Teknisk Und informerar 2015-12-14 Årgång 16 Nr 6 15FMV2771-6:1
Ledare Saudiarabien som regional stormakt? I skuggan av Kinas militära expansion har ett helt annat land ryckt fram till en topplacering i listan över världens försvarsutgifter, nämligen Saudiarabien. Det är en spektakulär utveckling för ett land med endast 32 miljoner invånare och den förtjänar att uppmärksammas. Utvecklingen tog fart så sent som 2005. Försvarsutgifterna höjdes från 2013 till 2014 med drygt 20 %. Beroende på vilken källa som används så placeras Saudiarabien på tredje (International Institute of Strategic Studies) eller fjärde (SIPRI och Global Fire Power) plats när det gäller försvarsbudgetens storlek år 2014. Högst placerat är USA med 580-610 miljarder USD, beroende på källa. Tvåa är Kina med 130-215 miljarder USD. Sedan följer antingen Ryssland med 60-85 miljarder USD eller Saudiarabien med 60-80 miljarder USD. Skillnaderna mellan de olika källorna kan förklaras med olika metodik i vad som räknas in (vilka justeringar som görs av de inrapporterade värdena) och hur variationer i valutakurser hanteras. Räknat efter försvarsutgifterna som andel av BNP placeras Saudiarabien som etta eller tvåa i konkurrens med Oman. De ligger båda runt 11 % och är de enda länderna i världen över 10 %. Räknat som belopp per capita gäller att Saudiarabien toppar listan år 2015, före Singapore, Israel, USA och Kuwait (SIPRI). En annan intressant siffra att titta på är storleken på importen av försvarsmateriel. Saudiarabien har enligt Jane s passerat Indien som världens största importör. Under 2014 importerade Saudiarabien för 6,5 miljarder USD medan Indien kom upp i 5,7 miljarder USD. Trea till femma på den listan är Kina, Förenade Arabemiraten och Taiwan, i den ordningen, med 2,2-2,6 miljarder USD vardera. Att Kina ligger tydligt under Indien, trots att båda de länderna kraftigt expanderar sina försvarsmakter, beror på en betydligt större förmåga till egenproduktion. Omslagsbild: Eurofighter Typhoon på Dubai Airshow 2015. Flygplanet har köpts i 72 exemplar av Saudiarabien och 12 av Oman. Kuwait har uttryckt en avsikt att köpa 28 exemplar och det är under utvärdering i Förenade Arabemiraten. Också Bahrain är tänkbart som köpare. Foto: FMV För FMV personal finns Teknisk Und informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Tekniska Underrättelser För Försvarsmaktens personal finns Teknisk Und rapporter på EMILIA. Start > På Gång > Tidningar och nyhetsbrev Något om materielen Idag förfogar Saudiarabien över cirka 300 stridsflygplan. Ambitionen uppges vara en ökning till 500 och cirka 160 nya är redan beställda. Landet har cirka 900 operativa stridsvagnar varav 442 är amerikanska M1A2 och M1A2S Abrams. USA levererade 69 av dem i perioden 2013-2014. En leverans av 270 Leopard 2 har stoppats i Tyskland av politiska skäl. Vad är syftet? De vanligaste kommentarerna handlar om att saudierna ser ett behov av att värna sina intressen i regionen och möta det upplevda hotet från Iran. Dessa behov har lett till en ambition att bli den ledande regionala makten med en militär styrka som överstiger den egyptiska, ett delmål som är på väg att uppnås. Är ambitionen långsiktigt hållbar? Sannolikt inte, av två skäl. Dels har landet en folkmängd som är i minsta laget för att över tid behålla den positionen och dels kommer de nya och betydligt lägre oljepriserna att tvinga fram kostnadsbesparingar. En egen bas med 32 miljoner invånare kan räcka en bit på vägen som regional stormakt men är för liten för att dominera långsiktigt i en region med Irak (36 miljoner) och Syrien (23 miljoner). En dominans som i så fall skulle