R APPORT FRÅN NORDISKT KULTURPOLITISKT TOPPMÖTE MALMÖ 8-9 MAJ 2018 Arrangörer Samarbetspartners
Kultur är kärnan i det nordiska samarbetet Dagfinn Høybråten, Generalsekreterare, Nordiska Ministerrådet 2
INNEHÅLL Förord... 3 Inledning... 4 Om det nordiska kulturpolitiska toppmötet... 4 Medverkande... 4 Rapportens syfte och innehåll... 5 Sammanfattning och analys utifrån toppmötets frågeställningar... 6 Mer likheter än olikheter i fokus... 6 Gemensamma prioriteringar - i linje med strategin för kultursamarbetet... 6 Skarpare mål och argument för kulturpolitiken... 7 Tydligare ansvarsfördelning... 7 Komplex men viktig flernivåsamverkan... 8 Slutsatser - framtida nordiskt samarbete på det kulturpolitiska området... 9 Ett angeläget nordiskt samarbete...9 Flera typer av nordisk nytta...9 Nordiska samverkansarenor...9 Nationella nivåns betydelse...10 Nordiska nivåns förmåga att nå ut...10 Norden i världen...10 Behovsdriven nordisk kultursamverkan... 11 Arrangörernas medskick...12 Bilaga 1: Program för toppmötet...13 Bilaga 2: Sammanfattning av konferenspassen...15 Samtal och anförande på scen. Välkommen till toppmötet... 15 Gruppdiskussioner...20 3
FÖRORD Norden är en kreativ och öppen plats för konst och kultur något vi ska värna och fortsätta utveckla. I de nordiska länderna möts människor och uttryck och vi har kopplingar till hela världens konstliv och kulturarv. Kulturens roll är viktig för att stärka vårt nordiska samarbete och de grundläggande värdena för det samarbetet. Det officiella nordiska kultursamarbetet har länge varit prioriterat av de nordiska länderna, men den politiska dialogen om samarbetet har inte i någon större utsträckning engagerat politiker i kommuner och landsting i de olika länderna och områdena Grönland, Färöarna och Åland. Detta ville Region Skåne och Sveriges Kommuner & Landsting (SKL) ändra på. Vi tog därför initiativ till att arrangera ett nordiskt kulturpolitiskt toppmöte under Sveriges ordförandeskap i Nordiska Ministerrådet 2018. Med toppmötet ville vi lyfta fram lokala och regionala perspektiv till nordiskt kultursamarbete genom att utbyta erfarenheter och kunskap kring flernivåstyrning och samspel inom kulturpolitiken i Norden. Vi ville diskutera hur stat, regioner och kommuner tillsammans kan stärka förutsättningarna för kultur i hela landet och i Norden samt identifiera kulturpolitiska utmaningar idag och i framtiden, bland annat för att stärka kulturpolitikens roll som drivkraft för en hållbar samhällsutveckling. Vi ville även sätta Norden och det nordiska samarbetet på den regionala och kommunala politiska agendan och ge en uppdaterad, kunskapsbaserad bild av Norden och det aktuella nordiska samarbetet. På så vis stärks också de lokala och regionala perspektiven i det framtida nordiska kulturpolitiska samarbetet. Om vi lyckats återstår att se, men diskussionerna och reaktionerna på toppmötet pekar på ett stort behov av att fortsätta samtalet mellan nationell, regional och kommunal nivå i det nordiska systemet. Detta var det första nordiska kulturpolitiska toppmötet vi hoppas och tror att det blir fler. Karin Thomasson Vice ordförande Sveriges Kommuner och Landsting Maria Ward Kulturnämndens ordförande Region Skåne 4
INLEDNING Om det nordiska kulturpolitiska toppmötet Den 8-9 maj 2018 anordnade Region Skåne och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i samarbete med Kulturdepartementet, Nordiska Ministerrådet och Nordisk Kulturfond ett nordiskt kulturpolitiskt toppmöte i Malmö. Initiativet var en del av Sveriges ordförandeskapsprogram i Nordiska Ministerrådet 2018. Det kulturpolitiska toppmötet syftade till att samla aktörer på nordisk, nationell, regional och lokal nivå för att; formulera lokala och regionala perspektiv och inspel till det nordiska kulturpolitiska samarbetet, utbyta erfarenheter och kunskap kring flernivåstyrning och samspel inom kulturpolitiken i Norden hur stat, regioner och kommuner tillsammans kan stärka förutsättningarna för kultur i hela landet/norden, identifiera kulturpolitiska utmaningar idag och i framtiden, exempelvis kopplat till möjligheterna att stärka kulturpolitikens roll som drivkraft för en hållbar samhällsutveckling samt sätta Norden och det nordiska samarbetet på den regionala och kommunala politiska agendan och ge en uppdaterad, kunskapsbaserad bild av Norden och det aktuella nordiska samarbetet. Diskussionerna och samtalen under mötet utgick från följande frågeställningar: 1. På vilka områden ser du att kulturpolitiken kan spela en viktig roll i samhällsutvecklingen? 2. Vad kan kulturpolitiken bidra med inom dessa områden? 3. Vilken är den viktigaste kulturpolitiska prioriteringen/ utmaningen för er/dig? 4. Hur kan man arbeta mellan den lokala, regionala och nationella nivån för att förbättra förutsättningarna för att möta kulturpolitiska prioriteringar och utmaningar? 5. Kring vilka frågor ger det ett mervärde att samverka på en nordisk nivå? 6. Hur kan det nordiska samarbetet tillvarata kommunala och regionala kultursatsningar? Medverkande Politiker och tjänstemän från de nordiska länderna inklusive kulturministrarna från Färöarna, Island, Sverige, Norge och Åland medverkade i mötet. Totalt deltog cirka 160 personer varav drygt hälften var tjänstepersoner medan övriga deltagare var politiker. Samtliga länder i Norden samt Färöarna, Grönland och Åland var representerade på mötet. Bland deltagarna var spridningen god mellan olika nivåer i det politiska systemet. Tjänstepersoner och politiker från både lokal, regional, nationell och nordisk nivå medverkade. Mötet hölls på de skandinaviska språken med tolkning till isländska och finska. Rapportens syfte och innehåll I denna rapport sammanfattas och analyseras resultaten från toppmötet. Rapporten ska kunna användas som en kunskapsoch inspirationskälla för kulturpolitiskt strategiarbete på kommunal, regional, nationell och nordisk nivå. Rapporten har utarbetats av Ida Thomson, Bättra Konsult i nära samarbete med Region Skåne och SKL. I rapporten görs först en samlad analys av de aktuella teman, utmaningar och framgångsfaktorer i det kulturpolitiska arbetet på lokal, regional, nationell och nordisk nivå som lyftes under mötet. Därefter redovisas ett antal slutsatser gällande det framtida nordiska samarbetet på det kulturpolitiska området samt ett antal medskick från arrangörerna av toppmötet. I bilaga 2 finns en sammanfattning av de samtal och anföranden som hölls på scen och av gruppdiskussionerna. Programmet i sin helhet finns i bilaga 1. 5
