Nationell kompetens inom kärnsäkerhetsområdet

Dokumentstatus: Godkänt Promemoria Datum: 2015-12-09 Diarienr: SSM2015-3952 Handläggare: Gustaf Löwenhielm Fastställd: Eva Simic Nationell kompetens inom kärnsäkerhetsområdet Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE-171 16 Stockholm Tel:+46 8 799 40 00 E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax:+46 8 799 40 10 Webb: stralsakerhetsmyndigheten.se

Sida 2 (21) 1. Sammanfattning Den framtidstro som präglade kärnkraftsbranschen i Sverige före kärnkraftsolyckorna i Fukushima har bytts till en stor farhåga för framtiden. Det finns en risk att detta på sikt leder till svårigheter att rekrytera kompetent personal till branschen. Den utbildning och kompetens som finns tillgänglig idag vid lärosätena Kungliga tekniska högskolan (KTH), Chalmers tekniska högskola (Chalmers) och Uppsala universitet (UU) är f.n. tillräcklig, men flera avdelningar inom dessa lärosäten förutser att år 2016 blir ett kritiskt år för framtida forskning och kursutbud inom kärntekniska ämnen. Det har redan skett en minskning av forskningsmedel från Vetenskapsrådet (VR), Svensk Kärnbränslehantering (SKB) och lärosätena befarar ytterligare en minskning av de medel som ges till lärosätena från framför allt VR men även kraftindustrin. Situationen är snarlik den situation som Sverige befann sig i början av 1990-talet och i början av 2000-talet. I båda fallen beslöt industrin tillsammans med Statens kärnkraftsinspektion (SKI) att ge riktade stöd, i början av 1990-talet till doktorander och i början av 2000-talet att även ge ett riktat stöd till tjänster på kärntekniska avdelningar på KTH, Chalmers och UU. Detta beskrivs som en mycket lyckad investering då utbildningsresurserna säkrades. Hotet mot utbildningen är nu återigen stort med en viktig skillnad: Elbolagen går idag med förlust. Det ska påpekas att Sverige, enligt Kärnsäkerhetskonventionen och EU:s kompletterande Kärnsäkerhetsdirektiv, har en skyldighet att säkerställa utbildning för personal som ansvarar för kärnsäkerheten vid kärntekniska anläggningar. Denna rapport är framtagen med anledning av att Utbildningsdepartementet har bett Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) att lämna ett underlag till regeringens forskningspolitik. I denna rapport beskrivs kortfattat resurser, forskning och finansiering för kärntekniska ämnen. De väsentliga forskningsområden som lyfts fram i rapporten har betydelse även för uppbyggnaden av nationell kompetens nödvändig för en säker hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle samt avvecklingen av befintliga reaktorer. Forskning inom strålskydd utreds i särskild ordning. Vidare lämnas några rekommendationer till SSM om åtgärder avseende kompetenssituationen.. Arbetet har genomförts genom att intervjua nyckelpersoner på lärosätena, SSM, föreståndare för Svenskt Kärntekniskt Centrum (SKC) och INBEx, ett konsultbolag för ledarskap inom kärnkraftsbranschen. Den bild som vuxit fram är att f.n. är forskning och utbildning tillräcklig för att lärosätena ska kunna producera tillräckligt med kompetens till industri och myndigheter. Det ska här påpekas att de väsentliga kärnkraftsområdena 1 har mycket lite basstöd från lärosätena (s.k. fakultetsstöd). Det betyder att mycket tid måste ägnas åt ansökningar för att få en bra ekonomi för dessa områden. Men det är helt klart att resurserna redan har minskat och kommer att minska ytterligare inom några år, främst p.g.a. att det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik upphör vid årsskiftet 2017/2018, men också för att det finns en farhåga och tecken på att industrin kommer vilja minska stödet till lärosätena p.g.a. de låga elpriserna vilket pressar kraftbolagen ekonomiskt. Det har redan skett en urfasning av SKB:s stöd till transmutationsforskning som under 2011 var cirka 7 MSEK. Vidare finansierade VR ett Gen-IV projekt som tilldelades 36 MSEK fördelat på 4 år och detta projekt är avslutat. Hittills har detta delvis kompenserats genom det stöd VR ger till doktorander i enlighet med det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik. Detta avtal upphör att gälla vid årsskiftet 2017/18. Totalt var detta stöd 1 Med de väsentliga kärnkraftsområdena avses Reaktorfysik, Reaktorteknologi, Kärnsäkerhet, Kärnkemi och Icke-spridning. Områden som inte ingår är de områden som inte är specifika för kärnkraft, t.ex. materialområdet och Människa-Teknik- Organisation

Sida 3 (21) till lärosätena på 56 MSEK på 7 år. Det ska påpekas att de faktorer som pekats på här slår olika på avdelningarna, och denna genomgång ger mer en total bild a situationen. När det gäller utbildningen idag finns det två masterprogram inom kärnkraftsområdet, ett på Kungliga tekniska högskolan (KTH) och ett på Chalmers tekniska högskola (Chalmers). Vidare finns det ett högskoleprogram på Uppsala universitet (UU), där det sista året är inriktat på kärnkraftteknik. Förutom dessa program finns ett relativt stort utbud på enstaka kurser. Många kurser i masterprogrammen kan man läsa separat. KTH har lyckats attrahera relativt många (cirka 20) till sitt masterprogram. De flesta är studerande från andra EU-länder, men enligt uppgift stannar cirka 80 % i Sverige. På masterprogrammet på Chalmers läser endast 6-7 stycken, vilket är för få och innebär en risk att programmet läggs ner. Även högskolekursen på UU har problem med att locka tillräckligt antal studerande, men risken att den läggs ner bedöms som mindre sannolikt. När det gäller kompetenssituationen ges i denna rapport följande rekommendationer: Rekommendation 1: Bedömningen är att cirka 15 MSEK/år kommer att behövas som stöd till lärosätena för att försäkra sig om att attraktiv forskning kan bedrivas på lärosätena och som kan locka studerande och doktorander. Hur dessa medel ska fördelas behöver analyseras vidare. Vidare bör SSM:s strävan vara att behålla två masterkurser i Sverige, en på KTH och en på Chalmers samt en högskolekurs på UU. Rekommendation 2: SSM bör överväga att åter bli en av parterna i SKC. SSM bör då verka för att en större del av budgeten går till de väsentliga kärnkraftsområdena. Rekommendation 3: SSM måste även göra en översyn av den experimentella infrastrukturen, vilket inte har gjorts i denna rapport. Vilken experimentell forskning anser SSM så viktig att den måste stödjas? När det gäller t.ex. bränsleriggen på Reaktorteknologi, KTH, kan avdelningen bli tvungen att lägga ner denna. Rekommendation 4: För att locka lovande studenter till doktorandutbildning, vilket i sin tur lockar studerande till grundkurser, kan det vara lämpligt att satsa på forskning gällande framtida reaktorer, vilket även kan innefatta transmutation.