vara i konkurrens med Iran (79 miljoner). Egypten, som också räknas till regionen, har 90 miljoner invånare. De fallande oljepriserna har medfört att landets budgetunderskott för 2015 blir drygt 20 % av BNP. En balanserad budget förutsätter, enligt IMF, ett oljepris om 106 USD per fat med dagens utgifter. Saudierna har fonder att ta av som enligt IMF räcker i fem år om oljepriset stannar på 50 USD per fat. Inom den tidsramen kommer troligen hårda beslut om nedskärningar att behöva tas. Ledarna för OPEC strävar idag efter att få upp oljepriset igen genom att prispressa ut skifferoljeproducenterna i USA. Knappast någon bedömare tror att de med den strategin kan lyckas återställa de tidigare höga priserna. Innehåll Ledare 2 Antonov An-188 3 Grad Zvijazjsk, ryska skyttar med syriska mål 4 Dubai Airshow 8 Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare 14 Julpyssel 15 Sändlista 16 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Transportflygplansprojekt Antonov An-188 (Ukraina) Transportflygplansprojekt An-188 Det ukrainska transportflygplanet An-70 har upplevt en lång och tidvis något problematisk utvecklingsprocess. Ryssland har tidigare varit en partner i utvecklingsarbetet och har setts som en viktig kund för flygplanstypen men på grund av det spända läget mellan länderna har detta förändrats radikalt och Antonov söker efter nya projekt och partners för sin fortsatta verksamhet. Ett förslag är transportflygplansprojektet An-188, en version av An-70 försedd med västerländska eller ukrainska turbofläktmotorer. An-188 är tänkt att finnas i tre versioner, An-188-100 med fyra D-436-148FM turbofläktmotorer från Ivchenko-Progress, An-188-120 med fyra CFM Leap och An-188-130 med fyra CFM-56-5B4. Bild: Antonov Övergripande designkrav inkluderar förmåga till start och landning från opreparerade landningsbanor, ett större lastutrymme jämfört med An-70 och god bränsleekonomi. Marknadsmässigt siktar Antonov in sig på en nisch mellan C-130J-30 och C-17A vad gäller transportförmåga men till ett väsentligt lägre pris än motsvarande västerländska produkter. Det nya flygplanet skall ha förmåga att transportera tre stridsfordon av typen M113A-3 eller en helikopter av AH-64A storlek. Cockpiten kommer att vara av modern utformning med multifunktionella färgskärmar och delvis västerländsk avionik för navigation och kommunikation Tekniska specifikationer An-188-100/120/130 An-188-100 An-188-120 An-188-130 Max last 40 ton 40 ton 40 ton Spännvidd 43,58 m 43,58 m 43,58 m Marschfart 700-750 km/h 750-800 km/h 750-800 km/h Max flyghöjd 8 200-12 000 m 9 600-12 000 m 9 600-12 000 m Motor D-436-148FM CFM Leap CFM56-5B4 Dragkraft 4 x 7,7 ton 4 x 12,56 ton 4 x 12,11 ton Startbana (ISA, SL) 2 300 m 915 m 1 420 m 915 m 1 500 m 915 m Max startvikt 139 ton 102 ton 140 ton 114 ton 140 ton 114 ton Räckvidd med last 40 ton 20 ton ferry 3 900 km 6 000 km 6 900 km 2 250 km 6 600 km 4 160 km 7 360 km 8 700 km 3 840 km 7 700 km 3 800 km 6 800 km 7 800 km 3 500 km 7 800 km Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 3
Grad Zvijazjsk, ryska skyttar med syriska mål 2015-10-07 avlossade Ryssland för första gången ett större antal markmålsrobotar från örlogsfartyg mot rebellgrupper i Syrien. Ryssland talar i egna medier om: 26 robotar avlossade från ryska jagare i Kaspiska havet. Ryssland har sedan dess avfyrat markmålsrobotar vid fler tillfällen, men de händelserna har inte presenterats lika tydligt i massmedia som den första skjutningen. Enligt de filmer som Ryssland lämnat ut rör det sig troligen om enheter ur Kaspiska flottiljen, korvetten Dagestan (projekt 11661) samt tre korvetter ur BUJAN-M