Välkommen till Nyhetsbrev nr 23-2018 från Kalle Eriksson och Bjäreförlaget. Skålgropar på berghäll. En hälsning till oss från forntidens bjärebor. Snart dags för den 9:e månaden. Strax dags att vända blad i almanackan. Det är dags för den 9.e månaden. Nionde???!!! Namnet på månaden kommer från latinet. Innan vi fick den gregorianska kalendern var november den 9:e av årets månader. Ändringen kom till år 152 F.Kr, då de gamla romarna flyttade nyåret två månader bakåt. I Sverige kallades månaden förr Vintermånad. I Danmark var namnet Slaktemånad. I japan Shimo tsuki, som betyder Frostmånad. Namnet Vintermånad i gamla svenska kalendrar har sin förklaring i, att när den månaden var här, skulle skördearbetet var klart. Minns du november 1995? Då drabbades södra Sverige av en våldsam snöstorm den 17:e. Månaden gjorde det året skäl för sitt namn - Vintermånad. Finns det minnesvärda novemberdagar i vår historia? Om vi ställt frågan till vår föräldrageneration eller farföräldrageneration - skulle de omedelbart ha svarat: "Stilleståndsdagen". Den dagen upphörde det fruktansvärda blodbadet som vi kallar Första världskriget. Detta ofattbart grymma och tragiska krig, när soldater i europeiska och utomeuropeiska - länder blev beordrade att döda varandra i hundratusental. Nej. Miljontal!!!
När den officiella signalen eld upphör blåstes på alla fronter 11/11 kl. 11 hade detta världskrig krävt 22 miljoner människors liv!!! Detta fasansfulla krig, som skulle "sätta stopp för alla krig", men som i stället kom att bli en av orsakerna till en ny tragedi: 2:a världskriget. Tankar i november. Nu är den stolta vår utsprungen Den vår de svaga kalla höst. Så hurtigt skaldade Erik Axel Karlfeldt om hösten. Det där tyckte Nils Hasselskog var alltför hurtfriskt, och diktade 1935 följande förvanskning: Nu är den dystra höst utbruten Som E.A. Karlfeldt kallar vår. "En härlig månad" Vad finns mer att säga om månaden November? Jag tar hjälp av dåvarande TV-mannen Christoffer Barnekow: "Det är en härlig månad för inomhusbruk. Man äter gott, gås till exempel, sitter och kurar och tar hastiga promenader. Det fina med november är, att den är så kravlös. Ingen hets som i december eller på våren och sommaren då man måste göra så mycket. I november är det legitimt att deppa. Det är bra för då deppar man inte. Bäst är november på Irland. Där är vädret ännu sämre än här. Blåst och regn hela tiden, fast inte så kallt. Där sitter man med fördel på puben med en guinness och hör regnet piska mot rutan". Gropar som förbryllar Bland de spår som forntidens människor lämnade efter sig är skålgroparna något som fortfarande orsakar visst huvudbry bland arkeologer åtminstone i vissa avseenden. Vilket syfte och användningssätt hade dess gropar? Groparna anses ha tillkommit under den yngre stenåldern och en bit in under bronsåldern. Arkeologerna menar, att dessa små gropar kan ha någon form av religiös betydelse. Kanske ett inslag i en fruktbarhetskult. V. Karups socken är den socken på bjärehalvön, som har den rikaste förekomsten av skålgropar. Kända platser är Drottninghall i V. Karup, Flata Kull vid Glimminge Plantering samt i byn Vasalt. 1986 upptäcktes det som betraktas som den rikaste förekomsten av skålgropar på bjärehalvön. Det var på en åker i Stora Nötte. Där fann man på en sten över 80 skålgropar och dessutom några rännformiga fördjupningar. Min boklåda Boktitel 0rd.pris Rea-på-rea-pris Så blev Båstad tennis 225 60 Bilder av ett sekel i Bjäre Slutsåld Vår bjärehistoria i bild 350 70 Bjärebor berättar om Bjäre Slutsåld Strövtåg i Bjäres historia 350 70 NÄRA HAVET trivs jag bäst 350 Ny Enstaka ex. av de böcker som är slutsålda hos mig, kan ev. finnas hos någon av våra återförsäljare bl.a. bokhandel i Båstad, Laholm och Ängelholm. Av de böcker som INTE är slutsålda, återstår endast ett fåtal ex. Funderar du på att använda någon bok som julklapp, är därför mitt tips att inte vänta.
