Årsrapport. Årsrapport1998 FÖR UNIVERSITET & HÖGSKOLOR 1998

Årsrapport Årsrapport1998 FÖR UNIVERSITET & HÖGSKOLOR 1998

Årsrapport rsrapport1998 FÖR UNIVERSITET & HÖGSKOLOR 1998 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK

ÅRSRAPPORT FÖR UNIVERSITET & HÖGSKOLOR 1998 REDAKTÖRER Onni Tengner, Charlotte Hasth, Inger Rydén Bergendahl AVSNITTET EN ÖVERSIKTLIG BILD Onni Tengner AVSNITTET DEN SVENSKA HÖGSKOLAN Onni Tengner AVSNITTET GRUNDUTBILDNING Claes Petri, Carl Hård af Segerstad, Lars Brandell, Marie-Louise Persson AVSNITTET STUDENTERNA Lars Brandell AVSNITTET INTERNATIONELLA KONTAKTER Torsten Kälvemark, Nita Molander AVSNITTET FORSKARUTBILDNING Vaike Pielbusch, Jan-Åke Engström AVSNITTET FORSKNING Carin Callerholm, Jan-Åke Engström, Carl Hård af Segerstad AVSNITTET EKONOMI Carin Callerholm AVSNITTET PERSONALEN VID UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR Onni Tengner, Ingrid Anderbjörk Nedisad radio- och TV-mast (323 m) i Arvidsjaur. Forskning om atmosfärisk nedisning bedrivs bland annat för att kunna analysera haveriorsaker för master och kraftledningar. Luleå tekniska universitet, Eva Sundin. SAMMANSTÄLLNING OCH BEARBETNING AV EKONOMIDATA OCH STUDERANDEUPPGIFTER Gerd Lindau GRAFISK FORM & FIGURER Nilsson Design AB & Högskoleverkets informationsavdelning OMSLAGSFOTO Per Bergström Stockholms universitetsbibliotek är den centrala punkten i universitetets verksamhet i Frescati, mitt i Nationalstadsparken. Stockholms universitet. FOTON Denna årsrapport illustreras med bilder från olika forskningsmiljöer. TRYCK Fälth & Hässler AB, Värnamo 1999 PAPPER Inlaga: MultiArt Silk 115 g Omslag: Invercote Creato gl 240 g Högskoleverkets rapportserie 1999:11 R ISSN 1400-948X ISRN HSV-R 99/11 SE

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord...4 UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR I SVERIGE 1998...5 En översiktlig bild...6 INLEDNING...6 GRUNDLÄGGANDE HÖGSKOLEUTBILDNING...7 FORSKARUTBILDNING...10 BEFOLKNINGENS UTBILDNINGSNIVÅ...11 RESURSER FÖR HÖGRE UTBILDNING OCH FORSKNING...12 Den svenska högskolan...18 KORT TILLBAKABLICK...18 HÖGSKOLESEKTORN I DAG...20 REGLER FÖR HÖGSKOLEUTBILDNING...21 REGLER FÖR FORSKARUTBILDNING...22 FORSKNING INOM HÖGSKOLAN...23 FINANSIERING AV HÖGSKOLANS VERKSAMHET...24 ORGANISATION OCH LÄRARTJÄNSTER...25 Grundutbildning...27 SÖKANDE OCH NYBÖRJARE...27 IN- OCH UTFLÖDE I HÖGSKOLESYSTEMET...29 UTFÄRDADE EXAMENSBEVIS...32 UTBILDNINGSVOLYMEN I HÖGSKOLAN I TERMER AV ANTAL HELÅRSSTUDENTER...33 VILKA HAR FÅTT UTBILDNINGSPLATSERNA?...36 BEFOLKNINGENS UTBILDNINGSNIVÅ...39 Studenterna...41 ANTALET STUDENTER...43 STUDENTERNAS ÅLDER...43 KVINNOR OCH MÄN...44 FAMILJ OCH BARN...45 STUDENTERNAS BAKGRUND...45 HUR STUDENTERNA BOR...47 STUDIEFINANSIERING...48 VARFÖR MAN STUDERAR...50 Internationella kontakter...52 VIDGAD INTERNATIONALISERING...52 STUDENTUTBYTE...53 FREE MOVERS...55 LÄRARUTBYTE...55 PROJEKTSAMARBETE...56 innehålls förteckning Forskarutbildning...57 NYA FORSKARSTUDERANDE...57 AKTIVA STUDERANDE...58 STUDIEFINANSIERING...59 EXAMINATION...60 DOKTORANDER FRÅN LÄNDER UTANFÖR NORDEN OCH EUROPEISKA UNIONEN...65 ARBETSMARKNADEN FÖR FORSKAREXAMINERADE...67 Forskning...70 FORSKNINGENS OMFATTNING...70 FORSKNINGSVOLYMEN MÄTT SOM PUBLICERADE VETENSKAPLIGA ARTIKLAR...73 FORSKNINGENS INRIKTNING...76 EU-FINANSIERAT FORSKNINGSSAMARBETE...79 Ekonomi...80 TOTALA KOSTNADER...80 INTÄKTER OCH KOSTNADER...81 RESULTATUTVECKLINGEN...81 PRODUKTION I FÖRHÅLLANDE TILL GRUNDUTBILDNINGSANSLAGEN...83 Personalen vid universitet och högskolor...86 ÅRSVERKEN TOTALT...86 LÄRARE OCH FORSKARE...86 ARBETSTIDENS FÖRDELNING...89 KVINNOR OCH MÄN...90 Summary...93 LIST OF TERMS...102 KVALITETSDEKLARATION...103 BASFAKTA...104 PROFESSURER...105 EXAMENSRÄTTER...127 3

