UNDRE PAR A DO X IDESLAGREN. ' ,D E A N D R A R U M. SVERIGEs GEOLOGISKA UNDERSÖKNING. }!led fyra tafior. G. LINNARSSON. STQCKHOLM 1883.

SVERIGEs GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER c Afhandlingar och uppsatser N:o 54,D E UNDRE PAR A DO X IDESLAGREN ' 'VID A N D R A R U M AF G LINNARSSON }!led fyra tafior STQCKHOLM 1883

SVERIGEs GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SER c A fh a n d l i n g a r och u pp s a t s e r N:o 54 DE UNDRE PARADOXIDEsLAGREN VID ANDRARUM Al ' G LINNARSSON }lied fyra tajlor STOCKHOLM 1882 KONG P A BOKTRYCKRRIET NOHOS'rEDT & SÖNER

I STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT Bl and de s ve11ska fyndo rte rna för primo rdialfa u n an s försten i n gar är An drarum en d e tidigast kända Försten ingar derifrån beskrefvos r e d a n af BHOMELL o <:h sed an af af W AllLENBI lw, HISINGER, D ALMAN m fl D e t v a r emellerti d fö rst gen o m ANGELINs Pal montologi a Scaudinavica, so m en förtj ent u pp miirksamhe t rikta d es på den n a fy n dort och en föreställn ing om d e ss verk l i ga rikdom erhölls Förut var blott ett mycket ringa antal arter kändt från e n d el af dc d e rvaran d e skiffrarn e och d e i d e m i n lagrade bi tum inösa kalkstcnarnc I d et nämn d a arbetet bes ki ef ANagLIN en stor mängd arter från de ssa lager, hvilka ha11 sammanfattade u n der benämni ngen Re g i o A) O l e n o r u m, och p åvi sa d e dessutom en förut alldeles okän d rik fauna i ett k alklager, som han j erntc tillstöta n de skifferbäd d ar b en ä m n d e R e gi o B) C o n o c o r y p h a r u m Då i n gen gen omsk ärni n g träffats, som visade de två regi o n erna i öfverlagring, kunde d eras relativa ålder ej m e d säkerhet bestäm mas På gmn d af den for m rikare faunan i Regi o conocorypharum antogs den vara yngre Samrna tvådelning af prim ordialfau nans lager och samma föreställ n i n g om d e båd a afd el n i ngarn es i n bördes förhållande fasthölls i ANGELlNS öfversigtsk arta öfver Skåne 1), s om utarbetades omkring år 1860, m en utko m först efter författarens bortgång Regio Olen ontill betecknas der s åsom >>Alunskiffer med orsten o c h rcgio Cono<:oryph aru rn sås o m»a nd raru rn s kalksten m e d Alunskiffer>> Båda sam m a nfa tta s under b e n ämningen >>b) Andra, Alu n s k i fl'er eller Bitu m i nösa KalkstensGruppem, till ski l n ad fråu d en un derliggan d e a) Första eller Äldsta Sandstens Gru p p em och den ö fv erl igga n d e >>c) Tredj e eller Ö ländska KalkGrup pen, En rikti gare u p p fattni ng af lagringsförhållandena vid Andrarum vanns först gen o m NATHORSTS u n d ersökn i ngar Vid e t t besök på stället år 1868 fan n han, d e l s att Andr a ru rnskalken, eller rcgio Conocorypharurn, u nderlagrad e alunskiffern m e d Olen i, i n o m hvi l ke n en m ängd underafdelningar påvisades, d els att äfven u n der An drarums kal ke11 låg e u hel serie, fö r u t okän da, försten i n gsföran d e lage r 2) Vid senare b esök k o m pl et terades iakttagelserna; och en redo gö relse för de nyvun n a resultaten lenmades i e!l andra u ppsats 3) 1) Geologisk öfversigtskarta öfver Skåne med åtföljande text, på uppdrag 2) A G af Ma l m ö h u s och C h ristia n stads Hushål lningssällskap, utarbetad af N 1' ANGELIN Lund 1877 NATHORST, Om lagerföljden ino m C ambriska fonnationen vid An d ra r um i Skånc Hins K on g! VetA k a d Förh a n d! 1869, N:o l, p 61 3) NATHORST, Om de kambriska Öfversigt af K och siluriska lag ren vid Kiviks E s p c r ö d i Skåne, jem tc anmärkni ngar om primordialfaunans l ag e r vid Andrarum Geol Fören i Stockh li'örhandl, 1876, N:o 37, Bd III, N:o 9

4 STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT En ö fversigt af den Parad o xi desföran d e serien vid A n drarum lenmad e Professor O ToHELL i tabellaris k form i sitt arbete öfvcr den Kam b r i s ka sandstenens förste n ingar 1) Han uppställer d e r fe m afdelningar, som e fter s i na utmärkande försteningar ben ämnas : Agnosti l mvigata strata, Selenopleurm strata, Paradoxi d i s Davidis strata, Parado xidis Hicksii strata, Parad oxidis Wahlenbergii strata A f dessa m otsvara Selenopleurw strata ANGELINs A n d rarumskalk eller regio Co l!o eory pharum l >e tre un derli ggande afdelningarne äro d e först af NATHORST u pptäekta l ager, som l igga mellan Andraru mskalken och d e n k am briska sandsten e n Lagren vid An drar u m samm anställas m e d d e afdeln ingar, i h vi l ka HICKS delat d e p ri rnordial a af lagringarne i W ales Den mest d etaljerad e skiljring af l agringsförhållandena vid Andrarum har dock le m n ats af TULLB:&:HG, som äfven åsk ådliggj o rt dem gen om karta och profil2) Under n ågra år har Herr G VON ScHMALENSEE vid Andrarum företagit i n sam l in gar fö r Sveri ges Geologiska Un dersök n i n gs räkn i n g Ett ej ri n ga materi al, förtjent af bearbetni ng, har d erigen o m och gen om d e j emfö re lsevis m i n d re betydliga sam li n gar, som gjorts af Un dersökningens tj enstemän, hopbragts Då D:r NATHOHST på senare tiden riktat sin a arbeten hufvudsakligen åt andra hål l och förklarat sig ej sjelf ämna bearbeta försten i n garne från An draru m, har j ag företagi t mig att und erkasta dem en närmare granskning Jag h a r d o ek för denna gån g i nskränkt mig till försteningarne i d e lager, som ligga u n der A n d raru rnskal k t_:n I Andraru mskalken hade reda n fö r länge sedan ANGELIN u nder u pprepade besök gjort m y cket stora samlingar Bland d ess försteningar h afva tri lobiterna en betydlig öfve rvi oot oeh de h a fva til l aldra största delen redan bli fvit beskri fn a i ANGELINs Pal mo n tologi a Seandinaviea Nya beskri fn ingar o ch fi gu rer äro visserligen af beh ofvet påkallade, m e n derrned torde l ä mp l igen k u n n a uppskj utas till d e ss behandl i n gen kan s k e i samban d m e d en allmän bearbetning af hela gruppen Utom tri lobiter före ko mma i A ndra rumskalken n ästan blott pteropoder och brach i o p oder De förra vänta ännu p å sin bearbetning, men d e sen are h ar j ag förut beskrifvit 3) Det öfver Andra rumskal k e n liggan d e l agret m ed A gnostus l mv i gatu s h ar först i sen are ti d uppmärk sammats vi d A n d rarmn, m e n flertalet af d ess försteni ngar har förut beskrifvits från an dra h åll, isynn erh et från V estergötl an J De u n d e r And rarumskal k en l i ggan de l agren s försten i n gar hafva dere m o t hittills blifvit mycket ofullständ i gt bearbetade D e upptäcktes, som förut nämnts, först af NATHOHST Sedan d ess h afva d e sparsam t uppträdande brachiopod erna 4) och alla för1) O ToRELL, Petrificata suecana formatiorlis cambricre, Lunds universitets årsskrift för 1869, tryckt 1870 2) S A TULLl:!ELW, Om Agnastusarterna i de kambriska aflagringarne vid Andrarum Ser C, N:o 42, 1880 3) LINNARSSON, On the Hand!, Bd 3, N:o 4) LINNARSSON, J C Brachiopoda 12, 1876 of the Paradoxides Beds of Sweden Sveriges Geol Unders, Bihang t K Sv VetAkad

5 STRATIGHAFTSK ÖFVERSIGT steningarna i en afdelning, kalken med Conocoryphe exsulans 1), beskrifvits af mig och de talrika agnostiderna af TuLLBEHG 2) Andrarum, ehuru åtskilliga af de Af de öfriga har hittills intet beskrifvits fråh der uppträdande arterna förut äro kända från andra häll Då jag nu träffats vid Andrarum ånyo afbilda går att lernna en förteckning öfver alla de försteningar, som hittills i lagren under Andrururnskalken, så synes det öfverflödigt att oeh beskrifva de arter, som förut af TULLBEHG och mig sjelf beskrifvits såsom förekommande vid Andrarurn Af dem, som ej förut blifvit beskrifna från detta ställe, lenlilas deremot beskrifningar och figurer, äfven om de förut äro beskrifna från andra häll Innan jag öfvergår till sjelfva förteckningen, är det nödvändigt att lemna en kort redogörelse för lagerföljden, ehuru dervid föga är att tillägga till det som meddelats i de ofvan citerade arbetena Som jag sjelf blott gjort ett kortare besök vid Andrarurn, kommer denna redogörelse hufvud :>akligen att stödja sig dels på NATHORSTS och TuLL beskrifningar, BEIWS dels på Hr v ScHMALENSEE S reseanteckningar och de af honom insamlade profven de I lagren, k s som hafva När skifferbrotten blifvit Verkaån Lagren mng stora en Andrarum är det hufvudsakligen de olenusförande genombrutna under dess linorig man vid följer Paradoxideslagreu i1ro bäst tillgängliga utmed den lopp från stupning ån i NV till SO, mellan Forsernölla och magasinet mot sydostlig dock SO, riktning, något kommer starkare man än åns medellut derför till allt yngre lager Det äldsta lager, som kommer i dagen vid Forsemölla, utgöres af sandsten, enligt ANGELIN innehåll<mde Andrarum trakts par belägna sandsten former af inlagringar af kiselskiffer Rallamölla träffats ej funnit några en NATHORST har vid den ej långt från otydlig Hyolithus; för öfrigt hafva i denna försteningar, om man ej som sådana vill räkna ett och antagna lernuingar af Fucoides Scolithus I följd af sitt läge och sin petrografiska beskaffenhet samt frånvaron af trilobiter, måste denna sandsten sam manställas gagnat med detta den namn s k Fucoidsandstenen i Vestergötland förekommande sandstenen Paradoxideeskiffrarne ANGELIN, öfver NA'l'HORST och Andrarum börja med TuLLBERG betecknas den sandsten och färgen ljust eller lerskiffer, ningen är Olenellus Kjerulfi LINHS svagt med temligen 187 3 1) LINNAUssoN, 6 fot mäktig bädd af en bergart, som 3 På TuLLBERGs karta»gråvackeskiffern» är ett mellanting fint gry, men otydlig skiffrighet, till Den märkligaste, ehuru ej ymnigaste förste Dessutom förekornrna Ellipsocephalus Nordenskiöldi BuöGGER, Enligt ett meddelande af Professor hamn år 2) siffran grönaktig n sp (ymn), Arionellus primwvus LINRS en 5 till benämnt»g r å v ack e s ki f f e r» med mellan grå ANGELIN har också be jemte namnet Hardebergasandsten för den vid Forsernölla Hyolithus sp ind och Lingulella Natho1 sti O T o R E LL vid naturforskaremötet i Köpen var det detta lager, som han i sitt ofvan citerade arbete betecknat med Om Ser C, N:o 35, TULLBERG, ] c faunan i kalken med Conocoryphe exsulans ("coronatuskalken»), Sveriges Geol Unders, 1879

6 STHATIGRAFISK ÖFVERSIGT namnet Paradoxidis Kjerulfi strata >>lemningar af Wahlenbergii ANGELIN, tångarter>>, som strata, hvilket nu borde utbytas mot namnet Par från >>gråvackeskiffern>> ej kände andra försteningar äu den till >>Första eller Äldsta SandstensGruppen>> hänförde och uppgaf, att den tycktes öfvergå till Hardebergasandstenen 1) Oaktadt detta petro grafiska närmande till Hardebergasandstenen och olikheten med de öfverliggandc Para d oxidesskiffrarne måste dock >lgråvackeskifferm på grund af sin trilobitfauna förenas med de senare, om också sjelfva slägtet Paradoxides saknas Upptill öfvergår f o sf o r i t fö ran d e NATHORST 4) 11gråvackeskifl'ern>1 i en mörkare och hårdare, mestadels oskiffrig, b e r g a rt af framhålla d'osforitförande dess kalkster}l) ' vexlande sammansättning halt af hvilken som upptill blir mörkare 5 ) kalk och fosforit STOL P E 2 ), TöuNQUIST3) och Af TuLLBEHG Lenämnes den dock sä res stundom ersättas af en > lj'usarå skiffer, b Prof, som Herr v ScHM ALENSEE insamlat vid denna nivå, utgöras af en mörk, finkornig, qvartsitlik, hård sandsten med fosforitknölar Fosforit kalken tyckes således vara det egentligen utmärkande, under det att sammansättnijjgen för öfrigt biter vexlar På försteningar iir Jen fosforitförande bergarten fattig hafva inga lemningar träffats kalkhaltiga varieteten Af trilo NATHOHST, TöuNQUIST och TuLLBERG hafva i den träffat en Lin_qulid De prof af den sandstensartade varieteten, som insamlats af Herr v ScHMALENSEE, innehålla obestämbara fragment af eu Acro titele och en liten Lingulella Den fosforitförande ber<rartcn öfverlaotas af en s v a r t lcrkiff e r med b <rrätt streck ' b b hvilken tighet NATIIORSTS i af eu liten två fot NATHOHST uppgifver från detta lager en Lingulid och en De af Herr v ScHMALENSEI<: insamlade profven innehålla uågra fragment af Hyolitku en till första up}jsats Lenämnes ritskiffer och uppgifves hafva en mäk Linf!ttlella, ett fragment af en AcTo thele (?) samt ett skal af en Acrot'l'eta eller Ouolella Härpå följer en hård och seg, ljust grå kalksten med svafvelkis, glaukonitkorn och fosforitknöl ar, uppfylld af trilobitfragmen t och äfven innehållande en och annan brachi pod Af trilobiterna har ingen kunnat ens till slngtet bestämmas, med undantag af en Pantdo:cides, som, att döma af fragment af thoraxleder och pygidiurn, som finnas i Lunds geologiska museum, står niira P Hicksii SALTER eller Lnöjligen är identisk med Dc den h 1r träffade brachiopoderna tillhöra slägtena Lin,qttlella, Acrotreta och Acro I följd af det fragmentariska skick, hvari försteningarna i denna kalksten före thele komma, har den fått namnet 11f rag men t k a l kn Den bildar ett band af en till en och en half fots mäktighet Fragmentkalken>1 öfverlagras af en mäktig serie af alunskiffer, hvilken öfverhufvud ej företer olika synnerligen stora vexlingar i afseende på bergartens beskaffenhet, men vid nivåer innehåller olika försteningar Den närmast ofvan 11fragmentkalkem lig gande alunskiffern, som enligt de af Herr v ScHMALENSEE insamlade profven är rik 1) ANGELIN, Geologisk öfversigtskarta öfver Skå n e, sid 18 2) M STOLPE, :Fosforsyrehnltig b e rg a r t i Skåne Geol Fören F ör h a nd! 187g, Bu I, sid 235 :1) S L TÖRNQUIST, Berättelser o m e n eologisk resa genom Skånes och Ostergötlands paleozoiska sommaren 1 8 7 5 Ö fver s af K Vet Akad Förhand! 1875, N:o 10, sid 44 4) NATHoltST, 1869, sid 64 5) TULLBERG l c, sid 3 på trakter

STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT 7 svafvelkis, synes vara ganska fattig på försteningar Herr v S har i d enna skiffer funnit Obolella sagitta lis SALT och Lingulella sp indet, Protospongia Jenestrata SALT En ligt TuLLBERG innehåller skiffern o mkrin g se x fot ofvan fragmentkalken en del orstens bollar och NATHORST skall i en sådan hafva funnit en Li ostracus (?) 1) och Agnastus atavus TuLLBERG Denna del af alunskiffern ( TuLLBERGS 4) sku lle d erför kunna be tecknas såsom s k i ff e r m e d A g n o s t u s a t a v u s Den d el af alunskiffern, s o m följ er närm ast efter skifl'ern med Agnastus atavus, är dold af morängrus eller åtminstone rubbad i ytan Orstens bollar, som träffas lösa vid åbrädden ett stycke längre ned, hafva enligt TuLLBERG sannolikt haft sin plats h är Denna orsten tillhör d e ll fö rst af NATHORST u pp m ärksam made, af en mycket karak teri stik fauna utmärkta bildning, som NATHORST ben äm n t c o r o n a t u s k a l k och fö r h vilken j ag senare användt namnet k a l k e n m e d C o n o c o r y p h e e x s u l an s Den är späckad m e d försteningar, Paradoxides Tessini BRONGN, P Hicksii SALT, var palpe brosus LINRS, Liostracus aculeatus ANG, Sel enopleura parva LINRS, Conocoryphe exsulans LINRS, C tenuicincta LINRS, C Dalmani ANG och C i mpr ess a LINRS, Aqnostus gi bbus LINRS, A fissus LUNDGREN, A fallax LINRS, Metaptarna Barrandei LINRS, Hyolithus s p indet, Lingulella sp in det, Acroth el e intermedia LINRS och Obolella sagittalis SALTRR Om försteningarne i den n ärmast omgifvand e alunskiffern är ingenting k ändt Af TuLLBERG betecknas hith ö rande lager med 5 Något l ängre åt SO ( TuLLBERGS 6) är en något högre d el af alunskiffern gen o m skuren i åbrädden till ett dj up a f n ågra fot Från d enna skiffer, hvilken k a n betecknas som a l u n s k i ffe r me d M i c r o d i s c u s s c a n i cu s, inn ehålla Geol o giska Undersök ningens samlin gar Parado:cides Tessini och Hicksii, Liostracus Linnarssoni BRÖGGER, Micr odiscus scanicus n s p, Agnastus fallav LINRS och Acr othele intennedi(/ LINRS TuLL BERG u p pgifver dessutom Conocoryphe Dalmani ANG, Hyolithus sp, Agnostus fissus LuNDGR och A par vifrons LINRS I orsten ar, belägna några fot dj upare, har han funni t A fissus och A gib b us Af de följ ande afdelningarna af Paradoxidesskiffrarn e fin nas inga sammanh ängande gen omskärni ngar De hafva träffats blott p å enstaka p unkter, hvar för si g, u tan sam band m e d d e öfriga Deras i nbördes förh ållande h ar således ej k u nnat genom direkta i ak ttagelser bestäm mas, och är d erfö r delvis ej fullt af:rj ordt, enär i vissa fal l icke h e1ler n ågon säker ledning kan h e mtas af fau n ans all männa karak ter eller a f för h ållanden a på and ra trakter Äfv ens å m åste man stanna i oviss h et, h uruvi d a n ågra änn u obe kanta rnellanlager, skilj d a från d e redan kända, finn as När mast öfver skiffern med Parado xides Hicksii förlägger TuLLBERG i si n tabl tl öfver lagerfölj d e n vid An drarum 2) en skiffer, som i1r blo tt a d i vcnstra s tr ande n af Verkaån, öster o m d en bro, som l ed er öfver ti ll Li l l a V crk et ( TuLLRERGS lokal!l) Denn a s k iffer, hvilken k an beteckn as som a l u n s k i ffer med Ag n o s t us i n t crme di us, 1) G eol ogiska Undersökningens samlingar inn e h it l i n ett orstcnsstyeke med en hufvudskölrl nf Liostmcus Lin RRÖGGER, h v i l ket enl igt eti ke t t e n iir funnet af NATITORST vid Forscmölln; någon niirman: uppgift om platsen i lagerfölj<lr:n filllws der ir:kc Mi\hiinda hiirstamm:u d<:tta orstr:nsstycke friln d<:una nivå, vid hvilken man a nn a rs snarare sk ul l e kunnn viinta att finna Lioslracus acu/eatus ANG 2) TULLBElW, l c, sid 9 narssoni

8 STRATIGRAFISK ÖFVERSIGT innehåller Paradoxides 1'essini, Liostracus Linnarssoni, A,qn o s t u s intermedius TuLLB, A cicer TuLLB, A Jallax, A pa rv ifro ns o c h Pr oto sp ongi a (enestra ta Försteni ngarn e äro här, i m o tsats mot det vanliga förhållandet vid Andrarum, allm änt något snedvridna, dock ej så, att d e blifva svåra att igenkänna B e r g arten är en rent svart skiffer Tr ilobite rn as skal är ofta bibehållet och afsticker genom sin hvita färg Vid Lilla Verket, midt emot sågen, träffas likaledes i venstra åkanten ( TuLLBERGS lokal 7) a l u n s k i ff e r m e d A g n o s t u s r e x Dess förstenin g ar äro Paradoxides Tessin i, L i os t r acus Li n n a rss on i, A,qnostus nudus BEYR, var scanicus TuLLB, A rex BARR, A fallax o c h A p ar v ifro ns B ergarten är mindre rent svart än skiffern med Agnostus i ntermedius Ehuru, sås o m TuLLBERG anmärkt, förhållandet mellan dessa s kiffrar ej för n ärvarand e kan m e d säkerhet a fgör a s, synes det antagligt att skiffern med Agnostus i ntermedius ligge r djupare, emedan den till sitt u tsee n de mer närmar sig til l de an d ra afdel ningarn a Skiffrarne med Agnostus i n termedius och Agnostus rex äro de yngsta afdelningar, som finnas blottade utmed Verkaån Närmast yngre afdelningar h ar man att söka utefter den häck, som flyter för bi slöj dskol a n och sågen samt midt emot Lilla Verket u t falle r i V e r k aån De af Herr v ScHMALENSEE här insamlad e försteni ng a r n e här stamma hufvudsakligen från två ställen, det ena nära slöj dskolan ( TuLLBERGS lokal 10), det andra l än g r e åt öster, n ärmare sågen Skiffern på förra stället är enligt TuLLBERG äl dre än d en på d et senare Den i närheten af slöj dskola n i nsamlade skiffern, hvilken kan betecknas såsom alun skiffer m e d C o n o c o r y p h e m q u a l i s, innehåller Paradoxides sp indet, Lio stntcus Linnarssoni, Co n o c o ryph e a3q u al is n s p, Harpides breviceps ANG, Microdiscus eucentl'us n s p, Agnastus nudus, var scanicus, A Jallax, A pa r vifrons, var, och P1 oto sp ongiajenestrata TULLBERG u p pgifver d essuto m h ärifrån änn u några an dra Agn ostusarter Närm are sågen finner m an en starkt vittrad, lätt sönderfalland e skiffer, som efter sin mest utmärkan d e förstening kan kallas a l u n s k i ffe r m e d P a r a d o x i d e s D a v i d i s Den innehåller Pa ra dox ide s Tessini (mycket sälls), P Davidis SALT ( ymn ), P brachyr rha c l is n sp (teml sälls), Ag n astus punctuosus ANG, A nudus, var scanicus, A fallax, var sam t enl TuLLBERG Agnas tus incertus BRöGGER, A elegans TuLLB och A pusillus TuLLB S kiffern m e d Para d Davidis är, liksom skiffern med C o n o co ryphe mqualis, i allmänhet r ostfä r gad på skiftringsytorna ; försterlingarnes kal kskal äro vanligen förstörda B e r garte ns benägenhet att s ön d e rfalla i m i ndre stycken gör att man h ar svårt att erhålla de här föreko m m ande stora Paradoxidesarterna i ann at än ganska fragmenta riskt skick, e h uru d e synas ej sällan hafva varit jemförelsevis ful lst än dig a, då d e blefvo i n b ädd ade Om det gamla, nu vattenfyllda skifferbrottet Djupet gj ordes tillgängligt, skulle m an möjligen, såsom NATHORST påpekat, finna bättre b evarad e e x e m plar af dessa i ntressanta former Närmast under skiffern med Paradoxides D a vi di s uppgi fver sig NATHORST hafva funnit,en Arionelluso, lik A ceticephalus BARR, samt en Conocoryphe? j emte Protospon,qia o c h en Hyolithus, hvilka sistnämn da äfven finnas tillsam mans med P Davi dis? något högre upp samt i skiffern omedelbart under Andrarumskalkem Den na af NATIIOBST o mniimn d e lågre skiffer torde vara skiffern med Cmwror,yphe cequal1:s, så framt i cke ett mdlnnlager mellan den oeh skiffern IIH rl Pa1 Dnvitlis

STRATIG RAFISK ÖFVERSIGT 9 Skiffern m e d Parad oxides D avid i s öfverlagras vid sågverksbäcken af en svart skiffer, som enligt TuLLBERG kan följ as än da till det gamla skifferbrottet Dj upet, der d en i sin ordning öfverlagras af A n drar umskalken Den senares rika trilobitfau na, som förut är k änd gen o m ANGELINs Palm ontologia Scandinavica, innehåller en m ängd nya typer, till hvilka i nga motsvarigheter finnas i d e u n d erliggand e lagren Ä fven inne h åller den ett ej ri nga antal brach iopoder, såsom Acrothele coriacea LINRS, A cro t reta socialis SEEBACII, lphidea ornatella LINRS och Obolella sagittalis SALT En mängd af d e former, som förekomm a i Andrarumskalken, isynnerh et Agnosti och brachiopoder, u pp träda redan i ett k alkband, som ligger omkring e n fot under And raru mskalken och som fö r öfrigt är u tm ärkt h u fvu dsakligen genom ett stort antal arter af slägtet Hyolithus sam t derför lämpligen kan betecknas som Hyolithusk alk Från paleontologi sk synpunkt k un n a således, åtminsto n e i stort sedt, Hyolithuskalken och Andrarumskalken betraktas s o m ett h elt, o m också p å samma gång icke så alldeles obetydliga skilj aktigheter finnas d em e m ellan Då m i n u ppgift v i d detta tillfälle varit att skildra d e j emförelsevi s m i n dre kän da faun o r, som äro äldre än Andrarum skalkens, så h ar jog ansett d et lämp ligast att ej n u b e h andla faun an i d e n m ed Andrarumskalken n ära samman h ängan d e Hyolithuskalken A f samm a skäl l em n ar jag o ckså å sido d en skiffer, s o m n ärmast orngi fver Hyolit husk alken och hvilken i synnerhet är utm ärkt gen om d en ymniga före komsten af Protospon,qia fenestrata I den följ ande red ogörelsen för faunorna i de undre Paradoxideslagren vi d An drarum komma d erför i cke att upptagas några försteningar, som u ppträda först i l ager som äro y ngre än skiffern med Paradoxides Davidis Till h ufvu dsaklig gru n d för bearbetn ingen h ar legat det i Geologiska Undersök n i ngens samlingar befintliga materialet, och alla figurerna äro tecknade efter origi n al tillh öriga Geologiska Undersökningen Då Professor B LuND GR EN fått kännedom om, att j ag var sysselsatt med en bearbetning af försteningarne i de äldre Paradoxides lagren vid Andraru m, h ad e h an godheten att ti ll mitt begagn ande sända mig d et ma terial, som finnes i d et u n d er h an s vård ståend e museet i Lund Då denna sändn ing erhölls, voro tafiorna redan litograferade, så att jag ej för dem kunde begagn a mig af det ökade materialet, men i texten har j ag på vederbörliga ställen infört de u p plys ni ngar, s o m h e mtats deraf Professor G LINDSTRÖM har likaledes med vanlig välvilj a tillåtit m i g att fritt begagna samlingarn e i Ri ksmuseu m Det vigtigaste u thtndska materi al j ag haft att tillgå för j emförelse har varit ett par samlingar från St Davi d s i Wal es, a f hvilka den ena, bestående af några få exemplar, till h ö r Upsala Universi tets geologiska museum, dit d e n blifvit förvärfvad ge n o m k öp, den an dra blifvit hemförd frtm stitl let af Lektor S L TöRNQUIST, som benäget su1llt den till mi n dispositi o n

