Socionomprogrammet SQ4613 VT 2008 Examensarbete 15 poäng STABILITET OCH GODA RELATIONER - En kvalitativ studie om hur socialsekreterare resonerar inför beslut om familjehemsplaceringar Författare: Josefine Petersson Regina Johansson Handledare: Andrejs Ozolins Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Postadress: Georg Lückligs väg 8, 351 95 Växjö Telefon: 0470-70 80 00 Fax: 0470-363010
Abstract: Author: Josefine Petersson and Regina Johansson Title: Stability and good relations: a quantitative study about how social welfare secretaries reason around the decision to place a child in foster care. (translated title) Supervisor: Andrejs Ozolins Assessor: Torbjörn Hjort The purpose of this study was to illustrate how social welfare secretaries reason around the decision to place a child in foster care. More specifically it aims to find out what social welfare secretaries think about the childs contact with its biological parents during out-of-home placement. The data was collected through questionnaires that were sent out by mail. The result was analyzed with the conceptions; attachment, separation, dissonance and acting space. As a conclusion the result show that the social welfare secretaries experienced that the biological parents sometimes stood in the way of the childs need. This meant that sometimes the child wasn t given the best available care. The attachment was a central aspect of the decision. The biological parent was described as a significant part of the out-of-home placement and the contact between the child and the parents was seen as important. Mainly, the social welfare secretaries, didn t give any motive to why. It seems to be the general opinion that it s good for the child to be in contact with its biological family. Key words: Social work, foster care, decision and relation
Uppsatsens titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Stabilitet och goda relationer - En kvalitativ studie om hur socialsekreterare resonerar inför beslut om familjehemsplaceringar Josefine Petersson & Regina Johansson Examensarbete 15 poäng socionomprogrammet Andrejs Ozolins, universitetslektor i psykologi Växjö universitet Torbjörn Hjort, universitetslektor i socialt arbete Växjö universitet Växjö universitet Institution för vårdvetenskap och socialt arbete Socialt arbete, familjehemsplaceringar, beslut, umgänge Sammanfattning: Uppsatsen handlar om separationer, anknytning och svårigheten att bedöma vad som är i barnets bästa intresse. Familjehemsplaceringar är den vanligaste insatsen som socialtjänsten tillhandahåller. Syftet med studien är att belysa hur socialsekreterare resonerar inför beslut om att placera ett barn i familjehem. De tre forskningsfrågorna är; hur resonerar socialsekreterarna kring barnets behov och föräldrarnas rätt? Hur ser socialsekreterarna på kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna? Hur beskriver socialsekreterarna sina tankar runt beslutet? Studien är en kvalitativ undersökning där postenkäter har skickats till socialförvaltningar i Sverige. Resultatet analyseras utifrån begreppen; anknytning, separation, dissonans och handlingsutrymme. Resultatet visar att socialsekreterarna upplevde att de biologiska föräldrarnas rätt ibland stod i vägen för barnets behov vilket innebar att barn inte alltid kunde ges bästa tillgängliga vård. Anknytningen mellan barnet och de biologiska föräldrarna kommer fram som en central aspekt i beslutet. De biologiska föräldrarna beskrivs som delaktiga i placeringen. Kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna är viktig men överlag ges få motiveringar till varför kontakten ska bibehållas. Det tycks vara den allmänna uppfattningen att barnet har behov av kontakt med ursprungsfamiljen.
1 INLEDNING... 1 PROBLEMFORMULERING... 3 SYFTE... 4 FRÅGESTÄLLNINGAR... 4 BEGREPPSDEFINITION... 4 UPPSATSENS DISPOSITION... 5 2 BAKGRUND... 6 HISTORISK ÖVERBLICK... 6 LAGSTIFTNING... 7 BARNS BEHOV I CENTRUM... 9 3 KUNSKAPSLÄGET... 11 SVENSK FORSKNING OM FOSTERHEMSVÅRD... 11 BARNET OCH DEN BIOLOGISKA FAMILJEN... 11 BESLUTET... 14 4 TEORETISKA BEGREPP... 15 ANKNYTNING... 15 SEPARATION... 16 HANDLINGSUTRYMME... 17 DISSONANS... 18 5 METOD... 20 URVAL... 21 DATAINSAMLINGSMETOD... 22 RELIABILITET OCH VALIDITET... 23 GENOMFÖRANDE... 24 BEARBETNING OCH ANALYS... 25 BORTFALL... 25 6 RESULTAT OCH ANALYS... 26 FALLBESKRIVNINGAR... 27 BARNETS BEHOV OCH FÖRÄLDRARNAS RÄTT... 32 ANKNYTNINGENS ROLL I BESLUTET... 34 KONTAKTEN MED DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA... 35 SAMMANFATTNING... 37 7 DISKUSSION... 39 REFERENSER...
