Folkhögskolan - en del av Skånes kompetensförsörjning

Folkhögskolan - en del av Skånes kompetensförsörjning om insatser för att omfördela maktresurser och underlätta ungas etablering Jonas Olofsson Désirée Annvir Malmö högskola Institutionen för hälso- och välfärdsstudier 2013-11-29 Folkhögskolan - en del av Skånes kompetensförsörjning 1

2

Förord Föreningen Skånes Folkhögskolor i Samverkan, där samtliga 17 skånska folkhögskolor ingår, har i samarbete med Region Skåne tagit initiativ till denna rapport. Rapporten har som syfte att belysa folkhögskoleutbildningarnas möjligheter att medverka till ungas etablering på arbetsmarknaden. En central slutsats är att folkhögskolorna har potential att spela en framträdande roll i det långsiktiga kompetensförsörjningsarbetet i Skåne och därmed utgöra en aktiv part i uppbyggnaden av de regionala kompetensplattformarna. Folkhögskolorna utgör med sin verksamhetsmässiga, pedagogiska och organisatoriska särart en unik skolform. Skolorna har därigenom goda möjligheter att nå dem som av olika skäl inte uppnått behörighet för vidare studier, som saknar arbetslivserfarenhet eller som är särskilt utsatta. I Skåne är gruppen som varken arbetar eller studerar högre än i andra delar av landet. Som framgår av rapporten har folkhögskolorna vid sidan av allmänna kurser och studiemotiverande kurser en rad välrenommerade profilkurser. Flera skolor har kurser för funktionshindrade. Det mångfasetterade kursutbudet gynnar pedagogik och utbildningsmiljö där de individuella förutsättningarna är i fokus. Rapporten bör ge underlag till Region Skåne, folkhögskolorna och andra berörda aktörer att möta de nya krav och utmaningar som samhällsutvecklingen ställer. Rapporten har utarbetats av Jonas Olofsson och Desirée Annvir, Anders Axelsson, Carin Peters. Styrelsen för föreningen Skånes folkhögskolor i Samverkan har ingått som referensgrupp. Pontus Lindberg Ordförande i Regionala tillväxtnämnden Region Skåne Arvid Gisby Ordförande i föreningen Skånes folkhögskolor i Samverkan 3

4

Innehåll Förord 3 Inledning och bakgrund 6 Om kompetensplattformar 6 Folkhögskolorna och kompetensplattformarna 7 Rapportens disposition 8 Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå 10 Nya etableringsmönster nya välfärdspolitiska utmaningar och mål 11 Unga möter mer påtagliga sociala risker 12 Slutsats: En tilltagande välfärdspolitisk mismatch 14 Etableringsvillkor och förutsättningar på arbetsmarknaden 16 Arbetslöshet 16 Ungdomsarbetslösheten i Skåne 18 Folkhögskolorna i ett nationellt och regionalt perspektiv 20 Särskilt utsatta grupper 21 Den studiemotiverande kursen 21 Erfarenheter från folkhögskolorna i Skåne 23 Utbildningsutbud 23 Elever med funktionsnedsättning 30 Internatverksamheten 31 Utbildning för arbetsmarknaden och inslag av arbetslivskontakter 32 Samverkan med Arbetsförmedling och kommuner 33 Offentliga aktörer om folkhögskolornas betydelse för kompetenshöjande insatser 34 Framtidsperspektivet Skånes folkhögskolor och den regionala kompetensplattformen 37 A. Samverka för att garantera utbildning på gymnasial nivå 37 B. Introducera arbetslivskunskap och praktik på de allmänna kurserna 38 C. Samverka med kommunerna om kommunala ungdomsanställningar 38 D. Samverka med berörda branscher om yrkesintroduktionsanställningar 39 E. Samverka med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan om utbildningsinsatser för unga med aktivitetsersättning 40 Källor och referenser 41 Statistik 42 Intervjuer 42 Bilaga 1 43 Urvalet 43 Kort beskrivning av utvalda folkhögskolor 43 Bilaga 2. 45 Förteckning över folkhögskolor i Skåne 45 5

Inledning och bakgrund Landets folkhögskolor spelar en avgörande roll för att förverkliga mål om livslångt lärande, ökad delaktighet och utjämnade livschanser. Ändå är det sällan folkhögskolorna beaktas i diskussioner om omställning och kompetensförsörjning. Det sistnämnda framgår inte minst i samband med utvecklingen av regionala kompetensplattformar. Syftet med denna rapport är att belysa folkhögskoleutbildningens möjligheter som en del av en regional strategi för att underlätta ungas etablering. Inledningsvis presenterar vi syftet med de regionala kompetensplattformarna. Därefter belyser vi ungas förändrade etablerings- och försörjningsvillkor, dels generellt och dels i Skåne. I ett tredje avsnitt diskuteras folkhögskolornas utbildningsutbud, särskilt med avseende på de insatser som görs för unga med svagare sociala resurser. Avsnitten fyra och fem belyser folkhögskolornas verksamhet i Skåne och i avsnitt sex presenterar vi ett antal förslag om hur folkhögskolorna skulle kunna spela en mer aktiv roll för att motverka utanförskap och underlätta ungas etablering på arbetsmarknaden. Vi lyfter fram fem konkreta förslag som samtliga skulle kunna utgöra element i arbetet med den regionala kompetensplattformen i Skåne: Kommunerna, Arbetsförmedlingen och Region Skåne bör samverka i syfte att utveckla en utbildningsgaranti för unga och unga vuxna som inte har uppnått målen för gymnasieskolan. Introducera arbetslivskunskap och praktik på de allmänna kurserna på folkhögskolorna. På de allmänna kurserna går de elever som kanske är i störst behov av kontaktytor mot arbetslivet. Kopplingarna till arbetslivet är för svaga. Studie- och yrkesvägledningsfunktionen behöver förstärkas på många håll. Kommuner som introducerar särskilda ungdomsanställningar för arbetslösa anställningar som omfattar möjligheter till utbildning bör uppmuntras att samverka med folkhögskolorna. Folkhögskolorna kan göra en viktig insats för att kvalitetssäkra lärandet i anställningarna. Yrkesintroduktionsmodellen sprids till fler branschområden. Staten har avsatt särskilda medel för att både öka incitamenten bland arbetsgivare att anställa unga och för att kvalitetssäkra lärandet inom yrkesintroduktionsanställningarna. Folkhögskolorna kan bidra till att kvalitetssäkra lärandet. Folkhögskolorna kan spela en mer aktiv roll för att i samverkan med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan driva projekt riktade till unga med aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har ett särskilt regeringsuppdrag som går ut på att öka insatserna för unga med aktivitetsersättning, bland annat kompetensutvecklande insatser. Om kompetensplattformar Landets regioner har sedan 2010 ett regeringsuppdrag att upprätta så kallade kompetensplattformar. 1 Syftet med kompetensplattformarna är att skapa samverkan kring kompetensförsörjningsfrågor på regional och lokal nivå. De berörda regionala organen ska ta fram kunskapsunderlag och behovsanalyser som sedan kan ligga till grund för utbildningsplanering på kort och lång sikt. I uppdraget ligger också att etablera närmare samverkan mellan relevanta aktörer på kompetensutvecklingsområdet, inom utbildningssystemet såväl som i arbetslivet. Samverkan ska dessutom etableras med myndigheter och organ på nationell nivå som arbetar med kompetensutvecklingsfrågor. 1 Villkor m.m. för budgetåret 2010 för regionala självstyrelseorgan och samverkansorgan inom utgiftsområde 19 Regional tillväxt och utgiftsområde 22 Kommunikationer (rskr 2009/10:116 och 2009/10:117). Daterat 2009 12 17. http://www.vgregion.se/pages/177803/kompetensplattformvgrbilaga.pdf. 6 Inledning och bakgrund