FÖRTECKNING ÖFVER FÖRS'n NINGAHNl l0 II FÖRTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNK P ARADOXIDES TESSINI BRONGN Tall I, tig 1 13 1821 Entomostracites parador:issimus WAHLENB, Petrif tell suec, p 34, t I, tig l 1822 Pm adoxides Tessini BROtWN, Rist nat des crust foss, p 31, t IV, tig 1826 Olenus Tessini DALM, VetAkad Han d!, p 254, t IV, tig l 1851 Paradoxides Tessini ANG, Palreont S c a n d, t r, tig 1 8 78»»»»» " 1879»»» l 13 BRÖGGER, yt Mag for Naturvid, Hd 24, p 43, t II, tig 6, t IV, tig 9 var Wahlenbe1'gi ANG, Pal Scand Appendix, p 94, t I a, tig l var Oelandicus ANG, Pal Scand App, p 94, t I a, tig 2 LINNAKSSON, Om fa un a n i k a l k e n med Conocoryphe exsulans (»coronatuskalken») p 6, t I, tig 14 denn a art blifvit så ofta beskrifven, tord e d et vara öfve rflödigt att här l e mn a beskrifni ng af densam ma D e n ige nk ä nn e s lätt från öfriga svenska arter på sin framtill tr u bbigt rund a d () e ller n äst a n tv ärhuggna, m ed två par sidofåror för s e d d a panna, sin s m ala o ch l ångsträ c k t a th orax med tvärt tillbakaböj da, s karp t till s p ets a d e pleur m, sitt sp a d l i k a, h el b rä d d ad e p ygi dium Vid Andrarum u pp t räd er Par Tessini på olika nivåer un der n ågot olika former O fverh ufvud hafva blott h u fv udsköldar träffats i så s t or t antal, att deras utmärkande karakterer kunna med n åg o rlu n d a säkerhet bestämmas Den äldsta formen (fig 3, 4), som är t e rnlige n vanlig vid Forsemölla, i k al k e n m ed Conoco ryp h e exsulan s och skiffern med M i c r o d is cu s scanicus, öfverensstäm m er n ära med d en i V estergötland allmänt före kommande I ski ffe r n med Agn o stus intermedius förekommer särdeles ymnigt en a n n a n for m (fig l, 5, 6) Den utmärker sig i s yn n erhe t d e rig en o m, att suturen bakom ögat är nästa n rätt b ak åtriktad, un d er det att den hos den förra formen böjer s ig temligen starkt u t åt Äfven syn es dess p an n a hafva m er r ätli nig a konturer De fr a gm ent, som träfl'ats i skiffern med Agnostus rex visa i n ga i ögonen fallan d e egen domligheter En h u fv u d sk öl d från skiffern med Conocoryph e m q u ali s (fig 7) har p a n n an starkt vi dgad framåt och ändloben ovan l ig t u t d ragen Från sk iffe rn med P a rad D a vi dis i nne h ålla G e ologisk a Undersökningens sa m lingar utom ett fragm ent af thorax blott en temligen oty d lig h ufv u dsköl d Geologiska m u seet i L und innehåller ett par hufvudsköldar, af hvilka den ena är n ä stan fullständig o c h ga nska nära liknar exemplar, som träffas i de läg re delarn e af zonen med Paradoxi d es Tessini Ett par h u fvudsköldar från d e n skiffer, sorn ligger o m e del b a rt u n d er Andrarumskalken och s kilj er den frå n Hy olith us kalken, synas äfven t i llhöra denna art D e kunna sn arast jemföras m ed det exemplar, som afbildats från skiffern med Con o c ory phe mqu alis Då en d etalj er ad

FÖ1n' E C KN1 N G ÖFV E l{ FÖHST EN JNGAHN E 11 Hypo tom från olika nivåer likna h varandra d eri, att d e äro korta och breda, tarkt vidgade framtill med den främ re k o n turen trubbigt ru ndad Två linier, d ragn a från hyp ostornets frh,mre h örn till rn idten af dess framsida, skulle m e d hvarandra bilda en mycket trubbig vin kel Af th orax föreligga, utom enstaka leder, blott två n ågot betydligare fragm ent, en från s k iffern med Agno stus i ntermedius (tig 1), ett från skiffern med Parad oxides Da vid i s (tig 2 ) De likna hvarandra deri, att rachi s är bredare än sidoloberna, att den an d ra ple u ra n är längre än d e tillstötande och att å d e bakre ledern a taggarne blifva u ll t längre Exemplaret frå n skiffern med Para doxides Davidis visar äfven h u fv u d ets venstra h orn ; det sträcker sig till d e n åttonde t horakalleden och slutar i j emnbredd med d es tagg Särdeles l ånga taggar har det sista thorakalsegrnentet, som dock ej är synligt på n ågotdera af d es a exem plar Ett ej afbild adt pygidi u m från skiffern med Agnostus i n termed i u s har det sis t a thorakalsegmentet fastsittande Dess pleurm ii ro fyra gånger längre än pygidiet Hos exemplar frå n Andrarum liksom från andra lokaler vexlar pygidiet, isynn erhet i afseende på den plattade k a nten bakom spetsen af rac h i s Den är än smalare, ä n bredare, ä n vinkelböj d, ä n r u n d ad, ä n tvärhuggen D en tord e öfverh ufvud vara mera u tvecklad hos exem plar från h ögre nivåer Såso m af det fö regående synes, h ar Pa r a d o xides Tessini en mycket stor vertikal utbredning, från kalken m e d Conocoryphe exsulans ända till skiffern m ed Paradoxides Davi dis och, efter hvad d et vill synas, till den mellan Hyolithuskalken och An d raru ms kalken liggan d e skiffern I de sistn äm n d a skiffrarn a är den d o ck sällsynt och likaså i skiffern m ed C o n o coryph e mquali s D et är väl m öj ligt, att det kan finnas lämpligt att fördela de former, som h iir förts tillsammans, på flera arter, men för n ärvarande låter det sig svårligen göra Arten är för öfrigt funnen på en rn 1ngd ställen i Sverige och äfv e n i Norge S ärdeles n ärstående, o m ej identisk, är deu b ö h m iska P Boh ernicus BoECK PA RADOXIDES T a fl I, ti g 1863 1864» Paradoa:ides Davidis»»»» DA VIDJS SALT 1 4, 15, t a t L I I SAL T, Quart J o u r n G e o l S o c, V o l XIX, p 2 7 5, 2 7 6 ( fi g u ra p c s s i m a)»» Q u a r t J o u r n G e o l S o c, V o l XX, p 2 3 4, t X I I I, ti g 13 M e m G e o l S u r v, D e c XI, t X O aktadt temligen all män vid en viss nivå är denna art svår att erhål l a i a n n at än mycket otillfredsställa nde skick, emedan den skiffer, i hvilken den föreko m mer, å l' syn n e digen bräcklig O m m an tager till hj elp al la d e fragm ent, s o m insamlats, k an man dock vinna en temligen fullständig k än nedom o m byggnaden af dj u rets olika delar De största h u fvudsköl dar s o m träffats hafva en l ängd af öfver 1 00 m m A l l a äro e m ellerti d mer eller m i n d re ofu1lstän diga och sk adade genom pressning Pann an l i k n ar teml igen n ära d en hos P Tessini I allmänhet torde h on vara n ågot starkare vi dgad, mea u n d a ntagsvis gifvas exemplar af P Tessini, som hafva lika starkt vi dgad p a n n a

12 FÖHTECKNING ÖE'VEli l!'öwsteningaj N E D e n främre konturen ä r mera utdraget rundad, ej så tru bbig s o m h os P Tessin i Ä fven h äri visar d ock det afbild a d e exem plaret af den scuarc arten från skifl'eru med Conocoryphe mqualis (taft I, fig 7) ett närmande till P Dav idis I sin bakre d d bär pannan två par dj u p a och skarpt u tpreglade faro r, som n å öfver midten och der föga aftaga i dj up An dlobens längd är mer än du bbelt större än den öfriga p a n n a n s 1) Ö gonen äro, för en art af d etta slägte, temligen små o c h ligga u n gefär m i dt emot pannans främre siclofåror Palpebrallobern as längd är l i ka med eller n ågot m i n d re äu deras afstånd från h u fvud ets bas och något, ehuru blott obetydligt, större än af8tåndet m ellan deras bakre ändpunkter och p an n a n Hos P Tessini vcxlar palpebrallobemas storlek betydligt med åldern, men de äro alltid längre än d eras afstånd från h ufvu clets bakre kant S u turen är bakom ögat lindrigt Sforrnigt krökt och når hufv u d ets kant n ågot u tanfö r ögonens projektion Alla exe m p l aren sakna skal o c h stenkärnorna visa i allmänhet i n ge n antydning till skulptur Af n ågra aftryck finner man, att s k a l et åtminstone p å de fasta k inderna h aft e n tät och fi n granulering E nligt SALTER l:;], ola kin derna hos den engelska formen vara groft granulerade Bland sten kärno r från A rt drarum finnes ett exemplar, som o ckså tyckes h afva k i n d ern a groft o c h oregel b u n det gran u lerad e, men d e n n a sken bara skulptur tord e vara uppkommen geno m n ågon se k u n d är förändring och icke va:ra e n afbi l d af sjelfva skalets ornamentering Hyp ostom et är bygdt u ngefär såsom hos P Tessini Dock är den främre delen mer utdragen Två linier, d ragn a m ellan hypostomets främre h ö rn och m idten af dess främre rand, skulle med hvarandra bilda e n rät v i n kel SALTEHS figur af hypostomet visar d etta mycket trubbigare fram till ; m e n ett i U psala u niversitets geologi ska m u seum befintligt exem plar från St D avid s synes stäm ma fullkomligt med de sve n sk a ; dess ursprungli ga form har d o ck gen o m förskj u t ning blifvit n ågot fö rändrad A f th orax föreligga blott fragm ent, och antalet leder kan derför ej bestämmas Det största (taft I, fig 15) visar o m kring 10 af d e sista lederna j emte e n del af stj erten (Den h ögra s i dan h ar varit täckt af ett annat föremål och ä r derför otydlig) Rachis är h är smalare än sidolober n a Pleu rorn as inre del är, utom hos d e allra sista lede rn a, n ästan rak o c h j e m nbre d Den främre kanteu ä r n ågot uppböj d o c h slutar tvärt m e d e tt h a k Ple u rornas yttre d e l ä r sabelform igt böj d, lån gsamt afsmalnande t i l l en h vass spets, och hos de bakre lederna betyd ligt längre än den inre delen Hos de allra sista lederna äro pleurorna n ästan p arahela med kroppsaxeln o e h af en betydlig längd Plcurornas fåra sträcker sig från främre kanten snedt bakåt ett mindre stycke i n på den sabelformiga yttre delen I främre delen af thorax äro att döma af n ågra en staka leder, som säkerligen tillhört denna främre del pleurm betydligt kortare D e ras längd är m i n dre ä n eller p å sin h öj d lika med rach i s' bredd ; den yttre delen är helt liten, blott bild a n d e en kort, bakåtböj d tagg N ågra aftryck af skalets yttersida (se t afl II, fig 3) visa, att pleu rorna s yttre del varit orn era d med oregel bundna, af b rutna, u pphöj d a li nier, parallela m e d kantern a, utåt tilltagande i styrka ; den inre delen vi sar m ärken efter gran ulering På aftryck af skalets invikna d el (fodret cloublu rc BARR) ses som vanligt en transversel striering = 1) H ii r l i k s o m p å a u tl r a s t iillen rä k n a r ja g ej nackrin gen till paunan