SAMMANFATTNING OCH ANALYS UTIFRÅN TOPPMÖTETS FRÅGESTÄLLNINGAR Mer likheter än olikheter i fokus Likheterna snarare än olikheterna mellan de medverkandes syn på kulturpolitiska utmaningar, behov och framgångsfaktorer präglade mötet. På en övergripande nivå fanns det en samsyn kring områden och värden som det nordiska samarbetet kan stärka och värna. Som förväntat fanns även en stor enighet om kulturen och kulturpolitikens förmåga att bidra med nytta och mervärde inom andra politikerområden och i samhället i stort. Genom att exempelvis tillföra tankesätt, arbetssätt, värdegrund och språk kan kulturen bidra till ett mer effektivt, hållbart och lustfyllt gemensamt samhällsbygge. Likheterna kom att hamna mycket i centrum under mötet, men det bör poängteras att det också var ett huvudsakligt syfte att påbörja en dialog om nordiskt kulturpolitiskt samarbete genom att identifiera gemensamma nämnare. Det är sannolikt att framtida, mer tematiskt inriktade diskussioner i högre utsträckning kommer synliggöra skillnader i hållningar mellan olika länder och områden samt mellan lokal, regional och nationell nivå - skiljelinjer som inte behöver begränsa det nordiska samarbetet utan berika det genom att erbjuda möjligheter till jämförelser och perspektiv till kulturpolitiken på olika nivåer. Gemensamma prioriteringar - i linje med strategin för kultursamarbetet Toppmötet synliggjorde ett nordiskt gemensamt intresse kring en rad kulturpolitiska frågor. Språk, kulturarv, urfolk och nationella minoriteter, mobilitet, förutsättningarna i glesbygd och för små kommuner var exempel på teman som visade sig vara angelägna för många av deltagarna på mötet. Prioriteringen av barn och ungas tillgång till kultur och eget kulturutövande likaså. Värderingsmässigt präglade tre ord många av plenumpassen och gruppdiskussionerna på mötet: tillgänglighet, mångfald och frihet. Tillgänglighet berördes ur ett brett perspektiv. Kvalitativ kultur ska vara tillgänglig för alla oavsett var man bor och vilka förutsättningar eller intressen man har. Vikten av mångfald genomsyrade många samtal under mötet. Mångfald diskuterades dels utifrån perspektivet mångfald av kulturuttryck och kulturaktörer och dels utifrån en mångfald av kulturkonsumenter. I många samtal betonades vikten av att främja ett jämlikt kulturliv som alla kan känna sig delaktiga i. Överlag låg diskussionerna på relativt övergripande nivå. Frågan om hur kulturpolitiken kan främja mångfald och var gränserna mot för hård styrning går lyftes men utan att landa i mer konkreta slutsatser. Kulturens frihet och principen om armlängds avstånd betonades åtskilliga gånger under toppmötet. Den övergripande slutsatsen var att kulturpolitiska vägval ständigt måste värna kulturens frihet och att den kulturpolitiska styrningen måste vara tydligt formulerad och kommunicerad. Detta är exempel på gemensamma nämnare som är fortsatt intressant att samverka kring i Norden. Det är också värden och prioriteringar som Nordiska Ministerrådets nuvarande strategi för kultursamarbete lyfter fram. Det indikerar att nuvarande strategi på ett innehållsligt plan, speglar gemensamt angelägna prioriteringar i det nordiska kulturpolitiska samarbetet. Skarpare mål och argument för kulturpolitiken Trots enighet kring kulturens viktiga roll i samhället och prioriterade innehållsliga och värderingsmässiga frågor fanns det också utmaningar och hinder som deltagarna tyckte behöver adresseras för att kulturen ska nå sin fulla potential. Tydligare visioner och mål för kulturpolitiken på samtliga nivåer efterfrågades. Likaså var det många som efterlyste en tydligare så kallad USP (unique selling point) för kulturen en kraftfull argumentation om kulturens värde som kan få gehör i andra samhällsområden. Budskap som når fram till politiker och tjänstepersoner inom flera sektorer. Vikten av att i det offentliga stödet till konsten och kulturen prioritera utan att för den skull inskränka den konstnärliga friheten berördes i olika samtal och diskussioner. Likaså hur det offentliga kan bli bättre på att kommunicera att kulturpolitisk styrning och ett fritt kulturliv inte behöver innebära någon motsättning. I hanteringen av dessa utmaningar önskade många fortsatt utbyte med sina grannar i Norden. 6
Tydligare ansvarsfördelning I flera samtal efterlystes en tydligare ansvarsfördelning för kulturpolitiken mellan lokal, regional och nationell nivå. Den regionala funktionen inom kulturpolitiken kom att hamna mycket i fokus. I de länder där det finns eller finns planer på en politiskt formaliserad regional nivå med kulturpolitiskt ansvar efterfrågades en tydligare roll; en funktion som ömsesidig knutpunkt mellan den lokala och nationella nivån. I flera diskussioner betonades vikten av att inte se den regionala nivån som en mellannivå för verkställande av nationell kulturpolitik (top-down) på kommunal nivå utan som ett sätt att kanalisera olika regioners behov och önskemål till den nationella nivån (bottom-up). Åtskilliga gånger poängterades vikten av att bygga den nationella kulturpolitiken på en samlad analys av lokala behov. Det fanns en enad syn om den nationella politikens ansvar för att skapa förutsättningar för bred, kvalitativ och likvärdig tillgång till kultur. På frågan om det krävs tydligare prioriteringar och styrning än vad som sker i nuläget tycktes de flesta anse att så är fallet men få gemensamma, konkreta vägar framåt identifierades. Däremot så visade mötet på en vilja att fortsatt gemensamt fördjupa diskussionerna kring frågan som hur den nationella kulturpolitiken ska förhålla sig till kommuner och regioner som har stora utmaningar i tillgången till professionell kultur. Samtidigt som det fanns en samsyn kring behovet av närmare och mer formaliserad samverkan mellan olika förvaltningsnivåer blev det också tydligt att idén om en universell eller gemensam nordisk lösning vad gäller former för välfungerande flernivåsamverkan är svår att uppnå och inte heller önskvärd. Istället är det viktigt att tillvarata och inspireras av framgångsrika lösningar i olika länder och regioner. Det är också viktigt att våga utvärdera olika samverkansformer samt våga prova nya former för samverkan inom det nordiska kulturpolitiska samarbetet. I diskussionerna var det många som slutligen lyfte fram förtroendefulla relationer som en bas i all hållbar samverkan. Toppmötet sågs av många som ett viktigt tillfälle att etablera och fördjupa relationer som sedan kan ligga till grund för mer konkret samverkan. Komplex men viktig flernivåsamverkan Utöver den mer värderingsmässiga betoningen på tillgänglighet, mångfald och frihet var ett annat återkommande tema vikten av mer samverkan och dialog mellan alla nivåer i det kulturpolitiska systemet. Samtalen på scen och gruppdiskussionen visade på komplexiteten i kulturpolitisk flernivåsamverkan. Återkommande betonades samtidigt att samverkan mellan olika nivåer och gränser måste komma till stånd för en effektiv, ändamålsenlig kulturpolitik. Vad samverkan ska innehålla och hur den ska se ut är en angelägen fråga att fortsatt fokusera på både på nationell och nordisk nivå. Några gemensamma drag går att utskilja i samtalen. Från lokal och regional nivå efterfrågas, som tidigare nämnts, en större lyhördhet för lokala förutsättningar och behov i nationell kulturpolitik och nordisk kulturpolitisk samverkan. Både från nationell och nordisk nivå betonades omvänt vikten av att tillvarata goda erfarenheter från lokal och regional nivå och av att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för ett brett, kvalitativt och likvärdigt kulturliv för alla. Sammantaget visade mötet att det från samtliga nivåer finns ambitioner om en mer systematisk samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå. Från lokal och regional nivå gavs också många goda exempel på samverkan samarbeten som inte alltid förutsätter nationell inblandning för att bli av. Återkommande poängterades vikten av att identifiera möjligheter till naturliga och behovsdrivna kultursamarbeten, exempelvis kommuner emellan. 7