Sida 4 (21) 2. Bakgrund Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har blivit ombedd att lämna underlag till regeringens forskningspolitik. I denna rapport görs en kartläggning av kompetensläget inom kärnsäkerhetsområdet för att få klarhet i om det finns några brister som kräver större satsningar och som därmed behöver lyftas in i forskningspropositionen. För att bibehålla och eventuellt utveckla kompetensen krävs vidare att det finns adekvat utbildning för unga studerande och doktorander, vilket också belyses i rapporten. De kompetensdelar som inte ingår i detta uppdrag är strålskyddsområdet då kompetenssituationen har belysts i [1]. För avfallsområdet behandlas endast den del som ingår i avdelningarna för kärnkemi vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Chalmers tekniska högskola (Chalmers), då bedömningen är att övrig forskning till största delen ska finansieras av kärnavfallsfonden. Avseende kompetenssituationen i Sverige inom kärnkraftsområdet kan detta arbete ses som en uppdatering av den översyn av kompetensläget som gjordes inom strålsäkerhet [2]. Rapporten gör inte anspråk på att ha fått en fullständig bild av kompetenssituationen, men tillräckligt för att kunna göra en god bedömning av styrkor och brister i de väsentliga kärnkraftsområdena, samt för att lämna förslag till inspel till forskningspropositionen.

Sida 5 (21) 3. Uppdraget och avgränsningar Arbetet med att belysa kompetenssituationen ska ses som en uppdatering av den analys som gjordes av SSM år 2011 [2]. I denna rapport belyses följande kärnkraftsspecifika områden: Reaktorfysik Reaktorteknologi Kärnenergiteknik Kärnkemi Kärnämneskontroll (Icke-spridning) Dessa områden har betydelse inte bara för att säkerställa en fortsatt säker drift av kärnkraftsreaktorerna utan även för en säker hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle samt en säker avveckling av kärnkraften. De kunskapsområden som inte är specifika 2 för kärnkraften har utelämnats i denna rapport, dock har följande två områden delvis behandlats: Strukturmekanik och hållfasthet Människa-Teknik-Organisation (MTO) Följande områden har inte berörts i rapporten: Material och kemi Kontroll och provning Elsystem Informations- och kontrollsystem Probabilistisk Säkerhetsanalys (PSA) Brandkunskap Ergonomi Geovetenskap, geoteknik Byggteknik. Orsaken till att dessa ämnen inte tas med i denna rapport beror främst på att det skulle kräva en relativt kraftig utvidgning av uppdraget än vad som varit möjligt för att hinna med för att få denna rapport färdig innan SSM ska ställning till vilket inspel som SSM ska göra till forskningspropositionen. I dessa ämnesområden används kunskapen även i andra verksamheter i Sverige, vilket betyder att grundutbildning sker utanför kärnkraftsspecifika kunskapsområden. Ofta krävs dock en viss komplettering för att kunna verka inom kärnkraftsområdet. Vidare har den experimentella infrastrukturen utelämnats. För några avdelningar på lärosätena tas den experimentella verksamheten upp, men t.ex. Studsvik och Westinghouse Electric saknas. I arbetet ingick intervjuer med lärosätena, SSM, föreståndaren för Svenskt Kärntekniskt Centrum (SKC) och INBEx, ett konsultbolag för ledarskap inom kärnkraftsbranschen. En sammanställning av intervjuade personer ges i bilaga 1 och de frågor som har ställts ges i bilaga 2. Även deltagande den första dagen på SKC:s seminarium den 8-9 oktober gav några kompletteringar till rapporten. 2 De specifika (eller väsentliga) avses Reaktorfysik, Reaktorteknologi, Kärnsäkerhet, Kärnkemi och Icke-spridning. Områden som inte ingår är de områden som inte är specifika för kärnkraft, t.ex. materialområdet och Människa-Teknik-Organisation.

Sida 6 (21) I rapporten belyses i kapitel 4 förändringarna i SKC. Därefter redovisas i kapitel 5 utbildningen och forskningen på lärosätena KTH, Chalmers och UU och en analys av situationen idag, och därefter ges i kapitel 6 en översikt på de farhågor som finns för kompetenssituationen i framtiden. I kapitel 7 uppskattas kostnaden för att säkerställa att tillräcklig kompetens och därmed sammanhängande forskning bibehålls. Slutsatser och rekommendationer ges slutligen i kapitel 8.