NU-DATABASEN högskolestatistik på Internet http://nu.hsv.se Många av de statistiska uppgifter som presenteras i Årsrapport för universitet och högskolor 1998 finns tillgängliga i Högskoleverkets statistikdatabas, NU (Nationell Uppföljningsdatabas för universitet och högskolor). I NU finns fakta och statistik om samtliga Sveriges universitet och högskolor från och med budget/läsåret 1993/94. Uppgifterna ligger antingen per budgetår eller terminsvis. NU är ett utmärkt hjälpmedel för dig som snabbt och lätt vill hitta tillförlitlig statistik om svenska universitet och högskolor.har du behov av fördjupade analyser kan du enkelt spara önskad information som en excelfil för fortsatt bearbetning. I NU finns bl.a. uppgifter om: Grundutbildningen: antal personer som söker till, är nybörjare vid, finns registrerade vid, och tar examen från olika universitet och högskolor och dess utbildningar. Här finns också uppgifter om antal helårsstudenter och helårsprestationer, hur många som får statliga studiemedel och uppgifter om internationellt utbyte. Forskning och forskarutbildningen: antal som är nyantagna vid, registrerade som aktiva vid, och tar examen från forskarutbildningarna vid landets universitet och högskolor. Dessutom finns uppgifter om forskningsvolym och antal professurer. Personal: här finns volymuppgifter som antal lärarårsverken och personalårsverken vid svenska universitet och högskolor.vidare finns uppgift om hur många av lärarna som har disputerat och hur många som har särskilda befattningar samt omfattningen av det internationella utbytet bland lärarna. Ekonomi: uppgifter om ekonomi finns särredovisade med olika intäkter och kostnader liksom universitetens och högskolornas resultaträkningar. Förord Högskoleverkets årsrapport syftar till att ge en samlad, översiktlig bild av högskoleverksamheten. Årsrapporten är också en vägvisare till andra publikationer och datakällor där aktuella frågeställningar belyses mer detaljerat. Årsrapporten omfattar lärosäten med såväl statlig som kommunal och enskild huvudman. Den speglar utvecklingen inom högskolesektorn t.o.m. budgetåret 1998. För att inte bryta tidsserierna redovisas bl.a. vissa studerandedata för läsåret 1997/98 och även för höstterminen 1998. Årsredovisningarna från de statliga universiteten och högskolorna utgör ett viktigt underlag för analyserna och redovisningen i årsrapporten. De kommunala och enskilda lärosätena lämnar i huvudsak motsvarande uppgifter. Statistiska Centralbyrån har på Högskoleverkets uppdrag samlat in och sammanställt uppgifter om studerande och personal. Underlag till årsrapporten hämtas även från annan statistik samt andra utredningar och rapporter avseende t.ex. internationell statistik. Förutom denna huvudrapport publiceras en tabellbilaga med mer detaljerade uppgifter. Denna finns även tillgänglig på diskett. En fickversion på svenska samt en förkortad version på engelska ges också ut. Samtliga publikationer finns tillgängliga på Högskoleverkets hemsida på Internet (www.hsv.se). Via hemsidan kan man också nå Högskoleverkets databas för nationell uppföljning av högskolan, NU-databasen. Sigbrit Franke universitetskansler Inger Rydén Bergendahl avdelningschef För samtliga uppgifter som du kan göra egna urval på kan olika relevanta fördelningar göras på t.ex. utbildningsområden, fakulteter, län, examenstyper, kön, ålder och olika intäkts- och kostnadskällor. Utöver allt detta finns i NU universitetens och högskolornas regleringsbrev, uppgifter om högskolebiblioteken och ett omfattande hjälp- och informationssystem. 4

UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR I SVERIGE 1998 LÄROSÄTEN MED RÄTT ATT UTFÄRDA EXAMINA INOM GRUNDLÄGGANDE HÖGSKOLEUTBILDNING OCH FORSKARUTBILDNING Statlig huvudman Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Stockholms universitet Umeå universitet Linköpings universitet Karolinska institutet Kungl. Tekniska högskolan Luleå tekniska universitet Sveriges lantbruksuniversitet Enskild huvudman Chalmers tekniska högskola Handelshögskolan i Stockholm Högskolan i Jönköping 1 UU LU GU SU UmU LiU KI KTH LTU SLU CTH HHS HJ LÄROSÄTEN MED RÄTT ATT UTFÄRDA EXAMINA INOM GRUNDLÄGGANDE HÖGSKOLEUTBILDNING Högskolor Statlig huvudman Högskolan i Borås Högskolan Dalarna Högskolan i Gävle Högskolan på Gotland 2 Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar 3 Högskolan i Karlskrona/Ronneby 4 Karlstads universitet 5 Högskolan Kristianstad Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Växjö universitet 6 Örebro universitet 7 Idrottshögskolan i Stockholm Lärarhögskolan i Stockholm Malmö högskola 8 Mitthögskolan Mälardalens högskola Södertörns högskola Enskild huvudman Ericastiftelsen Ersta-Sköndal högskola Gammelkroppa Skogsskola Johannelunds teologiska högskola Teologiska Högskolan, Stockholm Örebro Missionsskola Konstnärliga högskolor Statlig huvudman Danshögskolan HB HDa HiG HG HH HK HK/R KAU HKr HS HT/U VXU ÖU IH LHS MAH MH MdH SH ES ESH GSs JTH THS ÖMS DH Dramatiska institutet Konstfack Kungl. Konsthögskolan Kungl. Musikhögskolan i Stockholm Operahögskolan i Stockholm Teaterhögskolan i Stockholm DI KF KKH KMH OH TH universitet och högskolor Kommunal huvudman Ingesunds Musikhögskola Enskild huvudman Stockholms Musikpedagogiska Institut Vårdhögskolor Kommunal huvudman Blekinge internationella hälsohögskola 9 Hälsohögskolan i Jönköping Hälsohögskolan Väst, Skövde 10 Hälsohögskolan Väst i Vänersborg Hälsohögskolan i Värmland 11 Vårdhögskolan Boden Vårdhögskolan i Borås 12 Vårdhögskolan Falun 13 Vårdhögskolan Gävle 14 Vårdhögskolan i Göteborg 15 Vårdhögskolan Lund/Helsingborg 16 Vårdhögskolan i Malmö 17 Vårdhögskolan i Växjö 18 Enskild huvudman Röda korsets högskola Sophiahemmets sjuksköterskeskola IMH SMI BIH HHJ SV HVV HHV VBD VHB VF VG VGÖ VLH VHM VHV RKS SHS 1 Examina inom forskarutbildning avser företagsekonomi, handelsrätt, nationalekonomi och statsvetenskap 2 Högskolan på Gotland inrättades formellt den 1 juli 1998 3 Från och med den 1 januari 1999 har Högskolan i Kalmar tilldelats vetenskapsområdet naturvetenskap 4 Från och med den 1 januari 1999 har Högskolan i Karlskrona/ Ronneby tilldelats vetenskapsområdet teknik 5 Högskolan i Karlstad benämns från och med den 1 januari 1999 Karlstads universitet 6 Högskolan i Växjö benämns från och med den 1 januari 1999 Växjö universitet 7 Högskolan i Örebro benämns från och med den 1 januari 1999 Örebro universitet 8 Malmö högskola inrättades formellt den 1 juli 1998. Från och med den 1 januari 1999 överfördes verksamheten vid odontologiska fakulteten vid Lunds universitet till Malmö högskola. 9 Inordnades i högskolan i Karlskrona/Ronneby från och med den 1 januari 1999 10 Inordnades i Högskolan i Skövde från och med den 1 januari 1999 11 Inordnades i Karlstads universitet från och med den 1 juli 1998 12 Inordnades i Högskolan i Borås från och med den 1 januari 1999 13 Inordnades i Högskolan Dalarna från och med den 1 januari 1999 14 Inordnades i Högskolan i Gävle från och med den 1 januari 1999 15 Inordnades i Göteborgs universitet från och med den 1 juli 1998 16 Inordnades i Lunds universitet från och med den 1 april 1998 17 Inordnades i Malmö högskola från och med den 1 juli 1998 18 Inordnades i Växjö universitet från och med den 1 oktober 1998 5

En översiktlig bild INLEDNING Vad händer inom högskolesektorn? Vart är den på väg? Hur hävdar sig den svenska högskolan i ett internationellt perspektiv? Det här är frågor som analyseras huvudsakligen i kvantitativa termer i Högskoleverkets årsrapporter. I detta avsnitt är avsikten att i korta ordalag fokusera på vissa aspekter av högskolans utveckling och att placera Sverige på kartan i ett internationellt perspektiv. De underliggande analyserna finns längre fram i årsrapporten. Först behandlas huvuddragen av utvecklingen inom grundutbildningen och forskarutbildningen under senare tid. Därefter följer några kommentarer om den svenska befolkningens utbildningsnivå. Slutligen belyses resursutvecklingen inom grundutbildning och forskning/forskarutbildning. REGISTRERADE HÖGSKOLENYBÖRJARE 29 800 DISTANSUTBILDNING LIC + DR EXAMINERADE AKTIVA DOKTORANDER NYANTAGNA DOKTORANDER EXAMINERADE, GRUNDUTBILDNING STUDENTER TOTALT, GRUNDUTBILDNING 64 500 305 600 34 600 3 700 18 500 2 700 160 000 NYA SÖKANDE UNIVERSITET & HÖGSKOLOR LÄSÅRET 1997/98 6 EN ÖVERSIKTLIG BILD

