Datum 2017-08-28 FB Vår referens (SOU 2017:37) Justitiedepartementet 103 33 Stockholm ju.krim@regeringskansliet.se Remissvar Kvalificerad välfärdsbrottslighet förebygga, förhindra, upptäcka och beivra Vårdföretagarna, som är en arbetsgivar- och branschorganisation för privata vård- och omsorgsföretag med cirka 2 000 medlemmar och drygt 100 000 årsanställda, vill härmed lämna följande synpunkter på ovanstående remiss. Vårdföretagarna är positiva till att regeringen vill göra en översyn av välfärdsstatens förmåga att stå emot organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet. Utredningen är viktig för att bibehålla förtroendet för välfärden och Vårdföretagarna ställer sig i huvudsak bakom de flesta förslagen som presenterats. Sammanfattning För att komma till bukt med kriminalitet inom välfärden är det av största vikt att centrala myndigheter samarbetar. Lättnader inom offentlighet- och sekretesslagen (2009:400) är därför nödvändigt så att informationsspridningen mellan myndigheter inte utgör något problem. Vårdföretagarna anser att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är en avgörande myndighet för att stoppa brottslighet och måste därför ges större utrymme och lättare få tillgång till exempelvis Försäkringskassans register. Vidare är det av stor vikt att myndigheter agerar och gör en anmälan då brott mot välfärden uppdagas. Till skillnad mot utredningen anser vi därför att en obligatorisk anmälningsskyldighet för myndigheter bör införas. Vi håller med utredningen om att en enskild myndighet bör få ansvara för utredning av kriminalitet inom välfärden. Däremot tror vi inte att Försäkringskassan är bäst lämpad för uppdraget. Att ha en myndighet som ansvarar för utbetalning av ekonomiska medel och samtidigt kräver in pengar samt leder utredningar om brottslighet, ökar sannolikt risken för jäv och partiska beslut. Dessutom finns möjlighet för en direkt styrning från regeringen vilket kan verka negativt. Det är viktigt att göra det så svårt som möjligt för kriminella personer att agera inom välfärden. Till skillnad mot utredningen anser vi att en spärrtid för företag bör införas när ett brott uppdagas. Detta ger en tydlig signal till omvärlden och minskar troligtvis lockelsen men även möjligheten att låta andra i företaget fortsätta den kriminella verksamheten. Till sist tror vi att ett effektivt sätt att minska brottslighet och förbättra utförandet av vården är att mäta kvaliteten. Nationella och jämförbara kvalitetsmått där det tydligt framgår hur pass bra en viss verksamhet presterar inom olika områden, gör att de dåliga slås ut och de med hög kvalitet blir kvar. Med krav på transparens så som vardforetagarna.se
2 Vårdföretagarna har på sina medlemmar leder också till att det blir svårare att bedriva oseriös verksamhet. 7.5 Ett effektivare och mer ändamålsenligt informationsutbyte I februari 2016 bjöd Vårdföretagarna tillsammans med fackförbundet Kommunal in 12 olika myndigheter och representanter från regeringen till en workshop för att diskutera brottslighet inom personlig assistans. Slutsatser från mötet var att det inte finns en samlad bild av hur utbredd kriminaliteten inom välfärden är samt att det råder brist på samordning och möjlighet att dela viktig information mellan myndigheter. Därför står vi bakom utredningens förslag om att berörda myndigheter ska kunna delge varandra information vid misstanke om brott. En viktig myndighet som utredningen endast nämner kortfattat är Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Myndigheten prövar ansökningar om tillstånd och ansvarar för tillsyn av enskilda verksamheter enligt socialtjänstlagen (SoL), lagen om stöd till vissa funktionshindrade (LSS), och för verksamheter inom hälso- och sjukvård. IVO är det sista nålsögat alla välfärdsutförare måste passera för att få ett tillstånd och där med kunna leverera vård och omsorg till allmänheten. Vandelsprövning av föreståndare genomförs för att få en bild av personens lämplighet för uppdraget och tillstånd kan dras in när vanvård eller fusk och brottslighet uppdagas. För att stävja brottslig verksamhet är det av största vikt att personer med kriminella uppsåt aldrig ges möjlighet att verka inom välfärden. Därför är det helt centralt att IVO ges möjlighet, precis som andra myndigheter