F ÖUTECKNING ÖFVEH FÖW:iTENINGAltN E 13 Pygi d iet består af e n spadformig hufvaddel o c h två sabelformiga bihan g Den förra (taft II, fig 6) är afiång, bred ast n ära främre kante n, jemnt och l ångsam t af smalnande bak o m den bredaste d el en Sidokanterna äro n edvikna, den bakre k anten u rringad i m i d ten, n ågot uppåtböj d Rachis är subtriangulär med oty d liga konturer och upptager två tredj e d elar eller n :\ got mer af längden O b eräknadt den mot tho r ax l e d a n d e ringen kan m a n u rskilja tv å temligen tyd liga leder Isynnerhet är d e n främsta väl u t vecklad Den är gen o m en bågformig insänkning d elad i en främre större och en bak re mi ndre del Den andra leden är jemn bred, o d elad, blott gen o m en svag fåra ski l d från den återståend e d elen af rachis Sidoloberna äro oledade, framtill m ycket sm ala, bakåt n ågot vidgad e De svärdformiga bihan gen hafva ej på n ågot exemplar träffats fullstän diga, men man finn er, att de varit m er än tre gånger längre än huf v u d d elen Huru d e varit fästade vid den na kan man ej se Alla exemplar sakna skal ; p å i n t et ses bihangen utgå från hufvaddelens k ant, utan d e ligga ö fv e r den na (se tafi II, fig 7) ; m e n s o m alla äro brutn a vid basen, kan man ej se h vad som förenat d eras basaldelar Bihangen bära i sin främsta del en svag longitudinel insänkning D c ä r o b redast n ära hufvuddelens midt B a k åt afsmal n a de först något, men blifva sedan på en längre sträcka n ästan j em nbreda, tills de sl u tligen tillspetsas I si n främre d e l följ a d c h u fvudd elens konturer och l ägga sig öfver dess nedvikna k anter samt k o m m a d erigenom att liksom d essa konvergera Ä n n u bakom h u fvaddelens slut fort fara dc n ågot att n ärrna sig til l hvarand ra Derefter böj a de sig åter svagt utåt Tydligen m otsvara de svärdformiga bihangen det sista t h o rakalsegmentets förlängda plcurn:> h o s Panul oxides Te ssi n i Det ligger också n ära til l h ands att antaga, att huf vuel d elens första led, som till si n bygnad n ära liknar e n rach isled h os thorax, m ot sva rar sawma thorakalsegments rachis Såsom skäl mot ett såd ant a ntagande kan d ock anföras den o mständ igheten, att b i h an gen ligga ö fv e r h u fvu d delens k anter På grund h äraf är det antagligt, att den egendomliga byggn aden af pygidiet hos P Davidis u pp k o m m i t derige n o m, att det sista thorakalsystemet liksom skjutits bakåt öfver py gidiet och d erefter fastväxt med d etta Pygidiets första rachisled skulle då vara lik som d n b bel, beståend e af två öfver h varandra liggande d elar, af h vilka den öfre sakn as på alla de föreliggande exem plaren Ett i Lunds geologiska museum befintligt aftryck ger en temligen bestämd antydan i denna riktning Exemplar af pygid iet från St DaviJs (i Upsala Universitets museum och Lektor T önn QUISTS samling) äro starkt för vrid n a, men tyckas hafva fullkomligt ö fverensstämt med dem från Andrarum O aktadt SA LTEUS beskrifni ngar och figurer i vissa fall som jag i det föregåen d e delvis påpekat ej passa i n på d e n svenska arten i fråga, ä r d o ck i andra fall öfver ensstämmelsen så stor, att j ag ej tvekat o m i d entiteten, isynnerhet d å NATHORS T, efter att hafva sett originalexemplar i England, fu n n i t denna otvifvelaktig 1), och då de exemplar från St Davids, s o m j ag sj elf haft tillfälle att se i svenska samlingar, vida b ättre stänuna m e d A ndrarumsarten än med de e ngelska figurerna Olikheterna torde till en del b ero derpå, att de exemplar SALTER haft att tillgå varit mer eller mindre förvridna och d erför vid afbildandet blifvit oriktigt u ppfattade SALTER s ärskilj er flera 1) N A'l'HORS'l', Berättelse, a fg i fv e n till K o n g! VetenskapsA k a d e m i e n, o m e n m e d u n d e rs t ö d a f < l l m ä n n a medel 11tfö r d v ete n s k a plig resa till England O fve rs af K Vet A k a d F ö r h 1880, N: o 5, s 46

14 F Ö RT E C I\ N l N (} Ö F V E J{ F Ö H t> T J<: N I N G A l{n E fo rmer, a f h vi l k a en skull hafva det sista thora kalsegrnen tets pleurru korta o<:h i n åt höj d a Hos den svenska a rten tord e, att d ö m a af det, visserl igen ofullstä n d iga, ma terial, som finnes att tillgå, de bakre pleurm alltid regel b u n det tilltaga i längd l i k s o m h o s den engelska h ufv uclform c n Sannolikt 1 r den fo rm m e d k orta p l e u nc, hvilken S A L T EH betraktar s o m e n varietet, i sj elfva verket en helt an n an art H uru härmed förh åller sig kan dock ej m e d s ikerh et a fgöra s, så länge man ej känner, i h vad m ån S ALTERS figurer äro restaurerade F ö re k o m m e r ymnigt vi d sägverksbäck e n i d e n skiffer, s o m beteck n at s m e d artens namn P A RA D OX I D E S H I C K S I I SALT T a fl 1 85 9 1 864 1869 1 879 1 1 1, tig 1 5 Paradorides Fo!'chharn nw1 i S AL T, S i l u ri a, E d 2 >l 11 n n 11 var D e c X I, t X, fig 9, p 4 Mem Geol S u r v, Hiclcsii ( SA L T ) HICKS, Qu a r t Tou r n G e o l S a c, Vo l X X V, p 5 5, t I I I, fig l L O p a lpeb1 osus L r N N A U S S O N, O m fa u n a n i k al k e n m e d C o n o c o ry p h e c x s u l a n s (nc01 on atu s k a l k e n >1), p 9, t I, l"ig 5 1 1 Såsom e n form af P Hicksii har j ag fö rut un der vari etets n a m n et p a lpebrosus be skr i fvit en Pa r adoxides, af hvi l ken fragment träffats i k alken med C o n ocoryphe e x s ulans vid A n d rar u rn, Gisl ö f o c h K iv i k s Esperö d Den skiljer sig från h u fvudformen h u fv ud sakligen geno m d e betydligt större ögonen I al u n skiffern m e d M i crodiscus scanicus föreko m mer e n for m, s o m syn es mer n ärma sig till elen typiska engelska formen Geologiska Und ersökninge n s samlingar i n nehålla emellertid af d e m ett ganska torftigt materi al Några hufvudsköldar likna var p alpe b l'osus der i, att pal pepralloben är stor o c h sträcker sig än d a ti ll närh eten af hufvudets bakre kantfåra Hos an dra åter är palpebrall oben jernförelse v i s l i t e n S å äro ho två exem plar I pannan s längd }) största bredd >> bre d d vid b asen palpebrallobens längel >> a fstånd från h ufvudets bas, _ I I 12 mm 1 8,5 mm 11 }) 1 5,5 7 5 2, >> 9 6 5 Det större exemplaret öfverensstämm er n ära m e d den engelska forme n, såd an den af HrCics beskrifvits, det mindre med var p a lpebrosus Ett ri k a re m aterial sk ulle antag ligen visa förenan d e rn ellanl änkar Två exemplar i L u n d s museum visa följ a n d e d i rnenswner : I pannans längd» största bredd >> bredd vi d basen palpebrallobens l ängd» afstån d från _, _, _ h u fv u d et bas II 19 mm l }) 25 2 6,:i 15 Jn lll 12 }) 8 10 6 H

F Ö J T E C K N I N G Ö F V F H F Ö R S 'f E N I N GA lln E 15 Med det förra stäuuner till s i n a p r o p o rt i o n e r p å det allra n ärmaste ett aftryck från Wales i U p s ala Universitets muse u m Det är således otvifvelaktigt att d en i alun skiffern vid A n d raru m fö reko m m ande arten är i dentisk med den e n g e l s k a, e n åsigt, som äfv e n Dr HICKS s k a l l h afva uttalat efter att hafva sett de i Lunds museum be fi n tliga exempla ren I afsee n d e på palpebrall obern as s t o l ' l ek vexla ä fv e n engelska exe m plar b e tydligt, att d ö m a af ett annat ex emplar i Upsala m u seum Det synes s ål e d es ej v a r a skäl att a fs ö n d ra vari eteten palpeb?' O SU från denna a rt En h u fvu d s k ö l d af b l ott o m kring 6 mi l l i m e t er s l ängd (fig 5) visar att pann an h o s u nga exem plar ej n å d d e fram t i l l d e n kant, som omgifver h ufvu d et HICKS h a r p å pekat d etsamma h o s e n g e l s k a exemplar af P Hicksii, o c h ett l i k na n d e förhållan d e k a n iakttaga s äfven h os a n d ra arter af s l äg tet Af thorax föreli gg a blott frag m e n t Fig 2 visar två pl eurro, s o m tydligen tillh ört d en främre ell e r mel l e r s t a delen af t h o rax De äro n i1stan raka o c h j emnbred a, till dess d e h a s t igt öfvergå i en kort, b a k å tböj d tagg Deras får o r äro mycket breda, l a n c e ttfo r rn i ga, med p l at t b otte n Vid taggen s bas s a m m andraga d e s i g h as t igt, men s ä n d a d o c k e n sm a l ar e oc h g r u n dare fo rtsätt n i n g ut i sj el fv a taggen Der d e ä r o bre d ast, u pptaga d e o m k r i n g e n tre dj edel eller mer a f p l e ur an s bred d Ett e x e m p l a r i L u n d s geologiska museum har d e I l första ledern a fa sts i tt a n d e v i d h u fvudet Rachis ä r m är k b art smala re än sidolobern a Pleurm h afva a l l a u n gefär sam ma fo r m som d e afb i l d a d e ; h o s d e sista äro dock spetsarn e n åg o t l i tet mer u t d r a g na Fig 3 visar b a k r e delen af th orax samt pygi d iet, sedda frå n undre sidan På de lj usare partierna är sk a l e t i behåll, på d e m örkare ä r d e t b ort fa ll e t, så att man blott s er aftry ck et af yttersidan I främre d el e n a f detta fr a g m e nt upptager rachis e n fj erd ed e l af bredden Pleur::e h afva der u n g e fär samma for m som d e o fv a n beskrifna L än gre b a k åt få pleurro sm å n i n g o m e n an n an fo r m D e v i dg a sig först o c h sam mandraga sig sedan hastigt v i d t a gg ens bas Dessutom h afva d e e n stark k r ök n i n g, s o m b ö rj ar redan i deras inre d el Närm ast pygidiet aftaga p l e u r::e långs a m t o c h r e g e l bu n det i längd ; men d e n s i sta n år längre bakåt än den n är m ast fö regåe n d e Hä r i g e n o m skilj er sig denna art frå n den mycket närståend e b ö h miska P spinasus B o E C K, h o s h v i l k e n den näst sista pleuran sträcker sig bak o m den sista, s o m är starkt i n åt b öj d Hos den s e n a r e a rt e n äro d ess uto m d e bakre ple u rm m era l ån g s a mt tillspetsade, ej så tvärt h o pdr ag n a som hos P Hicksii pygidiet fi n n as i G e o l o g i s k a Undersökn i ngens s a mli n g ar bl ott n ågra få, m i n d re tillfredsställan d e exem plar från alunskiffern m e l l a n F o r s e m ö l l a och L illa Verket De likna i d e t hela e xe m p l ar en från exsu l a n s k alk e n, men ä r o ö fv e r h u fv u d m era otydliga gen o m h o ptryckning, så att l e d n i ngen o ch r a c h i s ' k o n t u rer b l o t t m e d svårighet k u n n a u rsk i lj a s Föreko m m e r i kalk e n med C o n ocory p h e exsulans (var palpebrosus) o c h i skiffern m e d Microdi scus s ca m e n s (dels d en typiska fo rmen, d el s former, s o m n ärma sig till v a r palpebrosus) En a r t, som förekommer i fragm e n tk a l k e n», h ör m åh ända hit, e l l e r står åtminstone m y ck e t n ära d e n n a art Enstaka pleurm hafva d e n för d e n n a art ut märkan d e formen och ett mycket fi n t granulerad t skal Ett ofullständigt pygidium L u n d s m u s e u m visar också l i k h et, men tyckes h afva haft s m al are sidolober Af

16 FÖRTF; C KNING ÖI<'VER FÖRS'l'ENI NGARNE PA R A D OXIDEs BR A C HYRHACHIS n s p Tafl I II, fi g 6 1 0 1 878 Para doxides 1'ugulosus B RÖ G G E R, Nyt Mag for Naturvi d, B d 2 4, p 0 9, t I I, fi g 1 3 (non ti g 4) L i m b us capiti s ante fro n t e rn p e r an g u st u s Frons s u b pyri fo r m i s, l o b o term i n al i l ate rotu n d ato, s ul c i s lateral i b u s utrin q u e q u atern i s, ulti m i s s o l i s m e d i a m fro n t e m attingen ti b u s L o bi p al p ebrales m a gn i, s e d s u l c u m c a p itis m a rgi n alem n o n attin g e n t e s pleuris gla d i ifo rm i b u s, Pygi d i u m e x e u nti b u s H u fv u d s k ö l d e n s sensim in o b l o n g u m, rh a e h i brevi, tri angulari, u n o tan t u m a n n n i o d i s t i n cto frä m r e k ant p an n an s m i dt är m y c k e t s m a l b er o r T h orax a c ul e u m l o ngiuscul u m, applanatu rn, l e n iter are n a t u m i n åt starkt aftagan d e i b r e d d, så att d e n fra m fö r P an n an p å a l l a exemplaren p l a ttad h v i l k e t m å h än d a d e r p å att d e l igga i skiffer, päronfo r m i g, m e d d e n främre k an t e n b r e d t r u n d a d, s i d a k onturerna m e l l a n b a s e n o c h d e t bred aste s t ället l i n d rigt k o n k a v a s i d o fåro r, af h vi l k a bl ott det s i sta n å r öfver m i d t e n Fyra p ar P a n n a n s l ä n g d o c h bredd äro u n ge fä r l i k a ; d e n största b r e d d e n nås vid fj erde s i d o fåran el ler m el l a n den tredj e o c h j e r d e Nackri n g e n, knöl åt m i n st o n e s o m l i ga e x e m p l ar, p å m i dten fö rse d d m e d en liten å Pal p e b r al l o b e r n a stora, b e tyd ligt l ängre än deras afstånd frå n h u fv u d ets bas, m e n ej n åe n d e t i l l k a n tfåra n Alla e x e m p l aren sak n a skal, m e n ett aftry c k visar att sk a l et h a ft en ytterst fi n gran uleri n g å d e fa sta k i n d er n a, å p a n n an tät a, fi n a, o rege l b u n d n a afb r u t n a v e c k l i n i e r m e d s a m m a r i k t n i n g s o m h o s P ölandicus, å n a c k r i n gen båda d e ssa slag a f o r n a m entering i A n talet leder Ra c h i s i är Ett e x e m p l a r (fig 8) v i s a r d e l l främsta l e d e r n a d e l e n u n ge fär j e m n b r e d m e d s i d o l o b er n a, m e n bl i r bakåt s m a l a re Pl eurm l i e e l l e r svärdformiga, lån gsamt ö fv e rgåe n d e t i l l e n l i n d ri gt k r ö k t, p l att än d e Såväl d e ras bakre k o n t u r s o m d e n fr ämre j c rn n t o c h l i kfo rmigt b öj d, utan n åg o n tagg i n s k är n i n g h afv a, fö rst hos t h orax o b e k a n t frä m r e Fåror n a sträcka sig u t i tagge n, d e r d e s m ån i n g o m aftag a s ås o m man l ångsamt P vari t Hicksii o r n e ra d fin n e r oeh af ett a ftry c k (fig 9), D e s i sta p l e u rm en n ågot a n n a n form Dc v i d g a s i g s a m m a n d raga s i g sed an h astigt v i d tagg e n s b ö rj a n, u n gefär såsom Ett aftry e k a f n ågra af de främ re p l e u rm visar, att d e ssas ytt1'e h äl ft med orege l b u n d n a veckl i n i er, s o m gj o rt en mycket s p etsig v i n k e l m o t d e r a s frä m r e k a n t Af pygi d i e t fi n n as b l o tt o fu l l s t ä n d i ga e x e m p l a r, s o m ej v i s a d e ss b a k r e k o n tu r e r lan g d e n är större ä n bre d d e n ; d en s e n are antagl igen störst n är a m i dt c n u p ptaga o m kr i n g h äl ft e n a f h el a l ängd e n den ö friga d elen tyd l igt afs ö n d ra d h öj e r den sig a f ra c h i s är triangulär, m e d längd o c h b re d d l i k a Sid oloberna äro oledade m ärkbart ö fver d e öfriga d el ar n e bakre m i tl tl i n i e n h äl ft e n De af pygi d i e t äro e m e l l e rti d ej vari t Rueh i s to r d e D e n m o t t h o rax l e d a n d e h alfl e d e u ä r b r e d ; Blott e n l e d är D e n n ärmast b a k o m rach i s li gga n d e d e l e n D e t afbi l d a d e aftry cket orn erad (fig 9) v i sar, att m e d tran s v erseja l i n i e r, afbr utn a l ängs synliga på fig u r e n, l i k s o m icke h e l l e r d e n fö r dj u p n i n g b ak o m rac h i s, s o m m o tsvarar d e n u p p h öj d a d el e n a f s i d o l o bern a Med den böhmiska art, som af CoRDA o c h BARRANDE b e s k r i fv i t s u n d e r n a m n e t Prt 1'rulotl:irles?'ug u lo sus, h ar B H ö G G E H i d e n tifierat fo r m e r af Prt 1'adotc1:rles, som f i r<' k o rn m a