SLUTSATSER - FRAMTIDA NORDISKT SAMARBETE PÅ DET KULTURPOLITISKA OMRÅDET Utifrån mötets resultat redovisas här ett antal avslutande slutsatser om det nordiska samarbetet på det kulturpolitiska området. Ett angeläget nordiskt samarbete För det första vittnade mötet om att kulturpolitiskt samarbete på nordisk nivå upplevs angeläget och viktigt eftersom vi är tillräckligt lika för att lära av varandra och tillräckligt olika för ett dynamiskt utbyte och lärande. Både innehållsligt och värderingsmässigt finns det många likheter, både sett till prioriteringar och utmaningar som det nordiska samarbetet kan ta fasta på. Det finns också gemensamma frågor som handlar om kulturpolitikens mål och styrning. Här identifierades flera möjligheter till mer lärande och samverkan kring målformuleringar, forskning, utvärdering och strukturer exempelvis gällande ansvarsfördelning mellan lokal, regional och nationell nivå. Det finns sammantaget en efterfrågan på ett nordiskt samarbete på det kulturpolitiska området som stödjer och främjar ett samarbete utifrån dessa gemensamma nämnare. Flera typer av nordisk nytta Mötet visade också att det finns många dimensioner av nordisk nytta som ett kulturpolitiskt samarbete kan främja nyttoperspektiv som överlappar varandra men ändå kan åskådliggöra flera dimensioner av nyttan med nordiskt kultursamarbete. Den enskilda nyttan handlar om det mervärde som man som organisation på lokal, regional eller nationell nivå kan få i den egna verksamheten av att lära av andra. Nyttan består i att själv kunna utvecklas genom att ta del av andras goda och mindre goda erfarenheter. Den kollektiva nyttan handlar om insatser som kan skapa gemensamma mervärden. Det handlar exempelvis om frågor som hinder för rörlighet för konstnärer i Norden, översättning av kultur på Nordens alla språk och upphovsrätt. Den internationella nyttan handlar om Nordens kapacitet att som gemensam kulturregion agera i omvärlden. Nyttan handlar om att i omvärlden värna och främja de värden som det nordiska kultursamarbetet vilar på. Det poängterades också att nyttorealisering förmågan att skapa nytta genom nordiskt samarbete förutsätter ett gemensamt givande och tagande. Ett accepterande av att i vissa fall behöva stödja och ge råd och i andra fall behöva stöd och råd en generös och solidarisk inställning. Nordiska samverkansarenor Samtidigt som toppmötet pekade på innehållsligt gemensamma värden och sakfrågor för det nordiska kultursamarbetet blev det också tydligt att det krävs olika samverkansformer för att komma vidare i diskussionerna. Flernivåsamverkan i toppmötets form är viktigt för att på en övergripande nivå identifiera intresset och synen på kulturpolitisk samverkan på nordisk nivå och bygga relationer. Sådan samverkan är viktig men behöver kompletteras med samverkan som är mer fokuserad på vissa frågeställningar och där personer med tydlig koppling till de specifika frågorna deltar. Resultatet från mötet visade på en efterfrågan att från den nordiska nivån även stödja behovsdrivna samarbeten kring särskilda frågor genom att fånga upp relevanta frågeställningar, identifiera regioner och kommuner som är intresserade av nordisk samverkan i frågan och leda lämpliga samverkansprocesser. För vissa frågor kan fortsatt samverkan över flera nivåer vara på sin plats, i andra fall kanske det mer är tjänstepersoner på regional nivå som behöver träffas kring ett gemensamt angeläget utvecklingsområde. Något som särskilt lyftes var behovet av samverkan mellan små kommuner i glesbygd med särskilt svåra förutsättningar att säkerställa ett brett och kvalitativt kulturutbud. Sammantaget pekade toppmötet på behovet av en nordiskt samordnande aktör som har förmåga att fånga upp och möjliggöra effektiva, behovsdrivna samarbeten på alla nivåer i det kulturpolitiska systemet. Nationella nivåns betydelse Diskussionerna och samtalen på mötet vittnade om att det nordiska samarbetet lätt ses som hierarkiskt att lokala behov och utmaningar kanaliseras upp till den nationella nivån som i sin tur förmedlar sina länders behov och ståndpunkter på den nordiska nivån. Denna logik förutsätter att de nationella systemen för att tillvarata lokal och regional kunskap, erfarenhet och behov fungerar väl. Först då kan de nordiska regeringarnas representanter i Nordiska ministerrådet även bära med sig de nationellt samlade erfarenheterna. Det kan därför vara angeläget för det nordiska samarbetet att genom erfarenhetsutbyten främja utvecklingen av nationella system eller arbetssätt för kulturpolitiken; strukturer som innebär en ändamålsenlig ansvarsfördelning och samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå. 8
Nordiska nivåns förmåga att nå ut Toppmötet visade att många har svårt att orientera sig i den nordiska nivåns organisation och struktur. Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet? Hur fungerar de nordiska stödordningarna inom kulturområdet? Varför är de inte mer kända? Här finns fortsatt ett pedagogiskt viktigt uppdrag att tydliggöra strukturen och möjligheterna inom den nordiska kulturpolitiska samverkan och fortsatt arbeta för att information om exempelvis befintliga stödordningar når ut till de målgrupper som de riktar sig till, bland annat via aktörer på regional och lokal nivå som kan hjälpa till att sprida information om dem. Behovsdriven nordisk kultursamverkan Nordiska Ministerrådets nuvarande strategi för det nordiska kultursamarbetet fångar väl de innehållsliga frågor och värderingar som är gemensamt angelägna. Det perspektiv som särskilt kan behöva fokuseras på diskussionerna om framtida nordiskt samarbete på det kulturpolitiska området handlar om huret, det vill säga i vilka former som den nordiska nivån bäst kan möjliggöra och underlätta en behovsdriven, nordisk kultursamverkan en samverkan som anpassas till olika frågors karaktär och utifrån de aktörer som främst är intresserade av och berörs av dem. Norden i världen Deltagarna på toppmötet såg nordiska initiativ som Nordic Matters och Nordic Cool som fortsatt angelägna. Sådana satsningar för fram Nordens gemensamma värdegrund och kulturella mångfald internationellt. Sådana initiativ lyfte även Nordiska Ministerrådets representanter fram som betydelsefulla. Gemensamma initiativ lyftes dels fram som viktiga för att marknadsföra Norden som en attraktiv kulturregion och dels som viktiga för att värna gemensamma värderingar som kulturens frihet, värnandet av kulturell mångfald och bred tillgänglighet. Nordens samlade kapacitet i form av 26 miljoner invånare lyftes fram som en styrka en gemensam kraft som vi kan nyttja för att göra skillnad i omvärlden. 9
