Välkommen till Nyhetsbrev nr 18-2018 från Kalle Eriksson och Bjäreförlaget En klassiker för flera generationer av svenska folkskoleelever. Folkskolans läsebok en klassiker. Många minns den här boken Under många decennier var den en viktig del av många skolbarns liv. Läsebok för folkskolan. Den boken skulle inte bara lära eleverna att läsa. Den skulle ge eleverna upplevelser. Kulturupplevelser om man så vill. Boken hade dessutom som syfte att få svenskarna att älska sitt fosterland. För 150 år sedan utkom den första utgåvan. Den fick motta viss kritik. Några bedömare tyckte, att den var för svår för folkskolans elever. Andra gav boken högsta betyg. Positiva omdömen kom inte minst från dem som boken riktade sig till: eleverna. En liten skolflicka mindes långt efteråt, hur högtidlig klassens lärare hade varit, då han varsamt tog fram de nyanlända böckerna och lade ut dem på bänkarna framför barnen. Sedan höll han ett litet tal om denna skatt som kommit till oss. Innan barnen ens fick snudda vid boken, skickades de ut till brunnen för att tvätta sig noga om fingrarna. Först därefter fick de öppna bokpärmarna. Vad den boken innehöll underbara ting, mindes en elev långt senare. Den första timmen ägnades åt högläsning från någon av de 564 sidorna. Det var i början av 1870-talet, som Läsebok för folkskolan utkom. Vid den tiden hade den svenska folkskolan funnits i endast ca 30 år. Det var 1842, som Sveriges Riksdag tog det historiska beslutet, och en allmän folkskola i hela Sverige var ett faktum. Beslutet innebar, att alla svenska barn oavsett inkomst mm - hade rätt till skolundervisning under 6 år.
Beslutet om en allmän folkskola i alla svenska kommuner var förstås mycket omfattande. I många kommuner/ socknar gick det trögt med att bygga skolor. Långt ifrån överallt applåderade man riksdagens beslut.. Man upplevde det främst som en pålaga för kommunen, dvs socknen. På landsbygden frodades missnöje även på grund av att barnen som man tyckte - togs bort från arbetet. Allt detta missnöje bidrog till, att det i många fall var svårt att förmå föräldrar att skicka sina barn till skolan. Skolans inspektörer hade klagat över, att det saknades lämpliga läromedel när det gällde att lära barnen att läsa och att göra barnen intresserade av att läsa. Fram till dess var den enda litteratur, som eleverna kom i kontakt med i skolan Luthers Lilla Katekes, bibeln och psalmboken plus skolans ABC-bok.. Inspektörerna föreslog, att staten skulle se till, att det togs fram en läsebok, som med offentligt stöd skulle spridas i stor upplaga i folkskolorna. Nationalismen frodades Argumentationen för en läsebok kom vid en tid då nationalismen frodades i Sverige. Andra uttryck för de nationalistiska strömningarna var tillkomsten av museer, som lyfte fram den svenska kulturen. Fosterländska sånger skrevs. Det egna landets särart lyftes fram. I denna allmänna strävan passade en läsebok för alla landets skolbarn in på ett naturligt sätt. Läsebok för folkskolan skulle hjälpa lärarna att väcka barnens intresse för skolan i stort och för att läsa i synnerhet. Nu kunde läseboken dessutom medverka till att hos de unga väcka intresse för vårt lands kultur och dess historia. Därmed säger jag farväl till Läsebok för folkskolan för denna gång. Dags att gå över till något helt annat. Följ med till 1800-talets Bjäre. Vid mitten av århundradet ger sig de första utvandrarna iväg. Sedan ökar det. Allt fler följer efter. Bl.a. nödåren får strömmen att bli stridare. Emigrationen -särskilt den från Bjäre - är ett ämne, som jag då och då återkommit till i mina Nyhetsbrev. Det är ett gammalt intresse, som hos mig ( som hos många andra ) föddes på 1950-talet genom Vilhelm Mobergs mästerverk med Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till
