SPF OVANSJÖBYGDEN Medlemsblad 9 september - 2010 Ansvarig utgivare: Ruth Grundin Årgång 13 MÅNADENS DIKT BLOMMORNA Blommorna ger inte upp. De känner att sommaren snart är förbi, därför visar de sig ännu vackrare och låter färgerna bli ännu starkare. Det verkar som om de tävlar med varandra. Jag kan höra dem viska: Se på mig! Beundra mig! Jag är vacker och stolt. Vackrare än mina grannar. Se hur mina kronblad sträcker sig mot himlen. Se mina intensiva färger. Tag vara på den glädje jag ger dig varje dag. Kom tillbaka till mig. Göm mig i dina tankar. Njut av mig!! Märta Peterson Grattis till födelsedagsbarnen: Elsa Återvall Ingvar Olofsson 80 år 100 år 16 oktober 9 oktober Majken Hammarström- Greis 75 23 oktober ********************************** Historia om Kungsgården och Ovansjö. Det ursprungliga Ovansjö. För 600 år sedan höjde sig de högre liggande delarna av Ovansjö ur Litoriahavets vågor. Möjligen steg redan då de första jägarna och fiskarna i land här. Den första verkliga bosättningen i dessa trakter daterar geologer och arkeologer dock till omkring 3000 år före Kristus. Man har funnit stenyxor och pilspetsar som härrör från denna tid, övergången mellan äldre och yngre stenåldern. Från den senare delen av stenåldern och den s.k. äldre järnåldern, ca 500 år före Kristus saknas fornfynd i vårt landskap. Detta sammanhänger troligen med den klimatförsämring som vårt land utsattes för vid övergången mellan brons- och järnåldern, den s k. fimbulvintern. Under romersk järnålder och folkvandringstid (mellan tiden runt Kristi födelse fram till 600 år efter Kristi födelse) försiggick en omfattande bosättning i Gästrikland. Ovansjö var redan vid denna tid en central del av landskapet både befolkningsmässigt och ekonomiskt. Namnet Ovansjö kommer av de sammansatta orden ovan och sjö, bygden som ligger ovanför den stora sjön, Storsjön. Varifrån namnet Kungsgården kommer kan ni läsa längre ner i texten. För ungefär 2000 år sedan började järntillverkningen i Gästrikland. Järnslagghögar från vikingatiden har påträffats i alla socknar i Gästrikland. Ovansjö var ursprungligen Gästriklands största socken och samlingsplats för landskapet. Här fanns vid medeltidens slut omkring 170 byar. Skogarna i Ovansjö hade högt värde som betesmarker till djuren, jakt och bränsle till hushållen. Jordbruket var det viktigaste för landskapets bönder. För att klara livsmedelsförsörjningen var djurhållningen stor. Många hästar behövdes för
transporter utanför jordbruket. Det var angeläget att ta till vara allt vad jorden kunde ge. Djuren hölls på sommarbete vid fäbodarna. På åkrarna odlades i stor utsträckning spannmål. Under svåra år måste dock mjölet drygas ut med bark. Värdet av skogarna ökade när man började bryta och bearbeta myrjärnet. I Ovansjö fanns det naturliga förutsättningar för järnframställning. Här fanns stora myrar, ur vilka man kunde hämta upp malm. Malm och järn. Järnmineral som lagrats i grus- och sandlager och förts med vattendrag till myrarna löstes upp av humussyror, sjönk till botten av myrarna och bildade malmkakor. Myrjorden som täckte malmen fördes bort. Malmen bröts upp och staplades i högar för att torkas. När den torkat fraktades malmen till smältugnarna. De första primitiva smältugnarna, bestående av en grop i marken, utvecklades så småningom. Ugnarna blev större och byggdes vid en ström så att blästern, som skötte draget, kunde drivas med hjälp av vattenkraft. Man lade torr ved i ugnarna som underlag. När ugnen var upphettad kastades några skovlar malm in i hettan. Där smälte malmen och man fick ett smältstycke som fördes till en smideshärd för att bearbetas till smidbart järn. Storsjön och Näsbysjön var viktiga för transporten av järn, särskilt vintertid då man kunde frakta på isen. 1200-talet och namnet Kungsgården. Namnet Kungsgården påträffades först under 1200-talet och nämndes för första gången i skrift år 1293. Kungsgården hette innan dess Wijbol som senare blev Wi. Ordet Wi har samband med offerplatser. Kungsgården var platsen där kungens gård fanns. Kungen hade många kungsgårdar runt om i Sverige och i Ovansjö fick kungens gård (nuvarande Herrgården) ge namn åt platsen. 