klassen (projekt 21631), Grad Svijazjsk, Uglitj och Velikij Ustjug. Troligtvis är det då robotar av typen SS-N-30A som fartygen avlossade, en markmålsrobot från en familj av olika marina robotar. Grad Zvijazjsk. Foto: Ryska försvarsministeriet Möjlig färdväg. Foto: Politicoscope Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Grad Zvijazjsk, ryska skyttar med syriska mål GRAD ZVIJAZJSK, projekt 21631 Klassen är ursprungligen gjord för att uppträda kustnära, i grunda vatten och är utrustade med två stycken vattenjetaggregat för att underlätta manövrering. Dess framdrivningsmaskineri är troligen av CODAD-typ (kombinerade högfarts- och lågfartsdieslar) GRAD SVIJAZJSK-klassen är bestyckad med robotfamiljen Kalibr-NK. Detta innebär att klassen idag har förmåga att verka mot både sjömål och stationära markmål. I KALIBR-familjen ingår robotarna SS-N-27 mot sjömål samt SS-N-30 mot markmål. Ytteliggare två robotklasser; SS-N-25 och SS-N-26 kan utnyttja KALIBRfamiljens ledningsfunktionalitet, vilket manifesteras av KLUB-K. Fartyget avfyrar robotarna vertikalt och kan bära totalt åtta robotar, monterade akter om förliga masten. Förutom detta system, är klassen utrustad med 100 mm fartygskanon A-190, 30 mm automatkanon AK-630M DUET, GIBKA luftvärnsrobotsystem samt ett antal medeltunga och tunga kulsprutor. Markmålsrobot SS-N-30 Markmålsroboten SS-N-30 utvecklad av Novator, är en långräckviddig markmålsrobot avsedd att verka mot stationära markmål; ledningsplatser, radarstationer, hamnar, flygfält samt vapen- och drivmedelsdepåer. Efter avfyring fälls vingar ut och roboten anflyger i underljudsfart med hjälp av en turbojetmotor. Roboten är vid start från fartyg (med booster) nära nio meter lång och skall enligt tillverkaren ha en verkansdel på cirka 450 kg. Räckvidden anges till 150 300 mil, beroende på robotens flygprofil. Grad Zvijazjsk. Foto: Ryska försvarsministeriet Tekniska data för GRAD ZVIJAZJSK-klassen. Längd 74 m Max hastighet 25 knop Bredd 11 m Ekonomihastighet 13 knop Djupgående 2,6 m Uthållighet 10 dagar Deplacement 949 ton Räckvidd 2 500 nautiska mil Besättning 32-36 man Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 5
Grad Zvijazjsk, ryska skyttar med syriska mål Markmålsrobot SS-N-30. 14,5 mm kulspruta KPV Troligen är fartygen i GRAD SVIJAZJSK-klassen förberedda för, men normalt inte utrustade med, två eller möjligen fyra tunga kulsprutor för hamnskydd eller parapolisiära uppdrag som konvojering och/eller piratjakt. På bryggvingarna finns fästpunkterna för två MTPUlavetter, för 14,5 mm kulspruta. 7,62 mm kulspruta PKM Foto: Novator Korvetterna är troligen förberedda för, men normalt inte utrustade med, tre till fyra kulsprutor för hamnskydd eller parapolisiära uppdrag som konvojering. Fästpunkter för lavetter placeras på för- och akterdäck. 100 mm fartygskanon A-190-01 A-190-01 är en automatisk allmålspjäs, användbar mot såväl sjö-, land- som luftmål. Pjäsen har 100 mm kaliber och enkellavettage. Den kan installeras på fartyg med ett deplacement om 500 ton eller mer. Pjäsen erbjuds på exportmarknaden och togs i operativ drift för första gången 2002 på den indiska fregatten Talwar. Den har installerats på ett flertal ryska och indiska fartyg. 100 mm fartygskanon A-190. Foto: Burevestnik Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Grad Zvijazjsk, ryska skyttar med syriska mål Luftvärnssystem GIBKA 3M47 Det marina luftvärnssystemet GIBKA är ett korträckviddigt luftvärnsrobotsystem. En dubbellavett på för- respektive akterdäck avfyrar IR-robotar av typen IGLA eller IGLA-S. Fartygets spaningsradar används för invisning, och det elektrooptiska siktet på lavetten för målföljning. Systemet är under utveckling och olika versioner förekommer. 