Bilaga Dnr 3.2.16-6558/15 2015-08-21 Landsbygdsavdelningen Kompletterande beskrivning av miljöinvesteringar i samband med förslag till Statens jordbruksverks föreskrifter om företagsstöd, projektstöd och miljöinvesteringar samt stöd för lokalt ledd utveckling Miljöinvesteringar i odlingslandskapet och renskötselområdet syfte och definition Alla miljöinvesteringar syftar till landsbygdsprogrammets prioritering 4, Återställa, bevara och främja ekosystem som är beroende av jord- och skogsbruket. I prioriteringen ingår fokusområdena 4a (återställa och bevara biologisk mångfald), 4b (förbättra vattenförvaltningen) och 4c (förbättra markskötseln). Miljöinvesteringarna beskrivs inom artikel 17 och 20 i Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling En miljöinvestering är en icke-produktiv investering vars syfte är att förbättra jordbrukets miljöeffekter. Miljöinvesteringarna motiveras av att de främjar biologisk mångfald, ger upplevelser i samband med rekreation eller minskar jordbrukets negativa miljöeffekter genom att öka retentionen av växtnäring eller minska utsläppen av växthusgaser. En av miljöinvesteringarna syftar till att restaurera kulturhistoriska miljöer i renskötselområdet och därmed bidra till att bevara det samiska kulturarvet. Miljöinvesteringar ska bidra till att uppnå mål för miljö- och klimatvänligt jordbruk samt de nationella miljökvalitetsmålen. Miljöinvesteringar genomförs i huvudsak på jordbruksmark men kan genomföras på annan mark i odlingslandskapet än det som ingår i definition av jordbruksmark enligt artikel 28 punkt 2 i (EU) 1305/2013 om det uppfyller syftet med stödet. Miljöinvesteringen som syftar till att restaurera kulturhistoriska miljöer i renskötselområdet genomförs i renskötselområdet. Miljöinvesteringar bedöms inte genomföras utan ersättning. Genom de regionala handlingsplanerna och urvalskriterierna ska länsstyrelserna respektive Sametinget styra vilka projekt som kan få stöd. Utifrån urvalskriterierna ska projekt som ger mesta miljönytta prioriteras för stöd. I de regionala handlingsplanerna framgår även vilka stödnivåer som är aktuella i det enskilda länet och vad sökande ska uppfylla för att hamna i olika stödnivåer. Med hjälp av fördelningsnycklar har Jordbruksverket delat ut pengar för miljöinvesteringar till länen. Fördelningsnycklarna bygger på parametrar som visar de regionala behoven av olika typer av miljöinvesteringar. Exempelvis är miljöinvesteringar som ska bidra till en förbättrad vattenkvalitet riktade till nitratkänsliga områden, vilka definieras i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring. Miljöinvesteringar för stängsel mot rovdjur bygger istället på parametrar som vargrevir, andel tamdjur som skadats av rovdjur och fårbesättningar. Sametinget har en beslutad budget för kulturmiljöer i renskötselområdet. Utformningen av landsbygdsprogrammet styrs av EU:s förordningar. Det svenska landsbygdsprogrammet beskriver vilka ersättningsformer som ska finnas i Sverige och hur dessa ska utformas. Utifrån texterna i programmet utformas vissa regler i den nationella landsbygdsförordningen, resterande villkor måste regleras i denna föreskrift för att vi ska följa det program som EU- kommissionen har godkänt. 1 (18)
I förordningen regleras bland annat följande: Att ansökan är förenlig med landsbygdsprogram för Sverige 2014-2020 och med tillämpliga unionsrättsliga och nationella bestämmelser Stödnivåer Den sökande måste äga marken eller ha tillstånd från markägaren där miljöinvesteringen ska genomföras (som renskötande medlem i en sameby behöver man inte ha tillstånd från markägaren på samebyns åretruntmarker) Skriftligt besked måste lämnas av myndigheten. Därefter är uppkomna utgifter för investeringen stödberättigande Miljöinvesteringen ska genomföras i odlingslandskapet respektive renskötselområdet Våtmarker och dammar ska senast året efter slutbesiktning omfattas av miljöersättningsåtagande för skötsel av våtmarker och dammar Marker som fått engångsröjning ska senast året efter slutbesiktning omfattas av miljöersättningsåtagande för betesmarker och slåtterängar Miljöinvesteringar gemensamma villkor Villkor i beslut om stöd och projektplan I samband med ansökan om stöd kommer den sökande att svara på frågor om var man vill genomföra miljöinvesteringen och hur man ska genomföra projektet. Till ansökan ska underlag i form av kartor och ritningar bifogas så att behörig myndighet kan bedöma projektet. För miljöinvestering i renskötselområdet ska alltid foto bifogas ansökan. En del av uppgifterna utgör den sökandes projektplan. Vid beviljat beslut om stöd kommer projektplanen vara en bilaga till beslut om stöd. I beslutet ska den handläggande myndigheten dessutom beskriva villkor för projektet som inte redan framgår av projektplanen. De villkor som handläggande myndighet ska besluta om är: vilka åtgärder som ska genomföras omfattning och placering målet för åtgärderna metoder och material när olika åtgärder ska genomföras under projektperioden eventuella övriga villkor för projektet. De villkor som behörig myndighet skriver kan alltså skilja sig från de uppgifter om genomförande som den sökande lämnar i ansökan. Villkoren ska säkerställa att syftet med miljöinvesteringen uppnås. I samband med ansökan om stöd ska behörig myndighet bedöma om platsen för miljöinvesteringen är lämplig utifrån syftet och om den stämmer med ambitionen om kostnadseffektiva platsspecifika åtgärder. Med stöd av denna paragraf kan myndigheten alltså avslå ansökningar där miljöinvesteringen är direkt olämplig på avsedd plats, till exempel om miljöinvesteringen riskerar att skada befintliga natur- och kulturmiljöer med höga värden. Det kan också handla om att placeringen inte uppfyller kriterier i regionalt beslutade dokument till exempel policys av olika slag eller att effekten förväntas bli mycket låg. Ansökningar där placering inte strider mot lagstiftning eller inte bedöms skada intressen och där syftet kan motiveras ska inte avslås utan jämföras med andra ansökningar med hjälp av urvalskriterier och poängsättningar om placering. 2 (18)
En liknande möjlighet finns i 1 kap 24 i förordning om (2015:406) stöd till landsbygdsutvecklingsåtgärder. Denna paragraf reglerar att miljöinvesteringarna ska genomföras i enlighet med landsbygdsprogram för Sverige 2014-2020 och med tillämpliga unionsrättsliga och nationella bestämmelser. Med stöd av paragrafen i förordningen kan myndigheten avslå ansökningar om de inte anses förenliga med hänsyn till natur- kulturmiljöer, till exempel hänsynsföreskriften (SJVFS 1999:119), artskyddsförordningen (2007:845) och kulturmiljölagen (1988:950). Villkor i beslut om stöd och projektplan Stödmottagaren ska följa de villkor som framgår av beslut om stöd och bilagd projektplan. Anledningen till att vi behöver en regel om vilka villkor som ska framgå i beslut om stöd är att det ska bli en enhetlig nivå på vad stödmyndigheterna reglerar för varje miljöinvestering. Miljöinvesteringarna är inte lika hårt reglerade som till exempel miljöersättningarna. Det beror på att miljöinvesteringarna behöver vara mer flexibla med villkor som utgår från platsens, men även den sökandes, förutsättningar. Alternativet hade varit att Jordbruksverket föreskrivit i detalj hur varje miljöinvestering ska genomföras vilket hade gjort systemet mindre flexibelt och anpassningsbart utifrån förhållandena på platsen. Det hade troligtvis även inneburit mindre målstyrning och eventuellt ett lägre intresse för stöden. Länsstyrelsen respektive Sametinget får dessutom prioritera var och i vilken omfattning det ska vara möjligt att söka ersättning för dessa åtgärder. Det innebär att stödet inte kan beviljas till alla som söker. Behörig myndighet ska också godkänna utformning och metoder för genomförande. Den behöriga myndigheten ska bedöma att platsen för miljöinvesteringen är lämplig utifrån syftet med investeringen. Det betyder att insatserna ska göras på en plats där miljönyttan potentiellt blir stor. Det innebär också att myndigheten i många fall behöver göra fältbesök innan de kan lämna skriftligt besked om att arbetet kan