PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN Ranitidin Sandoz 150 mg brustablett 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En brustablett innehåller 168 mg ranitidinhydroklorid motsvarande 150 mg ranitidin. Hjälpämnen med känd effekt: 438 mg laktosmonohydrat per tablett 120 mg natrium per tablett För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Brustablett. Gul-vit till ljusgula cylinderformade tabletter med avfasade kanter. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Behandling av sjukdomar i övre mag-tarmkanalen där en reduktion av magsyrasekretionen är indicerad: - Duodenalsår - Benigna ventrikelsår - Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår. Långvarig behandling är indicerat hos patienter med anamnes på återkommande sår. - Refluxesofagit - Zollinger-Ellisons syndrom. Ranitidin Sandoz är inte indicerat vid behandling av lindriga gastrointestinala besvär som till exempel nervösa magbesvär. Barn (3 till 18 år) - Korttidsbehandling av magsår. - Behandling av gastroesofageal reflux, inklusive refluxesofagit och symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom. 4.2 Dosering och administreringssätt Dosering Följande doseringsriktlinjer gäller för vuxna med normal njurfunktion: DUODENALSÅR OCH BENIGNA VENTRIKELSÅR: 2 tabletter Ranitidin Sandoz 150 mg (=300 mg ranitidin) efter kvällsmaten eller vid sängdags. Alternativt 1 tablett Ranitidin Sandoz 150 mg två gånger dagligen (morgon och kväll). 1
Denna behandling skall vara minst fyra veckor. Enstaka patienter, vars magsår inte har läkt efter fyra veckors behandling, bör fortsätta behandlingen i ytterligare fyra veckor med samma dosering. PROFYLAKTISK BEHANDLING AV KRONISK DUODENALSÅR: Patienter med anamnes på återkommande sår, som har svarat på ovanstående behandling, kan vid behov fortsätta behandlingen i högst tolv månader med 1 tablett Ranitidin Sandoz 150 mg dagligen vid sängdags för att förebygga recidiv. Patienterna bör regelbundet undersökas endoskopiskt. REFLUXESOFAGIT: 2 tabletter Ranitidin Sandoz 150 mg (=300 mg ranitidin) efter kvällsmaten eller vid sängdags. Alternativt 1 tablett Ranitidin Sandoz 150 mg två gånger dagligen (4 gånger dagligen om nödvändigt = 600 mg ranitidin/ dag) som tas morgon och kväll i upp till åtta veckor (12 veckor vid behov). PATIENTER MED STARK MAGSYRASEKRETION, TILL EXEMPEL ZOLLINGER-ELLISON SYNDROM: Patienterna behandlas initialt med 1 tablett Ranitidin Sandoz 150 mg tre gånger dagligen (=450 mg ranitidin dagligen). Vid behov kan dosen ökas till 600-900 mg ranitidin (4-6 tabletter) dagligen. Patienterna kan stabiliseras på högre doser om mätning av magsyrasekretionen visar att det är nödvändigt. Dagliga doser upp till 6 gram ranitidin har givits. Dosering kan ske utan hänsyn till måltider. Barn från 3 till 11 år och över 30 kg i vikt Se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Särskilda patientgrupper. Akut behandling av magsår Den rekommenderade perorala dosen för behandling av magsår hos barn är 4 mg/kg/dag till 8 mg/kg/dag, administreras som två uppdelade doser upp till maximalt 300 mg ranitidin per dag under 4 veckor. För de patienterna med ofullständig läkning, behövs ytterligare behandling på 4 veckor eftersom läkning oftast inträffar efter åtta veckors behandling. Gastroesofageal reflux Den rekommenderade perorala dosen för behandling av gastroesofageal reflux hos barn är 5 mg/kg/dag till 10 mg/kg/dag, administreras som två uppdelade doser upp till maximalt 600 mg (den maximala dosen passar troligtvis in på tyngre barn eller ungdomar med svåra symtom). Säkerhet och effekt hos nyfödda patienter har inte fastställts. DOSERINGANVISNINGAR FÖR PATIENTER MED NEDSATT NJURFUNKTION Beroende på kreatininclearance (ml/min) respektive serumkreatininnivå (mg/100 ml) rekommenderas följande dosering: Kreatininclearance Serumkreatinin (cirka)* Daglig dosering (oral) (ml/min) (mg/100 ml) < 30 > 2,6 150 mg ranitidin > 30 < 2,6 300 mg ranitidin * Serumkreatininvärdena är riktvärden som inte anger samma grad av njurinsufficiens för alla patienter. Detta gäller speciellt äldre patienter, vars njurfunktion värderas på grund av serumkreatininkoncentrationen. Följande formel kan användas för att beräkna kreatininclearance från fastställt serumkreatininvärde (mg/100 ml), ålder (år) och kroppsvikt (kg). Hos kvinnor multipliceras resultatet med faktorn 0,85. 2