1500-talet och byarna i Ovansjö Under medeltiden övergavs myrmalmen och bergsmalmen blev av större betydelse. Bergsmännen kommer in i bilden i stället för myrmalmssmältarna. Bergsmän var bönder som hade andel i gruvor, hyttor och hamrar. Bergsmansbygden i västra Gästrikland utvidgades under senare hälften av 1500-talet från Torsåker och omfattade Ovansjö inklusive Högbo och Järbo. Årsunda var knutet till Ovansjö som annexförsamling. I april 1521 besöktes Ovansjö av dåvarande konungen Gustaf Vasa. 400 år efter konungens besök kom Vasastenen vid kyrkan i Ovansjö att resas. I 1543 års skattelängd kunde man se att Ovansjö omfattade 22 större byar. Av dessa 22 byar har flera namn på naturföreteelse: Berg, Lem, Mom, Myra, Nor, Näs. Se, Sund. Vall, Vik och Åsen. Vissa av de ursprungliga namnen har senare ändrats som t.ex. Norrberg (tidigare Berg) och Backberg (tidigare Backa). Med all sannolikhet härstammar dessa byar från folkvandringstiden. Till dem hörde också byn Syl som antas ha legat på gränsen mellan Österberg och Övermyra. Många trodde att byn Syl försvann redan under 1400-talet., men byn nämns på åtskilliga ställen under 1620-talet och därefter. Intressanta är också namnen som slutar på sta, som alltid är knutna till den gamla bebyggelsen, till ishavslerans goda åkerjord, där troligen de första bofasta slog sig ner. Dessa tre byar i Ovansjö är Hillsta, Grimsta (Prästbordet) och Åttersta. Skatten från byarna erlades i form av järnämnen och osmundar. En osmund vägde 0,35 kg. 1600-talet Åttersta som ligger vid Borrsjöån, utnyttjades tidigt av bergsmännen och en hytta uppfördes omkring1570 för att utnyttja vattenkraften. Hyttan var i verksamhet till 1868 och i vårt bergslag betalades skatten fortfarande i osmundar. Något senare fanns också ett verk i Norrberg. Bergsmannaverksamheten skapade välstånd och välmåga. Kol fanns i de egna skogarna och man fraktade malm från gruvor i bl.a. Svärdsjö och Torsåker. Skogsmarkernas virkesproduktion var avgörande för den kvantitet av järn som hyttors hammare kunde framställa. Det var kolmilornas och tjärdalarnas
legendomsusande tidevarv. Tusentals kolbottnar och ruiner av kolarkojor utgör idag synliga bevis från den tiden. Socknen har också varit centrum för en högt stående prydnadsslöjd med rik utveckling av olika tekniker. Vid mitten av 1600-talet var det dock slut med bergsmännens storhetstid. Det krävdes större kapital än de kunde bistå med för att kunna bygga upp de nya järnbruken. Bergsmännen efterträddes på många håll av brukspatronerna. Brukspatronen Isac Mackey köpte 1672 bergsmansanläggningen i Hammarby. Patron Mackeys sondotter Anna Kristina gifte sig sedan med brukspatron Johan Uhr på Kungsgårdens Herrgård. 1700-talet. var under århundraden bygdens administrativa och religiösa centrum. Byarna i Ovansjö bestod förutom av bebyggelse av åkrar, ängar, skogar, myrar, fäbodar och vattendrag. Ovansjöborna behövde aldrig ge sig utanför landskapet för att få arbete. Tvärtom hade man arbete att ge åt dalkarlar och andra. Den industriella revolutionen under senare hälften av 1700-talet medförde en koncentrering till större företagsenheter, ibland kallad bruksdöden. Ovansjö var dock fortfarande en central punkt. Stationssamhället Kungsgården på Åsens mark låg bra till för omkringliggande byar och vägarna från Torsåker och Svärdsjö möttes där. I tingshuset på Sandbacka höll man ting från 1728 1881. Till ting samlades här innevånarna från Torsåker, Årsunda och Ovansjö. Det gamla tingshuset invigt 1782, som i många år var banklokal för Ovansjö sockens sparbank, finns kvar och idag finns där en antikaffär. 1800-talet På 1800-talet fanns de en såg och ett valsverk i Kungsgården. Åt 1859 stod Gävle-Dala järnväg mellan Gävle och Falun färdig. Banan började byggas i Gävle 1855 och 1887 öppnades bana för reguljär trafik till Kungsgårdens station som inte finns kvar idag. I slutet av 1800-talet startade Bröderna Rosenlöf ett tryckeri som tillverkade bl.a. kontorsböcker. Ovansjö kyrka, byggd på 1200-talet ansågs för liten och gjordes om. Den nya kyrkan invigdes år 1763. Vissa delar av den medeltida kyrkan finns kvar än idag. I kyrkans vapenhus förvaras en av få runstenar i världen med s.k. knutrunor. Kungsgården, Åsens by och Prästbordet Ovansjö Mejeri AB bildades 1891. Mejeriet tillhörde de tidiga producentkooperativa föreningsbildningarna i bygden.