FRAMTIDENS NORDISKA SAMARBETE ARRANGÖRERNAS MEDSKICK Ett aktivt kulturliv, där medborgarna kan mötas, är ett fundament för en demokratisk utveckling. Den professionella konsten ger inte bara konstnärliga upplevelser utan kan också vara bärare av samhällskritik. Det är därför viktigt att både värna den konstnärliga friheten och kulturens egenvärde. Att få ta del av konstnärliga upplevelser och själv ges möjlighet att uttrycka sig konstnärligt är grundläggande mänskliga behov. Kommuner, regioner och kommungrupper spelar en avgörande roll för tillgången till kultur i de nordiska länderna. Kulturen tar plats lokalt och stärks av samverkan på regional nivå. Det är här det händer. Det finns en gemensam rörelse i de nordiska länderna där den nationella nivån för över ekonomisk makt och ekonomiskt ansvar till regioner och grupper av kommuner. I Kulturanalys Nordens rapport Kulturpolitisk styrning - Ansvarsfördelning och reformer inom de nordiska ländernas kulturpolitik under 2000-talet framgår det att trots skillnader i ansvarsfördelningen länderna emellan finns det en trend som visar på en förskjutning mot större regionalt ansvar i Norden. Kulturanalys Norden tycker sig därtill se en rad viktiga framtidsfrågor för kulturpolitiken i hela Norden, vilka har att göra med den ojämna tillgången till ett brett kulturutbud i olika delar av våra länder och vikten av att offentligt finansierade kulturverksamheter har reella möjligheter att leva upp till de politiska målen och uppdragen. Detta stärker oss i uppfattningen att det behövs ett ökat engagemang bland regioner och kommuner när det gäller det officiella nordiska samarbetet och att dessa nivåers erfarenheter och perspektiv efterfrågas av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Kommun, region och stat kan lära mycket av varandra mellan de nordiska länderna. Tillsammans kan vi bidra till mer jämlik delaktighet och tillgång till det offentligt finansierade kulturlivet, att alla invånare ska ha möjlighet att vara delaktiga i och ta del av ett rikt kulturliv oavsett var man bor. Vi behöver också stärka möjligheterna att kunna rekrytera rätt kompetens till offentlig kulturverksamhet som bibliotek och kulturskola och att kultursektorn bättre speglar samhällets befolkningssammansättning. Vi ser också ett behov av fortsatt och intensifierat arbete för jämställdhet och god arbetsmiljö inom kultursektorn i Norden. Behovet av flernivåsamverkan såväl nationellt som i det nordiska samarbetet finns redan och det kommer sannolikt att öka. Därför är det viktigt att det finns arenor för dialog mellan nationell, regional och kommunal nivå även i det nordiska systemet. Vi hoppas att det inom ramen för Nordiska Ministerrådets ordförandeskapsprogram framöver finns utrymme för återkommande nordiska kulturpolitiska toppmöten. Däremellan tror vi att det är fullt möjligt att hitta former för ökad dialog och spridning av kunskap om det nordiska systemet och dess möjligheter, till exempel genom att kommuner och regioner medverkar i nordiska sammanhang och att nordiska aktörer medverkar i lokala och regionala sammanhang. De nordiska institutionerna och samarbetsorganisationerna skulle kunna erbjuda mötesplatser för kommuner och regioner som vill utveckla sina nordiska samarbeten. Det finns en efterfrågan på behovsdrivna samarbeten och fortsatta samtal mellan nivåerna i Norden. Vi tror att det kan vara bra att ibland göra riktade nordiska satsningar även till kommuner och regioner utifrån gemensamt identifierade utvecklingsbehov. Ett exempel på en sådan satsning som är intressant att undersöka vidare är hur den nordiska nivån kan främja utvecklingsarbete kring tillgång till konst och kultur i glesbygd då frågan om jämlik tillgång till kulturlivet är en prioritering i hela Norden. Konst och kultur kan spela en viktig roll i samhällsutveckling inom i stort sett alla politikområden om den får rätt förutsättningar. Detta gäller till exempel välfärdsområden som skola, vård och omsorg, hälso- och sjukvård och den sociala sektorn men även sådant som näringslivsutveckling, integration, fysisk planering och innovation. Därför är det viktigt att vi i Norden fortsätter prioritera konst, kultur och kreativitet både var för sig och tillsammans. 10
BIL AG A 1: PROGRAM FÖR TOPPMÖTET 11
DAG 1-8 MAJ 2018 Före mötet 11.30 12.00 Upplev akustik i världsklass! Jesper Larsson, VD för Malmö Symfoniorkester ger en introduktion till konsertsalen och låter oss uppleva den unika akustiken. Drop-in lunch på Malmö Live Toppmötet 13.00 13.45 13.45 14.00 Välkommen till toppmötet! Alice Bah Kuhnke, Sveriges kulturminister Maria Ward, kulturnämndens ordförande, Region Skåne Karin Thomasson, vice ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting Kulturinslag Emil Jensen Almaz Yebio Strategi för det nordiska kultursamarbetet 2013-2020 Mikael Höysti, avdelningschef, Nordiska Ministerrådet för kultur Ansvaret för konst och kultur En introduktion av mål och resurser för kulturpolitik i de nordiska länderna Sverker Härd, generaldirektör, Kulturanalys Norden Bordsdiskussioner 14.30 15.00 16.15 16.50 17.30 Fikapaus Diskussion 1. På vilka områden ser du att kulturpolitiken kan spela en viktig roll i samhällsutvecklingen? 2. Vad kan kulturpolitiken bidra med inom dessa områden? Ett nationellt perspektiv på det nordiska kultursamarbetet Paneldiskussion med representanter från de nordiska ländernas parlament under ledning av Benny Marcel, direktör för Nordiska kulturfonden, Olof Laveson, kulturutskottets ordförande, Sveriges riksdag, Anna Kolbrún Árnadóttir, ledamot i välfärdsutskottet, Altinget Island, Johanna Karimäki, ledamot av Finlands riksdag och ordförande i Nordiska rådets utskott för kultur och kunskap i Norden, Kristin Danielsen, direktör, Kulturrådet i Norge Kulturinslag Who Killed Bambi - featuring Steffen Brandt & Alice Boman Buffé och mingel 12