GRUNDLÄGGANDE HÖGSKOLEUTBILDNING Fortsatt hård konkurrens om platserna men sökandetrycket kanske lättar något Hösten 1998 var det fortfarande ett högt sökandetryck till högskoleutbildning även om det var något lättare att komma in jämfört med hösten 1997. Men det var fortfarande hårdare konkurrens om platserna hösten 1998 än i början av 1990-talet. Då fick ungefär hälften av de sökande erbjudande om en studieplats. Hösten 1998 var denna andel något över 40 procent. Trots den stora utbyggnaden av högskolan under 1990-talet har expansionen av antalet studieplatser inte kunnat hålla jämna steg med det ökande antalet sökande till högre utbildning. De som inte kommit in har ökat avsevärt de senaste åren och därmed har köerna till högskolan blivit längre. Det är framför allt ungdomar i 19-20-årsåldern som har svårt att få en studieplats. Trots hård konkurrens om platserna finns det vissa signaler om att situationen kan vara på väg att förändras. Det var något färre sökande hösten 1998 än hösten 1997 och något fler fick erbjudande om en plats. Intresset för högskolestudier bland gymnasieungdomar är alltjämt stort men har minskat något jämfört med 1997 och är nu tillbaka på samma nivå som för två år sedan. Antalet personer som gör högskoleprovet har också minskat något de senaste åren. Antalet sökande via Verket för högskoleservice inför höstterminen 1999 har inte ökat utan är i stort sett detsamma som inför hösten 1998. Å andra sidan finns det ett uppdämt behov av studieplatser för personer som sökt till högskolan under de senaste åren men som inte kommit in. En stor del av dessa personer återkommer sannolikt som sökande. Även om sökandetrycket kanske lättar något blir det fortsatt hård konkurrens om platserna. Antalet nya studenter har minskat Läsåret 1997/98 minskade antalet högskolenybörjare, dvs. studenter som inte tidigare bedrivit högskolestudier. Därmed fortsatte den minskning som noterades läsåret 1996/97 och som innebar att den uppåtgående trenden som pågått sedan mitten av 1980-talet bröts. Detta förhållande kan synas märkligt eftersom det fortfarande fanns en kö av sökande för att komma in på högskoleutbildning. Men läsåret 1997/98 liksom läsåret 1996/97 måste lärosätenas resurser i ökad utsträckning användas för de studenter som redan påbörjat högskolestudier, vilket medförde att universiteten och högskolorna inte kunde ta emot nya studenter i samma omfattning som tidigare. Även om det skett en minskning av antalet nya studenter de senaste åren ligger antalet omkring 65 000 vilket kan jämföras med 50 000 i början av 1990-talet. EN ÖVERSIKTLIG BILD 7

Något fler ungdomar med arbetarbakgrund påbörjar högskolestudier men den sociala snedrekryteringen förändras endast marginellt Under 1990-talet har det skett en viss förändring av högskolenybörjarnas sociala bakgrund. Andelen studenter från högre tjänstemannahem har minskat från 32 till 28 procent mellan läsåret 1990/91 och läsåret 1996/97 medan andelen från arbetarhem under samma period har ökat från 10 till 13 procent. Även om det sålunda skett en viss utjämning i högskolenybörjarnas sociala bakgrund har det under 1990-talet inte skett några större förändringar i den sociala snedrekryteringen till högre studier. Andelen högskolenybörjare har ökat i samtliga bakgrundsgrupper. Bland dem som föddes 1976 hade fram till 21 års ålder 54 procent av dem med högre tjänstemannabakgrund påbörjat högskolestudier. Motsvarande andel för barn till icke facklärda arbetare var 14 procent. För årskullen född 1968 var andelarna 33 respektive 7 procent. Fler kvinnor i teknisk utbildning Det har skett en markant ökning av andelen kvinnor i teknisk utbildning under senare år. Under en lång period låg andelen kvinnor bland dem som börjat en civilingenjörsutbildning omkring 20 procent. De senaste åren har denna andel ökat och uppgick läsåret 1997/98 till 28 procent. Antalet nybörjare på civilingenjörsutbildning har ökat med 650 personer under den senaste femårsperioden. Nästan hela ökningen utgjordes av kvinnor - närmare bestämt bestod ökningen av 620 kvinnor och 30 män. Även till högskoleingenjörsutbildning har andelen kvinnor bland nybörjarna ökat från 17 procent läsåret 1993/94 till 26 procent läsåret 1997/98. Totalantalet studenter ökar fortfarande något Läsåret 1997/98 studerade 305 600 studenter kortare eller längre tid i högskolan. Det är en ökning med 5 000 sedan läsåret innan, men den minsta ökningen från ett år till ett annat under 1990-talet. Utvecklingen av antalet registrerade studenter framöver beror av flera faktorer inflödet av nya studenter, studietiderna samt utflödet från högskolan. Avgörande är naturligtvis vilka resurser för studieplatser som statsmakterna kommer att ställa till lärosätenas förfogande och att det finns ett tillräckligt antal sökande till olika utbildningar. Trots det stora totalantalet sökande till högskolan kan det ändå finnas vissa kurser eller utbildningsprogram som har svårt att rekrytera nya studenter. Förlängda studietider medför att totalantalet studenter ökar. Utflödet är bl.a. beroende av examinationen. Denna bör öka mot bakgrund av expansionen av antalet studerande. En förbättrad arbetsmarknad för ungdomar kan också innebära dels ett minskat intresse för högskolestudier, dels att de som redan bedriver högskolestudier lämnar studierna med eller utan examen för att i stället ta ett arbete. 8 EN ÖVERSIKTLIG BILD

