Uppföljning av administrativa konsekvenser av det reformerade bilstödet

SVAR PÅ REGERINGSUPPDRAG Datum 2019-01-07 11990-2018 1 (1) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Uppföljning av administrativa konsekvenser av det reformerade bilstödet Försäkringskassan och Trafikverket fick den 28 juni 2018 i uppdrag att analysera vilka konsekvenser reformeringen av bilstödet som trädde i kraft den 1 januari 2017 har fått för respektive myndighets administration. Bilaga 1 till den här rapporten är Försäkringskassans svar på regeringsuppdraget. Beslut i detta ärende har fattats av tf generaldirektör Maria Hemström-Hemmingsson i närvaro av avdelningschef Marie Axelsson och verksamhetsutvecklare Karin Palmqvist, den senare som föredragande. Maria Hemström-Hemmingsson Karin Palmqvist Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm LM Ericssons väg 30, Hägersten 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

2019-01-15 1 (2) Svar på regeringsuppdrag Rapport Uppföljning av administrativa konsekvenser av det reformerade bilstödet Försäkringskassan och Trafikverket Datum: 2019-01-15 Uppföljning av administrativa konsekvenser av det reformerade bilstödet Version 1.0 Dnr Försäkringskassan: 11990 2018 Dnr Trafikverket: TRV 2018/75455

2019-01-15 2 (2) Uppdrag Försäkringskassan har den 1 oktober 2018 lämnat in ett svar på regeringsuppdrag där Försäkringskassan i samråd med Trafikverket följer upp konsekvenserna för enskilda av det reformerade bilstödet som trädde i kraft den 1 januari 2017. Regeringen har därutöver gett Försäkringskassan och Trafikverket i uppdrag att analysera vilka konsekvenser reformeringen av bilstödet har fått för respektive myndighets administration. Myndigheterna ska redovisa uppdraget gemensamt till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 15 januari 2019. Myndigheternas analys av de administrativa konsekvenserna av det reformerade bilstödet Myndigheterna beskriver de administrativa konsekvenserna för respektive myndighet i varsin bilaga till svaret. Försäkringskassan beskriver de administrativa konsekvenserna för Försäkringskassan i bilaga 1. Trafikverket beskriver de administrativa konsekvenserna för Trafikverket i bilaga 2. Myndigheterna har dock en samsyn rörande de huvudsakliga administrativa konsekvenserna av lagändringen: Administrationen i bilstödsärenden har ökat till följd av lagändringen. Handläggningsprocessen har blivit mer omfattande och det sker fler överlämningar mellan myndigheterna samt till den försäkrade. Detta har bidragit till ökade handläggningstider. Det ökade antalet kontakter mellan myndigheterna har lett till onödiga väntetider i ärenden eftersom det saknas rättsligt stöd för Försäkringskassan att kommunicera på ett effektivt sätt med Trafikverket eller andra utfärdare. Behovet av att genomföra utprovningar har ökat till följd av lagändringen. Samtidigt har möjligheterna till utprovning hos anpassningsföretag minskat. Detta har bl.a. bidragit till onödiga väntetider i ärenden. Trafikverket har fått ett mer omfattande uppdrag och deras möjligheter att utföra uppdraget skulle kunna förbättras om de gavs andra förutsättningar.

1 (22) Bilaga 1 Svar på regeringsuppdrag Rapport Uppföljning av administrativa konsekvenser av det reformerade bilstödet för Försäkringskassan Försäkringskassan Datum: 2019-01-15 Uppföljning av administrativa konsekvenser av det reformerade bilstödet för Försäkringskassan Version 1.0 11990-2018

2 (22) Innehåll Administrativa konsekvenser av lagändringen 3 Genomförda och pågående åtgärder i syfte att förenkla administrationen 3 Förslag till möjliga åtgärder för att effektivisera administrationen av bilstödet 4 1. Inledning 4 1.1 Bakgrund 4 1.2 Avgränsningar 4 1.3 Begrepp 4 2. Lagändringens konsekvenser för Försäkringskassans administration 5 2.1 Förändringar i Försäkringskassans handläggningsprocess 5 2.2 Utredning av anpassningsbehovet innan beslut om inköpsbidrag 5 2.3 Ökat behov av kontakter mellan Försäkringskassan och utfärdare 6 2.4 Ökat behov av kontakter mellan Försäkringskassan och den försäkrade 8 2.5 Fler moment i Försäkringskassans handläggningsprocess 9 2.6 Förändringar till följd av lagändringen som lett till en förenklad administration för Försäkringskassan 13 2.7 Genomförda och pågående åtgärder i syfte att förenkla administrationen 14 3. Lagändringens effekt på handläggningstider 14 3.1 Inflöde och balanser 14 3.2 Handläggningstider 16 4. Ökade kostnader för Försäkringskassans och utfärdarens bilstödsutredningar 17 5. Möjliga insatser för att minska administrationen för Försäkringskassan 18 Referenser 20 Bilaga 1 21 Figurbeskrivning till figur 1 21

3 (22) Sammanfattning Administrativa konsekvenser av lagändringen Till följd av lagändringen som trädde ikraft den 1 januari 2017 förändrades bilstödsprocessen i grunden. Den mest påtagliga förändringen är att Försäkringskassan behöver utreda den försäkrades behov av anpassning redan innan Försäkringskassan beslutar om inköpsbidragen. Genom lagändringen skiftades fokus till att i det enskilda fallet välja en lämplig bil och det tydliggjordes att kostnadsaspekter ska beaktas vid bedömningen av anpassningsbidraget. Även utfärdarens roll (Trafikverket och annan med motsvarande kompetens) förändrades därmed och utfärdaren fick ett mer omfattande uppdrag. Detta har inneburit att Försäkringskassan behöver ha tätare kontakter med utfärdaren och att utfärdaren behöver lämna fler yttranden än innan lagändringen. Det har också medfört ett större behov av utprovningar av anpassning. Med anledning av att det saknas rättsligt stöd kan Försäkringskassan inte kommunicera på ett effektivt sätt med utfärdaren vilket har en negativ påverkan på handläggningstiderna och leder till onödig administration för Försäkringskassan. Till följd av lagändringen behöver Försäkringskassan också ha fler kontakter med den försäkrade jämfört med före lagändringen. Försäkringskassan begär bl.a. fler uppgifter av den försäkrade för att Försäkringskassan ska kunna pröva om den försäkrade har rätt till bilstöd. Det har inneburit att fler moment tillkommit i handläggningen av bilstödsärenden och att handläggningstiderna ökat. Trafikverket har i perioder inte haft tillräckliga resurser för att utfärda yttranden till Försäkringskassan inom skälig tid och med den kvalitet som behövs, vilket resulterat i långa handläggningstider och onödig administration för Försäkringskassan. Till viss del kan det bero på att Trafikverket bedömer behovet av anpassning inom ramen för sin uppdragsverksamhet och inte har fått ett ordinarie myndighetsuppdrag. Att Trafikverket inte har ett ordinarie myndighetsuppdrag avseende bilstödsärenden har också inneburit att myndigheternas möjligheter till gemensam verksamhetsutveckling och den samverkan som behövs mellan myndigheterna för att få ett effektivt flöde i bilstödsärenden inte fungerat tillfredställande. Efter lagändringen har kostnaderna per bilstödsbeslut ökat avsevärt och handläggningstiderna har blivit längre, samtidigt som kostnaderna för yttrandena som utfärdaren lämnar också ökat. Genomförda och pågående åtgärder i syfte att förenkla administrationen Försäkringskassan och Trafikverket har gemensamt genomfört följande åtgärder efter lagändringen för att förenkla administrationen i bilstödsärenden och förbättra stödet till den försäkrade: Processen för att administrera funktionskontroller har effektiviserats. Nya rutiner har tagits fram för att undvika onödiga kompletteringar mellan myndigheterna. I delyttrandet lämnar Trafikverket exempel på biltyper som uppfyller deras rekommendationer om lämpligt bilval.

