Mettäjuntin kennel! Då jag nu skall skriva om Mettäjuntin kennel är cirkeln sluten. Det jag började med 1995 då jag undersökte XXX Joko och hans nedärvning är nu vid slutmålet. Jag delade då upp tikarna XXX Joko parade i tre grupper. Grupp 3: tikar vilka hade flera meriterade syskon och själva var meriterade, grupp 2: tikar med jaktprovsmeriter och ett meriterat syskon och grupp 1; tikar utan meriterade syskon och tikar han parade som själva saknade meriter från jaktprov. I grupp 2 (XXX Joko hade ca 600 valpar) var det en tik som urskilde sig genom att det blev en fortsättning i nästa generation och hon hette Jekku och hade nummer 68 i undersökningen. I skriverierna om flera av de uppfödare jag skrivit om heter hon XX Jekku/72 och har en egen artikel. Undan ingen annan tik i den gruppen blev det en fortsättning. Det var dåligt med fortsättning även från grupp 3 men från gruppen fanns tikar vilka XXX Joko parat som hade flera meriterade avkommor på jaktprov där det en blev fortsättning undan några. Detta faktum föranledde mig att skriva ned några tankar runt problematik som en begränsning av hanhundar kommer att föra med sig. Detta är behandlat i en särskild artikel. De kennlar som härstammade från XX Jekku/72 som jag skrivit om är: Syysaamun kennel, Meripojan kennel, Ajolumen Kennel, Käskevän kennel och nu slutligen Mettäjuntin kennel där allting började genom att Erkki Juntti, då endast 16 år gammal köpte valpen Jekku. I kennel Mettäjuntin har det avlats sammanhängande på en produktiv tiklinje ända tillbaka till XX Jekku/72 och är ännu verksam: XX Häly/81 vars mormor var XX Jekku/72.. Allt började med XX Sikuna i kennelnamnet Mettäjuntin, född nyårsdagen 1991. Hennes första kull under kennelnamnet Mettäjuntin var 1995 med XXX Mässäkänmäen Hunter/90. Erkki Juntti hade gillat XX Jekku och fattas bara annat. XX Jekku hade lärt Erkki mycket om harjakten och satt ribban på vad han kunde och skulle förvänta sig av en hardrivande hund. Både vad gäller drevförmåga men även hållbarheten vid flera dagars jakt i en följd. XX Jekku hade hållit måttet och när nu Jorma Keinänen skulle para Kiukku som var en släktskaps avel på just XX Jekku/72 var valet i det närmaste självklart. Uppfödare till Kiukku var kusinen Pekka Grönholm som bedrivit avel under kennelnamnet Käskevän. Mor till Kiukku var XX Häly/81 som hade till mormor XX Jekku/72. Pekka Grönholms XX Piiska var farmor till Kiukku. XX Piiska hade utmärkt härstamning genom att XX Aatu (XXX Rossi/ XX Tella) och XX Häly/81 var mor. I bakgrunden till XX Häly/81 XX Karu (Erkki Louko) i dennes kombination med XX Jekku dottern Nella/77 vars far var XX Jahti-Kallen Jallu. Kombinationen XX Jahti-Kallen Jehu/XX Jekku/72 var lyckad. XX Piiskas avelsresultat var mer än godkänt. XX Piiska var mor till 14 valpar och av dessa var 10 avkommor på jaktprov. Åtta kom hem med pris från skogen. Tre avkommor blev JcH. Kiukku parades med XX Kassu sonen Gränsälvens Rommi. Erkki Juntti, som ägde Rommi tog en parningsvalp och fastnade för en tikvalp som han gav namnet Sikuna. Gränsälvens Rommi varen vanlig jakthund och delade säng många gånger med den unge Pekka Juntti, Erkki Junttis son, som endast var sju år. Pekka använde Rommi som draghund. På snö var Rommi bäst medan han under barmarksdreven hade sina svårigheter. XX Sikunas provresultat var normala om vi ser till helheten men var en topphund och hörde 1