Sverige har låg andel 19-20-åringar i högskoleutbildning men toppar OECD-listan för 18-åringar i utbildning För att ge ett internationellt perspektiv på utbyggnaden av den svenska högskolan presenteras i det följande några indikatorer hämtade ur OECD-publikationen Education at a Glance. Hur hävdar sig Sverige? En indikator beskriver andelen personer i gymnasial utbildning eller högskoleutbildning i åldrarna mellan 15 och 20 år. Enligt OECD hade Sverige i jämförelse med andra länder en mycket låg andel av ungdomarna i 19-20-årsåldern i utbildning läsåret 1995/96 (senast tillgängliga OECD-data). Sverige hade tillsammans med Österrike, Ungern och Tjeckien lägst andel av alla OECD-länder. Vid en jämförelse av andelen personer i åldern 22-25 år i eftergymnasial utbildning läsåret 1995/96 placerar sig Sverige i mitten av skalan. Alla länder har byggt ut sin högre utbildning under 1990-talet. Trots den kraftiga expansionen av högskoleutbildningen placerar sig Sverige på ungefär samma plats bland OECD-länderna både läsåret 1991/92 och läsåret 1995/96. De nordiska grannländerna ligger här i topp med 24-29 procent av personerna i åldern 22-25 år i eftergymnasial utbildning läsåret 1995/96. Sverige har 18 procent vilket ger en placering som nummer 11 bland OECD-länderna. Vid en jämförelse av 26-29-åringar i högskoleutbildning placerar sig Sverige några steg högre upp på skalan på 7:e plats. Däremot har Sverige en mycket hög andel 18-åringar i utbildning. Läsåret 1995/96 bedrev 93 procent av alla 18-åringar gymnasieutbildning, vilket är den högsta andelen av alla OECD-länder. Totalantalet examina i grundutbildningen ökar endast marginellt Utbyggnaden av antalet studieplatser i högskolan under 1990-talet har ännu inte medfört motsvarande ökning av antalet examina. En sådan eftersläpning i antalet examina är dock inte unik. En liknande situation uppstod i samband med den stora expansionen av högre utbildning på 1960-talet. Även då ökade gapet mellan antalet högskolenybörjare ett visst år och antalet examina några år senare. Examina omfattande tre år eller längre stiger kraftigt Under läsåret 1997/98 utfärdades närmare 35 000 examina i grundläggande högskoleutbildning. Under 1990-talet har det skett en stor ökning av antalet examina från längre utbildningar, dvs. utbildningar som omfattar 3 år eller längre. I början av 1990-talet var andelen examina från längre utbildningar 45 procent av samtliga examina. Läsåret 1997/98 hade denna andel stigit till 90 procent. Ökningen kan förklaras av att flera utbildningar har förlängts, framför allt inom vård- och undervisningsområdena. Dessutom har den fyraåriga magisterexamen införts. EN ÖVERSIKTLIG BILD 9

Hittills oförändrad genomströmning i det långa perspektivet men stor minskning i det korta Det krävs lång tid för att den slutliga examensfrekvensen för olika nybörjarårskullar skall kunna avläsas, dvs. hur stor andel av nybörjarna ett visst år som till slut tar en examen. Marginella ökningar av examensfrekvensen sker även långt efter det att studierna påbörjades. Efter tio år hade i genomsnitt 60 procent av respektive nybörjarårskull höstterminerna 1980-1987 avlagt en examen. Om man studerar examensfrekvenser i ett kortare tidsperspektiv ser det annorlunda ut. Efter fyra år hade endast 22 procent av dem som påbörjade studierna 1993 tagit ut en examen. Motsvarande andel för dem som började 1980 var 40 procent. Trots den stora skillnaden i examensfrekvenser är det ännu för tidigt att säga något om det långa perspektivet. En tydlig trend är dock att studenterna tar allt längre tid på sig mellan studiestart och examen. Den låga examensfrekvensen efter fyra år kan endast delvis förklaras av längre utbildningar. Andra förklaringar måste sökas. En är att högskolans utbildningsutbud i ökad utsträckning utnyttjas av personer utan avsikt att ta examen. Den ökade tillströmningen till högre utbildning och den breddning av studentpopulationen som därmed skett medför att andra studiemotiv än att ta ut en examen har fått ökad betydelse. Inom ramen för Högskoleverkets projekt Studenterna i Sverige svarade 70 procent av studenterna i en enkät höstterminen 1996 att deras studier avsåg en längre utbildning som kunde leda till en examen. Resterande 30 procent bedrev studier utan att ha en examen som primärt mål. Studierna kunde t.ex. vara en komplettering till annan högskoleutbildning eller vara helt fristående, utan att ingå i någon längre utbildning. Ett skäl till långa studietider kan vara att ungefär en tredjedel av de studenter som besvarade enkäten förvärvsarbetade i större eller mindre utsträckning parallellt med studierna. FORSKARUTBILDNING Fler studerande inom forskarutbildningen men stora skillnader mellan fakultetsområden Tillströmningen av nya studerande till forskarutbildningen har ökat markant under den senaste tioårsperioden. Antalet nyantagna har under perioden ökat med drygt 50 procent till 3 700 läsåret 1997/98 och antalet forskarstuderande har ökat till omkring 18 500. Dessa totaluppgifter döljer dock att utvecklingen varit olika inom fakultetsområdena. De senaste åren har antalet nyantagna inom humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet minskat. Orsakerna härtill kan vara flera bl.a. den reform av forskarutbildningen som nyligen trätt i kraft och som innebär ökade krav på studiefinansiering under hela utbildningstiden. Forskarstuderande vid humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet har inte i lika hög grad som vid de flesta andra fakulteter haft tillgång till studiefinansiering. 10 EN ÖVERSIKTLIG BILD

Medicinsk fakultet uppvisar en stor ökning av antalet forskarstuderande under senare år. Här är det framför allt antalet kvinnor som ökat delvis beroende på att integrationen av vårdhögskolorna i statliga lärosäten inneburit ökade möjligheter för examinerade från vårdutbildningarna att bedriva forskarutbildning. Stor ökning av antalet forskarexamina Till skillnad från examinationen inom grundutbildningen uppvisar examinationen inom forskarutbildningen en stark ökning under den senaste tioårsperioden. Från i runda tal 1 400 examina läsåret 1988/89 till 2 700 läsåret 1997/98. Internationellt sett ligger Sverige väl till. Schweiz toppar listan över OECD-länder vid en jämförelse av doktorsexamina relaterat till befolkningen följt av Sverige, Finland och Nederländerna. BEFOLKNINGENS UTBILDNINGSNIVÅ Svenska folkets utbildningsnivå stiger Förbättrade utbildningsmöjligheter har medfört att omkring tre fjärdedelar av befolkningen i Sverige nu har lägst gymnasieutbildning. Andelen personer med eftergymnasial utbildning har också stigit och 1998 hade 27 procent av befolkningen 25-64 år en kortare eller längre eftergymnasial utbildning. Under 1990-talet steg andelen i befolkningen med eftergymnasial utbildning kortare än 3 år från 11 till 14 procent. (Till denna grupp räknas även in examinerade från den tidigare fyraåriga tekniska linjen i gymnasieskolan samt de som har lägst 20 poäng i ett ämne på högskolan.) Färre personer under 45 år hade en längre högskoleutbildning 1998 än i början av 1990-talet Andelen med en längre högskoleutbildning inklusive forskarutbildning steg från 11 till 13 procent. En fördjupad analys av denna grupp visar emellertid att hela ökningen under 1990-talet kan hänföras till åldersgruppen 45-64 år. Både antalet och andelen personer med längre högskoleutbildning i åldrarna 25-44 år har minskat något mellan 1991 och 1998. Förklaringen till denna något överraskande bild är att årskullarna födda under det sena 1950-talet och 1960-talet inte skaffade sig längre högskoleutbildning i samma utsträckning som årskullarna i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Därtill kommer att utbyggnaden av högre utbildning under 1960-talet medförde gynnsamma utbildningsmöjligheter för fyrtiotalisterna medan den totalspärrade högskolan med oförändrad dimensionering under större delen av 1980-talet inte gav samma möjligheter för sextiotalisterna. Dessutom var arbetsmarknaden god under 1980-talet och många ungdomar valde att arbeta i stället för att studera vidare efter gymnasieskolan. EN ÖVERSIKTLIG BILD 11

