfördelat och kommunvis. Behandlande vårdinrättning Av antalet idrottsskador omhändertogs 44% vid sjukhusens akutmottagningar, 31% vid vårdcentraler, 23% vid jourcentraler och 2% vid folktandvårdens mottagningar. Figur 6. Vårdcentraler 31% Sjukhusens akutmottagningar 44% Jourcentraler 23% Folktandvården 2% Figur 6. Fördelning av behandlande vårdinrättningar, idrottsskador under fritid, 15-35 år, 2004. 9

DISKUSSION Syftet med denna studie var att beskriva skaderisken under idrottsutövning i några av Skaraborgs kommuner och därmed ge ett underlag för det skadeförebyggande arbetet i kommunerna när det gäller idrottsutövning. Att lagidrottare i åldrarna 15 35 år är en utsatt grupp har visats i flera studier. Björnstig och Stålnacke, Umeå, rapporterar att mer än hälften av idrottsskadorna inträffar i åldern 10 39 år och att lagsporter svarar för 60% (3). Ytterligare en studie från Umeå gällande innebandyskador visar att 76% av skadorna hos män inträffade i åldrarna 15 29 år, och hos kvinnor var motsvarande siffra 93% (4). När det gäller fotboll redovisas i en annan rapport från Umeå att 67% av skadorna hos kvinnor inträffar mellan 10-20 år med en topp vid 16,7 år och för män skedde skadorna i 51,4% mellan 15-25 år med ett medelvärde vid 22 år (20). En finsk studie åren 1987 91 som behandlar 54 186 idrottsskador kommer fram till slutsatsen att skaderisken är låg i åldern <15 år och högst hos unga vuxna, 20 24 år (22). Skadefallen fördelade sig olika när det gäller de olika sporterna. Fotbollen är den idrott som har störst antal utövare och därför är det inte förvånande att det var denna sport som drabbades av de flesta skadorna, följt av ishockey, innebandy och handboll. Skadefrekvensen för män var generellt högre än för kvinnor med undantag av handboll. Liknande resultat redovisar Lindqvist et al. i en studie från Motala, där man visar att majoriteten av idrottsskador hänförde sig till fotboll (38,9%), basket/volleyboll/ handboll (10,9%) och bandy/hockey (9,2%), och kvinnor hade lägre skadeincidens i fotboll och bandy/hockey medan skadefrekvensen inom basket/volleyboll/handboll inte visade någon könsskillnad (7). De Loes studie, (som även inkluderar skador under skoltid) bekräftar fotbollens popularitet och skadedominans, 42%, följt av ishockey och handboll (5). När hänsyn tas till skadeantal i förhållande till antalet utövare och exponeringstid ändrar sig rangordningen mellan sporterna i föreliggande rapport. Innebandy är den sport som visar högst antal skador totalt, 216 per 1000 utövare. Mariestad har idrottsgymnasium med innebandyverksamhet och detta kan ha betydelse för skadefrekvensen då man deltar i matcher på högre spelnivå. Könsskillnaden är påtaglig, herrar har mer än tre gånger så stor skadefrekvens, 372 per 1000 utövare, än kvinnor, 93/1000. Skaderisken då hänsyn tas till exponeringen visar en ännu större skillnad mellan könen, 1,31 skada per 1000 timmar för herrar och 0,24/1000 timmar för kvinnor. Dessa värden är lägre än i Umeå-studien som rapporterar en incidens på 2,4 skador per 1000 spelarmatchtimmar (4). Jämförelsen är inte helt relevant då underlaget i Umeå-studien är baserat på skador som inträffat under match. I en artikel i tidskriften Idrottsmedicin, diskuteras studier som berör innebandy och man konstaterar att sporten är relativt ny och kunskapen om skador begränsad. Skadefrekvensen anges inom den organiserade innebandyn för män vid träning vara 0,7 1 skador per 1000 timmar och för kvinnor 1 1,5/1000; under match 10 24/1000 för män och 8 16/1000 timmar för kvinnor (24). Skadefrekvensen per 1000 fotbollsutövare skilde sig i de tre kommunerna. Lidköping och Töreboda visade lägre skadefrekvens än Mariestad när man ser till båda könen. Den kommun som uppvisade stor skillnad mellan könen är Töreboda där skadefrekvensen för kvinnor var betydligt lägre än för män. Den lägre skaderisk för sportrelaterade skador i en WHO Safe Community som rapporterats i tidigare studie (11) bekräftas inte i denna rapport. Underlaget för beräkning av skaderisk var i Töreboda mindre än i de två andra kommunerna och kan ge en osäkrare bild av skadefrekvensen. 10

