Bohusläns museum RAPPORT 2018:13

Bohusläns museum RAPPORT 2018:13 Rådhusgatan på Marstrand Kabelförläggning i Rådhusgatan, Rådhustorget & Långgatan Arkeologisk undersökning/schaktningsövervakning RAÄ Marstrand 32:1 Marstrands socken, Kungälvs kommun Thomas Bergstrand

Bohusläns museum Museigatan 1 Box 403 451 19 Uddevalla tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 www.bohuslansmuseum.se ISSN 1650-3368 Författare Thomas Bergstrand Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson Omslagsbild Foto taget av Thomas Bergstrand. Fotot visar ledningsschakt i Rådhusgatan Tryck Bording AB, Borås 2018 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012

Innehåll Sammanfattning...6 Bakgrund...6 Landskapsbild...6 Fornlämningsmiljö...6 Historiskt källmaterial...7 Tidigare undersökningar...8 Metod...8 Resultat...8 Slutsatser samt åtgärdsförslag...13 Referenser...15 Tekniska och administrativa uppgifter...17 Bilagor...18

4 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1 :5 000. Rådhusgatan på Marstrand 5

6 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Sammanfattning Under oktober 2017 genomförde Bohusläns museum en arkeologisk undersökning/schaktningsövervakning på Marstrand, med anledning av en elkabelförläggning. Kabelschaktet omfattade sträckningen Rådhusgatan, Rådhustorget och Långgatan inom fornlämning Marstrand 32 :1. Undersökningen resulterade i ny viktig kunskap om de stratigrafiska förhållandena inom denna del av stadslagret. Resultatet visar bland annat att stadslagret inom området Paradisparken och Rådhusgatan är välbevarad till och med 1820-talets bebyggelse. Delsträckningarna inom Rådhustorget, Långgatan och Rådhusets bakgård schaktades endast grunt i omlagrade utfyllnadsmassor och inom befintliga ledningsschakt. Bohusläns museum har inga ytterligare åtgärdsförslag. Bakgrund Under slutet av oktober 2017 förlade Vattenfall Eldistribution AB en ny starkströmkabel inom Marstrands tätort, tillika fornlämning Marstrand 32 :1 ( stadslager ). Enligt beslut från Länsstyrelsen Västra Götalands län ( 2017-08-14 ) utfördes ingreppet i fornlämningen med villkor att ytorna för ledningsschaktet dokumenterades av Bohusläns museum medelst arkeologisk undersökning, schaktningsövervakning. Undersökningsområdet omfattade ett 196 meter långt och smalt schakt mellan två befintlig transformatorstationer i den östra delen av Paradisparken respektive inom Rådhusets bakgård ( figur 1 2 ). Ledningsschaktet drogs längs Rådhusgatan, norra kanten av Rådhustorget och cirka 20 meter i Långgatan. Syftet med undersökningen var uppställt av Länsstyrelsen och var specificerat till att fortlöpande dokumentera de delar av fornlämningen som omfattades av arbetsföretaget och ta