1 1 Inledning Loss of a loved person is one of the most intensely painful experiences any human being can suffer. And not only is it painful to experience but it is also painful to witness, if only because we are so impotent to help. To the bereaved nothing but the return of the lost person can bring true comfort; should what we provide fall short of that it is felt almost as an insult (Bowlby 1980 pp.7-8). Som citatet ovan beskriver är förlusten av en älskad bland det mest smärtsamma en person kan uppleva. I Sverige finns det i lagstiftningen stadgat att socialtjänsten ska, när ett barn omhändertas, verka för en nära och god kontakt mellan barnet och dess biologiska föräldrar och en återförening ska vara målet. 1973 och 1978 publicerades två böcker om placeringar av barn som har lagt grunden för två perspektiv på familjehemsvården. Den ena är skriven av Goldstein, Freud och Solnit (1978) och de hade som svar på att lagstiftningen lagt fokus på barnets fysiska hälsa när man talade om barnets bästa istället lagt vikten vid barnets själsliga behov. De utgick från psykoanalytisk teori för att utveckla riktlinjer när det gällde barnavårdslagstiftning med barnets behov av känslomässig kontinuitet och stimulerande relationer med vuxna i centrum. Placeringar av barn, adoptioner och även skilsmässor kunde innebära tillfälliga förändringar och bristande kontinuitet vilket stod i motsatts till lagens mål att tjäna barnets bästa. Enligt dem berodde barnets känslor för föräldrarna inte på biologiska band utan den känslomässiga bindningen kom med den dagliga tillfredsställelsen av barnets behov av vård, näring, kärlek och stimulans. Enbart en förälder som gav detta kunde bygga upp en psykologisk förbindelse med barnet och bli barnets psykologiska förälder. Rollen som psykologisk förälder kunde innehas av antingen den biologiska föräldern eller någon annan vuxen som brydde sig om barnet. Var föräldraomsorgen bristande kunde det leda till brister i barnets psykiska utveckling. Vid en separation från föräldern kunde barnet regrediera i hela sitt beteende, i känslor, motorik, prestationer och social anpassning. Goldstein et al. (ibid) tog fasta vid att kontinuitet i relationer var väsentligt för barns utveckling. I samband med att barn utvecklas upplever barnet inre konflikter och ojämnheten i denna själsliga utveckling balanseras med stabilitet och konstant stöd från omgivningen. Ett exempel på avbrott i kontinuiteten kunde vara ett besök av en annan psykologisk förälder än den barnet bodde hos. Om barnet hade en positiv relation både till den föräldern den bodde hos och till den besökande
2 föräldern kunde barnet uppleva en lojalitetskonflikt vilket kunde leda till att de positiva relationerna förstördes. År 1978 publicerades en studie av Fanshel och Shinn om barn i fosterhem. Det var en longitudinell kohortstudie där författarna under fem år följde 624 New York-barn (från 467 familjer) som år 1966 placerades i fosterhem. Fanshel och Shinn upptäckte i sin studie att 36 % av barnen som deltog i studien var kvar i fosterhem fem år senare och av dessa fick 57 % aldrig besök av sina biologiska föräldrar. De fann att de biologiska föräldrarnas besöksfrekvens hade ett starkt samband med barnets välmående, samt att föräldrarnas besöksfrekvens var den bästa prediktor för om barnet kom att återvända hem. Hur ofta föräldern besökte barnet gick att koppla till hur stort arbete som socialsekreteraren lade ner på ärendet. Barn som besöktes visade ofta positiv utveckling i intellektuella förmågor, känslomässig anpassning och beteende. Efter lång tid i fosterhem tycktes dock de barn som besöktes oftare, enligt socialtjänsten, ha svårare att finna sig i fosterhemsmiljön. Att ha två uppsättningar föräldrar i sitt liv krävde en del anpassning och kunde vara en källa till känslomässig förvirring. Fanshel och Shinn menade att det var bra för de flesta fosterbarn att ha god kontakt med föräldrarna även om dessa fungerade mindre bra. Deras data gav stöd åt att barn som helt övergavs av sina föräldrar upplevde känslomässig turbulens och de kunde inte komma på en större förolämpning mot barnets personlighet än beviset för att föräldrarna brydde sig så lite om relationen att de inte ens besökte barnet. God vård i fosterhem kunde aldrig fullt ut kompensera för denna känsla. Samtidigt såg de att barn som bodde länge i fosterhem kunde ha svårt att balansera två föräldrapar och att detta kunde orsaka stress hos barnet. Trots detta menade Fanshel och Shinn att barnet hade en bättre förmåga att hantera dessa känslor än känslan av att överges. Det var bättre för barnet att tvingas hantera verkliga föräldrar med uppenbara brister än att behöva förhålla sig till fantasiföräldrar som spelade en skadlig roll på ett djupare plan i barnets undermedvetna. Ovan nämnda studier har inspirerat till två perspektiv som benämns den behovsorienterade (Goldstein et al) och den relationsorienterade (Fanshel & Shinn) skolan. Behovsorienterade skolans företrädare menar att barnet ska finna sig tillrätta under en lång initialfas utan störande kontakter med sin ursprungsfamilj. Familjehem väljs i första hand utifrån deras möjlighet att ge ett stabilt hem på lång sikt. Den relationsorienterade skolan förespråkar en nära och regelbunden
3 kontakt mellan familjehemmet och ursprungsfamiljen och familjehem väljs utifrån sin förmåga att samarbeta med ursprungsfamiljen (Hessle 1988). Problemformulering Denna uppsats handlar om hur socialsekreterare resonerar kring beslut om en placering av barn i familjehem. Socialstyrelsen (2007-44-9 s.16) definierar familjehem som ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Av de insatser som socialtjänsten tillhandahåller är vård i familjehem en av de vanligaste. Cirka 3-4 % av den svenskfödda vuxna befolkningen har någon gång under livet varit placerade i familjehem (Mattson 2006). Enligt Socialstyrelsen (2007-44-9) fanns det den 1 november 2006 i Sverige 10975 barn placerade i familjehem. Av dessa var 7937 barn placerade enligt SoL (Socialtjänstlagen), 2981 barn var placerade med stöd av LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) och 57 barn var omedelbart omhändertagna med stöd av LVU. Fram till 1990-talet minskade antalet barn som placerades i familjehem men från mitten av 1990-talet har antalet återigen ökat. Det är främst placeringar av tonåringar som bidragit till denna ökning (Mattsson 2006). Svensk lagstiftning är till stor del inspirerad av den relationsorienterade skolan (Andersson 1995). Enligt Nordin (2003) präglas svensk lagstiftning om familjehemsvård av återföreningsoch tillfällighetsprincipen som innebär att placeringarna ska vara tillfälliga och att en återförening alltid ska vara målet. Nordin menar dock att när barnets bästa och barnperspektivet tog fäste under 1990- talet uppkom situationer då återförenings- och tillfällighetsprincipen stod i mottsättning till barnets bästa och barnperspektivet. I Sverige ställer man vanligtvis de två perspektiven, relations- och behovsorienterat, emot varandra. Vi frågar oss om det ena synsättet automatiskt utesluter det andra? Kan inte individuella bedömningar göras där man utgår ifrån barnets behov? Andersson (1995) ställde samma fråga. Hon undrade om inte barn kunde få växa upp i stabila familjehem och ändå bibehålla en god kontakt med de biologiska föräldrarna?
4 Vi har i vår studie haft ett tjänstemannaperspektiv vilket innebär att vi har sett på beslut om familjehemsplaceringar från insidan och därmed fått en annan bild än vad vi hade fått om vi exempelvis hade valt att se det från ett klientperspektiv. Eliasson (1995) förklarar detta med ett exempel om en kon. Beroende på om du ser konen från insidan, utsidan, underifrån eller uppifrån kommer konen att se annorlunda ut. Trots att konen ser olika ut beroende på från vilket håll man ser den innebär det inte att formen på konen förändras. Syfte Mot bakgrund av barnets behov av stabilitet och goda relationer med biologiska föräldrar var vårt syfte att belysa hur socialsekreterare resonerar inför beslut om familjehemsplaceringar. Frågeställningar Hur resonerar socialsekreterarna kring barnets behov och föräldrarnas rätt? Hur ser socialsekreterarna på kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna? Hur beskriver socialsekreterarna sina tankar runt beslutet? Begreppsdefinition I och med socialtjänstlagen som kom 1982 introducerades begreppen familjehem, familjehemsplacerat barn och familjehemsvård i lagstiftningen. Före socialtjänstlagen användes begreppen fosterhem, fosterbarn och fosterbarnsvård, och det är dessa begrepp som vanligen används inom forskningen (Höjer 2001). Vi kommer fortsättningsvis att använda oss av begreppen fosterbarn, fosterhem och fosterbarnsvård när vi talar om tidigare forskning. I övrigt använder vi begreppen familjehem, familjehemsplacerat barn och familjehemsvård.