Utbyggnaden av högskolan under 1990-talet kommer att ge större effekt på befolkningens utbildningsnivå först om ett antal år. En något ökande andel personer med längre högskoleutbildning kan dock redan nu noteras för åldersgruppen 25-34 år för de senaste åren. Ett internationellt perspektiv Även vid en internationell jämförelse avspeglas den låga andelen yngre personer med längre högskoleutbildning. Av OECD:s utbildningsstatistik framgår att Sverige 1996 i jämförelse med andra länder hade en mycket låg andel personer med en längre högskoleutbildning i åldersgruppen 25-34 år medan andelen i åldersgruppen 45-54 år var betydligt högre. För åldersgruppen 25-34 år ligger Sverige 4 procentenheter under genomsnittet för OECD-länderna medan vi för gruppen 45-54 år ligger 4 procentenheter över. Sverige avviker här från mönstret som gäller i de flesta andra länder nämligen att yngre åldersgrupper är mer välutbildade än äldre. RESURSER FÖR HÖGRE UTBILDNING OCH FORSKNING Konstnärligt utvecklingsarbete, Göteborgs universitet. De olika projekten syftar till att åstadkomma konstnärlig förnyelse. FOTO: MAGNUS WALLER Hög andel av Sveriges bruttonationalprodukt går till högskolesektorn I OECD-statistiken placerar sig Sverige högt i flera indikatorer som rör resurser för högre utbildning och forskning (1995). När det gäller andelen av bruttonationalprodukten (BNP) som går till högskolesektorn toppas listan i Europa av Sverige och Finland. USA, Kanada, Australien och Korea ligger dock högre. Sverige har även höga kostnader per student i högre utbildning. Dessutom är kostnaderna för studiemedelsystemet relaterat till antalet studenter bland de högsta inom OECD. En ofta förekommande invändning mot den internationella statistiken är att uppgifterna för Sverige i hög grad påverkas av att en stor andel av forskningen är förlagd till universitet och högskolor och inte till fristående institut eller andra forskningsorgansationer utanför högskolesektorn. Detta är vanligt förekommande i andra länder. Sverige har också de högsta kostnaderna för forskning och utveckling inom universitet och högskolor av alla OECD-länder räknat som andel av BNP. Preliminära resultat från en pilotstudie vid OECD indikerar dock att Sverige, även då man exkluderar kostnader för forskning, placerar sig högt vid en jämförelse av resurser för högre utbildning länder emellan. Bättre balans mellan totala intäkter och kostnader budgetåret 1998 En analys i fasta priser av lärosätenas resultatredovisningar ger vid handen att de totala intäkterna för grundutbildning och forskning/forskarutbild- 12 EN ÖVERSIKTLIG BILD

ning vid universitet och högskolor endast ökade marginellt mellan budgetåren 1994/95 och 1997. Däremot ökade intäkterna med 6 procent mellan budgetåren 1997 och 1998. De totala kostnaderna har mellan budgetåren 1994/95 och 1998 ökat med cirka 13 procent varav 3,5 procent mellan 1997 och 1998. De flesta lärosätena visade stora underskott i verksamhetens resultat både 1996 och 1997. Delvis har underskotten uppvägts av överskott i den finansiella verksamheten. En väsentlig förbättring har skett under budgetåret 1998. De tidigare redovisade underskotten har förbytts till balans totalt sett. Ett marginellt underskott i verksamhetsutfallet för 1998 kompenseras av ett positivt räntesaldo och kapitalförändringen totalt för alla lärosäten 1998 uppgår till 81 miljoner. Resurserna för grundutbildning matchar inte sökandetrycket Under 1993/94-1995/96, dvs. den första treårsperioden med det nya resurstilldelningsssystemet för grundutbildning tog universitet och högskolor in många fler studenter än vad som rymdes inom anslagen från statsmakterna. Detta gjordes bl.a. för att i möjligaste mån tillgodose den starkt ökande efterfrågan på högskoleutbildning. De besparingar som statsmakterna beslutat i kombination med lärosätenas ansvar att ta hand om de studenter som redan påbörjat utbildning medförde stora ekonomiska underskott budgetåren 1996 och 1997. För att balansera ekonomin har lärosätena som en av flera åtgärder minskat antagningen av nya studenter med ökad köbildning som följd. En illustration av resursläget är att den av statsmakterna beslutade ökningen av resurser för 32 000 studieplatser under 1997 och 1998 resulterat i en ökning av endast 11 000 helårsstudenter. Bidragande orsaker är förlängda studietider och en förskjutning av mindre resurskrävande studieplatser inom t.ex. humaniora/samhällsvetenskap till mer resurskrävande platser inom naturvetenskap och teknik. Sverige toppar OECD-statistiken för FoU Enligt SCB uppgick de totala kostnaderna för forskning och utveckling (FoU) i Sverige 1997 till cirka 65 miljarder kronor. Detta motsvarar drygt 3,8 procent av BNP och placerar Sverige högst inom OECD. Tre fjärdedelar utfördes inom företagssektorn, 22 procent inom högskolesektorn och resterande del inom övrig offentlig sektor och den privata icke vinstdrivande sektorn. Högskolesektorns andel av kostnaderna för FoU har sjunkit från närmare 30 procent i början av 1990-talet till största delen beroende på en starkt tillväxt av FoU- resurserna inom näringlivet och då främst hos ett fåtal stora industrikoncerner. Trots högskolesektorns minskande andel av de totala FoU-kostnaderna i Sverige har resurserna för forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor i fast penningvärde nästan fördubblats under den senaste tioårsperioden. EN ÖVERSIKTLIG BILD 13

Forskning kring lågtemperaturkatalysatorer. Bilden visar testning av en lågtemperaturaktiv katalysator i en avgasreaktor på Kemisk Reaktionsteknik, Chalmers. FOTO: JAN-OLOF YXELL Balansproblem då andelen direkta statsanslag till forskning/forskarutbildning minskar och externfinansieringen ökar I början av 1980-talet finansierades forskning/forskarutbildning vid universitet och högskolor till två tredjedelar av fakultetsanslag och andra direkta anslag till lärosätena. Denna andel hade 1998 sjunkit till hälften, vilket alltså innebär att halva forskningsverksamheten inom högskolesektorn är beroende av externa finansiärer till största delen forskningsråd, sektorsmyndigheter m.fl., men också i ökande utsträckning forskningsstiftelser och EU-medel. En ökad externfinansiering innebär ökade möjligheter för lärosätena till samverkan med det omgivande samhället men innebär också att styrningen av forskningen flyttas utanför universiteten och högskolorna. De inomvetenskapliga kriterierna för forskningssatsningar har fått ökad konkurrens från kriterier beslutade av externa aktörer. För att återställa balansen krävs ökade basresurser till forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor.