tillvara ett urval av fynd. I relation till kunskapsläget om Marstrands stadslager och det specifika undersökningsområdet ställdes upp tre frågeställningar. I vilken utsträckning förekommer brukningslager och byggnadslämningar som kan relateras till stadsplanen år 1776? Tidigare undersökningar inom Paradisparken har visat på husgrunder. Finns det brandlager som kan sammankopplas med 1824 års stadsbrand, då hela det aktuella kvarteret mellan Rådhusgatan och Kungsgatan förstördes? Finns det byggnadslämningar inom den östra delen av Paradisparken Rådhusgatan som har marin prägel, dvs timmerkistor eller annan typ av fundament till kajanläggningar? Landskapsbild Marstrand är en mindre ort som ligger belägen i den yttre västra randen av den bohuslänska skärgården, i Kungälvs kommun. Samhället är fördelat på de två öarna Marstrand och Koön, med hamnsundet som ett naturligt nav. På själva Marstrandsön är bebyggelsen begränsad till den östra delen, vars utsträckning motsvarar den gamla stadens utbredning. Centralt på ön, och högst belägen, finns Carlstens fästning som dominerar hela stadsvyn och som syns vida omkring i kustlandskapet. Den västra hälften av ön består till stora av delar av orörda och vidsträckta hällmarker. Marstrands hamn är ett smalt sund som åtskiljer de båda öarna Marstrand och Koön åt. Vattenområdet upptas till stora delar av småbåtsmarinor och den färjetrafik som binder ihop infrastrukturen med fastlandet. Medan bebyggelsen på Marstrandsön endast i liten grad har förändrats sedan sekelskiftet 1900 så har den fysiska planeringen varit lång mer expansiv på Koön. Samhället på Koön utgörs till stor del av yngre småhusbebyggelse, detaljhandel, hotell och färjeläget. Strandzonen upptas till stora delar av flytpontoner för fritidsbåtar, framför allt inom Muskeviken och Fiskehamnen. I den mån orten idag växer så sker det uteslutande på Koön. Fornlämningsmiljö Marstrand är en mycket explicit historisk stadsmiljö. Stadsbilden domineras av den gamla trähusbebyggelsen från badortsepoken och Carlstens massiva fortifikation och dess utanverk Södra respektive Norra strandverket som flankerar stadsplanen. Bebyggelsen är av riksintresse för kulturmiljön, och Carlsten är statligt byggnadsminne. Den tredje storheten är lämningar från den 1000-åriga staden, själva stadslagret RAÄ Marstrand 32 :1. Fornlämningens utbredning är praktiskt taget hela ytan för den nuvarande stadsbebyggelsen på Marstrandsön. Eftersom den bergiga topografin tidigt satte begränsningar för stadens utbredning så har bebyggelsen tidigt förtätas och vartefter varit hänvisad till att växa på utfyllda låglänta områden och vikar. Den äldsta bevarade stadsplanen från mitten av 1600-talet motsvarar i princip dagens