DAG 2-9 MAJ 2018 8.45 9.00 9.30 10.30 11.00 Välkommen till dagens möte! Lokala och regionala kulturpolitiska utmaningar Paneldiskussion med representanter för kommuners och landstings intresseorganisationer i de nordiska länderna Catrin Hulmarker, SKL Gunn Marit Helgesen, KS Jónína Erna Arnardóttir, Islands kommunförbund Jesper Kiel, KL Diskussion 1. Vilken är den viktigaste kulturpolitiska prioriteringen/ utmaningen för er/dig? 2. Hur kan man arbeta mellan den lokala, regionala och nationella nivån för att förbättra förutsättningarna för att möta kulturpolitiska prioriteringar och utmaningar? Fikapaus Diskussionen fortsätter 3. Kring vilka frågor ger det ett mervärde att samverka på en nordisk nivå? 4. Hur kan det nordiska samarbetet tillvarata de kommunala och regionala kultursatsningarna? Summering av diskussionerna 11.45 12.00 13.15 Kulturinslag Anna Einarsson, Cecilia Lindwall, Carol Conrad Lunch Kulturministrarna om det nordiska kultursamarbetet Alice Bah Kuhnke, Kultur- och demokratiminister, Sverige, Trine Skei Grande, Kulturminister, Norge, Lilja Dögg Alfreðsdóttir, Utbildnings- och kulturminister, Island, Rigmor Dam, Utbildnings-, forsknings- och kulturminister, Färöarna, Mette Bock, Kultur- och ecklesiastikminister, Danmark, Tony Asumaa, Utbildningsoch kulturminister, Åland 14.20 14.30 Därför är kulturen viktig i det nordiska samarbetet Dagfinn Høybråten, Generalsekreterare, Nordiska Ministerrådet Summering Alice Bah Kuhnke, Sveriges kulturminister Maria Ward, kulturnämndens ordförande, Region Skåne Karin Thomasson, vice ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting 15.00 Avslut och Fika 13
BIL AG A 2 : SAMMANFATTNING AV KONFERENS- PASSEN 14
SAMMANFATTNING AV KONFERENSPASSEN Här sammanfattas de samtal och anförandet som hölls på scen (plenumpass) samt gruppdiskussionerna. Passen presenteras i kronologisk ordning. Samtal och anförande på scen Välkommen till toppmötet Karin Thomasson, vice ordförande, SKL inledde med att hälsa alla välkomna till detta unika möte. Ett möte där politiker och tjänstemän på både lokal, regional och nationell nivå och från olika delar av Norden för första gången träffas för gemensamt lärande och erfarenhetsutbyte. Karin Thomasson betonade möjligheten att lära av de lokala samarbeten som naturligt sker i många gränsområden. Hon poängterade att mötet är ett viktigt tillfälle att identifiera hinder för samarbete och hitta vägar förbi dem. Maria Ward, kulturnämndens ordförande Region Skåne hälsade också alla hjärtligt välkomna. Maria Ward lyfte fram den kraft som kultur kan bidra till att frammana och tillvarata hos människor. Om hur kultur ytterst handlar om demokratins förmåga att hålla sitt yttersta löfte om att tillvarata alla människors värde. Därför är tillgängligheten till kultur central. Maria Ward avslutade med att tacka alla som värnar om det nordiska samarbetet och de värderingar som följer med det. Strategi för det nordiska kultursamarbetet 2013-2020 Mikael Höysti, avdelningschef för Kultur och Resurser på Nordiska Ministerrådet berättade om Nordiska Ministerrådets strategi för det nordiska kultursamarbetet som gäller 2013-2020 och om de fem temaområden som strategin är uppbyggd ifrån: Karin Thomasson, vice ordförande, SKL. Maria Ward, kulturnämndens ordförande Region Skåne. 1. Det hållbara Norden 2. Det kreativa Norden 3. Det interkulturella Norden 4. Det unga Norden 5. Det digitala Norden Han betonade att strategin sätter fokus på insatsområden där det finns en gemensam nordisk nytta. Han berättade om att Nordiska Ministerrådet främjar ett kultursamarbete i enlighet med strategin genom gemensamma politiska initiativ, kunskapsuppbyggande, via nordiska stödprogram, verksamheten hos Nordiska Ministerrådets hus och institutioner samt genom gemensamma projekt. Mikael Höysti, avdelningschef för Kultur och Resurser på Nordiska Ministerrådet. 15
När det gäller gemensamma strategiska frågor och utmaningar lyfte Sverker Härd bland annat fram de stora skillnaderna på tillgång till kultur mellan stad och land. Svårigheterna att skapa en välfungerande regional kulturpolitisk nivå beskrevs också. Studien visade även på att det inom kulturpolitiken ofta finns parallella system ett system där regionerna tillskrivits ett ansvar men ibland saknar friutrymme och ett annat där staten riktar satsningar direkt till den lokala nivån. Ett nationellt perspektiv på det nordiska kultursamarbetet - paneldiskussion med representanter från de nordiska ländernas parlament Benny Marcel, direktör för Nordiska Kulturfonden ledde ett samtal där deltagarna fick svara på frågan: Om det var jag som var kulturminister skulle detta vara min programförklaring för det nordiska samarbetet. Kristin Danielsen, direktör, Kulturrådet i Norge inledde med att betona vikten av att få till stånd tydligare mål för kulturpolitiken mål som hjälper till att beskriva varför kultur är viktigt och som skyddar kulturpolitiken från en idé om att kulturen ska klara allt. Hon betonade också att det måste bli tydligt hur ansvaret för dessa mål ska delas mellan olika nivåer i systemet. Kristin Danielsen avslutade med att konstatera att det idag bor 28 miljoner människor i Norden och att det är ett gemensamt ansvar att värna en mångfald av kulturuttryck. Hon såg också stor potential rörande närmare samarbete kring intressanta kulturprodukter för att på så sätt bli en än mer relevant kulturregion än Norden redan är idag. Sverker Härd, generaldirektör, Kulturanalys Norden. Ansvaret för konst och kultur - en introduktion av mål och resurser för kulturpolitik i de nordiska länderna Sverker Härd, generaldirektör, Kulturanalys Norden presenterade den färska studien Kulturpolitisk styrning Ansvarsfördelning och reformer inom de nordiska ländernas kulturpolitik under 2000-talet. I studien ges en översikt och jämförelse av de kulturpolitiska systemen i de nordiska länderna. Frågorna som stått i fokus är: 1. Hur är ansvaret för kulturpolitiken fördelad mellan de tre nivåerna? 2. Vilka större kulturpolitiska reformer har genomförts sedan 2000? 3. Vilka generella reformer har påverkat kulturpolitiken? I sin presentation lyfte Sverker Härd bland annat fram att Sverige har tydligast uttalade mål för kulturpolitiken men att samtliga nordiska länders kulturpolitik sätter fokus på att; skapa förutsättningar för konstnärer att kunna verka och skapa nyskapande konst med hög kvalitet samt ge alla i hela landet möjligheter till att ta del av ett brett kulturutbud. Johanna Karimäki, ledamot av Finlands riksdag och ordförande i Nordiska rådets utskott för kultur och kunskap i Norden ville verka för att sätta konst och kultur på dagordningen inom andra politikerområden. Johanna Karimäki efterlyste också ett starkare samband mellan nationella och nordiska kulturpolitiska prioriteringar. Hon utlovade att i sin roll som ordförande i Nordiska rådets utskott för kultur och kunskap i Norden föreslå att andra politiska utskott bjuds in för en gemensam diskussion om hur det nordiska samarbetet kan bli mer behovsdrivet och bättre relatera till de andra politiska nivåerna. Anna Kolbrún Árnadóttir, ledamot i välfärdsutskottet, Altinget Island slog i sitt anförande ett slag för språken i de nordiska länderna och rätten att få tala sitt modersmål. I likhet med Kristin Danielsen betonade Anna Kolbrún Árnadóttir också vikten av att bli bättre på att dokumentera, följa upp och utvärdera effekter av kulturpolitik för att kunna dra bättre slutsatser om och visa på varför stöd till kultur är viktigt. Olof Laveson, kulturutskottets ordförande, Sveriges riksdag avslutade med att lyfta fram vikten av kultur i en värld fylld av motsättningar. Han konstaterade att vi idag, mer än någonsin behöver kulturens berättelser för att reflektera över vår historia och samtid. Olof Laveson lyfte också fram den nordiska mångfalden som central att bredden är vår styrka. Att vi genom mer diversifiering och nyfikenhet måste levandegöra och sprida den nordiska mångfalden. 16