17 FÖRT E C KNING ÖFVER FÖRSTENINGARN E öfre delen af etagen l c vid Krekling i Norge Han u rskiljer sj elf två h ufvu dformer, en stor med glatt skal och en m i n dre med gran uleradt s k al, samt p åpekar d eras olik h eter såväl sins em ellan som m e d den böhm iska typen, men anser dock dessa olikheter ej vara större än att alla formerna böra förenas i en art Sj elf känner j ag mig m e ra b e n ä gen att b e tr a k ta de n orska formern a såsom till arten skild a från den b ö h miska och m öjlig e n äfv en från h var an dra Deremot sk ulle j ag, oaktadt n ågra olikheter, vilj a i en art förena B R ö G GERS större form och den h är ofvan beskri fn a formen från An drarum Hufv udets k ant är fra m ti ll h o s dem båda mycket smal Hos den n o rska formen är, att d ö m a af BRöGGERS figur, pann ans främre k ontur mera vinkelböj d, ögonlo b ern a n ågot större och pannans n äst sista s i dofåror fortsatta öfver h ennes midt Vidare skall nack ringen sakna knöl och skalet vara glatt Den sista skilj aktigheten torde vara af ringa vigt, d å granulati onen äfveu h os den s k å n s k a formen är ytterst fin och blott m e d svå righet kan i akttagas, liksom den i all m änhet h o s arter af d etta sl ägte under tillvä xten brukar aft a g a Pleurm synas hos d e n n orska formen h afva i d et när m a ste s a m rn a byg nad som h o s den skånska, o m också den b a kre ko nturen å BRöGGERS figur ej är all deles s å j e m n t rundad Med den af BRöGGER lem n a d e figuren af pygi diet stämmer till alla d e l a r fu llko mligt ett väl b e v a radt pygidium i Geologiska Undersökn i n gens sam l ing a r, som Dr TuLLBERG he m fö r t från B orregård p å Bornhol m De oful l s t ä n d ig a py gidier af P b 1 achyr1 hachis, som träffats vid A n dr a ru m, h afva ej b e s t ämbara konturer, m e n alla d elar, som de h afva i behåll, st ä m m a så fullkomligt med det Bornholmska exem p laret d et enda j ag h aft till je m fö r el s e att j ag ej kan b e t v i fl a, att likheten s t räck t sig till det h ela, o ch att således äfven hos den skånska fo rm en pygidiet slutat i två t a l:>c bnrar U n d e r det att j ag sålunda anser P brachy1 rhachis sann olikt identisk med en af de norska for m er, hvilka BRö GGER hänfört till P rugulosus, synes den mig d eremot gen om konstanta oli k h ete1 i vigtiga k ara k t erer så skild från den b ö h m i s k a typen, att de ej läm plige n k u n n a förenas till en art Den b ö hmiska P ruqulosus har enligt B A RRANDEs beskrifn i n gar och figurer kanten framom p a n n an temligen bred och kn a ppt afsmaln ande mot m id ten ; p a lp e brallo b er n a n å ä n d a till n u ckfå r an ; th orax' ra c his är äfven fr a m till b e ty u l i g t smalare än sidoloberna, och pleurm h a fv a e n u rskärning i den bakre ka n t en ; pygidiet h ar å oli k a figurer olika u tseen de, men å i ngen den form, som utmärker exem p l a r en från Krekling och Bornholm Ö fverhufvud kan man sv å rli g en tillmäta artern a af slägtet Paradoxides en så stor fö rm åga af vari ati o n, s ärsk i l d t i a fse e n d e på pygidiets byggnad, som BnöGGER är be n ägen att antaga Tviirtorn sy n as de flesta, för så vidt vi k u n n a lära k änna dem af de fossila lem n ingarn e, h afva gan ska sk a rpt :fi xerade karakterer Sannt är väl, att py gidiet h os P Tessini vexlar betydligt, m e n h o s de flesta öfriga arter kan man ej p åvisa n ågon stöne vexling i dess b yggnad Jag kan d erför ej tro, att t e x en art med så u tomo r d e ntligt långsträckt och s m alt pygi u i u m som P Pmdoa nus k an vara i d e n ti sk med P bmchyn hachis, eller att n il g on af dessa arter m e d b a k åt tills p e t s a d e hela eller t v å k lu fn a pygi dier k an vara att förena med P ölandicus, som har pygi diet b aktill bredt och fyrtan d a d t A tt o l ikh e t e r i pygi d i ets fo rm verk l i gen äro af ej ringa i _ S G U De n n dra Ftu adoxidrslag1'en n i d '1rulrrl 'l' n m 3

18 FÖRT E C KNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE b etydelse kan m an sluta d eraf att d e vanligen äro förenade med olikh eter i byggnaden af pleurm i thorax Så äro pleurm hos P ölandicus ganska olika dem h o s P brachyr1'hachis, ehuru de h o s båda artern a kunna karakteriseras som lieformade F ö r e k o m m e r temligen sparsamt vii! sågverksbäcken i skiffern med Paradoxi des Davi dis P ARADOXIDES sp inted Tall III, fig 1 1 Pygidium n ästan rektangulärt, med längde n n ågot s törre än bred d e n Rachis, som upptager om kring h älften af längd en, har blott e n led afskilj d Sidolobern a helt och h ållet oledade Det enda fun n a exemplaret m äter i längd 1 3 m m, i bred d 1 1, 5 m m F ör e k o m m e r vid sågverksbäeken i skiffern m e d Conocoryphe ::equalis OLENELLU S KJERULFl Taft H I, fig 1 87 1 1 87 3 1878 Paradoleides I(jentl;fi, " " Olenellus >> L J N N ARSSON, () m n ågra LINRS 1 2 17 fö rst e n i n ga r från S v e r i g e s o c h No r g e s "Pri m ordial z o n " O fv e r s af K VetAkad Förh a n d! 1 8 7 1, p 7 9 0, t X V I, fi g 1 3 KJElWLF, Sp aragmitfj el d e t, p 83, fig 1 5 Om Paradoxi d c s s k i fr e n e v e d Krekling, Ny t Mag for N atu rvid, Ba n d 2 4, p 44 B R Ö G G ER, Denna art beskrefs först efter n orska exem plar Efterfölj ande beskrifning är grun dad på exem plar från A ml rurum, hvilka i afseen de på bevari n gstillstån d et stå betydligt efter de norska, men för öfrigt synas öfverensst ämm a fullko m ligt med dem Hufvudet är än n ästan regelb u n d et h al fcirkelformigt m e d längden föga större än h al fva bredden, än mera u tdraget Pann an, som n år fram till hufvudets li n drigt upp höj d a k ant, är n ästan j e m nbred, m e d längden mer än h 1lften större än bredden 1) På hvardera sidan tre fåror De båda bakre blifva otydliga mot midten, men nå till pan nans kant Den främsta fåran sträcker sig öfver m i d te n, men n å r deremot ej til l kanten, såvi d a m a n ej s o m en fortsättning a f d e n n a fåra vill räk n a en ytterst svag i n sänkning, som från hennes yttre d e l går s n e d t utåt och bakåt samt i n åt b egränsar palpebrallobe n Af pannans si dolober äro de m ellersta afsmalnandc, de främsta starkt vidgade utåt, b asalloberna u ngefär j emnbreda Ä ndl obens form och storl e k vexlar ; än är den m era utdragen på längden, än mera kort och bred Nackringen bär på m idten e n tagg ; för öfri gt kan dess byggn ad icke n ärm are ursk ilj as på exemplaren från An drarum D orsalfårorna äro svagt utvecklade, så att pannans konturer föga framträda och ögonloben n ästan omedelbart öfvergår i p an nan Kindern a bredare än pannan S u turen ej p å något 1:xemplar urski l j bar O gonloberna sträcka sig från pannans främsta sidolob till n ärheten af h ufvu d ets bakre kantfåra Af ett aft ryck ses, att den svaga upphöj ning, som h o s n orska exemplar sträcker sig bakom ögat från d orsalfåran snedt bakåt och u tåt, finnes HJven på svenska exemplar 1) I d e n u r s p r u n g l i g a b e s kr i fn i n ge n s t ft r o ri k t i g t, a t t l ä n gtl e n ii r m i n st d u b b e lt s t ö r r e tin b re d d e n v i d b a s e n

FÖHT E CKNING ÖFVEH FÖUSTENJNGAR N E 19 Af thorax finnas blott n ågra få, mycket otillfredsställand e fragm ent Ett sådant (fig 1 7) visar o mkring 1 2 leder, alla otydliga och med rach is förstörd, d o ck så, att man kan se, att den upptager u ngefär j e m n t en tredjedel af bredden Af pl eurm tyckas de främre vara n ågot m era tvärt bakåtböjda, de bakre bildan d e en mer j emn båge För öfrigt kan bygn aden i anseende till exe m plarets otydlighet ej n ärmare utrönas Man kan ej se, o m något segment såsom det tredje å e n d el amerikanska arter varit förlängdt, och K JERULFS figurer och Bnö GGERS beskrifning antyda ej heller något sådant h o s den n orska forme n Ett enstak a segment (fig 1 6) är mera tydligt, ehuru äfven det med rachis förstörd Ple urans inre del är rak, j emnbre d, förse d d med en bred och dj up, snedt gåend e fåra Utanför spetsen af d e n n a fåra sam mandrager sig pleu ran tvärt, genom en i nskärning i bakre kanten, till en starkt bakåtböj d, trind tagg Pygidiet är o bekant D et är fullko m ligt o tvifvelaktigt, att den n a art, såsom BRÖGGER påpekat, bör hän föras till slägtet Olenellus, hvars karakterer väl ännu ej äro m e d ön skvärd fullstän dighet utredda, men h vilket d o ck torde förtj ena att betraktas sås o m ett sj elfständ igt slägte skild t från Pa ra doxides, hvilket d et e mellertid står mycket nära De tvifvels mål FOim uttalat i d etta afseen d e äro helt och h ållet ogrundade På samm a gång lik h eterna m e d d e ameri kan ska Olenelli äro i ögonen fallande, är den skandinaviska arten lätt att skilj a, från dem al l a genom taggar n e å n ackringen o c h thorax (enligt norska exemplar), från de flesta derigenom att pannan ej genom något fält är skild från huf vud ets främre kant o s v Olenellus Kje1'u lfi är i flera afseenel en en af de märkliga'lte bland paradoxi d eslagrens trilobiter Den är den enda hittills kän d a europeiska representanten af slägtet Olenellus, som i Amerika rälmar åtskilliga arter In o m Skan d i n avien är den den äld sta repre sentanten af Paradoxidernas familj Huruvida sl ägtet Olenellus äfven i Am eri ka i ntager en l ägre nivå än Pamdoxides, kan i cke m e d säkerhet afgöras på gru n d af de uppgifter, som för n ärvarand e finnas att tillgå Det är åtminstone ej osannolikt ; ty äfven i Ameri ka synas d e båda slägtena icke på n ågot ställe uppträd a tillsamman s Af ameri kanska författare har väl uttalats den förmodan, att lagren med Olen ellus tvärtom skulle vara yngre än lagre n med Paradoa:ides 1) ; men då inga bevis h ärför anförts, har m an mer skäl att antaga, att äfven i A m erika lagren m e d Olenellus äro äldre I Ame rika föreko m m er Olenellus tills a m m ans med 1lficrodiscus o c h några Conocoryphidm samt brachiopoder, ptero poder m m D e enda trilobitslägten, som i Skan dinavien äro k ända såsom samti d iga med Olenellus, äro Ellipsoceplwlus och A1 ionellus D e trilobitslägten, som i Skandin avien och Arn erika finnas ti llsam m an s med Olenelltts, äro således allesamman sådana, som 1fven förekomrna tillsammans med Pamdoxides Om det skulle bekräfta sig, att i Amerika liksom i Skan d i n avien Olenellus u tmärker e n lägre n ivå än Paradoxides, så skulle slagtet derigenom få en ökad betydelse som ledande fö rstening I Englan ds äldsta trilobitförand e lager d e gul aktiga Sand stenarne i Longmyndgruppen 1) S å a nt a g e r F o R D, a tt lagren v i d Troy i NewYork och L An se au L o u p p å norra s i d an om Strait o f B c l l e Isl e i hvil k a dc ty p i s k a a rtern a af sl iigtet O b o le l l a ( 0 clwom atica och c1 assa) förekom m a til l s a m m an s m e d O lenellus asaphoides, Thompsoni och Vermon ta nus, ä r o y n gre än d e Paradoxidesfö ran de lagren ( s e A m e rican J o u rn al o f S c i e n c e, Vol XXI, F e b r 1 8 8 1, s i d 1 34), och e n l i k n a n d e å s i g t u t t a l as a f DANA i h a u s geologi ',