5 Uppsatsens disposition I följande kapitel presenteras först en historisk överblick av familjehemsvårdens framväxt i Sverige som följs av en kort översikt av socialtjänstlagen (SoL) och Lagen med vissa bestämmelser om vård av unga (LVU). Kapitlet avslutas med en beskrivning av utredningsmetoden Barns behov i centrum (BBIC). I kapitel tre presenteras tidigare forskning som behandlar kontakten mellan det familjehemsplacerade barnet samt beslutsprocesser som föregår en placering. Kapitel fyra tar upp centrala teoretiska begrepp; anknytning, separation, dissonans och handlingsutrymme. Anknytning har vi valt på grund av att anknytningsteorin till stor del har påverkat hur samhället arbetar med barn som av olika anledningar inte kan bo med sina biologiska föräldrar. Separation är ett centralt begrepp då det är en ofrivillig följd av en familjehemsplacering. Att se på beslut är syftet med studien därav begreppen dissonans och handlingsutrymme. I kapitel fem redogörs vilken metod som använts. Där beskriver vi hur vi har gjort vårt urval, datainsamlingsmetoden, hur materialet har bearbetats och analyserats, bortfall samt studiens reliabilitet och validitet. I kapitel sex redovisas resultatet varvat med analys utifrån valda teoretiska begrepp. Vi inleder med fyra fallbeskrivningar som avslutas med en diskussion om besluten. Övrig data redovisas och analyseras under rubrikerna; barns behov och föräldrars rätt; anknytningens roll i beslutet och kontakten med de biologiska föräldrarna. Vi knyter ihop kapitlet med en sammanfattning utifrån våra frågeställningar. I kapitel sju avslutar vi med en metod- och slutdiskussion.
6 2 Bakgrund Historisk överblick Under medeltiden var det kyrkan och olika välgörenhetsföreningar som stod för försörjningen av föräldralösa eller övergivna barn. Under 1500-talet började hjälpverksamheten överföras till staten och i 1619 års författning om städernas styrelse och i 1624 års hospitalordning infördes begreppet barnhus. Varje stad skulle ha ett barnhus där barn skulle skötas och tuktas tills de fyllde åtta år då de skulle sättas i tjänst eller hantverkslära. Av ekonomiska skäl inrättade dock inte alla städer barnhus. Först under 1700-talet tillkom flera barnhus. I en kunglig kungörelse år 1785 uppmuntrades personer att bli fosterföräldrar och en belöning utlovades åt de som ville ta hand om barnhusbarn (Mattson 2006). Under 1800-talet förändrades barnhusen i samband med nya kunskaper om hygien och medicin. Man ville skapa mindre och mer hemliknande barnhus där tanken var att man skulle jobba med rehabilitering. Även fosterbarnssystemet utvecklades, men då det saknades medel för tillsyn levde många barn i svåra missförhållanden (ibid). Vården av fosterbarn reglerades i legostadgan och i fattigvårdsförordningen. Barnets skyldighet att stanna i tjänst i fosterhemmet tills barnen hade ersatt fosterföräldrarnas omkostnader framhölls. Barnen skulle behandlas christeligen och de hade rätt till nödtorftig föda och klädsel (Bergman 2007). Som ett resultat av samhällsförändringarna och utbyggnad av samhällssystem i form av institutioner och nya lagar fick staten större insyn i familjerna och gränserna försköts när det gällde ansvar för barnen. I debatten om barns levnadsförhållanden togs fosterbarnens situation upp och man diskuterade en så kallad fosterbarnsindustri. Med det menade man att det fanns fosterföräldrar som tog hand om barn av ekonomiska skäl och att det behövdes en kontroll av fosterbarnsvården. 1894 tillsattes en kommitté för att utreda barnens förhållanden och denna ledde fram till flera nya lagar rörande barn. 1902 kom den första lagstiftningen om fosterbarnsvård i syfte att skydda barnen och enligt denna fick inte fosterbarnen vårdas av olämpliga personer och vården skulle övervakas. Kritik riktades inom kort mot lagen för att den enbart omfattade de barn under sju år som mot ersättning fostrades av annan än föräldrar, fareller morföräldrar eller laga förmyndare. Vidare kritiserades också att de som skulle övervaka vården enbart inriktade sig på hälsovårdsfrågor och bortsåg från uppfostringsfrågor. I lagen om
7 samhällets barnavård som trädde i kraft 1926 infördes obligatoriska barnavårdsnämnder och fosterbarnsbegreppet vidgades och omfattade nu alla barn under 16 år som mot ersättning fostras av annan än föräldrar eller särskilt förordnad förmyndare. Tillsyn av fosterhemmen skulle utövas av länsstyrelsen, barnavårdskonsulenter och inspektörer för barnavård (Bergman 2007). En kommitté tillsattes 1969 som hade till uppgift att utreda fosterbarns- och barnhemsvården. Fosterbarnskommittén lade fram en proposition där förslag gavs på gemensam lag rörande den kommunala socialvården. Barn och ungdomar ansågs vara en utsatt grupp där särskilda insatser av socialnämnden kunde aktualiseras, men bara med vårdnadshavarens samtycke. Propositionen antogs och 1982 trädde socialtjänstlagen i kraft. I och med denna lag kunde barnet inte tas om hand med motiveringen samhällsskydd, som innebar att samhället skulle skyddas från barnet, utan nu blev barnets behov och intressen istället tongivande. Lagstiftning Socialtjänstlagen 1982 års socialtjänstlag ersattes den 1 januari 2002 med en helt ny socialtjänstlag. Grundprincipen i socialtjänstlagen är att på demokratiska och solidariska grunder ska människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhället uppmuntras. Verksamheten ska bygga på respekt för människans självbestämmanderätt och integritet. Socialtjänsten ska ha en helhetssyn och alla insatser ska bygga på frivillighet. Vid åtgärder som rör barn ska särskild hänsyn tas till vad som är barnets bästa. Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen har tillgång till det stöd och den hjälp de behöver. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Om ett barn riskerar att utvecklas ogynnsamt ska socialnämnden tillhandahålla det skydd och stöd som behövs. Socialnämnden ska, om det anses vara barnets bästa, ordna att barnet får vård och fostran utanför det egna hemmet (Grönvall & Holgersson 2004). I och med den nya socialtjänstlagen har socialtjänsten numera en skyldighet att upprätta en vårdplan när ett barn ska placeras i fosterhem. För barn som inte har fyllt 15 år kan socialtjänsten inte agera utan vårdnadshavarens samtycke (Mattsson 2006).