påbörjas. Alternativet är att inte ha denna reglering, men då finns det en risk att markägaren eller arrendatorn kan genomföra miljöinvesteringen på en plats där effekten inte blir lika stor. Regeln hjälper också länsstyrelsen att avslå ansökningar där befintliga natur- och kulturvärden kan ta skada. Vad innebär kravet på att miljöinvesteringen ska bevaras i minst fem år? Samtliga miljöinvesteringar ska bevaras i minst fem år räknat från året efter slutbesiktningen. Detta är ett nationellt krav som står i landsbygdsprogrammet. I och med att vi har detta krav frångår vi EU:s uppmaning om att inte införa sådana regleringar, men vi menar att femårsregeln motiveras av att vi ska använda landsbygdsprogrammets pengar på ett lämpligt sätt. Motsvarande krav har funnits tidigare för miljöinvesteringarna generellt, med undantag för anlagda och restaurerade våtmarker där investeringen skulle bevaras i 20 år och damm som samlar fosfor i 10 år. Anledningen till att vi nu sänker kravet till 5 år är att stödet ska passa bättre med villkoren för miljöersättning vilket innebär att vi inte kan garantera att det kommer att finnas en skötselersättning för våtmarker i kommande program eller hur den miljöersättningen i så fall är utformad. Det är inte heller möjligt att återkräva pengar mer än upp till tio år efter utbetalning. Det innebär även att det inte går att kontrollera dessa stöd efter 10 år. Tanken med miljöinvesteringar är att det ska vara en långsiktig investering. Efter anläggning och restaurering av våtmarker och dammar ska våtmarken ingå i ett åtagande för miljöersättningen för skötsel av våtmarker och därmed anses femårskravet också uppfyllas. Detta krav regleras i landsbygdsförordningen. Miljöersättningen för skötsel av våtmarker kan också användas för projekt som genomförs inom miljöinvesteringarna för förbättrad vattenkvalitet samt tvåstegsdiken om de följer definitioner och bör skötas enligt reglerna för miljöersättningen. För kulturmiljöer i renskötselområdet innebär kravet att byggnaderna och stängslen som omfattats av miljöinvestering ska bibehållas på sådant sätt att syftet fortsatt är uppnått. Det kan till exempel innebära att objekten inte får förstöras eller flyttas från platsen, användas i kommersiellt syfte eller att sly och buskar växer upp på dem. De restaurerade byggnaderna får däremot användas för information och tillfälliga besök. 3 (18)
Efter engångsröjningen ska betesmarken ingå i ett miljöersättningsåtagande för betesmarker och slåtterängar och därmed anses femårskravet också uppfyllas. Kravet på åtagande står i den svenska förordningen (4 kap 12 ). Om de röjda områdena behöver skötas på ett särskilt sätt ska det framgå av den åtagandeplan som betesmarken/slåtterängen omfattas av. I de fall som marken inte kan berättiga till särskild skötsel efter röjningen, trots att villkor i beslut har följts, måste de röjda områdena skötas så att de inte växer igen under de fem året som bibehållandekravet gäller. För stängsel mot rovdjur så innebär bibehållandekravet att hela stängslet ska fungera som skydd mot rovdjur så länge det finns tamdjur innanför stängslet. Det innebär alltså att det ställs krav på att underhålla vegetationen längs med stängslet så att det håller tillräcklig strömstyrka för att utestänga rovdjur. Om stängslet av någon anledning inte används för att skydda betande tamdjur så ska det ändå hållas i sådant skick att det skulle kunna användas med ursprungligt syfte utan en stor arbetsinsats. Riktlinjen är också att stängsel mot rovdjur endast ska beviljas i de fall då djurägaren har för avsikt att använda betesmarken eller betesvallen för bete åtminstone de närmaste fem åren. Undantag från femårskravet finns vid force majeure. Krav på slutbesiktning Länsstyrelsen respektive Sametinget måste slutbesiktiga och godkänna miljöinvesteringen innan stödmottagaren kan få slututbetalning från landsbygdsprogrammet. Slutbesiktning behöver inte alltid göras på plats, istället kan till exempel fotodokumentation räcka i vissa fall. Hur detta ska gå till kommer att framgå av rutiner och instruktioner till de handläggande myndigheterna. I begreppet godkännande ingår eventuella avdrag som beror på att ett eller flera villkor inte har följts. Faktiska kostnader eller fast stödnivå Fem av miljöinvesteringarna betalas ut enligt faktiska kostnader: Anläggning och restaurering av våtmarker och dammar för biologisk mångfald Anläggning och restaurering av våtmarker och dammar för förbättrad vattenkvalitet Förbättrad vattenkvalitet Återställa och restaurera kulturmiljöer i renskötselområdet Tvåstegsdiken (införs 2016) Tre av miljöinvesteringarna ersättning enligt en fast stödnivå: Engångsröjning, 5 000 kronor per hektar Stängsel mot rovdjur, 50 kronor per meter Reglerbar dränering (införs 2016), 8 000 kronor per brunn Anledningen till att det är olika hantering beror på att utgifterna för exempelvis stängsel mot rovdjur är väl definierade utifrån materialkostnader och genomsnittlig arbetstid för att sätta upp ett stängsel. I genomsnitt kostar därför stängslen ungefär lika mycket per meter. Motsvarande resonemang kan göras för engångröjning och reglerbar dränering. Våtmarker och dammar kan däremot anläggas och restaureras på olika sätt, vilket ger olika höga utgifter per hektar våtmark. Utgiften per hektar varierar dessutom beroende på hur stor våtmark som anläggs. En liten våtmark kan bli dyr per hektar, medan en stor kan bli billigare per hektar. Miljöinvesteringen för förbättrad vattenkvalitet kan användas för många olika typer av åtgärder och projekt, det går därför inte att utforma en kalkyl för ett genomsnittsprojekt för att förbättra vattenkvaliteten. När det gäller anläggning av tvåstegsdiken har vi ännu inte tillräckligt mycket erfarenhet av arbetsinsats och maskinutgifter för att kunna göra en kalkyl för en genomsnittlig utgift per meter dike. Utgifter per meter dike varierar också utifrån vilka tillstånd som krävs. 4 (18)
I EU:s förordning 1305/2013 och landsbygdsprogrammet framgår vilka utgifter som ger rätt till stöd. I föreskriften beskriver vi hur detta regleras för miljöinvesteringarna. Det är bara utgifter i för köp av tjänst och nytt material som har samband med projektet och som ingår i beslut om stöd som ger rätt till stöd. Löner till anställda samt eget arbete och eget material ger inte rätt till stöd. Utgifter som uppkommer i samband med vissa förberedelser ger rätt till stöd. Det handlar framförallt om utgifter för projektering och tillstånd för vattenverk samhet som behövs för att genomföra miljöinvesteringen. Bestämmelserna om vattenverksamhet finns samlat i miljöbalkens 11 kapitel, förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter m.m. och lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamheter. Behörig myndighet kan besluta att ge stöd för förberedelser som projektering och tillstånd även om miljöinvesteringen senare inte kan genomföras fullt ut. Stöd till förberedelser kan alltså beviljas även om utgifterna har uppstått innan en ansökan lämnats till behörig myndighet. Genom att ge den behöriga myndigheten möjlighet att ersätta utgifter för förundersökning, projektering och eventuella utgifter för prövning enligt vatten- och miljölagstiftning bedöms fler att vara villiga att göra en miljöinvestering. Enligt förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder ska den sökande ha fått ett skriftligt besked innan arbete med miljöinvesteringen påbörjas, vilket även gäller förstudier med projektering och tillstånd. Enligt 2 kap 19 förslaget till denna föreskrift ska, om stödet betalas ut vid flera tillfällen, den sista utbetalningen omfatta minst 20 procent av det beviljade stödbeloppet. Denna paragraf innebär att för miljöinvesteringar enligt faktiska kostnader får högst 80 procent av stödbeloppet betalas ut innan slutbesiktning. För våtmarker och dammar grundar sig stödbeloppet vid utbetalning på arealuppgifter samt ett takbelopp i beslut om stöd, för övriga miljöinvesteringar enligt faktiska utgifter grundar sig utbetalningen på de faktiska utgifterna. Anlägga och restaurera våtmarker och dammar för