4 (22) Det har tydliggjorts att Trafikverket ska bedöma behovet av anpassning och lämna rekommendationer om lämpligt bilval utifrån ett kostnadseffektivt förhållningssätt. Försäkringskassan förser Trafikverket med ett prognosticerat inflöde av ärenden. Det har tydliggjorts mellan myndigheterna inom vilken tid Trafikverket ska besvara Försäkringskassans frågor. Härutöver pågår ett arbete med att fortsatt effektivisera, den mellan myndigheterna gemensamma, bilstödsprocessen. Förslag till möjliga åtgärder för att effektivisera administrationen av bilstödet Försäkringskassan föreslår att regeringen ser över: om Trafikverket kan ges andra förutsättningar för att utföra sitt uppdrag. förutsättningarna för att ge Försäkringskassan rättsligt stöd för en effektiv kommunikation med utfärdaren. 1. Inledning 1.1 Bakgrund De nya reglerna för bilstöd, som trädde i kraft den 1 januari 2017, hade som syfte att åstadkomma en mer ändamålsenlig och effektiv ordning. Innan lagändringen var regelverket utformat på ett sådant sätt att, det ur ett ekonomiskt perspektiv, var fördelaktigt för den försäkrade att få sitt fordon anpassat i efterhand i stället för att anskaffa ett fordon som redan i sitt ursprungliga skick helt eller delvis tillgodoser den försäkrades behov. Syftet med lagändringen var att skapa incitament för den försäkrade att köpa det fordon som är bäst lämpat utifrån dennes behov av anpassning. (Jämför prop. 2016/17:4, s 1, 43 och 51, Ett reformerat bilstöd) 1.2 Avgränsningar Lagändringen har haft konsekvenser för Försäkringskassans administration i ärenden där den försäkrade ansöker om både inköpsbidrag och anpassningsbidrag. I denna rapport beskrivs administrationen i sådana ärenden. 1.3 Begrepp I rapporten används begreppet utfärdare och med det menas både Trafikverket och annan med motsvarande kompetens. Försäkringskassan har ett avtal med Mobilitetscenter som bedöms ha motsvarande kompetens som Trafikverket. I rapporten beskrivs när Försäkringskassan, utfärdaren och den försäkrade utför aktiviteter i handläggningsprocessen. När begreppet överlämningar används menas att Försäkringskassan lämnar åt utfärdaren eller den försäkrade att utföra en aktivitet i ett bilstödsärende. I rapporten används begreppen tilläggsbidrag A för tilläggsbidrag vid behov av efteranpassning enligt 52 kap. 18 a socialförsäkringsbalken (SFB), tilläggsbidrag B för tilläggsbidrag för särskilt lämpad personbil enligt 52 kap. 18 b SFB och

5 (22) tilläggsbidrag C för tilläggsbidrag för särskilda originalmonterade anordningar enligt 52 kap. 18 c SFB. 2. Lagändringens konsekvenser för Försäkringskassans administration 2.1 Förändringar i Försäkringskassans handläggningsprocess Till följd av lagändringen har handläggningsprocessen förändrats på så sätt att utfärdaren behöver involveras i ett tidigare skede, processen har fler moment, och det sker fler överlämningar mellan Försäkringskassan och utfärdaren samt mellan Försäkringskassan och den försäkrade. Processbilden nedan visar de vanligaste utredningsmomenten i ärenden om inköpsbidrag och anpassningsbidrag före lagändringen, respektive efter lagändringen. Bilden visar att handläggningsprocessen fått fler moment. Den visar också överlämningar mellan Försäkringskassan och utfärdare samt mellan Försäkringskassan och den försäkrade. För närmare beskrivning av momenten, se bilaga 1. Figur 1. Handläggningsprocess före respektive efter lagändringen. Den rosa processlinjen illustrerar handläggningsprocessen för ett ärende om både inköpsbidrag och anpassningsbidrag före lagändringen. Den blå processlinjen illustrerar handläggningsprocessen för samma typ av ärende efter lagändringen. 2.2 Utredning av anpassningsbehovet innan beslut om inköpsbidrag Införandet av tilläggsbidrag innebär att vissa behov av anpassning i huvudsak ska tillgodoses genom att bidrag lämnas till inköp av en bil som redan i sitt originalutförande helt eller delvis tillgodoser den försäkrades behov (jämför prop. 2016/17:4 s. 51). Det innebär att utfärdaren behöver involveras i ett tidigare skede. Detta eftersom Försäkringskassan ska höra Trafikverket eller någon annan med motsvarande kompetens inför bedömningen av behovet av att anpassa en bil (jämför 4 förordningen [2010:1745] om bilstöd till personer med funktionshinder). Införandet av tilläggsbidrag har därmed fått som konsekvens att hela behovs- och anpassningsutredningen behöver vara klar innan Försäkringskassan beslutar om inköpsbidragen. Detta beror bl.a. på att samma förutsättningar ska vara uppfyllda för rätt till tilläggsbidrag A som för anpassningsbidrag och därför behövs i princip samma underlag. En skillnad är dock att den försäkrade ofta inte kan lämna uppgifter

6 (22) om bilens körsträcka, om bilens skick samt registreringsnummer eller chassinummer, eftersom han eller hon inte får ha köpt bilen innan beslutet om inköpsbidrag fattas. Därmed behöver Försäkringskassan ha kännedom om den typ av bil som den försäkrade har för avsikt att köpa och vad det kostar att anpassa den. I de fall den försäkrade har ansökt om tilläggsbidrag B behöver Försäkringskassan också veta vilken typ av bil den försäkrade har valt för att bedöma om den kan anses särskilt lämpad för att uppfylla kraven i 52 kap. 18 b SFB och 4 b förordningen (2010:1745). Den försäkrade behöver därför skriftligen precisera sitt bilval när han eller hon ansöker om tilläggsbidrag A och/eller B. Att anpassningsbehovet ska vara utrett och klarlagt innan Försäkringskassan beslutar om inköpsbidragen, innebär att det framgår vad den försäkrade behöver för att kunna bruka bilen och att det står klart för den försäkrade vilka bidrag han eller hon ska ansöka om. (Jämför Försäkringskassans vägledning 2003:1, Bilstöd till personer med funktionsnedsättning, version 11 s. 54, 59-60) Införandet av tilläggsbidragen innebär alltså att utfärdaren behöver göra sin utredning innan Försäkringskassan beslutar om inköpsbidragen. Utfärdaren kan då ge den försäkrade ett konkret stöd i valet av lämplig bil innan bilen anskaffas. Innan lagändringen gjordes denna utredning, i de allra flesta fall, först efter att Försäkringskassan beslutat om inköpsbidragen, dvs. grund- och eventuellt anskaffningsbidrag. I vissa fall uppstod det då extra kostnader för efteranpassning till följd av att den försäkrade, som då inte hade fått något stöd i valet av bil, köpt en ur anpassningssynpunkt mindre lämplig bil. Figur 2 Ovanstående figur visar att beslutet om inköpsbidrag fattas i ett betydligt senare skede jämfört med före lagändringen. Försäkringskassan fattar inte beslut om anpassningsbidrag samtidigt. Detta eftersom den försäkrade bör ha köpt fordonet för att Försäkringskassan ska ha ett tillräckligt beslutsunderlag för att bedöma om fordonet är lämpligt att anpassa (jämför Försäkringskassans vägledning 2003:1 s. 68). 2.3 Ökat behov av kontakter mellan Försäkringskassan och utfärdare Utfärdaren fick, i och med lagändringen, ett större uppdrag eftersom den försäkrade ska ges stöd i valet av ett för ändamålet lämpligt fordon samt då möjligheterna att beakta kostnadsaspekter förtydligades. Numera lämnas anpassningsbidrag endast för anpassningsbehov som är av sådan individuell karaktär att de inte kan tillgodoses genom en bil i sitt originalutförande. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 44, 52 och 62)