Bakgrunden till uppdraget är en strävan efter att i än högre grad förankra ansvaret för tillväxtfrågor på regional nivå. Uppdraget är också ett uttryck för att kompetensutvecklingsfrågorna får en allt mer central betydelse ur ett tillväxt- och välfärdsperspektiv. Det finns en starkt etablerad föreställning om att ekonomisk tillväxt och regional utveckling i ett tidevarv präglat av global integration och ökad konkurrens förutsätter ökade satsningar på medborgarnas och arbetskraftens utbildning. En annan faktor av central betydelse är att den demografiska utvecklingen ställer ökade krav på utbildningsoch kompetensutvecklingsinsatser för att fylla de luckor som uppstår i samband med den pågående generationsväxlingen, dvs. när de stora årskullarna från fyrtiotalet successivt träder ut från arbetslivet. I arbetet med de regionala kompetensplattformerna har ett antal statliga myndigheter engagerats för att följa arbetet i regionerna, peka ut problem och möjliga utvägar. I april 2012 presenterade de berörda myndigheterna rapporten Myndighetssamverkan inom kompetensförsörjningsområdet. 2 Av uppföljningen framgår att i stort sett samtliga regioner har påbörjat ett arbete med kompetensplattformar, men att ambitionsnivån och inriktningen på arbetet varierar. I fokus för arbetet står helt naturligt gymnasiala utbildningar, kommunal vuxenutbildning (Komvux) och högskoleutbildningar. Samtidigt konstateras att det inte finns några enkla eller självklara medel för de regionala organen att påverka utbildningsutbudet. Kommunerna råder över gymnasieutbildningarna och Komvux och regionerna har heller inget huvudmannaskap för högskoleutbildningar. Ett huvudsyfte med kompetensplattformarna är att bedöma utbildningsbehoven i förhållande till arbetsmarknadens behov. Här finns också problem eftersom utbudet på utbildningsplatser i hög grad styrs av elevernas egna val. Det finns inga enkla medel att styra utbildningsutbudet, varken på gymnasial nivå eller på högskolenivå. Undantaget är yrkeshögskoleutbildningarna där förutsättningen för att man ska få starta en utbildning är ett dokumenterat lokalt eller regionalt arbetsmarknadsbehov. Arbetet med kompetensplattformarna handlar inte om någon direkt styrning utan om att skapa samsyn och samverkan på frivillig grund. Folkhögskolorna och kompetensplattformarna Frågan är då var folkhögskolorna kommer in i bilden kopplat till de regionala kompetensplattformarna. Det måste omedelbart sägas att folkhögskolorna, med något enstaka undantag, inte varit särskilt involverade i arbetet med kompetensplattformarna. Undantaget är Västra Götalandsregionen där folkbildningens roll i ett regionalt kompetensutvecklingsperspektiv har uppmärksammats i två rapporter. 3 I en översiktlig kartläggning av folkbildningens utbyte med organ på regional nivå kopplat till kompetensplattformarna som tagits fram av Folkbildningsrådet konstateras också att folkhögskolorna och studieförbunden har satt få avtryck i detta arbete. 4 Samtidigt har folkhögskolorna i flera regioner påbörjat ett kontaktskapande arbete och har informerat berörda regionala organ om sin verksamhet. I rapporten från Folkbildningsrådet betonas att ett problem är att kunskapen om folkbildningens verksamhet och utbildningsutbud ofta är begränsad. Dessutom kan det finnas en osäkerhet hos enskilda folkhögskolor och studieförbund om hur man ska förhålla sig till kompetensplattformarna med dess starka fokus på för folkbildningen otraditionella frågor som ekonomisk tillväxt och matchning på arbetsmarknaden. I förordningens om statsbidrag till folkbildningen (1991:977) lyfts fyra grundläggande syften med folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet fram: 1) 2 Myndighetssamverkan inom kompetensförsörjningsområdet. Redovisning av regeringsuppdrag (2012). Västerås: YH-myndigheten. De inblandade myndigheterna är YH-myndigheten, Arbetsförmedlingen, Statens Skolverk, SCB, Tillväxtverket och Tillväxtanalys. 3 Västra Götalands Bildningsförbund och Västra Götalandsregionen (2011), Folkhögskolornas roll inom Kompetensplattform Västra Götaland (http://www.reglab.se/wp-content/uploads/2011/06/folkhogskolorna-vg.pdf) samt Västra Götalands Bildningsförbund och Västra Götalandsregionen (2012), Studieförbundens roll inom Kompetensplattform Västra Götaland (http://www.kompetensplattformvg.se/wp-content/uploads/2012/06/kp-rapport-stfb-slutversion-2013.pdf). 4 Dom har inte hört av sig. Folkhögskolor, studieförbund och regionala kompetensplattformar (2013). Stockholm: Folkbildningsrådet. Inledning och bakgrund 7

att stärka och utveckla demokratin, 2) göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang för samhällfrågor, 3) att utjämna utbildningsklyftor och höja bildningsoch utbildningsnivån i samhället och, slutligen, 4) att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. I relation till arbetet med kompetensplattformarna är det syftena att öka individers möjligheter att påverka sin livssituation och att utjämna och höja utbildningsnivån i samhället som framstår som mest näraliggande. Region Skåne har ett samordningsansvar för arbetet med kompetensplattformen. 5 Regionen har kommit förhållandevis långt med arbetet och avsätter betydande resurser för ändamålet. I oktober 2012 bildades organisationen Kompetenssamverkan Skåne (KoSS) för att underlätta arbetet med kompetensplattformen. I KoSS ingår, förutom Region Skåne, Arbetsförmedlingen, Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen i Skåne och lärosätena i regionen. Till KoSS har slutits ett kansli med tjänstemän från de olika organisationerna. Arbetet är inriktat på tre huvudspår. Det första handlar om insatser för ungdomar och ungas etablering på arbetsmarknaden. Det andra huvudspåret handlar om kompetensbehoven på arbetsmarknaden och en bättre matchning mellan utbildning och arbetsmarknad. Ett tredje område handlar om näringslivets omställnings- och innovationsförmåga. En kompetensförsörjningsstrategi har formulerats där bland annat ungas möjligheter till utbildning och arbetslivserfarenhet lyfts fram. Ökad samverkan utbildning-arbetsliv är ett annat inslag i strategin. Region Skåne har publicerat en omfattande prognos för den regionala arbetsmarknaden med ett långsiktigt fokus: Utbildnings- och arbetsmarknadsprognos för Skåne med sikte på 2020 (rapporten publicerades 2012). De 17 folkhögskolorna i Skåne är samlade i föreningen Skånes folkhögskolor i samverkan. 6 Ett syfte med föreningen är att bli en tydligare part i det regionala kompetensutvecklingsarbetet. Utvecklingen av en regional kompetensplattform framhålls uttryckligen som orsak till föreningens bildande. Man vill underlätta utbytet med regionala och lokala organ samt företrädare för andra delar av utbildningssystemet och öka kunskaperna om folkhögskolornas alternativa utbildningsvägar och möjligheter till bred kompetensutveckling. Företrädare för folkhögskolorna tog tidigt kontakt med regionen med anledning av arbetet med kompetensplattformen. Ett av resultaten av utbytet mellan folkhögskolorna och Region Skåne blev en överenskommelse om att en rapport skulle tas fram för att öka kunskaperna om folkhögskolornas utbildningsutbud och utveckla förslag om hur folkhögskolorna kan bidra till att effektivisera kompetensutvecklingen i regionen, framför allt med sikte på att underlätta ungdomars och resurssvaga gruppers etablering på arbetsmarknaden. Utgångspunkten är att folkhögskolorna kan spela en mer framträdande roll när det gäller att underlätta för ungdomar med svag utbildningsbakgrund att knyta band till arbetslivet och/eller att ta sig vidare i utbildningssystemet. Rapportens disposition Inledningsvis följer ett avsnitt om de förändrade förutsättningarna för ungas etablering i arbetslivet. I avsnittet görs både nationella och internationella utblickar. Vilka är mer precist de nya förutsättningarna och varför läggs så mycket fokus på utbildning? Därefter följer ett par avsnitt om förutsättningarna regionalt i Skåne. Vilka utmaningar kan urskiljas på arbetsmarknaden i Skåne, särskilt när det gäller villkoren för unga individer? Vi ger också en överblick av folkhögskolorna och dess utbildningsutbud i Skåne. I sammanhanget ger vi utrymme åt att redovisa resultatet av en 5 Uppföljning av regionalt kompetensförsörjningsarbete. Rapport 0120 (2012). Stockholm: Tillväxtverket samt Anders Axelsson, Kompetensplattform Skåne en lägesrapport (bildpresentation 17 maj 2011). http://www.skane.se/public/ru/drivkraft_skane/internat2/kompetens_anders_axelsson.pdf. 6 Föreningen Skånes folkhögskolor har bildats. http://fridhem.fhsk.se/node/173. 8 Inledning och bakgrund