biologisk mångfald, Anlägga och restaurera våtmarker och dammar för förbättrad vattenkvalitet samt Förbättrad vattenkvalitet Definitionen av våtmark med våtmark avses sådan mark där vatten under stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan samt vegetationstäckta vattenområden och vatten med vegetationsfria ytor och där vattennivån tillåts variera med de naturliga säsongsvariationerna omfattar förutom våtmarker även den miljöinvestering som tidigare hette damm som samlar fosfor. I vissa fall kan även tvåstegsdiken omfattas av definitionen. I EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) är målet att vi ska ha tillräckligt mycket vatten av god kvalitet i dag och i morgon. Länsstyrelserna har klassificerat den ekologiska statusen i de svenska vattenförekomsterna. Statusklassningen har gjorts utifrån biologiska, fysikaliska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. I områden med mer än fem procent jordbruksmark är det 80 procent av vattenförekomsterna som inte når god ekologisk status. Övergödning, som bland annat orsakas av växtnäringsläckage från åkermark, är det vanligaste miljöproblemet i dessa vattenförekomster 1. För att förbättra kvaliteten i vattenförekomsterna har vattenmyndigheterna tagit fram åtgärdsprogram. Landsbygdsprogrammets miljöinvesteringar för att anlägga och restaurera våtmarker och dammar, förbättrad vattenkvalitet samt (från och med 2016) tvåstegsdike och reglerbar dränering, ingår som viktiga delar i dessa åtgärdsprogram. Pengarna för miljöinvesteringar ska användas effektivt och målinriktat för att förbättra vattenkvaliteten i vattenförekomster med sämre än god status för att uppnå god status. Åtgärderna ska främst genomföras för att leda till förbättring av vattenförekomsternas ekologiska status som kan 1 Jordbruksverket, 2012. Jordbruket och vattenkvaliteten, Jordbruksverkets rapport 2012:22 5 (18)
kopplas till miljöproblemen övergödning eller fysisk påverkan eller åtgärder för att förbättra de biologiska kvalitetsfaktorerna, till exempel att skapa livsmiljöer för bottenfauna. Förutom målen i vattendirektivet bidrar miljöinvesteringarna också till att nå de nationella miljökvalitetsmålen, till exempel Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning samt Levande sjöar och vattendrag. De bidrar också till att de internationella överenskommelserna inom HELCOM för Östersjön. Miljöinvesteringarna kan användas i utpekade Natura 2000-områden för att bidra till att nå de mål som beskrivs i det enskilda områdets bevarandeplan. Åtgärderna kan även användas för att gynna arter och naturtyper enligt art- och habitatdirektivet, 92/43/EEG och fågeldirektivet, 2009/147/EG samt arter på den svenska rödlistan 2. Miljöinvesteringarna kan också bidra till att skapa en variation i landskapet som kan uppfattas som positivt för landskapsbild, friluftsliv och rekreation. Insatserna ska utformas med hänsyn till befintliga kulturmiljövärden. Vissa av insatserna kan även bidra till flödesutjämning samt minska avgång av växthusgaser om de anläggs på organogen mark och på så sätt bidrar de till en anpassning av förändrat klimat och till minskad klimatpåverkan. Genom åtgärden förbättrad vattenkvalitet ges en möjlighet att genomföra andra typer av insatser än våtmarker, dammar, reglerbar dränering och tvåstegsdiken för att förbättra vattenkvalitet. Möjligheten har till viss del funnits i tidigare landsbygdsprogram genom miljöinvesteringen specialinsatser. Den tidigare möjligheten för specialinsatser i odlingslandskapet är alltså avgränsad till vattenmiljöer i denna programperiod. Insatser som kan genomföras inom ramen för denna miljöinvestering är till exempel kalkfilterdiken, meandring, släntavfasningar och funktionella kantzoner samt olika insatser i vattendraget för att gynna vattenlevande organismer. Åtgärderna ska alltid syfta till att höja vattenförekomstens ekologiska status. I förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder regleras att våtmarker och dammar ska anläggas och restaureras i odlingslandskapet. Att genomföra en miljöinvestering i odlingslandskapet betyder inte att den behöver anläggas på jordbruksmark enligt definition i artikel 4, förordning (EU) 1307/2013 om regler för direktstöd. Till odlingslandskapet räknas även övrig mark, till exempel igenväxta och sumpiga områden eller diken. Ett alternativ är att styra placeringen till endast jordbruksmark. Genom att tillåta placering på andra marker än jordbruksmark kommer fler typer av åtgärder att kunna genomföras. Jordbruksmarken är ju vanligen mer värdefull ur produktionssynpunkt än andra typer av marker. Det kan därför vara lämpligare att anlägga våtmarker eller åtgärder inom förbättrad vattenkvalitet på andra typer av marker än åker- respektive betesmark. Att miljöinvesteringarna begränsas till odlingslandskapet innebär också att det är problem som i huvudsak orsakats av eller har koppling till nuvarande eller tidigare jordbruk som ska åtgärdas. De vattenförekomster som har sämre än god status och där orsaken till denna status beror på skogsbruk, industri eller avlopp ska alltså inte finansieras via landsbygdsprogrammet. Varför finns det två miljöinvesteringar för våtmarker och dammar? Flertalet av de våtmarker som tidigare har anlagts inom landsbygdsprogrammet har syftat till att öka näringsretentionen eller för att skapa förutsättningar för biologisk mångfald. Syftet har också kunnat vara rekreation eller kulturmiljö. I tidigare landsbygdsprogram hanterades våtmarker som en insats oavsett syfte. Syftet/syftena angavs istället i handläggningssystemet LB. I tidigare program fanns även en särskild åtgärd för att minska läckaget av fosfor som hette damm som samlar fosfor. Damm som samlar fosfor ska nu hanteras inom anlägga och restaurera våtmarker och dammar för förbättrad vattenkvalitet. Med damm avses alltså den tidigare miljöinvesteringen damm som samlar fosfor. 2 Artdatabanken, 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. 6 (18)
Anläggning och restaurering av våtmarker och dammar ska i denna programperiod sökas och beslutas utifrån huvudsyfte, därför finns det två delåtgärder. Uppdelningen utifrån syfte beror på EU:s krav på uppföljning i de så kallade monitoringtabellerna. Alternativet att bara ha en åtgärd för anläggning och restaurering av våtmarker och dammar finns inte nu eftersom antalet projekt ska redovisas på de två fokusområdena 4a och 4b beroende på huvudsakligt syfte med projektet. Särskilda villkor för anläggning och restaurering av våtmarker och dammar Utsättning av fisk och kräftor andra djur kan påverka näringsavskiljning och biologisk mångfald negativt genom att djuren kan grumla vattnet. Även vattenväxter och andra vattenlevande organismer kan påverkas negativt av fisk, kräftor och andra djur. Det ska då framgå av beslutet om stöd vilka djur och i vilken mängd som det är tillåtet att sätta ut. Det är inte heller tillåtet att utfodra fisk, kräftor och andra djur i våtmarken eller dammen. Fisk och kräftor kan öka halterna av näringsämnen i vattnet, speciellt om de utfodras. Med andra djur syftar vi framförallt på andfåglar som kan grumla vattnet och förstöra vattenväxter. Jordbruksverket väljer därmed att föreskriva om ett generellt förbud mot utsättning och utfodring av fisk, kräftor och andra djur. Länsstyrelsen kan medge undantag från detta förbud i motiverade fall om syftet med våtmarken inte riskeras Vilka projekt kan godkännas inom förbättrad vattenkvalitet? När det gäller miljöinvestering för förbättrad vattenkvalitet har Jordbruksverket valt att inte föreskriva om vilka åtgärder man kan genomföra inom stödet. Regelverket fokuserar istället på syftet med projekten, på motsvarande sätt som specialinsatser reglerades i programperiod 2007-2013. Eftersom åtgärden ger länsstyrelsen möjlighet att prioritera de projekt som lämpar sig bäst utifrån såväl regionala som platsspecifika förhållanden tror vi att stödet ger bättre miljönytta samtidigt som det är möjligt att pröva nya oetablerade lösningar inom miljöinvesteringen. Ett alternativ hade varit att välja ut insatser och definiera dem, på motsvarande