Sida 7 (21) 4. Svenskt Kärntekniskt Centrum Föregångaren till Svenskt Kärntekniskt Centrum (SKC) bildades i början av 1990 talet som Kärntekniskt Centrum (KTC) med säte på KTH på initiativ av statens kärnkraftinspektion (SKI) tillsammans med kärnkraftsindustrin. En närmare beskrivning av SKC:s historia ges i ref [3]. Bakgrunden var att det fanns ett behov att stärka utbildningen inom kärnkraftteknik. Detta gjordes genom att finansiera doktorander. KTC ombildades till SKC för att markera att även Chalmers och UU omfattades av detta stöd. I början av 2000-talet var utbildningssituationen inom kärnkraftsområdet mycket kritisk i Sverige. Det fanns en stor risk att utbildningen till stora delar skulle förloras då flera professorer inom dessa områden var på väg att pensioneras och inte skulle ersätts av efterträdare inom samma ämne. SKC:s parter beslöt sig då för att utöka SKC:s budget för att även finansiera tjänster vid lärosätena KTH, Chalmers och UU vilket skulle säkra utbildningen inom kärntekniska ämnen. SKC:s avtal var 6-åriga med kontrollpunkt efter tre år och genomfördes år 2001-2007 och 2008-2013. Inför förhandlingar av ett nytt avtal 2014-2016 beslöt sig SSM för att lämna samarbetet av främst två orsaker: Vattenfall hade lämnat in en ansökan om en ny reaktor och SSM ville inte förknippas med industrin i ett sådant läge. SKC publicerade en tidning som var kärnkraftspositiv, vilket SSM inte ville vara del av. SKC:s nuvarande avtal omfattar således endast industrin (FKA, Ringhals AB, OKG AB, Westinghouse Electric) och lärosätena, (KTH, Chalmers och UU). I avtalet specificeras industrins forskningsbidrag till lärosätena och fokusområden. Om man bortser från SSM:s andel så bibehölls SKC:s budget i stort sett, knappt 11 MSEK/år. Däremot ändrades fokusområdena till Åldring Materialfrågor Bränsleutveckling Det innebar att stödet till avdelningar med specifik kärnkraftsinriktning erhöll mindre pengar, dock avdelades från budgeten 4,5 MSEK/år till dessa avdelningar för att upprätthålla forskning och utbildning inom dessa områden. Dessa medel fördelas själva av dessa avdelningar. Några av avdelningarna har delvis ändrat inriktning, och har inlett samarbete med materialavdelningar för att kunna behålla en del av tidigare stöd från SKC, t.ex. projekt MÅBIL. Inom några avdelningar inom väsentliga kärnkraftsområden har stödet från SKC minskat. Efter att SSM lämnade SKC har SSM utlyst forskningsmedel inom svåra haverier. SSM beslutade att ge totalt cirka 8 MSEK under två år till Kärnsäkerhet, KTH, och Kärnkemi, Chalmers. Även inom icke-spridning har en utlysning skett på cirka 2 MSEK under två år för att ge ett riktat stöd till Reaktorfysik, Chalmers och Tillämpad kärnfysik, UU. Totalt motsvarar detta ungefär den summa som SSM bidrog till SKC före år 2014. Dessa forskningspengar är inte projektbundna, det ges lite vidare ramar hur dessa forskningsmedel används. Det finns en diskussion inom SKC om SSM skulle kunna ansluta sig till SKC igen. Detta borde vara fullt möjligt med tanke på att de skäl som SSM hade för att lämna SKC har bortfallit. Vattenfalls ansökan har lagts på is av både Vattenfall och SSM. Vidare har

Sida 8 (21) SKC:s tidning helt upphört efter 2013. En annan viktig aspekt är att om SSM ansluter sig till SKC kommer det att med stor säkerhet garantera att SKC lever vidare, det finns annars en risk att industrins bidrag minskar eller, mindre sannolikt, helt upphör med tanke på den ekonomiska situationen som kraftbolagen upplever. Rekommendation: SSM rekommenderas att överväga möjligheterna att ansluta sig till SKC fr.o.m. år 2017 under förutsättning att fokusområden mer inriktas på de kärnkraftsspecifika områdena Reaktorfysik, Reaktorteknologi, Kärnsäkerhet och Kärnkemi.

Sida 9 (21) 5. Utbildning och forskning inom kärnkraftsområdet 5.1 Utbildning inom kärnkraftsområdet Det är lärosätena som utbildar studerande och därmed förser alla organisationer, industri, myndigheter, forskningssäten etc. med den nödvändiga kompetensen för att infrastrukturen ska kunna fungera. För den högre utbildningen måste lärosätena ha avancerad forskning för att kunna attrahera duktiga doktorander. Men det har också stor betydelse för att locka unga studerande till grundkurser inom området. Vikten av att ha adekvat utbildning för det kärnkraftsprogram som finns i ett land anges i Kärnsäkerhetskonventionen, (INFC1RC/449) (artikel 11.2): Each contracting party shall take appropriate steps to ensure that sufficient numbers of qualified staff with appropriate education, training and retraining are available for all safety related activities in or for each nuclear installation, throughout its life. Vidare anges i EU:s kompletterande Kärnsäkerhetsdirektiv (2014/87/Euratom) artikel 7 följande: Expertis och färdigheter på kärnsäkerhetsområdet. Medlemsstaterna ska säkerställa att det nationella ramverket innehåller krav på samtliga parter att arrangera utbildning för personal som ansvarar för kärnsäkerheten vid kärntekniska anläggningar, för att erhålla, bibehålla och vidareutveckla expertis och färdigheter på kärnsäkerhetsområdet samt krisberedskap och krishantering på förläggningsplatsen. EU:s Kärnsäkerhetsdirektiv har jämfört med Kärnsäkerhetskonventionen även juridisk betydelse. I kapitel 4 beskrivs den kritiska situation som lärosätena hade vid två tillfällen, dels i början av 1990-talet och dels i början av 2000-talet. Utbildningen var då hotad, men kärnkraftsindustrin tillsammans med SKI tillförde medel för att verksamheten skulle kunna bibehållas. I ref [2] beskrivs utbildningssituationen år 2011, som då betecknades som vara god och med relativt god tillströmning av studerande och doktorander. När det gäller dagens situation kan det sägas att utbildningskapaciteten fortfarande är tillfredsställande men att antalet studerande och doktorander har minskat till en alltför låg nivå. Orsakerna till detta är två: Dels den nya regeringens negativa inställning till kärnkraft och dels Vattenfalls beslut att stänga två reaktorer i Ringhals till år 2020 och E.ON:s beslut att inte återstarta O2 och att även stänga O1, när en avställningsplan tagits fram. Det har gett studerande och doktorander känslan av en industri som håller på att dö ut. Av intervjuerna att döma verkar det som om olyckan i Fukushima, något förvånande, har haft en mindre effekt på tillströmningen av studerande. I tabell 1 ges en översiktlig bild av de utbildningar som ges i Sverige för att täcka väsentliga kärnkraftsämnen. Det finns dessutom många separata kurser som inte tas med i tabellen. Antalet studerande i Masterskursen på Chalmers har ett lågt deltagande, 6-7 studerande, vilket är för lågt för att kunna driva denna kurs vidare utan externt stöd. Detta kan leda till att denna utbildning läggs ner. Däremot har masterskursen på KTH ett 20-tal studerande och befinner sig inte i farozonen. Detta beror på att KTH även har attraherat utländska