Rådhusgatan på Marstrand 7 utbredning. Fornlämningens kända omfattning är cirka 23 hektar, inklusive Carlstens fästning. Själva stadsplanen, som är cirka 700 meter lång ( N S ) och 200 meter bred, utgör en hylla som sluttar ned åt öster, mot hamnen och den omslutande stenkajen. Det skriftliga källmaterialet berättar att orten Marstrand etablerades under slutet av 1200-talet och vartefter utvecklades till en viktig stad. Problemet har varit att de arkeologiska resultaten har haft svårt att påvisa lämningar äldre än 1500-tal. Marstrands kyrka antas till sina äldsta byggnadsdelar vara från tidigt 1300-tal, baserat på ett svagt skriftligt källmaterial ( Aasma 1974 ). Kunskapsläget bör dock ställas i relation till den begränsade mängden undersökningar. Från 1960-talet och fram till idag kan de arkeologiska insatserna räknas till ett 40-tal, och då är merparten schaktningsövervakningar i samband med arbetsföretag i gatunätet. Till de mer omfattande insatserna hör delundersökningar i Drottninggatan ( Carlsson 1984 ), kv Borgmästaren ( Svedberg & Jonsson 2006 ), Kyrkogatan ( Bramstång 1999 ) och kv Korvetten ( Bergstrand 2016a ). Under 2000-talet har schaktningsövervakningarna fortsatt med goda resultat. Arkeologin har dessutom fått två nya dimensioner i dels en forskningsundersökning vid gamla kyrkogården, dels i ett växande antal utredningar och undersökningar i hamnen. Inom gamla kyrkogården påträffades under 2017 delar av det medeltida franciskanerkonventet, vars etablering kan fastslås till sent 1200-tal. Tidiga gravläggningar inom området berättar även om en begravningsplats som kan härledas till senare hälften av 1200-talet, vilket indikerar en verksamhet som har föregått stenkyrkans etablering kring sekelskiftet 1300 ( Bergstrand & Johansson 2017, Bergstrand 2018 ). Den marina arkeologin har varit omfattande och resulterat i flera fartygslämningar och mäktiga efterreformatoriska utkastlager längs kajsträckningen ( Bergstrand 2007a-b, 2008, 2009a-b, 2015, 2017, Bergstrand & Gainsford 2015a-b, Gainsford 2008, 2009, Gainsford & Bergstrand 2015, Gainsford & Ní Chíobháin 2011, Ní Chíobháin 2010 ). Det mest markanta är en samling med fyra stora svenska fregatter som sänktes i hamnen sommaren 1719, i slutet av stora nordiska kriget ( Marstrand 80, 85, 92, 93 ). Sammanlagt finns det sjutton kända fartygslämningar i hamnen, varav de fyra äldsta är daterade till senare delen av 1500-talet ( Marstrand 84, 96, 104, 105 ). Som fornlämning betraktad är den historiska hamnmiljö, tillsammans med stadslagret på land, ett högkoncentrat av en nästan 1000-årig stadshistoria med få motsvarigheter i Skagerrak Kattegattområdet. Historiskt källmaterial Det äldsta skriftliga källmaterialet om Marstrand är från 1200-talet ( Unger & Huitfeldt 1864 : DN 6, 57 ) och indikerar att en viss bebyggelse har etablerats runt den naturliga hamnen. Från år 1291 omnämns»minoriternas kyrka i Marstrand«, det vill säga en kyrka uppförd av Franciskanerorden, vilket bekräftar en bebyggelse på orten men som också markerar dess betydelse. I allmänhet upprättades franciskanerkonvent i anslutning till rela tivt omfattande bebyggelse. Från 1300-talet och framöver omtalas Marstrand allt oftare i administrativa och politiska sammanhang vilket tyder på att staden har utvecklats till en självständig administrativ enhet ( DS 8, 6819, Lange & Unger 1855 : DN 3, 806 ). Marstrands grundande har satts i samband med förändringar i sjöfart och handel som ägde rum under slutet av 1100-talet och 1200-talet. Läget i den bohuslänska utskärgården i kombination med dess utmärkta naturhamn gjorde Marstrand till en betydelsefull transitohamn för den regionala och interregionala seglationen. Det var dock under en av de större dokumenterade sillperioderna, som inföll under senare delen av 1500-talet, som orten uppnådde en dominerande position i Bohuslän såsom handelshamn för utländsk sjöfart. Ortens betydelse var fortsatt stor under tidigmodern tid, då bland annat Carlstens fästning anlades och utvecklades. Marstrands hamn var dessutom periodvis bas för delar av svenska flottans västkusteskader ( Holmberg 1963 :235, 262, Ribbing 1949 :150). Som ett resultat av ortens centrala funktion som ekonomiskt nav och militär stödjepunkt var staden vid upprepade tillfällen indragen i stridigheter. Till de mer uppmärksammade konflikterna hör två danska angrepp, dels under Gyldenlöwefejden 1677 och dels år 1719 då den danska flottan belägrade staden till dess att fästningens garnison slutligen kapitulerade och stora delar av den inneslutna svenska flottan sänktes ( Holmberg 1963 :235, 262, Ribbing 1949 :150). Marstrand präglades under senare hälften av 1700-talet dels av den politiskt påhejade merkantilismen. dels av en gynnsam sillfiskeperiod ( 1752 1808 ). På kungligt direktiv utnämndes Marstrand år 1775 till landets enda porto franco-hamn, det vill säga en transitplats för handelsvaror med särskild jurisdiktion. Verksamheten, som varade fram till år 1794, medförde