till de bästa. Hennes avelsresultat var nästan i paritet med henne själv i skogen och det visade att Erkki Juntti visste vad han ville och arbetade efter en klart uttalad och utstakad riktning: En allt bättre drivande Finsk stövare! XX Sikunas karriär på jaktprov XX Sikuna gjorde sin jaktprovsdebut endast 12 månader gammal och drev en etta i ökl på snö. Poängen var höga 85,02! Den som förde henne till provet var den 12-årige Pekka Juntti, bilförare var Ari Köpman. XX Sikuna som föddes Nyårsdagen 1991 drev alltså sin första etta på jaktprov 17/1 1992. Senare det året var hon på två prov. Ett av proven resulterade i en nolla men på andra provet i november (29/11) drev hon en etta på 82,33 poäng. Nu var hon redo för start i segrarklass före två års ålder och sin första start i segrarklass gjorde hon 10/10-93. 24/10-93 blev resultatet en trea Skl men den 21/11blevr resultatet etta Skl med poängen 85,2. 30/10 1994 tog hon sin fjärde etta på jaktprov med poängen 88,25. Bra hund! XX Sikuna som avelstik. XX Sikuna hade sin första kull med XXX Mässäkänmäen Hunter och av sju registrerade valpar var två på prov. Hanhunden Halu var på ett prov och drev till ett andra pris i ökl och tiken Söpö blev JcH. XXX Mässäkänmäen Hunter kom från en ganska lyckad kombination men hade svårigheter att nå toppresultat på barmark. Far till XXX Mässäkänmäen Hunter var sonen till XXX Kasken Hai i dennes kombination XX Ripsa SF 03593R/78 hanhunden XX Sorkomäen Turkka. XX Sorkomäen Turkka hade svårt att under september och oktober månad att nå toppresultat på jaktprov. Hunters mor var XX Monza och hon hade bra provresultat på barmark. Hennes härstamning var utmärkt genom att XXX Viki sonen XX Tahvo Sf 14867/75 var far och mor var XXX Peggy som kom från kända hundar. Ser vi på resultatet med Hunter var resultatet inte i den klassen att det lockade Erkki Juntti till att göra om parningen även om en tik blev JcH och stannade i kenneln, XX Mettäjuntin Söpö. Söpö hade en kull med XXX Käskevän Eetu men ingen var på prov. Parningen gjordes inte om och Söpös provresultat under september och oktober månad hade fått vara bättre. Sina bästa kullar hade XX Sikuna med hanhunden XX Saku SF 29073/86. Åren 1996 och 1997 parades Sikuna med Saku. Resultatet 1996 måste ha tilltalat Erkki Juntti eftersom parningen gjordes om 1997. Från kulen 1996 kom tre valpar på prov och bäst lyckades Mettäjuntin Hippi som blev JcH. Två andra i kullen var på prov och en hanhund drev skl. tvåa. Från kullen 1997 var resultatet jämförbart och Erkki behöll tiken Mettäjuntin Ilona som blev både finsk o norsk JcH. XX Mettäjuntin Ilona var en bra hund. Hon var på prov sju gånger och kom hem med resultat från samtliga starter. Provresultaten på både snö och barmark var jämförbara vilket innebär att förmågan att driva på barmark behölls. XX Saku har jag presenterat i skriften om Käskevän Kennel och behöver då inte göra om samma sak. XX Mettäjuntin Ilona hade en syster, inte samma kull men samma föräldrar som hette XX Mettäjuntin Hippi. Både Hippi och Ilona gjorde drev en stövarägare sällan hör. Båda hade ett tätt tikskall och drev mycket flytande vilket gjorde att de alltid låg nära haren. Dom hade samma drevsätt som XX Häly/81 2
och senare XX Ajolumen Nuppu/05. Det berättas att Hippi och Ilona kunde göra fem timmars drev utan någon tappt överstigande 5 minuter! 1999 parades XX Sikuna med XXX Käskevän Topi med mindre lyckat resultat. Av nio registrerade valpar var två på prov. En hanhund drev etta öppenklass och den andra kom hem utan resultat. År 2000 parades XX Sikuna med XX Jyry SF 25770/93. Sju valpar registrerades. Tre var på prov och två hade resultatet etta ökl. XX Jyry hade kunnat vara bättre än han var på barmark. XX Jyrys mor XXX Kasti SF 16432K/85 hade också kunnat vara bättre drivare på barmark. Hon hade svårt att nå bra resultat månad 9-10. Far till XX Jyry var XX Kyryönperän Kalle hade bra resultat på jaktprov månad 9-10. Det är inte ovanligt att hundar är bättre på snö än barmark men vi måste kräva att speciellt de hanhundar