regionalt avgränsad deltagaruppföljning avseende de studiemotiverande kurserna som genomförs på folkhögskolorna i samverkan med Arbetsförmedlingen. Dessa kurser har fått ett större genomslag i Skåne än i andra delar av landet. En översiktlig bild av kurser och deltagarvolymer följs av en kvalitativ genomgång baserad på intervjuer av företrädare för ett urval folkhögskolor samt företrädare för Arbetsförmedlingen och ett par kommuner i regionen. I dessa sistnämnda avsnitt läggs stor vikt vid att belysa folkhögskolornas socialt kompenserande insatser och utvecklingsmöjligheterna när det gäller att utveckla yrkesutbildningar och arbetslivskontakter. Rapporten avrundas med att vi presenterar fem förslag om hur folkhögskolorna skulle kunna bidra mer effektivt till den regionala kompetensförsörjningen, med särskild tonvikt på behoven i arbetslivet och betydelsen av att stödja ungas möjligheter till etablering och egenförsörjning. Inledning och bakgrund 9

Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå Utvecklingen under senare år och i många med Sverige jämförbara länder talar för att etableringsvillkoren har blivit snårigare, att de sociala villkoren blivit allt mer tudelade och att traditionella välfärdspolitiska instrument inte erbjuder tillfredsställande lösningar för unga människor i skarven mellan skola och arbetsliv. Erfarenheterna talar för en mångfald av nya utbildningsinriktade och individanpassade lösningar något som gör folkhögskolornas sätt att arbeta särskilt intressanta. I detta avsnitt ges en övergripande bakgrund. Sverige har haft en väldigt negativ utveckling av ungdomsarbetslösheten och tillhör i dag de länder som har en arbetslöshet som överstiger genomsnittet för EU. Arbetslöshetstalet i åldersgruppen 15-24 år ökade enligt Eurostats uppgifter från drygt 20 procent till närmare 24 procent mellan 2008 och 2012. Det bör emellertid noteras att sättet att mäta arbetslösheten tenderar att vara särskilt ogynnsamt för ett land som Sverige. Arbetslöshetstalen redovisas som den procentuella andelen arbetslösa av antalet personer som ingår i arbetskraften. Till arbetskraften räknas även studerande i den mån de söker jobb och/eller har tillfälliga jobb, ofta deltidsanställningar vid sidan av studier (t.ex. under ferieperioder). Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) och de svenska arbetskraftsundersökningarna är ca 40 procent av de arbetslösa i åldrarna 15-24 år heltidsstuderande. I länder med mer omfattande lärlingsutbildning, t.ex. Tyskland, Österrike, Danmark och Norge, är arbetslöshetstalen i allmänhet betydligt lägre i denna åldersgrupp. Det förklaras delvis av hur man mäter arbetslösheten. 7 I lärlingsländerna är yrkeseleverna anställda. De får lön i det företag där de fullgör en del av sin utbildning och räknas som sysselsatta. De kan definitionsmässigt inte räknas som arbetslösa. I Sverige kan en yrkeselev liksom andra skolelever söka jobb parallellt med studierna och därmed räknas som arbetslös. Det är också viktigt att återigen betona att arbetslöshetstalet avser andelen arbetslösa av personerna i arbetskraften. Skulle antalet arbetslösa ungdomar i åldern 15-24 år relateras till hela befolkningen i den aktuella åldern skulle andelen arbetslösa uppgå till drygt 12 procent. 8 Det är en hög nivå, men illustrerar samtidigt att en mindre del av befolkningen i dessa åldrar tillhör arbetskraften. Flera olika undersökningar visar att andelen unga i Sverige som varken förvärvsarbetar eller studerar utgör en betydande grupp, dvs. gruppen som vi i Sverige ofta kallar unga utanför och som internationellt går under benämningen NEET (Not in employment, education or training). 9 I en offentlig utredning hävdas att drygt 10 procent i åldersgruppen 20-24 år tillhör denna kategori. 70 procent av dessa saknar fullbordad gymnasieutbildning. 10 Ungdomsstyrelsen har framhållit att 123 000 unga i åldrarna 16-25 år varken jobbade eller studerade 2009. Av dessa var det nästan 60 procent som tillhörde samma kategori året efter, dvs. de varken förvärvsarbetade eller studerade 2010. 11 Av de 120 000 som tillhörde gruppen år 2010 var det ca 30 procent som inte hade någon känd aktivitet. Drygt en femtedel deltog under mer än sju månader av året i statliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder medan 7 procent deltog mer än sju månader i kommunala insatser. Andelen som deltog i flera olika åtgärder utgjorde 17 procent. Även Arbetsförmedlingen har kartlagt den växande gruppen unga utanför och framhåller i en rapport från våren 2013 att antalet unga i åldern 16-29 år som varken arbetade eller studerade 7 SCB (2013). Ungdomsarbetslöshet jämförbarhet i statistiken mellan ett antal europeiska länder. SCB: Örebro, s. 44. 8 Arbetsförmedlingen (2013a). Ungdomar på och utanför arbetsmarknaden fokus på unga som varken arbetar eller studerar. Arbetsförmedlingen: Stockholm, s. 3. 9 Sättet att definiera utanförskapet skiljer sig åt mellan Arbetsförmedlingen och Ungdomsstyrelsen varför uppgifterna inte är helt förenliga. 10 SOU 2013:74, Unga som varken arbetar eller studerar statistik, stöd och samverkan. Fritzes: Stockholm, s. 79. 11 Ungdomsstyrelsen (2012). 2012 års uppföljning av unga som varken arbetar eller studerar. Ungdomsstyrelsen: Stockholm, s. 5. 10 Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå

uppgick till 160 000 år 2008 och ökade till 190 000 år 2010. 12 Den sistnämnda siffran motsvarade 11 procent av åldersgruppen. Det var bara 38 000 eller en femtedel som under större delen av året deltog i ett program som hade initierats via Arbetsförmedlingen. Många hade ingen känd aktivitet över huvud taget, närmare bestämt 20 000. Uppgifterna bekräftar att många unga är utanför under långa perioder. Av dem som var utanför år 2010 var 77 000 utanför redan 2008. En tredjedel var födda utomlands och en majoritet i gruppen saknade fullbordad gymnasieutbildning. Utrikesfödda och personer med svag utbildningsbakgrund är kraftigt överrepresenterade. Det är samma mönster som kan urskiljas i andra länder. Den försörjningsmässiga utsattheten ökar genom att flertalet unga arbetslösa inte är kvalificerade för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Enbart ca 15 procent av de arbetslösa ungdomarna uppfyller villkoren för ersättning. 13 Det innebär i praktiken att andelen unga som är beroende av ekonomiskt bistånd för kortare eller längre perioder ökar samtidigt som många är ekonomiskt beroende av föräldrarna. Det primära försörjningssystemet för arbetslösa, dvs. arbetslöshetsförsäkringen, omfattar i praktiken inte unga eftersom de inte uppfyller kvalificeringsvillkoren. Arbetsvillkoret, enligt huvudregeln, på minst 80 timmars förvärvsarbete per månad under en period på sex månader beräknat över en ramtid på ett år är svårt att uppfylla på en arbetsmarknad som kännetecknas av pendlande mönster ut och in i jobb, perioder av utbildning, tidsbegränsade anställningar och deltidsarbetande. Det finns också ett principiellt välfärdspolitiskt dilemma kopplat till det ekonomiska biståndets konstruktion. Det ekonomiska biståndet utgör samhällets yttersta sociala skyddsnät och alla inkomster ska avräknas innan bistånd beviljas enligt en fastställd norm för skälig levnadsnivå. Det förhållandet att biståndet är behovsprövat och beräknas på detta sätt innebär i praktiken en risk för inlåsning. Incitamenten att öka sina inkomster genom förvärvsarbete minskar om marginaleffekten är 100 procent och möjligheterna att kvalificera sig för understöd från arbetslöshetsförsäkringen ändå är begränsade. 14 Riksdagen beslöt också i maj 2013 att införa ett förvärvsavdrag för individer med försörjningsstöd för att minska marginalaffekterna och förstärka incitamenten att förvärvsarbeta. Nya etableringsmönster nya välfärdspolitiska utmaningar och mål Arbetslösheten har negativa effekter för drabbade individer och för samhällen i stort. Det är en uppfattning som är väl förankrad och belagd. Både svensk och internationell forskning talar för att långvarig arbetslöshet ökar risken för social exkludering, dvs. exkludering i betydelsen ekonomisk utsatthet, sämre boendevillkor, svaga sociala nätverk, kontaktproblem med myndigheter och ohälsoproblem. 15 Studier visar att personer som är arbetslösa i unga år har en överrisk att bli arbetslösa längre fram i livet. 16 Även den internationella forskningen ger starka belägg för att särskilt återkommande och längre perioder av arbetslöshet i unga år ger en rad långsiktigt negativa effekter: kunskaper och färdigheter som inte används och underhålls tenderar att eroderas, vilket minskar individens produktivitet och attraktivitet på arbetsmarknaden; arbetslöshet under unga år har negativa effekter på löneinkomsten under åtskilliga år framåt; riskerna för stressrelaterade problem och psykisk ohälsa är väl dokumenterade. 17 12 Arbetsförmedlingen (2013a), Ungdomar på och utanför arbetsmarknaden fokus på unga som varken arbetar eller studerar. Arbetsförmedlingen: Stockholm, s. 4. 13 Se t.ex. Irene Wennemo: Arbetsvillkoret är avgörande för att unga inte kommer in i arbetslöshetsförsäkringen. http://www.samorg.org/so/% 28hctfxbniq4qgae55552rf355%29/Index.aspx?id=1328. 14 SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete. Fritzes: Stockholm, s. 459. 15 För en bredare svensk översikt mot bakgrund av 1990-talskrisen se t.ex. Statens Folkhälsoinstitut (2002), Ungdomsarbetslöshetens konsekvenser för hälsa och social anpassning. Erfarenheter och kunskaper från 1990-talets forskning. Rapport 2002:18. Folkhälsoinstitutet: Sandviken. 16 Nordström Skans, Oskar (2004), Har arbetslösheten långsiktiga effekter? Rapport 2004:13. IFAU: Uppsala. 17 För en översikt av den internationella forskningen, se Bell, David N.F. & David G. Blanchflower (2009), What Should Be Done About Ri- Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå 11

Exkludering och maktlöshet är centrala begrepp i många studier om effekter av arbetslöshet. Därmed är det också naturligt att begrepp som social inkludering och empowerment (egenmakt) har fått en så framträdande ställning i diskussioner om policystrategier för att motverka eller förekomma effekter av arbetslöshet. Möjligheter till arbete och en konsumtionsstandard som inte avviker allt för mycket från den genomsnittliga har betydande effekter på en individs sociala status och självbild. Förvärvsarbetets och försörjningsoberoendets betydelse för möjligheterna till personlighetsutveckling och bredare social tillit ska inte underskattas. Här finns en koppling mellan samhällsekonomiskt och strukturellt motiverade insatser för att motverka ungdomsarbetslöshet och en strategi för att förebygga och mildra effekterna av utanförskap som tar sin utgångspunkt i individens rätt till självförverkligande och inflytande. Det handlar om att förena arbetsmarknadspolitikens ambition att via kompetenshöjande insatser stärka en ung individs anställningsbarhet och försörjningsmöjligheter och det sociala arbetets ungdomsinsatser som oftare syftar till att stärka den enskildes självkänsla och motivation att på egen hand orientera sig vidare i livet, dvs. utan att närmare beakta vad som är önskvärt ur ett arbetsmarknadsperspektiv. 18 Unga möter mer påtagliga sociala risker Begreppet sociala risker är centralt inom välfärdsforskningen och handlar om hur levnadsvillkor påverkas av individrelaterade faktorer, t.ex. hälsostatus, och samhällsekonomiska omständigheter som möjligheter att få jobb och inkomster. Frågan är om man kan säga att de sociala risker som unga möter i etableringsfasen till vuxenlivet har tilltagit under senare år och om institutionerna och välfärdspolitiken för att underlätta ungas möjligheter till förvärvsarbete och ekonomiskt oberoende har blivit mindre effektiv under senare decennier? Det finns en hel del som pekar i den riktningen. Strukturella perspektiv på sociala risker Utifrån ett strukturellt perspektiv kan man konstatera att unga från mindre privilegierade hemförhållanden, unga med ofullständig grundutbildning (i betydelsen grundskole- och gymnasieutbildning), unga med funktionshinder och unga med utländsk bakgrund har fått allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. En uppskattning är att ungefär 30 till 40 procent av de ungdomar som lämnar skolan i OECD:s medlemsländer tillhör gruppen som löper risk att mötas av etableringssvårigheter. 19 Det kan handla om ungdomar med en kombination av individrelaterade problem, t.ex. kopplat till ohälsa, och ungdomar från ogynnsamma omständigheter, med svag utbildning och outvecklade sociala nätverk. De är överrepresenterade bland dem med osäkra anställningsförhållanden, bland arbetslösa och i gruppen utanför både arbetsmarknaden och utbildningssystemet (NEET). De sociala villkoren varierar allt mer inom ungdomsgruppen. En förklaring till detta är ofta att ungdomar med olika maktresurser, i termer av utbildning och sociala nätverk, har olika förutsättningar att hantera de anpassningskrav som följer av ekonomins marknadsutvidgning, snabbt förändrad teknik och ett allt mer omställningsinriktat arbetsliv. Utifrån det strukturella perspektivet betonas också att efterfrågan på arbetsmarknaden är för svag. sing Unemployment in the OECD? IZA Discussion Paper No. 4455. IZA: Bonn. http://www.iza.org/en/webcontent/publications/papers/ viewabstract?dp_id=4455. 18 Niemeyer, Beatrix (2007), Is there a pedagogy of social inclusion? Critical reflections on European policy and practice in school-to-work transition, i Colley, Helen, Boetzelen, Phillip, Hoskins, Bryony & Teodora Parveva (red.), Social inclusion and young people: breaking down the barriers. Council of Europe Publishing: Strasbourg. 19 Scarpetta, Stefano, Sonnet, Anno & Thomas Manfredi (2010), Rising Youth Unemployment During The Crisis. How to Prevent Negative Long- Term Consequences on a Generation. OECD Social, Employment and Migration Working Papers No. 106. http://www.oecd-ilibrary.org/docserver/download/5kmh79zb2mmv.pdf?expires=1368798553&id=id&accname=guest&checksum=400f783911f3a4014ea15c64299e3ae9. 12 Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå

Ska det skapas fler inträdesjobb för ungdomar på arbetsmarknaden måste den generella efterfrågenivån höjas genom en mer expansiv ekonomisk politik. 20 En annan vanlig uppfattning är att arbetsgivares incitament att anställa unga ska öka genom att sociala avgifter sänks, dvs. genom särskilda subventioner av yngre arbetskraft. Den sistnämnda uppfattningen är ibland kombinerad med krav på att regler avseende anställningsskydd ska lättas upp för att göra det mindre riskfyllt för arbetsgivare att anställa unga. Problemet är bara att höga relativa arbetslöshetstal också präglar förhållandena i länder med låga ingångslöner och svagt lagreglerat anställningsskydd. Allt mer individualiserade övergångsmönster Ett annat perspektiv på ungas etableringsvillkor tar fasta på att ungas övergångar från skolvärlden till arbetslivet blivit allt mer utdraget och varierat. Man talar om jojo-mönster och menar att övergångarna i betydligt högre grad än under tidigare år präglas av individers skilda valstrategier, olika utbildningsval, hopp mellan olika verksamheter, växlingar mellan skola och arbetsliv, korta anställningar och perioder utanför både arbetskraften och utbildningssystemet. Detta individualiserade och allt mer utdragna övergångsmönster skiljer sig då från tidigare års mera kollektiva och rätlinjiga övergångsmönster då ungdomar hade en karriärväg som i högre grad var definierad på förhand och som också snabbare ledde fram till etablering i termer av en fast anställning och tryggad försörjningssituation. 21 Jojo-mönstret innebär både möjligheter och risker. För en del ungdomar innebär det att frihetsgraderna har vidgats, för andra innebär det främst att de sociala riskerna har blivit större. Den postmodernt präglade bilden av ungas övergångar som allt mer individualiserade och splittrade behöver inte vara frikopplad från en socioekonomisk förståelse av ungas ökade utsatthet. Unga från resursstarkare miljöer och med större framgång i utbildningssystemet har i allmänhet bättre förutsättningar att hantera den osäkerhet och de ökade krav som präglar vår tids övergångsmönster. Samtidigt skiljer sig problembilden från den strukturella förståelsen i den bemärkelsen att låg efterfrågan på arbetskraft inte ses som en väsentlig orsak till förlängda och problematiska etableringsmönster. Unga har svårigheter att etablera sig därför att de har individrelaterade förutsättningar och personliga egenskaper som försvårar etableringsprocessen. 22 Det kan handla om att de har ofullständig utbildning eller en utbildning som inte efterfrågas på arbetsmarknaden, att de har få kontakter eller problem med språket, men också om att de kan ha attityder och levnadssätt som gör det svårare att få eller behålla ett jobb. Den sistnämnda betoningen på individuella tillkortakommanden leder fram till en starkare betoning på individens eget ansvar. Genomslaget för aktiveringspolitiken i flera länder i Europa från 1990-talet och framåt kan ses i detta perspektiv. Det handlar om att förflytta ansvaret för de sociala villkoren till individen själv. Om den välfärdspolitik som utvecklades under decennierna efter andra världskriget i hög grad byggde på en föreställning om att samhället hade ett kollektivt ansvar för sociala problem är aktiveringspolitiken ett uttryck för en tyngdpunktsförskjutning där rätten till samhällets stöd görs beroende av individuella motprestationer och förändrade beteendemönster. 23 Genom att villkora understöd ska individen tvingas förändra sitt beteende på ett sätt som anses mer samhälleligt önskvärt, ett slags konsekvenspedagogiskt betraktelsesätt. 20 Pohl, Axel & Andreas Walther (2007), Activating the disadvantaged. Variations in addressing youth transitions across Europe, i International Journal of Lifelong Education, Vol. 26(5), s. 537. 21 Walther, Andreas (2006), Regimes of youth transitions. Choice, flexibility and security in young people s experiences across different European contexts, i Young. Nordic Journal of Youth Research. Vol. 14(2). 22 Pohl, Axel & Andreas Walther (2007), s. 537. 23 Johansson, Håkan (2006), Svensk aktiveringspolitik i nordiskt perspektiv. ESS 2006:3. Stockholm: Fritzes. Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå 13

Förändrade villkor i arbetslivet Det sistnämnda perspektivet på ungas övergångsmönster är också kopplat till en uppfattning om att organiseringen av arbetslivet ger helt andra förutsättningar för ungas etablering och karriärvägar idag än tidigare. Den brittiske arbetslivsforskaren David Marsden har pekat på att arbetskrafts- och kompetensförsörjningen i Europa och USA tidigare antingen reglerades på interna arbetsmarknader eller på så kallade yrkesbaserade arbetsmarknader. 24 Till företagens interna arbetsmarknader rekryterades arbetare som förväntades verka i företaget under lång tid. Företaget tog på sig ett betydande utbildningsansvar och betalade en lön som inledningsvis översteg individens produktivitet. England och USA var länder med utbredda interna arbetsmarknader. Men även Sverige, som inte har haft någon starkare lärlingsutbildning, får räknas till denna tradition. Den yrkesmässiga kompetensutvecklingen styrdes i hög grad av företagens behov och rörligheten inom ett yrkesområde blev därmed ganska begränsad. Men det fanns möjligheter för ungdomar, även de med en relativt svag grundläggande utbildning, att få en fast och långvarig anställning som omfattade kompetensutveckling, god löneutveckling och social trygghet. Den andra modellen för arbetskrafts- och kompetensförsörjning utgjordes av yrkesbaserade arbetsmarknader. De tysktalande länderna i Europa och Danmark, dvs. länder med omfattande system för lärlingsutbildning, brukar räknas till denna kategori. Här fanns och finns fortsatt välutvecklade system för kvalificerat och standardiserat yrkeslärande där arbetslivet spelar en viktig roll, både som utbildningsorganisatör och kvalitetssäkrare. Standardiseringen av utbildningen och system för yrkeslegitimationer gjorde det möjligt att lättare röra sig över företagsgränserna utan att förlora i produktivitet och lön. Ungdomarna stod för en betydande del av utbildningskostnaden under utbildningstiden genom en låg lärlingslön. Men när lärlingsutbildningen var fullbordad minskade löneavståndet mellan yngre och medelålders och mer erfaren arbetskraft högst påtagligt. Poängen enligt David Marsden är att grundvalen för interna arbetsmarknader och yrkesbaserade arbetsmarknader har försvagats genom att de stora industriföretagen är mindre dominerande sysselsättningsmässigt samtidigt som den tilltagande ekonomiska integrationen internationellt har påverkat de kortsiktiga avkastningskraven, tidshorisonten för investeringar och möjligheterna för ett enskilt företag att ta på sig ett större ansvar för ungas etablering och yrkesutbildning. Tjänstesektorns tillväxt, förändrad teknik och allt mer omställningsinriktade arbetsorganisationer har lett i samma riktning. I grunden har detta inneburit att kraven på de unga att de ska vara produktiva från ett tidigt skede i anställningen har ökat. Företagen är allt mindre benägna att ta ansvar för ungas kompetens- och karriärutveckling, något som tar sig uttryck i att man föredrar korttidsanställningar och strävar efter att öka löneskillnaderna mellan typiska instegsjobb och mer etablerade jobb i företagen. Eftersom många ungdomar är hänvisade till instegsjobb och praktikliknande tjänstgöringsförhållanden tilltar konkurrensen och etableringsvillkoren försvåras, även för ungdomar som har klarat grundläggande utbildning på gymnasial nivå. David Marsden har myntat uttrycket entry tournaments eller inträdesturneringar för att betona betydelsen av att unga ofta fastnar i osäkra och relativt okvalificerade jobb under långa perioder. Detta är då en avgörande skillnad jämfört med förhållandena i arbetslivet för några decennier sedan då övergångsfasen på arbetsmarknaden var mer väldefinierad och tidsmässigt avgränsad. 24 Marsden, David (2009), The decline of occupational markets and the spread of prolonged entry tournaments: labour market segmentation in Britain. Paper for the ILO Conference on Regulation for Decent Work Innovative labour regulation in a turbulent world, July 8-10, Geneva. http://eprints.lse.ac.uk/3305/. 14 Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå

Slutsats: En tilltagande välfärdspolitisk mismatch Det förhållandet att den moderna ekonomin skapar nya förutsättningar i arbetslivet och att ungdomars övergångsmönster inte följer lika tydliga kollektiva mönster som tidigare skapar också nya förutsättningar på institutionell och politisk nivå. De välfärdspolitiska regimer med kopplingar till inkomsttrygghet, utbildning och arbetsmarknadspolitik som etablerades i länder som Sverige från 1930-talet och framåt och som i hög grad återspeglade etableringsvillkoren i den industridominerade ekonomin med relativt standardiserade arbetsvillkor fungerar inte längre lika effektivt. Några av uttrycken för detta är just att unga är kraftigt överrepresenterade bland de arbetslösa, att unga ofta saknar utbildning som matchar arbetsmarknadens krav trots att utbildningsnivån är högre idag än tidigare och att allt fler ungdomar inte omfattas av de allmänna inkomstförsäkringarna, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Just denna bristande anpassning mellan etablerade institutioner och sociala villkor har lett till olika politiska initiativ. En gemensam yttring av de nya förhållandena var aktiveringslinjen, dvs. ökade krav på ungdomar att ställa upp på olika praktikprojekt för att över huvud taget kvalificera sig för understöd från samhällets sida. Detta uppfattades som angeläget mot bakgrund av den risk för utbredd understödstagarmentalitet och passivisering som ansågs följa av långa tider i arbetslöshet och utanförskap. Understöd uppfattades inte längre som en medborgerlig rättighet utan villkorades med krav på olika motprestationer. 25 Den mest renodlade och elementära formen av aktiveringspolitik förespråkas emellertid knappast längre. Istället förordas idag en större mångfald av varierade och individanpassade insatser, med betoning på både sociala och arbetsmarknadsrelevanta kvalifikationer. Insatser som minskar avståndet till arbetslivet och som samtidigt stärker individens självförtroende, möjligheter till omställning och rörlighet framhålls som allt mer betydelsefulla. Utbildning framhålls både internationellt och i Sverige som en nyckelåtgärd för att förebygga arbetslöshet och utanförskap, för att ge individer från mindre privilegierade förhållanden möjligheter att påverka sina liv samtidigt som arbetslivets behov av kompetent arbetskraft tillgodoses. Ett problem är att behovet av kompletterande och flexibla utbildningsinsatser inte uppmärksammats tillräckligt mycket. Det är kanske särskilt tydligt i ett land som Sverige. Det behövs nya utvecklingsmöjligheter för lärande i och utanför det reguljära utbildningssystemet, inte minst nya och mer generösa möjligheter till lärande i arbetslivet. Det behövs också alternativa utbildningsvägar för unga som inte uppnått målen i de reguljära systemen, i grundskolan och i gymnasieskolan. Och det behövs insatser för att förstärka möjligheterna till livslångt lärande, dvs. det ska finnas möjligheter till utbildning och omskolning i alla åldrar. I samtliga dessa avseenden kan folkhögskolorna spela en viktig roll, både på nationell och regional nivå. I nästa avsnitt ska vi kort beskriva förutsättningarna för ungas etablering i Skåne. Därefter ges en översiktlig bild av deltagandet i folkhögskoleutbildningar i regionen. I de nästföljande avsnitten presenterar vi en mer fördjupad bild av folkhögskoleutbildningarna, dess nuvarande utvecklingsmöjligheter och begränsningar, med utgångspunkt från intervjuer av rektorer vid skolorna. 25 Kuoddo, Arvo (2012), Public Employment Services, And Activation Policies. Social Proitection & Labor. Discussion Paper No. 1215. http:// siteresources.worldbank.org/socialprotection/resources/sp-discussion-papers/labor-market-dp/1215.pdf. Nya förutsättningar och nya utmaningar om erfarenheter på nationell och internationell nivå 15

Etableringsvillkor och förutsättningar på arbetsmarknaden De skånska folkhögskolornas betydelse och möjligheter måste ses i ljuset av etableringsvillkor och utvecklingsmönster på den regionala arbetsmarknaden. Både sysselsättningen och befolkningen har ökat i Skåne under senare år. 2005 uppgick antalet sysselsatta i Skåne till drygt 540 000 personer. Som andel av antalet individer totalt i åldersgruppen 15-74 år motsvarade det strax över 63 procent. 26 År 2012 uppgick antalet sysselsatta i regionen till drygt 594 000 personer, vilket återigen motsvarade en sysselsättningsgrad på drygt 63 procent. Jämfört med hela landet har Skåne en lägre sysselsättningsgrad och jämfört med de andra två storstadsregionerna en betydligt lägre sysselsättningsgrad (framför allt jämfört med Stockholm). Prognoserna talar för att befolkningen kommer att fortsätta att växa fram till 2025, framför allt beroende på en fortsatt stor inflyttning från utlandet. 27 Befolkningstillväxten beräknas bli den näst högsta, enbart lägre än i Stockholm, och dubbelt så hög som i landet som helhet. Befolkningsutvecklingen ser olika ut i olika kommuner i Skåne. Kraftigast förväntas befolkningen öka i Skånes sydvästra delar med Lomma och Malmö i topp. I sex kommuner förväntas befolkningen minska fram till 2025. Det handlar om kommuner i nordöstra och sydöstra Skåne. På nationell nivå förväntas den demografiska utvecklingen under de närmaste 15 åren leda till att antalet personer i gruppen nyinträdande på arbetsmarknaden i åldrarna 20-24 år kommer att vara mindre än i gruppen som träder ut från arbetsmarknaden i åldrarna 60-64 år. Det borde allt annat lika leda till att förutsättningarna för yngre att få jobb underlättas. I Skåne liksom i andra storstadsregioner ser bilden annorlunda ut. En hög inflyttning av unga människor, till högskoleorterna och från utlandet, gör att gruppen i de typiska inträdesåldrarna i arbetslivet kommer att fortsätta att vara större än antalet personer i de typiska utträdesåldrarna. Detta betyder å ena sidan att generationsväxlingen blir mindre dramatisk och att försörjningsbördan inte blir lika betungande som i landsortsregioner. 28 Samtidigt innebär det att demografin inte utgör en lika stark draghjälp när det gäller att underlätta ungas etablering och minska ungdomsarbetslösheten. Men det ska återigen framhållas att bilden ser olika ut i olika delar av Skåne. Det är de delar som räknas till Stor-Malmö som enligt prognosen kan se fram emot ett fortsatt överskott på individer i åldrarna 20-24 år jämfört med antalet i åldrarna 60-64 år. 29 Arbetslöshet Som andel av den registerbaserade arbetskraften är andelen arbetslösa högre i Skåne än i Sverige som helhet, drygt 10 procent jämfört med drygt 8 procent. 30 Sett över en tioårsperiod har antalet arbetslösa i Skåne ökat med strax under 50 procent och antalet som deltar i Arbetsförmedlingens 26 Uppgifterna är baserade SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). 27 Arbetsförmedlingen (2012). Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2012. Skåne län. Prognos för arbetsmarknaden 2012-2013. Malmö: Arbetsförmedlingen. 28 En ytterligare förklaring är att andelen som förväntas fortsätta förvärvsarbeta efter 65 års ålder ökar. För Skånes del beräknas den andelen öka från 3 procent 2000 till 9 procent år 2020. Se Region Skåne (2012). Utbildnings- och arbetsmarknadsprognos för Skåne med sikte på 2020. Malmö: Region Skåne, s. 41. 29 Till Stor-Malmö räknas Burlöv, Eslöv, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Skurup, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge. 30 Uppgifterna avser ett genomsnitt för perioden maj 2012 till april 2013. Statistiken har tagits fram av Arbetsförmedlingen och utgör mått på andelen öppet arbetslösa och programdeltagare som andel av det totala antalet personer som räknas till arbetskraften i åldrarna 16-64 år (dvs. summan av sysselsatta och arbetslösa). Tidigare presenterade Arbetsförmedlingen andelen arbetslösa av antalet personer i de aktuella åldrarna som helhet. Det arbetslöshetstal som presenteras i SCB:s arbetskraftsundersökningar är baserad på en urvalsundersökning och anger dessutom andelen arbetslösa i åldersspannet 15-74 år. Se Arbetsförmedlingen (2013b). Arbetsmarknadsutsikterna våren 2013. Skåne län. Prognos för arbetsmarknaden 2013-2014. Malmö: Arbetsförmedlingen. 16 Etableringsvillkor och förutsättningar på arbetsmarknaden