Sida 10 (21) studerande som har utgjort cirka ¾ av de studerande och endast 4-5 är från Sverige. Det har dock framhållits av KTH att många (80%) av de utländska studerande stannar i Sverige. Tabell 1. Utbildningar inom väsentliga kärnkraftsämnen i Sverige Utbildning Lärosäte Kärnkraftsområde Hp 1 Antal studerande 2 Kärnkraftteknik, masterprogram Kärnkraftteknik, högskolekurs KTH, Chalmers UU Reaktorfysik, reaktorteknologi, kärnkraftssäkerhet, kärnbränslecykeln, kärnkemi, reaktorkemi, kärnfysik, termohydraulik, reaktordynamik, strålningens inverkan på material. Deltagande i enstaka kurser utan att vara mastersstuderande möjligt. Programmet är sammansatt av obligatoriska kurser och valfria kurser. För att erhålla mastersexamen måste man ha fått ihop 120 hp Reaktorfysik, reaktorteknologi, kärnkraftsäkerhet, kemi, material och bränsle, termohydraulik Kärnkemi KTH Reaktorkemi, Kärnbränslecykelns kemi, Strålnings- och radikalkemi, Kärnkemi Chalmers Kärnkemi, tillämpad kärnkemi, aktinidkemi, extraktionskemi 120 KTH: c:a 20 varav 4-5 från Sverige Chalmers: 5-6 Från 2014 till 2015 relativt konstant, Chalmers har haft fler tidigare 60 7-8 Från 2014-15 relativt konstant, 20-30 tidigare år 7,5+9+6 7-10 (masterprogram ovan), 10 resp. 15 4x7,5 4-7 (masterprogram ovan), cirka 5 i dedikerade kurser Chalmers Chalmers tekniska högskola, KTH Kungliga tekniska högskolan, UU Uppsala universitet 1) 60 hp = helt läsår 2) Det finns i många fall en större kapacitet för att ta mot fler studerande, t.ex. masterkursen på Chalmers kan ta ett 20-tal studerande Även situationen för högskolekursen på UU som endast har 6-7 studerande är något problematisk. UU har dock en bred utbildningsportfölj, dels ges i en grundkurs en översikt av kärnkraft och dels har UU tagit över efter Kärnkraftsäkerhet och Utbildning (KSU) ansvaret för kärnkraftskurser och dessa kurser administreras nu av NANSS (Nordic Academy for Nuclear Safety and Security), som är ett kompetenscentrum som UU har bildat för utbildning, även internationellt. Att UU tagit över ansvaret från KSU gör det lättare att sälja dessa kurser även utanför industrin, t.ex. till SSM. 5.2 Forskning som stöder kärnkraftsområden Det är viktigt att påpeka att det krävs avancerad forskning för att attrahera studerande till kurser inom området och för att attrahera duktiga doktorander. Nya intressanta forskningsområden belönas oftast med stort intresse från unga studerande, vilket även gällde kärnkraftsforskningen på 1960-talet. Inom kärnkraftsområdet gäller det att visa på ny, intressant framåtriktad forskning, inte bara för att få ny kunskap utan också för att attrahera de unga teknologerna och doktoranderna. Det bör finnas stora möjligheter inom kärnkraftsområdet, då den erbjuder stora möjligheter till utveckling av t.ex. nya reaktorer. Men det finns även annan viktig forskning som gäller existerande reaktorer, t.ex. haveritåligt bränsle. Vid en genomgång av forskningen inom kärnkraftsområdet (med de begränsningar som anges i kapitel 3) så är flera avdelningar inriktade på forskning enbart inom kärnkraftsområdet, det gäller reaktorfysik, reaktorteknologi och kärnsäkerhet. Även

Sida 11 (21) kärnkemi har tagits med, men en stor del av forskningen på dessa avdelningar är inriktad på avfallsforskning. Forskning inom specifika kärnkraftsområden redovisas i tabell 2. Genomgående gäller för dessa avdelningar att de är starkt beroende av externa medel som måste ansökas. Flera av ovanstående avdelningar på lärosätena förutser att det kan bli problem i framtiden. Kortfattat kan läget för resp. avdelning beskrivas enligt följande: Reaktorfysik på KTH har redan förlorat tre doktorandtjänster när SKB slutade finansiera transmutationsforskning. Avdelningen har även en doktorand finansierad av VR enligt det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik och en doktorand finansierad av Vattenfall och det är osäkert om dessa kommer ersättas när dessa doktorander är klara. Vid Nukleär teknik på Chalmers har man redan fått kraftiga nedskärningar av externa medel från SKC och SSM. F.n. har dessa nedskärning kunnat överbryggas med medel från VR, som stått för finansieringen i det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik då avdelningen fick en stor andel av de utlysningar som VR gjorde. Avdelningen anser att år 2016 blir ett kritiskt år och det finns en oro att VR inte kommer fortsätta med detta stöd vilket kan innebära en kraftig neddragning av avdelningens resurser. Vidare är man osäker på om SKC kan fortsätta sitt stöd till avdelningen med tanke på den finansiella situationen i kärnkraftsbolagen. Dessutom anser SSM att verksamheten inom icke-spridning är sårbar, då det bara är en person och en adjungerad professur på 20 % som arbetar med denna fråga. Reaktorteknologi på KTH befarar att stödet från VR till doktorander enligt det svenskfranska avtalet inom kärnkraftteknik kommer att upphöra. Övriga ansökningar till VR har fått avslag. När doktoranderna inom det svensk-franska avtalet är klara, så är det troligt att dessa inte kan ersättas. Dock ska noteras att anpassning av verksamheten för att kunna passa in i SKC:s verksamhet har gjorts. En viktig aspekt som avdelningen har flaggat för är den bränslerigg som avdelningen har. Den utnyttjas inte i den utsträckning som behövs, SSM har avslutat en serie försök, och det är risk att den måste avvecklas. Det finns två bränsleriggar (en för BWR och en för PWR) på Westinghouse Electric, men det är tveksamt i vilken utsträckning som SSM ska utnyttja denna anläggning som är ägd av industrin. SSM måste ställa frågan om SSM avser att fortsätta verksamheten på bränsleriggen eller om den ska avvecklas. Kärnsäkerhet på KTH har den finansiella situationen under kontroll de närmaste två åren. Avdelningen erhåller mer än 50 % av sina medel från EU, vilket innebär en osäkerhet inför framtiden. För att kunna behålla personalstyrkan måste man fortsätta vara lyckosam med ansökningar till EU. Viktigt att notera är att driftskostnaderna för den ganska omfattande avancerade experimentella utrustningen som finns på avdelningen för Kärnsäkerhet finansieras främst av EU-projekten. Även Kärnkemi på Chalmers har förlorat många doktorander som tidigare har finansierats av SKB, främst inom transmutationsforskning. Avdelningen påpekar att det är olyckligt då Sverige har gjort ett mycket bra arbete inom transmutationsforskningen, t.ex. finns det bara två extraktionsmetoder i världen, varav Chalmers har utvecklat den ena. Avdelningen deltar även i EU-projekt. Kärnkemi på Chalmers har ett modernt laboratorium och är ett av få lärosäten i världen som kan forska på plutonium. Avdelningen arbetar även inom svåra haverier och har stöd från APRI-projektet (Accident Phenomena of Risk Importance) och SSM. När det gäller Kärnkemi på KTH ingår de i avdelningen för Tillämpad fysikalisk kemi. En stor andel av finansieringen kommer från SKB och förutses fortsätta tills vidare.