8 Bohusläns museum Rapport 2018:13 en livlig handel och resulterade dessutom i att Sveriges första och då enda officiella synagoga etablerades på orten ( Olán 1982 :26ff ). Under 1800-talet förändrades Marstrand allt mer till en celeber badort. Med Oscar II som återkommande sommargäst och dragplåster skapades under det sena 1800-talet en badortskultur av och för den tillresta socie teten. Bestående byggnadsverk från denna period är framför allt Societetshuset, Varmbadhuset, flera hotell- och pensionatsbyggnader, samt praktfulla sommarresidens ( Olán 1982 :211ff ). Tidigare undersökningar Inom Marstrands stadslager har det totalt utförts ett 40- tal arkeologiska insatser. Därtill har även det historiska hamnområdet utreds och undersökts i olika omgångar från slutet av 1990-talet och fram. Det finns emellertid två undersökningar med särskild betydelse för det aktuella arbetsföretaget ( bilaga 1 ). I samband med trädplantering längs södra sidan av Rådhusgatan 2004, det tidigare kvarteret Paradiset, genomfördes en förundersökning ( Lindström 2004 ). Av nio planteringsgropar/ schakt påträffades byggnadslämningar i fyra, vilka kan sammankopplas med byggnader på stadsplanerna från år 1776 och 1798. Dokumentationen omfattar även ett brandlager som sannolikt är spåren efter stadsbranden år 1824. Den andra undersökningen som tangerar det aktuella undersökningsområdet är en schaktningskontroll från 1987. Detta ledningschakt var cirka 35 meter långt och var förlagt i den västra delen av Rådhusgatan och Rådhustorget. Resultaten visar att den östra delen upptogs av ytligt liggande berggrund, medan den västra delen, inom torget, innehöll bitvis intakta kulturlager med en svepande datering till 1500 1600-tal. Inom ytan påträffades även en kullerstensbeläggning ( Lundqvist 1987 ). Metod Schaktningen utfördes under två dagar. Den arkeologiska insatsen bestod av sedvanlig dokumentation : inmätning av schakt, lager- och anläggningsbeskrivning genom single-kontextmetod och foto. Resultat Ledningsschaktet var 196 meter långt, 0,5 meter brett och överlag 0,5 0,6 meter djupt räknat från marknivå ( bilaga 1 ). Schaktet var grundare i övergången Rådhusgatan Rådhustorget till följd av den ytligt liggande berggrunden. Topografin inom undersökningsområdet varierar som mest mellan transformatorstationen i den östra delen av Paradisparken, och den högsta punkten vid övergången Rådhusgatan Rådhustorget. Ytorna inom undersökningsområdet består till största delen av gatsten, undantaget Rådhustorget som har grus som ytbeläggning. Sett till undersökningsområdets långa sträckning är det inte förvånande med skiftande lagertyper ( bilaga 2 ). Ändå finns en gemensam nämnare i den utfyllnad och utjämning som mycket av stadsplanens gator och övriga öppna ytor vilar på. Denna tidshorisont, med utjämning och gatubeläggning, har sin början efter 1824 års stadsbrand och är en del av en större process då staden förändras till den trästad med badortskaraktär som består än idag. Eftersom utfyllnadslagren är ett resultat av en lång process kan de se olika ut. Dessa lager har även varit utsatta för omlagringar, främst vid ledningsgrävningar i gatunätet, vilket har skapat horisonter och omdeponeringar. Generellt består utfyllnaden till lika delar matjord, grus och sand, med lokalt stora inslag av tegelkross och småsten ( S4 ). Inom Rådhusets bakgård är utfyllnaden särskilt mäktig, och har mer karaktären av recenta rivningsmassor upp till 0,5 meter tjockt ( S14, figur 3 4 ). Inom Rådhusgatans sträckning är utfyllnadslagret som minst 0,25 meter tjockt, men tunnare i övergången till torget, där berggrunden ligger ytlig ( bilaga 1 ). Till perioden efter 1824 års stadsbrand hör även anläggandet av Para disparken, som i arkeologiskt hänseende representeras av ett homogent påfört matjordslager kring transformatorstationen ( S1 ). Inom delsträckan Långgatan omfattade schaktningen endast utfyllnadslager ( S4, figur 5 ). Även om det aktuella ledningsschaktet på inget ställe var djupare än 0,5 0,6 meter kunde man ända skönja stadslagret från före 1824 års stadsbrand. Inom den västra delen av Rådhusgatan, längs med Ahlströms gård, framträdde ett kompakt brukningslager ( S5 ) som tolkades som en äldre markhorisont. Ingen direkt volym av lagret grävdes men det kan överlag beskrivas som brun-svart homogen sandig jord med innehåll av småsten, tegelkross, kalkbruk och djurben. Det fanns även en gles förekomst av keramik av brukskaraktär ( slutna kärlformer av yngre rödgods ).