8 Socialnämnden har ansvar för att de barn som placerats för vård och fostran utanför det egna hemmet får god vård och fostran samt lämplig utbildning. Barnet har rätt till en god kontakt med anhöriga och andra närstående och det är socialnämndens uppgift att se till att denna uppmuntras. När ett barn ska placeras utanför det egna hemmet ska det i första hand övervägas om barnet kan bo hos någon anhörig eller annan närstående. Behovet om fortsatt vård ska övervägas minst var sjätte månad och när ett barn har bott i ett och samma familjehem i mer än tre år ska socialnämnden överväga om vårdnaden ska flyttas över till familjehemmet (Grönvall & Holgersson 2004). När det kommer till att placera ett barn i familjehem finns det tre huvudprinciper som sattes upp redan 1974 i en socialutredning. De tre principerna är kontinuitet, närhet och flexibilitet. Med kontinuitet menar man att barnet bör få möjlighet att ha kontakt med samma handläggare oavsett typen av insats samt att de barn som placeras utanför det egna hemmet inte bör omplaceras. Flexibilitet innebär att frågan om vilka insatser som är lämpligast bestäms efter en särskild bedömning utifrån det enskilda barnet. Det som i det ena fallet bedöms som bäst för ett barn behöver inte vara det bästa för ett annat barn. Närhetsprincipen betyder att insatser i första hand ska sättas in i hemmiljön och om ett barn måste omhändertas bör det placeras nära hemmet. Ofta kan insatser behöva omfatta hela familjesituationen. Då återförening mellan barnet och föräldrarna generellt är syftet bör närhetsprincipen tillämpas i så stor utsträckning som möjligt (ibid). I Sverige anser lagstiftarna generellt att barn har rätt att växa upp med sina föräldrar. Många insatser i samhället syftar till att underlätta för barnfamiljer och socialtjänstens uppgift är att hjälpa barn och föräldrar för att barnets uppväxtsituation ska bli så tillfredsställande som möjligt. Om ett barn omhändertas och placeringen kommer att bli långvarig bör barnets rätt till stabilitet och trygghet i uppväxtförhållandena beaktas. För att det ska bli möjligt med en god anknytning till familjehemmet bör i vissa fall en överflyttning av vårdnaden, som ges möjlighet till i föräldrabalken, övervägas (ibid).
9 Lagen om vård av unga (LVU) Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran, vilket står skrivet i föräldrabalkens sjätte kapitel. De ska behandlas med respekt och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande handling. I de fall föräldrarna inte kan svara för att barnets grundläggande rättigheter efterlevs är det samhällets skyldighet att träda in för att skydda barnet. Den princip om frivillighet, som är en av grunderna i socialtjänstlagen, är i vissa fall inte möjlig att hålla fast vid och ibland kan det vara nödvändigt med tvångsingripanden för att sörja för att barn växer upp under goda och trygga förhållanden. En lag som reglerar möjligheterna att i vissa fall skydda ett barn mot sina föräldrar måste ha sin utgångspunkt i att barn är mer sårbara än vuxna och att barn inte kan föra sin talan på samma sätt. Ju mindre ett barn är desto känsligare är det gentemot omgivningen och desto större är beroendet till föräldrarna (Grönwall & Holgersson 2004). Beslut om vård enligt LVU meddelas av länsrätten efter en ansökan av socialnämnden, det är sedan nämnden som är ansvariga för vården. En förutsättning för beslut enligt lagen är att vård inte kan ges på frivillig väg. Det finns två huvudtyper av fall där LVU kan bli aktuellt. Det första är när barnet löper en påtaglig risk att utvecklas ogynnsamt till följd av förhållanden i hemmet och det andra är när barnet till följd av missbruk, kriminalitet eller annat beteende utsätter sig själva för risk. Vården ska omprövas var sjätte månad. Lagen innehåller också bestämmelser om vilka befogenheter nämnden har under vårdtiden, en av dessa är rätten att bestämma om umgänge med de biologiska föräldrarna. Socialstyrelsen poängterar i sina allmänna råd att målsättningen med LVU är att med olika stödinsatser arbeta för att den unge ska kunna återvända till sitt eget hem (ibid). Barns behov i centrum I en publikation från Socialstyrelsen (2006-110-7) beskrivs Barns behov i centrum (BBIC) som en utredningsmetod vars syfte är att skapa ett nationellt enhetligt utredningsförfarande i Sverige. Då allt fler kommuner arbetar utifrån BBIC och denna utredningsmetod omnämns i stor del av vår data ger vi här en kort beskrivning av BBIC. Under 1980-talet framfördes hård kritik mot resultaten av vården i familjehem och institutioner i England. Den brittiska regeringen startade då ett stort forsknings- och utvecklingsprogram:
10 Looking after children: Assesing outcome in childcare. I studien redovisade forskarna vilka faktorer som kan bidra till barns positiva utveckling, baserat på utvecklingsekologiska teorier. Resultatet blev de sju behovsområdena: Hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling, identitet, familj och sociala relationer, socialt uppträdande och klara sig själv. Ytterliggare studier utfördes och resulterade i att de sju behovsområdena fördes samman med sex aspekter av föräldrarnas omsorgsförmåga och med faktorer i barnets familj och miljö. Figur 1 BBIC-triangeln (Socialstyrelsen 2006-110-7) Efter kritik även i Sverige mot barnavårdsutredningarna utvecklades BBIC som är ett system för handläggning och dokumentation i utredning, planering och uppföljning. Enligt detta synsätt sker barns och ungas utveckling i samspel med omgivningen. För att skapa sig en uppfattning om barnet måste man därför skaffa sig en uppfattning om föräldrarnas förmåga och miljön barnet befinner sig i. För att man ska kunna få en bild av barnet, dess behov och hur dessa kan tillgodoses måste samspelet mellan de tre områdena, som man kan se i triangeln ovan, analyseras noga (Socialstyrelsen 2006-110-7).
