Nord Stream - Miljökonsekvensbeskrivning för samråd enligt Esbo-konventionen

Nord Stream - Miljökonsekvensbeskrivning för samråd enligt Esbo-konventionen Nord Stream Esbo-rapport: Dokument om nyckelfråga Sjöfartssäkerhet Februari 2009 Swedish version KIP Maritime Safety

Observera: Nord Streams miljökonsekvensbeskrivning för konsultation enligt Esbokonventionen kommer häri och i hela dokumentationen såsom den inlämnats nedan att hänvisas till som Nord Streams Esborapport eller Esborapporten. Den engelska versionen av Nord Streams Esborapport har översatts till nio relevanta språk (nedan kallade översättningarna ). Om någon av översättningarna och den engelska versionen inte överensstämmer har den engelska versionen företräde.

Innehåll Sida 1 Inledning 5 1.1 Identifiering av risker 5 1.2 Riskbedömning 6 1.3 Riskhanteringssystem och riskreducering 6 2 Risker för sjöfarten 10 3 Riskbedömningar för fartygstrafiken 14 3.1 Fartygskollisioner 14 3.2 Odetonerade stridsmedel och kemiska stridsmedel 15 3.3 Trålning och risker för fiskefartyg och rörledningen 17 3.4 Fel på rörledningen 19 3.5 Konsekvensanalys Gasutsläpp 27 3.6 Krisberedskap 29 4 Sammanfattning och slutsatser 31

5 1 Inledning Ett av Nord Streams huvudsyften är att konstruera, anlägga och driva sina rörledningar på ett säkert sätt. Nord Stream inser att anläggning och drift av rörledningarna ger upphov till många risker för allmänheten, anställda hos Nord Stream, utrustning och miljö. Dessa risker och påverkan från dem varierar över projektets livscykel. Vissa risker kvarstår medan andra uppstår och försvagas. Risker och ändringar av dem kommer att övervakas och åtgärdas av Nord Stream under projektets hela livscykel. Nord Stream har ett starkt engagemang för att genomföra utförliga bedömningar av de risker som hör samman med alla projektaktiviteter. Arbetet omfattar flera steg. Först identifieras de möjliga riskerna med anläggning och drift av rörledningarna. Därefter bedöms risknivån och jämförs med vad som är acceptabelt enligt de kriterier eller den standard som gäller för projektet. För det tredje identifieras riskreducerande åtgärder, vilka vidtas i förekommande fall för att riskerna ska kunna undvikas eller reduceras till nivåer som är så låga som det är praktiskt möjligt. Enligt Esbokonventionen diskuteras endast riskerna för tredje part i följande avsnitt. "Tredje part" definieras som någon annan än uppdragsgivarna, som är Nord Stream AG och dess entreprenörer. Eftersom Nord Stream-rörledningen är en rörledning till havs, består riskerna för allmänheten huvudsakligen av möjliga effekter på besättning och passagerare på förbipasserande fartyg. 1.1 Identifiering av risker Riskidentifiering är en omfattande process för att sammanställa en inventering av projektaktiviteter som skulle kunna skada människor och/eller miljön. Kunskap om och förståelse för projektaktiviteterna, för offentliga aktiviteter och den naturliga miljön är nödvändigt för att säkerställa en riskidentifiering av hög kvalitet. Därför arbetar Nord Stream med högt kvalificerade och erfarna specialister såsom fartygskaptener och tekniska specialister inom offshore-branschen avseende design, konstruktion och drift så att alla relevanta risker kan upptäckas. Riskerna summeras i HAZID-rapporten och omfattar kategorier som utsläpp av kolväten, sprängämnen, utrustning från tredje part, föremål utsatta för högt tryck, risker i dynamiska situationer (till exempel fiskeaktiviteter och fartygstrafik), naturliga risker och miljörelaterade risker, korrosion, installation, konstruktion och samverkan mellan installationer och deras omgivning.

6 1.2 Riskbedömning Riskbedömning innebär en noggrann undersökning av identifierade risker, överväganden om sannolikheten att en skada uppstår och hur allvarlig den är, därigenom möjliggörs en bedömning av riskerna. Riskbedömningar utförs för alla stora projekt inom olje- och gasbranschen och liknande branscher, till exempel väg- och vattenbyggnad såsom motorvägar eller dammkonstruktioner. Alla identifierade risker undersöks med en kvalitativ riskbedömningsmetod. Högriskobjekten utsätts sedan för en detaljerad riskbedömning och resultaten jämförs med projektets kriterier för riskacceptans. För projektet har riskbedömningarna genomförts enligt relevanta koder, standarder och rekommenderade tillvägagångssätt från Det Norske Veritas (DNV). DNV är ett oberoende Norge-baserat konsultföretag med högt anseende som är oberoende certifieringsorgan för Nord Stream-projektet. Resultaten av riskbedömningarna används för att avgöra om lämpliga försiktighetsåtgärder har vidtagits eller om mer behöver göras för att förhindra en skada. I huvudsak används riskbedömning som en hjälp att fastställa vilka åtgärder som krävs för att riskerna ska kunna kontrolleras/hanteras på lämpligt sätt eller helt elimineras. Om risken anses oacceptabelt stor, elimineras den eller reduceras, oberoende av kostnad. Vid lägre risknivåer utvärderas kostnader och vinster i en alternativ riskreducering för att finna den mest kostnadseffektiva riskreduceringen. I de fall där risknivåerna är helt acceptabla (dvs. risken medför liten påverkan och/eller är osannolik) övervägs ingen ytterligare riskreducering. 1.3 Riskhanteringssystem och riskreducering Nord Stream har infört ett riskhanteringssystem för att effektivt övervaka och kontrollera risker, vilket även omfattar hantering av åtgärder för riskreducering. Internt har "riskägare" utsetts inom respektive ansvarsområden. De ansvarar för att proaktivt övervaka risker och att ha dem under uppsikt. Åtgärder för riskreducering vidtas under projektets alla faser. Rapportering görs med hjälp av ett riskregister. Riskrapporter hämtas från databasen för granskning av Nord Streams riskhanteringskommitté, ett s.k. "cross-functional team" (en tvärvetenskaplig grupp), och för rapportering till ledningen via säkerhetschefen. Strategier för riskreducering är under utveckling och arbete (i samarbete med riskhanteringskommittén) pågår för övervakning, utvärdering och omprövning med hjälp av riskanalytiker. Alla risker hanteras så att nivåerna kan sänkas enligt principen ALARP (as low as reasonably practicable).