7 (22) Efter lagändringen ställs det därför högre krav på den försäkrades val av bil. Det ställs också högre krav på de underlag som utfärdaren lämnar eftersom utfärdaren vid utredningen av anpassningsbehovet i högre grad behöver fokusera på vilka anpassningsbehov som kan tillgodoses i en bils originalutförande och vilka behov som är så individuella att en efteranpassning behövs. Vid bedömningen av vilka bilar som är lämpliga med hänsyn till den anpassning som behövs ska utfärdaren väga in anpassningskostnaderna (jämför Försäkringskassans vägledning 2003:1 s. 55). Efter lagändringen har det därför funnits ett behov av att Försäkringskassan och utfärdaren har fler kontakter än före lagändringen. Fler överlämningar mellan Försäkringskassan och utfärdare Till följd av att Försäkringskassan och utfärdaren har fått ett mer omfattande uppdrag gällande bilstöd sker fler överlämningar mellan Försäkringskassan och utfärdare jämfört med före lagändringen (se figur 1). Utfärdaren yttrar sig i regel vid tre tillfällen i ett ärende om inköpsbidrag och anpassningsbidrag, jämfört med ett tillfälle före lagändringen (jämför bilaga 1, Handläggningsprocess före och efter lagändringen). Utöver detta har Försäkringskassan och utfärdaren kontakt vid ytterligare minst sex tillfällen i ett sådant ärende efter lagändringen. Dessutom innebär införandet av en i princip obligatorisk funktionskontroll, jämför 52 kap. 22 a SFB, att utfärdaren lämnar en skriftlig redogörelse avseende om de anpassningar som den försäkrade har fått bidrag för har monterats korrekt och fungerar på ett trafiksäkert sätt för honom eller henne. I samband med funktionskontrollen har Försäkringskassan och utfärdare kontakt vid minst tre ytterligare tillfällen. Svårigheter för Försäkringskassan att kommunicera på ett effektivt sätt med utfärdaren Lagändringen har medfört att Försäkringskassan och utfärdaren behövt ha kontakt i högre utsträckning. Till följd av att Försäkringskassan inte har rättsligt stöd att kunna skicka e-post med känsliga personuppgifter eller andra försäkringsrelaterade personuppgifter till Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens kan inte Försäkringskassan lämna uppgifter på ett effektivt sätt till utfärdaren. Detta påverkar den gemensamma processen mellan Försäkringskassan och utfärdaren negativt. Försäkringskassan har endast möjlighet att kommunicera med utfärdaren via post, telefon och fax, vilket bl.a. resulterar i onödigt långa handläggningstider och onödig administration för Försäkringskassan. Efter lagändringen behöver Försäkringskassan och utfärdaren ha kontakt minst tolv gånger i ärenden där den försäkrade ansöker om inköpsbidrag och anpassningsbidrag. Försäkringskassan lämnar uppgifter till utfärdaren sju gånger, bl.a. genom att begära yttranden, beställa funktionskontroll och meddela när utfärdaren kan fakturera Försäkringskassan, medan utfärdaren lämnar uppgifter fem gånger genom yttranden och redogörelse för genomförd funktionskontroll. Dessa tolv kommunikationstillfällen innefattar inte behov av kompletteringar, förtydligande av oklarheter av utfärdarens yttranden eller statusuppdateringar, vilket varit vanligt förekommande i bilstödsärenden efter lagändringen.

8 (22) Försäkringskassan begär yttrande från utfärdaren i ca 1700 ärenden per år. Av dessa ärenden är ca 1 275 av den typen där Försäkringskassan behöver lämna information sju gånger till utfärdaren. Det ger 7 x 1 275 = 8 925 kommunikationstillfällen från Försäkringskassan till utfärdaren per år. Om information skickas per brev och postgången tar tre dagar så innebär det att 21 (7 x 3 = 21) dagar går åt till postgången. Och då är utfärdarens hantering inte medräknad. För samtliga bilstödsärenden av detta slag innebär det att 26 775 dagar per år (1 275 x 21 = 26 775) utgörs av postgång till följd av Försäkringskassans begränsade möjligheter att kunna kommunicera effektivt. Ökat behov av samverkan förutsättningar för myndigheternas gemensamma arbete Lagändringen har gett upphov till ett ökat behov av samverkan mellan Försäkringskassan och Trafikverket. Emellertid har Trafikverket, till följd av deras nuvarande förutsättningar för uppdraget, haft begränsad tillgång till resurser inom sin myndighet för myndigheternas gemensamma arbete. Detta har medfört begränsningar i myndigheternas arbete med att tillsammans förenkla och effektivisera bilstödshandläggningen. Ett ökat uppdrag för Trafikverket administrativa konsekvenser för Försäkringskassan Sedan lagändringen har Försäkringskassan också fått erfara att Trafikverket i perioder inte haft tillräckliga resurser för att utfärda yttranden till Försäkringskassan inom skälig tid och med den kvalitet som behövs. Trafikverkets ansträngda läge har bl.a. inneburit begränsade möjligheter för Försäkringskassan att ringa medarbetare på Trafikverket. Till följd av detta har handläggningen fördröjts. Försäkringskassan har också behövt ställa kompletterande frågor till Trafikverket, till exempel om det inte funnits en tillräcklig motivering till varför en viss typ av efteranpassning är den som behövs eller för att hänsyn tagits till sådant som inte kan anses ingå i begreppet kunna bruka fordonet (jämför 52 kap. 19 SFB), vilket också har fördröjt handläggningen. Enligt 52 kap. 22 a andra stycket SFB ska en funktionskontroll göras så snart det är möjligt och senast sex månader efter det att anpassningarna har utförts. Till följd av Trafikverkets ansträngda läge har Försäkringskassan i perioder haft svårt att se till att funktionskontroller görs så snart det är möjligt. 2.4 Ökat behov av kontakter mellan Försäkringskassan och den försäkrade Efter lagändringen har antalet kontakter mellan Försäkringskassan och den försäkrade ökat. Det sker fler överlämningar mellan Försäkringskassan och den försäkrade jämfört med före lagändringen. Med överlämning menas tillfällen när den försäkrade behöver utföra en aktivitet för att ärendet ska kunna handläggas vidare. Försäkringskassan behöver också lämna information till den försäkrade vid betydligt fler tillfällen i ett ärende om inköpsbidrag och anpassningsbidrag jämfört med tidigare. Det är först när den försäkrade har träffat utfärdaren som det går att bedöma om och i så fall vilka särskilda originalmonterade anordningar som den försäkrade behöver för att kunna bruka bilen. I de fall den försäkrade inte har ansökt om bidrag till samtliga särskilda originalmonterade anordningar som denne behöver för att kunna bruka bilen behöver den försäkrade komplettera sin ansökan. Detta sker i merparten av de