11 3 Kunskapsläget Svensk forskning om fosterhemsvård Barn i kris projektet påbörjades 1978 av forskargruppen vid Barnbyn skå. Forskargruppen bestod av åtta forskare och har lett fram till fem rapporter. Nyåret 1981 påbörjades fosterbarnsundersökningen i Malmö kommun. Undersökningen innebar att drygt hundra barn som placerades i fosterhem av Malmö kommun undersöktes av forskargruppens psykologer vid två tillfällen, en gång kort efter placeringen och en gång efter två år. Samtidigt gjordes ingående intervjuer med biologiska föräldrar och fosterhemsföräldrar. Meningen var att så djupt som möjligt spegla barnens separationsproblematik och identitets-utveckling (Vinterhed et al. 1981). Projektet har haft stor betydelse för svensk forskning där psykologiska teorier bidragit till synliggörande av grundläggande perspektiv, konflikter och synsätt inom den sociala barnavården. Projektet hade sin praktiska utgångspunkt i de problem som var förknippade med fosterbarnsvården i Sverige och sin teoretiska utgångspunkt i David Fanshels forskning som visade att barn som bibehållit relationen med de biologiska föräldrarna under en placering hade en bättre psykosocial livssituation än de som inte hade haft det (Levin 2000). Barnet och den biologiska familjen Fram till 1970-talet gjordes inga stora förändringar i fosterhemsvården. Barn kunde placeras över hela Sverige och beslutsfattare ansåg att barn inte skulle ha kontakt med de biologiska föräldrarna, tvärtom skulle barnet glömma dåliga upplevelser i hemmet. Under 1970-talet kom nya kunskaper om familjehemsvården. De som jobbade med placeringar av barn förstod vikten av att inta ett barnperspektiv. Nu började även de biologiska föräldrarnas betydelse diskuteras på socialbyråerna och inom barnpsykiatrin (Kjellberg 2006). Under de senaste åren har internationella studier lyft frågan angående hur viktigt det är med föräldrarnas deltagande/engagemang i placeringar. Den kunskap dessa har utvecklat är en del av en ny placeringsfilosofi som uppmärksammar föräldrarnas ansvar gentemot sina barn. En fortsatt central föräldraroll trots separationen mellan barnet och dess biologiska föräldrar förespråkas. Studier har även visat att föräldrarna till stor del inte är inblandade i barnens placering, vilket visar att den filosofi om hur viktiga föräldrarna är, inte överensstämmer med hur verkligheten ser ut (Poirer & Simard 2006).
12 Andersson (1995) hänvisar till Thoburn (1994) som menar att det finns två centrala begrepp som är viktiga att ha i åtanke när man placerar barn i familjehem; varaktighet och identitet. Med varaktighet menar hon att barnen behöver trygghet och stabilitet i kärlek, familj och vardagsliv, och med identitet syftar hon på vikten av att bibehålla relationer med viktiga personer i barnets liv. En balans mellan dessa begrepp är viktig. I första hand bör socialsekreterare arbeta för att barnet ska vara tryggt i det biologiska hemmet och först i andra hand ska barnets behov av trygghet och stabilitet tillgodoses i familjehem. När ett barn omhändertas är det angeläget att relationen med ursprungsfamiljen bibehålls. Regelbunden kontakt mellan det placerade barnet och de biologiska föräldrarna ökar inte risken för avbrott i placeringen vilket tidigare har diskuterats. Däremot har det framkommit i studier att om det finns en risk för avbrott kan denna risk öka om kontakten förhindras. Thoburn poängterar att den viktiga frågan inte är hur kontakten mellan barnet och den biologiska familjen ska kontrolleras och begränsas utan hur man kan hjälpa och uppmuntra föräldrarna att hålla kontakten med barnet oavsett den smärta föräldrarna upplever. Andersson (2005) har i en studie delat in barn som har varit placerade i fosterhem i tre olika grupper. I den första gruppen förlorade barnen kontakten med de biologiska föräldrarna medan de stod fosterföräldrarna mycket nära. I den andra gruppen var barnens mödrar inställda på att behålla kontakten och på regelbundna besök. Fostermödrarna tyckte dock inte detta fungerade bra och upplevde att besöket förvärrade situationen för barnen. I den tredje gruppen uppstod inga konflikter mellan fostermodern och den biologiska modern och barnen visade inga märkbara tecken på lojalitetskonflikter. I denna grupp upplevde fostermödrarna kontakten som god. Vid uppföljningar av denna studie har det visat sig att det finns skillnader i hur placeringen har artat sig beroende på vilken grupp barnen befann sig i. En konfliktfri relation underlättar för barnen att hantera den situation de befinner sig i. Vid en uppföljningsstudie tio år efteråt var det på många sätt annorlunda för de barn som inte bibehållit kontakten med sina biologiska föräldrar eller som hade upplevt en konfliktfylld relation. De var uppenbart inte fria från sina föräldrar utan upptagna av att hantera de tankar och besvikelser som de hade tagit med sig in i vuxenlivet. Det fanns även de barn där familjehemmet inte hade fått något fäste i deras liv. Barnet ska ges en möjlighet att acceptera två familjer för att tillgodose behovet av stabilitet, kontinuitet och identitet. Andersson drar av studien slutsatsen att om det ska gå bra för barn som flyttar hem från familjehem fordras
13 både en positiv föräldra- barn relation och en positiv relation mellan föräldrar fosterföräldrar socialarbetare (Andersson 2005). Kröner (2006) skriver att det är både barnets och föräldrarnas rätt att kontakten ska bibehållas. Kontakterna med de biologiska föräldrarna får dock inte hämma barnets utveckling och umgänget ska anpassas till de biologiska föräldrarnas förmåga. Detta förutsätter att socialtjänsten gjort allsidiga beslutsunderlag, men i de flesta fall görs inte umgängesbedömningar av detta slag. Vid umgänge med de biologiska föräldrarna ges föräldrarna ett föräldraansvar utifrån de områden de säkert klarar av vilket kan innebära att vissa föräldrar inte får något ansvar alls. Barnet behöver skydd, tillsyn och en fungerande anknytning, liksom engagemang och kärlek för att utvecklas känslomässigt och allt detta kan fosterföräldrar ge. Vad är det då som omplacerade barn behöver från sina biologiska föräldrar? Att barnet inte växer upp med sina biologiska föräldrar har psykologiska konsekvenser som gör att omplacerade barn behöver särskilda omsorger. För barnet kan biologiska föräldrar aldrig ersättas. Schaffer (1995) beskriver en studie av Robertson och Robertson som genomfördes 1971. Syftet var att ta reda på om de starka reaktioner som barn i tidigare studier uppvisat vid separationer kunde minskas genom utformningen av separationen. Avsikten var att i så stor utsträckning som möjligt avlägsna störande faktorer som bidrog till att förvärra separationsångesten. Separationen började förberedas fyra veckor i förväg genom att barnen fick besöka sitt tillfälliga hem och hemmet fick av föräldrarna information om barnens egenskaper. När de kom till sina tillfälliga familjer hade de med sig egna lakan, leksaker, kramdjur samt ett foto på modern. Under separationen försöktes bilden av modern hållas levande. Fäderna fick besöka barnen hur ofta de ville. Av studien framgår klart att inget av barnen uppvisade samma starka reaktion på separationen som i tidigare studier. Återföreningen med modern gick dessutom tämligen smärtfritt. Den relativt nära relationen som fanns mellan barnen och de tillfälliga familjerna var uppenbart mycket viktig. Forskarna varnar dock för att detta positiva resultat inte innebär att man fullt ut kan undvika de risker som en tidig separation innebär.