När antal skador inom fotboll relaterades till exponeringstid hade Lidköping lägre skadefrekvens för båda könen än Mariestad. Töreboda hade lägst skadefrekvens för både kvinnor och män. Flera vetenskapliga studier har rapporterat högre skaderisk per 1000 timmars fotbollsaktivitet. Ekstrand et al. fann 7,6-16,9/1000 timmars aktivitet, där den högre siffran gäller matchspel (16). En schweizisk litteraturstudie över 30 vetenskapliga publikationer om fotbollsskador visar stor skillnad beträffande skadeincidens (15). Resultaten varierar mellan en skadeincidens om 0,5-45 skador per 1000 timmars träning och match. Ekstrand och Karlsson beskriver problemet med att jämföra olika studier då metodologiska skillnader föreligger, och påpekar att jämförelser bara är meningsfulla då likhet finns i studiedesign, definitioner och metoder (16). Ett dilemma är hur en idrottsskada definieras. I föreliggande studie ingår alla skador som inträffat under idrott, även enkla som inte medfört något uppehåll i idrottandet. I vetenskapliga sammanhang kan definitionen idrottsskada i vissa studier innebära att utövaren fått göra uppehåll i sin idrottsutövning (14,17), medan man i andra klassificerar skadan utifrån allvarlighetsgrad enligt AIS-systemet (4) eller baserar sitt material på försäkringsanmälda skador (12,13). Allvarlighetsgraden av en skada kan naturligtvis relateras till utövarens bortovaro från träning och spel, men frånvaron kan även vara influerad av andra faktorer inkluderande de av psykologisk art. Den minst skadedrabbade idrotten i föreliggande rapport då hänsyn tagits till exponering, är ishockey med 0,50 rapporterade skador per 1000 timmars aktivitet för herrar. Ingen skada fanns registrerad för de 8 kvinnliga spelarna i Töreboda. Då materialet är litet kan man inte dra några säkra slutsatser men tyder på att skador inom damishockey är sällsynta, vilket setts i flera studier (5,7,12,13). Lindqvist et al. fann enbart 5 skadedrabbade kvinnor inom bandy/ishockey i sin studie som omfattade 933 fritidsidrottsskador, alla åldrar, i Motala (7). Den i föreliggande studie funna skaderisken för män, med 115 skador per 1000 utövare är lägre än den som redovisas av Kujala et al. i den stora studien från Finland över åren 1987 91 där man fann skadefrekvensen 148/1000/år för män ålder 15-19 och för kvinnor samma ålder, 79/1000/år (22). Inom handboll i Lidköping registrerades 108 skador per 1000 kvinnliga utövare och 179 per 1000 manliga. Även då hänsyn tas till exponeringstid var skadefrekvensen högre för män, 1,31/1000 timmar än för kvinnor, 0,8/1000 timmar. Folksam-studien över idrottsskador rapporterar lägre risktal för handbollen, 0,20 per 1000 timmar för kvinnor och 0,15 per 1000 timmar för män (14). Folksams rapport bygger på ett betydligt större material. Av rapporten framgår omfattningen av idrottsskador, skadeår, antal idrottsutövare, ålder, kön, exponering men inte skadans allvarlighetsgrad, skadeorsak, skadeförlopp och skadetyp. Värdefullt för hur det förebyggande arbetet skall utformas vore ytterligare studier av skadematerialet, så att skadeorsak, skadeförlopp och skadetyp kartläggs. Inom kontaktsporter är närkampsskador vanliga. Höj et al. rapporterar i en studie över europeisk fotboll att 64% av mäns och 58% av kvinnors skador inträffade vid fysisk kontakt med annan spelare (18). Vid genomläsning av skadejournalerna inom innebandy i Mariestad visade det sig att drygt hälften hade inträffat under fysisk närkontakt med annan person. 11