sätt som tvåstegsdike och reglerbar dränering. Såväl tvåstegsdiken som reglerbar dränering skulle ha kunnat godkännas inom förbättrad vattenkvalitet om de inte redan varit fördefinierade åtgärder. Inom miljöinvesteringen är det till exempel möjligt att godkänna projekt om biotopvård i vattendrag, kalkfilterbrunnar, åtgärda fysisk påverkan som vandringshinder eller kultverterade vattendrag, meandra uträtade vattendrag, integrerade skyddszoner, funktionella kantzoner, fasa av dikesslänter och muddring av fosforfria sediment för återföring till åkermark. Vem berörs av insatsen? I första hand berörs markägare och arrendatorer som vill genomföra insatser, till exempel lantbruksföretag, kommun och organisationer. Även handläggare, rådgivare och kontrollanter på länsstyrelsen och Jordbruksverket berörs då de behöver administrativ kunskap och sakkunskap inom området. Likaså berörs rådgivare vid olika rådgivningsföretag och konsulter som gör projekteringar. Övriga markägare eller lantbrukare med mark i tillrinningsområdet berörs indirekt av den nya insatsen. Utgifter för insatsen Cirka 358 miljoner kronor är budgeterade för dessa vattenåtgärder. Jämfört med medel för att anlägga och restaurera våtmarker, damm som samlar fosfor samt specialinsatser (där projekt med inriktning vatten kunde genomföras) för programperioden 2007-2013 är detta en minskning. Det finns inte någon budget per miljöinvestering utan budgeten gäller för alla. I de regionala handlingsplanerna kommer den procentuella fördelningen som länen vill göra att framgå. Landsbygdsprogrammet finansieras dels från EU och dels från Sverige. Detta är en miljöinvestering som betalas enligt faktiska utgifter (gäller ej reglerbar dränering) vilket innebär att länsstyrelsen ska avgöra hur hög stödnivån ska vara för varje enskilt ärende. Stödnivåer framgår av den svenska förordningen och landsbygdsprogrammet och kan vara 50, 90 eller 100 7 (18)
procent, med vissa skillnader mellan de olika stöden. I de regionala handlingsplanerna ska 50 och 100 procent motiveras. Även takbelopp och minsta belopp per ansökan framgår av förordningen och landsbygdsprogram men länen möjlighet att sätta ett regionalt takbelopp, det ska i dessa fall framgå av den regionala handlingsplanen. För våtmarker och dammar finns även en begränsning på 200 000 kronor per hektar och 400 000 kronor per hektar då minimikrav är placering i nitratkänsligt område samt för tvåstegsdike 1000 kronor per meter. Detta innebär att det kommer att finnas fall då projektägaren inte kommer att få alla sina utgifter ersatta med stöd från landsbygdsprogrammet utan kommer att få finansiera delar av projektet själv. Tidigare fanns möjlighet att finansiera projektet fullt ut med hjälp av andra offentliga medel, detta är inte längre möjligt. Likaså fanns tidigare möjligheten att räkna in sin egenarbetade tid i projektet s.k. eget arbete, inte heller detta är längre möjligt. Positiva effekter Ett huvudsyfte med åtgärderna är att förbättra vattenkvaliteten genom att minska övergödningen. Konsekvensen av övergödning är till exempel algblomning som kan leda till syrebrist på sjö- och havsbottnen. Många arter och ekosystem påverkas negativt av detta och utgifter för att återställa ekosystem är oftast stora. Genom att minska utsläppen av kväve och fosfor till vattendrag så förväntas de negativa effekterna av övergödningen avta. Den huvudsakliga reningen av fosfor är genom sedimentation av partikelbundet fosfor. En del löst fosfor kan också tas upp av växter. Den huvudsakliga reningen av kväve sker genom denitrifikation vilket innebär att bakterier omvandlar nitratkväve som finns i vatten till kvävgas. En del kväveföreningar kan också tas upp av växter. Rätt placerade och utformade kan miljöinvesteringarna ha flera positiva effekter på den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald kan även vara huvudsyftet med åtgärden. Åtgärderna kan genomföras för specifikt utpekade arter, för att gynna mångfalden generellt genom en ökad tillgång på vatten i landskapet eller genom att skapa spridningskorridorer och grön infrastruktur. För att skapa förutsättningar för den biologiska mångfalden kan man till exempel plantera blommande vattenväxter och låta en del träd och buskar vara kvar. Miljöinvesteringar kan användas för att förändra vattendragets morfologi så att de ekologiska förhållandena förbättras. Morfologi beskriver vattendragets utformning. Vattendrag kan påverkas av och ha påverkats av omgivande markanvändning och anläggningar, till exempel rätning, rensning, kulvertering, dämning, vägar och bebyggelse. Detta är fysisk påverkan på vattendraget som innebär en försämring av den ekologiska statusen. Våtmarker och dammar kan även ha en renande effekt av vatten annat än kväve och fosfor. Till exempel kan växtskyddsmedel brytas ner, tungmetaller tas upp av växter. Dessa våtmarker ska inte användas för avloppsrening men i vissa fall kan en del av flödet in i våtmarker komma från bebyggelse. Då innebär det också en viss rening av avloppsvatten. Våtmarker kan även ha en positiv effekt på s.k brunifiering d.v.s. hög halt av humusämne i vatten. Anläggning av till exempel våtmarker och tvåstegsdiken kan ha positiva effekter vid en förändring av nederbörd. Våtmarker är naturliga buffertområden som samlar upp vatten vid en eventuell översvämning. Höga vattenflöden kan på så vis kontrolleras och leder inte till lika stor skada t.ex. erosion eller försämrade odlingsförhållanden. Vid torrare perioder fungerar våtmarken som en vattenreservoar. Även tvåstegsdike fungerar, rätt dimensionerat och placerat, till flödesutjämning. Klimatpåverkan Våtmarker kan avge metangas, som är en växthusgas. Sannolikt har ökningen av metanavgången till följd av den ökade arealen våtmarker liten betydelse i förhållande till avgången från den våtmarksareal som redan finns. 8 (18)
Om våtmarken anläggs på dikad torvmark leder dock anläggningen av våtmarken samtidigt till att avgången av växthusgaserna koldioxid och lustgas minskar. Nettoeffekten blir då sannolikt i de flesta fall positiv, eftersom dikade torvmarker ofta avger mycket lustgas och koldioxid. Våtmarker som anläggs på rätt sätt på organogen mark kan därför minska avgången av växthusgaser och på så vis leda till en minskad klimatpåverkan. Negativa effekter Vid kraftiga vattenflöden kan sediment med fosfor sköljas ut ur våtmarker. Vid låga vattenflöden och liten cirkulation av vattnet kan det uppstå syrebrist vid botten. Vid syrebrist kan fosfor frigöras från sedimenten på botten och läcka ut. Dålig cirkulation kan uppstå om våtmarken blir för stor i förhållande till avrinningsområdet. För att hindra läckage av fosfor som finns bunden i matjorden bör matjorden grävas bort där innan anläggning av våtmark eller damm. Likaså kan det börja läcka fosfor från sedimenten om våtmarken blir full av sediment. I de fall en miljöinvestering anläggs på åkermark innebär det att arealen odlingsbar åkermark minskar. I varje enskilt fall görs en bedömning av miljönytta och lämplighet i utformning och placering. Värdet på marken minskar vilket utgör en utgift för den sökande, samtidigt ersätts markvärdet till viss del genom miljöersättning för skötsel av våtmarker och dammar. Återställa och restaurera kulturmiljöer i renskötselområdet Syftet med insatsen är att återställa och synliggöra samiska kulturtillgångar och kulturmiljöer i renskötselområdet. Åtgärden bidrar till att nå det nationella miljökvalitetsmålet En storslagen fjällmiljö bland annat genom att skapa förutsättningar för att bevara natur- och kulturmiljövärden. Renskötsel och det samiska bosättningsmönstret har gamla anor och har påverkat landskapets karaktär genom till exempel hävdgynnad växtlighet och äldre lämningar. Detta är miljöer som inte längre bidrar till företagens ekonomi och har lämnats. Genom att ge ersättning för upprustning via miljöinvestering kan de samiska kulturmiljöerna återställas och tillgängliggöras för allmänheten. För att byggnader ska berättiga till stöd ska de finnas i sin ursprungsmiljö och inte ha flyttats i nutid. Byggnader som kan få stöd är traditionella