7 INförande av ett integrerat HSM-ledningssystem (Health Security Environmental Management System) ska säkerställa att målen för företagets HSM-policy (hälsa, säkerhet, miljö) uppnås. HSE MS ska tillämpas i projektets alla faser. Uppbyggnaden av HSE MS baseras på Plan-Do- Check-Act-cykeln (planera-göra-kontrollera-agera), med vars hjälp HSM-riskerna i projektet kan spåras och systematiskt kontrolleras för att uppfylla kraven i HSM-policyn. Den övergripande strukturen i HSE MS följer internationell standard OHSAS 18001:1999 (Occupational Safety and Health Management System: specification) och ISO 14001:2004 (Miljöledningssystem: Krav och vägledning). Nord Stream använder en handlingsplan (QMP, Quality Management Plan) som uppfyller kraven i ISO 10005:2005. Interna arbetsprocesser definieras som organisatoriska aktiviteter för att ge stöd åt konstruktion, anläggning och drift av rörledningen. Nord Stream AG har tagit fram och tillämpat riktlinjer för kvalitetssäkring och projektcertifiering vid planering, utformning och konstruktion. Syftet är att garantera att Nord Streams rörledningssystem utformas, tillverkas, anläggs och driftsätts i enlighet med allra högsta branschstandarder. När det gäller design- och anläggningstjänster fungerar QA/QC-systemet på tre nivåer: Nord Stream AG kräver att samtliga leverantörer, tillverkare och entreprenörer använder sig av ett certifierat och fullständigt kvalitetssystem En oberoende tredjepartsexpertorganisation har anvisats av Nord Stream för att bevittna, granska och övervaka alla aspekter i projektet All verksamhet som utförs av entreprenörer eller leverantörer kommer att övervakas av Nord Streams egna experter eller av personal och inspektörer som har utsetts av Nord Stream för att övervaka och verifiera att leverantörerna lever upp till den höga standarden enligt avtal Dessa tre oberoende steg av kvalitetsgranskning utförs för att garantera att Nord Streams rörledningar utformas och byggs utifrån högsta standarder för kvalitet och säkerhet. Nord Stream arbetar med partners med gedigen erfarenhet, till exempel konsulter inom områdena sjöfart, offshore och väg- och vattenbyggnad för att garantera hög säkerhetsstandard under design, konstruktion och drift. Alla ansträngningar görs för att garantera att risker först kan uppfattas och förstås och därefter hanteras och kontrolleras effektivt. Nord Stream med partners utbildar kontinuerligt personal och entreprenörer inom områdena hälsa, säkerhet, miljöskydd och standarder som syftar till att minska påverkan från mänskliga fel beträffande säkerhet och pålitlighet för rörledningen. Alla Nord Streams entreprenörer är kvalificerade leverantörer och har betydande erfarenhet av internationella projekt. Arbetsmetoderna för installation och drift följer vedertagen industristandard, till exempel:

8 Saipem har anlitats för rörläggning. Företaget lade sin första olje- och gasledning till havs år 1982. Företaget avslutade nyligen framgångsrikt Dolphin-projektet (48 gasledning i Persiska viken från Qatar till Förenade Arabemiraten) och installerade den djupast liggande rörledningen till havs i Svarta havet (projektet Blue Stream) I fallet Nord Stream handlar det om samma längd till havs (1 200 km) som den framgångsrika rörledningen Langeled (sammanbinder Norge med Storbritannien). Nord Streams teknik har provats i ett flertal rörledningar till havs som nu med framgång är i drift Högsta säkerhetsstandard är ett primärt konstruktionskriterium för Nord Stream. Därför gäller enligt tillämplig DNV-standard att risken för att rörledningen skadas av till exempel jordbävning, storm, kusterosion, is, vågor och strömmar, trålning, fartygstrafik eller korrosion har medtagits i konstruktionen av rörledningen. Exempel: Nord Stream ska använda praktiskt taget ogenomträngliga stålrör av upp till 41 millimeters tjocklek med en yttre betongbeläggning av upp 110 millimeters tjocklek För att förhindra korrosion läggs en rostförebyggande beläggning på rörledningen. Galvaniska anoder fästs också på rörledningen Vintertid orsakas isbildning i Finska viken vid den ryska kusten på grund av låg temperatur. Nord Stream-rörledningen ska grävas ned under den maximala isurholkningen i detta område Risker under anläggningsarbetet kommer huvudsakligen att åtgärdas i första hand genom undvikande och därefter via säkerhetsåtgärder. Information om anläggningsfasen diskuteras utförligare i avsnitt 2. Exempel på riskreducering: För att minska risken för kollision mellan en och förbipasserande fartyg, ska en säkerhetszon inrättas runtom anläggningsområdet Istäcket är tjockast i slutet av februari och i början av mars. Isen är särskilt utbredd i Finska viken. Därför planeras inga anläggningsarbeten i detta område under denna tid på året Eventuell påverkan på tredje part och på miljön under rörledningens drift uppstår vid händelse av fel på rörledningen. Riskerna har utvärderats och där det är nödvändigt har skyddsåtgärder vidtagits. Exempel på riskreducerande åtgärder: Korrosionsskydd ingår i konstruktionen Kvalitetskontroll utförs för att minska risken för defekt material under tillverkning och konstruktion

9 Regelbundna interna och externa inspektioner av rörledningen för att garantera stabil drift Kontinuerlig övervakning av driftparametrar En detaljerad beskrivning av metodiken och resultatet av riskbedömningen för konstruktions- och driftfaserna finns i kapitel 5 "Riskbedömning" i Esborapporten. I följande avsnitt summeras några av de viktigaste riskmomenten som behandlats i detta kapitel.

10 2 Risker för sjöfarten INord Stream-projektet ingår utläggning av två parallella rörledningar med längden 1 220 km på Östersjöns botten. Rörledningen tillverkas genom att rörsektioner svetsas ihop ombord på ett speciellt rörläggningsfartyg som lägger ut ledningen på havsbottnen allt eftersom rören sätts ihop. Aktiviteterna i rörledningsläggningsarbetet visas i Figure 2.1.