programaktiviteter mer än fördubblats. Skillnaderna mellan kommunerna i regionen är emellertid stora. De skånska kommunerna är representerade både bland de kommuner som har lägst arbetslöshet i landet och bland de kommuner som har högst arbetslöshet. Landskrona, Malmö och Bromölla är de kommuner i länet som har högst arbetslöshetstal. Arbetslösheten kan härledas till flera olika orsaker. Arbetsförmedlingen framhåller i sina rapporter att strukturförändringar i ekonomin i kombination med socioekonomiska strukturer har stor betydelse. Här ser förutsättningarna också väldigt olika ut i olika kommuner i regionen. Antalet industrijobb har t.ex. minskat som ett resultat av strukturomvandlingen, minskningen uppgår till mellan 20 000 och 25 000 jobb sedan sekelskiftet. 31 Minskningen av antalet industrijobb har slagit hårt mot nordskånska kommuner som Bromölla, Östra Göinge och Bjuv där industriföretagen representerar en större andel av den totala sysselsättningen. Finanskrisen från 2008 och framåt har haft tydliga negativa effekter på sysselsättningen i kommuner med ett starkt beroende av industrijobb och företagsrelaterade tjänster som personaluthyrning. Samtidigt finns det en annan del av strukturomvandling som är tydlig på den skånska arbetsmarknaden lika väl som på den nationella och internationella arbetsmarknaden. Yrken och arbetsuppgifter har förändrat karaktär. Kraven på allmänteoretiska kunskaper, yrkesmässiga färdigheter, arbetslivserfarenhet och social kompetens har ökat. Grundläggande färdigheter på ITområdet är idag ett krav inom i stort sett alla yrkesområden och även de enklaste servicejobb förutsätter förmåga att ställa om till nya arbetsuppgifter och hantera kundkontakter. Allt detta innebär i sin tur att kraven på de arbetssökande har ökat. Glappet mellan arbetsgivares krav och förväntningar å ena sidan och de kunskaper och färdigheter som de arbetslösa har å andra sidan kommer till uttryck i att rekryteringsproblemen uppfattas som stora trots de höga arbetslöshetstalen. Det handlar alltså om matchningsproblem, en bristande överensstämmelse mellan de arbetslösas kvalifikationer och de förutsättningar som gäller för de jobb som utlyses på arbetsmarknaden. Enligt Arbetsförmedlingens uppgifter för Skåne uppgav mellan 20 och 30 procent av arbetsgivarna i regionen att de hade betydande svårigheter att rekrytera arbetskraft under åren 2011-2012. Arbetsförmedlingens uppgifter visar också att sammansättningen av de arbetslösa har förändrats under senare år. Allt fler arbetslösa har varit arbetslösa under allt längre perioder och har en allt svagare förankring på arbetsmarknaden, det gäller i Skåne såväl som i landet som helhet. Under tredje kvartalet 2012 hade 26 400 arbetslösa personer, av totalt ca 60 900 arbetslösa, varit arbetslösa i genomsnitt mer än två av de senaste tio åren. 17 000 hade en sammanlagd arbetslöshetstid som översteg tre av de senaste tio åren. Arbetsförmedlingen pekar ut fyra särskilt sårbara grupper: personer som inte har fullbordat en gymnasial utbildning, utomeuropeiskt födda, arbetslösa i åldrarna över 57 år samt funktionshindrade. Sammantaget utgör dessa grupper en allt större andel av de som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. 2012 utgjorde de ca 58 procent av de som var inskrivna som arbetslösa på förmedlingarna i Skåne. Bara de som saknade en utbildning på gymnasial nivå utgjorde strax under 30 procent av de inskrivna. Arbetsförmedlingens studier liksom all forskning på området talar för att fullbordad gymnasieutbildning är ett grundläggande villkor för att personer ska få en fastare förankring på arbetsmarknaden och därmed förutsättningar för egenförsörjning. Betydelsen av avklarad gymnasieutbildning ska också ses i ljuset av att en komplett gymnasieutbildning inte bara uppfattas som ett kvitto på individens produktiva förmåga utan också ses som en nödvändig plattform för fortsatt lärande i arbetslivet. 32 Andelen av den registerbaserade arbetskraften som saknade fullständig 31 Arbetsförmedlingen (2012), s. 14. 32 Arbetsförmedlingen (2013c). Var finns jobben? Bedömning till och med första halvåret 2014 och en långsiktig utblick. Stockholm: Arbetsförmedlingen. Etableringsvillkor och förutsättningar på arbetsmarknaden 17

gymnasieutbildning och som var arbetslös var högre i Skåne jämfört med landet som helhet, drygt 21 procent jämfört med ca 19 procent. 33 Högst var arbetslöshetstalen i sydvästra delen av länet, något som framför allt förklaras av att Malmö har en stor population med svag utbildningsbakgrund och med utomeuropeiskt ursprung. Arbetsförmedlingen brukar framhålla att man saknar både kompetens och resurser att hantera de behov som förknippas med gruppen lågutbildade. 34 Det framhålls att det krävs nya kompletterande insatser på vuxenutbildningsområdet och det är naturligtvis här folkhögskolorna kommer in i bilden. Men innan vi kommer in på frågorna om vad som görs och skulle kunna göras av folkhögskolorna ska vi avrunda detta avsnitt med att titta lite närmare på arbetslöshet och utanförskap bland unga i Skåne. Ungdomsarbetslösheten i Skåne Ungdomsarbetslösheten varierar i betydande grad mellan kommunerna i Skåne enligt samma mönster som arbetslösheten i stort, men är sammantaget betydligt högre än i landet som helhet. För åldersgruppen 18-24 år och som procent av den registerbaserade arbetskraften uppgick arbetslösheten till 21 procent i Skåne jämfört med knappt 18 procent för Sverige som helhet. 35 I flera kommuner i nordöstra Skåne är arbetslöshetstalen mycket höga, men Malmö och Landskrona sticker ut med arbetslöshetstal på 23 respektive 28 procent. Det är höga tal i ett nationellt perspektiv. Den höga andelen arbetslösa kan delvis förstås i perspektivet av den höga andelen utrikesfödda i Skåne jämfört med landet som helhet. Tittar vi närmare på åldersgruppen 15-24 år framgår det att drygt 12 procent i denna åldergrupp är utrikesfödd i Sverige som helhet jämfört med mellan 16 och 17 procent i Skåne. Dessa förhållanden återspeglas också i andelen i åldersgruppen 20-24 år som har uppnått en gymnasial utbildningsnivå. Andelen som saknar fullständig gymnasieutbildning är något högre i Skåne än i landet i övrigt, närmare bestämt 21,5 procent jämfört 20,5 procent i landet som helhet. 36 Ser vi till åldersgruppen 25-64 i Skåne var det år 2010 42 procent som hade en utbildningsnivå som understeg 3-årigt gymnasium. Bland de utrikesfödda i åldersgruppen var andelen 49 procent. 37 Utbildningsnivån har kraftiga effekter på arbetslöshetstalen. Enligt Region Skånes arbetskrafts- och utbildningsprognos med sikte på 2020 var arbetslöshetstalen år 2010 65 procent lägre för ungdomar i länet som hade fullbordat en gymnasieutbildning jämfört med ungdomar utan fullbordad gymnasieutbildning. 38 Prognosen pekar också på att antalet arbetstillfällen för personer som saknar fullständig gymnasieutbildning kommer att fortsätta att minska påtagligt i takt med strukturomvandlingen i riktning mot mer kunskapsintensiv tjänsteproduktion, något som ytterligare understryker behovet av riktade utbildningsinsatser till den aktuella gruppen. Det räcker emellertid inte att enbart titta på arbetslöshetstalen för att få en bild av omfattningen på utanförskapet och etableringssvårigheterna för unga. I allt fler studier framhålls gruppen som varken studerar eller förvärvsarbetar, de som i Sverige alltså brukar kallas för unga utanför. Temagruppen unga i arbetslivet har i en nyligen genomförd uppföljning visat att andelen unga i åldern 16-25 år som varken arbetade eller studerade har varit högre i Skåne än i andra delar av landet. Åren 2010 och 2011 uppgick andelen till 11 respektive 10,4 procent i Skåne jämfört med 9,5 respektive 8,9 procent 33 Arbetsförmedlingen (2013b), s. 51. 34 Se t.ex. Arbetsförmedlingen (2013). Arbetsmarknadsutsikterna våren 2013. Prognos för arbetsmarknaden 2013-2014. Arbetsförmedlingen: Stockholm, s. 113. 35 Arbetsförmedlingen (2013b), s. 59. Uppgifterna utgör ett genomsnitt för perioden maj 2012 till april 2013. 36 Uppgifterna om andelen utrikes födda liksom befolkningens utbildningsnivå är tillgängliga på SCB:s hemsida (www.scb.se Befolkning 16-95+ år efter region, utbildningsnivå, ålder och kön. År 2008-2012). Uppgifterna avser år 2012 och i gruppen som saknar fullbordad gymnasieutbildning ingår också individer vars utbildningsnivå är okänd. 37 Region Skåne (2012), s. 45. 38 Region Skåne (2012), s. 47. 18 Etableringsvillkor och förutsättningar på arbetsmarknaden