bostadsbyggnader, förrådsbyggnader och övriga byggnader som förknippas med djurhållning eller fiske. Ersättning lämnas inte för normalt underhåll, men inte heller till helt förfallna byggnader. Stängsel som kan få ersättning är traditionella stängsel i naturmaterial som har använts för renskötsel. Byggnader och stängsel ska ursprungligen vara uppförda enligt samiska byggnadstraditioner och ska återställas eller restaureras med likvärdiga metoder. Även röjning av mark som angränsar till byggnaden eller stängslet kan ingå i miljöinvesteringen. Miljöinvesteringen avser inte att återställa eller restaurera renvaktarstugor eftersom dessa ingår i den dagliga rennäringsverksamheten och används därför regelbundet. Andra stöd finns att söka för renvaktarstugor. Miljöinvesteringen avser heller inte att ersätta lös inredning i byggnader eftersom investeringen inte i syftar till regelbunden användning eller användning i kommersiellt syfte. Miljöinvesteringen för att restaurera byggnader och stängsel vid samevisten har inte funnits i tidigare landsbygdsprogram. Tidigare fanns en miljöersättning för skötsel av natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Det är inte tillåtet att få stöd för renvaktarstugor eller andra byggnader som används regelbundet för till exempel uthyrningsverksamhet. Även inredning till byggnader är inte stödberättigande samt att byggnaden måste stå på ursprunglig plats. Dessa typer av byggnader finns det möjlighet att söka stöd från i andra delar av landsbygdsprogrammet. 9 (18)
Vem berörs av insatsen? Samebyar, enskilda personer, sameföreningar och andra samiska organisationer i renskötselområdet berörs av insatsen. Även handläggare och rådgivare på Sametinget och handläggare och kontrollanter på Jordbruksverket berörs då de behöver administrativ kunskap och sakkunskap inom området. Likaså berörs rådgivare vid olika rådgivningsföretag och till viss del även personer med kunskap kring restaurering av byggnader och stängsel som kan bli anlitade för att genomföra åtgärderna. Utgifter för insatsen Cirka 25 miljoner är budgeterade för miljöinvestering till att återställa och återskapa byggnader och stängsel i renskötselområdet. Detta är ett nytt stöd i renskötselområdet. Stödet motsvarar delvis de stöd som fanns i tidigare landsbygdsprogram då det fanns en miljöersättning för att sköta kulturmiljöer samt en miljöinvestering (fast ersättning) för att restaurera byggnader. Landsbygdsprogrammet finansieras dels från EU och dels från Sverige. Detta är en miljöinvestering som betalas enligt faktiska utgifter. Stödnivåer framgår av den svenska förordningen och landsbygdsprogram och är 90 procent av stödbelopp. Även takbelopp och minsta belopp per ansökan framgår av förordningen och landsbygdsprogram. Detta innebär att det kommer att finnas fall då projektägaren inte kommer att få alla sina utgifter ersatta med stöd från landsbygdsprogrammet utan kommer att få finansiera delar av projektet själv. Tidigare fanns möjlighet att finansiera projektet fullt ut med hjälp av andra offentliga medel, detta är inte längre möjligt. Likaså fanns tidigare möjligheten att räkna in sin egenarbetade tid i projektet, så kallat eget arbete. Det är inte längre möjligt. Positiva effekter För den samiska befolkningen är det viktigt att synliggöra, behålla och vårda sina kulturmiljöer. Stödet är därför viktigt ur flera aspekter, dels för att återställa och restaurera tillbaka till ursprunglig samisk boendemiljö och dels för att på så sätt bevara och vidareföra den samiska byggnadstraditionen till nästa generation för att upprätthålla och levandegöra samiska kulturmiljöer. Dessa kan också vara ett sätt att informera allmänheten om samisk närvaro och hur området använts både förr och nu. Gemensamma villkor för miljöinvesteringar enligt fast ersättning Miljöinvesteringens omfattning framgår av beslut om stöd. Vid slutbesiktningen ska stödmyndigheten slutligen fastställa den omfattning som genomförts. För miljöinvesteringar med fast ersättning kan inte utbetalningen vara större än den omfattning som konstateras vid slutbesiktningen. För att den sökande ska kunna få utbetalning för en större omfattning måste den sökande begära omprövning av beslutet senast i samband med ansökan om utbetalning. Om den omfattning som konsteras vid slutbesiktningen är mindre än den i beslut om stöd ska länsstyrelsen bedöma om syftet med åtgärden ändå är uppnått och den sökande har följt projektplanen. Om så inte är fallet ska sanktionsskalan i kap 2 27-33 i denna föreskrift tillämpas. Engångsröjning av betesmark Syftet med engångsröjning av betesmark är att bevara och stärka natur- och kulturvärden på betesmarker och slåtterängar. Trots att namnet på investeringen endast anger betesmarker så ingår även slåtterängar. När vi skriver betesmarker nedan så ingår alltså slåtterängar. Insatsen bidrar till att nå de nationella miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Åtgärden kan användas i utpekade Natura 2000-områden för att bidra till att nå de mål som beskrivs i det enskilda områdets bevarandeplan. Åtgärderna kan även användas utanför Natura 2000 för att gynna arter och naturtyper enligt art- och habitatdirektivet, 92/43/EEG och fågeldirektivet, 2009/147/EG. Engångsröjningen kan också bidra till att gynna rödlistade hävdgynnade arter eller hävdgynnade arter generellt. 10 (18)
Bedömning av igenväxning och arbetsinsats för att åtgärda igenväxningen Engångsröjningen ska användas när det räcker med röjningsarbete under en säsong för att marken ska kunna återställas till betesmark eller slåtteräng. Det är länsstyrelsen som gör denna bedömning. Med en säsong menas att röjningen inte ska behöva upprepas under flera år för att marken ska uppfylla betesmarksdefinitionen. Om röjningsbehovet är stort och marken behöver röjas under flera säsonger för att inte skada natur- och kulturvärden ska lantbrukaren istället söka miljöersättningen för restaurering av betesmarker och slåtterängar. Marker som kan beviljas engångsröjning Många betesmarker och slåtterängar är helt eller delvis igenvuxna. Miljöinvesteringen ska skapa incitament för att åtgärda igenväxningen på dessa marker och därigenom gynna natur- och kulturvärden. Insatsen ska användas på betesmarker och slåtterängar där igenväxningen i sig är orsak till att marken inte berättigar till miljöersättning. Året efter att röjningen genomförts ska marken som helhet kunna uppfylla betesmarksdefinitionen och gå in i ett åtagande för miljöersättning. I handläggningen av stödet är det viktigt att se till blocket eller markklassen som helhet och åtgärda samtliga igenväxta ytor där det bedöms vara lämpligt med engångsröjning. Röjningen måste alltid främja natur- och kulturvärden kopplade till hävd. Om igenväxningen är så gammal att naturvärden kopplade till exempelvis lövskog har etablerat sig så är det inte lämpligt att länsstyrelsen beviljar engångsröjning för marken. Det finns fem huvudsakliga kategorier där engångsröjningen kan tillämpas: 1. Där bedömning enligt prorata innebär att blocket har bortritade områden/hål, dvs. större än 0,05 hektar för vanliga betesmarker respektive större än 0,1 hektar i specialklasserna och där dessa ytor ritats bort på grund av igenväxning 2. Igenväxning i betesmarkens blockgräns, dvs. igenvuxna ytor som inte ingår i blocket eftersom de ligger i kanten av blocket, men som kan ingå i befintlig inhägnad 3. Områden som har klassats som annat ägoslag och därmed inte ingår i blocket 4. Skiften eller markklasser som inte får åtagande på grund av att de har mer än 30 procent igenväxning. Detta är marker som kan vara ok för gårdsstöd och därmed ingår i blockdatabasen. 5. I de fall det finns mer än 50 procent prorataelement som medför att blocket som helhet inte blir stödberättigande kan engångsröjningen användas på de prorataelement som är igenväxning för att blocket som helhet ska kunna hanteras som en markklass. Gemensamt för dessa områden är att inte kan berättiga till miljöersättning. Block som efter prorata-bedömning får neddragning av stödberättigande areal kan inte beviljas engångsröjning, även om ytorna som bidrar till neddragning av stödberättigande areal är igenväxning eftersom hela blocket omfattas av ett åtagande. Länsstyrelsen måste bedöma om området kan röjas under en säsong för att sedan kunna kvalificera till åtagande för särskild skötsel. Bedömer länsstyrelsen att området kräver med än en säsong för att grässvål och fodervärde ska återställas ska lantbrukaren istället söka miljöersättning för restaurering. Till skillnad från miljöersättningen för restaurering kan engångsröjningen endast betalas ut för de områden som faktiskt är igenvuxna. Dessa områden ska mätas upp. Betesmark som kan berättiga till miljöersättningsåtagande 11 (18)