9 (22) ärenden där den försäkrade ansöker om bidrag till särskilda originalmonterade anordningar. Härutöver behöver den försäkrade, om han eller hon har ansökt om tilläggsbidrag A och/eller B, skriftligen precisera vilken bil denne avser att köpa och efteranpassa, det vill säga uppge bilmärke, bilmodell och årsmodell/modellår. Preciseringen behövs för att det ska vara möjligt för Försäkringskassan att bedöma om den typen av bil som den försäkrade valt kan anses vara särskilt lämpad och om anpassningsbidrag kan lämnas för den. Behovet av att den försäkrade kompletterar och preciserar sin ansökan om inköpsbidrag i större utsträckning än före lagändringen ställer större krav på Försäkringskassans förmåga att kommunicera komplexa uppgifter med den försäkrade. Det har också lett till fler väntetider i ärendet och ökade kostnader för Försäkringskassans administration. En annan orsak till att det sker fler överlämningar är att Försäkringskassan, om det behövs för att Försäkringskassan ska kunna bedöma anpassningsbidragets storlek, begär att den försäkrade ska ge in fler än ett kostnadsförslag för efteranpassning (jämför 4 a förordningen [2010:1745]). Eftersom lagstiftningen blivit mer komplex har Försäkringskassan bedömt att information till den försäkrade behöver lämnas i nära anslutning till det handläggningsmoment som informationen avser. Försäkringskassan informerar därför den försäkrade vid fler tillfällen i ett ärende om inköpsbidrag och anpassningsbidrag jämfört med före lagändringen. Utöver den information som lämnas muntligt vid utrednings- och informationssamtal lämnar Försäkringskassan skriftlig information vid fyra tillfällen i ett sådant ärende. 2.5 Fler moment i Försäkringskassans handläggningsprocess Försäkringskassan bedömer att handläggningen av bilstödsärenden blivit mer komplex och tidskrävande jämfört med före lagändringen med fler och mer omfattande bedömningar. I avsnitt 2.5.1-2.5.3 redogör Försäkringskassan närmare för några av de moment som haft störst påverkan för administrationen. Tillkommande moment eller andra förändringar som fördyrat eller fördröjt handläggningen: Det är vanligt att den försäkrade behöver komplettera sin ansökan om bidrag till särskilda originalmonterade anordningar (se avsnitt 2.4). Innan Försäkringskassan beslutar om inköpsbidragen behöver den försäkrade skriftligen precisera sitt bilval när denne ansöker om tilläggsbidrag A och/eller B (se avsnitt 2.4). Detta har resulterat i ökad administration genom att Försäkringskassan behöver begära att den försäkrade preciserar sitt yrkande om vilken bil han eller hon har för avsikt att köpa. Även före lagändringen behövde Försäkringskassan få uppgift om bilen, men först i samband med handläggningen av den del av ansökan som gällde anpassningsbidrag. I många fall hade den försäkrade då redan köpt bilen. Han eller hon kunde därmed hänvisa till köpeavtalet i fråga om vilka egenskaper bilen hade och i fråga om vilken bil han eller hon hade för avsikt att anpassa.

10 (22) Därmed behövde inte den försäkrade på förhand och innan bilen var köpt specificera sitt bilval på ett sådant sätt som görs nu. Försäkringskassan behöver ha fler kontakter och hämta in fler uppgifter och yttranden från utfärdaren jämfört med före lagändringen (se avsnitt 2.3). Försäkringskassan behöver bedöma om den försäkrade, för att kunna bruka bilen, har behov av en personbil som är särskilt lämpad och som har särskilda originalmonterade anordningar (jämför 52 kap. 18 b-c SFB). Försäkringskassan behöver bedöma om åtgärder hade kunnat undvikas om den försäkrade utnyttjat rätten till bidrag enligt 52 kap. 18 b eller 18 c (jämför 52 kap. 19 a SFB). Försäkringskassan behöver bedöma om bilen är olämplig med hänsyn till den anpassning som behövs (jämför 52 kap. 19 andra stycket SFB). Detta har bl.a. lett till ett utökat behov av utprovning av anpassning och mer komplexa bedömningar (se avsnitt 2.5.1 och 2.5.2). Före lagändringen kunde anpassningsbidrag nekas om bilen vara uppenbart olämplig med hänsyn till den anpassning som behövs. Möjligheterna att neka anpassningsbidrag när bilvalet ledde till avsevärt högre anpassningskostnader var då inte så stora. Försäkringskassan behöver bedöma om den försäkrade har rätt till anpassningsbidrag till kostnader för körträning före anpassning när den försäkrade har ansökt om detta. Genom att Försäkringskassan fått möjlighet att begära att den försäkrade ger in fler än ett kostnadsförslag på anpassning (4 a förordningen [2010:1745]) har ytterligare administration tillkommit eftersom Försäkringskassan inte tidigare kunde begära att den försäkrade skulle ge in fler än ett kostnadsförslag (se avsnitt 2.5.3). Försäkringskassan villkorar besluten om tilläggsbidragen. Detta eftersom bidragen beviljas om den sökande köper en bil som uppfyller kraven för respektive bidrag, som exempelvis att bilen ska innehålla vissa särskilda originalmonterade anordningar, vara särskilt lämpad osv. De villkorade besluten ger upphov till samtal från försäkrade som inte hittar eller inte har råd att köpa en sådan biltyp som beslutet villkorats med. Försäkringskassan kontrollerar att den försäkrade har följt angivna villkor i beslutet om tilläggsbidrag, när den försäkrade har köpt bilen och begär att bidraget ska betalas ut. Har den försäkrade inte följt dessa återkallas beslutet om tilläggsbidrag. Försäkringskassan behöver i högre utsträckning administrera funktionskontroller jämfört med före lagändringen. Efter lagändringen ska en funktionskontroll av genomförda anpassningar genomföras om det inte är uppenbart obehövligt. Om den försäkrade vägrar att medverka till en funktionskontroll ska Försäkringskassan numera besluta om återbetalning av delar av det beviljade anpassningsbidraget. Före lagändringen var funktionskontrollen frivillig. 2.5.1 Bedöma om bilen är olämplig konsekvenser för Försäkringskassans administration Försäkringskassan behöver bedöma om bilen är olämplig med hänsyn till den anpassning som behövs (jämför 52 kap. 19 andra stycket SFB). Vid lagändringen ändrades kravet från uppenbart olämplig till olämplig. Före lagändringen krävdes det därför betydligt mer för att bilen skulle anses vara olämplig och möjligheterna att neka anpassningsbidrag, när bilvalet ledde till avsevärt högre anpassningskostnader,