Figur 2.1 Utläggning av rörledningen 11

12 Ett exempel på ett utläggningsfartyg visas i figur 2.2. Typiska exempel på supportfartyg visas nedan i Figur 2.3 och Figur 2.4. Figur 2.2 Utläggningsfartyg Castoro 6 Figur 2.3 Bogserare för ankarhantering Figur 2.4 Ett typiskt carrier-fartyg

13 Som en följd av anläggningsaktiviteterna och driften av rörledningarna uppstår ett antal risker för sjöfarten, vilka måste analyseras. De är i korthet: Kollisioner mellan och andra fartyg som trafikerar Östersjön Anläggningsaktiviteter som orsakar att odetonerade stridsmedel eller kemiska stridsmedel upptäcks Utrustning från fiskefartyg som fastnar i rörledningarna, vilket orsakar skador på trålningsutrustning och i extrema fall av felaktig hantering att fiskefartyg förloras Fel på rörledningarna (av många möjliga skäl) som leder till läckage av gas, vilken kan antändas och påverka fartyg som trafikerar Östersjön Hanteringen av var och en av dessa sjöfartsrelaterade risker beskrivs vidare i följande avsnitt.

14 3 Riskbedömningar för fartygstrafiken 3.1 Fartygskollisioner Alla handelsfartyg och militärfartyg som färdas i ryska, danska eller tyska territorialvatten eller i Rysslands, Finlands, Sveriges, Danmarks eller Tysklands ekonomiska zon (genom vilka rörledningsanläggning planeras) kommer att underrättas om arbetena av nationella kustbevakningsmyndigheter i samråd med Nord Stream. Anläggningsfartyg som kan manövreras fritt, som carrier-fartyg och supportfartyg, representerar inte större risk än andra fartyg som är aktiva i området. Alla fartyg respekterar konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss (International Regulations for the Prevention of Collision at Sea) och förväntas vidta undvikande åtgärder vid möte med fiskefartyg. Anläggningsfartygens bidrag till totala antalet fartyg är försumbart, eftersom det vid varje tidpunkt finns omkring 2 000 fartyg som trafikerar Östersjön. Lanseringen av det automatiska identifieringssystemet HELCOM år 2005, trafikseparationssystem och system för rapportering av fartyg i Östersjön, till exempel Gulf of Finland Reporting System, har haft en positiv effekt på navigationssäkerheten och kan ha bidragit till det minskade antalet kollisioner under senare år, särskilt i Finska viken. Figur 2.2 visades ett typiskt utläggningsfartyg. När de är i drift och i avsedd position kan varken utläggningsfartyget eller ankarhanteringsfartygen manövreras fritt. Under anläggningsarbetena kommer en säkerhetszon att inrättas (som visas i Figur 3.1) som tillägg till de normala navigationsåtgärder som vidtas av handelsfartyg. Läggningspråm Fartygskurser Säkerhetszon Figur 3.1 Säkerhetszonen upprätthållen runt utläggningsfartyget

15 Dessutom är det normalt att utfärda underrättelser för sjöfarande i god tid innan anläggningsarbetena påbörjas och underrättelserna följs upp av regelbundna Navtex- (telex)varningar och verbala varningar via marin VHF-radio. VHF-radio används för många olika ändamål, som att tillkalla räddningstjänst eller att kommunicera med hamnar och marinor och den arbetar med frekvenser i VHF-bandet. Erfarna personer som talar landets språk ska anställas på en för att möjliggöra kommunikation med fartyg i närområdet. Dessutom ska personal för vakthållning, både visuell och radarassisterad, finnas på plats hela tiden. Anläggningsfartygen är utrustade med radarsystem av typ ARPA (Automatic Radar Plotting Aid), som automatiskt anger kursen för passerande fartyg och larmar vid kollisionsrisk. Automatiska identifikationssystem är också ett stöd för att identifiera passerande fartyg och ger information om position, kurs och hastighet. Dessa hjälpsystem är särskilt effektiva om sikten är dålig. Icke desto mindre har Nord Stream bedömt riskerna för allmänheten (dvs. besättning och passagerare) på passerande fartyg som uppkommer vid fartygskollisioner och funnit att dessa risker är extremt små. Militära övningar genomförs i Östersjön av NATO och flera baltiska stater och då används övningsområden för bombning, minutläggning och ubåtar. I en särskild projektstudie omnämns de områden längs rörledningsdragningen där militära övningar genomförs. Nord Stream har kontaktat de berörda nationella försvars- och flottmyndigheterna för att informera dem om anläggningsaktiviteterna och framtida drift. Avsikten är att komma överens om att de delar av rörledningarna som kanske kan korsas av militära fartyg ska undvikas och mera allmänt att komma överens om åtgärder för att garantera att de militära aktiviteter som kan påverka rörledningarna blir så begränsade som möjligt. Rörledningen kommer att markeras på relevanta sjökort för att sjöfarande i dess närhet ska känna till dess exakta position. Kollisioner med militära fartyg har inte speciellt diskuterats i den kvantitativa riskbedömningen eftersom de erforderliga data som krävs för dessa fartyg är inte lätt tillgänglig då de inte behöver vara utrustade med AIS (automatiska identifikationssystem). Den militära fartygstrafiken är dock relativt liten jämförd med mängden handelsfartyg, varför tillkomsten av militärfartyg inte signifikant skulle öka mängden störningar av rörledningen på grund av fartygspassager. Tilläggas kan att militära fartyg har dessutom i allmänhet en högre bemanningsnivå och bättre vakthållning än handelsfartyg, vilket betyder att det är mindre troligt att de råkar ut för kollisioner. 3.2 Odetonerade stridsmedel och kemiska stridsmedel År 1947, efter andra världskrigets slut, dumpades kemiska stridsmedel i havet, i första hand på dumpningsplatsen nära Gotland och i Bornholmsbassängen. Problemet med dessa kemiska stridsmedel är att det finns risk för att man stöter på dem vid anläggningsarbetena och att