FA K TA O M H Ö G S KO L E S E K TO R N LÄSÅRET 1997/98 OCH BUDGETÅRET 1998 fakta om högskolesektorn Registrerade studenter och examina läsåret 1997/98 läsåret förändring andel kvinnor andel män (källa: universitets- och högskoleregistret vid SCB) 1997/98 från 1996/97 1997/98 1997/98 Antal högskolenybörjare 64 510-2 % 57 % 43 % Antal registrerade studenter i grundutbildning 305 580 +1 % 58 % 42 % Antal examina i grundutbildningen 34 650-2 % 60 % 40 % Antal nyantagna till forskarutbildning 3 700 +4 % 44 % 56 % Antal aktiva studerande i forskarutbildning (hösten 1998) 18 500 +5 % 42 % 58 % Antal avlagda doktorsexamina 1 880 +9 % 32 % 68 % Antal avlagda licentiatexamina 853 +1 % 32 % 68 % Helårsstudenter och helårsprestationer budgetåret 1998 budgetåret förändring andel kvinnor andel män (källa: lärosätenas årsredovisningar) 1998 från 1997 1998 1998 Antal helårsstudenter totalt (inkl. uppdragsutb.) 251 000 +0,5 % 56 % 44 % varav vid lärosäten med rätt att utfärda forskarexamina 161 370 +0,5 % 53 % 47 % högskolor (exkl. konst. och vård) 79 120 +13 % 59 % 41 % konstnärliga högskolor 2 030-2 % 60 % 40 % vårdhögskolor 8 480-51 % 88 % 12 % Antal helårsprestationer totalt (inkl. uppdragsutb.) 207 890 +0,8 % 54 % 46 % varav vid lärosäten med rätt att utfärda forskarexamina 132 820 +1,5 % 54 % 46 % högskolor (exkl. konstn. och vård) 64 810 +12 % 60 % 40 % konstnärliga högskolor 1 920-3 % 59 % 41 % vårdhögskolor 8 340-47 % 89 % 11 % Personal budgetåret 1998 (källa: lärosätenas årsredovisningar) Årsverken av all personal vid statliga, kommunala och enskilda universitet och högskolor 46 690 +4 % 47 % 53 % varav av all undervisande och forskande personal 21 800 +4 % 35 % 65 % Antal årsverken av professorer, lektorer, adjunkter och forskarassistenter 15 990 +2 % 34 % 66 % Andel årsverken av professorer, lektorer, adjunkter och forskarassistenter med doktorsexamen 53 % 0 % 23 % 77 % varav vid lärosäten med rätt att utfärda forskarexamina 64 % -3 % -enheter högskolor (exkl.konstn. o vård) 30 % +2 % -enheter konstnärliga högskolor 2 % -2 % -enheter vårdhögskolor 16 % +2 % -enheter Kostnader (miljoner kronor, löpande priser) Budgetåret 1998 Budgetåret 1997 (källa: lärosätenas årsredovisningar) Högskolesektorns totala kostnader 39 200 37 600 varav statliga universitet och högskolor (netto) 28 700 26 800 vårdhögskolor 600 1 100 enskilda utbildningsanordnare 2 400 2 300 studiestöd m.m. till högskolestuderande 7 300 7 200 myndigheter m.m. 200 200 Verksamhetens kostnader vid statliga universitet och högskolor (netto) 28 700 26 800 varav vid lärosäten med rätt att utfärda forskarexamina 23 550 22 500 högskolor (exkl. konstn.) 5 010 4 100 konstnärliga högskolor 400 380 FAKTA OM HÖGSKOLESEKTORN 15

N Y C K E LTA L FÖR UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR ENLIGT LÄROSÄTENAS ÅRSREDOVISNINGAR FÖR BUDGETÅRET 1998 GRUNDUTBILDNING FORSKARUTBILDNING PERSONAL EKONOMI aktiva årsverken årsverken verksamhetens lärosäte nybörjare vid helårsstudenter examina forskar- lic.-examen dr.-examen av all personal av lärare kostnader, milj kr lärosäte ht -98 budgetåret -98 budgetåret -98 stud. ht -98 budgetåret -98 budgetåret -98 budgetåret -98 budgetåret -98 budgetåret -98 Uppsala universitet 5 831 19 395 3 135 2 552 72 278 5 057 1 464 3 147 Lunds universitet 6 838 27 312 4 213 3 133 116 355 5 806 2 228 4 004 Göteborgs universitet 7 265 22 816 2 898 2 308 68 247 4 362 1 586 3 041 Stockholms universitet 6 109 23 467 2 678 1 985 107 196 3 443 1 174 2 137 Umeå universitet 4 234 15 345 2 476 1 123 31 104 3 327 1 316 1 992 Linköpings universitet 5 548 14 626 2 164 1 191 95 104 2 944 1 248 1 847 Karolinska institutet 1 688 4 974 1 000 2 167 36 206 2 934 757 2 521 Kungl. Tekniska högskolan 3 673 10 524 1 511 1 667 145 139 2 906 749 2 323 Luleå tekniska universitet 2 381 6 724 809 390 45 50 1 142 432 770 Sveriges lantbruksuniversitet 1 504 3 210 431 838 22 104 3 104 487 1 763 Chalmers tekniska högskola 2 179 7 297 1 162 976 111 98 2 319 571 1 681 Handelshögskolan i Stockholm 427 1 320 201 189 9 26 224 96 369 Högskolan i Jönköping 1 601 4 361 603 38 1 304 149 249 nyckeltal Högskolan i Borås 1 415 3 233 505 270 155 182 Högskolan Dalarna 1 393 3 765 444 378 199 263 Högskolan på Gotland 234 175 80 11 71 Högskolan i Gävle 1 807 4 092 466 294 167 215 Högskolan i Halmstad 1 866 3 807 349 320 179 196 Högskolan i Kalmar 1 654 4 189 618 505 222 315 Högskolan i Karlskrona/Ronneby 1 114 2 519 158 257 118 227 Karlstads universitet 2 733 7 014 872 759 450 413 Högskolan Kristianstad 2 240 3 828 504 355 224 226 Högskolan i Skövde 901 2 511 281 229 125 135 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 1 163 2 370 185 180 104 118 Växjö universitet 2 368 6 291 835 454 254 296 Örebro universitet 2 438 7 384 980 688 336 467 Idrottshögskolan i Stockholm 219 459 99 66 40 44 Lärarhögskolan i Stockholm 1 241 4 378 1 347 476 249 364 Malmö högskola 6 176 2 324 178 256 136 268 Mitthögskolan 3 021 9 831 1 091 915 433 587 Mälardalens högskola 2 943 7 391 724 600 348 387 Södertörns högskola 2 321 2 738 254 104 241 Ericastiftelsen 59 33 12 11 6 6 Ersta-Sköndal högskola 278 459 100 53 28 47 Gammelkroppa Skogsskola 18 13 6 7 Johannelunds teologiska högskola 29 71 18 17 9 10 Teologiska Högskolan, Stockholm 108 144 14 17 13 10 Örebro Missionsskola 70 101 21 17 11 6 Danshögskolan 65 110 19 40 24 26 Dramatiska institutet 206 135 9 56 20 64 Konstfack 204 635 108 142 83 105 Kungl. Konsthögskolan 90 216 34 57 30 51 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 269 589 87 196 118 102 Operahögskolan i Stockholm 29 40 10 25 17 23 Teaterhögskolan i Stockholm 57 69 10 42 28 25 Ingesunds Musikhögskola 58 149 19 49 40 29 Stockholms Musikpedagogiska Institut 36 93 4 14 12 9 Blekinge internationella hälsohögskola 205 589 90 62 43 43 Hälsohögskolan i Jönköping 491 1 339 316 139 101 93 Hälsohögskolan i Värmland* 293 19 Hälsohögskolan Väst, Skövde 155 604 178 67 54 32 Hälsohögskolan Väst i Vänersborg 211 887 131 84 71 52 Vårdhögskolan Boden 142 682 142 86 58 49 Vårdhögskolan i Borås 211 657 173 77 65 54 16 NYCKELTAL