för landet som helhet. 39 Även Arbetsförmedlingen har följaktligen tagit fram uppgifter om antalet och andelen unga som varken arbetar eller studerar. Enligt Arbetsförmedlingens studie var det mellan 11,5 och 13 procent av de unga åldrarna 16-29 år i Skåne som varken arbetade eller studerade under åren 2008-2010. 40 Det var betydligt mer än genomsnittet för landet som helhet. Den höga andelen som är utanför bör ses mot bakgrund av samma förhållanden som de höga relativa arbetslöshetstalen i Skåne. Både den höga ungdomsarbetslösheten och det tilltagande utanförskapet talar för behovet av kompletterande och riktade åtgärder till resurssvaga grupper. Det är här folkhögskolornas insatser och framtida möjligheter borde kunna väcka större intresse. Vi ska nu gå över till att diskutera verksamheten i folkhögskolorna. 39 Temagruppen unga i arbetslivet (2013). 2013 års uppföljning om unga som varken arbetar eller studerar. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 40 Arbetsförmedlingen (2013a). Ungdomar på och utanför arbetsmarknaden fokus på unga som varken arbetar eller studerar. Stockholm: Arbetsförmedlingen. Bilaga 4 s. 69. Etableringsvillkor och förutsättningar på arbetsmarknaden 19

Folkhögskolorna i ett nationellt och regionalt perspektiv Folkhögskolorna har en lång historia och de första skolorna etablerades redan under 1860-talet. Hvilans folkhögskola och Önnestads folkhögskola grundades redan 1867 och är verksamma än idag. 41 Folkhögskolornas äldre historia är i hög grad förknippad med jordbrukssamhällets omvandling och bondebefolkningens behov av nya utbildningsvägar. Under senare delen av 1800-talet började industrisamhället och folkrörelsernas framväxt prägla folkhögskolornas verksamhet. Enskilda och landstingsdrivna skolor började kompletteras med allt fler rörelsedrivna skolor. Mångfalden av huvudmän är fortfarande stor. I dag finns det 150 folkhögskolor varav det stora flertalet drivs av rörelser och enskilda organisationer. Av de 17 folkhögskolor som finns i Skåne finns inga som drivs med offentlig huvudman. Ett centralt uppdrag för folkhögskolorna har under senare decennier varit att erbjuda kompletterande utbildning för unga vuxna och medelålders personer som saknar fullbordad 9-årig grundskola eller som inte har en fullständig gymnasieutbildning. Folkhögskolans allmänna kurser har erbjudit möjligheter till högre medborgerlig bildning och fördjupat samhällsengagemang. Kurserna har också erbjudit en plattform för vidare studier på högskole- och universitetsnivå för dem som så önskat. Vid sidan av de allmänna kurserna har det hela tiden funnits så kallade särskilda kurser, dvs. profilerade eller yrkesinriktade kurser, t.ex. för blivande fritidsledare, musiker och journalister. De allmänna kurserna lockar i allmänhet elever med en svagare utbildningsmässig och socioekonomisk bakgrund medan de särskilda kurserna har elever som i allmänhet är lite äldre, ofta har fullbordat en gymnasieutbildning och kommer från resursstarkare förhållanden. Bland de som söker sig till de allmänna kurserna är det t.ex. drygt 85 procent som saknar en fullbordad gymnasial utbildning. På de särskilda kurserna hade år 2012 mer än hälften av eleverna en fullbordad 3-årig gymnasieutbildning. Folkhögskolorna erbjuder dessutom så kallade korta kurser. Definitionen på en kort kurs är att de omfattar mindre än 15 dagar. Höstterminen 2012 deltog 44 300 personer i korta folkhögskolekurser. Antalet personer i korta kurser har tenderat att minska, bland annat som ett resultat av att fackliga organisationer bedriver en mindre omfattande kursverksamhet än tidigare. Generellt sett har utbildningsnivån höjts dramatiskt i samhället. Konkret har det tagit sig uttryck i att allt större andel av samhällets befolkning omfattas av utbildning på gymnasial och eftergymnasial nivå. Enligt SCB:s utbildningsstatistik minskade andelen av befolkningen som saknade en utbildning på gymnasial (efterobligatorisk) nivå från 90 procent 1930 till 50 procent år 1970. 42 År 2012 hade andelen av befolkningen i åldrarna 25-64 som hade en utbildning som inte motsvarade gymnasial nivå minskat till ca 13 procent. 43 Räknar vi emellertid in dem som saknade en 3-årig gymnasial utbildning var andelen över 38 procent. Den höjda utbildningsnivån har inneburit nya förutsättningar för folkhögskolorna. Det gamla uppdraget att erbjuda utbildningsmöjligheter för en grupp relativt väletablerade men lågutbildade yngre och medelålders svenskar är inte längre lika framträdande. Den långsiktiga trenden har också varit att de allmänna kurserna har minskat sin andel av det totala utbildningsutbudet. Under 1970- och 80-talen minskade de allmänna kurserna sin andel från närmare 70 procent till ca 40 procent 41 SOU 2012:72 Folkbildningens samhällsvärden En ny modell för statlig utvärdering. Betänkande av Folkbildningsutredningen. 42 SCB. Befolkningens utbildning. Tabeller och diagram. Utbildningsnivå 1930, 1970 och 2000. http://www.scb.se/pages/producttables 9575.aspx. 43 SCB. Befolkning efter region, ålder, utbildningsnivå, kön och tid. http://www.scb.se/pages/ssd/ssd_tablepresentation 340486.aspx?lay out=tableviewlayout1&rxid=e7d22dce-e7f2-4fa2-95b1-7e691e6c7799. 20 Folkhögskolorna i ett nationellt och regionalt perspektiv