som utredningen tar upp som förslag, att snabbt kunna samverka med andra myndigheter så som Skatteverket, Försäkringskassan, Ekobrottsmyndigheten och Polisen med flera utan att sekretessregler sätter stopp. Önskvärt vore även en gemensam databas där myndigheter med behörighet snabbt kan ta del av viktig information om näringsidkares lämplighet vid exempelvis vandelsprövning inför tillståndsgivning. Idag finns inte möjligheten att samköra myndigheternas register, vilket försvårar jakten på kriminella aktörer. Precis som utredningen tar upp är det inte ovanligt att samma personer dyker upp i ledande ställningar i andra nystartade företag när en verksamhet stoppas på grund av oegentligheter. Därför är ett gemensamt register att föredra för att snabbt få en överblick av personers lämplighet. 9.3 Utökad skyldighet att anmäla misstänkta brott till brottsbekämpande myndigheter För att kunna stoppa eventuell brottslighet inom välfärden är det viktigt att agera så fort som möjligt då misstanke finns. Kriminella personer lär sig snabbt att hitta kryphål i lagen och kan göra sig skyldiga för en rad olika brott inom flera områden. Utredningen för en diskussion om vikten av att myndigheter anmäler misstänkt brott till brottsbekämpande myndigheter: Eftersom det är mycket angeläget att de misstänkta brott som myndigheterna upptäcker faktiskt anmäls, måste regelverket kring myndigheternas skyldighet att anmäla vara tydligt och klart. En sådan
3 tydlig och uttalad skyldighet skapar också förutsättningar för en likvärdig behandling oavsett vilket system som brottet riktas mot. (s. 430) Något förvånande lutar sig utredningen trots detta på en drygt 30 år gammal proposition 1983/84:142 (s. 23 f.) i sitt ställningstagande där frågan om införande av en allmän skyldighet för myndigheterna att lämna ut uppgifter om brottsmisstankar diskuteras. Slutsatsen i regeringsförslaget var att det redan fanns bestämmelser på ett flertal områden om skyldighet för en viss myndighet att anmäla misstankar om brott vilket kunde verka kontraproduktivt, varför förslaget avslogs. Med anledning av detta anser utredningen att en generell skyldighet för myndigheter att anmäla brott inte bör införas. Vårdföretagarna anser dock att om målet är att få bort de kriminella aktörerna från välfärden måste det finnas en skyldighet för samtliga statliga myndigheter att gripa in och anmäla då ett brott uppdagas. Annars är risken överhängande att brottsligheten fortsätter då mödan för att upprätta en frivillig anmälan anses för tidskrävande då ett krav inte finns. 11 Ny organisation för att bekämpa brott mot välfärdssystemen Då brottsligheten i välfärden finns inom flera olika områden, håller vi med utredningen om att det är viktigt med en samlad enhet för att göra brottsbekämpningen så effektiv som möjligt. Dagens system då olika typer av brott hanteras på skilda håll hos olika myndigheter är både ineffektiv och riskerar att utestänga viktig information i utredningsarbetet. Att låta en central enhet utanför Polisen ansvara för brottsbekämpningen ökar chansen att snabbare komma åt de kriminella aktörerna. Vi är dock skeptiska till ifall Försäkringskassan är bästa ställe att placera denna enhet på. Myndigheten ansvarar idag för utbetalning av de flesta ekonomiska bistånden i landet, som exempelvis den statliga assistansersättningen. Det finns en klar risk för jävsituation ifall myndigheten både betalar ut ersättning och samtidigt ansvarar för brottsbekämpningen. Möjligheten för regeringen att påverka utbetalningarna av de ekonomiska bistånden ökar också sannolikt. Assistansersättningen har debatterats flitigt i media under lång tid och i budgeten 2016 aviserade regeringen att: Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen. Samtidigt går att läsa i regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan samma år: Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Resultatet av detta blev att utgifterna för den statliga assistansersättningen minskades med cirka 4 miljarder kronor förra året. Vi ser en överhängande risk att då regeringen uppdrar till Försäkringskassan att minska utgifterna inom ett välfärdsområde, kan även den nya brottsbekämpande enhetens verksamhet påverkas. Det riskerar att äventyra hela rättssäkerheten i socialförsäkringens områden.