14 Beslutet Placering i fosterhem är långt ifrån en självklarhet. Beslutet att antingen hjälpa barnet i hemmet eller placera i fosterhem är ett mycket viktigt beslut och processen är komplicerad. Den huvudprincipen som följs i beslut som innefattar barn är att hänsyn ska tas till barnets bästa. En placering bör äga rum då barnets säkerhet kan ifrågasättas och då en placering är det minst skadliga alternativet. Barnets rättigheter, integriteten hos familjen och föräldrarnas rättigheter samt statens plikt och makt bör övervägas inför ett beslut (Britner & Mossler 2002). Inför ett beslut om placering i familjehem bör ett antal frågor beaktas. Är det begripligt för barnet varför det placeras och varför de hamnar just i denna familj? I akuta situationer är det viktigt att barnet förstår detta även i ett långt perspektiv. Finns det någon som barnet känner tillit till och som kan hjälpa barnet att förstå vad som händer? Det är viktigt att också föräldrarna förstår var barnen hamnar och under vilka omständigheter. Ofta inser barnets föräldrar att barnet inte haft det bra och att något måste bli annorlunda hemma. Kan barnet bo hos någon anhörig under den första perioden? Hur mycket går vi på barnets behov då vi letar efter familjehem och hur mycket sker det utifrån ett vuxenperspektiv med familjehemssekreterarens egna värderingar som grund (Bäckström 2006)? Socialtjänsten bör försöka tänka i både långa och korta perspektiv på ett mer medvetet sätt i en situation där barnet far illa hemma; som det är idag blir ofta den akuta lösningen även den långsiktiga. Ett beslut om en placering är ett stort ingrepp i både barnets, föräldrarnas och släktingars liv. Det är ett beslut som noga måste övervägas och när man bedömer de risker som föreligger om barnet bor kvar hemma ska man väga detta mot de nya risker det kan innebära för barnet att flytta till en ny familj. I så stor utsträckning som möjligt bör man försöka förhindra den dåliga situationen på kort sikt och sedan tillsammans med barn, föräldrar och anhöriga planera mer långsiktigt. Samtidigt måste man hjälpa föräldrarna att reparera de brister som ligger till grund för att föräldraskapet inte fungerar (ibid). Då man fattar beslut om en placering är det viktigt att ha kunskap om anknytningen mellan barnet och de vårdnadshavare som på något sätt brister i sin föräldraförmåga. Ofta handlar det om omedelbara omhändertaganden för att kunna garantera barnets säkerhet och ibland finns det inte
15 tid att utföra ett noga planerat beslut. Huvudfaktorn i utredningen bör enligt Mennen och O Keefe (2005) vara anknytningen mellan barnet och de biologiska föräldrarna och hur föräldern tillgodoser barnets behov. Det är viktigt att samarbeta med föräldrarna på en behandlande nivå för att engagera dem. Socialarbetarna ska inte ha fokus på att vårdnadshavarna är dåliga föräldrar utan de ska se till vilka möjligheter de har att jobba med vårdnadshavarna. 4 Teoretiska begrepp Nedan presenterar vi fyra begrepp som är centrala i studien; anknytning, separation, dissonans och handlingsutrymme. Anknytning Anknytning är den svenska översättningen av det engelska begreppet attachment. Upphovsman till begreppet var John Bowlby (1907-1990), en psykoanalytiker från England. Bowlby kom, redan under 1930- och 40-talen, att intressera sig för de följder som uppstod när barnet separeras från den vuxna det har fäst sig vid, ofta modern. Han var dessutom en av de första att lägga märke till att dåliga familjerelationer verkade skadliga för barnet även utan separation. Bowlby strävade efter att visa hur och varför föräldrarnas beteende påverkade barnet och kom fram till att barnet hade en medfödd tendens att utveckla känslomässig bindning till en central föräldragestalt. Han menade att beroende av om kontakten med föräldragestalten var bra, opålitlig eller dålig berördes barnets personlighetsutveckling genom hela livet (Bowlby 1994). Enligt Bowlbys teori behöver ett barn få ta del av en kontinuerlig nära relation till sin moder, eller en ersättare för modern, där båda upplever glädje i relationen för att barnet ska upprätthålla en god psykisk hälsa. Stommen i Bowlbys teori är de två nyckelorden tillgiven bindning och anknytningsbeteende. Tillgiven bindning avser den ömsesidiga relation som uppstår mellan barnet och omsorgsgivaren när anknytningen har ägt rum. Anknytningsbeteende avser beteenden hos ett litet barn som leende, tittande, jollrande eller gråtande. Dessa beteenden gör det möjligt för ett litet barn att på ett förutsägbart sätt nå önskad grad av närkontakt med
16 anknytningspersonen. Målet med anknytningsbeteendet är att uppnå känslor av säkerhet och trygghet (Perris 1996). Bowlby menar att det finns fyra olika typer av anknytningsmönster (Mennen & O Keefe 2005): Secure attachment / trygg anknytning Anxious/ambivalent attachment / ängslig, ambivalent anknytning Anxious avoidant attachment / ängslig, undvikande anknytning Disoriented/disorganized attachment / oorganiserad anknytning Secure attachment utvecklas i en jämn och fostrande vårdnadsrelation. De tre övriga utvecklas när en vårdnadshavare är motsägelsefull, vårdslös och/eller misshandlar sina barn. De barn med en secure attachment utvecklar bilden av modern som tillgänglig, ansvarstagande och hjälpfull om de skulle hamna i en jobbig situation. Dessa barn vågar utforska nya situationer. Anxious/ambivalent attachment hos barnet utvecklar beroende och fientlighet och dessa barn upplever ofta separationsångest och spenderar lite tid till att leka själva eller utforska. Barn som upplever anxious avoidant attachment har litet förtroende för vårdnadshavaren och litar inte på att denna kommer att ställa upp vid behov. Barn med disoriented/disorganized attachmnet utvecklar ofta anknytningsmönster som demonstrerar en blandning av undvikande, argt bemötande och förvirrat beteende. De olika strategier barn utvecklar finns till för att hjälpa dem att hantera och överleva den miljö de befinner sig i. Tidiga erfarenheter av relationer formar barnets bild av sig själv, andra och synen på relationer (ibid). Separation De relationer som skapas mellan barn och föräldrar anses för det mesta som viktiga och avgörande för barnets hälsa och utveckling. Om detta band skulle brytas ses det därmed som negativt och möjligtvis skadligt. Bowlby betonade vikten av ett nära förhållande med modern för barnets psykiska hälsa under de första åren. En följd av detta blir att en separation från modern kan får katastrofala följder för barnet. En förlust av anknytningspersonen uppfattades vara ett trauma för barnet. En sådan upplevelse orsakar sådan separationsångest att även efter en tillfällig
