1 Finlands Röda Kors ordförande Pertti Torstila Röda Korset i dagens internationella konflikter Hangö/ Svensk Ungdom den 14.10.2015 Röda Korset som rörelse har sin grund i det modiga ingripande som schweizaren Henry Dunant tillsammans med befolkningen i Solferino år 1859 initierade man beslöt sig för att hjälpa de sårade soldaterna som låg kvar på slagfältet oberoende av de stridande parterna. Dunant utvecklade sin idé och Röda Korset internationella kommitté hade fötts, (International Committee of the Red Cross, ICRC). År 1864 godkändes Genevekonventionen (Geneva Convention), den första överenskommelsen för hur de som sårats i krig ska behandlas. Kärnan i det som idag utgör de humanitära rättigheterna utgörs av de fyra Genevekonventionerna som godkändes år 1949 (sårade, skeppsbrutna, krigsfångar och civila) tillsammans med de kompletterande protokollen från år 1977 och 2005. På 1860 talet började man grunda nationella Röda Kors-föreningar. Finlands Röda Kors grundades i maj år 1877 och redan två månader senare sände man under Rysk-turkiska kriget sitt första fältsjukhus till nuvarande Georgien och Armenien. Under Rysk-turkiska kriget började de nationella föreningarna i muslimska länder använda sig av namnet och beteckningen Röda Halvmånen. Röda Korset koncentrerade sig på sina ursprungliga uppgifter i samband med krig, men samtidigt utvecklade man utbildning i första hjälpen på det nationella planet. Efter första världskriget, år 1919 grundades Internationella Rödakorsligan (League of Red Cross) då man i krigets efterdyningar märkte att det behövdes utbildade frivilliga som kunde ta hand om flyktingar, epidemier och andra storkatastrofer I dag har vi den Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen (International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies, IFRC). Arbetsfördelningen mellan de två huvudorganen är den att förbundet i första hand jobbar med naturkatastrofer medan federationen koncentrerar sig på konflikter orsakade av människor. Som ni säker förstår är arbetsfördelningen inte alltid helt klar med denna uppdelning. Röda Korsets grunduppdrag har alltid varit att kunna ge människor omedelbar hjälp i kris- och katastrofsituationer samt att stöda landets myndigheter då det gäller att trygga välmående och trygghet för medborgarna. I varje land finns en nationell organisation som hör till internationella Röda Korset och Röda Halvmånen. Den nationella organisationen måste ha en fastställd roll som hjälp för myndigheterna. I de 195 stater som i detta nu finns verkar Röda Korset och Röda Halvmånen i 189, tillsammans har rörelsen över 17 miljoner frivilliga med i verksamheten. Finlands Röda Kors har 85 000 medlemmar och cirka 25 000 som är aktiva som frivilliga. I Finland är FRK en stark aktör i allt från att utbilda i första hjälpen till blodtjänst, från vänverksamhet till evakueringssjukhus vid stora katastrofer. Inom räddningssektorn bistår vi polisen vid efterspaningar, vi koordinerara den frivilliga räddningstjänsten VaPePa som består av ett samarbete som över 50 organisationer är med i och vi har beredskap att fungera som stöd för myndigheterna då det gäller att trygga medborgarans säkerhet vid undantagstillstånd. Finlands Röda Kors har ända sedan starten 1877 åtnjutit ett stort förtroende som hjälpare ute i världen. Sjukhus och hälsostationer har varit vårt flaggskepp. Det kunnande som FRK har då det gäller fältsjukhus har vi fått genom att vara närvaranbde på konfliktområden, som neutralt land har det ofta varit möjligt för den internationella kommitteen att använda sig av FRKs frivilliga också i politiskt känsliga situationer.