Korpidrotten ingår inte i studien och har rykte om sig att vara särskilt skadedrabbad, speciellt när det gäller bollsport. Sölveborn diskuterar detta i en skrift och hävdar att detta är en myt. Han utgår från ett flertal studier där man funnit att skadefrekvensen var relativt låg, och när det gäller fotboll, handboll, innebandy jämförbar med seriespel på ickeelitnivå (21). Det försök till skaderiskskattning som presenteras skall givetvis tolkas försiktigt. Vad som framgår är att skador som inträffat under idrottsutövning upptar en betydande del av våra sjukvårdsresurser och att ett skadeförebyggande arbete är angeläget. Av antalet idrottsskador under fritid i åldrarna 15-35 år, 2004, behandlades 56% vid jourcentraler, vårdcentraler och folktandvårdsmottagningar och 44% vid akutsjukhusen. Detta belyser det nödvändiga i att samtliga dessa mottagningar deltar i skaderapporteringen för att få ett så korrekt underlag som möjligt för det skadeförebyggande arbetet i kommunerna. Det finns problem med bortfall i skaderegistreringen då en del skador tas om hand på plats av läkare eller annan sjukvårdspersonal som är knuten till aktiviteten. Ett annat bortfall är de skador som behandlats men inte registrerats p.g.a. bristande rutiner, tidsbrist, ovilja att delta i registreringen eller annan orsak. De eventuella allvarliga skador med dödlig utgång som inträffat saknas. Man får inte glömma att det finns två typer av idrottsskador, dels de traumaskador som tas om hand direkt efter olyckstillfället och dels de överbelastningsskador som uppträder efter hand och som inte ingår i denna rapport. Därför finns ett stort mörkertal när det gäller idrottsskador. Kartläggningen kan ses som en grund för det förebyggande arbetet i kommunerna. Kommunerna har ansvar för att idrottshallar och spelplaner är säkra och anpassade till den sportaktivitet som utövas. Idrottsföreningarna ansvarar för att utbildning av ledare och aktiva sker kontinuerligt, är anpassad till respektive idrott och till idrottarens förutsättningar. Beteenden och attityder med våldstendenser måste uppmärksammas och stävjas. Enbart kännedomen om att skador sker och dessas omfattning bör kunna vara en utgångspunkt för varje idrottsklubb att utarbeta någon form av checklista för registrering av de skador som sker inom föreningen. Detta skulle underlätta uppföljningen då man vill se om de vidtagna förebyggande åtgärderna har haft effekt. Den aktive idrottsutövaren har självklart ett eget ansvar för att använda skyddsutrustning och att följa de regler som finns inom sporten. Strategier och åtgärder för det skadeförebyggande arbetet måste alltså ske på flera nivåer, dels inom respektive kommuns generella skadepreventiva program, dels inom de föreningar som arrangerar sportaktiviteter och hos den enskilde idrottsutövaren. 12