Rådhusgatan på Marstrand 9 Figur 3. Utfyllnadslager på Rådhusets bakgård ( S14 ). Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum. Figur 4. Ledningsschaktet inom Rådhusets bakgård. Vy från Långgatan. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum.

10 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Figur 5. Ledningsschaktet i Långgatan, med vy åt söder. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum.

Rådhusgatan på Marstrand 11 Figur 6. Syllsten i ledningsschaktet. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum. Inom samma nivå, i hela Rådhusgatans sträckning, påträffades några marksten som tolkades som byggnadslämningar/syllsten ( S6, S7, S8, S9, S10 ). S8 bestod av två stenar medan de övriga var enstaka sten ( figur 6 7 ). Den mycket begränsade undersökningsytan gjorde det emellertid hopplöst att skönja en struktur. De stratigrafiska förhållandena gör det sammantaget sannolikt att dessa stenar är byggnadslämningar tillhörande kvarteret Paradiset före 1824 års stadsbrand ( figur 8 ). Likheter finns även med Lindströms dokumentation av syllstensrader 2004, vilka påträffades på ungefär samma djup under marknivån ( 0,3 0,4 meter ). Till skillnad från förundersökningen 2004 påträffades inga tydliga brandlager i det aktuella ledningsschaktet. Rådhusgatans sträckning går tillbaka till andra hälften av 1600-talet men har sannolikt fått sin nutida utsträckning först under 1700-talet ( figur 9 ). Detta bör betyda att undersökningsytan är i gränszonen mellan kvarters mark och den äldre gatusträckningen. Huruvida den äldre Rådhusgatan var stenbelagd kunde inte undersökningen besvara. Däremot kan det noteras att Lundqvist 1987 dokumenterade en kullerstensbeläggning i den östra delen av torget, gränsande mot Rådhusgatan, liksom ett underliggande kulturlager, som sannolikt kan jämföras med S5. Kullerstensbeläggningen mättes in till 8,30 möh. Dagens marknivå vid gränsen Rådhusgatan och Rådhustorget är på 9,75 möh.

12 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Figur 7. Syllsten i ledningsschaktet. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum. Figur 8. Ledningschaktet georefererat till stadsplanen från 1798. Karta Uppsala universitetsbibliotek.

Rådhusgatan på Marstrand 13 Slutsatser samt åtgärdsförslag Den arkeologiska schaktningsövervakningen av sträckningen Rådhusgatan, Rådhustorget, Långgatan har resulterat i ny viktig kunskap om de stratigrafiska förhållandena inom denna del av stadslagret ( figur 10 ). Doku mentationens upplösning och nytta bedöms som förhållandevis stor även sett till det ringa schaktdjupet. Schaktets långa sträckning ger även möjlighet att få ett större perspektiv på de utfyllnadsprocesser som framför allt skedde under 1800-talets omdaning av staden. Dokumentationen har använts för att beskriva en äldre och en yngre tidshorisont, som tudelas av stadsbranden år 1824. Undersökningsområdet tangerar både det nedbrända kvarteret Paradiset och Rådhusgatan, eller dess föregångare, som finns med på den äldsta befintliga stadsplanen från år 1669. Resultatet från den aktuella schaktningsövervakningen, liksom från tidigare förundersökning i Paradisparken, visar att stadslagret inom området Paradisparken och Rådhusgatan är välbevarad till och med 1820-talets bebyggelse. Parkmiljön och gatusträckningen har så till vida fungerat som ett skyddande lager från sentida urschaktningar för husbyggnationer. Delsträckningarna inom Rådhustorget, Långgatan och Rådhusets bakgård förlades grunt i omlagrade utfyllnadsmassor och inom befintliga ledningsschakt. Området är för övrigt av stort intresse eftersom både Långgatan och torget hör till de äldsta elementen i stadsplanen. Arbetsföretaget är avslutat och det finns inga behov av åtgärdsförslag. Figur 9. Felterus stadsplan från 1669 ( kopia Gyllenborg cirka 1760 1811 ) där Rådhusgatan är utlagd men ännu inte realiserad. Karta Uppsala universitetsbibliotek.