Kreatininclearance (ml/min) = (140 ålder) x kroppsvikt 72 x serumkreatinin Ranitidin elimineras från kroppen vid hemodialys. Dialyspatienter bör därför inta Ranitidin Sandoz först efter det att dialysen avslutats. Administreringssätt Lös upp en brustablett i ett glas vatten. Dela inte brustabletten. Vänta tills tabletten är helt upplöst och drick lösningen direkt. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. 4.4 Varningar och försiktighet Eventuell malignitet bör uteslutas genom lämpliga diagnostiska åtgärder, före behandling av ventrikelsår [och om indikationerna omfattar dyspepsi; medelålders patienter och äldre med nya eller nyligen förändrade dyspeptiska symtom måste inkluderas], eftersom behandling med ranitidin kan dölja symtom som uppstår i samband med magcancer. Förekomst av Helicobacter pylori ska kontrolleras hos patienter med peptiskt sår. Vid positivt svar bör patienten genomgå adekvat behandling mot Helicobacter pylori. Ranitidin utsöndras via njurarna och därmed får patienter med gravt nedsatt njurfunktion ökade plasmanivåer av läkemedlet. Dosminskning krävs för patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2) och hos äldre. Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med gravt nedsatt leverfunktion eftersom ranitidin metaboliseras i levern. Sällsynta kliniska rapporter antyder att ranitidin kan framkalla akuta attacker av porfyri. Därför bör ranitidin undvikas hos patienter med anamnes på akut porfyri. Hos patienter, såsom äldre, patienter med kronisk lungsjukdom, diabetespatienter eller de med nedsatt immunförsvar, kan det finnas en ökad risk för att utveckla samhällsförvärvad lunginflammation. En omfattande epidemiologisk studie visade en ökad risk för utveckling av samhällsförvärvad lunginflammation hos användare av enbart ranitidin, jämfört med de som hade avbrutit användningen, med en observerad justerad relativ riskökning på 1,82 (95% CI 1,26 2,64). Regelbunden kontroll av patienter som tar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel samtidigt med ranitidin rekommenderas, särskilt hos äldre och hos dem med anamnes på peptiskt sår. En tablett Ranitidin Sandoz 150 mg innehåller 120 mg natrium (se avsnitt 6.1 avseende natriuminnehåll). Detta bör beaktas av patienter med indicerade natriumrestriktioner. Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Ranitidin har potential att påverka absorption, metabolism eller utsöndring via njurarna hos andra läkemedel. Den förändrade farmakokinetiken kan göra dosanpassning nödvändig av det påverkade läkemedlet eller att behandlingen sätts ut. Interaktioner inträffar genom ett flertal mekanismer, däribland: 3
1) Hämning av det cytokrom P450-länkade blandade funktions oxygenassystemet: Vid normala terapeutiska doser potentierar inte ranitidin verkan hos läkemedel vilka är inaktiverade av detta enzymsystem, såsom diazepam, lidokain, fenytoin, propranolol och teofyllin. Det har förekommit rapporter om förändrad protrombintid med antikoagulantia av kumarintyp (t.ex. warfarin). På grund av smalt terapeutiskt index rekommenderas noggrann kontroll av ökad eller minskad protrombintid under samtidig behandling med ranitidin. 2) Konkurrens om renal tubulär sekretion: Eftersom ranitidin delvis elimineras genom systemet av katjoner kan det påverka clearance av andra läkemedel som elimineras genom denna väg. Höga doser ranitidin (t.ex. de som används vid behandling av Zollinger-Ellisons syndrom) kan minska utsöndringen av prokainamid och N- acetylprokainamid vilket ger ökade plasmanivåer av dessa läkemedel. 3) Förändrat gastriskt ph: Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan ge antingen ökad absorption (t.ex. triazolam, midazolam, glipizid) eller minskad absorption (t.ex. ketokonazol, atazanavir, delaviridin, gefitnib). Det finns inga bevis för någon interaktion mellan ranitidin och amoxicillin och metronidazol. Om höga doser (2 g) sukralfat ges samtidigt med ranitidin kan absorptionen av ranitidin minskas. Denna effekt ses inte om sukralfat tas efter ett intervall på 2 timmar. Ranitidin kan öka effekterna av alkohol. 