Olycka vid Hovs Hallar Jag vandrar ofta längs bjärekusten praktiskt taget dagligen. När jag vandrar vid Hovs Hallar oftast uppe på klippavsatsen och nära de platser, där det finns branta stup ner till de klapperstensfält, som finns där långt nere. Det är fritt fram att vandra ända ut på kanterna vid dessa stup. Inga skyddande hinder finns. Jag slås av tanken, att jag inte kan påminna mig, att jag har hört talas om någon olycka genom att någon fallit ner i bråddjupet. Min blick faller bl.a. på den höga och lite rödaktiga klippa, som sticker upp ur havet alldeles intill de yttersta klipporna: Klippan har av ortsborna fått ett namn: Röe Hall. Under vackra sommardagar är klippan befolkad med unga badande. De modigaste dyker uppifrån höjden. Inte heller på eller vid Röe Hall kan jag påminna mig ha hört talas om fall-olyckor. Men: Så hittar jag i en samling tidningsurklipp, som en gång tillhört läraren i Svenstad, Erik Pamp. Om honom jag f.ö. skrivit flera gånger i tidigare Nyhetsbrev. I pressklippet, som är från juli 1943, berättas om en olycka. Den har skett från "en klippa ute i havet". Min undring blir: Var det "Röe Hall"? Urklippet är från juli 1943. Rubrik: "Störtade från hög höjd ner i en klyfta". "En svår olyckshändelse inträffade igår vid Hovs Hallar, då en person från Varberg störtade ned från en av hallarna som han bestigit.. Bland dem som igår besökte hallarna voro även ett par yngre badgäster. Under badningen vid hallarna besteg mannen en av de ute i havet uppstickande klipporna och råkade därvid utan någon förklaring störta från hög höjd ner i en klyfta, där han blev liggande medvetslös.. På grund av klippans läge ute i havet kunde han erhålla hjälp först sedan en motorbåt från Kattvik anlände till platsen. Det visade sig då, att han erhållit mycket svåra skador och var medvetslös. Sedan den skadade förts i land och av en läkare fått den fösta vården, transporterades han till Ängelholms lasarett för vidare vård.. Han var sent igår kväll fortfarande medvetslös..." Längst ner på pressklippet har Erik Pamp gjort en anteckning med blyerts: "Dog på lasarettet" Esperantoklubb i V. Karup (Pressklipp i Erik Pamps samling, sannolikt från 1930-talet.) De två senaste vintrarna har en av studiecirklarna i Varan studerat esperanto med stor framgång. Deltagarna i denna cirkels arbete ha nyligen bildat en eperantoklubb, vari 14 medlemmar ingått, och klubben anslöt sig till Svenska Esperantoförbundet. Till styrelse valdes Thage Pettersson, Påarp, ordf., Karl Ström, v. ordf. och studieledare, Ruth Appelgren, Torekov sekr. och korresponderande, Birger Nilsson, Kollinge, v.sekr. och referent, samt Erik Hjalmarsson, Varan, kassör. Kommer du ihåg Riksmarschen? Vissa av pressklippen i Erik Pamps samlingar väcker minnen till liv. Som klippet från 1940-talet, som handlar om en gångtävling. Tävlingen anordnades av Ramsjöstrands IF. (Den föreningen kom senare att få ett nytt namn: V. Karups IF.) Att en idrottsförening, som ju normalt endast hade en gren på sitt program fotboll anordnade en tävling i gång, kan nog ses som ett uttryck för den allmänna propaganda för gångsporten, som