14 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Figur 10. Matris med dokumenterade kontexter.

Rådhusgatan på Marstrand 15 Referenser Litteratur Aasma, K. 1974. Kyrkorna i Marstrand. Bohuslän band IV :2. Stockholm. Bergstrand, T. 2007a. Med bidrag av A. Olsson. Marstrands hamn. Arkeologi i Marstrands hamn 1. Arkeologisk utredning. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2006 :17. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2007b. Fartygslämningar och stadslager. Arkeologi i Marstrands hamn 2. Arkeologisk förundersökning. Marstrand 32, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2006 :19. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2008. Muskeviken. Arkeologi i Marstrand hamn 3. Arkeologisk förundersökning. Marstrand 32, 94, 95, 96, 97, 98. Muskeviken, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2008 :54. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2009a. Stadslager i Marstrands hamn. Arkeologi i Marstrands hamn 5. Arkeologisk undersökning och förundersökning. Marstrands 32. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2009 :44. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2009b. Arvidsvik. Arkeologi i Marstrands hamn 6. Arkeologisk utredning. Arvidsvik. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2009 :43. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2015. Fartygslämningar i Muskeviken. Arkeologi Marstrands hamn 12. Arkeologisk förundersökning. RAÄ Marstrand 102, 103 och 104. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :32. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2016a. Turisthotellet. Arkeologisk förundersökning Marstrand 32 :1. Korvetten 4, Marstrand 73 :3. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2016 :41. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2016b. Brygglämningar vid Kungsplan. Arkeologi i Marstrands hamn nr 13. Marinarkeologisk utredning. Marstrand 5 :39 m fl. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2016 :03. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2017. Fregatten Fredricus. Arkeologi i Marstrands hamn 7. Arkeologisk slutundersökning Marstrand 93. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :41. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2018. Marstrands kyrka. Dräneringsarbeten. Arkeologisk undersökning/schaktningsövervakning. RAÄ Marstrand 32 :1, Marstrand 43 :1, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport ( i manus ). Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. & Gainsford, M. 2015a. Marstrands norra inlopp. Arkeologi i Marstrands hamn 9. Arkeologisk utredning. Marstrand 5 :39 m.fl. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2014 :42. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. & Gainsford, M. 2015b. Ett fartyg från 1600-talet. Arkeologi i Marstrands hamn 11. Arkeologisk förundersökning RAÄ 107. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :19. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. & Johansson, E. 2017. Marstrands kloster. Franciskanerkonvetet som föll i glömska. Arkeologisk undersökning RAÄ 32 :1. Marstrand 43 :1. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2017 :21. Bohusläns museum. Uddevalla. Bramstång, C. 1999. Bebyggelselämningar från en av Marstrands blomstringstider. En arkeologisk undersökning av delar av fornlämning 32, Marstrand, Kungälvs kommun, Bohuslän. UV Väst rapport 1997 :30. Riksantikvarieämbetet. Kungsbacka. Carlsson, K. 1984. Drottninggatan i Marstrand. Stadshistoria i ny belysning. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, nr 11. Uddevalla. DS : Svenskt diplomatarium. Bd 8, 1361-1365. ( 1953-1976 ). Stockholm Gainsford, M. 2008. VA-ledningar mellan Koön, Klåverön och Galgholmen. Frivillig arkeologisk utredning. Marstrand och Lycke socknar, Kungälvs kommun. Rapport 2008 :43. Bohusläns museum. Uddevalla. Gainsford, M. 2009. Sjöförläggning av optokabel. Muskeviken och Göteborgs skärgård. Arkeologi i Marstrands hamn 4. Arkeologisk utredning och förundersökning. Lycke, Torsby, Öckerö och Torslanda socknar. Kungälv, Öckerö och Göteborgs kommuner. Rapport 2009 :3. Bohusläns museum. Uddevalla. Gainsford, M. & Bergstrand, T. 2015. Söder om Hedvigsholmen. Arkeologi i Marstrands hamn 10. Marinarkeologisk utredning. Marstrand 6 :121 mfl. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :3. Bohusläns museum. Uddevalla.