Sverige, Mitt intresse för detta ämne tog sig uttryck bl.a. i att jag - när jag fått ansvaret för att forma min första årgång av årsboken Bjärebygden 1964 valde emigrationen från Bjäre som tema. Nyligen gjorde jag en upptäckt i mitt arkiv som rör emigrationen. Det är en högskoleuppsats, utformad 1996 av Karin Lindström vid Göteborgs universitet, historiska institutionen. Här hämtar jag många intressanta faktaupplysningar: Under åren 1865-1914 emigrerade över 1 miljon människor från Sverige. De flesta till Nordamerika. Det innebar, att 20 procent av Sveriges befolkning lämnade sitt land för gott. Majoriteten av utvandrarna var i åldrarna 15 35 år. Bjärehalvön var ett av de områden, som berördes särskilt mycket av utvandringen. Högskoleuppsatsen bjuder på åtskilliga detaljkunskaper om utvandringen från Bjäre: Utmärkande för bjärehalvön och dess socknar då var den stora andelen självägande skattebönder. Bl.a. V. Karups socken har helt saknat adelsgårdar. Inte heller kyrkojord fanns i större omfattning i denna socken. 1953 lämnade den första emigranten i V. Karups församling sitt hem och sitt land. Under de närmaste åren var det förhållandevis få, som utvandrade från V. Karup. Under perioden 1871-75 skedde en drastisk förändring. Totalt 205 invånare utvandrade under den perioden. Det största antalet åkte 1872: 46 personer. Majoriteten av utvandrarna från V. Karups hade Nordamerika som mål. De övriga väljer till stor del de nordiska länderna som mål. 75 procent av utvandrarna från V. Karups socken 1853-1875 var män. I huvudsak var det unga män. 78 procent av denna grupp bestod av ogifta män. En stor del av utvandrarna hade anknytning till jordbruket. Det var åbosöner, åbodöttrar, pigor, drängar, arbetare och inhyse. I avhandlingen har man också gått ännu mera i detalj. Varje by har redovisats för sig. Den statistiken, som avser åren 1853-1875, visar, att V. Karups by, alltså kyrkbyn, hade det största antalet emigranter: 30. Närmast följer Ramsjö, 27, Varan 26, Faritslöv 23, Påarp 22, Glimminge 16, Slättaryd 16. Återvändarna Av dem som utvandrade 1853-1875 var det endast 12 ( av de totalt 205 utvandrarna) som återvände till Sverige. Det stämmer väl överens med vad vi vet om den tidiga utvandringen. De allra flesta hade då som mål och avsikt att stanna för gott i det nya landet. Av återvändarna stannade de flesta mindre än 5 år i Amerika. I ett avseende skiljer sig utvandrarna från V. Karup från den bild vi får av Vilhelm Mobergs utvandrare Karl Oskar och Kristina, dvs en familj. Utvandrarna från V. Karup är mycket unga och till stor del ogifta.. En rar och kostsam wälplägning Här tar vi ett bryskt hopp till ett annat ämne. Vid mitten av 1900-talet avskaffades något, som under många år spelat en viktig roll i vårt land: Motboken. Att motboken infördes kan tillskrivas det omåttliga supande, som hade kommit att bli ett stort problem i landet under 1800-talet. En beskrivning av vad brännvin är, fick vi 1782 då Johan Fischerström skrev i Nya svenska Dictionären :
En klar, stark och inflammabel mixtur, som vinnes, då mältad och malen säd, äfwen annan saftig eller mjölig, sönderstött frukt med watten sättes med tillhjälp af gäst i jäsning, och ändteligen förvaras i dertil inrättade pannor. Fischerströms artikel omfattar också brännvinets historia i Sverige, från medeltid till nutid. Om 1600-talet heter det: Det var Sveriges lycksalighetstid. Wi hade victualier och spannmäl nästan i överflöd, att äfwen främmande orter kunde dermed bli försedde. Riket var fruktat af sina grannar, wördat af hela Europa. Ännu klagades det inte över något missbruk av brännvinet. Fischerström skriver: I åtskilliga landsorter hade man knappt mer än en brännvinspanna i hwarje socken, hwilken förwarades som en liten härlighet wid prästgården. Nyttjades i synnerhet wid bröllop, barnsöl, begrafningar och andra högtideliga tillfällen, då Brännvin ansågs som en rar och kostsam wälpägning. Under Karl XI:s regeringstid började man ifrågasätta det omfattande supandet. Argumentet då var främst att det innebar en misshushållning med spannmålen. Bl.a. den berömde läkaren Urban Hjärne vände sig mot oseden att slösa bort den dyrbara brödsäden. 