o FÖRTECKNING Öl!'VIm FÖ HSTE N I N G ARNE u ppträda redan Pamdoxides och Plutonia, j e m te Conocoryp he, Mic r odiscus och A_q nostus Dcraf sku lle m a n d å m e d någon san nolikhet k un n a sluta, att dessa engelska lager äro yngre än»gråvackeskiffern med Ol e n e l l u s KJeru!Ji, hvilken då sku lle vara det äldsta trilobitföran d e lager i Europa F ö r e k o m m e r temligen sparsamt i»gråvackeskiffern)> v i d Forsemölla Vid Gislöf har Hr v S chmalensee i en mörkgrå, finkornig san dsten funnit ett aftryck af en huf vudsköld, som visar d e fö r d e n n a art utmärk a n d e karakterern a, särskildt taggarne på nachingen och ki n derna I kalksten har han p å sam m a ställe i n samlat n ågra exem plar, som också synas h öra hit I Norge före k o m m e r arten vid Tömten i Ringsaker o c h enligt BuöGGER äfven vid Kletten ELLI PSO CEPHAL US NORDENSKI O LDI n sp T a b, I V, ti g l, 2 Frons u tri n q u e suleis lateralibus ternis, antice o b t usa Spatiu m arte frontem i n m edio v i x angustatum, sulco i ntramargin ali p l a n e destitutu m Annulus occi pitalis d i stinctus, i n medio dilatatus Thorax ex articulis 1 2 (?), pleurar u m a p i ce acu minato retroflexo Testa b a u d granulata Longitudo capitis circ 1 4 m m Hu fvudskö lden h o s d e flesta exem plaren a f nästan s a m ma storlek, i längd omkring, 1 4 m m Pannans sidor nästan räta o c h parallela, b lott högst obetydligt k o nvergerand e framåt, tills d e plötsligt b öj a sig i n åt ; främre konturen trubbig, p å s o m liga exe mplar rundad, p å a n dra m e d antydning til l en vi nkel På hvardera sidan tre p ar fåror, van ligen ej syn u erligen utpräglade, men d ock alltid u rskilj bara På fig 2 äro d e något för skarpt markerade ; på fig l synas d e ej, men å origi nalet ku n n a de, om också blott vid viss b elysning, urskiljas Nackfåran rak, smal, m e n tydlig efter hela si n längd Nachingen vidgad p å midten D orsalfårorna föga utpräglade, raka, tills d e vid pan n ans främre del b öj a sig i n åt krin g pannans främre kant, vid hvars midt d e förena sig Palpebrall obernas l ängd hälften så stor som pannans eller n ågot m er Från d eras främre kant går en svag insänkning till den punkt der d orsalfåran b öjer sig inåt Utanför denna i nsänkning och framom p a n n an är ett kullrigt fält med stark sluttning utåt Detta sluttand e fält aftager ej m ärkbart i bre d d mot mi dten och saknar hvarj e spår af kantfåra De rörliga kind ern a ej å n ågot exem plar bibehållna T horax visar hos d e i Geologiska Und ersökningens samliugar förvarad e exem plaren, af hvilka dock intet har pygidiet i b e h åll, h ögst 1 2 leder, och flera torde knap past h afva funnits h o s d e fullstän d iga exemplaren 1) Rachis upptager en tredjedel af bre d d en eller n ågot mer Sidolobernas i nr e del är plan, den yttre starkt nedböj d Pleuroo tyckas vanligen draga sig tillsamman till e n ru ndad spets, men vi d ni:irm are granskning finner man, att från denna, liksom hos E granulatus LINns, utgår en plattad, h vass, bakåtriktad tagg Pygidiet obekant 1) Det geologiska m useet i L u n d i n nehåller ett aftr,y ck, å hvilket m a n kan r ä k n a 1 4 l e der, s il otydliga, att m a n ej k a n a fg ö ra, o m de h ö r a till t h o r a x eller pygidiet men dc sista äro

21 FÖRTECKNING ÖFYER FÖHI:lTENINGARN E Alla exemplaren från Andrarum utan skal Hvarken s tenkärnorna eller aftryckcn visa n ågot spår af skulptur Några fragment från Gislöf, som torde tillh öra d e n n a a rt, ehuru deras dimensioner äro m i n d re, visa å skalet täta o c h fina intryckta p u nkter Om man bortser från d e j e m förelsevis a fvikand e formern a m e d utdragn a kinder, sås o m E Ge1 nw 1 i B A R R och E ci1'culus BRöGGER, är slägtet Ellipso cephalus inn eslutet i n o m så trånga gränser, att inom dem blott föga utry m m e fiunes för vexlingar, och att således d e olika arterna öfverh ufvud ej ku nna skiljas a n n a t än genom temligen minutiösa karaktere r Det är d erför icke utan någon tvekan j ag ökat antalet gen o m at t u p pstt1lla E No rdenskiöldi som en ny art Jag h a r dock sett m i g nöd sakad d ertill, då den svårligen kan i dentifieras med någon af d e förut beskrifn a arterna, så stora likheter den än företer med dem Till pannans form liknar E Nordenskiöldi n ärmast E qranulatus Den sen are h ar pannan m era tillspetsad, o ch i samm anhang dermed är fältet framom pannan afs rnalnadt i mi d ten ; dessutom skiljer den sig genom sitt granu lerade skal ; storleken ä r äfven min dre, i d et att hufvudsköldens l ängd k n appast öfver skrider 8 eller 9 m m Hos E muticus ÅNG och E polyta ntus LIN R S, af hvilka åtmin ston e d e n förre till skalets skulptur öfverensstämmer med E N ordenskiöldi, äro p a n n ans kontu rer mindre rätli niga, och n ågra sid afåror kunna knappast u rskilj as ; hos E rnuticus visar sig e n, visserligen ytterst svag, antydning till en kantfåra å fältet fram o m I afseende på byggnad e n a f th orax n ä r m a r s i g E N o rclenskiöldi till E granulatus, men har j ernförelsevis smalare rachis och längre pleune E HofF ZENKim saknar icke blott sid afåror å pannan, utan äfven nackfåra F ö r e k o m m e r i gråvackeskiffern vid Forse mölla, der d e n är den allmännaste för sten i ngen Hit torde äfven höra en art, af hvilken Hr v S chmalensee i n samlat åt skilliga fragment vid Gislöf i en sandig kalksten A R I O NELLUS PRI MA VUS BRöGGJm T a ft IV, tig 3, 4 1 8 73 Arion ellus sp K J E LWLF, Sparn g l llitfj cldet, p 8 3, tig 7 9 skiöldi p erti n e r e v i d e t u r ) 1 878 Ariouellus p rirnwvus B tt Ö G G ER, Om 2 4, p a r a d o xi d e s s k ifrene ved (tig 6 potius ad Ellipsocep h a lum JVorden K r e k l i ng, Ny t M a g fo r Naturvi d, B a u d p 58 Blott ett exemplar (fig 3) af h ufvu dsköl d e n, bevarad t i en m örkgrå, finkornig, gli m merhaltig san dsten från Forsern ölla ; öfverensstämmer väl med BRö G G tms beskrif n i ng och KJr<:IWLFS af honom citerade figu rer ( med undantag af fig 6) Det är helt litet, med e n längd af 5 m m o ch h ar utan tvifvel tillhört ett ungt individ Pannan, hvars längd är föga större än bredd e n, är konvex, obetydligt afsmaln a n d e framåt, p å hvardera sidan försed d med tre korta, men tydliga fåror Nackringen ä r v idgad på m idte n, men ej beväp n a d med n ågon tagg ; den skiljes från pannan genom en dj up fåra D orsalfårorna äro temligen dj upa, d e fasta kinderna kullriga Palpebralloberna äro stora och n å till n ärheten af hufvudets bakre kantfåra Framom pannan är ett k ullri gt fält, delvi s förstördt å exemplaret Det begränsas baktill af en grund i nsän k n i ng, som går tvärs öfver h u fvudsköld en, tangeran d e pannan s främ re kant

22 FÖRTECKNING ÖFVElt FÖRSTENINGABNE I vanlig >>gråvackeskiffer från samma ställe föreligga några hufv u dsköl dar, som måhända tillhört fullt utvecklade in d ivider af denna art Deras längd är omkring 1 5 m m D e äro mera plattade, h vilket väl till n ågon del kan bero på hoptryckning, men dock till större delen torde vara en ursprunglig k arakter Pannan, hvars l ängd är lika med bredden, är platta d, ofårad, tämligen starkt afsmalnande framåt Nackfåran är svag, nackringen betydligt vidgad på midten, men ej försedd med någon knöl eller tagg D orsalfåran n ästan u tplånad D e fasta kinderna plattade Pal pebralloberna, l ängre än h alfva pannan, sträcka sig bakåt ti ll närheten af kantfåran Fältet framom p annan h ar en bredd, som är större än pannans halfva längd D et är n ästan p latt, och den insänkning, som bakåt begrän sar detsamma, är otyd lig S u turen är framom ögat svagt utåtriktad D å olikh etern a mellan den mi ndre, k o nvexa formen och den större, p l attade äro så stora, och då i nga samman bindande m ellanformer äro kända, kan det synas oberät tigadt att förena dem i en art Att j ag detta oaktadt ansett mig böra, åtm instone provisori skt, fö rena dem, har sin grund en d ast deri, att enligt BARRANDE fullkomligt an aloga olikheter finnas m ellan u nga och gamla exemplar af den böhmiska arten A1 io nellus ceticephalus Hos unga exemplar af A ceticephalus är pannan k onvex, subcylin drisk, försedd med tre p ar sidofåror och begränsad af väl utvecklade dorsalfåror Hos gaml a e x em plar blir pan n an plattare, afsmalnande framåt ; sidofårorna försvinna på u tsidan af skalet, och dorsalfårorna blifva oty dliga Serien af m ellanformer företer emellerti d, såsom BAHRANDE sj elf påpek a t, luckor, och äfven med afseend e på de b ö h m i s k a formerna k a n d et derför m åhända i cke anses fullt otvifvelaktigt, att d e alla till höra en o ch samma art F ö r e k o m m e r sparsam t i gråvackeskiffern» vid Forse möll a ; det enda typiska exem plaret funnet i e n sandbtensartad varietet, de öfriga, mera osäkra, i den vanliga gråvackeskiffern Herr v ScHMALENSEE h ar äfven vid Gi slöf funnit exempl ar l iknande den större formen från Forsemölla L IOSTRACUS A CULEATUS ANG 1 85 1 1 854 1879 Galymene ar:uleata ANG, P a J Sca u d, fasc I, p 2 3, t XIX, lig 2 Liostracus aculeatus A N G, PaJ Scan d, fa sc I l, p 2 7 LIN NAltS S O N, "Om fau na n i k a l k e n m e u Conocoryp h c e x sulans, P 1 1, t I, fi g 1 2 1 5 Caput convexu m Frons subtrapezoidalis, n ntice sub tru n cata, sulcis lateralibus utrin q u e tern is, obsoleti s Genm fixm ante lineas oculares valde declives A nn ulus o ccipitalis aculeo arm atus Limbus capiti s ante frontem reflexu s Förekommer i k a l k sten med Conocoryphe exsulans vid A ndrarum, Fågelsång, Gislöf och Kiviks Esperö d Dessuto m i sandig kalksten med Eltipsocephalus granulatus LINRS från Borgholm p å O l a n d ; och ett exem plar i gröngrå kalksten från Vran a i Nerike synes äfven höra hit

FÖRTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE LIOSTRACUS LINNARS SONI 23 BRöGGim Tall I V, fig 5 1 1 1 869 1 873 1 878 Liost1 acus aculeatus (non n» " ANG) LINNARSSON, O m V estergötlan d s cambris k a o c h s i l u r i s k a aflagringar, K Svenska V e t Akad H a n d!, B a n d 8, N : o 2, p 7 1 (sine d escriptione)» K J E lwlt', Sp aragmitfj e l d e t, p 84, fig 4 Linnarssoni BRÖGGER, Parad o x i d esskifren e ved Krekli n g, Nyt Mag f Nat, B d 2 4, p 4 7, t I II, fig 4 aculeatus (n o n ANG) BRÖGGER, l c, p 4 6, t III, fig 3 conv e x u rn Frons ovata, antice rotund ata, sulcis u tri n q u e ternis, obsoletis Genrn :fix::e u n d i q u e m odice et re gul ariter con vex m A n n u l u s occipit al i s a c u leis arm a t u s L i m b u s c a pit i s ante frontern b a u d refl e x u s P l e u rm t h o r a ci s du abus seriebus tu ber culorum p arvorum ornat<:b Pygidiurn parvurn, d u plo l a ti n s q u am l o ngi u s, costis lateralibus utri n q u e binis d u plicatis Hufv u dskö l d e n, som i sitt na t u rl i g a tillstånd varit konvex, är i skiffern vanli g en mer eller m i n d re plattryckt Pannan starkt konvex, betyd l i g t h öj a n d e sig öfver den ö friga d el e n a f h u fv u d s k öl d en, ov a l, med l ä n gd en oty dligt stö rre ä n bred d e n, framtill m e r eller m indre utd r ag et a fr u n dad, på h v a rdera s i d a n fö rse d d m e d tre oty dl i g a fåror Nackri n g e n v i dgad på midten o ch v ä pn a d med en ta gg, som s ak n as på exemplar utan skal och äfve n p å en s t o r d e l ex e m p l a r med skal ej kan i akttagas, men dock a l ltid torde h afva fu n nits, enär fullt tydliga exemplar, om de ej h afva t ag g en i behåll, visa sig afbru tn a i bakr e kanten Dorsalfårorn a smala och ej dj u p a, m e n ty d li ga, böj a sig til lsa m mans kr i n g p a n n an, d e rvid b il d an d e e n jemn båge D e fasta kind ern a jemnt o c h li kformigt k u ll r ig a, före n a sig fr a m o m pannan gen o m ett l i n d r ig t utåts l u tta n d e fält, i h vilket d e u ta n n åg o n s k a r p g r ä n s ö fvergå Detta fä lt h ar e n något v ex l a nde bred d Hos en d el exempl ar är den u n gefär li k a m e d en t red j edel a f p a n n a n s l ängd, hos andra blott med en femted el af d e n n a H u fvu d sk ö l d e n s främre kant är p l a t tad, v i d ga d p å m i dten, ej ti l lbakaviken u tan vanl igen n ågot s l u ttan d e utåt, e h u ru obety d l i g t och m i n dre än det b a k o m li gg a n d e fäl t et Ö g o n en t e m l i ge n s m å, b el ä g n a u n g efä r m i d t e m e l l an h u fv u d ets frä m r e o c h b ak re k a nt, fö r e n ade med pann an g enom e n mer eller m i n dre ty dli g, s n e d t g ående list Deras a fstå n d från pan n a n är större än d en n a s h alfva b t e d cl N åg r a e xe mpl a r a f h u fv u d e ts m e d el sk ö l c1 visa fö lj a n de d i m e n sion e r : Caput I Medelsköldens längd» bredd vi d basen >> öfver palpebrallobern a Pannans l ängd _» bre d d 8 12 9 5 4,5 I I 5,6 9,8 7,2 3,2 3,2 III IV V 8 13 7 12 18 10 9 14 4,s 8 4,3 7 7 4 3, 2 från skiffern m e d Micro d isc u s scan i cus, II från skiffern m e d A g n o stus i ntermedius, I II från skiffern med Agn ostus rex, IV, V från skiffern m e d Co n o c oryp h e ::e q u a l is I m e d e lta l torde längden vara o m kring 8 m m Några helt små 0xem p l a r i Geologi sk a Undersökningens s amling a r v i s a d e n främ r e d elen a f thorax Det afb i l dade exem pl aret ( fi g D ) h ar n i o l e d e r i b e h å l l Rachis är I

24 l!' ÖRTECKNING ÖFVER FÖRS'l'ENINGARN E smal, långsamt afsmalnande bakåt Pleurre äro bredt fårade, hafva den inre delen h orizontal, den yttre lin drigt nedböj d, m en äro i proj ektion n ästan raka Deras än dar äro, så vidt man kan se af d etta exem plar och äfven af enstaka lösa thorakalleder, trubbigt afrun dad e, icke förlängda till taggar, såsom förh ållandet är hos L rn icr oph thalm us, hvilken för öfrigt, såväl enligt BnöG GERS beskrifning och figur, s o m en ligt exemplar från Andrarum, utmärker sig derigenom, att d en nionde leden i storlek be tydligt öfverträffar d e andra Det afbi ldade exempl aret saknar skal o c h visar i n gen skul ptu r Af n ågra enstak a pleurm från A n d raru m och Vestergötlan d finner m a n, att hvarj e pleura på hvardera sidan om den långsgåen d e fåran b u rit en rad ytterst fina knölar Sam rna karakter visar sig h o s aftryck från Krekling D e visa äfven, att hvarj e rachisled i midten varit väpnad m e d en tagg o c h måh ända dessutom i bakre kan ten haft en rad fina knölar Lunds u n iversitets geologiska museum inneh åller ett fullstän digt exemplar, fun n et af Kand J JöNsSON omedelbart ofvan skiffern med Agn ostus inter medius T h orax, hvars leder delvis äro skjutna ur sitt u rsprungliga l äge, består, så vidt m an kan se, af 1 3 leder Det motsvarande aftrycket visar att pleurre haft en rad af fin a k n ölar på hvardera sidan om den långsgående fåran, och att äfven rachisled ern a varit orn erade med sådana kn ölar Derem ot synas inga m ärken efter någon tagg å nackringen eller thorax' rachis Blott n ågra få, från hvarandra något afvikande, pygidier, som a n tagligen tillh ört d e n n a, a rt, finnas i Geologiska Undersökningens samlingar De äro små, n ästan lins form iga m e d bredden, mer än dubbelt större än längden Ett exem plar från skiffern med Agnastus 1 ec (fig 1 0) ser ut att hafva om kring 5 l eder i rach is, af h vilka dock blott de främsta äro mera tydliga Ett annat (fig 1 1 ) från skiffern med Microdiscus scanicus syn e s h n fva 6 eller 7 led er, af hvilka dock äfven de sista äro otydliga Hos all a exemplaren är rachis trub big oeh n ästan j emnbred Den tvådelning hos sista leden, som BnöGGER beskrifvit bos n o rska exemplar, h ar jag ej m ed säkerhet kunnat urskilj a hos exemplar från A n d raru m Sid olobern a h afva två ribbor, af hvilka hvar d era b är en snedt gåend e fåra Å det o fvan n äm n d a, i L u n ds museu m befintliga full ständiga exemplaret är pygidiet ej så tydligt, att detalj erna af d ess b yggn ad k u n n a med tillräcklig noggran n h et urskilj as L Linn a1 sson i står mycket n ära L a c u l e o tus, hvil ken dock skiljer sig derigen om att pannan är mera tvärh uggen, hufv u dsköldens främ re kant tillbakaviken, fiiltet bakom densamma n e dtryckt, och kindernas främ re del starkt sluttan de Dessa k arakterer åter finnas ej h o s den n o rska form, hvilken BnöGGEll beuäumt L aculeatus, och den kan således, h v lket j ag äfven förut påpekat 1), ej vara i d entisk med ANGRLI N S art Så vidt j ag kan finna, bör den s narare förenas med L Linnarsso ni De olikheter, som e nligt BnöGGER skola fi n n as, tord e till största delen bero på b evari ngstillstån det Taggen pft nackrin gen finnes, som j ag visat, äfven h o s L Linnm ssoni Pann ans sidofåror äro äfven hos L Lin n arss o n i ofta så svaga, att de blott med svårighet eller alls i cke k u n n a urskilj as Så är äfven förhållan det med p u nkteringen å skalet Hvad slutligen be tr ifl:'ar fältet fra m o m p an n an, så är d ess bredd äfven h os exemplar, som otvifvelakti gt ste hänföras till L Linna1 ssoni, t e mligen vexlande 1) O m fa unan i k a l k e n m e d C o n o co ry p h e exs u l a n s, sid 1 3

25 FÖRn CKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE Från d e öfriga sven ska arterna af slägtet Liostmcus skilj es L Lin n a rsso n i lätt gen o m den k onvexa hufv u dskölden, taggen på nackringen samt det lilla, fåledade pygidiet Den mest n ärstående blan d engelska arter är Conocoryphe applanata SALTER 1), h vilken tydligen är en Liostracus Den skall hafva 1 4 leder i t h o rax o ch skilj er sig enligt beskri fningen äfven i åtskilliga andra afseen den Bland d e talrika arter, som a f amerikanska för fattare hänförts till sl ägtet Cono coryphe eller Conocephalites, torde några vara Liostraci D eras u tm ärkande k a rakterer hafva e mellertid änn u till största delen blifvit blott ofullständigt utredda F ö r e k o m m e r allmänt i skiffrarn e med Microdiscus scanicus, Agn os tus inter medius, Agn ostus rex och C onocoryphe mqu alis, och tord e, om m an undan tager n ågra Agnosti, vara d en ymnigast u ppträdande försteningen i d e undre Paradoxideslagren vid An drarum H a r dessutom träffats i Vestergötlan d vi d Byklef p å Hunn eberg, vid Lo vened och vid Oltorp (enligt exem plar, i n samlade af Dr,J A W ALLIN och Hr v ScHMALENSEE), samt i N orge (BRöam:R) SELENOPLEURA P ARVA LINRS Se l enop leur a 1 87 9 parva L rn NAKSSON, Om fa u n a n i kalken med Con ocory p h e cxsulans, p 1 4, t l, fig 1 6 1 9, 20? F ö r e k o rn m e r i kalk ste n Esperöd och Fågelsång Con ocoryph e exsulans v i d Andraru m, G islöf, Kiviks med CONO C O RYPHE EXSULANS LINRs 1 879 Conocoryph e e'r:su l ans L INNARSSON, Om fau n a n i kalken m e cl C o n ocory p h e exsu l a n s, p 1 5, t II, fig 2 1, 22 F ö r e k o m m e r i kalksten med Conocoryphe exsulan s vid Andrarurn, Gislöf, Ki viks Esperöd och F ågelsång C ONOCORYPHE TENUICINCTA LINRs 1 879 Conocor yp he tenuicin c t a L T N N ARSSON, Om fau n a n i kalken med fig 2 3 2 5 Conocory p h e c x s u l a n s, p 1 8, t ii, F ö r e k o rn m e r i kalksten med Conocory p h e exsulans vid An drarurn, Gislöf och Kiviks Esperö d C O N O CORYPH E :EQUA L IS n sp 'l' a b IV, fi g 1 2 1 5 Scutu m capitis centrale subsemicirculare, angulis a sutura oblique trun catis, m ar girie anteriore angusta, haud i ncrassata Oculi n u lli A n n ulus occipitalis in medio vix 1) Quart Jo u r n G e o l S o c, Vol XXV, 1 8 6 9, p 5 3, t T I, fig, l, 2, 4, 5 s G u rnradoxide;lagt en v i d An d1'a?"u?n 4

FÖRTE C K NING ÖFVER FÖRSTENINGARNE 26 i ncrassatus, sine tuberculo median o m aj ore Crusta granulis maj u sculis crebris ornata, striis radiantibus d estituta Hufv u dets medelsköld nästan h alfcirkelformig, men m ed h ör ne n stympade af su t u ren, som afskär den upphöj d a främ re kanten o c h derifrån med lindrig böj n ing sträcker sig snedt bakåt och u tåt Exemplaren äro förvarade i skiffer och m er eller mindre n edtryckta och krossade, så att den ursprungliga reli efen n u ej är att i akttaga Pannan konisk, med bredden lika med ell er n ågot större än längden, begränsad af dj upa fåror, s o m framtill böj a sig omkri ng henne Sidofåror k u n n a ej m e d säkerhet u rskilj as p å d e i n samlade exemp l aren, som alla sak n a skal Å n ågra aftryck kan man dock se, att åtminstone antydningar till sidofåror funnits Nackri ngen n ästan j ernnbred, ej försedd med n ågon större knöl i midten Hufvu dsköldens främre kan t jernnbre d, ej förtj ockad i rni dten, bakåt b egränsad af en bred och dj u p fåra Denna åter skiljes från p an n an geno m ett smalt fält, hvars bred d är mindre än e n tredj edel af pannans l ängd D c fasta kin dern a h afva baktill ungefär samrna bredd som pannan Af den ovala knöl, som hos de flesta n ärståen d e arter finnes i d eras främre del n ära p an n an, synes blott hos några exem pl ar e n mycke t s v ag antyd ning och intet spår af de u p p h öj n ingar, som bruka utgå från denn a knöl Skalets enda ornamentering u tgöres af gröfre gry n, som tämligen tätt och med nästan l ikformiga afstån d äro utströdda öfv e r detsamm a Af aftrycken :finner m a n, att gryn en i mi dten varit intryckta, men att för öfrigt orna menteringens utseende varit detsamma, d å skalet varit i behåll som d å det saknas På hufvudsköldens u p p h öjda kan t är granuleringen :finare Ett litet ex (:fig 1 5) visar i ngen granulering, men likn ar i a ndra afseenden så n ära de typiska exemplare n, att j ag ansett mig ej böra skilj a det från denna art Ett par exem plar af mera n ormal storlek visa följ ande dimensioner : I Medelsköldens längd» bredd Pannans längd >> bredd IL 23 1 4, 5 44 27 13 8,3 13,5 9 mqualis står n ära C tenuicincta, men skilj e r s i g derigen om att fältet fram o m pannan ä r n ågot sm alare, n ackringen nästan j emnbred o c h ej försedd med någon knöl i midten, sam t gen o m ornamenteringen, som blott utgöres af täta, gröfre gryn, under det att skalet hos C tenuicincta är :fint granuleradt och d erj e mte beströdt m ed glesa gröfre gryn F ö r e k o m m e r vid Sågverksbäcken n ära slöj d skolan ( TULLBE IW S lokal 1 0), der H r v S c HMALENS EE i n samlat ett tämligen stort antal ex e m plar C CONOCORYPHE 1 8 2 6 1 8 54 1 8 79 C fr D A L MANI A N a 1'1 ilobites (Asaplms?) Su lzeri D A L M A N, V c t A k acl H n n cl l, p 2 G O, t Con o C 0 1',1JJlh e Dalmani ANG, P a J S ca n cl, p 6 3, t X X X I II, fi g» Con o r01',1jp h e bufo LINN A R S S ON, Om fmm a n 2 6 2 8 i kalken V I, fi g 2 16 m c cl C o n o c o ry p h e e x s ul a n s, p H r c K S, Uu nrt J o u r n G e o l S o c, Vol X XV, p 5 2, t I l, fi g 8 1 9, t I T, fi g