16 medlen kan påverka människor eller havsmiljö. Liknande bekymmer finns beträffande odetonerade stridsmedel från andra världskriget. Undersökningar av förekomsten av krigsmateriel har utförts för att få veta var och om odetonerade stridsmedel finns och om kemiska stridsmedel kan utgöra en fara för rörledningen eller miljön under anläggningsarbetena och under rörledningens operationella livslängd. Undersökningens innehåll: Identifiering och kartläggning av mål som skulle kunna vara stridsmedel och som skulle kunna påverka rörledningens konstruktion, anläggning och långsiktiga hållbarhet Visuell inspektion och klassificering av mål för att finna möjliga stridsmedel Sammanställning av avvikelser och identifierade föremål och mål från tidigare undersökningar och samband med offentligt tillgänglig information Insamling av sedimentprov i närheten av dumpningsplatsen för kemiska stridsmedel Baserat på sådana undersökningar har rörledningens sträckning flyttats för att undvika stridsmedel där det är möjligt och alternativt har stridsmedlen avlägsnats. Säkerhetskorridorens dimensioner (25 m på vardera sidan om sträckningen) baseras på en detaljerad analys av effekterna av en explosion under vattnet. Analysen omfattar spridningen av en chockvåg, belastningen på rörledningen och dess reaktion (i termer av lokal och avlägsen deformation, töjningen av rörstålet och det elastoplastiska beteendet hos betongbeläggningen). Analysen baseras på en teoretisk laddning på 2 000 kg (den största aktuella odetonerade artilleriammunitionen som påträffats i Östersjön har en laddning som väger 935 kg och de flesta väger mindre än 300 kg) och visar att en sådan explosion inom 12 m från rörledningen inte skulle orsaka en gasläcka. Saipem har anlitats för att anlägga rörledningen med toleransen +/- 7,5 m, vilket följaktligen garanterar att eventuellt exploderande krigsmateriel i utkanten av korridoren inte kan skada rörledningen. Det finns också en liten risk att man kan stöta på krigsmateriel under anläggningsarbetet, vilken sedan kan driva längs ledningen efter arbetet. Strömmarna nära bottnen på dumpningsplatserna rapporteras dock vara för svaga för att flytta tung krigsmateriel och denna risk bedöms vara liten. Kemiska stridsmedel har blivit föremål för två särskilda undersökningar från Danmarks nationella miljöforskningsinstitut, vilket inkluderade intervjuer med en grupp intresserade sakägare på Bornholm (såsom yrkesfiskarnas förening, naturskyddsföreningen och djuphavsdykare).

17 Vid dumpningen 1947 dödades fiskbeståndet och fiskare har ända sedan dess dragit upp kemiska stridsmedel, men under de senaste tio åren har det dock inte förekommit några rapporter i danska media om akuta yrkesskador. Mycket av de kemiska stridsmedlen har sedan 1947 brutits ned till oskadligt skick, det finns åter mycket fisk på dumpningsplatserna och undersökningar har visat att det i allmänhet handlar om begränsade miljöproblem. Dessutom har omfattande jordprover tagits och sedimentanalyser har gjorts i rörledningens sträckningsområde i närheten av dumpningsplatserna. Laboratorieresultaten har inte avslöjat några punktkällor för föroreningar längs rörledningens sträckning. Resultaten verkar ge en indikation på en utspridd bakgrundsförorening som med tanke på områdets historia ligger på en låg nivå. De upptäckta koncentrationerna är mycket låga och under nivån för konsekvenser på den marina miljön. De maximala koncentrationsnivåerna ger inga belägg för någon befintlig konflikt med rörläggningen längs sträckningen (där kända vrak som kan innehålla krigsmateriel och kemiska stridsmedel medvetet har undvikits). 3.3 Trålning och risker för fiskefartyg och rörledningen Nord Stream har en pågående dialog med Östersjöns yrkesfiskarorganisationer och myndigheter för att diskutera och komma överens om åtgärder som krävs för att koordinera fiske och anläggningsarbeten. För att hantera frågor beträffande fiskeaktiviteter i alla inblandade länder, bildades en fiskearbetsgrupp inom Nord Stream för att organisera och koordinera alla fiskerelaterade aktiviteter. Arbetsgruppen ska även utarbeta och genomföra en gemensam policy för de nationella insatsstyrkorna i de länder som direkt berörs av ledningen och i angränsande länder.. Denna policy ska baseras på studier, tester och riskbedömningar utförda av FOGA (Fishermen s Information of Oil and Gas Activities), SINTEF (Stiftelsen for industriell och teknisk forskning), Ramböll och DNV (Det Norske Veritas). Erfarenheter från ett flertal rörledningar till havs i Nordsjön visar att fiske och rörledningar kan samexistera på ett säkert sätt. Situationen i Östersjön är dock möjligen en annan när det gäller trålningsutrustning, storleken på fartyg/motorer och bottenförhållanden. Därför måste störningar mellan trålningsutrustning och rörledning under driftfasen bedömas noggrant. Under anläggningsarbetet måste fiskeaktiviteterna temporärt upphöra inom en säkerhetszon runt utläggningsfartyget och supportfartygen. Det är också standard att en fiskerirepresentant får vara ombord på ett av en för att vid behov samordna aktiviteter och att förse yrkesfiskarna med information både innan arbetet startar och under arbetets gång. När rörledningen är i drift kommer trålning att utföras i områdena runt om den. I områden där rörledningen är nedgrävd i ett dike eller där rörledningen har täckts över med sten kan trålning

18 utföras utan risk för störningar. Om rörledningen inte är nedgrävd kan dock trålbordet eller tyngder komma i kontakt med rörledningen vid trålning på havsbottnen. I de flesta fall kan trålen dras över, men det finns risk att trålningsutrustningen kan fastna i rörledningen, särskilt där det finns fria spann eller där angreppsvinkeln mot rörledningen är liten. Detta kan orsaka skador på trålningsutrustningen eller att trålvajern kan utsättas för stora krafter, vilket kan leda till att vajern brister och utrustning går förlorad. Typen av sediment har också betydelse för sannolikheten att något fastnar eftersom det avgör hur mycket rörledningen sjunker ned i bottnen och hur ett trålbord skär in i bottnen om det dras längs ledningen. Att redskap fastnar kan i extrema fall av felaktigt handlande leda till att ett fiskefartyg och dess besättning går under, vilket hände i brittiska vatten år 1997. Fartyget kapsejsade dock när redskap som hade fastnat skulle dras upp igen och inte som en direkt följd av att redskap hade fastnat. Detta framhäver betydelsen av att informera och utbilda yrkesfiskare för att de ska veta vad som ska göras eller inte göras om trålningsredskap har fastnat. De här frågorna har undersökts av Nord Stream och undersökningar pågår fortfarande i viss utsträckning. Detta har omfattat: Identifiering av fisketekniker, fiskefartyg och redskap som används i Östersjön (FOGA) En studie av hur trålningsutrustning kan påverka eller påverkas av rörledningar (Snamprogetti), där fokusering görs på rörledningens hållfasthet. Här handlade det om följande händelser där trålningsutrustning interagerar med rörledningar: - Kollision, där själva stötenergin bedöms (uppskattning av hur ett stålrör kan motstå kollisionskrafter och dessutom hur kinetisk energi från trålningsutrustning kan fortplantas i betong) - Överdragning, där kraften i dragningen beräknas och en analys görs av rörets motreaktion under och efter störningen från trålningsutrustningen. Belastningen från den största tänkbara trålningsutrustningen tas med i analysen av rörets motreaktion - Följder av att utrustning fastnar, med en analys av rörets motreaktion efter ett lyft från bottnen En bedömning av risken att trålningsutrustning skadas (Rambøll). I denna togs hänsyn till trålningstid per fångst, trålhastighet och antalet trålar per dag för att antalet trålar som korsar rörledningen skulle kunna uppskattas Ett prov av övertrålningsbarhet med en skalmodell med upp till två meter breda fria spann utfördes av SINTEF i Hirtshals, Danmark, under perioden 16-19 december 2008.