Både Röda Korset och FN märkte under 1990-talet att det fanns skäl att förbättra beredskapen för snabba och stora naturkatastrofer, de gick in för att bli snabbare och för att förbättra den interbationella koordineringen. Inom Röda Korset startade en process som ledde till att det skapades speciella enheter för katastrofhjälp (Emergency Response Unit, ERU). Enheterna är kompatibla både tekniskit och operativt och kan snabbt sändas ut vid katastrofer. Finlands Röda Kors är en av de största aktörerna inom ERU. Till vår normala beredskap hör fem hälsostationer som kan göras om till två kretssjukhus med 160 platser var eller till två sjukhus för krigskirurgi genom att hälsostationera kompletteras med färdigt packade operationssalar, bäddavdelningar, laboratorier med mera. FRK:s har kapacitet att snabbt rena vatten, vi kan producera över 500 000 liter rent vatten i dygnet. Logistikavdelningen tar emot flygplan, hanterar last, sköter lagerfunktioner och transporter både till lands och till havs samt ansvarar för anskaffningar som görs på ort och ställe. Genom kommunikationsenheterna sköts all radio- satellit- och datakommunikation under stora operationer. Finlands Röda kors har som enda land i Europa beredskap för att slå upp ett läger för nödinkvartering för 10 000 människor i kombination med mindre läger för inkvarteringen av hjälparbetarna. Alla enheter kan skickas iväg inom 24-48 timmar beroende på vilken flygkapacitet som finns att tillgå. Personalen som skickas ut är alla yrkesutbildade och dessutom utbildade av FRK för att kunna tillämpa sin yrkeskunskap också i krävande fältförhållanden. I det världsomspännande nätverket av Röda Korsets hjälparbetare är Finlands Röda Kors den som skickar ut flest personer. Under de senaste fem åren är i snitt 200 personer utsända av FRK på årlig basis. 1250 yrkeskunniga ingår i FRK:s reserv, av dem har 800 personer en sådan livsoch jobbsituation att de genast kan ge sig av på en kommendering. FRK är också störst då det gäller att utbilda i internationell hjälpverksamhet, vi ordnar 24 kurser med 600 deltagare per år. All hjälp som ges via Röda Korset grundar sig på vad de hjälpbehövande länderna ber om och de vädjanden som kommer till internationella Röda Korset. De olika enheterna för snabb hjälp är klara att tas i bruk inom några timmar eller ett par dagar efter att de anlänt. Arbetet med att ta dem i bruk görs tillsammans med personal och frivilliga på de lokala Röda Korset eller Röda halvmåne. Det Röda Korset gjorde för att stoppa spridningen av Ebolaviruset i Västafrika är ett bra exempel på en lyckad hjälpoperation. Samarbetet mellan de nationella Röda Korsen i området och deras systerorganisationer lyckades bra. Epidemin tog fart i mars 2014 och i juni-juli kom man överens om att Röda Korset öppna fyra Ebola vårdcentraler runt om i Sierra Leone. Motstånd och rädsla bland ortsbefolkningen fördröjde byggandet av vårdcentralerna med flera veckor. I utkanten av den lilla staden Keneman öppnades en vårdcentral bestående av ett ERU-sjukhus från Spaniens Röda Kors kompletterat med avdelningshallar från Finlands Röda Kors. 772 patienter togs emot av vilka 316 skrevs ut. FRK sände 40 hjälparbetare, en logistikenhet och en kommunikationsenhet till Sierra Leone för vårdenheten i Kono. Det huvudsakliga arbetet för att stoppa ebolavirustes spridning gjordes ändå av lokal vårdpersonal och lokala frivilliga. Över 6000 frivilliga från Sierra Leone, Liberia och Guinea jobbade med hälsofostran i månader. Över 3,6 miljoner människor fick kunskap om vilka åtgärder man ska vidta för att undvika smitta. Röda Korsets utbildade frivilliga skötte om begravningen av 12 000 offer och såg till att bostäder desinficerades. Röda Korset spårade upp närmare 51 000 personer som hade kommit i kontakt med människor som insjuknat i virussjukdomen. Frivilliga utbildade av Röda Korset gav psykosocialt stöd till 37 000 människor som insjuknat och till deras anhöriga. 2