30 mm automatkanon AK-630M2 Duet Duet är en pjäs som består av två AK-630M. AK-630M är en automatkanon som arbetar enligt gatling-principen med sex roterande, vattenkylda pipor. En enskild AK-630M har en eldhastighet på 4 500-5 000 skott i minuten och en räckvidd på 4 000-5 000 meter. GIBKA 3M47. Foto: IRNA Tekniska data för AK-630M2 Duet. Kaliber 30 mm Eldhastighet 9 000-10 000 skott/min Utgångshastighet 880 m/s Räckvidd 4 000-5 000 m AK-630M2 Duet. Foto: Arsenal Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 7
Dubai Airshow 2015 Dubai Airshow 2015, den fjortonde i ordningen, fokuserade på flygförsvarsmateriel som en följd av de rådande omständigheterna i Mellanöstern. Totalt deltog 1 103 företag från 61 länder. Dessutom kom deltagare från 48 länder till det samtidigt arrangerade Air Chief s Conference. Ökad instabilitet i Mellanöstern Konferensen hade ett givet fokus på den pågående flygkrigföringen i regionen som sker på två fronter; dels den internationella koalitionen mot Daesh i Syrien och Irak samt den av Saudiarabien ledda arabiska koalitionen mot Houthirebellerna i Jemen. Förenade Arabemiratens flygvapen ingår i båda operationerna samt upplåter basering av andra länders flygstridskrafter, bland annat amerikanska Lockheed Martin F-22 och franska Dassault Rafale. Under Dubai Airshow gjorde sig terrorismen påtagligt påmind; dels flyghaveriet i Sinai ett par veckor tidigare som konstaterades orsakats av en terrorhandling och samtidigt med utställningen terrorattentat i Beirut med en spridning dagen efter till Paris. USA s starka närvaro i området visades också genom ett stort statiskt deltagande med en arsenal av flygplan och helikoptrar samt i flyguppvisningsprogrammet med Lockheed Martin F-22 Raptor och Rockwell/Boeing B-1B Lancer. Den globala försvarsindustrins ökande intresse för Dubai Airshow får ses mot bakgrund av den eskalerande våldsspiralen i Mellanöstern, även om det under lång tid varit ett av världens mest turbulenta områden. Trots avsättandet av tyranniska regimer och utbredningen av den arabiska våren har nya hot uppkommit. Det starkaste fotfästet har Daesh fått med spridning i speciellt Syrien och Irak. Trots försämrade ekonomiska förutsättningar för flera länder i regionen som en följd av fallande oljepriser förväntas MENA-regionen (MENA = Middle East and North Africa ) öka försvarsanslagen på grund av instabiliteten. Regionen har seglat upp som en allt hetare marknad för den internationella försvarsindustrin. Ändrad positionering mellan köpare och säljare Länderna i Gulf-området har tidigare främst anskaffat amerikansk flygförsvarsmateriel. Under senare tid har de, av politiska och ekonomiska skäl, vänt sig allt mer mot Europa samt även mot Ryssland och Kina. En tydlig trend är att traditionella köparländer inte längre är inriktade enbart mot USA utan står allt mer oberoende på flera ben. Ett resultat av västländernas avtal med Iran om begränsning av anrikning av uran, vilket även innefattar att embargot mot vapenimport lyfts, är att Israel krävt förbud mot export av Lockheed Martin F-35 till länder i Mellanöstern under innevarande decennium. Förenade Arabemiraten har varit intresserade av att köpa Lockheed Martin F-35 och den påtvingade blockaden ses inte med blida ögon. Istället har flera Gulf-stater riktat sina intressen mot ryska stridsflygplan. Rosoboronexport förde under Dubai Airshow förhandlingar med delegationer från flera arabstater, bland annat Förenade Arabemiraten, Kuwait, Bahrain, Egypten, Irak, Jordanien och Oman. I samband med årets