Sida 12 (21) Tabell 2. Forskning inom väsentliga kärnkraftsområden i Sverige Väsentligt kärnkraftsområde, lärosäte Reaktorfysik, KTH Nukleär teknik, Chalmers Reaktorteknologi, KTH Kärnsäkerhet, KTH Kärnkemi, KTH Kärnkemi, Chalmers Tillämpad kärnfysik UU Hållfasthet, KTH 2 Institution/avd/ehet Skolan för Teknikvetenskap, Institutionen för fysik, Avdelningen för reaktorfysik Institutionen för teknisk fysik, avd. för Nukleär teknik Skolan för Teknikvetenskap, Institutionen för fysik, Avd. för reaktorteknologi Skolan för teknikvetenskap, Institutionen för fysik, avd. för kärnsäkerhet Skolan för Kemivetenskap, Inst. för kemi, avd. för tillämpad fysikalisk kemi Inst. för Kemi- och bioteknik, avd. för Energi och material Fysiska sektionen, inst. för fysik och astronomi, tillämpad kärnfysik Skolan för teknikvetenskap, Inst. för hållfasthetslära Huvudsaklig inriktning Blykylda reaktorer (Gen-IV), utveckling av nitridbränsle, strålningsskador på material Gen-IV reaktorer, experimentell neutronfysik, härdfysik, brusanalys, termohydraulik, ickespridning Termohydraulik i härd, Monte-Carlometoder, åldring och termoutmattning, Gen-IVreaktor Termohydraulik och fenomen vid svåra haverier, karakterisering av material vid höga temperaturer, utveckling av deterministiska och probabilistiska metoder i säkerhetsanalyser Strålningsinducerade processer i fasgränsytor Lösningskemi, separationsstudier vid transmutation, reaktorvattenkemi och kemin vid slutförvar av bränsle, Gen-IV reaktorer Kärnbränslediagnostik, icke-spridning, neutronfysik Brottmekanik & utmattning, materialteknik, tillförlitliga konstruktioner Personal/varav doktorander på enhet 1 11/5 Cirka 17/5 7/3 Cirka 20/10 9 3 /5 8/6 20-25/7-8 Chalmers Chalmers tekniska högskola, KTH - Kungliga tekniska högskolan, UU Uppsala universitet 1 Om icke kärnkraftsrelaterad forskning ingår i avdelningen så räknas inte dessa personer. För några avdelningar har detta varit svårt att uppskatta. 2 Hållfasthet tillhör inte de väsentliga kärnkraftsområden enligt den definition som används i denna rapport, men har tagits med då det ger en bild av ett viktigt område. Det finns alltså fler lärosätena som har kärnkraftsrelaterad forskning inom materialområdet, men som har utelämnats av tidsskäl 3 Inom skolan för kemivetenskap finns det ytterligare cirka 8 personer som arbetar med kärnkraftsrelaterade ämnen. Tillämpad kärnfysik på UU skiljer sig i några avseenden då universitets kärnkraftskompetens för utbildning och forskning är samlad i en avdelning tillsammans med fusion och utbildning i strålskydd. Som nämnts i föregående avsnitt så har avdelningen en stor utbildningsverksamhet, vilket främst beror på KSU:s uppdrag till UU att svara för stora delar av KSU:s kärnkraftsutbildning. Fr.o.m. 2016 kommer UU svara för denna verksamhet. Det finns en stor osäkerhet för framtiden om det är möjligt att 7/4

Sida 13 (21) behålla cirka 25 personer verksamma inom forskning och utbildning inom kärnkraftsområdet. På Hållfasthet på KTH är situationen stabil, men det finns oro att den adjungerade professur (½-tid) som Vattenfall stöder inte kommer att fortsätta. Det är beklagligt så den tjänsten har fungerat som en viktig länk mellan kärnkraftsbolagen och KTH. Men avdelningen har i övrigt inte noterat några neddragningar på forskningsmedel. En orsak är SKC:s omprioriteringar av sin verksamhet. Kommentar: KTH har inte mindre än fyra avdelningar som arbetar med traditionella kärnkraftsområden: Reaktorfysik, Reaktorteknologi, Kärnkraftsäkerhet och Kärnkemi. Samarbetet mellan dessa avdelningar, förutom det gemensamma masterprogrammet, är ganska litet, vilket har historiska orsaker. Två av avdelningarna är relativt små, Reaktorfysik och Reaktorteknologi. 5.3 Något om övriga kärnkraftsrelaterade ämnen Som nämnts tidigare i avsnitt 3 har materialområdet blivit knapphändigt beskriven i denna rapport. Endast avdelningen Hållfasthet på KTH har intervjuats. Men materialområdet ingår i många områden i samhället och är inte en hotad grundutbildning. Däremot måste en komplettering för att kunna arbeta inom kärnkraftsområdet för att förstå strålningens inverkan på material, vilket genomförs inom industrin, SSM och andra avnämare. När det gäller hållfasthet bedrivs mycket forskning och kompetensläget är relativt gott. Men det finns tydliga signaler att industrin börjar minska sin forskning p.g.a. det ansträngda ekonomiska läget som orsakas av det låga elpriset. När det gäller infrastrukturen så har inte Studsvik ingått i denna rapport. Studsvik har en omfattande kompetens och utrustning för materialforskning. Det internationella projektet SCIP för bränsleforskning har haft stor betydelse för Studsvik för att behålla kompetens inom bränsleområdet. MTO-området ska också beröras kortfattat. Det är ett viktigt område som SSM (och tidigare SKI) har bedrivit framgångsrikt. MTO har blivit alltmer viktig även inom andra områden än kärnkraftsområdet så grundutbildningen kan anse säkrad. Kompetensläget är därför gott i många avseenden, men det saknas kompetens av MTO med kopplingen psykologi och komplex säkerhetsverksamhet. MTO-enheten på SSM anser det därför önskvärt med att en forskningsgrupp etableras inom detta område och att återuppta finansiering av en professur inom området. Vidare är SSM:s deltagande i Haldenprojektet, som har den starkaste MTO-forskningen i världen, mycket viktigt för Sverige. SSM bör fortsätta vara aktiv i detta projekt och bör överväga att skicka en s.k. trainee till Haldenprojektet. De väsentliga forskningsområden som lyfts fram i tabell 2 har betydelse även för uppbyggnaden av nationell kompetens nödvändig för en säker hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle samt avvecklingen av befintliga reaktorer. Sverige är i vissa delar världsledande, t.ex. genom det arbete som under 30 år bedrivits av kärnkraftsföretagens bolag Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) med att utveckla tekniska lösningar för slutförvaring av använt kärnbränsle.