3 Vid sidan av katastrofhjälpen är också utvecklingssamarbetet viktigt. Genom det kan Röda Korset hjälpa befolkningen och stöda myndigheterna då det gäller hälsovård och att förbättra katastrofberedskapen. Det var lätt för FRK:s hjälparbetare att vara med och utbilda och stöda frivilliga i Sierra Leone eftersom arbetet var en naturlig fortsättning på det utvecklingssamarbete som under flera år gjorts på gräsrotsnivå inom första hjälpen och hälsovård. Vår värld har upplevt fler kriser än någonsin tidigare under de senaste åren. Under det senaste årtiondet har antalet människor som på något sätt berörs av kriser fördubblats. Över en miljard människor bor i konfliktområden och 95 % av krigets offer är civila. Kostnaderna för den humanitära hjälpen har tredubblats på tio år. Det internationella samfundet och i synnerhet FN:s säkerhetsråds oförmåga att ingripa i de politiska och väpnade kriser som vuxit sig starka och sliter på mänskligheten har lett till att bördan och ansvaret som vilar på internationella Röda Korset och de nationella organisationerna har blivit tung. Organisationen har gjort allt som står i dess makt för att bemästra de långdragna kriserna. Internationella Röda Korsets operativa budget har ökat med nästan 50 % under de tre senaste åren. Att man misslyckats med att hitta politiska lösningar i mellanöstern, i ekvatorialafrika och i Ukraina har kostat Röda Korset närmare 2 miljarder per år då man har varit tvungen att ta hand om konsekvenserna då det internationella samfundet misslyckats som fredsmäklare. Dagens internationella system klarar helt klart inte av de nuvarande situationen. De politiska institutionernas oförmåga att handla visar på att de är kraftlösa. Allt detta gör att trycket på Röda Korsets och Röda Halvmånens förmåga att handla i krislägen växer. Frågan är om ett sådant tryck på de humanitära organisationerna och på frivilliga aktörer är rimligt. Leder den här utvecklingen vår värld i rätt riktning? Det tvivlar jag starkt på. Syrien är det främsta beviset på avsaknaden av internationella politisk kraft. Landet har gått från inre oroligheter till ett fullständigt kaotiskt krigsläge där såväl lokala som globala makter är med och skapar en ohanterlig situation. Kända namn finns på listan över FN:s fredsmäklare; Kofi Annan, Lakhdar Brahimi och Staffan de Mistura. De har försökt med tyst och offentlig diplomati, förhandlingsstrategier uppifrån och ner och tvärtom, de har försökt med påtryckningar och good will. Trots alla ansträngningar kan man inte se några som helst tecken på resultat som skulle förändra kriget i en riktning eller en annan. Förutom de kriser jag redan nämnt står Röda Korset ensamt också på landbygden i Afghanistan, i Donbai i Ukraina, vid Tchadsjön, i norra Nigeria och i södra Niger eftersom parterna i konflikterna i de här områdena inte är ovilliga att låta andra organisationer komma in i områdena. Till och med sjukvården och den medicinska hjälpen har utsatts för anfall trots att de vanligen tillåts av alla stridande parter. Det senaste exemplet är den amerikanska missil som träffade ett sjukhus som Läkare utan gränser upprätthåller Det rådande nödläget, antalet kriser och konflikte samt det komplicerade läget har gjort att ICRC mycket djupgående tvingats funderade på sina mekanismer och målen där man agerar. Organisationen är fortfarande strakt förankrad i sitt ursprungliga uppdrag, att skydda människor som drabbats av våld och lidande men våldet har förändrat sin form och karaktär. Hur ska man i det nya läget definiera humanitär verksamhet och hur ska man kunna svara på de behov som det kontinuerliga lidandet för med sig. Det står helt klart att det nu förväntas mera av Röda