MAKS gjordes en förfrågan direkt till president Vladimir Putin från Abu Dhabis kronprins och Förenade Arabemiratens vice försvarsminister Mohamed bin Zayed Al Nahyan om att sända Suchoj T-50 till Dubai Airshow. Eftersom detta inte var genomförbart erbjöds- och utlovades istället deltagande med Suchoj Su-35, vilket i sista stund av oklara omständigheter avbokades. Rockwell/Boeing B-1B Lancer. Foto: FMV Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Dubai Airshow 2015 Lockheed Martin F-22 Raptor med öppet vapenschakt. Rysk försäljning till Iran Iran har efter revolutionen och den proamerikanska shahens fall 1979 varit avskuret från import av försvarsmateriel, vilket tillfälligt bröts av Ryssland som gav teknisk support och sålde RD-33-motorer och reservdelar för MiG-29 och Suchoj Su-24. Idag består flygplansflottan av 348 stridsflygplan, mestadels amerikanska flygplanstyper av typen McDonnell Douglas F-4 Phantom, Northrop Grumman F-14 Tomcat och F-5E/F Tiger. Flygplanen har genom åren moderniserats och vidareutvecklats inom Irans egen flygindustri till egna versioner och landet har därmed lyckats upprätthålla ett starkt flygvapen. Ryssland har ett gott förhållande till Iran och länderna upprättar ett strategiskt industriellt samarbete inför att sanktionerna mot Iran hävs. Iran beräknas ha över 150 miljarder USD i frysta tillgångar i omvärlden vilket till stor del lär spenderas på modernisering av försvaret. Sedan flera år tillbaka finns ett kontrakt om försäljning av de ryska luftförsvarssystemet S-300 från Almaz Antej, vilket ännu inte levererats på grund av omvärldens påtryckningar. Länderna för diskussioner av försvarsmaterielsamarbete gällande försäljning från Ryssland av 24 Suchoj Su-30MK och därefter licenstillverkning i Iran av ett större antal flygplan. Det föreligger intresse för det lätta skol- och attackflygplanet Jak-130 och transportflygplan av typen Iljusjin Il-76MD90A. Försäljningen ligger något i framtiden då avtalet om kärnanrikningsbegränsning stipulerar en karenstid på fem år innan embargot för inköp av försvarsmateriel bortfaller. Den ryska industri- och handelsministern Boris Manturoj deltog i förhandlingar med olika delegationer under Dubai Airshow och reste därefter på officiellt besök till Iran. Västlig försäljning till Mellanöstern Foto: FMV De europeiska flygplanstillverkarna Eurofighter och Dassault har den senaste tiden haft försäljningsframgångar i Mellanöstern och konkurrerar i flera upphandlingar. Det första landet i regionen som köpte Eurofighter Typhoon var Saudiarabien med en beställning om 72 flygplan, varav 51 har levererats. Under året har det gjorts affärer med ytterligare två arabländer genom en försäljning av tolv Eurofighter Typhoon till Oman och ett tillkännagivande av att Kuwait avser köpa 28 flygplan. Den brittiska försvarsministern Philip Dunne uttalade under Dubai Airshow att han ser fram emot en signering av kontraktet inom kort. Kuwait har visat intresse för att ersätta 34 äldre Boeing F/A-18C/D Hornet med nya F/A F-18E/F Super Hornet, men den amerikanska kongressen har ännu inte gett klartecken till affären. Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 9