19 Fiskeriorganisationer från Tyskland, Danmark, Finland, Sverige, Polen och Nederländerna deltog tillsammans med representanter från BS-RAC, FOGA och DNV IDen inledande analysen av skador på trålningsutrustning uppskattades att skadefrekvensen beroende på att utrustning fastnar i rörledningar är liten och att sannolikheten för förlust av ett fiskefartyg på grund av felaktigt agerande är extremt liten. Icke desto mindre har Nord Stream påbörjat fortsatta studier och känslighetsanalyser för att underbygga dessa slutsatser, eftersom frågorna är så viktiga och de antaganden som baseras på ingenjörsmässiga omdömen är nödvändiga för en sådan analys. Analysen av trålning har påvisat att rörledningen kan motstå störningar orsakade av kollision med trålningsutrustning och att utrustning dras över rörledningen när den ligger på havsbottnen. Större kraft utövas dock på rörledningen om trålningsutrustningen fastnar (hakar fast) under ledningen. Trålningsutrustningen går troligen sönder innan rörledningen skadas. Eftersom det ändå finns en viss kvardröjande risk, ska Nord Stream garantera att antalet fria spann reduceras till ett minimum, att yrkesfiskare får utbildning och information om riskerna med att fiska nära rörledningarna och att rörledningarna markeras på sjökorten. Nord Stream överväger även att vidta åtgärder för riskreducering och att införa restriktioner i vissa områden där rörledningen kan orsaka risker för fiskefartyg och deras besättningar. Detta behandlas på nationell nivå. 3.4 Fel på rörledningen Nord Streams rörledningar kommer att konstrueras och drivas i enlighet med regelverket DNV OS-F101, Submarine Pipeline Systems, utfärdat av Det Norske Veritas (DNV), Norge. Det innehåller kriterier och vägledning om konstruktion, material, montering, tillverkning, installation, förhandskontroller, drifttagande, drift och underhåll av rörledningssystem. De koder och riktlinjer som har utarbetats av DNV används mycket därför att de är mycket omfattande och ingående behandlar en lång rad ämnen. Användningen av DNVs designkoder har varit etablerad praxis för företag som konstruerar offshore-utrustning de senaste årtiondena. DNV-koden för rörledningar till havs används i dagsläget för all konstruktion av sådana ledningar i danska och norska olje- och gasprojekt i Nordsjön och används även i stor utsträckning globalt. Nord Stream-rörledningarna tillverkas av höghållfast kolstål och har en nominell diameter på 48 tum och en konstant innerdiameter på 1 153 mm. Rörledningarna kommer att byggas av stålrör med längden 12,2 m som svetsas ihop. Rörväggens tjocklek varierar mellan 26,8 mm och 41,0 mm, vilket tillsammans med antikorrosionsytan i polyeten i tre skikt (4 mm) och betongbeläggningen (60 till 110 mm tjock) innebär att rörledningarna blir mycket starka.

20 En grafisk avbildning av rörledningen med antikorrosionsskikt och betongbeläggning visas i Figur 3.2. Figur 3.2 Betongbeläggning utanpå antikorrosionsytan i tre lager Ombord på utläggningsfartyget svetsas nya rörsektioner ihop till en sammanhängande rörledning i en halv- eller helautomatisk process. Ett exempel på svetsfogsbeläggning och provning visas i figur 3.3. Här visas även rörledningens storlek. Figur 3.3 Svetsning (vänster) och automatiserad ultraljudsprovning av en svetsfog (höger) För driften av rörledningen har följande möjliga felorsaker för rörledningen beaktats:

21 Korrosion (invändig och utvändig) Materialdefekter och mekaniska defekter Naturrelaterade faror, t.ex. strömmar och vågor, storm Andra/okända, t.ex. sabotage, oavsiktligt förflyttade minor Externa störningar, t.ex. fiske, trafik med marin- och handelsfartyg osv. Dessa har hämtats från en övning i riskidentifiering och en teoretisk granskning av olyckor med gasledningar. Det är viktigt att fastställa möjliga orsaker till olyckor eftersom det kan påverka hur en eventuell händelse utvecklas. En rörledningsskada som till exempel orsakas av ett sjunkande fartyg orsakar i allmänhet större skada (som gasutsläpp) än ett tappat ankare på grund av fartygets avsevärt större vikt. Var och en av dessa möjliga olycksorsaker diskuteras i detalj nedan. Korrosion Inre och yttre korrosionsproblem betraktas som försumbara källor till de övergripande felfaktorerna av följande skäl: Gasen är torr (och därmed är risken för inre korrosion reducerad) Det finns ett utvändigt korrosionsskydd som består av ett primärt system (högkvalitativ beläggning mot korrosion och betongbeläggning) och ett sekundärt system (katodiskt skydd genom offeranoder) Höghållfast stål har valts för att förhindra korrosion, som orsakats av svavelväte (H 2 S) Rörväggarna är tjocka (vilket minskar sannolikheten för att korrosionen hinner orsaka fel innan den upptäcks) Intelligenta inspektionsdon används för regelbunden inspektion (möjliggör upptäckt av eventuell korrosion innan den blir kritisk) Materialdefekter och mekaniska defekter Denna kategori omfattar både materialdefekter i stålröret (plåttillverkningsdefekter eller defekter i de längsgående rörsvetsarna) och konstruktionsfel (vanligen kritiska defekter i rundsvetsarna). Tidigare erfarenheter visar att sådana händelser är extremt sällsynta som orsaker till rörledningsbrott, särskilt på moderna ledningar, där avancerad rörteknik och kvalitetskontroll,