Marker som kan berättiga till miljöersättningsåtagande genom att uppfylla kriterier för ägoslaget betesmark och har mindre än 30 procent igenväxning ska inte beviljas miljöinvestering för engångsröjning. I dessa fall ska igenväxningen istället åtgärdas inom miljöersättningsåtagandet. Om marken haft åtagande 2007-2014 Engångsröjningen kräver inte samma utredning bakåt i tiden som miljöersättning för restaurering gör. Om det är igenväxning som borde ha åtgärdats under tidigare åtagande behöver länsstyrelsen utreda det först innan engångsröjningen beviljas. Tänk då på att det finns ytor med igenväxning som inte ingick i blocket tidigare år eftersom betesmarksdefinitionen då hade andra gränser för hur stora områden som skulle ritas bort från blocket. Målet ska vara särskild skötsel efter röjningen Eftersom syftet med engångsröjningen är att bevara och förstärka natur- och kulturvärden så är kravet att miljöinvesteringen ska användas på marker där målet är särskild skötsel. Det innebär samtidigt att betesdjuren styrs till dessa marker. Detta krav finns för att landsbygdsprogrammets pengar ska användas på ett effektivt sätt för att bidra till miljökvalitetsmålen. Även om målet med engångsröjningen är särskild skötsel så kan det förekomma fall där marken efter röjning endast berättigar till allmän skötsel. Så länge länsstyrelsen bedömt att marken innan röjning kommer att kunna ingå i åtagande för särskild skötsel och den stödsökande har följt beslutade villkor är det okej. Efter att slutbesiktning har gjorts kommer åtagandet för betesmarker och slåtterängar att utökas med de röjda områdena. Åtagandet som helhet följer normala utökningsregler (se Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om miljöersättningar, ersättningar för ekologisk produktion och kompensationsstöd (SJVFS 2015:25) kap 1 17). Målet är också att området som har röjts ska kunna gå in i åtagande senast året efter att miljöinvesteringen är klar. Den sökande behöver vara klar med åtgärderna senast den 31 december för att kunna få ett åtagande året efter. Dock kan slutbesiktningen av engångsröjningen ske ända fram till den 15 juni året efter. En slutbesiktning i mars innebär alltså att marken under 1 januari till 15 juni kan omfattas av åtagande för miljöersättning samma år. Anledningen till detta är att betesmarker och slåtterängar måste vara ägoslaget betesmark från och med 1 januari för att kunna omfattas av ett åtagande för miljöersättning. Motsvarande krav gäller för gårdsstödet. Det innebär alltså att engångsröjningen måste vara genomförd men inte vara slutbesiktigad året innan marken kan omfattas av åtagande. Se även Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om miljöersättningar, ersättningar för ekologisk produktion och kompensationsstöd (SJVFS 2015:25) kap 1 9. Behov av röjning och möjlig att åtgärda under en säsong Miljöinvesteringen ska inte användas för att ge ersättning för röjning som ska genomföras inom ett pågående åtagande, till exempel åtgärdsytor eller ytor med igenväxning som (tillsammans med andra prorata-element) medför att den stödberättigande arealen blir lägre. Den ska inte heller användas för att röja marker som uppenbarligen har misskötts i tidigare åtagande. Det är i och för sig möjligt att ge engångsröjning till marker som är igenvuxna trots att de tidigare omfattats av ett åtagande, men då behöver länsstyrelsen göra en utredning och eventuellt återkrav. Särskilda värden och särskild skötsel Efter röjningen ska det röjda området kunna berättiga till miljöersättning för betesmarker och slåtterängar med särskild skötsel eller miljöersättningen för fäbodar. Marken ska också gå in i ett åtagande för särskild skötsel. Motivet är att röjningen ska göras tillräckligt omfattande för att platsa i miljöersättningen. Anledningen till att området ska berättiga till särskild skötsel är att vi vill styra miljöinvesteringen, och därmed även betesdjuren, till våra mest värdefulla ängs- och betesmarker. Alternativet hade varit att inte ha detta krav, men vi menar att regeln behövs för att landsbygdsprogrammets pengar ska användas på ett ändamålsenligt sätt. 12 (18)
Får inte uppfylla krav för miljöersättningen Marken får inte uppfylla krav för miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar, i så fall ska det stödet sökas. Regeln behövs eftersom man inte ska kunna söka miljöinvestering (med högre ersättningsbelopp per hektar) för marker som redan är godkända att söka miljöersättning på. Att åtgärda eventuell igenväxning på dessa marker finns med i kalkylen för miljöersättningen. Vem berörs av insatsen? I första hand berörs markägare och arrendatorer som vill genomföra insatsen, till exempel lantbruksföretag, kommun och organisationer. Även handläggare, rådgivare och kontrollanter på länsstyrelsen och Jordbruksverket berörs då de behöver administrativ kunskap och sakkunskap inom området. Likaså berörs rådgivare vid olika rådgivningsföretag och konsulter. Utgifter för insaten Cirka 25 miljoner är avsatta till engångsröjning av betesmarker. Detta är ett nytt stöd i landsbygdsprogrammet. Landsbygdsprogrammet finansieras dels från EU och dels från Sverige. Detta är en miljöinvestering som betalas enligt fast ersättning. Stödnivå framgår av den svenska förordningen och landsbygdsprogram. Kalkylen är baserad på utgifter för röjning och bortförsel av träd, sly och buskar. Positiva effekter Engångsröjningen ska beviljas på marker där det finns goda förutsättningar för att förstärka områdets hävdgynnade biologiska mångfald och för att synliggöra kulturmiljöer. Engångsröjningen bidrar därmed till att hejda förlusten av biologisk mångfald, såväl arter som naturtyper. Negativa effekter Negativa effekter kan uppstå om engångsröjningen används i områden där igenväxningen skapat ett successionsstadium med höga naturvärden kopplade till exempelvis lövskogs- och lundmiljöer. Stängsel mot rovdjur Syftet med miljöinvesteringen Stängsel mot rovdjur är att skydda betande tamdjur så att betesmarker och betesvallar ska kunna fortsätta skötas genom bete i områden där det finns risk för angrepp av rovdjur. Det är främst varg, björn och lodjur som angriper betande tamboskap. Drygt 90 procent av de dödade, skadade och saknade tamdjuren är får och det är framför allt varg, men även lodjur, som står för angreppen 3. Varg har också angripit kalvar vid några tillfällen. Insatsen riktas till län med frekvent förekomst av varg, björn och lodjur där rovdjursangrepp bedöms utgöra ett hinder för hävd av betesmarker och betesvallar. Stängsel mot rovdjur ska också bidra till en god rovdjursförvaltning med ökad tolerans för rovdjur. Rovdjur förekommer åtminstone sporadiskt i hela landet med undantag för Öland och Gotland. Risken för angrepp är störst inom etablerade vargrevir, men även ensamma vargar på vandring kan orsaka problem för djurägare. Ofta är det enstaka rovdjursindivider som angriper tamboskap. Åtgärden bidrar till att nå de nationella miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Endast permanenta stängsel godkänns Stödet betalas ut för att förstärka permanenta stängsel så att det hindrar varg, björn och lodjur från att ta sig in i inhägnader där det finns betande tamdjur. Stöd kan inte betalas ut för elnät 3 Viltskadecentrum, 2015. Viltskadestatistik 2014, Rapport 2015-1 13 (18)