Nordiska kommuner och regioners medlemsförbund i panelsamtal. Lokala och regionala kulturpolitiska utmaningar - paneldiskussion med representanter för kommuners och landstings intresseorganisationer i de nordiska länderna Catrin Hulmarker, SKL, Sverige inledde med att betona vikten av men också svårigheterna med att få till ett brett, kvalitativt och tillgängligt kulturliv. Hon konstaterade att för att få det lika för alla måste vi göra det på olika sätt, givet att de regionala och lokala förutsättningarna skiljer sig så mycket åt. Catrin Hulmarker vittnade också om att det är svårt att få till god dialog mellan de olika nivåerna men uppfattar att kultursamverkansmodellen bidragit till bättre samverkan samtidigt som det fortsatt finns mycket jobb kvar att göra. Gunn Marit Helgesen, KS, Norge underströk att statlig politik inte är detsamma som nationell kulturpolitik nationell kulturpolitik är snarare summan av alla lokala initiativ. Det är därför viktigt att från den lokala nivån verka för att förutsättningarna är så goda som möjligt att utforma en bra kulturverksamhet. Hon berättade också att den kommande kulturmeldingen 1 väcker oro. Det är fortsatt oklart hur målen och ansvarsfördelningen för kulturfrågorna kommer se ut. Gunn Marit Helgesen såg det som viktigt att fokusera på de möjligheter den kan medföra och hoppas på mer formaliserad samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå. Jesper Kiel, Kommunernas landsförening (KL), Danmark konstaterade att det är väldigt få uppgifter som kommuner ur ett kulturpolitiskt perspektiv är ålagda att göra. Däremot behöver många kommuner fokusera på att skapa ett attraktivt lokalsamhälle och i det arbetet spelar kulturen en viktig roll. Han berättade också att många kommuner i Danmark arbetar intensivt med att utveckla sina sätt att samnyttja resurser och skapa gemensamma kulturaktiviteter för att kunna erbjuda ett bredare och mer kvalitativt lokalt kulturliv. Jónína Erna Arnardóttir, Islands kommunförbund berättade om Islands försök att skapa mer strukturerade och långsiktiga samarbeten mellan nationell och lokal nivå, exempelvis genom längre avtal mellan staten och lokala kulturinstitutioner. Hon berättade att aktörer som får konstnärslön i huvudsak finns i Reykjavik det är önskvärt men utmanande att få kulturaktörer verksamma över hela Island. Betydelsen av starka musik- och kulturskolor och bibliotek lyftes i övrigt fram av flera aktörer i paneldiskussionen. Samtliga representanter var eniga om att möten likt detta är ett bra sätt att lära av varandras framgångar, misslyckanden och utmaningar. De upplevde att det inom Norden finns många områden där mer samverkan kan bidra till större nytta. Det kan både handla om politiska strukturer och initiativ, samarbeten konstnärer och konstaktörer emellan och fler gemensamma projekt. 1. I den så kallande kulturmeldingen pekar den norska regeringen ut framtida kulturpolitiska möjligheter och utmaningar samt förslag på inriktning för den nationella kulturpolitiken. Där läggs också förslag på riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan olika förvaltningsnivåer inom det kulturpolitiska området. Läs mer på: https://www.regjeringen.no/no/tema/kultur-idrett-og-frivillighet/innsiktsartikler/arbeidet-med-ny-kulturmelding/id2554334/ 17
Alice Bah Kuhnke, Kultur- och demokratiminister, Sverige med deltagarna i panelen. Kulturministrarna om det nordiska kultursamarbetet Alice Bah Kuhnke, Kultur- och demokratiminister, Sverige inledde med en resumé från de nordiska kulturministrarnas möte under förmiddagen. Under mötet behandlades budgettexter, public service och Metoo-rörelsen. Ministrarna hade också fått ta del av en utvärdering av satsningen Nordic Matters. Därefter följde en paneldiskussion där ministrarna ombads reflektera kring i vilka frågor de ser värde av kultursamverkan på nordisk nivå. Tony Asumaa, Utbildnings- och kulturminister, Åland inledde med att betona betydelsen av att låta alla länder och regioner delta i det nordiska samarbetet på likvärdiga premisser även de mindre. Rigmor Dam, Utbildnings-, forsknings- och kulturminister, Färöarna lyfte fram områden som public service och bibliotek. Hon konstaterade att var och en blir bättre av att få byta erfarenheter med varandra. Lilja Dögg Alfreðsdóttir, Utbildnings- och kulturminister, Island poängterade vikten av den delade nordiska visionen om likvärdig tillgång till kultur och till rätten att i det nordiska samarbetet få prata sitt språk. Hon lyfte också fram gemensam statistik och forskning på det kulturpolitiska området som viktig. Trine Skei Grande, Kulturminister, Norge lyfte fram det nordiska samarbetets betydelse för värnandet av mångfald och yttrandefrihet inom konsten och kulturen. Hon betonade också vikten av att samarbeta i värnandet av våra små språk, exempelvis genom att främja användandet av de språk som talas i Norden i den akademiska världen. Alice Bah Kuhnke, Kultur- och demokratiminister, Sverige lyfte fram vikten av att fokusera det nordiska samarbetet på alla de gemensamma kulturpolitiska nämnare som vi kan hitta. Hon nämnde också specifikt vikten av att samverka kring hotade, mycket små språk, exempelvis bland de samiska språken. På frågan om hur de ser på lokala och regionala kulturpolitikers förutsättningar och hur de bäst kan stärkas lyfte samtliga ministrar upp vikten av nordisk samverkan kring gemensamt angelägna frågor såsom digitalisering, upphovsrätt, bred tillgång till kultur i glesbygd, mobilitet för konstnärer, skattesubventioner och språk frågor där goda exempel och initiativ kan spridas och nya gemensamma satsningar kan göras. På frågan om vad som var den enskilt viktigaste politiska prioriteringen för att säkerställa en bred tillgång till kultur lyfte Ålands utbildnings- och kulturminister fram kampen för språket och vikten av att erbjuda ett kulturutbud på flera språk. Han lyfte också fram vikten av att främja mer jämställd kulturkonsumtion och rätten till skolbibliotek. Islands utbildnings- och kulturminister betonade tillgänglighet och det viktiga i att säkra barn och ungas kulturutövande för ett framtida brett kulturliv. Färöarnas forsknings- och kulturminister betonade barns språkliga utveckling och den pågående satsningen som den viktigaste frågan just nu. Norges kulturminister svarade yttrandefriheten inom konst och kultur en prioritering som samtliga ministrar berörde. Den svenska demokrati- och kulturministern lyfte fram vikten av att våga prioritera kultur och få till stånd en större kulturbudget. Paneldiskussionen avslutades med en frågestund där ministrarna fick frågan hur de såg på inrättandet av fler kulturpolitiska forum likt detta. Alice Bah Kuhnke svarade att hon ser positivt på fler mötesplatser. Hon betonade att de behöver utgå från de medverkandes specifika drivkrafter och intressen och att mer övergripande politiska dialogmöten likt detta också behövs. 18