22 liksom svetsteknik och kontrollrutiner, tillämpas. Utsläppsfrekvensen på grund av mekaniska defekter anses därför som försumbar, eftersom följande åtgärder har vidtagits: Allt material och alla tillverkningsmetoder och -rutiner uppfyller erkända standarder, rutiner och/eller inköpsspecifikationer Oförstörande provning vid tillverkningsanläggningen (rörfabrikerna) kommer att utföras enligt DNV-standarder Provtryckning av varje enskild rörsektion utförs i rörfabriken Innan röret läggs ut på havsbottnen utförs automatiserad ultraljudsprovning och varje svetsfog ska godkännas ombord på et Rörets belastning övervakas kontinuerligt under läggningsfasen för att säkerställa rörledningens hållfasthet Rörets sättpunkt på havsbottnen övervakas kontinuerligt med en fjärrstyrd undervattensfarkost för att okulärt bekräfta rörledningens stabilitet på havsbottnen Bottenarbeten (stenläggning och dikning efter utläggning) för att säkerställa rörledningens slutliga stabilisering på havsbottnen Provtryckning av rörledningssystemet utförs efter installationen till havs Inspektion på olika nivåer utförs också av leverantörens och anläggningsentreprenörernas kontrollanter, Nord Streams kontrollanter och DNVs kontrollanter (för Tysklands räkning även SGS-TÜV). Naturliga risker Jordbävning Geologiska data har kontrollerats och utvärderats och en utförlig seismisk riskbedömning har utförts. Figur 3.4 visar historiska data och fördelningen av seismisk aktivitet från trettonhundratalet till år 2006. Södra Finland, Östersjön och omgivande regioner (dvs. norra Tyskland, Polen, Litauen, Lettland och Estland) är nästan fria från seismisk aktivitet. Baserat på dessa resultat dras slutsatsen att seismisk aktivitet inte är den avgörande konstruktionsfaktorn för rörledningen (ingenjörsbedömning). Icke desto mindre kan det antas att det skulle krävas en kraftig jordbävning för att orsaka ett betydande fel med tanke på rörledningens hållfasthet. Om en sådan händelse skulle inträffa är det troligt att den huvudsakliga påverkan på allmänheten inte skulle bero på ett gasläckage utan i stället den tsunami som kunde väntas.

23 Figur 3.4 Seismisk aktivitet i det studerade området Naturliga risker - Skred Uppkomsten av jordskred som skulle kunna påverka rörledningens hållbarhet har utvärderats kvalitativt i projektets början för hela rörledningens sträckning. Slutsatsen blev att rörledningen inte hotas av jordskred. Ett jordskred uppkommer av många samverkande orsaker: 1) Tjocka lager av mycket mjuka sediment på branta sluttningar 2) Tillräckliga sluttningsvinklar för att starta rörelse i instabil mark

24 3) Utlösningsmekanismer som orsakar jordskred (till exempel seismiska belastningar, påfrestningar från vågor och snabb ackumulering av mjuka sediment) Inga sådana förhållanden har upptäckts längs rörledningens sträckning. Dessutom ligger den föreslagna rörledningens sträckning långt ifrån några betydande sluttningar. Naturliga risker Extrem storm Följande metoceana förhållanden har använts för den detaljerade konstruktionen av rörledningarna för 1, 10 och 100 års-stormar. Riktningsbestämda extremvärden per säsong och helår för vind, vågor och strömmar Riktningsbestämd signifikant våghöjd Våg- och strömklimat för utmattningsanalys Extremvärden på lufttemperatur och klimat vid landföringar Varaktighet för stormiga och lugna perioder för arbete på platsen Variationer i havsytans höjd Hydrologiska havsvattenparametrar (temperatur, salinitet och täthet) Förekomst och utbredning av istäcke Figur 3.5 visar ett typiskt exempel på extrem vindhastighet och vindriktningsdata för 1, 10 och 100 års-stormar för en plats på rörledningen. Förhållanden som orsakar högsta belastningen på olika platser längs sträckningen har utvalts som konstruktionsförhållanden. Rörledningen har konstruerats för att kunna tåla de maximala krafterna från en hundraårsstorm (krav enligt DNV-kod). Det ska också noteras att om extremt väder råder under anläggningsfasen söker carrier-fartyg, fartyg för stenläggning och supportfartyg skydd i närmaste utsedda skyddsområde, till exempel en hamn. Anläggningsfartygen är mycket större och kan i regel rida ut en storm utan att söka skydd, även om det kan bli nödvändigt att lägga ned röret innan stormen kommer. Om vädret blir extremt, kan även anläggningsfartyget flyttas till en skyddad plats under den tid som stormen varar. Det finns inga rapporter om händelser där ett anläggningsfartyg har kapsejsat eller sjunkit.

25 Figur 3.5 Extremvärden för riktningsbestämd vindhastighet för returperioderna 1, 10 och 100 år Naturliga risker Historiska erfarenheter Databasen PARLOC 2001 innehåller incidenter och tillhörande förluster av förorenade innehåll från rörledningar i Nordsjön. Det finns rapporter om 13 incidenter, orsakade av naturliga händelser (tio orsakades av strömmar och vågor, en berodde på stormskador, en annan på erosion och en orsakades av sättning. Dock orsakade ingen av dem någon förlust av förorening (utsläpp) från rörledningar av stål och endast tre ledningar blev skadade (men endast på beläggningen). Nord Streams rörledningar är konstruerade för att tåla naturliga påfrestningar som beror på strömmar och vågor enligt DNV RP F109. På det hela taget anses antalet rörledningsfel orsakade av naturliga påfrestningar försumbart. Externa störningar Det är bara yttre påverkan från incidenter med fartyg som kan tänkas orsaka rörledningsfel i Nord Stream-projektet. Detta har därför blivit föremål för noggrann granskning och detaljerad analys med hänsyn tagen till: Tappade föremål

26 Tappade ankare Draggande ankare Sjunkande fartyg Grundstötta fartyg (där det är relevant) För varje identifierad sektion där det finns fartygstrafik upp till en viss nivå eller ovanför denna har antalet störningar och antalet skador på rörledningarna uppskattats för driftfasen. För dessa kritiska rörledningssektioner uppskattas antalet fartyg som korsar rörledningarna överstiga 250 fartyg/km/år. Detta motsvarar mindre än ett fartyg/km/dag och används för att skilja ut de rörledningssektioner som har intensiv fartygstrafik. Antalet störningar är alltså den frekvens med vilken kontakt inträffar med rörledningen (till exempel med ett draggande ankare eller ett sjunkande fartyg), utan hänsyn till påföljande skada på rörledningen (skadan uppskattas i särskilda skadebedömningar). I denna bedömning av kontaktfrekvensen tas hänsyn till följande: Rörledningens storlek och lokalisering Farledernas lokalisering och bredd Fartygstrafikens intensitet, korsningsvinklar och fördelningen av fartygsklasser och -typer utifrån AIS-data (automatiska identifieringssystem) Fartygsegenskaper (t.ex. längd, kurs, vikt, hastighet, ankartyngd) Storlek och vikt på fraktfartygs containrar Data för fartygsolyckor och -incidenter (t.ex. kollisionsfrekvens och maskin- och styrningshaverier som kan leda till nödankring) Olika villkorsberoende sannolikheter (t.ex. att det finns ett sjunkande fartyg i närheten av rörledningen) Syftet med bedömningen av skador på rörledningen är följande: Att kvantifiera rörledningsskador och tillhörande felfrekvens för rörledningen vid de kritiska platserna, vilka har identifierats i bedömningen av kontaktfrekvens Att vidta åtgärder för att skydda rörledningen och i synnerhet på de kritiska platser där felfrekvensen överstiger acceptanskriterierna för Nord Stream-projektet