eller andra flyttbara stängsel. Kravet finns eftersom kalkylen för ersättningsnivån har tagits fram utifrån stängsel som är permanenta och följer Viltskadecenters rekommendationer. Betande tamdjur Stängsel mot rovdjur får endast sättas upp för att skydda betande tamdjur. Med betande tamdjur menar vi hov- och klövdjur som i huvudsak betar gräs och hålls som tamdjur. Inhägnat vilt, till exempel hjortdjur, älg och rådjur, i hägn räknas inte som betande tamdjur. Länsstyrelsen kan i sin handlingsplan göra avgränsningar av vilka tamdjur som ska berättiga till stöd regionalt. Landsbygdsprogram eller viltskadeanslag Stöd för stängsel mot rovdjur kan inom landsbygdsprogrammet beviljas endast om marken innanför stängsel uppfyller definitionen av betesmark eller åkermark med betesvall. Det är inte samma sak som att marken är blocklagd, även om det i praktiken vanligen är så. Ska stängsel sättas upp runt mark som inte uppfyller definitionen för betesmark (eller åkermark med betesvall) så behöver djurägaren även framöver gå via viltskadeanslaget. Godkänd jordbruksmark och lämplig dragning av stängsel (regleras i Förordning om (2015:406) stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder 4 kap 8 ) Precis som i tidigare landsbygdsprogram är det upp till länsstyrelsen att bedöma hur stor del av stängslet som kan godkännas för stöd, d.v.s. vad runt betesmark eller åkermark med betesvall innebär. Stängslet behöver inte sättas upp i blockgränsen. Länsstyrelsen bör alltid se till såväl kostnadseffektivitet (dvs. antal meter stängsel per hektar) som naturvärden när stängseldragningen planeras. Länsstyrelsen behöver också ta hänsyn till var det är praktiskt möjligt att sätta upp ett stängsel som hindrar rovdjur från att ta sig in i inhägnaden. I de fall det är lämpligare att dra stängslet genom skog eller icke godkänd betesmark för att hägna in flera fållor (blocklagd betesmark) än att hägna in varje fålla för sig, så kan lantbrukaren få ersättning för hela stängslet, d.v.s. även för den del av stängslet som går på till exempel skogsmark. Gynnas naturvärden av att en del av stängslet går på mark som inte är godkänd betesmark kan lantbrukaren ändå få ersättning för hela stängslet. Detta gäller om naturvärden finns innanför befintligt stängsel men utanför blocket och då den blocklagda delen utgör den största delen av betesmarken. Om en mindre del av inhägnaden är godkänd blocklagd betesmark och lantbrukaren vill ha förstärkt stängsel runt hela inhägnaden så kan länsstyrelsen bevilja ersättning för den sträcka stängsel som behövs för att hägna in den godkända betesmarken. Länsstyrelsen skriver i sådana fall in vilken sträckning som godkänns för ersättning i beslutet. I dessa fall gäller projektplanen för hela stängslet trots att ersättning inte betalas ut för hela, dvs. hela stängslet ska stänga ute rovdjur. Länsstyrelsen bör i beslut om stöd således göra en avvägning mellan utgift per hektar, naturvärden och var det är praktiskt möjligt att dra stängsel för att besluta om dragningen. Stängslet ska hägna in betesmark, slåtteräng och vall som används för bete i områden där varg, björn och lodjur förekommer eller förväntas förekomma. Stängsel mot rovdjur är den förstärkning av stängslet som behövs för att hindra rovdjur från att ta sig in i inhägnaden. Det är endast förstärkningen på permanenta stängsel som går utöver vanligt stängsel som ersätts inom stödet. Jordbruksverket hade kunnat välja att tillåta även så kallade flyttbara elnät men dessa har inte används som underlag för att beräkna ersättningsnivån. I och med att definitionen av betesmark innefattar alla markklasser kan stöd för stängsel mot rovdjur beviljas på all godkänd jordbruksmark. Alternativet hade varit att ge stöd till alla typer av marker som betas oavsett om de är godkända enligt jordbruksverkets definitioner. Det är förordningen om (2015:406) stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som reglerar att stödet kan 14 (18)
betalas ut för inhägnader på betesmark och betesvallar på åkermark enligt Jordbruksverkets definitioner. Stängslet ska skydda betande tamdjur Den nationella landsbygdsförordningen reglerar att stängsel mot rovdjur ska sättas upp för att skydda betande tamdjur. Rovdjur har även angripit till exempel höns, gäss, kalkoner och kaniner. Björnar har också gett sig på bigårdar. Men eftersom dessa inte är betande tamdjur så kan man aldrig få stöd för att skydda dessa djur genom landsbygdsprogrammets miljöinvestering. Anledningen är att det uttalade syftet med stödet är att bevara betande djur på betesmarker och betesvallar i områden där det förekommer rovdjur. Genom att Jordbruksverket inte reglerar hur stora besättningarna måste vara eller styr ersättningen till enbart fårbesättningar har länsstyrelsen ett ansvar för att insatsen ska vara kostnadseffektiv och göra stor nytta. Ett alternativ är att Jordbruksverket föreskriver om storlek på besättningar som kan omfattas av miljöinvesteringen och i vilka fall som andra betande djur än får kan omfattas. Därmed skulle Jordbruksverket också ta större ansvar för att insatsen är kostnadseffektiv. Anser till exempel länsstyrelsen att natur- och kulturvärden på en enskild slåtteräng i rovdjurstäta områden behöver efterbetas ska det vara möjligt att sätta upp stängsel mot rovdjur runt ängen. Jordbruksverket vill inte hindra sådan prioritering även om det blir en dyr åtgärd i förhållande till antal veckor som ängen betas. Avgränsning av rovdjur Förordningen reglerar vidare att stängslet ska skydda mot angrepp av rovdjur. Jordbruksverket har valt att avgränsa dessa till varg, lodjur och björn. Avgränsningen har gjorts eftersom det framförallt är dessa rovdjur som angriper tamdjur utanför rensskötselområdet. Järv har till exempel inte angripit tamdjur mellan 2010 och 2015, undantaget enstaka angrepp på får som gått på fritt bete (utan stängsel). Örn har visserligen angripit får, men det är svårt att stängsla ute örnar. Stängslet ska hindra rovdjur I föreskriften reglerar Jordbruksverket endast att stängslet ska skydda mot rovdjur, inte exakt hur ett stängsel ska utformas för att godkännas. Ett alternativ skulle därför kunna vara att Jordbruksverket i detalj föreskriver om hur stängslet ska utformas och underhållas, till exempel enligt Viltskadecenters rekommendationer 4. I och med att Viltskadecenter kontinuerligt följer upp rekommendationerna i förhållande till funktion så skulle föreskrifterna behöva uppdateras utifrån eventuella nya rekommendationer. Vi menar ändå att Viltskadecenters rekommendationer alltid ska följas, men det är upp till länsstyrelsen att besluta om villkor för stängslets utformning på den aktuella platsen. Den bäst lämpade utformningen kan variera något utifrån platsens förutsättningar och vilka tamdjur som ska hållas i inhägnaden. Vem berörs av insatsen I första hand berörs markägare och arrendatorer som vill genomföra insatsen, till exempel lantbruksföretag, kommun och organisationer. Även handläggare, rådgivare och kontrollanter på länsstyrelsen och Jordbruksverket berörs då de behöver administrativ kunskap och sakkunskap inom området. Likaså berörs rådgivare vid olika rådgivningsföretag och konsulter. Även annan personal (än de som handlägger stödet) på länsstyrelserna berörs, till exempel rovdjursansvariga och besiktningsmän. Dessutom berörs personal på Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet och personal på Viltskadecenter då de har ett stort informationsansvar när det gäller förebyggande insatser för att hindra rovdjur att angripa tamboskap. Utgifter för insatsen Cirka 40 miljoner är avsatta till engångsröjning av betesmarker. Detta stöd har funnits i tidigare program. 4 Viltskadecenter, 2014. Stängsling mot stora rovdjur 15 (18)