1900-talet År 1900 fanns det i Ovansjö ingen hytta eller hammare och heller inget bruk. Den sämre svårbrukade åkern togs ur jordbruksproduktionen och återgick till skogsproduktion. Virket avsattes till sågverks- och massaindustrin. Vattendragen inom kommunen var viktiga drivkällor till vattenhjul och turbiner. Ett antal bysågar och kvarnar fanns där åarna bildade fall. Exempel på detta är Norrbergs och Åttersta såg. Den senare är fortfarande i drift i privat regi. Den återstående åkerjorden i Ovansjöbygden tillhörde dock länets bästa. Hästen var borta som dragare. Den första skördetröskan inköptes av Ovansjö Maskinförening år 1948. Fattigstugan som fanns började förfalla och en kommitté köpte 1885 fastigheten Backberg 1. Det blev så småningom ålderdomshem som drevs under moderna former. xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx DM i boule Den 9 september hölls DM-tävling i boule i Hille och vår förening var representerad med tre lag. Denna tävling var en kvalificeringstävling till finalspel mellan de fyra bästa lagen inom distriktet i varje klass dam, herr och mixed. I damlaget spelade Birgit Johansson, Gudrun Karlsson och Kerstin Yttermyr. Dessa damer satte SPF Ovansjöbygden på distriktets boulekarta genom att vinna tre av fyra matcher, toppenbra eller hur? Det herrlag som vi mönstrade upp bestod av Lennart Larsson, John Forsberg och Ingvar Olofsson. Vi (UK, Börje och Jens), trodde på dessa herrar och till viss del infriade de våra förväntningar även om vår målsättning för laget var förstås högre. De vann en av fyra matcher. Frågan blir nu, som i andra idrottssammanhang, om man kan kräva UK:s huvuden på ett fat eller inte. Vi får väl avvakta ett styrelsebeslut framöver hur det blir med den saken. Vårt mixedlag hade följande uppställning: Lisa Lindberg, Lars Lindberg och Ingemar Yttermyr. Laget vann de två av fyra matcher och även här kommer säkert UK:s laguttagning att bli föremål för diskussion av samma anledning som för herrlaget. MEN här har vi ett extra kort att lägga fram och som kan bedöva kritiken och den karamellen kommer jag till. Efter tävlingen så satte sig distriktets bouleansvarige, Olof Johansson ner och räknade och summerade poängen och bonus hit och dit, resultatet blev glädjande för Ovansjöbygden. Till finalen den 23 september kl. 10.00 i Järbo gick damlaget och mixedlaget och det är bara att gratulera de deltagande spelarna och SPF Ovansjöbygden. Nu gäller det att vi tar fram de dolda reserver som jag vet finns och fixar en medaljplats både i dam- och mixedlaget. Jens Bronsmedaljörer I den serietävling som distriktet anordnat under sommaren så lyckades SPF Ovansjöbygden ta en bronsplats vilket innebar att vi fick en pokal för denna bedrift. Det är alltid glädjande när vår förening visar framfötterna och intar tätpositioner i olika sammanhang. Jens Nu är det dags för reflexer. Bilister kör i mörker med förstånd. Viltet rör på sig, anpassa hastigheten, våta vägbanor!