Korset än vad vi tidigare har varit vana vid. Inom organisationen har vi konstaterat att det nu vuxit fram ett behov av att utvidga den traditionella uppfattningen av humanitär hjälp så att det också innefattar utbildning och fostran, saker som traditionellt har hört till biståndsarbetet. I nordöstra Nigeria på det område som nu kontrolleras av Boko Haram finns för tillfället omkring 500 000 interna flyktingar, största delen av dem är barn. Barn som under nästan två år inte haft möjlighet att gå i skola. De bor i läger utan några som helst möjligheter till fostran eller utbildning. Varenda dag som detta pågår är en belastning i framtiden. ICRC är den enda organisationen på plats och den saknar beredskap för undervisning. Borde Röda Korset nu utvidga sin verksamhet till att också innefatta grundutbildning? Röda Korset är världens största hjälporganisation. Vi känns igen som en självständig, opartisk och stark försvarare av mänsklighet överallt. Då FN och andra internationella samfund står maktlösa finns Röda Korset ändå alltid på plats. Den humanitära hjälpen försvåras av en beklagligt stark politisering av verksamheten. Både de som ger pengar till hjälparbetet och de som tar emot pengarna syndar på den här punkten. Givaren ställer villkor för donationerna och mottagaren gör det samma. Då kriserna inte längre är mellanstatliga utan inomstatliga ifrågasätts spelreglerna för krig och för humanitär rätt. Hjälpen kanaliseras inte längre dit den bäst behövs och den respekt hjälparbetet åtnjuter lider av att alla hjälpaktörer inte följer samma kriterier. Den humanitära verksamheten används som redskap för en självisk nationell politik. Det finns inget tvivel om att hjälpen kommer att fungera sämre ju mer den politiseras. Då hjälpen blir en spelbricka i politiken försvåras Röda Korsets arbete. Det är deprimerande att varje vecka få höra om kidnappade eller dödade hjälparbetare på olika håll i världen. Jag ska belysa problematiken med några exempel I konflikten i mellanöstern har det ställts villkor för både givandet och mottagandet av hjälp i många områden. I östra Ukraina förhindras genomfart för Röda Korsets och andra organisationers hjälpförsändelser. Många av oss kommer ihåg Rysslands vita långtradarkolonner kamouflerade till hjälpförsändelser sommaren 2014. I Syrien kanaliserar stora hjälpgivare sina insatser till endast en av parterna i konflikten. Regeringen i Filippinerna såg till att den internationella hjälpen efter orkanen Haiyan inte nådde de rebellkontrollerade områdena i Mindanao. På Haiti styrde man FN:s humanitära hjälp till byggnation på områden man ville använda för militära operationer. Osama bin Laden lokaliserades och dödas med hjälp av en vaccinationskampanj som CIA ordnade. Följden blev att Taliban helt och hållet förbjöd vaccinationer och som hämnd dödade 30 hjälparbetare som varit med i vaccinationskampanjen. Hälften av alla fall av polio i världen finns just på detta område i Pakistan. Jag kunde fortsätta med fler exempel. Jag avslutar mitt anförande med att konstatera att hjälporganisationerna inte är politiska fredsmäklare och regeringarna och staterna är inte hjälporganisationer. Arbetsfördelningen och tågordningen borde vara klar. Trots att vi seglar på samma hjälpflod sitter vi inte i samma båt. Hjälparnas båt är ofta i sämre skick men jag vågar påstå att de känner till flodens olika faror bättre än staterna. Därför skulle det vara oerhört viktigt att staterna och deras regeringar skulle bära sitt ansvar för att trygga Röda Korsets och ge en livförsäkring åt de frivilliga som osjälviskt jobbar för de nödställda så att de kunde utföra sitt arbete i trygghet. 4
Jag vill ännu framföra mitt tack till er för det stöd och den uppmärksamhet ni gett Röda Korset. 5