Landsbygdsprogrammet finansieras dels från EU och dels från Sverige. Detta är en miljöinvestering som betalas enligt fast ersättning. Stödnivå framgår av den svenska förordningen och landsbygdsprogram. Kalkylen är baserad på utgifter för: markberedning och uppsättning av stängsel samt material, tråd eller nät, stolpar samt övrigt stängselmaterial. Utgifter för uppsättning av permanent standardstängsel med tre trådar är borträknad från kalkylen. Djurägaren kommer själv att få stå för utgift för ett standardstängsel, likaså får sökande betala stängsel själv om denne ska stängsla annan mark än jordbruksmark. Positiva effekter Den miljömässiga vinsten är att man främjar bete på betesmarker och betsvallar i rovdjurstäta områden. Därmed gynnas de hävdberoende natur- och kulturvärdena i dessa områden. Stängsel mot rovdjur bidrar även till ökad tolerans mot rovdjur vilket främjar landets rovdjursförvaltning. Negativa effekter Stängsel mot rovdjur är byggda med ett kraftigare material än ett vanligt stängsel, grindar, öppningar och svaga punkter måste minimeras. Detta kan i vissa fall innebära att allmänheten kommer stängas ute från vissa områden. I områden med mycket rekreation ska hänsyn tas till detta då stängsel sätts upp. Slutsats Stöd för miljöinvesteringar ska beviljas i enlighet med förordning (EU) nr 1407/2013 om stöd av mindre betydelse. Detta framgår av landsbygdsprogram och förordningen om (2015:406) stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. Detta innebär en begränsning för vissa stödmottagare. Begränsningen gäller per stödmottagare och för de stöd som beviljats under nämnda förordning under året för beslut om stöd samt de två föregående beskattningsåren. Det totala stödet av mindre betydelse per medlemsstat till ett enda företag får inte överstiga 200 000 euro under en period av tre beskattningsår. Detta gäller dock inte företag som är verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter. Det kan finnas fall då sökande inte är verksam inom jordbruk eller att stöd inte kan anses komma primärproducent till nytta. Hur detta ska avgöras kommer att framgå av rutinbeskrivningar. I tidigare program har alla miljöinvesteringar ansetts höra till primärproduktion och då har ingen begränsning har varit aktuell. Begränsningarna gäller inte för stängsel mot rovdjur samt reglerbar dränering. På handläggande myndigheter uppstår utgifter förutom för administration för handläggning i och kunskap om IT-systemet, även för besök i fält som kan behövas både innan beslut och i samband med slutbesiktning. Krav på slutbesiktning av alla projekt innebär en förhöjd utgift gentemot att enbart slutbesikta ett visst antal projekt. Handläggare på Jordbruksverket behöver kompetens inom området för att kunna fungera som stöd till länsstyrelsen samt för att kunna utföra kontroll av miljöinvesteringen. Alternativ som innebär att Jordbruksverket föreskriver i detalj utformning etc. istället för en projektplan och att ge länen möjlighet att ställa villkor skulle minska handläggningstiden per ärende hos länsstyrelsen eftersom de då hänvisar till villkoren i föreskriften istället för att sätta upp egna villkor, miljönyttan bedöms dock bli mindre. Förslagen på utformning av regelverk bedöms inte påverka administrationsutgiften per ärende för myndigheterna totalt sett. Lantbrukaren kan välja att anlita entreprenörer och konsulter för att utföra delar av arbetet. Det skapar i så fall fler arbetstillfällen. Miljöinvesteringar kan bidra till att skapa en variation i landskapet som kan uppfattas som positivt för landskapsbild, friluftsliv och rekreation. Insatser för tillgänglighet och kunskapsspridning kan ingå i en miljöinvestering, till exempel skyltning, stättor, spänger och fågeltorn. Insatserna ska utformas med hänsyn till befintliga kulturmiljövärden. 16 (18)
De föreslagna reglerna för miljöinvesteringar överensstämmer med skyldigheter enligt andra internationella överenskommelser. Syftet med flera av insatserna är att förbättra vattenkvaliteten och de bidrar därmed till att uppnå god status i vattenförekomster enligt EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Stöden bidrar också till genomförandet av Nitratdirektivet (Rådets direktiv 91/676/EEG). Minimidirektivet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 artikel 71 säger att en produktiv investering ska bevaras i fem år efter slutbetalning, ett krav som inte finns för miljöinvesteringar. Då syftet är att ge en långsiktig miljönytta finns i landsbygdsprogrammet ett krav på att de ska bevaras i minst fem år från året efter slutbesiktning. För miljöinvesteringar ska en slutbesiktning göras för alla projekt. Kravet innebär inte att en besiktning måste göras på plats, utan den kan ske genom bildmaterial eller motsvarande. Hur detta ska gå till kommer att framgå av rutiner och instruktioner till de handläggande myndigheterna. Insatsen om stängsel mot rovdjur samt engångsröjning av betesmarker och följer EU:s mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010 och kan användas i utpekade Natura 2000- områden för att bidra till att nå de mål som beskrivs i det enskilda områdets bevarandeplan. Åtgärderna kan även användas utanför Natura 2000 för att gynna arter och naturtyper enligt artoch habitatdirektivet, 92/43/EEG och fågeldirektivet, 2009/147/EG. Sverige har genom art- och habitatdirektivet förbundit sig till att hålla livskraftiga stammar av de stora rovdjuren. Jordbruksverket behöver informera om möjligheterna att söka miljöinvesteringar. För miljöinvesteringarna behövs främst informationsinsatser kring de stöd som är helt nya det vill säga engångsröjning av betesmarker, tvåstegsdike och förbättrad vattenkvalitet. Liknande stöd i renskötselområdet har funnits tidigare men ersättningsform och innehåll har ändrats. Sametinget behöver informera om detta. Information om miljöinvestering för engångsröjning av betesmark ska samordnas med information om miljöersättning för betesmarker och slåtterängar, eftersom det är ett stöd som till stor del är knuten till den ersättningen. Likaså kommer information om stöd för våtmarker och dammar att samordnas med information om miljöersättningen för skötsel av våtmarker och dammar. Stängsel mot rovdjur är ett uppmärksammat stöd. Eftersom det inte är några förändringar i stödregler gentemot tidigare år behöver troligen Jordbruksverket inte informera om stödet på särskilt sätt. Tillämpningen av stödet kan dock bli något annorlunda jämfört med tidigare eftersom de regionala handlingsplanerna är utvecklade med urvalskriterier. Länsstyrelsen är skyldig att informera om hur stödet kommer att hanteras och prioriteras regionalt. Genomförandet av projekten är i flera fall knutet till en viss årstid. För stängsel mot rovdjur och är det viktigt att stängslingen kan genomföras i god tid innan betessläpp och under den tid marken inte är tjälad. Engångsröjning på betesmark är också knuten till betessäsong. För åtgärder i och vid vattendrag är det mark- och väderförhållanden samt hänsyn till djurlivet som är avgörande för när det är lämpligast att genomföra åtgärder. Miljöinvesteringar ska inte ha en betydande roll för företagsnytta utan syftar till att bevara och utveckla kollektiva nyttor. I många fall görs åtgärder så att allmänheten får tillgång till miljöinvesteringarna och också kunskap om syftet med dem. Exempel kan vara spänger, fågeltorn och informationsskyltar som stärker upplevelsen i samband med besöket. Miljöinvesteringarna i sig kan också vara positiva inslag i landskapet som då kan uppfattas som mer attraktivt och därmed främja till exempel turism. Detta gäller kanske framförallt skapande av våtmarker och åtgärder i vattendrag men också röjning av betesmarker och återställande av samiska landskapselement. 17 (18)
Stängsel mot rovdjur innebär att djurägare på landsbygden kan få stöd för att skydda sina djur mot rovdjur och därmed bör också acceptansen för rovdjur öka. Samtidigt kan dessa stängsel påverka friluftslivet eftersom också människor har svårare att ta sig igenom stängslet. Projekt som syftar till restaurering kan också bidra till att tillvarata eller utveckla traditionell och lokal kunskap, exempel är byggnader och stängsel restaureras. Flera av miljöinvesteringarna kan vid genomförande skapa arbetstillfällen, för såväl konsultföretag som rådgivare, i samband med projektering. De kan också skapa arbete för lokala entreprenörer som till exempel gräver, schaktar, röjer eller sätter upp stängsel. Flera av projekten genomförs också i samverkan mellan olika aktörer, vilket kan leda till större förståelse och utbyte av erfarenheter och kunskap. 18 (18)