4 Att Försäkringskassan deltar i brottsutredningarna är helt centralt, liksom experter från IVO och andra viktiga myndigheter, men förslagsvis bör denna enhet inrättas inom Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten alternativt Skatteverket. Detta för att säkerställa utredningarnas opartiskhet och minimal inblandning från politiska beslut. 12.3 Spärrtid för företag vid missbruk av välfärdssystemen Utredningens uppdrag har bland annat varit att överväga behovet av och förutsättningarna för att kunna spärra företag som i avsevärd omfattning missbrukat eller överutnyttjat välfärdssystemen från att få ytterligare medel utbetalt under en viss tid (spärrtid). I utredningen förs ett långt resonemang om fördelar och nackdelar samt behovet av att kunna spärra företag från att få ersättningar utbetalda och om de möjligheter som finns i dag. Å enas sidan menar utredningen att ett flertal förhållanden uppmärksammats som pekar på ett behov av att införa en spärr mot företag, exempelvis när privata utförare uppsåtligen har tillskansat sig ekonomiska medel på felaktiga grunder. Å andra sidan ifrågasätter utredaren i vilken utsträckning en spärrtid kan få avsedd effekt. Utredningen menar att det sannolikt är i ganska få fall, vilket talar mot att införa en reglering om spärrtid. Vårdföretagarna anser att om målet är att stoppa brottsligheten inom välfärden måste krafttag tas mot de kriminella aktörerna. Om införande av en spärrtid medför att ett företag med kriminella ägare stoppas för att verka inom välfärdsområdet är det en vinst för samhället. Därför anser vi att fördelarna väger upp de eventuella nackdelar som finns med att införa spärrtid. För att försäkra sig om att brottslighet inte förekommer inom offentliga verksamheter bör även någon form av sanktion införas då kommuners verksamheter inte sköts seriöst. Vårdföretagarnas övriga synpunkter: Mät kvaliteten för att minska brottslighet Idag drivs två av fem vårdcentraler och ett av fem äldreboenden av privata aktörer. De privata utförarnas bidrag är ovärderlig och behövs med tanke på utmaningarna med en allt större andel äldre i befolkningen. Konkurrensen bidrar till att höja kvaliteten för hela Sveriges välfärd och det innebär även ett alternativ för de som väljer vårdyrket. Samtidigt åvilar ett stort ansvar att vara en seriös aktör och att bidra till att minimera möjligheten för oseriösa vård- och omsorgsföretag att få fäste. Vårdföretagarna har därför infört obligatoriska medlemskrav för transparens och öppenhet. Kraven gäller bland annat att redovisning inom kvalitet, personal, ekonomi, ägare och styrelse ska finnas synliga på respektive hemsida. Syftet är att öka allmänhetens förtroende för branschen, patienter, brukare och allmänheten enklare ska få relevant information om medlemsföretagen. Innan medlemskap beviljas genomförs en granskning av ägare och ekonomi för att minimera risken att få ett oseriöst företag som medlem. Då ett företag inte lever upp till medlemskraven eller beter sig oetiskt, kan medlemskapet dras in med omedelbar verkan. Idag är svårt för allmänheten kunna jämföra kvalitet inom vård och omsorg, vilket medför att möjligheterna att göra informerade val är begränsade. Det öppnar även upp för kriminella aktörer att etablera sig då kraven på att ett kvalitetsarbete är mycket
begränsat. Oftast är kriminellt och oseriöst utförande tätt förknippat med undermålig kvalitet. Orsaken till att det är svårt att jämföra kvaliteten är att det saknas nationella principer för hur kvalitet ska mätas och redovisas inom vård och omsorg. Därför har Vårdföretagarna utvecklat kvalitetsdeklarationer för olika verksamhetsområden inom välfärden som våra medlemsföretag kan publicera på sina respektive hemsidor. Vi driver och förespråkar en oberoende nationell, kvalitetsjämförelse av den svenska vården och omsorgen, både privat och offentlig. Vi menar att tydliga transperenskrav och presentation av företags kvalitetsarbete som jämförs nationellt sannolikt försvårar för oseriösa utförare att verka inom välfärden. 5