vi använder skall vara goda barmarksdrivare och komna ur en släkt med goda barmarksdrivare. Ett bra och långt drev på barmark ställer mycket höga krav på hunden. Redan på en sträcka av 500 meter kan förhållandena variera flera gånger och då gäller det för hunden att underordna sig harens svaga vittring så att fart och drevsätt anpassas. På snö är det snö med begränsad variation av underlaget. Orsaken till att kraven på hanhundens förmåga att driva på barmark skall vara högre än tikens är att en hanhund klarar 5-10 tikar vilket medför att vi klarar oss med färre hanhundar än tikar. Parningen skall ju förbättra medelvärdet och då gäller det att välja hanhund med kritisk blick och inte falla för stamtavleromantik. Detta är mycket lättare att säga än att praktisera. Den ledstjärna som borde lysa klart för oss i vårt strävande efter en bättre drivande hund är just förmågan att driva flytande på barmark. Fin o No JcH Mettäjuntin Ilona XX Mettäjuntin Ilona kom ju från kombinationen XX Saku- XX Sikuna och blev kvar i kenneln. XX Mettäjuntin Piika hade ju en bra och lyckosam kull med XXX Drevkung-99 Jetro och nu ville Erkki Juntti se om detta kunde upprepas med Ilona. Men som många gånger tidigare är det svårt att få samma resultat. En god parning mellan två individer låter sig sällan upprepas och en dålig parning försöker man inte upprepa men sannolikt blir den upprepade parningen inte lika originalet. Detta beroende på att valparna inte kommer att få samma miljömässiga förutsättningar och dels på den genetiska variationen. I kullen med Jetro föddes nio valpar men ingen kom på finska jaktprov! Erkki Juntti sparade dock en tik från kombinationen som fick namnet Mettäjuntin Välkky, vilken jag kommer att återkomma till. 2002 parades Ilona med hanhunden Leo. Leo var norsk registrerad och var No JoUcH och Sv. UcH. En valp registrerades och utvecklades till Fi Jch och Sv. JoUcH. Far till Leo var No XXX Stenåsens Seppo vars mor No XXX Soitinkorven Roosa, ägare o uppfödare O W Nilsen, kom från kombinationen Soitinkorven Peku- Ella. Soitinkorven Peku kom ju från den kombination Matti Envall gjorde med XX Kreeta och XXX Joko om viken jag nämnt tidigare i olika sammanhang. Mettäjuntin Välkky 3
Ovan under Mettäjuntin Ilona framgår Välkkys härstamning. Välkky startades inte på jaktprov men det fanns något som fängslade Erkki Juntti då han arbetade med henne och han parade henne som ettåring med XX Launon Rommi. Sju valpar registrerades och fyra drev till pris på jaktprov. Tiken Mettäjuntin Älinä blev fi XX och blev kvar på kenneln. XX Launon Rommi hade till far XXX Mettäjuntin Ponu vilken jag omnämnt tidigare. XX Launon Rommi gick på jaktprov mång gånger runt Lahti och där är inte lika lätt att driva som längre norrut då mest beroende på det täta vägnätet. I kombinationen Välkky- Rommi registrerades sju valpar. Fyra gick på jaktprov och bäst lyckades Mettäjuntin Älinä som blev Fi Jch. Tiken Pirinä gick till Launon kennel där hon hade två kullar. Hennes bästa kull var med XXX Käskevän Erkki. XX Mettäjuntin Älinä 2005 hade XX Käskevän Iita en lyckad kombination med XX Renholmens Ero. Detta lockade Erkki Juntti till att para Älinä med just Ero. Fem valpar registrerades och en var på prov som drev till ettan och utvecklades till Fi UcH Jymy. Det lyckade resultatet med XX Käskevän Iita lät sig inte upprepas. 2009 och 2010 valdes XXX Mannikarin Lojo. I kullen 2009 registrerades sju valpar och fem drev ettan på prov. Två av valparna blev JcH. Tiken Milja och hanen Metku. XX Mettäjuntin Milja. Milja drev till höga poäng även på barmark (97,5) men jämnheten saknas och hennes provresultat ger en bild av en hund som har svårt att underordna sig harens svaga vittring. Älinä är prövad i aveln men hennes avkommor är ännu unga. De äldsta valparna är från 2011 då en valp föddes. Den andra kullen är från 2013 och 2015. 