17 separation uppstår effekter som kan ge upphov till neurotiska problem som kan dyka upp många år efter händelsen (Schaffer 1995). Barnets separationsbeteende kan delas in i faser där barnet först reagerar med protest. Barnet är då upptaget med tankar om föräldrarna, avfärdar alla andra alternativ och är inte mottaglig för tröst. I andra fasen, förtvivlan, ökar barnets hopplöshet och barnet upplever djup sorg. I denna fas är barnet tillbakadraget och inaktivt och söker känslomässig respons hos andra. Sista fasen är avskiljande och barnet visar tecken på återhämtning. Om föräldern besöker barnet i denna fas ser man dock att barnet inte har återhämtat sig. Även hos föräldrar kan liknande faser ses efter separation. Föräldern kan gripas av akut olycklighet och handlingsförlamning vilket kan hindra dem från att hjälpa barnen att bemästra separationen eller att upprätta en kontakt med barnet. Det finns anledning att tro att vid upprepad eller långvarig separation under de tre första åren i barnets liv kan avskiljande av djupare känslor bli bestående. Om barnet under separationen vistas i en främmande miljö med okända människor uppstår en högre grad av störning under och efter separationen. Barnets sårbaraste period för separation är mellan 6 mån och 3-4 år då barnet har knutit an till föräldern och delvis utvecklat en jag-uppfattning och identitet men ännu inte är tillräckligt säker och stabil för att tåla en separation (Andersson 1995). Broberg et al. (2006) hänvisar till en undersökning gjord av Anna Freud och Burlingham. Undersökningen gällde ett program som startades 1940 och gick ut på att barn från London placerades i familjer på landsbygden för att rädda dem undan krigets fasor. Freud och Burlingham jämförde utvecklingen mellan de barn som placerats på landsbygden och de barn som varit kvar med sina föräldrar i staden och tvingats uppleva skräckfyllda nätter i skyddsrum medan staden bombades. Undersökningen visade att barnen som inte separerades klarade sig bättre än de barn som slapp bombningarna, vilket var tydligast hos de små barnen Handlingsutrymme Socialsekreterare arbetar inom organisationer, närmare bestämt inom vad som i Sverige kallas för gräsrotsbyråkratier. Med gräsrotsbyråkrat menas en offentligt anställd tjänsteman som har direkt kontakt med medborgarna och relativt stor handlingsfrihet. Att arbeta inom en organisation innebär att man får en identitet och en uppgift samt att det följer vissa rättigheter och tillgångar
18 till resurser men också vissa skyldigheter. Utanför organisationen finns det normalt enbart regler som fastställer vad man inte får göra medan det inom organisationen också kommer regler som stadgar vad man ska göra. Som medlem av en organisation är man inte fri att handla hur man vill utan agerar på organisationens vägnar (Johansson 1997a). Vi utgår från Johanssons (1997b) diskussion om handlingsutrymme för att beskriva socialsekreterares handlingsutrymme. Allmänt sett, i kontakten med klienterna, görs individuella tillämpningar av generella regelverk. Arbetet handlar ofta om komplicerade situationer som inte kan reduceras till formella regler. Arbetssituationen innebär en mänsklig dimension som leder till ett behov av omdömesförmåga som i sin tur fordrar en viss kreativitet och egna lösningar. På grund av detta har man ofta uppifrån delegerat en viss handlingsfrihet. Dissonans Leon Festinger (1919-1989) var en socialpsykolog från New York. Festinger utvecklade under 1950-talet kognitiv dissonansteori som har sitt ursprung i begreppet kognitiv dissonans som är ett sätt att beskriva tendensen att undvika motsägande uppfattningar i vår bild av den sociala verkligheten. Med kognitiv dissonans menas en obalans i tankar, attityder och beslut vilket leder till spänningar. Dessa kan i sin tur ge upphov till ett beteende som syftar till att återställa eller skapa balans (Nilsson 1996). Festinger hade intresset i vad som händer efter man hade fattat ett beslut snarare än vad som skedde innan. Enligt Festinger är processen och utvärderingen före ett beslut en rationell process där vanligtvis ingen systematisk eller subjektiv värdering förekommer (Schamoun 2004). Själva existensen av dissonans, då den upplevs obehaglig av individen, motiverar till att försöka minska dissonansen och uppnå konsonans. Utöver att försöka minska dissonansen kommer individen dessutom att aktivt undvika situationer och information som kan leda till ökad dissonans (Festinger 1976). När dissonans upplevs kan denna minskas på olika sätt; genom att lägga till samstämmiga argument, plocka bort dissonanta argument eller en kombination av dessa två. Detta betyder att
19 man ofta minskar dissonans genom att ändra sin inre bild av verkligheten och tolka den annorlunda. Att vi vill uppnå balans bygger på en av våra mest betydelsefulla drifter, att må bra. Hur vi bör tänka och agera kommer från den kulturella omgivning vi lever i. Men det är inte alltid som man lyckas med att bortförklara eller rationalisera motsägelser och man upplever då obehag (ibid). Festinger (ibid) använder sin dissonansteori för att förklara konsekvenserna av beslutsfattande. Festinger gör skillnad i fasen före och efter beslut genom att göra skillnad mellan konflikt och dissonans. Konflikt upplever man före man fattar beslut då man dras åt olika håll. Efter att beslutet är fattat har man gjort sitt val och så att säga löst konflikten men det är nu som dissonans uppstår och pressen att minska denna. Betydelsen av dissonansen varierar beroende på dels hur viktigt ett beslut var och hur attraktivt det bortvalda alternativet var. Festinger menar att oavsett hur trivial en handling eller ett beslut är leder det nästintill oundvikligen alltid till en känsla av dissonans då det generellt sett finns så många andra faktorer som är relevanta för handlingen. För i princip vilken handling en person än gör, för nästan vilken känsla han än har kommer det sannolikt att finnas åtminstone en faktor som är dissonant med detta. Festinger (ibid) ger förslag på olika beslutssituationer. Den första situationen uppstår vid beslut mellan två negativa alternativ där man tvingas att välja det minst dåliga. Denna situation är teoretiskt möjlig men mycket ovanlig. Själva närvaron av två negativa alternativ blir en beslutssituation först om ytterligare faktorer tvingar fram ett val. Om detta uppstår kommer det att finnas faktorer som talar för valet av ett alternativ och några som talar för valet av det andra. Oavsett vad beslutet blir kommer det att finnas faktorer som är dissonanta med beslutet. Den andra situationen är beslut mellan två alternativ som båda har bra respektive dåliga sidor. Detta är den vanligaste valsituationen. Dissonans kommer att uppstå när beslutet är taget då det alternativet vi har valt bort fortfarande kommer att ha positiva sidor och det alternativ vi valt kommer att ha negativa sidor. För att minska dissonansen kommer vi då att öka skillnaderna mellan dessa genom att få de negativa sidorna att verka mindre och de positiva att verka större för det alternativ man valt. Sista situationen är beslut som rör fler än två alternativ. Varje enskilt alternativ som har valts bort leder till dissonans med det beslut som fattats.