REFERENSER 1. Riksidrottsförbundet, Idrotten i siffror, 2003. www.rf.se. 2. Hem- och fritidsolycksfall i Sverige, Femårsrapport - EHLASS 1998 2002. Stockholm: EpC, Socialstyrelsen, 2004. Statistik - Hälsa och sjukdomar 2004:8. 3. Björnstig U, Stålnacke S. Sportskador. Olycks- och analysgruppen, Umeå: 1989, Rapport nr 11: 2 14. 4. Andersson N, Löfgren O. Innebandyskador. Umeå. Olycks- och analysgruppen, Umeå: 1993, Rapport nr 42. 5. De Loes M. Risk exposure and incidence rates of acute injuries from sports and physical exercise in a total population, Diss. Stockholm: 1989:22. 6. Lorentzon R, Johansson C, Björnstig U. Fotbollen orsakar flest skador men badmintonskadan är dyrast, Läkartidningen, 1984: vol 81; nr 5:340-343. 7. Lindqvist K, Timpka T, Bjurulf P. Injuries during leisure physical activity in a Swedish municipality, Scand J Soc. Med. 1996 Dec; 24(4): 282-92. 8. Council of Europé, The significance of sport for society; Health, socialisation, economy. A scientific review by Ilkka Vuori, Peter Fentem, Bohumil Svoboda, Göran Patriksson, Wladimir Andreff, Wolfgang Weber. (prepared for the 8 th Conference of European Ministers responsible for Sport, Lisbon, 17-18 May 1995) Committee for the Development of Sports (CDDS), Strasbourg: Council of Europe, 1995:12, 21-23. 9. Ekstrand J, Gillquist J, Möller M, Öberg B, Liljedahl SO. Incidence of soccer injuries and their relation to training and team success. Am. J Sports Med. 1983a: 11:63-67. 10. Ekstrand J, Gillquist J, Liljedahl SO. Prevention of soccer injuries. Supervision by doctor and physiotherapist. Am. J Sports med 1983 b:11 (3):116 120. 11. Timpka T, Lindqvist K. Evidence based prevention of acute injuries during physical exercise in a WHO safe community. Br J Sports Med. 2001 Feb; 35 (1):20-7. 12. Glendor U, Svensson LI, Andersson L. Tand- och käkskador vid idrott 1994-1997; Rapport från Folksam 1998? 13. Svensson L-I, Lindström P. Idrottsskador, 1994 års Folksamrapport om 26 000 undersökta idrottsskador under åren 1986 1990. Rapport från Folksam 1994. 14. Ekstrand J, Karlsson J. Skaderisk och skadefördelning i Fotbollsmedicin. Stockholm Svenska Fotbollsförbundets Förlag AB, 1998. 15. Dvorak J & Junge A. Football injuries and physical symptoms: A review of the literature. Am. J Sports Med 2000: 28 (Suppl): 3-9. 13

16. Ekstrand J, Karlsson J. The risk for injury in football. There is a need for a consensus about definition of the injury and the design of studies. Scand J Med Sci Sports 2003: 13:147 149. 17. Hägglund M, Walden M, Ekstrand J. Exposure and injury risk in Swedish elite football: a comparison between seasons 1982 and 2001. Scand j Med Sci Sports. 2003 Dec; 13 (6):364-370. 18. Höj K, Lindblad BE, Terkelsen CJ, Helleland HE, Terkelsen CJ. European soccer injuries. A prospective epidemiologic and socioeconomic study. Am J Sports Med 1992: 20:318-322. 19. Söderman K, Adolphson J, Lorentzon R, Alfredson H. Injuries in adolescent female players in European football: a prospective study over one outdoor soccer season. Scand J Med Sci Sports. 2001 Oct; 11(5):299-304. 20. Sjögren S, Homman A. What injuries do soccer players get?- Investigation of soccer injuries treated at the University Hospital in 1997, Rapport nr 111 Olycks- och analysgruppen Umeå, 2001. 21. Sölveborn S A. Dags att avliva myterna inom idrott, skador och rörelseapparaten. Stockholm: Nordiska Bokhandelns Förlag; 2003:71-73. 22. Kujala U M, Taimela S, Antti-Poika I, Myllynen. Acute injuries in soccer, ice hockey, volleyball, basketball, judo, karate. BMJ 1995; 311:1465 1468. 23. SCB.s befolkningsregister, 2004. 24. Swenson, C. Innebandyskador idrottsmedicinskt problem? IdrottsMedicin 2003:3, 16 17. 25. Skador registrerade i Skaraborg 2000 2004, Sammanställning av 5 års skadestatistik; Folkhälsokommittén Västra Götalandsregionen, Skadeenheten i Skaraborg, 2005. 14

Bilaga 1

TACK! Tack till Madelaine Andersson, sjuksköterska, Skadeenheten i Skaraborg, för all hjälp med uttag av skadedata ur skaderegistret vilket bidragit till att detta projekt kunnat genomföras.

FoU-centrum Primärvården Skaraborg Storgatan 18, 541 30 Skövde Tfn: 0500-47 85 94, Fax: 0500-47 85 98