27 Felfrekvensen för rörledningen på de kritiska platserna beräknas genom att summera felfrekvenserna för de olika störningsmekanismerna med hänsyn till typen av störning (tappade föremål, tappade ankare, draggande ankare, sjunkande fartyg och grundstötta fartyg) och rörledningens konfiguration (exponerad, nedgrävd eller skyddad). Denna felfrekvens anger hur ofta skada på rörledningen uppskattas inträffa. Endast en del av skadehändelserna förväntas resultera i gasutsläpp (en skada kan till exempel vara en buckla på rörledningen vilket hindrar inspektioner med servicedon tills en reparation har utförts). Analysen omfattar beräkning av den kinetiska energin från fallande föremål (fartyg, container, ankare), det mekaniska beteendet hos bottenmaterialet vid ytbelastning och tryck som överförs till rörledningen, beräkning av rörledningens motstånd för att stå emot påverkande krafter, förhöjd belastning, lokala krafter och globala böjmoment samt sannolikhetsbedömning av skador och fel på ledningen. Utifrån dessa analyser förväntas inga gasutsläpp på grund av tappade föremål eller ankare. För draggande ankare förmodas 30% av skadefallen leda till gasutsläpp (alla totala rörbrott). Vid en skada på grund av ett sjunkande eller grundstött fartyg, förmodas all skada leda till gasutsläpp (majoriteten av dessa antas vara totala rörbrott). Dessa analyser har dock visat att den uppskattade frekvensen av stora gasutsläpp är mycket liten. En sådan händelse är alltså ytterst osannolik under rörledningens livscykel. Därför krävs inget ytterligare skydd av rörledningen. I allmänhet finns inga permanenta skyddszoner längs rörledningen. Enda undantaget är den strandnära sträckningen i Tyskland, där rörledningen går parallellt med farleden. Här finns en 200 m bred säkerhetskorridor som inrättats tillsammans med de tyska myndigheterna på grund av de ofta och regelbundet förekommande underhållsarbetena (som garanterar ett tillräckligt djup) i farleden nära rörledningen. 3.5 Konsekvensanalys Gasutsläpp När det gäller driften av rörledningen fokuseras analysen på konsekvenserna av ett gasutsläpp. Detta omfattar flera steg: från utsläppstakten under vatten och därtill hörande beräkningar av tryckminskning, till effekterna vid havsytan och den atmosfäriska modelleringen av gasspridning, vidare till bedömningen av de fysiska effekterna av slutscenariot. Det finns flera följder att beakta (t.ex. eldstråle, blixteld, explosion, oskadlig spridning) beroende på om antändning sker (omedelbart eller fördröjt) och på inneslutningsgraden. Detta innebär i sin tur att även följande måste beaktas: Brottets storlek (litet hål, hål eller totalt brott) Typ av utsläppt ämne (dvs. naturgas)

28 Processparametrar (dvs. tryck och temperatur som avgör utflödeshastigheten) Vattendjup Atmosfäriska förhållanden (dvs. atmosfärisk stabilitet och vindhastighet) Sannolikhet för antändning Den slutliga uppskattningen av sannolika offer vid ett antänt utsläpp grundas på den exponerade befolkningen, med hänsyn till det normala antalet personer på olika fartygstyper (fraktfartyg, tankfartyg, passagerarfartyg osv.) och deras sårbarhet (till exempel beräknas endast människor på öppna däck bli dödade om en blixteld inträffar). Om det sällsynta inträffar att ett större gasutsläpp inträffar under vattnet, släpps gasen ut i öppet vatten och stiger till ytan som en gasplym. På ytan blir det ett område där gasen sprids i luften. Områdets storlek kommer att variera beroende på vattendjupet vid utsläppet, skadans karaktär och rörledningens driftsförhållanden vid tiden för skadan. Storleken på gasmolnet från ett stort utsläpp beror på skadans natur och vädret (i första hand vindens hastighet och stabilitet). Enligt "Offshore Risk Assessment", J.E. Vinnem, Springer, andra upplagan, ska ingen förlust av flytförmåga för fartyget uppstå när det passerar över gasplymen. Naturgas är mycket lättare än luft och stiger därför snabbt. Risken att människor på land ska påverkas av gasutsläpp från en rörledning till havs är därför extremt liten. Dessutom finns ingen bebyggelse i närheten av områden där rörledningarna når stränderna i Ryssland och Tyskland. I den kvantitativa bedömningen uppskattas individuella risker för människor på passerande fartyg och de ligger mycket under projektets riskacceptanskriterier för risker för allmänheten. Det har faktiskt visat sig att riskerna för passagerare på passerande fartyg är mindre än sannolikheten att bli träffad av blixten. Den individuella risken är störst för besättningar på fraktfartyg, men även den är mycket liten (mycket mindre än sannolikheten att dö i cancer eller i en trafikolycka). Risken för miljöskador på grund av skada på fartyg som leder till utsläpp av farlig last är också mycket liten. För att ett sådant scenario ska kunna uppstå måste en kombination av flera händelser inträffa: Rörledningen måste bli så skadad att ett stort gasutsläpp (totalt brott) inträffar, vilket är en extremt osannolik händelse Ett fartyg måste passera gasmolnet innan information om gasutsläppet når fartygstrafiken (dvs. innan fartygen varnas för att passera den farliga platsen) Gasmolnet måste antändas av det passerande fartyget