1709 kom en förordning, som innebar förbud mot all slags brännvinsbränning av brödsäd. 1740 kom ett totalförbud mot husbehovsbränning. Dags för ett nytt hopp i handlingen: Tips blev bok för byrålådan? Under en intervju med en av bjärebygdens mest kända företagsledare, diskuterade vi frågan om Bjäres ställning hos allmänheten ute i världen. Det var då jag fick förslaget från företagsledaren: Du som är intresserad av vår bygd och har förmågan att skriva. Varför inte intervjua några av de kända personer runt om i Sverige, som lovordar vår bygd. Många av dem har Bjäre som sin 2:a hembygd. Varför inte låta dem genom sina lovord om Bjäre bli ambassadörer för vår bygd. Mitt gamla turistchefstänk och min egen uppfattning om Bjäres kvaliteter gjorde, att jag tände direkt på förslaget från företagsledaren. Strax gjorde jag upp en förteckning på några av dessa kändisar, som valt Bjäre som sin andra hemort, dvs byggt fritidshus här och fördjupat sina kunskaper om Bjäre, dess historia, natur och kultur. Det var företrädare för näringslivet, kulturlivet, idrotten osv. som jag nu utsett att bli mina intervjuoffer. Därpå inledde jag raden av intervjuer. Det var intressant. Alla ställde villigt upp. De berättade och berömde. Jag fick många beskrivningar om Bjäre som - genom att de kommer från ett brukareperspektiv - överträffar värdet av lovorden i turistbroschyrerna. Det var ämnat att bli en bok i vilken alla dessa intervjuer samlas. De intervjuade hade mycket att berätta. Materialet blev omfattande. Jag insåg, att med hänsyn till de intervjuade krävdes, att boken skulle få en sådan utformning, att den motsvarade de intervjuades berättigade krav. Det måste bli höga krav. De höga kvalitetskraven hade förstås ett pris. Ett högt pris, visade det sig. Kalkylen visade, att bokprojektet skulle innebära en ekonomisk förlust, som var betydligt större, än vad jag kunde klara av. Allt detta gjorde, att jag efter stor vånda - kände mig nödsakad att lägga hela projektet till sidan. Resultat: Nu ligger det färdiga manuset i byrålådan.
Det är klart att jag lever på hoppet om att någon gång kunna plocka fram detta material ur gömmorna. Exempelvis att någon skall vifta med trollspöet. Med resultat att den ekonomiska förlusten skulle kunna minskas och att projektet kan förverkligas. (Har du händelsevis ett sådant trollspö, får du gärna vifta med det.) I väntan på det tar vi en titt på vad som redan utgivits i bokväg: Min boklåda Boktitel Ord. Pris Rea-på-rea-pris Så blev Båstad tennis 225 60 Bilder av ett sekel i Bjäre Slutsåld Vår bjärehistoria i bild 350 70 Bjärebor berättar om Bjäre Slutsåld Strövtåg i Bjäres historia 350 70 NÄRA HAVET trivs jag bäst 350 Ny Enstaka ex. av de böcker som är slutsålda hos mig, kan finnas kvar på de olika säljställena bokhandel i Båstad, Laholm och Ängelholm eller något av de övriga säljställena på bjärehalvön bl.a. Rest. Hovs hallar, Torekovs turistbyrå, V. Karups IF:s Loppisbutik i V. Karup, Kajs Fiskrökeri i Segeltorp. Funderar du på att använda någon av mina böcker som julklapp? Vänta då inte för länge. Av vissa böcker återstår endast ett fåtal exemplar. Finns det någon i din bekantskapskrets, som du tror önskar få mina Nyhetsbrev tipsa gärna. Vänligen Kalle Kalle Eriksson Hallavaravägen 102 269 91 Båstad Tel.0431-365 332 kalle@bjarnet.com