11 (22) var då inte så stora. I och med lagändringen har det därför tillkommit ett antal moment i handläggningen som inte förekom i någon större omfattning tidigare. Om den försäkrade väljer en bil som inte uppfyller utfärdarens rekommendationer informerar Försäkringskassan den försäkrade om vilka konsekvenser det kan få om bilen skulle anses vara olämplig med hänsyn till den anpassning som behövs. Om den försäkrade ändå står fast vid sitt bilval behöver Försäkringskassan, för att bedöma om bilen kan anses olämplig med hänsyn till den anpassning som behövs, bl.a. utreda om bilvalet medför betydande merkostnader för anpassningen. Finns det inte tillräckliga uppgifter för att avgöra detta behöver Försäkringskassan hämta in prisuppgifter på vad det kostar att efteranpassa en sådan typ av bil som uppfyller utfärdarens rekommendationer. När den försäkrade har lämnat in kostnadsförslag på vad det kostar att anpassa den typen av bil som han eller hon har valt jämförs anpassningskostnaderna med vad det kostar att efteranpassa en sådan typ av bil som utfärdaren har rekommenderat för att bedöma om merkostnaderna är betydande. Därefter behöver Försäkringskassan bedöma om den valda bilen är olämplig med hänsyn till den anpassning som behövs. 2.5.2 Ökat behov av utprovningar utfärdarens förutsättningar och konsekvenser för Försäkringskassans administration Behovet av att genomföra utprovningar har ökat eftersom utfärdaren efter lagändringen fick ett större uppdrag (se avsnitt 2.3). Såväl Trafikverket som Mobilitetscenter är dock i många fall beroende av anpassningsföretag för att genomföra utprovningar för att kunna bedöma anpassningsbehovet. I juni 2018 meddelade Trafikverket och Mobilitetscenter att anpassningsföretagen fått ett sämre utbud av demobilar. Detta har påverkat Trafikverkets och Mobilitetscenters möjligheter att göra utprovningar hos anpassningsföretagen eftersom de i många fall har gjort utprovningarna i demobilar. Trafikverket bedömer behovet av anpassning inom ramen för sin uppdragsverksamhet och finansierar sin verksamhet genom avgiftsförordningen (1992:191). Avgifterna beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning) (jämför 5 andra stycket förordningen [1992:191]). I september 2018 meddelade anpassningsföretagen att de kommer ta betalt för att Trafikverket ska göra utprovningar hos dem. Anpassningsföretagen har sedan dess debiterat Trafikverket i flera ärenden när Trafikverket behövt göra utprovningar hos dem. Enligt den överenskommelse om ersättning med anledning av bilstödsutredningar som träffats mellan Försäkringskassan och Trafikverket får Trafikverket anlita underleverantörer eller annan än egen personal för genomförande av delar av tjänsten. Försäkringskassan behöver dock i förväg godkänna att så görs. (Jämför Överenskommelse mellan Försäkringskassan och Trafikverket avseende utredning av anpassningsbehov och funktionskontroll i bilstödsärenden) Efter att anpassningsföretagen börjat ta betalt för Trafikverkets medarbetare att utföra utprovningar har följande exempel på kostnader angetts i kostnadsförslag från företagen: hyra av bil med anpassning för testtillfället, tid för tekniker att ställa i

12 (22) ordning bil före utprovning, projektledares tid före Trafikverkets utprovning, projektledares och teknikers tid under Trafikverkets besök, tid för att återställa bilen samt kostnader som Försäkringskassan bedömer avser produktutvecklingskostnader. I vissa fall har Försäkringskassan inte ersatt kostnader vid en utprovning när Trafikverket har behövt anlita underleverantörer eller annan än egen personal för genomförande av tjänsten. Det har inneburit att Trafikverket i vissa ärenden inte kunnat genomföra utprovningar hos vissa anpassningsföretag till följd av att Försäkringskassan inte har gått med på att ersätta kostnaden. Att Försäkringskassan, i de enskilda fallen, behöver ta ställning till om Försäkringskassan kan ersätta kostnaderna för utprovning har inneburit en ökad administration och det har förlängt handläggningstiderna. Mobilitetscenter ersätts enligt en avtalad timkostnad och för kostnader för resor som godkänts av Försäkringskassan. Mobilitetscenter kan således inte därutöver, enligt det nu gällande avtalet, få ersättning för eventuella kostnader som är hänförliga till att de behöver genomföra viss del av utprovningen på ett anpassningsföretag. En annan aspekt när det gäller att utprovningarna numera i större omfattning behöver göras hos anpassningsföretag är att kraven på opartiskhet och objektivitet kan vara svåra att upprätthålla. Försäkringskassan bedömer att den omständigheten att utprovningar numera i större omfattning behöver göras och att Trafikverket behöver göra dessa hos anpassningsföretag riskerar leda till att Försäkringskassan beviljar mer i anpassningsbidrag än nödvändigt. Försäkringskassan bedömer också att detta förfarande resulterar i att bilstödsärenden behöver kompletteras i större utsträckning än vad som hade varit fallet om Trafikverket hade tillgång till egen testutrustning och den kompetens som krävs för att utföra uppdraget i egen regi. Det resulterar också i onödiga väntetider eftersom det är fler aktörer inblandade. 2.5.3 Fler än ett kostnadsförslag Försäkringskassan har sedan lagändringen möjlighet att begära in fler än ett kostnadsförslag när det behövs för bedömningen av anpassningsbidragets storlek (jämför 4 a förordningen [2010:1745]). Tidigare rekommenderade Försäkringskassan att den försäkrade skulle lämna in fler än ett kostnadsförslag, även om Försäkringskassan inte kunde kräva det. Att Försäkringskassan kan begära fler än ett kostnadsförslag innebär att Försäkringskassan, när mer än ett kostnadsförslag kommit in, haft ett bredare underlag för sitt beslut om anpassningsbidragets storlek. Det har sannolikt också lett till längre handläggningstider. Detta till följd av att den försäkrade kan behöva prova ut anpassning vid fler än ett anpassningsföretag och till följd av att det ingår fler moment för Försäkringskassan som bl.a. berott på svårigheter för såväl den försäkrade som Försäkringskassan att hämta in fler än ett kostnadsförslag. I förarbetena bedömdes att kravet på förtydligade kostnadsförslag och möjligheten för Försäkringskassan att begära in två kostnadsförslag bl.a. skulle förbättra priskonkurrensen på marknaden (jämför prop. 2016/17:4 s. 78). I vissa fall har det emellertid varit svårt för den försäkrade att hämta in fler än ett kostnadsförslag för att vissa anpassningsföretag inte lämnar kostnadsförslag när den försäkrade redan begärt