GRUNDUTBILDNING FORSKARUTBILDNING PERSONAL EKONOMI aktiva årsverken årsverken verksamhetens lärosäte nybörjare vid helårsstudenter examina forskar- lic.-examen dr.-examen av all personal av lärare kostnader, milj kr lärosäte ht -98 budgetåret -98 budgetåret -98 stud. ht -98 budgetåret -98 budgetåret -98 budgetåret -98 budgetåret -98 budgetåret -98 Vårdhögskolan Falun 133 525 116 48 37 32 Vårdhögskolan Gävle 208 759 177 63 53 36 Vårdhögskolan i Göteborg* 789 55 Vårdhögskolan Lund/Helsingborg** 20 Vårdhögskolan i Malmö*** 320 180 39 33 20 Vårdhögskolan i Växjö**** 238 369 24 Röda Korsets högskola 103 361 99 40 27 23 Sophiahemmets sjuksköterskeskola 44 291 74 24 16 18 * Uppgifterna om helårsstudenter och ekonomi avser första halvåret 1998. Uppgifter om nybörjare, examina och personal har förts till Karlstads respektive Göteborgs universitet. ** Uppgift om ekonomi avser perioden 1 januari till 1 april 1998. Övriga uppgifter har förts till Lunds universitet. *** Uppgifterna avser första halvåret 1998. **** Uppgifterna om helårsstudenter och ekonomi avser perioden 1 januari till 1 oktober 1998. Uppgifter om examina och personal har förts till Växjö universitet. Ytterligare data om lärosätena finns i denna rapports basfaktadel samt i den separata tabellbilagan till årsrapporten. NYCKELTAL 17

Den svenska högskolan KORT TILLBAKABLICK Katalysatorer är unika tack vare att några gram har en yta som motsvarar en fotbollsplan. De kan användas för åtgärdande av dagens och framtidens energi- och miljöproblem. Katalysatorn på bilden skall användas for rökgasrening vid småskalig förbränning av biomassa (vedeldning). Kungl. Tekniska Högskolan. FOTO: THOMAS ASPLUND Expansionen av universitet och högskolor Under senare hälften av 1900-talet har den högre utbildningen byggts ut i Sverige liksom i andra länder. Högre utbildning är inte längre förbehållet ett fåtal utan allt fler får möjlighet att studera vid universitet och högskolor. I mitten på 1940-talet bedrevs högre utbildning i Sverige vid universiteten i Uppsala och Lund, vid Stockholms högskola och Göteborgs högskola samt vid några fackhögskolor inom bl.a. medicin, ekonomi och teknik. Som ett resultat av ett omfattande utredningsarbete i flera statliga kommittéer (U45, U55, U63, U68 m.fl.) har den högre utbildningen expanderat. Högskolorna i Stockholm och Göteborg blev universitet i slutet av 1950-talet. Universitetsfilialer etablerades i Karlstad, Linköping, Växjö och Örebro under senare delen av 1960-talet för att ta hand om en del av den kraftigt ökande tillströmningen av studenter. Universitet inrättades i Umeå 1965 och i Linköping 1975. Högre teknisk utbildning och forskning etablerades i Luleå i början av 1970-talet. Genom 1977 års reform tillfördes högskolesektorn utbildningar inom bl.a. vård- och undervisningsområdet. Samtidigt tillkom ett antal mindre och medelstora högskolor i olika delar av landet och de tidigare universitetsfilialerna blev självständiga högskolor. Allt fler högskolestuderande Antalet studerande har ökat från cirka 16 000 1950 till drygt 305 000 1998. Tillväxttakten har dock varierat mycket över tiden. I början av 1950-talet var antalet årligen nyinskrivna 4 000 och antalet examina 3 000 per år (inkl. forskarutbildning). Under 1950-talet fördubblades antalet högskolestuderande, men den riktigt stora expansionen inträffade under 1960-talet. I slutet av detta decennium fanns det över tre gånger så många högskolestuderande som vid dess början. Även antalet examina ökade. Genom högskolereformen 1977 vidgades definitionen av högskoleutbildning och antalet studenter ökade ytterligare. Därefter var under senare delen av 1970-talet och större delen av 1980-talet totalantalet högskolestuderande i stort sett konstant. I slutet av 1980-talet inleddes en ny expansion som fortsatt under 1990-talet. Mellan 1990 och 1998 har antalet högskolestuderande i grundutbildningen ökat med 58 procent. 18 DEN SVENSKA HÖGSKOLAN

Läsåret 1997/98 fanns det 305 600 studenter i grundläggande högskoleutbildning. 64 500 av dessa var högskolenybörjare. Antalet examina var cirka 35 000. I forskarutbildning fanns det 18 500 aktiva studerande varav 3 700 var nyinskrivna. Antalet licentiat- och doktorsexamina var 2 700. Reformerna 1977 och 1993 Högskoleväsendet har på senare tid omdanats genom två större reformer. I samband med reformen 1977 sammanfördes praktiskt taget all postgymnasial utbildning under det kollektiva begreppet högskola. Högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering samt lärosätenas organisation kom därefter under perioden 1977-1993 att regleras relativt detaljerat av statsmakterna. T.ex. beslutade riksdagen om antalet studieplatser på varje allmän utbildningslinje vid respektive lärosäte. Samtidigt inleddes uppbyggnaden av de mindre och medelstora högskolorna. Utvecklingen av de mindre och medelstora högskolorna, vilka tillkom genom reformen, beskrivs i Högskoleverkets rapport De 20 första åren (Högskoleverkets rapportserie 1998:2 R). I början av 1990-talet genomfördes på nytt en stor reform av den högre utbildningen. En ny högskolelag och en ny högskoleförordning trädde i kraft den 1 juli 1993. Därmed minskade statsmakternas detaljinflytande över de statliga universiteten och högskolorna då en decentralisering av besluten inom viktiga områden ägde rum. De tidigare av riksdagen fastställda allmänna utbildningslinjerna avskaffades. Statsmakterna fastställer inte längre antalet nybörjarplatser för varje utbildning. I stället beslutar nu varje universitet och högskola om sitt utbildningsutbud och om studieorganisationen för respektive utbildning. Detta sker inom ramen för ett s.k. utbildningsuppdrag som riksdagen beslutar för varje lärosäte. I utbildningsuppdraget anges de resultat för verksamheten som statsmakterna förväntar sig under kommande treårsperiod samt vilka ekonomiska ramar som ställs till förfogande. Den närmare fördelningen av resurserna beslutas lokalt. De nationella bestämmelserna om interna beslutsorgan och ledningsprinciper är numera av ramkaraktär för att varje lärosäte skall kunna anpassa den egna organisationen till verksamheten. Varje universitet och högskola är antagningsmyndighet och beslutar om antagningen av studerande på grundval av vissa rambestämmelser. Ett viktigt syfte med 1993 års reform var att ge studenterna större möjligheter att själva välja olika kurser och kombinera dem till en examen. En examensordning anger vilka examina som finns. Ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning infördes från och med läsåret 1993/94. Universiteten och högskolorna tilldelas numera resurser baserat på antalet registrerade studenter och vad dessa presterat och inte som tidigare efter den utbildningsvolym som planerats. DEN SVENSKA HÖGSKOLAN 19