16 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Gainsford, M. & Ní Chíobháin, D. 2011. In situ preservation : Marstrand 96. Arkeologi i Marstrands hamn 8. Muskeviken. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2011 :30. Bohusläns museum. Uddevalla. Holmberg, Å. 1963. Perioden 1550 1808. I : Bohusläns historia. E. Lönnroth ( red ). Göteborg. Lange, C. A. & Unger, C. R. ( red ). 1855. Diplomatarium Norvegicum : Oldbrevet til kundskab om Norges indre og ydre forhold, sprog, slaegter, saeder, lovgivning og rettergang i middelaldern. Samling 3. Oslo Lindström, J. 2004. Arkeologisk förundersökning. Paradisparken RAÄ 32. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2004 :22. Bohusläns museum. Uddevalla. Lundqvist, L. 1987. Rapport Rådhusgatan, fornl 32, Marstrand, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet. Ní Chíobháin, D. 2010. Åter till Muskeviken. Arkeologi i Marstrand hamn 7. Arkeologisk förundersökning Marstrand 102, 103, 104 och 105. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2010 : 49. Bohusläns museum. Uddevalla. Olán, E. 1982 ( 1917 ). Marstrands historia, kring minnen och badortslif. Göteborg. Faksimil. Ribbing, O. 1949. Göteborgs eskader och örlogsstation 1523 1870. Historisk utarbetad och utgiven av Försvarsstabens krigshistoriska avdelning. Göteborg. Svedberg, V. & Jonsson, L. 2006. Medeltida urbanisering och fiske i Västsverige. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet. Göteborg. Unger, C. R. & Huitfeldt, H. J. ( red ). 1864. Diplomatarium Norvegicum. Oldbrevet til kundskab om Norges indre og ydre forhold, sprog, slaegter, saeder, lovgivning og rettergang i middelaldern. Samling 6. Oslo. Otryckta källor Stadsplan Marstrand år 1798. Charta öfver Marstrands stad, stapelstad uti Giötheborgs landhöfdingedöme i Söder härad och södra delen af Bohus län. 1798. Uppsala universitetsbibliotek. Internt ID : 8655. Stadsplan Marstrand år 1669 Planta och geometrisk afrijttning upå Marstrands stads tompter, gator, små gränder och berg med mera som notabelt kuna wara hvi[l]ket alt finnes på chartan. Kopia av Carl David Gyllenborg ca 1760-1811 efter Kettil Classon Felterus karta 1669. Uppsala universitetsbibliotek. Internt ID : 8653.