Därför är kulturen viktig i det nordiska samarbetet Dagfinn Høybråten, Generalsekreterare, Nordiska Ministerrådet inledde sitt anförande med att konstatera att Norden som kulturregion är efterfrågad i omvärlden. Som exempel gav han Seattle som han precis besökt och där man samlat in 50 miljoner dollar för ett museum som förmedlar historiska och nutida Norden. Dagfinn Høybråten fastslog att kultur är viktigt för att det berör hela människan och skapar en sammanhängande kraft i samhället. Han fortsatte med att säga att så länge vi ger konst och kultur spelrum så har vi positiva effekter som långt överskrider det vi investerar. Han poängterade vikten av mer nordiskt samarbete och konstaterade att kultur står högt på de nordiska ländernas önskelista om vad man skulle vilja samarbeta mer kring. Essensen i det nordiska kultursamarbetet är att det alltid går att hitta aktörer som har liknande villkor som oss själva och att vi samtidigt är tillräckligt olika för att det ska skapas dynamik. Väldigt mycket samarbete sker på eget initiativ från kulturaktörer och Dagfinn Høybråten konstaterade att det finns mycket att lära oss av utövarnas samarbete över landsgränser. Summering I summeringen av intrycken från toppmötet konstaterade Karin Thomasson, vice ordförande, SKL att den här typen av sammankomster inte får vara en engångsföreteelse utan något som vi måste hitta sätt att gemensamt göra om. Karin Thomasson betonade våra likheter i termer av liten befolkning, små språk, långa avstånd och splittring mellan stad och land och att tillgänglighetsfrågan därför är gemensam och central. Alice Bah Kuhnke, Sveriges kulturminister instämde också i slutsatsen att dessa typer av möten fortsatt behöver prioriteras. Hon betonade vikten av att fortsätta stärka förutsättningarna för lokalt och regionalt kultursamarbete och hur viktigt det är att ständigt värna kulturens frihet. Maria Ward, kulturnämndens ordförande, Region Skåne instämde i betydelsen av mötet och konstaterar att vi har möjlighet att genom ytterligare möten komma närmare förverkligande av de idéer vi nu diskuterat, kanske genom mer tematiska diskussioner. Maria Ward betonade också vikten av att stärka vårt kulturpolitiska självförtroende och stå upp för den viktiga roll det har i det demokratiska samhällsbygget. Han avslutade med att konstatera att Nordiska Ministerrådet sätter det nordiska kultursamarbetet högt och att det vägvalet både är riktigt och smart! Nordiska Ministerrådet för kultur och Dagfinn Høybråten, generalsekreterare för Nordiska Ministerrådet. 19
GRUPPDISKUSSIONER Gruppdiskussionerna genomfördes i tre omgångar med två frågeställningar i fokus för varje omgång. Nedan följer en sammanfattning av resultaten från diskussionerna fråga för fråga. 1. På vilka områden ser du att kulturpolitiken kan spela en viktig roll i samhällsutvecklingen? Det fanns en stor enighet bland mötets deltagare om att kulturpolitiken kan spela en viktig roll för samhällsutveckling inom i stort sett alla politikområden - om att en droppe kultur kan bidra med värde inom de flesta samhällsområden. Några betonade att det inte bara är kulturens uppgift att ta sig in i andra politikerområden utan att det är viktigt att andra politikerområden ser värdet av att ta in kulturen och också gör det. I diskussionerna låg en tonvikt på välfärdsområden som skola, vård och omsorg, hälso- och sjukvård samt den sociala sektorn. Även politikerområden som samhällsbyggnad och samhällsplanering lyftes fram. Inom det näringspolitiska området togs de kreativa näringarna upp i diskussionerna och vikten av att skapa goda förutsättningar att verka som konsteller kulturaktör i Norden. Många betonade också den roll som kulturen kan spela för stärkt integration och inkludering. Vissa lyfte fram den ökade mångfald av kulturaktörer och kulturuttryck som nya medborgare kan bidra med. Konstens och kulturens förmåga att bidra till attraktiva ställen att bo på lyftes fram i vissa grupper. Musik- och kulturskolans viktiga roll i kommuners kulturutbud nämndes också. 2. Vad kan kulturpolitiken bidra med inom dessa områden? I gruppdiskussionerna gavs många olika exempel på de värden som kulturen kan bidra med inom andra politikerområden och samhället i stort. I likhet med föregående diskussion var det många som exemplifierade kulturens bidrag inom andra samhällsområden snarare än kulturpolitikens konkreta roll. I många gruppdiskussioner betonades vikten av att värna konstens och kulturens egenvärde och balansera mer instrumentell användning. Gruppdiskussionerna gav sammantaget en stor mängd perspektiv och exempel på hur kulturen kan bidra med tankesätt, arbetssätt, värdegrund och språk och skapa större värde, helhet och sammanhang inom många samhällsområden. Kulturens identitetsskapande och identitetsstärkande kraft berördes av flera. Likaså kulturens förmåga att bidra med ett kreativt arbetssätt verktyg och uttrycksformer som kan utveckla arbetssätten inom andra sektorer. Kulturens demokratistärkande kraft lyftes också fram kulturens förmåga att tillvarata människors vilja och behov att uttrycka sig och kulturens värnande om demokratiska principer som åsikts- och yttrandefrihet. Kulturens unika förmåga att spegla och ge röst åt samhällets mångfald togs också upp i flera diskussioner. Likaså konstens och kulturens förmåga att erbjuda plattformar för ömsesidiga möten - möten som kan skapa samförstånd, gemenskap och förmedla budskap på många olika språk. Slutligen tog flera grupper upp vikten av att ha rimliga förväntningar på kulturen och vikten av att kommunicera att de förutsättningar som kulturen ges påverkar vad den kan bidra med. 3. Vilken är den viktigaste kulturpolitiska prioriteringen/utmaningen för er/dig? I de flesta gruppdiskussioner upplevdes avsaknaden av kulturpolitiska visioner och mål som en stor utmaning. Det lyftes fram som en utmaning som tycks gälla alla kulturpolitiska nivåer men där den nationella nivån förväntas föregå med gott exempel. Det efterfrågades också en utveckling av tydligare kulturpolitiska mål som visar på kulturens olika mervärden på lång och kort sikt. Mål som skapar förutsättningar för prioriteringar och medvetna vägval. Vikten av att få målformuleringar på olika nivåer som på ett logiskt sätt relaterar till varandra betonades också. I någon grupp lyftes positiva erfarenheter fram från ett arbete där kulturpolitiska mål kopplats till Agenda 2030:s hållbarhetsmål. Det efterfrågades också formuleringar som tydliggör varför kulturen är viktig och som får andra aktörer än de närmast berörda att se kulturens potential. Flera efterfrågade mer kulturpolitisk forskning samt analys och utvärdering av kulturpolitiken och offentligt finansierad kultur. Utvärderingar som kan bidra med skarpare argument om kulturens värde och som bottnar i forskning och beprövad erfarenhet. Utöver tydliga mål lyftes ansvarsfördelningen upp. Flera betonade att kulturpolitiken behöver omfatta en tydlig ansvarsfördelning. I många länder är det särskilt den regionala nivåns roll som är otydlig och som är i behov av att tydliggöras. Resurser togs också upp både som en nödvändig framtida prioritering men också en nutida utmaning. Det ena perspektivet på resursfrågan handlade om mer resurser till kultur om vikten av att politiskt prioritera kulturpolitiken för att den ska kunna spela den roll som deltagarna lyfte fram under fråga ett och två. 20