Dubai Airshow 2015 Dassault fick sitt försäljningsgenombrott för Rafale, utanför hemlandet, genom en försäljning av 24 flygplan till Egypten i februari. Kort därefter följde en beställaning av lika många flygplan från Qatar. Förenade Arabemiraten har utvärderat behovet av ersättningsflygplan för 62 äldre Dassault Mirage 2000-9 som tillsammans med 78 Lockheed Martin F-16E/F block 61 utgör landets luftförsvar. Ett alternativ som har utvärderats är anskaffning av 30 Lockheed Martin F-16E/F block 61 inklusive uppgradering av befintliga flygplan till samma standard. Samtidigt har Eurofighter Typhoon och Dassault Rafale utvärderats, vilket resulterat i att den förstnämnda flygplanstypen avvisats med motiveringen att det inte ansågs kvalificerat. Utgallringen av Eurofighter Typhoon innebar att förhandlingar förts för inköp av upp till 60 Dassault Rafale. Inför Dubai Airshow förväntades mer information om detta och att ett eventuellt avtal skulle offentliggöras. En presskonferens utlystes inför den sista utställningsdagen och presenterades som att gällde en multimiljardaffär. Den antogs gälla en Rafaleaffär men drogs i all hast tillbaka utan motivering. Flygburna radarsystem Förenade Arabemiraten anskaffade för fem år sedan flygburen radarkapacitet genom ett inköp av två begagnade Saab 340 Erieye med ursprung i det svenska flygvapnet. Detta ansågs vara en interimslösning i avvaktan på utvärdering och val av ett permanent flygburet övervakningssystem. Saab har haft framgångar runt om i världen med Erieye. Systemet har sålts till åtta länder, applicerat på Saab 340/2000-modellerna eller på Embraer EMB145. Förenade Arabemiraten har studerat och utvärderat urvalet på marknaden. Förutom Erieye finns bland annat amerikanska Boeing Wedgetail och Northrop Grumman E-2D. Under årets Dubai Airshow presenterade Saab en uppgraderad Erieye-version kallad Swing Role Surveillance System (SRSS). Samtidigt tillkännagavs premiärkunden, Förenade Arabemiraten, och tecknades kontrakt gällande två system konfigurerade med ny plattform Bombardier Global 6000. I avtalet ingår uppgradering av två tidigare inköpta Saab 340 Erieye till ett sammanlagt försäljningspris uppgående till 1,27 miljarder USD. Enligt köparen valdes Saab Erieye SRSS eftersom detta bedömts vara marknadens bästa och mest kapabla flygburna övervakningssystem, vilket förväntas levereras inom två år. Lätta flygplan för gränsövervakning Förenade Arabemiraten, med många potentiella mål för terrorattacker, anses ha klarat den inre säkerheten tack vare en förutseende uppbyggnad av gränsövervakningen. De har varit pionjärer med att använda vapenbestyckade mindre och flexibla gränsbevakningsflygplan samt helikoptrar. Det lokala företaget NorthStar Aviation bygger om civila Bell 407GXP till en beväpnad ISR-version, NorthStar 407MRH, av vilken 30 exemplar har beställts av Förenade Arabemiraten. AT-802 Air Tractor. Foto: FMV Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Dubai Airshow 2015 Modell av Shenyang FC-31. Ett ytterligare tillskott är en beställning om 24 exemplar av gränsövervakningsflygplanet IOMAX Archangel, vilket är utrustat med all tänkbar ISR-utrustning och precisionsbeväpning under sex balkfästen. Bland annat finns laserstyrda bomber, Hellfire II-robotar och turkisktillverkade laserstyrda Cirit-raketer från Roketsan. De flygplan som har ersatts av Archangel är av typen AT-802 Air Tractor och har överlåtits dels till Jordanien för uppdrag längs gränsen till Syrien, dels till Jemen. Intresset för lätta flygplan för gränsövervakning ökar och på plats fanns två konkurrerande modeller; Embraers EMB A-29 Super Tucano och Beechcraft AT-6C Wolverine Light Attack. Super Tucano är det mest beprövade och spridda lätta gränsövervakningsflygplanet med över 200 levererade exemplar till tio länder i Latinamerika, Afrika, och Asien. Under den senaste tiden har kundkretsen utökats till länderna Mali, Ghana och Libanon. Det förväntas också ett avtal med Senegal före årets slut. Beechcraft har haft framgångar med skolflygplanet T-6 Texan II. De har däremot ännu inte funnit någon köpare till