Sida 14 (21) 6. Orsaken till farhågor för den framtida kompetensen Som framgår av kapitel 5 finns en stor oro på lärosätena för framtiden och några har uttryckt att år 2016 blir ett kritiskt år. Orsaken till den oro som finns vid kärntekniska avdelningar är flerfaldig: SKB har upphört med att finansiera transmutationsforskning. Det kan påpekas att i SSM2011 [2], så var det känt att SKB skulle fasa ut detta stöd under en treårsperiod med början 2012. Projekt GENIUS 3, som finansierades av Vetenskapsrådet (VR) är avslutat. Det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik går ut vid årsskiftet 2017/18. Arbete pågår med att ta fram ett nytt avtal men det finns en risk att detta samarbete upphör. Det politiska läget avseende kärnkraft har lett till att färre vill fortsätta att studera kärnkraftsrelaterade utbildningar. Många teknologer uppfattar kärnkraften som en döende industri. Låga elpriser har lett till att Vattenfall har beslutat att avveckla två reaktorer i Ringhals. För Oskarshamnsverket har E.ON:s beslutat att inte återstarta en reaktor och att även stänga ytterligare en reaktor när en avvecklingsplan har tagits fram. Kärnkraftsindustrin har p.g.a. låga elpriser ett mycket pressat ekonomiskt läge och kommer att vara ovillig att bidra med mera pengar till forskning och utbildning, det är snarare en risk att det sker en neddragning. SKC har lagt om sin forskningsinriktning med större inriktning på åldrings- och materialfrågor samt bränsleutveckling. Detta har resulterat att framtiden för forskning och utbildning i kärnkraftsämnen är i farozonen. Flera avdelningar förutser att en neddragning kan ske, exempelvis så är masterkursen på Chalmers i farozonen. Det bör finnas en kärnkraftsutbildning även i västra Sverige. När Sverige tidigare har befunnit sig i stort samma läge med hotad forskning och utbildning, så har industrin tillsammans med SKI gått in med pengar för att stödja doktorander och tjänster. En viktig skillnad nu jämfört med tidigare är att då hade inte kärnkraftsindustrin ekonomiska problem, d.v.s. kraftbolagen gick med vinst vilket inte är fallet idag. Det kan därför vara svårare att få med sig industrin för att utvidga stödet till lärosätena för att behålla forsknings- och utbildningskapacitet. 3 GENIUS = Generation IV-forskning i universitets-sverige, samarbete mellan KTH, Chalmers och UU

Sida 15 (21) 7. Uppskattning av kostnader för att behålla forsknings- och utbildningskapacitet En fråga som ställts under arbetet med denna rapport: Vad är kostnaderna för att behålla forsknings- och utbildningskapaciteten? Denna fråga är mycket svår att svara på av flera orsaker: Är den nuvarande forsknings- och utbildningskapaciteten nödvändig för att kunna ha tillräckligt god forskning för att attrahera studerande och doktorander? Kommer det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik förlängas? I denna rapport förutsätts att det inte kommer att ske. Kommer kraftbolagen minska sitt bilaterala stöd till lärosätena? Det finns tecken att det kan bli så. Finns det t.o.m. en risk att kraftbolagen avslutar SKC? Vad innebär utfasningen av fyra kärnkraftverk? Hur går det med kommande EU-ansökningar? T.ex. är mer än hälften av avdelningen för Kärnsäkerhets (KTH) verksamhet finansierad av EU-medel. Ett problem som alla intervjuade avdelningar har påpekat, det är att de är "extremt" (citat från flera intervjuer) beroende av extern finansiering. Och det beror i sin tur beroende på att de har ganska få studerande då fakultetsmedel tilldelas per studerande i kurser och per färdig doktorand. Och eftersom studerandeantalet har minskat efter regeringsskiftet betyder det att avdelningarna får dålig täckning med fakultetsmedel. Om man ska försöka göra en beräkning av hur mycket forskningsmedel som hittills har fastas ur och kommer att fasas ur, så gäller det tre finansieringskällor: SKB:s stöd till transmutationsforskning, GENIUS-projektet (finansierat av VR) och det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik, som kommer upphöra 2017/18. SKB:s stöd till transmutationsforskning var år 2011 cirka 7 MSEK/år och har helt fasats ut under år 2015. Bortfallet av detta stöd slog ojämnt mellan lärosätena, intrycket är att Reaktorfysik, KTH, och Kärnkemi, Chalmers, förlorade mest och det är stor risk att Sverige förlorar sin position inom transmutationsforskningen. Enda sättet att behålla den är genom att få delta i ett EU-projekt. När det gäller GENIUS-projektet pågick det under åren 2009-2012 och erhöll 36 MSEK, dvs, totalt cirka 9 MSEK/år fördelat på de tre lärosätena KTH, Chalmers och UU. Det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik har haft stor betydelse, dels för att det har gällt framtida teknik som lockar studerande. Det gäller forskning för doktorander och post-docs om forskningsreaktorn Jules Horowitz (som håller på att byggas i Frankrike) och demonstrationsreaktorn ASTRID 4. Avtalet är på 6,6 M på 7 år (2011-2017), vilket innebär i snitt cirka 8 MSEK/år. Hittills har två utlysningar skett (2011 och 2013) och 56 MSEK har fördelats, vilket är ett betydande tillskott till avdelningarnas verksamhet, framför allt på Nukleär teknik på Chalmers, som har erhållit drygt hälften av dessa forskningsmedel. Den största delen av utdelade medel kommer att upphöra vid årsskiftet 2016/2017 och år 2017 finns då endast ett projekt kvar på Reaktorfysik, KTH. Om antagandet att alla VR-finansierade projekt försvinner helt efter 2017 motsvarar detta ett bortfall på cirka 8 MSEK/år. Lärosätena har kontaktat CEA om ett fortsatt samarbete och även tagit kontakt med VR, men det är i högsta grad osäkert om VR kommer att fortsätta detta stöd. Avtalet var en konsekvens av att ESS (European Spallation Source) placerades 4 Advanced Sodium Test Reactor for Industrial Demonstration, en natriumkyld s.k. Gen-IV reaktor som planeras i Frankrike