staten stimulerade genom att anordna den populära formen Riksmarschen. Det hela ingick i en allmän folkhälsokampanj under krigsåren. Det gällde ju att göra svenska folket till ett friskt och motståndskraftigt folk Är du som läsare tillräckligt gammal för att ha varit med under beredskapsåren, kanske du kommer ihåg Riksmarschen? Kanske har du t.o.m deltagit...??!! I så fall: skriv gärna och berätta. Även andra minnen från beredskapsåren är välkomna. Så till notisen om gångtävlingen. Som framgår av resultatlistan, drog tävlingen deltagare från ett stort område. Ängelholm, Båstad, Ö.Karup bl.a. Söndagens gångtävling i V. Karup, anordnad av Ramsjöstrands idrottsförening i samband med miljöpropagandan fingo oväntat stor tillslutning, i det att 60 deltagare startade. Prislistan fick följande utseende: Seniorer: 1) Johan Nilsson, Hov, 62 min.38 sekunder.. 2) Helge Dahl, Hov. 66,15. 3) Ragnar Johansson, Båstad 66.15.4) Ekström, Båstad. (oldboys) 72.48. Juniorer: 1) Yngve Törnqvist, Hjärnarp. 62.18. 2) Rune Andersson, Båstad 63.27. 3) I Lindell, Ö. Karup 66.30. 4) Kuno Jönsson, Ö.Karup. samma tid. 5). Nils Pettersson, Båstad 68.32. Nybörjare: 1) Åke Karlsson FK Snapphanarna, Ängelholm. 60.30. 2) Sven Becker. 63.33. 3) Malte Zachrisson, Hov. 66.48. 4) Knut Gustafsson, Ramsjöstrands IF. 71.02. Damer: 1) Alli Dahl, Hov. 35.29. 2) Sonja Lilja, Hov. 35.39. 3) Dagmar Påhlsson, Båstad. 36.17. 4) Ruth Appelgren, Ramsjö IF 41.55 Besök i V. Karups Gästgivaregård Bild från byggnaden som en gång innehållit en gästgivaregård. Någon bild från gästivaretiden finns inte av naturliga skäl... Jag fastnar för ytterligare ett pressklipp i Erik Pamps samling. Med innehållet i det får vi göra ett besök i den gästgivaregård, som en gång fanns i V. Karup. Vi får uppleva servicen till de resande, som hade behov av skjuts till nästa anhalt, dvs. nästa gästgivaregård. Vi får också uppleva, hur gästivaregården på kvällen omvandlas till en nöjesplats för traktens ungdomar. Välkommen in på ett besök i gästgivaregården. Vår guide blir den som skrev om platsen på gästgiveriets tid: "Från förstugan stiga vi in i krogrummet genom en dörr, vars målning nötts i kanten samt kring låset, under de år det insläppt en brokig mängd besökare. Vi komma in i ett rymligt men kalt möblerat rum med väggfasta bänkar
utmed väggarna, ett stort långbord vid ena långväggen samt en disk mitt emot dörren till förstugan. På disken, bakom vilken står en flicka, då för tiden kallad "ölskänkerska" äro placerade ölmuggar, erinrande om rummets främsta uppgift som ölstuga, jämväl benämnd hållstuga. Ölskänkerskan fick ej vara alltför blyg och tafatt, ty ej så sällan gick det muntert och bullersamt till, då det livande starkölet och brännvinet börjat stiga gästerna åt huvudet. Grovt och mustigt skämt kunde flöda och det var inte precis fråga om salongsspråk. Vanan att umgås med en dylik robust miljö härdade henne med tiden att med jämnmod höra och taga emot även ganska oslipade kvickheter och grovkorniga skämt. Raskt och hurtigt gick det emellertid undan med serveringen och diskningen. Rörelsen var ekonomiskt bärkraftig, i synnerhet som öl även fick säljas för avhämtning. Vi stanna en stund inne i hållstugan, där stämningen gradvis stiger i mån av antalet tömda ölmuggar, medan blåskimrande rökmoln stiga mot det mörknande taket. Vid ena bordsändan sitta vid tillfället trenne karlar, av vilka den ene är mera välklädd än de två andra samt med ett gemytligt och vänligt utseende. Det är gästgivaren själv, som är inbegripen i ett livligt samtal med sällskapet, ett