Rådhusgatan på Marstrand 17 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr : 431-8357-2017 Västarvet dnr : 17/0165 Västarvet pnr : 17024 Fornlämningsnr : Marstrand 32 :1 Län : Kommun : Socken : Fastighet : Västra Götalands län Kungälv Marstrand Rådhusgatan m.fl. Ek. karta : 7A5j Läge : X 6421300, Y 297443 Meter över havet : 2 10 Koordinatsystem : Sweref99 TM Höjdsystem : RH2000 Uppdragsgivare : Ansvarig institution : Projektledare : Fältpersonal : Vattenfall Eldistribution AB Bohusläns museum Thomas Bergstrand Thomas Bergstrand Fältarbetstid : 30 31 oktober 2017 Arkeologtimmar : 12 Undersökt yta : 98 m 2 Arkiv : Fynd : Bohusläns museums arkiv Inga fynd omhändertogs

18 Bohusläns museum Rapport 2018:13 Bilagor Bilaga 1. Plan med undersökningsområdet, påträffade byggnadslämningar och tidigare undersökningar. Digital karta Kungälvs kommun Bilaga 2. Kontexttabell

Bilaga 1. Plan med undersökningsområdet, påträffade byggnadslämningar och tidigare undersökningar. Digital karta Kungälvs kommun 1

2 Bilaga 2. Kontexttabell Stratigrafiska objekt Lager Fyllning Nedgrävning Träkonstr. Stolpe/stör Stenkonstruktion Primärt avsatt Sekundärt påförd Tertiärt påförd Z topp (möh) Z botten (möh) Stratigrafiskt objekt Tolkning Sammansättning/st ruktur Innehåll/material Packningsgrad Form Utsträckning Tjocklek (m) Längd (m) Bredd (m) Materialstorlek (m) Homogent, utan Matjord, omdep S1 Förna, grusgång, matjord 1 1 horisont gatsten Lucker Paradisparken 0,6 Rådhusgatan S2 Sättsand, recent 1 - Sand Långgatan 0,15 Gatsten, befintlig Rådhusgatan S3 gatubeläggning 1 - Gatsten Långgatan 0,1 Heterogent, flera Rådhusgatan Utjämning för horisonter, Brun-svart Lätt att Långgatan S4 gatubeläggning 1 1 omlagrat matjord, grus dela Torget 0,20-0,25 S5 Brukningslager, äldre markhorisont 1 1 - - Homogent Brun-svart sandig jord Lätt att dela Rådhusgatan (delsträckan Ahlströms gård) Ej genomgrävd S6 Syllsten 1 Sten Rådhusgatan 0,3x0,3x0,3 S7 Syllsten 1 3,55 - Sten Rådhusgatan 0,3x0,4x0,2 S8 Syllsten 1 4,08 - Sten Rådhusgatan 0,3x0,3x0,2/0, 2x0,2 S9 Syllsten 1 6,34 - Sten Rådhusgatan 0,6x0,3x0,2 S10 Syllsten 1 1 Sten Rådhusgatan 0,3x0,4 S11 Berggrund Torget, östra delen Innergården S12 Gatsten 1 Rådhuset 0,1 Innergården S13 Sättsand, recent 1 - Sand Rådhuset 0,1-0,2 S14 Utjämningslager 1 1 Brun-svart heterogen Jord, grus, rivningsmassor Lätt att dela Innergården Rådhuset 0,4

2 Innehåll Material, behandling Överliggande Underliggande Tegelbrockor Tegelkross Taktegel Bränd lera Kalkbruk Eldpåverkad sten Pinnar Träbitar Träflis Småsten Gödsel Träkol Aska Sot Skalgrus Djurben Fiskben Porslin Flintgods Fajans Yngre rödgods Stengods Glas Kritpipor Fönsterglas Järnföremål Anmärkning Parkmiljö 1900-tal. S3 S4 Gatubeläggning Rådhusgatan och Långgatan T S2 S2 S5 Stor sandinblandning delsträckan vid Ahlströms gård. S5-0,5m under marknivå. Grovt huggen S4 S5 Enstaka Obearbetad S4 S5 Enstaka Obearbetad S4 S5 Två sten. Grovt huggen S4 S5 Enstaka Obearbetad S4 S5 Enstaka S5 - X topp Torget 0,1-0,2m under marknivå - S13 S12 S14 S12 - Inslag av modern mineralull. Schaktdjup 0,6 m.