Sida 16 (21) i Sverige och att Frankrike önskade motköp inom kärnteknikområdet. En fortsättning av avtalet kan endast ske i konkurrens med andra projektförslag och den konkurrensen är hård. I denna rapport förutsätts att avtalet inte förlängs av VR. Vattenfall har några riktade stöd, t.ex. till en doktorand till reaktorfysik på KTH och en halvtid professur till Hållfasthet på KTH (samt en ½-tids professur inom PSA). Det är risk att Vattenfall drar tillbaka dessa riktade stöd. En stor framtida osäkerhet är vad som händer när fyra kärnkraftverk läggs ner till år 2020. Det betyder att färre kraftverk ska bära kostnaderna för att stöda forskning och utbildning på lärosätena. På sikt kan det betyda att kärnkraftsindustrin kommer att bidra med än mindre bidrag till lärosätena. Det skulle kräva ett mer omfattande arbete att bedöma behovet att säkra högkvalitativ forskning och utbildning vid lärosätena än vad som har varit möjligt. Som nämnts i början av detta kapitel så finns det många osäkerheter. Men om man utgår från de forskningsmedel som har fasats ur och kommer att fasas ur så är det SKB transmutationsforskning på cirka 7 MSEK/år, GENIUS-projektet på cirka 9 MSEK/år och det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik på cirka 8 MSEK/år, d.v.s. totalt cirka 24 MSEK/år. Det är ingen tvekan av att när så mycket pengar försvinner från dessa väsentliga områden så kommer det att påverka den forskning som utförs och därmed även studerande som vill forska inom dessa ämnen. Ett sätt att påverka industrin att öka medlen till dessa områden är att gå med i SKC och därmed påverka innehållet. Det är också ett sätt att säkra att SKC lever vidare efter 2016, även om risken att SKC skulle läggas ner får anses vara liten men inte kan uteslutas. Det skulle också kunna påverka industrin att inte minska sitt bidrag till SKC. Vidare är bedömningen att de skäl som förelåg när SSM lämnade SKC inte längre finns. Men detta kommer endast påverka den totala bilden för de väsentliga områdena relativt marginellt, men fördelarna med att försäkra sig om industrins stöd till SKC är viktig. Men en rimlig uppskattning är att när det svensk-franska avtalet inom kärnkraftteknik upphör (endast en mindre del, cirka 2 MSEK år 2017 kvarstå efter årsskiftet 2016/17) så bör det täckas av nya medel, vilket betyder att cirka 15 SEK/år behöver tillföras lärosätena. Motivet till att inte föreslå ett större belopp beror på att det var endast några få år alla projekt pågick samtidigt, det förefaller troligt att cirka 15 MSEK skulle kunna vara tillräckligt. Var dessa extra forskningsmedel ska läggas skulle kräva en mer utförlig analys. Denna summa kan finansieras antingen genom att VR utlyser forskningsmedel inom området alternativt att SSM begär ytterligare forskningsmedel för att täcka upp behoven med hänvisning till EU:s kompletterande Kärnsäkerhetsdirektiv 2014/87/Euratom, artikel 7. Här kan nämnas en kreativ idé som kom fram i en av intervjuerna för att få en hävstångseffekt på satsade forskningsmedel. I England har Horizon Nuclear fått klartecken att bygga 4 stycken ABWR. Men eftersom England inte har någon erfaren het av BWR kan SSM föreslå Office for Nuclear Regulation (ONR) och National Nuclear Laboratory (NNL) att inleda ett samarbete, där engelska forskare studerar i Sverige och England står för merparten av kostnaden. Detta skulle kunna vara ett relativt billigt sätt att stärka forskningen på svenska lärosäten.

Sida 17 (21) 8. Slutsatser och rekommendationer Den situation som kärnkraftsforskningen och utbildningen befinner sig idag påminner om situationen i början av 2000-talet. Då var det stor risk att de tjänster för de professorer som skulle gå i pension i närtid inte skulle ersättas. SKI och kärnkraftindustrin beslöt då i det läget att utöka SKC:s budget från att tidigare endast omfatta stöd till doktorander till att även innefatta stöd till tjänster vid lärosätena. Det finns dock en viktig skillnad: idag går kärnkraftverken med förlust p.g.a. de låga elpriserna, vilket påverkar kraftbolagens vilja att öka stödet till lärosätena. Situationen skiljer sig mellan de avdelningar som intervjuats, några avdelningar har redan påverkats starkt av SKB:s utfasning av stöd till transmutationsforskning (gäller främst reaktorfysik, KTH och kärnkemi, Chalmers) och GENIUS-projektet, andra avdelningar befarar neddragning främst p.g.a. att det svensk-franskavtalet inom kärnkraftteknik upphör vid årsskiftet 2017/2018. Det finns även tecken på att kärnkraftverken vill minska sitt stöd till lärosätena, t.ex. stöder Vattenfall doktorand till reaktorfysik på KTH och en halvtid professur till Hållfasthet på KTH. De väsentliga kärnkraftsområdena i Sverige har förlorat och kommer att förlora mellan åren 2011 2017 cirka 24 MSEK/år. Detta bortser från eventuella neddragningar från industrin till lärosätena. Vid ett SKC-möte i år den 8 oktober verkar de flesta närvarande förutsätta att samarbetet inom SKC kommer att fortsätta efter år 2016, vilket är mycket viktigt för att många avdelningar inom väsentliga kärnkraftsområden (definieras här som Reaktorfysik, Reaktorteknologi, Kärnsäkerhet och Kärnkemi) ska kunna fortsätta leverera god forskning och kunna attrahera studerande och doktorander. Men SSM bör påverka SKC:s inriktning till att öka stödet till dessa områden och minska SKC:s stöd till de fokusområden som SKC har under pågående avtalsperiod. Detta åstadkommes enklast genom att åter bli en part i SKC. När det gäller inspelet till forskningspropositionen framgår klart av intervjuerna att Gen- IV forskning (inklusive transmutationsforskning) är den typ av forskning som kan locka studerande och doktorander att arbeta inom kärnkraftsområdet.. Det är i högsta grad framtidsinriktat och ger Sverige en mer framträdande position i detta arbete. Detta kommer också betyda att Sverige kommer ses som en seriös forskningspart inom detta område, vilket ökar möjligheterna med samarbete med andra parter i Europa och ökad chans att få positiva besked på ansökningar om forskningsmedel av EU. Sverige kan då även påverka säkerheten i framtida reaktorer i andra länder. Rekommendation 1: Bedömningen är att cirka 15 MSEK/år kommer att behövas som stöd till lärosätena för att försäkra sig om att attraktiv forskning kan bedrivas på lärosätena och som kan locka studeranden och doktorander. Hur dessa medel ska fördelas behöver analyseras vidare. Vidare bör SSM:s strävan vara att behålla två masterkurser i Sverige, en på KTH och en på Chalmers samt en högskolekurs på UU. Rekommendation 2: SSM bör överväga att åter bli en av parterna i SKC. SSM bör då verka för att en större del av budgeten går till de väsentliga kärnkraftsområdena. Rekommendation 3: SSM måste även göra en översyn av den experimentella infrastrukturen, vilket inte har gjorts i denna rapport. Vilken experimentell forskning anser SSM så viktig att den måste stödas? När det gäller t.ex. bränsleriggen på Reaktorteknologi, KTH, kan avdelningen bli tvungen att lägga ner denna.