attackversionen AT-6C Wolverine som togs fram för det amerikanska flygvapnets upphandling av lätt flygunderstöd till Afghanistan. Den upphandlingen förlorades till Super Tucano. Beechcraft förväntar sig ett snart genombrott för Wolverine och pekar ut Irak som en potentiell premiärkund. Shenyang FC-31 från Kina Aviation Industry Corporation of China (AVIC) levererade flygmässans största överraskning genom presentation av nya femte generationens multirollstridsflygplan Shenyang FC-31 Gyrfalcon. Flygplanet är en uppföljare Foto: FMV till Shenyang J-31, vars prototyp flög första gången 2012 och visades i luften under Airshow China 2014. Shenyang FC-31 utvecklas enligt AVIC med inriktning mot exportmarknaden men erbjuds även till Kinas flygvapen och sjöstridskrafter. AVIC visade en osedvanligt stor öppenhet kring projektet även om många detaljer lämnades obesvarade. Enbart omständigheten att den högsta ledningen och utvecklingsingenjörerna deltar på en presskonferens under ganska fria tyglar är nytt. Lin Peng, chefsutvecklaren för FC-31, avslöjade att företaget söker en internationell partner för deltagande i projektet. Partnern behöver inte vara en traditionell flygplanstillverkare, utan det partnerskap som eftersträvas är en med aktör som kan bredda kundområdet och har möjlighet att anpassa plattformen med kommunikations-, sensor- och vapensystem tillverkade utanför Kina. Den primära beväpningen för flygplanet kommer, i det kinesiska utförandet, enligt Peng att vara korträckviddiga robotar av typen PL-9, medelräckviddiga robotar av typen SD-10A samt nyutvecklade bomber med små diametrar. Flygplanet ska enligt Peng klara en lastkapacitet om 2 000 kg i vapenschaktet, som har fyra balkfästen, och 6 000 kg exteriört på sex balkfästen. Prototypen till J-31, som visades förra året i Zhuhai, bedömdes ha haft ryska Klimov RD-93-motorer. De ska ersättas i produktionsmodellen med en egentillverkad avancerad motor i mellanklassen. Den kommer att få en dragkraft om 88 kn och ge FC-31 en maximal hastighet om Mach 1,8. Den första flygningen planeras till 2019 varefter flygplanet ska vara fullt operativt kring 2025. Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 11
Dubai Airshow 2015 Det råder ännu en skeptisk inställning till kinesisk högteknologisk flygplanstillverkning och FC-31 bedöms få svårt att nå en bredare kundkrets utanför den traditionella marknaden. Den största kinesiska framgången har uppnåtts med det militära enmotoriga jetdrivna skolflygplanet Hongdu K8, framförallt till afrikanska och latinamerikanska länder. Det föreligger beställningar på det tvåmotoriga lätta skoloch attackflygplanet Hongdu L-15 Falcon från Zambia och Venezuela. En första beställning på det för Kina och Pakistan gemensamma FC-1/JF-17 Thunder tillkännagavs under årets Paris Air Show utan att köparlandet namngavs. Ingen ytterligare information gavs under Dubai Airshow men det kom fram att det är ett afrikanskt land, troligen Zimbabwe. Efterfrågan av kinesiska UAV Det finns en stor efterfrågan av obemannade spaningsoch stridsflygplan i MENA-regionen där urvalsmöjligheterna begränsas genom uteslutning av de israeliska UAVsystemen. I UAV-segmentet anses de kinesiska alternativen svara upp till god tillförlitlighet och förväntas få stor exportframgång i den regionen. Nyligen introducerades den kinesiska CH-4B Rainbow i Irak. Ett antal arabländer, bland annat Saudiarabien, Egypten och Förenade Arabemiraten, förhandlar för anskaffande av kinesiska UAV-system, huvudsakligen CH-4B och Wing Loong. Arabiska UAV Den största representationen inom UAV-segmentet kom från det lokala företaget ADCOM Systems med