20 Festinger (ibid) menar att efter att ett beslut väl har fattats följer ett aktivt sökande efter information som styrker de argument som stödjer beslutet vilket leder till att förtroendet för det fattade beslutet stärks. Enligt Festinger kan man se detta i beslutsfattarens svårighet att ändra ett beslut efter att det har fattats samt i den betydelse de argument som lett fram till beslutet har för framtida beslut. Genom att delge ett beslut till andra sker en viktig del i att styrka beslutet hos sig själv. Festingers idéer om konflikter i en valsituation utvecklades av Janis och Mann (Schamoun 2004). Janis och Mann talar inte om dissonans men tolkar det som att den konflikt de talar om är detsamma som Festinger menar med dissonans. Vi väljer att kort beskriva denna teori då vi i vår analys vill komplettera Festingers dissonansteori med en teori som behandlar även det som sker före beslutet. Jannis och Manns teori, conflict, choice and commitment, förutsätter en aktiv strukturering av valalternativen och en grundlig undersökning redan innan beslutet fattas. Enligt dessa två uppstår en konflikt efter att beslutet har fattats endast om konflikten ägde rum redan innan beslutet. Tidspress och motivation är faktorer som gör att beslutsfattaren inte kan lösa konflikten i beslutsfasen. Om beslutsfattandet inte kan undvikas eller senareläggas kan beslutsfattaren hitta stöd för beslutet genom att överdriva de positiva dragen och minska de negativa (ibid). 5 Metod Inom samhällsvetenskapen finns det två huvudinriktningar: positivism och hermeneutik. Positivism innebär att vetenskaplig kunskap skapas främst genom systematiska undersökningar av existerande fenomen i samhället och huvuduppgiften blir att upptäcka de universella lagar som karaktäriserar samhället. Enligt denna vetenskapssyn kan en tydlig skiljelinje göras mellan fakta och värderingar. Samhällsforskaren är en åskådare av samhället och kan betrakta detta utifrån. Kritik mot positivismen går bland annat ut på att verkligheten inte kan betraktas som oföränderliga sanningar då samhället består av människor som själva väljer hur de ska samspela. I och med detta kommer samhället hela tiden förändras. Vidare kan samhället inte betraktas utifrån då forskaren är en del av samhället. Synsättet att forskaren är en del av samhället stöds av hermeneutiken. Hermeneutik betyder tolkningslära. Vi har i vår studie en hermeneutisk ansats där vi ämnar tolka aktörernas synpunkter (Grönmo 2006). Då vår forskningsfråga handlar om att
21 förstå anser vi att en kvalitativ ansats passar syftet bäst. Skillnaden mellan kvalitativ ansats och kvantitativ är att man arbetar med olika typer av data. I kvantitativa ansatser är data ofta mätbar medan data i kvalitativa ansatser ofta är i form av texter som ska bearbetas och tolkas (Johannessen & Tufte 2003). Urval Vi ville förstå hur socialsekreterare som arbetar med familjehemsplaceringar resonerar och därför var vår population alla socialsekreterare i Sverige som jobbar med familjehemsplaceringar. Det är viktigt när man gör sitt urval att försöka få en urvalsgrupp som är så representativ för populationen i helhet som möjligt vilket innebär att man då kan göra generaliseringar (Bell 2006). Vi valde att kontakta socialförvaltningar i varje landskap i Sverige för att vi ville få en stor geografisk spridning. Studien syftade till teoretisk förståelse för hur socialsekreterare resonerar när de utformar familjehemsvården; detta benämner Grönmo (2006) som teoretisk generalisering. I vardagen generaliserar vi vanligtvis utan att tänka på det, utifrån de erfarenheter vi har förväntar vi oss att samma resultat i liknande situationer. Även vetenskapen ställer krav på generaliserbarhet (Kvale 1997). Ett syfte med teoretisk generalisering är att studera utvalda enheter för att utveckla en helhetsförståelse av den större gruppen som dessa ingår i. Ett kriterium för att kunna generalisera är att det stickprov ur populationen som undersöks har kommit från ett slumpmässigt urval innebärande att alla har haft en lika stor chans att bli utplockade (Fife Schaw 2000). Vi skickade postenkäter till 65 socialförvaltningar i olika kommuner i Sverige vilket motsvarade ungefär 1/5 av Sveriges kommuner, en enhet som vi menar var representativ för hela populationen. Vi valde kommuner i varje landskap på måfå, alltså inte strikt slumpmässigt. Vi anser ändå att alla kommuner hade ungefär lika stor chans att bli utplockade och urvalet var därmed också i viss mån teoretiskt generaliserbart. I en mindre undersökning är det svårare att få ett riktigt slumpmässigt urval men man får göra så gott det går, vilket är godtagbart så länge man noggrant redogör för hur man har gått tillväga (Bell 2006).