29 Fartyget måste skadas i så stor utsträckning att ett utsläpp av dess last inträffar (det är extremt osannolikt i ett scenario med blixteld eftersom inget direkt övertryck skapas) Det bör noteras att frekvensen för fartygskollisioner med påföljande utsläpp av olja eller andra typer av farliga ämnen är mycket högre än felfrekvensen för att ett rörledningsfel leder till ett gasutsläpp. 3.6 Krisberedskap Evakueringsplanen (PERP) kommer att bli färdig innan den första ledningen tas i drift. Tillsammans med de berörda myndigheterna kommer att avtalas hur information ska spridas till fartygstrafiken under de första timmarna efter ett utsläpp, vilka informationskedjor som ska följas och vilka informationsnät som är tillgängliga. Kontaktpunkter kommer att upprättas för Nord Stream och ytterligare eventuella åtgärder vidtas (dvs. omdirigering av fartygstrafik osv.). Det måste även avtalas hur Nord Stream snabbt kan få de nödvändiga tillstånden för att utvärdera skadan och sedan utföra den tillämpliga reparationen. Samråd kommer att inledas så fort alla tillståndsansökningar har lämnats in. I Nord Stream kommer Operations HSE Manager att vara ansvarig för att utveckla PERP och vara kontaktansvarig gentemot myndigheterna. Följande arrangemang planeras för krisberedskapen: Ett beredskapscenter kommer att finnas i Nord Streams huvudkontor i Zug och ska bemannas av personal från Nord Stream Informationskedja - Kontrollrum uppströms och nedströms - Myndigheter. Detaljerna kommer att utarbetas i nära samarbete med alla berörda myndigheter Operativa åtgärder: - Utvärdering av situationen - Om ett stort gasutsläpp inträffar, stängs inloppsventilen för den skadade rörledningen så att gasflödet till det öppna systemet stoppas - Information om hjälpmedel uppströms och nedströms

30 - Minskning av gasvolymen i rörledningen till ett minimum genom tryckreduktion ned till minst cirka 40 bar vid den mottagande terminalen i Greifswald (WinGas/E.ON- Ruhrgas) - Stängning av utloppsventilen - Rörledningen kommer att sakta fyllas med vatten tills jämvikt nås i det hydrostatiska trycket Parallellt med de operativa åtgärderna kommer alla berörda parter, särskilt sjöfartsmyndigheter och flygvapen, att informeras (det viktigaste är att informera sjöfarande om platsen för nödsituationen för att undvika att fartyg passerar området för den skadade rörledningen) Mobilisering av undersökningsfartyg för att utvärdera skadan på rörledningen Nord Stream är medlem i StatoilHydro Repair Club för att få tillgång till lämplig utrustning för reparationer under vattnet

31 4 Sammanfattning och slutsatser Vi är alla medvetna om det ofrånkomliga faktum att vi är omgivna av faror alla med en potential att ge upphov till oönskade konsekvenser. Ingen mänsklig aktivitet är därför riskfri. En del av de risker som vi ställs inför kan vara naturligt uppkomna faror (t.ex. jordbävningar eller blixtnedslag), andra uppstår som ett resultat av en industriprocess (t.ex. raffinering av bränsle till bilar), medan ytterligare andra kan uppstå på grund av vår egen livsstil och är risker som vi är villiga att ta för att uppnå önskade fördelar (t.ex. att köra bil eller flyga). Risker måste betraktas tillsammans med de fördelar man uppnår genom att ta en risk. När de två rörledningarna är helt tagna i drift kommer de att transportera 55 miljarder kubikmeter gas per år från gasfälten i Ryssland till slutmarknader i Europa. De kommer att utgöra en energikälla för konsumenter och företag under de kommande 50 åren. Nord Stream avser att konstruera, anlägga och driva sina rörledningar på ett säkert sätt. Nord Stream inser att anläggning och drift av rörledningarna ger upphov till många risker för allmänheten/tredje part, arbetare, utrustning och miljö. Följaktligen har Nord Stream genomfört omfattande riskbedömningar, vilka ska tjäna som bas för en acceptans av rörledningarna. Resultaten av de omfattande riskanalyserna för människor och miljö under anläggning och drift av Nord Streams rörledningar visar att inga risker betraktas som oacceptabla jämförda med de riskkriterier som har fastställts för projektet. Detta är inte överraskande med tanke på att naturgasledningar används världen över och anses som ett säkert sätt att transportera stora gasvolymer. Det finns till exempel över 122 000 km gasledningar i Europa (1) över 548 000 km naturgasledningar i USA (2), 21 000 km ledningar som transporterar naturgas i Australien (3) och många fler kilometer gasledningar i Ryssland och Kanada. En rörledning under vattnet kommer endast att ge upphov till en minimal och tillfällig miljöpåverkan under tiden som den byggs och orsakar minimala effekter under driftfasen. Det finns mer än 6 000 km rörledningar i Nordsjön, varav några har varit i drift sedan 1970-talet, vilket indikerar rörledningarnas tekniska genomförbarhet och påverkan. Under driften av rörledningarna finns risker för tredje part på grund av sannolikheten för ledningsbrott, gasutsläpp och antändning, vilket skulle kunna påverka människor på fartyg i det berörda området. Denna risk har visat sig vara mycket liten. Den dominerande orsaken till rörledningsfel är draggande ankare (eller sjunkande fartyg på vissa sektioner). Rörledningen ska dock markeras på aktuella sjökort för att sjöfarande i dess närhet ska vara medvetna om dess exakta position. (1) European gas pipeline incident data group www.egig.nl (2) The US Central Intelligence Agency: The world factbook (3) Australian pipeline industry association website. www.apia.net.au

32 Riskbedömning är en förutsägande teknik för vilken man brukar använda historiska data, modellering, antaganden och expertbedömningar, och med sådana finns det alltid en viss grad av osäkerhet i riskbedömningarna. Om det finns betydande luckor i kunskap tenderar riskbedömningen och riskhanteringen att bli ganska försiktig, med högre skyddsnivåer allt eftersom betydelsen och nivån på osäkerheten för risken ökar. De bedömningar som diskuterats ovan visar att de uppskattade risknivåerna ligger väsentligt under de som tolereras för projektet och att de bör ha en fortsatt bred acceptans även om de verkliga risknivåerna skulle öka kraftigt. Oplanerade händelser, som bränsle- eller oljeutsläpp, störningar från konventionell ammunition och rörledningsfel, kan möjligen resultera i gränsöverskridande påverkan (dvs. påverka resurser och annat i andra länder än i de länder som är direkt berörda av utläggningen av rörledningarna). Den totala riskpåverkan (som för rörledningsdrift är den totala summan av all nationell påverkan), inklusive påverkan på fiskeindustri och kommersiell sjöfart, har emellertid visat sig vara låg.