säte i Abu Dhabi. De erbjuder flera UAV-modeller, varav en med säregen S-formad flygkropp och två vingar i storlek från 1,5 till 12 tons maximal startvikt. Mubaldala, ett annat företag i Abu Dhabis flyg- och försvarssektor, har köpt det italienska Piaggio Aerospace. Bland det företagets produkter finns en UAV som betecknas P.1HH HammerHead. Den har köpts av det italienska försvaret och Förenade Arabemiraten förväntas anskaffa densamma. Modell av Shenyang FC-31 med öppet vapenschakt. Foto: FMV Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Dubai Airshow 2015 Uppvisningsgruppen Al Fursan från Förenade Arabemiraten flyger Aermacchi MB-339. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 13
Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare Det kom inte in några svar till igenkänningsuppgiften i Teknisk Und informerar 5/2015. Här kan ni se de rätta svaren. DCNS torpedmotmedel CANTO. SRBOC Mk36. SITEP MASS (= Multirole Accoustic Stabilized System ). Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015
Julpyssel Vilka flygplan syns på bilden? Ange beteckning och version, i rätt ordning. Användning av förstoringsglas eller den digitala versionen på Insidan, Emilia eller ISUS rekommenderas. Skicka svar senast 2016-01-31 med e-post till tekniskund@fmv.se. Vinnare/pristagare publiceras i nästa nummer. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 6 2015 Försvarets Materielverk Sid 15
Sändlista Regeringskansliet HvSS (2 ex) UD-UrP (1 ex) FMTS (20 ex varav 5 till GTA/Sensor) UD-UrH (1 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) Fö-SUND (3 ex) SkyddC (2 ex) FMUndSäkC (30 ex) Försvarsmakten FöMedC (2 ex) HKV (15 ex) LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och Myndigheter Försvarsdepartementet INRI Lua 3 ex var) FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo) INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS & FTS 5 ex var) FOI (24 ex varav Grindsjön & biblioteket Linköp. 2 ex var) PROD (10 ex) FXM (2 ex varav 1 ex till Marknad och 1 ex till Strategi) MUST (25 ex) Siun (2 ex) LG (8 ex varav 12. Bat S2 1 ex, G1 2 ex) I 19 (6 ex varav Pbat/S2 1 ex) Myndigheter som hör till övriga departement K 3 (20 ex varav 32. Undbat 10 ex, Flyg E 2 ex, SOG 5 ex ) Polismyndigheten (2 ex) P 4, P 7 (7 ex var) Säpo (2 ex) A 9 (5 ex) KBV (2 ex) Lv 6 (5 ex varav byggnad 116 skolhus 1 ex ) MSB (2 ex) Ing 2 (5 ex) ISP (2 ex varav GD 1 ex) LedR (22 ex varav TKSE 3 ex, 13. Tkbat & FHQ/ROL 2 ex, FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) 12. sbbat S2 5 ex) Lantmäteriet Geo SE (1 ex) TrängR (5 ex) FHS (30 ex varav biblioteket 1 ex ) 1.ubflj (5 ex) Krigsarkivet (1 ex) 3.sjöstridsflj (6 ex varav HMS Nyköping 1 ex) 4.sjöstridsflj (5 ex varav Röjdykardiv 1 ex) Övriga organisationer Amf 1 (5 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) MarinB (3 ex varav SjöC SK Muskö & Marina basbat S2 1 ex var) Inom FMV F 7 (7 ex varav 1 vardera 72. och 73. specialflygdiv) GD (1 ex) F 17, F 21 (11 ex var) SPL (9 ex, 1 ex vardera enhet) Hkpflj (8 ex varav 2. Hkpskv stab S2 1 ex ) AL (6 ex, 1 ex vardera enhet) FMLOG (10 ex) T&E (4 ex varav C T&E Mark Karlsborg 1 ex ) FMTM (2 ex) GRIPEN (1 ex) MHS K, MHS H (5 ex var varav biblioteket 1 ex) FSV (10 ex) MSS (20 ex) Bibliotek (1 ex), SSS (20 ex) Informationsstab (1 ex) LSS (20 ex) Arkiv (Digitalt) FMV - Försvarets Materielverk FMV Teknisk Und, 115 88 Stockholm Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som utkommer med 6 nummer per år och beskriver utländsk materiel inom mark-, sjö- och luftstridskrafter. Kontakt: tekniskund@fmv.se Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2015