4.6 Fertilitet, graviditet och amning Graviditet Ranitidin passerar över placenta. Liksom med andra läkemedel ska ranitidin endast användas under graviditet om det anses nödvändigt. De begränsade data som finns från gravida patienter (>1000) indikerar inga missbildningar eller fetal/neonatal toxicitet. Amning Ranitidin utsöndras i bröstmjölk. Liksom med andra läkemedel ska ranitidin endast användas av ammande kvinnor om det anses nödvändigt. Fertilitet Det finns inga data om effekten av ranitidin på människans fertilitet. Inga effekter på hanars eller honors fertilitet sågs i djurstudier (se avsnitt 5.3). 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga rapporter. 4.8 Biverkningar Följande definitioner har använt för klassificering av biverkningar: mycket vanliga ( 1/10); vanliga ( 1/100, < 1/10); mindre vanliga ( 1/1 000, < 1/100); sällsynta ( 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningsfrekvenserna har estimerats från spontant rapporterade fall efter marknadsgodkännande. Blodet och lymfsystemet Mycket sällsynta: förändrad blodstatus (leukopeni, trombocytopeni). Dessa är vanligen reversibla. Agranulocytos eller pancytopeni, ibland med benmärgshypoplasi eller benmärgsaplasi. 4
Immunsystemet Sällsynta: överkänslighetsreaktioner (urtikaria, angioneurotiskt ödem, feber, bronkospasm, hypotension och bröstsmärtor). Mycket sällsynta: anafylaktisk chock. Ingen känd frekvens: andnöd Dessa biverkningar har rapporterats efter en singeldos. Psykiska störningar Mycket sällsynta: reversibel mental förvirring, depression och hallucinationer. Dessa biverkningar har rapporterats framförallt hos svårt sjuka patienter, äldre patienter och patienter med njursjukdom. Centrala och perifera nervsystemet Mycket sällsynta: huvudvärk (ibland kraftig), yrsel och reversibelt tillstånd med ofrivilliga rörelser. Ögon Mycket sällsynta: reversibel dimsyn. Det finns rapporter om dimsyn som kan tyda på en förändrad ackommodation. Hjärtat Mycket sällsynta: Liksom med andra H 2 receptorantagonister bradykardi, AV-block och takykardi. Blodkärl Mycket sällsynta: vaskulit. Magtarmkanalen Mindre vanliga: buksmärta, förstoppning, illamående (dessa symtom förbättrades oftast under fortsatt behandling). Mycket sällsynta: akut bukspottkörtelinflammation, diarré. Lever och gallvägar Sällsynta: övergående och reversibla förändringar av leverfunktionstester. Mycket sällsynta: hepatit (hepatocellulär, hepatokanalikulär eller båda) med eller utan gulsot har i undantagsfall inträffat. Dessa var vanligen reversibla. Hud och subkutan vävnad Sällsynta: hudutslag. Mycket sällsynta: erythema multiforme, alopecia. Muskuloskeletala systemet och bindväv Mycket sällsynta: muskuloskeletala symtom såsom artralgi och myalgi. Njurar och urinvägar Sällsynta: ökat plasmakreatinin (oftast lätt ökning; normaliserad under fortsatt behandling). Mycket sällsynta: akut interstitiell nefrit. Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mycket sällsynta: reversibel impotens, bröstsymtom och brösttillstånd (såsom gynekomasti och galaktorré). Pediatrisk population Säkerheten för ranitidin har bedömts hos barn i åldrarna 0 till 16 år med syrarelaterade sjukdomar och tolererades i allmänhet bra med en biverkningsprofil liknande den hos vuxna. Det finns begränsad långtidssäkerhetsdata tillgänglig, särskilt gällande tillväxt och utveckling. 5
Rapportering av misstänkta biverkningar Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan). Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala www.lakemedelsverket.se 4.9 Överdosering Symtom och tecken Ranitidin har mycket specifik verkan och inga särskilda problem förväntas efter överdosering med beredningsformer av ranitidin. Behandling Symtomatisk och stödjande behandling ska ges vid behov 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: H 2 -receptorantagonist, ATC-kod: A02BA02. Ranitidin är en kompetitiv histamin H 2 -receptorantagonist. Ranitidin hämmar den basala magsyrasekretion och magsyrasekretion stimulerad av t ex histamin, pentagastrin och föda. Ranitidin minskar syramängd och till en mindre del även pepsinmängden och magsaftsvolym. I två studier, där terapeutiska doser av 150 mg ranitidin tillfördes två gånger dagligen, minskades magsyrasekretionen i genomsnitt med 63% respektive 69% under 24 timmar, medan minskningen av syrasekretionen under natten utgjorde 73% respektive 90%. Magsyrasekretionen minskade i genomsnitt med 50-60% inom 24 timmar efter nattlig tillförsel av terapeutiska doser av 300 mg ranitidin, medan den nattliga syrasekretionen minskade med cirka 90%. Vid två studier, där den profylaktiska dosen tillfördes (150 mg till natten), reducerade magsyrasekretionen med i genomsnitt 42% respektive 69% inom 24 timmar. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Absorption: Vid oral administrering absorberas ranitidin snabbt och uppnår maximal koncentration i blodet efter i genomsnitt 1,25-3 timmar. Biotillgänglighet av ranitidin i tablettform är i medeltal cirka 50% men den interindividuella variationen av biotillgängligheten är betydande och anges i en studie till mellan 28-76%. Distribution: Plasmaproteinbindningen är cirka 15%. Distributionsvolymen hos vuxna är 1,2-1,8 l/kg och hos barn 2,5 l/kg. Maximal plasmakoncentration på cirka 400 ng/ml erhölls efter oralt intag av 150 mg ranitidin i tablettform. Stora individuella variationer förekommer. Efter tolv timmar uppgick den genomsnittliga plasmakoncentrationen fortfarande till omkring 40 ng/ml. Efter tillförsel av 300 mg ranitidin uppnåddes maximal plasmakoncentration på cirka 700-800 ng/ml. Den plasmakoncentration som behövs för en 50%-ig hämning av syrasekretionen hos vuxna utgjorde i genomsnitt 73-165 ng/ml i flertalet studier. Ranitidin passerar över till cerebrospinalvätskan i mycket liten utsträckning. 6
Metabolism: Ranitidin metaboliseras i levern till ranitidin-n-oxid, N-desmetylranitidin, ranitidin-s-oxid och till furansyraanalogen. Eliminering: Mätning av totalt clearance visade på medelvärden på 570-710 ml/min hos vuxna. Hos barn och ungdomar var totalt clearance nästan 800 ml/min/1,73 m 2 med stor spridning. Efter oral administrering utsöndras ranitidin inom 24 timmar via njurarna till cirka 30% som oförändrat ranitidin, upp till 6% som N-oxid, till en liten del som desmetyliserad och S-oxiderad form samt som furansyraanalog. Hos patienter med friska njurar påverkas njursekretionen till största delen genom tubulär sekretion med ett njurclearance på omkring 490-520 ml/min. Ranitidin utsöndras dessutom via gallan. Kännetecken för särskilda patientgrupper: Efter peroralt intag är halveringstiden hos patienter med friska njurar i genomsnitt 2,3-3 timmar. Hos patienter med njurinsufficiens förlängs halveringstiden till det två- eller tredubbla. Särskilda patientgrupper Barn (3 år och över) Begränsade farmakokinetiska data visar att det inte finns någon signifikant skillnad i halveringstiden (intervall för barn 3 år och över: 1,7-2,2 timmar) och plasmaclearance (intervall för barn 3 år och över: 9-22 ml/min/kg) mellan barn och friska vuxna som fick ranitidin peroralt när korrektion har gjorts för kroppsvikt. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, genotoxicitet, karcinogenicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Vinsyra Natriumvätekarbonat Laktosmonohydrat Povidon Riboflavin 5'-natriumfosfat (E101) Simetikonemulsion (innehåller simetikon, metylcellulosa, sorbinsyra och renat vatten) Natriumcyklamat Sackarinnatrium Citronsmak (innehåller citral, citronellolja, korianderolja, lime och akaciagummi) Makrogol 6000 Natriumhydroxid 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år 7
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 30 o C. Tillslut förpackningen väl. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Polypropenbehållare med LDPE-lock. Torkmedel (kiselgel) finns i locket. Förpackningar: 10, 15, 20, 28, 30, 50, 60, 90 eller 100 brustabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Sandoz GmbH Biochemiestrasse 10 A-6250 Kundl Österrike 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 17346 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE Datum för det första godkännandet: 30 november 2001 Datum för den senaste förnyelsen: 10 oktober 2006 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2015-08-13 8