par skjutsbönder. Gästgiveriet var nämligen fordom förbundet med en skjutsstationsrörelse. Härstädes voro sålunda alla bönder i Hånarp, Holmen, Södertorp, Bjäregården, samt V. Karups kyrkby skyldiga att ombesörja skjuts åt resande, vilka för en och annan timma eller ev. natt togo in på gästgivaregården för att därifrån fortsätta resan vidare, så snart hållkarlen från densamma kom med bud angående någon gästgivareskjuts. Hållkarlens sysselsättning var ej alltid odelat angenäm. Stundom kunde det inträffa, att resande anlände sent på kvällen eller natten, anhållande om skjuts till närmast belägna gästivaregård, och då måste den unge hållkarlen lämna sitt goda, varma nattläger samt i all hast kasta på sig kläderna för att därefter skyndsamt bege sig med bud till den bonde, vars tur det då var att svara för skjutsen. Det inträffade då och då, att till gästgiveriet anlände förnämare gäster, vilka önskade stanna kvar där över natten, varför gästgivaren alltid måste vara beredd att kunna mottaga, dylika resande i ett par för ändamålet avsedda gästrum. I V. Karups gästgivaregård fanns då ett stort rum, den s.k. salen som vanligtvis användes för matservering, samt även för utskänkning vid större tillströmning av besökande. Salen hade vid särskilda tillfällen även en annan uppgift för traktens ungdom. Livligt på marknadsdagen. Ungdomen var ingalunda bortskämd med något övermått av nöjen och förströelser. Båstads marknadsdag, som den tiden särskilt av ungdomen långt i förväg med förväntansfyllda tankar emotsågs, var också för gästgivaregården i V. Karup en av årets bemärkelsedagar, ej minst ur ekonomisk synvinkel. Då skulle nämligen de unga marknadsbesökarna från bygden däromkring avsluta sin dag med ett besök å gästgivaregården, där ortens fjärdingsman också var närvarande för upprätthållande av ordningen. Röd och varm for ölutskänkerskan av och an i krogrummet som en skottspole för att så snabbt som möjligt fullgöra de besökandes beställningar. När kvällen bröt in och äldre besökande avlägsnat sig vidtog en annan sysselsättning......öppnades dörren till salen för en skara väntande ungdomar. En brokig samling av stojande ungdomar, hemmadöttrar och hemmasöner, pigor och drängar, klädda i enkla men bastanta dräkter av hemvävda tyger, fyllde snart salen.
Över fiolens strängar fördes stråken taktfast till vals och polska, till "runtenom" och "galopp" m.fl. och de dansande paren kunde så för några sena, snabbt bortilande kvällstimmar, glömma vardagens mödor och mångahanda bestyr. Gästgiveriet i V. Karup finns förstås inte längre kvar. Som de allra flesta andra gästgiverier i Sverige försvann det, när hästskjutsen ersattes av andra sätt att färdas längs vägarna i landet: Bilen. Bussen. Järnvägstågen tog över. Resorna gick mycket snabbare. Avslutar som vanligt: Känner du någon som du tror skulle önska att få mina Nyhetsbrev informera gärna. Allt jag behöver är namn och e-postadress. Inför varje Nyhetsbrev brukar det ha tillkommit ett antal nya mottagare. Så är fallet även denna gång. Jag har under senaste tiden angett totalantalet mottagare till i runda tal 1 200. Det är dags att höja den siffran. Jag skall göra en ny räkning, Tidigare Nyhetsbrev hittar du på min hemsida, www.bjareforlaget.com. Vänligen Kalle Bjäreförlaget - Hallavaravägen 102-269 91 Båstad - kalle@bjarenet.com - 0431-365 332