13 (22) kostnadsförslag från ett annat anpassningsföretag. Detta har inneburit att Försäkringskassans administration också har ökat eftersom Försäkringskassan behövt påminna och ha samtal med den försäkrade om att komma in med ytterligare kostnadsförslag. När den försäkrade trots försök inte haft möjlighet att komma in med ytterligare kostnadsförslag har Försäkringskassan behövt göra prisförfrågningar till anpassningsföretag. Sådana förfrågningar har också behövts när den försäkrade lämnat in fler än ett kostnadsförslag, men det trots dessa finns tveksamheter om anpassningskostnaderna är rimliga och det inte är lämpligt att begära in fler kostnadsförslag från den försäkrade. Att Försäkringskassan fått in fler än ett kostnadsförslag i fler ärenden jämfört med före lagändringen har även inneburit att Försäkringskassan oftare behövt bedöma om den totala kostnaden är rimlig för de anpassningsåtgärder som den försäkrade behöver. Detta eftersom det oftare har funnits fler än ett kostnadsförslag i det enskilda fallet. Även dessa tillkommande moment har sannolikt inneburit att handläggningstiderna blivit längre. 2.6 Förändringar till följd av lagändringen som lett till en förenklad administration för Försäkringskassan Införandet av tilläggsbidrag för särskilda originalmonterade anordningar har inneburit att Försäkringskassan inte behöver utreda merkostnader till följd av en ändring eller en anordning som finns i bilen vid köpet i lika stor utsträckning som tidigare. Den försäkrade får numera kännedom om vilka åtgärder Försäkringskassan överväger att bevilja anpassningsbidrag till redan i samband med beslutet om inköpsbidrag. Före lagändringen avvaktade vissa försäkrade med att köpa bil tills dess att de hade fått beslutet om anpassningsbidrag. Det fick i vissa fall som konsekvens att den som beviljats inköpsbidrag inte använde bidraget inom sex månader, från det att denne fått besked om att bidraget kan betalas ut, för att Försäkringskassan inte hade beslutat om anpassningsbidraget inom denna tid. Det var relativt vanligt att den försäkrade därefter ansökte om inköpsbidrag och det medförde viss onödig administration eftersom Försäkringskassan på nytt fick ta ställning till om de grundläggande förutsättningarna för rätt till bilstöd var uppfyllda och därutöver, om det var aktuellt, bedöma om den försäkrade hade rätt till anskaffningsbidrag. Kraven på bilens ålder och körsträcka som infördes i 52 kap 19 tredje stycket SFB har skapat en större förutsägbarhet för de försäkrade som ansöker om inköpsbidrag och anpassningsbidrag och har underlättat Försäkringskassans bedömningar. Detta eftersom anpassningsbidrag för en ändring av bilen eller för att skaffa en särskild anordning på bilen kan lämnas om bilen inte är äldre än fyra år och inte har framförts mer än 6 000 mil. Om bilen är äldre eller har gått längre krävs det särskilda skäl för att anpassningsbidrag ska kunna lämnas. Tidigare var Försäkringskassans möjligheter att neka anpassningsbidrag med hänsyn till fordonets ålder mycket begränsade och det fick som konsekvens att bilar anpassades som sannolikt inte skulle hålla under en period av nio år (jämför prop. 2016/17:4 s. 61).

14 (22) 2.7 Genomförda och pågående åtgärder i syfte att förenkla administrationen Efter lagändringen har Försäkringskassan uppmärksammat ett antal områden där handläggningen i bilstödsärenden inte fungerat tillfredställande. Där Försäkringskassan och Trafikverket på egen hand kunnat påverka ordningen för handläggningen har åtgärder vidtagits för att komma till rätta med problemen. Det har rört långa handläggningstider, inte tillräckligt stöd till den försäkrade i valet av bil och att Försäkringskassan och Trafikverket inte haft samma syn på kostnadseffektivitet vilket resulterat i onödiga kompletteringar. De gemensamma åtgärderna har syftat till att få en effektivare ordning av, den mellan myndigheterna gemensamma, bilstödsprocessen och tydliggöra Trafikverkets uppdrag gentemot Försäkringskassan. Resultatet av förbättringsarbetet har till stor del inarbetats i myndigheternas gemensamma överenskommelse. Nedan följer en beskrivning av de mer omfattande vidtagna åtgärderna. Processen för att administrera funktionskontroller har effektiviserats. Nya rutiner har tagits fram för att undvika onödiga kompletteringar mellan myndigheterna. I delyttrandet lämnar Trafikverket exempel på biltyper som uppfyller deras rekommendationer om lämpligt bilval. Det har tydliggjorts att Trafikverket ska bedöma behovet av anpassning och lämna rekommendationer om lämpligt bilval utifrån ett kostnadseffektivt förhållningssätt. Försäkringskassan förser Trafikverket med ett prognosticerat inflöde av ärenden. Det har tydliggjorts i överenskommelsen inom vilken tid Trafikverket ska besvara Försäkringskassans frågor. Det pågår också ett arbete med syfte att minska antalet handläggningsmoment och överlämningar mellan myndigheterna och på så sätt effektivisera, den mellan myndigheterna gemensamma, bilstödsprocessen. 3. Lagändringens effekt på handläggningstider 3.1 Inflöde och balanser Antalet ansökningar om grundbidrag minskade under 2017 och första halvåret av 2018 jämfört med tidigare år. Samtidigt som antalet ansökningar minskade så ökade balanserna för ärenden om inköpsbidrag. Ett skäl till det är att utredningen av anpassningsbehovet numera genomförs innan Försäkringskassan beslutar om inköpsbidrag. I december 2017 påbörjades dessutom en förändring i Försäkringskassans ärendehanteringssystem. Förändringen innebär att det enskilda ärendet är öppet en längre tid än tidigare.

15 (22) Figur 3. 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Ansökningar och balanser Ansökningar om grundbidrag Pågående ärenden Figur 3 visar förhållandet mellan antalet ansökningar och pågående ärenden om inköpsbidrag från januari 2016 fram till förändringen av Försäkringskassans ärendehanteringssystem i december 2017. Figuren visar att antalet pågående ärenden om inköpsbidrag ökade under 2017. Orsaken till det är att beslutet om inköpsbidrag fattas efter att utredningen av anpassningsbehovet genomförts. En annan orsak är att utfärdaren efter lagändringen har haft svårigheter att utfärda yttranden inom skälig tid. De uppföljningar som Försäkringskassan genomfört av ärenden som är hos utfärdare för utredning inför delyttrande visar att Försäkringskassan inte tagit emot delyttrande inom två månader i en förhållandevis hög andel av dessa ärenden. Uppföljningarna har visat att det förekommit handläggningstider för utfärdande av delyttrande om upp till 14 månader. Härutöver kan ökningen av antalet moment i handläggningsprocessen ha bidragit till det ökade antalet pågående ärenden. Samtidigt som antalet pågående ärenden har ökat har antalet ansökningar om grundbidrag (inköpsbidrag) minskat.

16 (22) Figur 4. 800 Pågående ärenden om inköpsbidrag 700 600 500 400 300 200 100 0 Figur 4 visar utvecklingen av antalet pågående ärenden om inköpsbidrag från januari 2014 till december 2017 då förändringen i IT-stödet genomfördes. 3.2 Handläggningstider Handläggningstiderna har ökat sedan lagändringen, såväl i ärenden om enbart grundbidrag som i ärenden om grundbidrag och anpassningsbidrag. Tabell 2 Handläggningstid i dagar* Från ansökan till beslut om grundbidrag** Från ansökan till utbetalat anpassningsbidrag*** Från ansökan till beslut om grundbidrag och tilläggsbidrag C Från ansökan till beslut om grundbidrag, tilläggsbidrag A och eventuellt tilläggsbidrag B/C Före lagändring Efter lagändring 45 (590) 94 (152) 299 (518) 389 (211) - 160 (41) - 271 (396) * Antalet ärenden inom parentes. ** Ärenden om grundbidrag och eventuellt anskaffningsbidrag, men inte tilläggsbidrag eller anpassningsbidrag där grundbidrag beviljats. ***Ärenden om grundbidrag, anpassningsbidrag och eventuellt anskaffningsbidrag. Ärenden efter lagändringen omfattar även tilläggsbidrag. Tabell 2 visar att tiden från ansökan till beslut om inköpsbidrag har fördubblats efter lagändringen, jämfört med året före, för de som inte behöver anpassa sin bil. Handläggningsprocessen i dessa ärenden har inte påverkats av lagändringen. Orsaken till de ökade handläggningstiderna är sannolikt Försäkringskassans utökade uppdrag i ärenden om inköps- och anpassningsbidrag vilket resulterat i fler pågående ärenden. Ökade balanser har sannolikt haft en negativ effekt på Försäkringskassans