En utförlig beskrivning av styrsystemen i den svenska högskolan ges i skriften Hur styrs den svenska högskolan? (Högskoleverkets skriftserie 1998:4 S). Även den centrala myndighetsorganisationen har förändrats under 1990- talet. Universitet och högskolor lyder nu direkt under regeringen. Den 1 juli 1995 inrättades Högskoleverket som en central myndighet för frågor som rör universitet och högskolor. Verket har uppgifter rörande uppföljning och utvärdering, kvalitetsfrågor och pedagogiskt förnyelsearbete, tillsyn, rättssäkerhet, studieinformation och internationella frågor inom högskoleområdet. En annan myndighet är Verket för högskoleservice som huvudsakligen samordnar antagning av studerande och som till största delen finansieras av universiteten och högskolorna. Centrala studiestödsnämnden administrerar olika former av studiestöd bl.a. till högskolestuderande. HÖGSKOLESEKTORN I DAG Budgetåret 1998 fanns det drygt sextio universitet och högskolor med antingen statlig, kommunal eller enskild huvudman. Den statliga delen av högskolesektorn bestod 1998 av 8 universitet samt Karolinska institutet och Kungl. Tekniska högskolan, 19 högskolor inklusive de båda nyinrättade högskolorna i Malmö och på Gotland, Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan i Stockholm, samt 7 fristående konstnärliga högskolor i Stockholm. Sammanlagt fanns det 36 statliga lärosäten. Landstingskommunalt huvudmannaskap hade 13 vårdhögskolor samt Ingesunds Musikhögskola. Enskild huvudman hade Chalmers tekniska högskola, Handelshögskolan i Stockholm och Högskolan i Jönköping. Dessutom fanns 9 mindre högskolor med rätt att utfärda vissa examina inom högskoleområdet. De senaste åren har flera vårdhögskolor inordnats i statliga universitet och högskolor. Denna utveckling fortsätter och under 1998 inordnades 5 vårdhögskolor i statliga lärosäten. Högskolan på Gotland och Malmö högskola inrättades formellt den 1 juli 1998. Högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro benämns universitet från och med den 1 januari 1999. En sammanställning av vissa nyckeltal för varje lärosäte finns på sid. 16. 20 DEN SVENSKA HÖGSKOLAN

REGLER FÖR GRUNDLÄGGANDE HÖGSKOLEUTBILDNING Tillträde till grundläggande högskoleutbildning För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs att sökanden uppfyller kraven för grundläggande behörighet, vilka är lika för alla kurser och utbildningsprogram. Grundläggande behörighet har den som genomgått ett program i gymnasieskolan och har lägst betyget godkänd på kurser som omfattar minst 90 procent av de gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt program eller som har motsvarande kunskaper. Grundläggande behörighet har även den som är minst 25 år och varit yrkesverksam minst 4 år samt har kunskaper i engelska och svenska som motsvarar ett fullföljt nationellt program i gymnasieskolan. Vissa övergångsbestämmelser gäller t.o.m. år 1999. De flesta kurser och utbildningsprogram har särskilda behörighetskrav vilka varierar beroende på ämnesområde och typ av program eller kurs. De särskilda behörighetskrav som vänder sig till nybörjare i högskolan anges i form av s.k. standardbehörigheter. Högskoleverket fastställer de standardbehörigheter som krävs för utbildningar som leder till en yrkesexamen enligt högskoleförordningen, exklusive konstnärliga utbildningar, medan standardbehörigheter för övriga utbildningar beslutas lokalt av respektive lärosäte. Om antalet behöriga sökande till en kurs eller ett program är större än antalet nybörjarplatser måste ett urval bland de sökande göras. Minst en tredjedel av platserna måste fördelas på grundval av betyg och minst en tredjedel på grundval av högskoleprovet. Högskoleprovet är gemensamt för alla högre utbildningar och mäter kunskaper och färdigheter som är viktiga för högskolestudier. Utöver betyg och högskoleprov kan urvalet av behöriga sökande även ske på grundval av särskilda prov, t. ex. intervjuer eller färdighetsprov, tidigare utbildning samt arbetslivserfarenhet. En utförlig beskrivning av framväxt och tillämpning av tillträdesreglerna ges i skriften Tillträde till högre utbildning en evighetsfråga (Högskoleverkets skriftserie 1997:13 S). Utbildning och examina Från och med den 1 juli 1993 ges all grundläggande högskoleutbildning i form av kurser. Dessa kan sammanföras till ett utbildningsprogram med större eller mindre grad av individuella val. Studenten kan också själv kombinera olika kurser till en examen. Regeringen har i en examensordning lagt fast vilka examina som får utfärdas samt målen för dessa. I examensordningen anges också omfattningen av den utbildning som leder till respektive examen. För alla kurser och utbildningsprogram finns kurs- och utbildningsplaner som fastställs av respektive lärosäte. Examina inom grundläggande högskoleutbildning uppdelas i generella examina och yrkesexamina. DEN SVENSKA HÖGSKOLAN 21

Generella examina Magisterexamen uppnås efter studier om sammanlagt minst 160 poäng (fyra års heltidsstudier) varav 80 poäng i huvudämnet. I huvudämnet ingår även ett självständigt arbete om minst 20 poäng eller två arbeten om 10 poäng vardera. Kandidatexamen uppnås efter studier om sammanlagt minst 120 poäng (tre års heltidsstudier) varav 60 poäng i huvudämnet. I huvudämnet ingår även ett självständigt arbete om minst 10 poäng. Högskoleexamen uppnås efter studier om minst 80 poäng. Inriktning preciseras av respektive lärosäte. Yrkesexamina Utöver de generella examina finns ett antal yrkesexamina för vilka specifika mål anges i examensordningen. Exempel på yrkesexamina är läkarexamen, civilingenjörsexamen, agronomexamen och grundskollärarexamen. Studiefinansiering För finansiering av högskolestudier finns det möjlighet för studenten att erhålla statligt stöd. Detta består av studiebidrag och studielån som tillsammans utgör studiemedel. För att kunna få studiemedel måste vissa krav vara uppfyllda. Om den studerande har inkomst kan studiemedlen reduceras. För att få studiemedel under flera år måste den studerande hålla en viss studietakt. Höstterminen 1998 uppgick bidragsdelen för heltidsstudier till 1 973 kronor per månad och lånedelen till 5 125 kronor per månad. REGLER FÖR FORSKARUTBILDNING Tillträde till forskarutbildning Behörig att genomgå forskarutbildning är den som har grundläggande högskoleutbildning om sammanlagt minst 120 poäng och med minst 60 poäng i forskningsämnet. Respektive fakultetsnämnd fastställer dessutom vad som i övrigt krävs för tillträde till forskarutbildning inom sitt ansvarsområde. En bedömning görs även av den sökandes lämplighet och förmåga att genomföra doktorandstudier. Utbildning och examina Forskarutbildningen omfattar nominellt 160 poäng (fyra års heltidsstudier) och leder fram till en doktorsexamen. En licentiatexamen kan avläggas efter två år och omfattar minst 80 poäng. En doktorand skall genomföra ett antal kurser och skriva en doktorsavhandling. Varje studerande är berättigad till personlig handledning. Avhandlingen, som utgör den viktigaste delen av forskarstudierna skall försvaras vid en offentlig disputation. För doktorsexamen krävs godkända kurser och att avhandlingen godkänts vid disputationen. 22 DEN SVENSKA HÖGSKOLAN