2016 hade hon en kull med XXX Ajolumen Remu och där rapporteras det komma långa drev undan de ännu unga valparna. Den andra tik linjen som startade i kennel Mettäjuntin hade sin början i XX Jekku/72- Nella- XX Häly- XX Käsky- XX Jänesluuta. Dottern till XX Jänesluuta, XX Mettäjuntin Piika gick till kennel Käskevän som jag skrivit tidigare om och närmre presentation är inte av nöden eftersom den framgår i berättelsen om Käskevän kennel. XX Jänesluuta hade ett bra avelsresultat. Hon var mor till 19 registrerade valpar och 11 var på prov. Två blev JcH och det var XX Mettäjuntin Piika och XX Mettäjuntin Ponu. Fortsättningen på XX Jänesluuta blev dock inte lika lyckosam i kennel Mettäjuntin som fortsättningen blev undan XX Sikuna och XX Mettäjuntin Piika i kennel Käskevän. XX Mettäjuntin Piika förde arvet från XX Jänesluuta vidare med all heder i kennel Käskevän! Att avla två parallella linjer är krävande vilket många uppfödare fått uppleva. Den ena linjen fäster uppfödarens uppmärksamhet mer än den andra men går vi tillbaka till det avelsarbete Erkki Juntti gjorde som ung med XX Jekku/72 måste vi konstatera att han lyckats och att hans gärning borde ha lyfts fram tidigare. Det var i undersökningen av XXX Joko och hans nedärvning jag fastnade för XX Jekku/72 eftersom hon var den enda tik i den gruppen som jag då (1995) kunde se en fortsättning. Slutord 4
När jag nu skrivit om allt som kan härledas till XX Jekku/72 upplever jag arbetet som startade 1994-1995 är färdigt. Källorna har varit Ajokoira Net och Finska stövarklubbens årsböcker. Analyserna har varit mina egna baserade på den erfarenhet jag skaffat mig under ett långt liv med Finsk Stövare och cirka 2000 drev. Ett stort intresse för rasen alltsedan 1963. Ibland har jag vänt mig till uppfödarna själva och den muntliga informationen rörande kennel Syysaamun har kommit från Tapani Pukkila. De övriga kennlarna från Jekku/72 har Pekka Juntti varit till stor hjälp. Under resans gång har jag även skrivit om Alapörkän, Muurivuoren, Ajotaiturin och Puistorinteen. Jag skriver inte att detta är mitt sista inlägg men det känns inombords att jag är färdig och har inte mycket mer att delge. Jag hoppas att det jag skrivit på något område gett läsaren en tydligare bild och en anledning att tänka efter före, av det arbete som legat bakom att utveckla den Finska stövaren till vad den är i dag, världens absolut bästa drivande ras. På senaste landskampen trodde en erfaren hundägare som haft många goda hundar att tävlingen var ett rasmästerskap för Finsk Stövare. Det som gjort den Finska Stövare till dominanten på jaktprov är de finska reglerna för drivande hundar. Det som danat Hamilton- Schiller- och Smålands-stövare är de svenska jaktprovsreglerna. Jag skrev en gång för en tid sedan en kortfattad artikel om de finska jaktprovsreglerna för Finsk Stövare. Grunderna för allt arbete med den drivande hunden i Finland har varit kravet på bra prestation på barmark och 75 % drevtid av tillgänglig begränsad tid. Alltid har kravet om första pris på barmark varit genomgående. Barmarkdrevet har genomsyrat avelsarbetet för de lyckosamma uppfödare jag skrivit om. Det finns många andra uppfödare som borde lyftas fram men från min sida blir det nu rast. Till den Finska Stövaren vill jag framföra med lån av Nobelprisvinnaren i litteratur 2016, Bob Dylan att detta jag skrivit om och uttryckt allt ifrån -60 talet om den Finska Stövare har varit för: To make you feel my love (det jag gjort är för att du, Finsk stövare skall känna min kärlek, fritt översatt ÅS) Sangis december2016 Åke Sandström 5