17 (22) förutsättningar att vara drivande i samtliga typer av ärenden. Samtidigt har Försäkringskassan haft en relativt hög personalomsättning i bilstöd efter lagändringen vilket också kan vara en orsak till ökade handläggningstider. Tabellen visar också att tiden från ansökan till färdiganpassad bil har blivit cirka tre månader längre efter lagändringen jämfört med före lagändringen. Det tog ungefär ett år och en månad från ansökan till att den försäkrade fått inköpsbidrag och anpassningsbidrag utbetalat för de som ansökte under 2017. Försäkringskassan bedömer dock att denna tid kan komma att minska när de förbättringsåtgärder som genomförts eller håller på att genomföras börjar få effekt. I tiden från ansökan till utbetalat anpassningsbidrag (389 dagar efter lagändringen) är flera olika aktörer involverade. Tiden innefattar utredning av Försäkringskassan, utredning av utfärdare, i vissa fall tid för vårdgivare att lämna medicinska underlag, tid för den försäkrade att precisera sin ansökan och köpa bil samt tid för anpassningsföretag att erbjuda möjlighet till utprovning (i de flesta ärenden), lämna kostnadsförslag och anpassa bilen. Det tar i genomsnitt 49 dagar för den försäkrade att köpa bil från det att denne fått sitt beslut om inköpsbidrag. Utfärdarens utredning för att utfärda delyttrande, yttra sig över bilvalet och yttra sig över kostnadsförslag tar i genomsnitt 101 dagar. Eventuell tid för att komplettera yttranden innefattas inte i den tiden. 4. Ökade kostnader för Försäkringskassans och utfärdarens bilstödsutredningar Försäkringskassans kostnad per bilstödsbeslut (styckkostnad) har ökat sedan lagändringen. Styckkostnaden under september 2017 till och med augusti 2018 var 59 % högre jämfört med 2016. Styckkostnaden under 2016 var 8 082 kronor, under 2017 var den 13 215 kronor och under september 2017 till och med augusti 2018 var den 12 871 kronor. I styckkostnaden ingår inte kostnader som tas från bilstödsanslaget, t.ex. kostnader för utfärdarens yttranden. Orsaken till den ökade styckkostnaden är sannolikt att det är fler moment i handläggningsprocessen jämfört med före lagändringen. Härutöver har Försäkringskassan haft en förhållandevis hög personalomsättning i bilstöd under den aktuella perioden. Upplärning av ny personal ökar också styckkostnaden. Utgifterna för utfärdarens yttranden har också ökat sedan lagändringen. Utgifterna för 2018 var 82 procent högre än utgifterna för 2016 trots att antalet ansökningar om grundbidrag minskade med 30 procent mellan 2015 och 2017. Orsaken till de ökade utgifterna är sannolikt utfärdarens utökade uppdrag som bl.a. innefattar ett stärkt stöd till den försäkrade i valet av lämplig bil. Tabell 3 Utgifter för yttranden från utfärdare 2016 2017 2018 Trafikverket 4 404 181 4 594 100 7 455 000 Mobilitetscenter 1 172 008 1 319 843 2 675 326 Totalt 5 576 189 5 913 943 10 130 326

18 (22) 5. Möjliga insatser för att minska administrationen för Försäkringskassan Regeringen ser över om Trafikverket kan ges andra förutsättningar för att utföra sitt uppdrag Som tidigare nämnts bedömer Trafikverket behovet av anpassning och genomför funktionskontroller inom ramen för sin uppdragsverksamhet och finansierar sin verksamhet genom avgiftsförordningen (1992:191). Avgifterna beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning) (jämför 5 andra stycket förordningen [1992:191]). Om Trafikverket fick andra förutsättningar för sitt uppdrag skulle det kunna möjliggöra att Trafikverket kan avsätta mer resurser till gemensamt utvecklingsarbete vilket skulle snabba på insatser rörande befintliga och kommande utvecklingsområden. Det skulle också kunna ge möjligheter för myndigheten att införskaffa testutrustning för utredning av anpassningsbehov och nödvändig kompetens. Likt vad som framhålls i promemorian Ds 2015:9 anser Försäkringskassan att en viktig förutsättning för att Trafikverket ska kunna utföra sitt uppdrag på ett bra sätt är att de förfogar över den nödvändiga kompetensen (jämför Ds 2015:9 s. 108). Försäkringskassan borde kunna få svar från Trafikverket i ett tidigare skede om Trafikverket hade fått förutsättningar för att på egen hand kunna genomföra utprovningar med de försäkrade. Detta borde i sin tur få en positiv inverkan på handläggningstiderna i bilstödsärenden. Exempelvis behöver Trafikverket i dagsläget hitta en tid som passar medarbetaren på Trafikverket, den försäkrade, samt medarbetare på anpassningsföretag. Om Trafikverket haft förutsättningar för att själva göra en utprovning med den försäkrade hade de kunnat styra över utprovningstillfället och inte vara beroende av att ett anpassningsföretag också närvarar. En sådan ordning skulle också minska risken att Försäkringskassan, till följd av Trafikverkets beroende till anpassningsföretagen, beviljar mer i anpassningsbidrag än vad som är nödvändigt utifrån den försäkrades anpassningsbehov. Om Trafikverket haft tillgång till testutrustning för att i egen regi kunna besvara Försäkringskassans frågor i bilstödsärenden skulle Trafikverkets förslag till anpassningslösningar ändå kunna skilja sig åt mot anpassningsföretagens förslag till lösningar i de kostnadsförslag som den försäkrade lämnar. Det är rimligt att anta att Trafikverket aldrig kommer kunna tillhandahålla alla de typer av anpassningslösningar som förekommer på anpassningsmarknaden eftersom företagen utvecklar nya lösningar över tid. Det är också naturligt att anpassningsföretagen sinsemellan föreslår olika typer av anpassningslösningar eftersom de har olika lösningar för olika behov. Vinsterna med en ordning där Trafikverket har tillgång till testutrustning bör dock vara stora i majoriteten av de anpassningsärenden där Trafikverket yttrar sig, bl.a. för handläggningstiderna. Med en sådan ordning kan det bli enklare att upprätthålla kraven på objektivitet och opartiskhet, jämfört med den nuvarande ordningen. Eftersom ett bilstödsärende pågår under en förhållandevis lång period har Trafikverket möjlighet att delfakturera Försäkringskassan vid tre tillfällen, när Försäkringskassan bedömer att uppdraget avseende delyttrande är slutfört, när uppdraget avseende tekniskt yttrande är slutfört, samt när funktionskontrollen är