Sida 18 (21) Rekommendation 4: För att locka lovande studenter till doktorandutbildning, vilket i sin tur lockar studerande till grundkurser, kan det vara lämpligt att satsa på forskning gällande framtida reaktorer, vilket även kan innefatta transmutation.

Sida 19 (21) 9. Referenser [1] SSM2014-1013-2, Bilaga 2 Rapport av Regleringsbrevsuppdrag Nationell kompetens inom strålskyddsområdet [2] SSM2011 Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle. Strålsäkerhetsmyndigheten 2011. Deluppdrag 1: Kompetensläge i Sverige. Dnr 2011-741 [3] G. Löwenhielm, Assuring nuclear safety education into the 21 st century in Sweden. International Conference on Nuclear Knowledge Management: Strategies, Information Management and Human Resource Development, 7-10 September 2004, Saclay, France.

Sida 20 (21) Bilaga 1 Intervjuer Följande personer har intervjuats vid framtagandet av denna rapport: Kungliga tekniska högskolan: Janne Wallenius Henryk Anglart Sevostian Bechta Jonas Faleskog Mats Jonsson Professor, Reaktorfysik Professor, Reaktorteknologi professor, Kärnkraftsäkerhet Professor, Hållfasthetslära Professor, Kärnkemi Chalmers tekniska högskola: Christophe Demazière Bitr. professor, Teknisk Fysik/Nukleär teknik Christian Ekberg Professor, Kemi och Kemiteknik, Industriell Materialåtervinning och Kärnkemi Uppsala universitet: Ane Håkansson Professor, Tillämpad kärnfysik Gruppintervju Michael Österberg Universitetslektor, - - Tillämpad kärnfysik Stephan Pomp Professor, tillämpad kärnfysik - - Svenskt Kärntekniskt Centrum: Hans Henriksson SKC föreståndare (Vattenfall) Strålsäkerhetsmyndigheten: Eva Simic Forskningschef Michael Knochenhauer Avdelningschef Gruppintervju, Avd. K Kärnkraftsäkerhet Lars Skånberg Enhetschef, Strukturintegritet - - och händelseuppföljning Anne Edland Enhetschef - - Människa-Teknik-Organisation Annelie Bergman Enhetschef Reaktorteknik och analys - - Jan Hanberg Enhetschef - - Systemteknik Maria Nordén Utredare, Slutförvaring Gruppintervju, avd. R av radioaktivt avfall Erika Sundén Inspektör, Nukleär - - icke-spridning och transport Åsa Zazzi Utredare, - - Drift och avfall INBEx (konsultbolag för ledarskap inom kärnkraftsbranschen): Jan Blomgren Chef

Sida 21 (21) Bilaga 2 Intervjufrågor Innan intervjuerna genomfördes delgavs alla intervjuade en bakgrundsbeskrivning av uppdraget och vilka frågor som skulle ställas till resp. intervjuad enligt nedan. Frågor till andra parter togs bort. Frågorna till INBEx gällde enbart SSM:s inspel till forskningspropositionen. Gustaf Löwenhielm, 2015-09-20 Bakgrund till intervjuer med SSM, KTH, Chalmers, UU och SKC. Utbildningsdepartementet har i år begärt in underlag från SSM till forskningspropositionen, som kommer ut vart fjärde år. SSM har gett undertecknad uppdraget att avlämna en rapport till SSM för att kunna ge Miljödepartementet detta underlag. Arbetet ska begränsas till kärnsäkerhet med undantag av avfallsområdet då denna forskning finansieras av industrin. Den forskning som prioriteras ska vara framåtsyftande och gärna skapa spetskompetens. Enligt ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson: Med hjälp av forskningen ska vi ju både stärka svenskt näringsliv och anta de samhällsutmaningar som vi har, vilka handlar om klimat och demografi. Områden som är viktiga är exempelvis life science och klimatforskning. Men vi vill också stå bakom den fria forskningen det som stärker lärosätena själva anser att de kan bygga starka forskningsmiljöer kring. Det framgår även i intervjun att Hellmark Knutsson vill stärka det fasta forskningsanslaget till högskolor/universitet. Arbetet består i att intervjua nyckelpersoner på universitet/högskolor, SKC och SSM. Min avsikt är att få fram några få områden som kan uppfylla kriterierna framåtsyftande forskning och skapa spetskompetens inom kärnsäkerhet. Arbetet måste bedrivas inom en ganska snäv tidsram och bedömningen är att intervjuerna måste vara klara till den 2 oktober för att hinna med att skriva ett rapportutkast till den 12 oktober. Frågor till SSM anställda: 1) Vad anser du om forskningsläget inom ditt område? 2) Vad anser du om kompetensläget (generellt, SSM) inom området? 3) Vilken forskning anser du ska prioriteras inom området och som uppfyller kriterierna ovan (framåtsyftande, skapa spetskompetens)? Finns förutsättningar för universitet/högskolor att genomföra en sådan forskning? 4) Övriga kommentarer? De frågor jag kommer att ställa till universitet/högskolor är följande: 1) Hur många personer finns i din organisation (räkna halvtidsanställd som 0,5 personer, etc)? 2) Hur många studerande, grundkurs, masterkurs; 2014 resp. 2015? 3) Hur finansieras verksamheten? 4) Vilken forskning pågår f.n. inom organisationen? 5) Hur ser samarbetet ut med andra institutioner inom området? Internationellt? 6) Vilken forskning anser du ska kunna ingå i SSM:s underlag till utbildningsdepartementet med tanke på de kriterier som ges ovan? Frågor till SKC föreståndare: 1) Vilken forskning prioriterar TH? 2) Vilken forskning skulle TH vilja se ska ingå i forskningspropositionen