Det andra perspektivet handlade om finansieringsmodeller om att utifrån begränsade resurser hitta kreativa och hållbara sätt att fördela resurser på som väl relaterar till de kulturpolitiska målen. Här diskuterades allt ifrån statsbidrag och kulturcheckar till sponsorer och samfinansiering/ crowdfunding. Det fanns också grupper som såg det som en utmaning att mycket kulturverksamhet bedrivs i projektform och att det många gånger är svårt, att även för lyckade projekt, hitta långsiktigt hållbara driftsformer. Att verka för tillgänglig, bred och kvalitativ kultur för alla lyftes fram både som en prioritering men också en utmaning i många av gruppdiskussionerna. Tillgänglighetsfrågan berördes från flera olika perspektiv. Dels utifrån den ekonomiska utmaning som många mindre orter tampas med. Hur kan en kulturell infrastruktur med exempelvis bibliotek och kulturskola säkerställas i lands- och glesbygd? Hur säkerställer man kultur i kommuner eller regioner med långa avstånd där kulturutbudet och konstnärerna generellt sett har en tendens att finnas i huvudorten? Utifrån ett tillgänglighetsperspektiv pratade många om kulturens räckvidd och om de grupper som i minst utsträckning nås av kulturen. Hur kan kulturpolitik på olika nivåer säkerställa kultur som inkluderar och representerar alla? Frågan om hur man ska se på medelsfördelningen till kultur berördes också vilken demokratisk princip är det som ska gälla? Lika tilldelning för alla eller mer behovsstyrt det vill säga mer resurser till de som har sämre förutsättningar att skapa eller ta del av kultur? Tillgänglighet berördes också utifrån ett funktionsvariationsperspektiv. Här framhölls de möjligheter som digitala hjälpmedel kan ge att tillgängliggöra kultur till fler. Någon exemplifierade hur svårtillgängliga kulturarv kan tillgängliggöras för fler genom VirtualReality-teknik. I ett par diskussioner betonades vikten av att genom kulturpolitiken värna nationella minoriteter och urfolks rätt och möjligheter till kulturutövande samt bidra med att sprida och synliggöra exempelvis samisk kultur. Vikten av att skapa kulturella mötesplatser och infrastruktur för kultur togs upp i en del gruppers diskussioner. Några betonade vikten av att skapa multifunktionella kulturanläggningar där olika typer av konst- och kulturyttringar kan ges utrymme. Här fanns exempel på de som upplevde att viljan att initialt investera i etablering av kulturhus av olika slag, ofta tenderar att vara större än viljan att stå för drift och underhåll. Det fanns också de som önskade att i högre utsträckning satsa på och samfinansiera större regionala kulturhus. Barn och ungas tillgång till kultur lyftes fram som ett prioriterat område. Någon grupp berörde frågan från ett tillgänglighetsperspektiv hur kan kultur bäst tillgängliggöras för barn och unga? Ett svar var gratis och i direkt anslutning till skolan. Ett annat svar var genom estetiska ämnen i skolan ett område där deltagare från flera länder upplevde att det pågår nedskärningar. Flera grupper berörde också vikten av en välfungerande musik- och kulturskola. El Sistema lyftes också fram som framgångsrikt exempel på hur många barn kan nås av kultur kanske särskilt barn som kulturen ibland har svårt att nå. Någon grupp diskuterade också vikten av att vid sidan om allt mer fokus på digital kultur även satsa på analoga kulturupplevelser. I relation till barn och unga tog en grupp upp föräldrars viktiga roll för barn och ungas kulturutövande. Går det att lära sig av idrottens sätt att väcka och tillvarata föräldraengagemang? I diskussionerna fanns det vissa prioriteringar som särskilt betonades av aktörer på en viss nivå. För den regionala nivån framhölls vikten av ett tydligt kulturpolitiskt uppdrag och ansvar men också rimliga förutsättningar (resurser) att utföra sitt uppdrag. Flera aktörer från lokal och regional nivå betonade vikten av att etablera nära och hållbara samarbeten nivåerna emellan och hitta sätt att bättre förmedla behov och prioriteringar till den nationella nivån. För många lokala representanter på mötet var tillgången till ett brett och kvalitativt kulturutbud en knäckfråga. 4. Hur kan man arbeta mellan den lokala, regionala och nationella nivån för att förbättra förutsättningarna för att möta kulturpolitiska prioriteringar och utmaningar? I gruppdiskussionerna fanns det en stor enighet kring betydelsen av närmare samverkan och dialog mellan den lokala, regionala och nationella nivån. Många var överens om att samarbetet mellan de olika nivåerna behöver bli tätare och mer systematiskt. Själva huret det vill säga hur samverkan kan utvecklas gav gruppdiskussionerna inga konkreta eller enhetliga svar på. Flera goda exempel på välfungerande samverkansstrukturer mellan regional och lokal nivå togs dock upp - arbetssätt som fler skulle kunna lära av och som skulle kunna skalas upp. Några regionala aktörer berättade också om framgångsrik samverkan med andra närliggande regioner det vill säga interregional samverkan som är behovsdriven och som inte sker utifrån politiska regionindelningar. Liknande samverkan lyftes också fram gällande den samiska kulturen. Det ska också betonas att den regionala nivån spelar olika stor roll för olika länder och regioner i Norden. Där en politiskt inrättad regional nivå saknas låg fokus i diskussionerna på bättre koppling mellan nationell och lokal politik och vikten av behovsdrivna samarbeten mellan kommuner. Ett viktigt utvecklingsområde som lyftes fram var hur den kunskap som regionala och lokala aktörer besitter mer systematiskt kan tas tillvara på den nationella kulturpolitiska nivån. Det handlar om kunskap både gällande aktuella utmaningar, framgångsfaktorer, goda exempel, finansieringsmodeller och samverkan som många upplevde skulle göra den nationella politiken mer välgrundad och effektiv. I de länder och regioner där det finns en tydligt formaliserad regional nivå rådde det en samstämmighet om att den regionala nivån har potential att spela en viktigare roll än den gör idag. Det tycktes också finnas en samsyn om att den regionala nivån behövs för att effektivt och på ett rättvisande sätt att spegla ett helt lands kulturpolitiska behov och utmaningar. 21