19 (22) genomförd. Administrationen kring detta som bl.a. innebär att Försäkringskassan behöver meddela Trafikverket att delfakturering kan ske vid tre tillfällen (se bilaga 1) skulle kunna undvikas om Trafikverket fick andra förutsättningar och inte längre finansierade sin verksamhet genom avgiftsförordningen (1992:191). Rättsligt stöd för en effektiv kommunikation med utfärdaren Försäkringskassans möjligheter att behandla personuppgifter styrs, förutom av EU:s dataskyddsförordning (2016/679) 1, även av 114 kap. SFB och den tillhörande förordningen (2003:766) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration. Av 114 kap. 24 SFB framgår att personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till andra än den registrerade själv endast om det behövs för något av de sekundära ändamål som anges i 8 och 9 i samma kapitel. Hänvisningen till 8 och 9 medför att det oftast krävs en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet eller en bestämmelse om att uppgifter får lämnas, för att Försäkringskassan ska få lämna ut uppgifter elektroniskt. För att Försäkringskassan ska kunna lämna ut uppgifter på medium för automatiserad behandling till Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens, krävs alltså antingen en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet (en bestämmelse med innebörden att uppgifter ska lämnas till Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens) eller en bestämmelse om att uppgifter får lämnas på medium för automatiserad behandling till Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens (jämför 4 a 5 förordningen [2003:766] om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration). I dagsläget finns inga sådana bestämmelser. Utan lag- eller förordningsstöd enligt ovan kan Försäkringskassan inte lämna försäkringsuppgifter på medium för automatiserad behandling till Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens, vilket innebär att det inte heller finns stöd för att lämna uppgifter per e-post, varken känsliga personuppgifter eller andra försäkringsrelaterade personuppgifter. Begreppet medium för automatiserad behandling omfattar även utlämnande per e-post (jämför prop. 2002/03:135 s. 97 Behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration). Det innebär att Försäkringskassan använder post och telefon i kommunikationen med utfärdaren. Om Försäkringskassan hade fått förutsättningar att lämna uppgifter per e- post hade handläggningstiderna i bilstödsärenden kunnat kortas ner och det hade möjliggjort en enklare och snabbare service gentemot den försäkrade. 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.

20 (22) Referenser Ds 2015:9 Ett reformerat bilstöd. Försäkringskassans vägledning (2003:1) Bilstöd till personer med funktionsnedsättning, version 11. Prop. 2016/17:4. Ett reformerat bilstöd. Regeringens proposition. Överenskommelse mellan Försäkringskassan och Trafikverket avseende utredning av anpassningsbehov och funktionskontroll i bilstödsärenden. (Överenskommelsen är undertecknad av Försäkringskassan 2018-08-15, av Trafikverket 2018-08-13).

21 (22) Bilaga 1 Figurbeskrivning till figur 1 Handläggningsprocess före lagändringen 2 : 1) Ansökan kommer in till Försäkringskassan. 2) Försäkringskassan utreder försäkringstillhörighet, förflyttningssvårigheter, bidragsgrupp samt rätt till grundbidrag och anskaffningsbidrag. 3) Försäkringskassan beslutar om grundbidrag och anskaffningsbidrag. Försäkringskassan begär tekniskt yttrande från utfärdaren. Försäkringskassan begär också kostnadsförslag på efteranpassning från den försäkrade. 4) Den försäkrade köper bil. 5) Försäkringskassan betalar ut grundbidrag och anskaffningsbidrag. 6) Den försäkrade skickar kostnadsförslag på efteranpassning till Försäkringskassan. Försäkringskassan bedömer kostnadsförslagen och skickar dem vidare till utfärdaren. 7) Utfärdaren utreder behov av anpassning. 8) Utfärdaren lämnar tekniskt yttrande. 9) Försäkringskassan bedömer rätt till anpassningsbidrag och beslutar om anpassningsbidrag, beslutet villkoras. 10) Den försäkrade låter anpassa sin bil. 11) Försäkringskassan betalar ut anpassningsbidrag. Försäkringskassan skickar erbjudande om funktionskontroll till den försäkrade. 12) Utfärdaren gör i ett fåtal fall en funktionskontroll av den anpassade bilen. 13) Ärendet avslutas. Handläggningsprocess efter lagändringen: 1) Ansökan kommer in till Försäkringskassan. 2) Försäkringskassan utreder bl.a. försäkringstillhörighet, förflyttningssvårigheter och bidragsgrupp. 3) Försäkringskassan begär delyttrande från utfärdaren. 4) Utfärdaren utreder lämplig bil, behov av anpassning och särskilda originalmonterade anordningar. 5) Utfärdaren lämnar delyttrande. 6) Försäkringskassan värderar delyttrandet. 7) Försäkringskassan begär att den försäkrade ska precisera sitt bilval (och eventuellt komplettera sin ansökan) och skickar kopia av delyttrandet till den försäkrade. Försäkringskassan meddelar också utfärdaren att delyttrandet har skickats till den försäkrade. 8) Den försäkrade preciserar sitt bilval och kompletterar sin ansökan om det behövs. 9) Försäkringskassan begär ett yttrande från utfärdaren om bilvalet. 10) Utfärdaren bedömer om bilvalet uppfyller rekommendationerna. 11) Utfärdaren lämnar ett skriftligt yttrande om bilvalet. 12) Försäkringskassan bedömer om bilvalet är lämpligt. 13) Försäkringskassan begär kostnadsförslag på efteranpassning från den försäkrade. 14) Den försäkrade skickar in kostnadsförslag. Försäkringskassan bedömer kostnadsförslagen. Försäkringskassan skickar en begäran om slutligt yttrande till utfärdare tillsammans med kostnadsförslagen. 15) Utfärdaren bedömer om kostnadsförslagen innehåller den anpassning den försäkrade behöver och om anpassningen i kostnadsförslaget är dyrare eller mer avancerad än nödvändigt. 16) Utfärdaren lämnar ett slutligt yttrande. 17) Försäkringskassan bedömer rätt till inköpsbidrag och vilka anpassningsåtgärder som är nödvändiga och tillräckliga för att den försäkrade ska kunna bruka bilen. Försäkringskassan beslutar om inköpsbidrag (grundbidrag, anskaffningsbidrag och tilläggsbidrag) och villkorar beslutet. Försäkringskassan informerar den försäkrade till vilken anpassning Försäkringskassan överväger att bevilja anpassningsbidrag. Försäkringskassan meddelar också utfärdaren att beslut om inköpsbidrag har fattats. 2 Det förekom i vissa fall att momenten utfördes i annan ordning, t.ex. att moment 6-9 utfördes före moment 4-5

22 (22) 18) Den försäkrade köper bil. 19) Försäkringskassan bedömer om den försäkrade har följt villkoren i beslutet om inköpsbidrag och betalar i så fall ut inköpsbidrag. Om den försäkrade inte har följt samtliga villkor får beslutet återkallas helt eller delvis. 20) Försäkringskassan beslutar om anpassningsbidrag, beslutet villkoras. 21) Den försäkrade låter anpassa sin bil. 22) Försäkringskassan bedömer om den försäkrade har följt villkoren i beslutet om anpassningsbidrag och betalar i så fall ut anpassningsbidrag. Om den försäkrade inte har följt samtliga villkor får beslutet återkallas helt eller delvis. Försäkringskassan skickar en beställning av funktionskontroll till utfärdare, men inte om det är uppenbart att det inte behövs en funktionskontroll. 23) Utfärdaren gör en funktionskontroll tillsammans med den försäkrade. 24) Ärendet avslutas. Försäkringskassan meddelar utfärdaren att ärendet avslutats.