FÖRT ECKNING ÖF V E l{ FÖl STEN l N GARN E 27 F ö r e k o m m e r i kalksten med Conocory p h e exsulans vid A n draruru, Kivi ks Esperöd och Fågelsång I Lunds m useum fin n as dessutom exemplar från al u nskiffern m e d Microdiscus scan icus Vid Kiviks Esperöd h ar Hr v S c HMALENSEE fun n i t arten i en mö rkgrå lerskiffer, som u n d e rlagrar kalken med Con ocoryphe exsulans C O N O C O RY P H E IMPRESSA LrNns 1 87 9 Co uocoryphe intpressa L I N NARS S O N, O m fau n a n 29, 30 i k a l k e n m e d C o n o c o ry p h e ex s ulan s, p 20, t I I, tig Såsom jag fö rut påpek at, visa figurerna af Conocoryphe Lye lli HrcKs 1) mycken l i k h et med d en n a art E n ligt beskrifn i ngen skulle deremot arten vara försedd med ögon och s u turen hafva ett helt a n nat förl o p p E tt exemplar, som Lektor T örnquist hemfört från St Davids, visar dock, att äfven O Lyelli i sjelfva verket saknar ögon om m an ej som sådana vill räkna knölarue vid dorsalfårorna, hvilka HrcKs k allar ocular ri dges och att s utu ren har ungefär sam rna förl opp som h os C imp ressa Emellertid h ar den förra arten, såväl enligt detta exemplar som enligt beskrifningen, h ufvudskölden m er konvex och dess fåror dj u pare, och n ågon verklig iden titet kan d erför s vårligen i frågasi1ttas, e h u ru de äro n ära beslägtade D eremot h ar C Lyelli tydligen i ngen fri1n dskap m e d C appla n a ta SALT, med hvilken den af HrCics jemföres F ö r e k o m m e r i kalksten med C o nocoryphe exsulans vid An drarum, Gislöf, Kiviks Esperöd och F ågelsång H A RPI D ES BRE VICEPS A N G T a b IV, fig 1 85 4 llmpides breviceps A N G, P a J Sca n d, 1 6 a, b p 8 7, t XLI, tig 8 Scutum capitis semicirculare (i m m argin atum?), duplo l ati us quam longius, p arte exteriore refiexa angulis haud productis Frons p arva, minus q ua m d i rnidiam longi tu dinem capitis occu pans, sulcis lateralibus utrinque ternis, p osteri oribus anteriores magni tudine vald e s u perantibus Sulcus occipitalis in medio valde antrosum ftexus G e n m i n tus retiolatm, extus rad iatum striolatm et tuberculis sparsis ornatm H u fvudskölden n ästan regelbundet h alfcirkelformig, med bredden lika med eller något större än d ubbla l ängden Pannan helt liten, upptagande (oberäk nadt n ack ringen) föga mer än två fem tedelar af hufvudets längd och i cke ful lt en femtedel af dess bredd På h vardera sidan af pannan tre fåror, d en eftersta gående i betydligt sned riktning och n ående ända till närhete n af nackfåran, de främre helt korta o c h mera transversala 2) Basallo ben, s o m härigenom b l i r n ästan rundtom b egränsad af fåror, är betydligt större än d e främre sidoloberna V i d basall obens främre del drager sig pann an t i l lsamm ans och blir sedan mera j e m nbred Nackri ngen är betydligt vidgad på midten, derigenom att nackfåran der gör en stark böj n ing framåt ; hon är i midtc n 1) Quart J o u r n G e o l S o c, V o l X X V I I, p 3 9 9, t XVI, tig 1 7 2) D e n främsta ii r ej s y n l ig på figurerna

28 FÖRTECKNING ÖFVER l!'öhsteningarne h elt grun d, mot sidorn a dj u p are Kinderna mer än dubbelt bredare än p an n an Deras i nr e del är l in drigt konvex ; derutanför följ er ett lin drigt konkavt bälte ; sj elfva peri ferien är tillbakab öj d, ej, såvidt m an kan döma af de tillgängliga exemplare n, bildan d e någon u p p h öj d kant Ornamenteringen u tgöres i kindern as inre d e l af ett fi n t n ot verk af upphöjda linier, på figurerna n ågot glesare än i verkligh eten Invid dorsal fåran är, på samma plats som hos de blinda conocoryphiderna, en knöl, från hvilken rätt utåt sräcker sig en n ågot gröfre u p p h öj d linie Från denna linie u tgå, i radie rande riktning, isyn n erh et framåt, täta, fi na, oregelbun d n a, u p p h öj d a linier För öfrigt äro kind ern a glest beströdda med små kn ölar, som syn as regell öst an ordn ade, utom i periferi en, d er d e bilda en regelbunden rad, som ej är synlig på det afbildad e, i kanten något s kadade exemplaret, m e n hvars tillvaro ger sig tillkänna genom intryck i det motsvarande aftrycket Aftrycken visa äfven att orn amenteringen å skalets utsida ej väsendtligen skilt sig från d en å stenkärnorn a På pannan kan ingen ornam entering urskilj as hos exemplaren i skiffer ; hos ett exem plar i An drarumskalk finner man å pannans skal en mycket fin, blott vid starkare förstoring urskiljbar granul ering, och d erjemte n ågra spridda knölar m i n dre än de på kind erna Den ofvan beskrifn a form en afviker ej obetydligt från ANGELINs figur af Ha7'pides b?'eviceps Den senare visar en mycket konvex h ufv udsköld med kindernas i n re del ar starkt u p psväld a och skarpt afsatta från d e öfriga delarne D e uppsvälda delarn e, som till formen kunna jemföras m e d ymnighetshoru, äro framom pannan skilda af en bred fördj upning D e kn ölar, som hafva sin plats vid dorsalfårorna, ligga i insänkningar En del af de i riksmuse u m förvara d e originalexemplaren, alla i Andrarurnskal k, öfver ensstämm a i d essa afseenelen ganska n ära med figuren A ndra åter, som gen o m öfver gångsformer förbindas med d e m, äro vida mindre k o n vexa, och i stället för att visa de nämn d a uppsvällningarne äro k i ndern as i nre delar blott lindrigt hvälfd a och öfvergå sm åningom i den yttre, konkava delen Framo m pan n an finnes hos dessa exemplar blott en anty d n i ng till en fördju pning, och likaså äro i n sänkningarne vid sidan af dorsalfårorn a helt obetydliga I alla afseen d e n likna de n ära d e ofvan beskrifna, i skiffer bevarade exem plaren, och j ag tvekar derför ej att h änföra dessa till ANGE LINs art Med u n dantag af H breviceps tillh öra alla de h ittills b eskrifn a artern a af Hm'pides basen af undersiluriska system et Hm7Jides ru,q osus SARS & BoECK förekommer i cera topygckalken, Il G1'immi BARH i Böhrnens etage D d l, och alla de amerik an ska arterna i Quebecgruppen H hosp es BEYR, som ej blifvit fu n nen i fast klyft, torde äfven härstamma från denna nivå, ty det block, i hvilket det beskrifna exemplaret träffades, beskrifves af BEYRICH som en af talrika kalkspatdelar genomdragen grå kalk m e d m ånga små mörkgrö n a korn och torde således hafva tillhört de glaukonitföra n de kalkstenar, som i Ö stersj öprovinserna och vissa delar af S verige uppträd a vid den undersiluriska kalkbildningens bas Då slägtet för öfrigt är i nskränkt till en så be grän sad tid, kan det synas förvån an de att finna en art långt ned i det kambriska systemet, i paradoxidesskiffrarne, och m an kan häraf lätt föranledas till tvifvel angåen d e den kambriska arten s generiska ställning Den s tår e mellertid i d e flesta afseenden mycket nära de typ iska arterna af slägtet,tag h ar icke fun nit mer än en olikhet,

FÖRTECKNING ÖFVEH FÖHSTENINGARNE 29 s o m sku1le kuuna tillm ätas någon större bety delse Harpides hospes, Grimmi o ch rugoszls h afva ett stycke från pannan en r u ndad u p phöj n i ng, af BEYRICH och BARI ANDE tolkad som öga, hvilken, liksom hos Ha1]Jes, genom en list förbind es med dors alfåran Hos Harpides breviceps finn er man dere m ot en aflån g knöl omedelbart invid d orsal fåran, beläg e n alldeles som hos de typiska arterna af slägte t Conoco1 yphe, der BARRANDE äfvenledes är benägen att anse denna k nöl som ett öga Huruvi d a denna olikh et i ställning h o s d et antagna ögat bör anses vara af gene r isk betydelse, är för närvarande svårt att afgöra Tills vidare anser j ag d et i alla hän delser l ämpligast att bibehålla ANGELINs slägt n amn BARRANDE h änför, utan att d e rför angifva n ågra bestäm d a grun der, Harpides breviceps till Conocoryphe (Conocephalites) 1 ) Ä fven med den stora omfattning BARRANDE ger åt slägtet Conocephalites synes mig d etta ej rätt lämpligt Hvad som isynnerhet tyckes mig tala d er:jmot är frå n varon af kantfåra och upphöj d kant i huf v u d ets omkrets h o s H b reviceps Mycken likh e t med denna art visar äfven den engelska Erinnys venulosa SALT 2 ), som förekommer i Mid dle Men evi an vid St Davids Den senare har enligt figurerne m i n d re bredt hufvud och större panna Den vigtigaste skilnaden är d o ck att hufvud skölden hos Erinnys venulosa är kantad rundtomkring (»margin e d all round<c ) Hos Harpides breviceps är hufvudskölden blott baktill kantad ; den främre konturen saknar h varj e spår af k antfåra och u p p h öj d kant Hos E1 innys venulosa vis a figurerna äfven framtill en väl utpräglad kant, inåt begränsad af en tydlig fåra Denna olikh et är för betydlig för att j ag skulle kunn a förena Harpides breviceps med Erinnys SALTER anser de af ANGELIN b e skrifn a arterna af Hm]Jides tillhöra Erinnys, m en det är i alla hän delser ett mi s stag hvad H rugosus angår Måhända har den h alfcirkelformiga, ej förtj o ckade kant, som bildar den ytt r e be gränsningen å de kända hufvudsköldarne af H breviceps ej bildat h ela hufvudets gräns Snarare kan man väl antaga, att längs denna kant gått en sutur, som afskilt smala rörliga kinder, analoga med dem hos arterna af slägtet Conoco1 yphe i inskränktaste bem ärkelse Ej os a nnolikt synes det o ckså, att Erinnys haft liknande rörliga kinder, och att Carausia menevensis HICKS 3) icke är annat än en Erinnys, som har dem i behåll F ö r e k o m m e r ganska sällsynt i skiffern med Conocoryphe mqualis, i hvilken Hr v ScHMALENSEE fu nnit två exemplar Mindre sällsynt i And raru rnskalkcn, ehuru äfven der ingalund a allmän MICRO DISCUS SCANICUS n sp T a b I V, fig 1 7, 1 8 :mbap planatum semielli pticum postice in speci minibus d e corti c a tis n o rr aculeatu m margin e ein etum angusta, l mvi Fron s subcylindrica, antrorsum acuminata in Caput 1 ) ParaHele e ntre l e s d e pöts siluriens d e Boheme et d e B ö h m G e s der Wiss), p 1 9 2) Se BALTER, A Catalogne of th e Collection of Cambrian Museum of the University of Cambridge, p 5 ; HrcK s, Group, Qu art Journ Geol Soc, vol 2 8, 1 8 7 2, p 1 77, 3 ) Quart Jou m Geol Soc, v o l XXVIII, 1 8 7 2, p 1 78, t Seandinavie (aus d e n Abhandlu n g c u d e r König! and Silurian F o s sils contained in t h e Geologicnl O n s o m e u n d escribe d Fossils from the Menevian t V I, fig 1 6 V I, fi g 7

30 FÖRTE CKNING ÖJ!'VEH :FÖHSTENINGARNE lateribus o bsoletissime i mprcssa Sulci dorsales latiusculi, profu n d i Genm ante frontem sulco angusto separatm Pygid i u m capiti mqale, anguste m arginatu m Rachis angusta, subcylin d rica, articulis circiter 1 0 Lobi laterales rachi l atiores, costis omnino J estituti Hufvudet halfelliptiskt, med l ängden obetydligt mindre än bredden, o mgifvet af en mycket smal kant De exemplar af hufvudskölden, som kunna läggas till grund för en beskrifning, sakna skal och visa ingen tydlig ornamentering icke ens i den o m gifvande kanten Pannan n ästan eylin d risk, framåt tillspetsad, nära basen försedd m e d e n i nsänkning p å hvardera siuan och längre fram med en eller t v å svaga anty dningar till sådana D e temligen talrika hufvu dsköldar utan skal, som föreligga, visa ingen tagg i pannan s fortsättning, men ett par otyuliga aftryck synas gifva n ågon antyd niug o m til lvaron af en sådan Dorsalfårorna dj upa och ternligen breda, förena sig framom pannan till en temligen smal fåra, som skiljer kinderna K i n d erna bredare ä n pannan, föga afs m al n an d e framåt, utan hvarj c spår a f ögon och sutur Hufvudets längd om kring 3 mm, bredd 3, 5 rn m Pygidiet a f n ästan sarmua form som h u fvudet Ruehis smal, n ästan cylindrisk, i främ re delen dock något h astigare aftagancle i bredd, p å sidorna begränsad af tyd liga dorsalfåror Ledernas antal o mkring 1 0 Man kan i all m änhet tydligt urskilj a åtmin ston e 8 leder, men d erti ll k o m rn a vanligen ett par mera otydliga Sidolobern a betyd ligt bredare än rachis, utan hvarj e spår af ribbor, o m gifn a af en smal kant Står nära JJ1ic1 odiscus puncta tus SALTER, h vilken dock enl igt SALTERS iigurer och enligt exemplar, insamlade vid St D avid s af L ektor T ö RNQUI S T, har h ufvu d et m e ra konvext, kinderna framtill starkt afsmalnande oeh vidt skilda från hvarand ra samt kanten ornerad med omvexlande upphöjningar och i n sänkningar, till hvil k a hos den skånska form e n åtminstone icke finnes annat än ytterst svaga antyd n i ngar Pygidiet skall enligt Salter blott hafva 7 leder i rachis, men exemplar från St Davids visa ett större antal Af öfriga beskrifna arter är M sp eciasus FonD d e n en da, s o m kan jemföras med denna Den har h u fv u d cts kant ornerad med knölar F ö r e k o rn m e r vid ForsernOlla i den skiffer, som fått sitt namn efter arten MICRUUI S C U S EUCENTlUJ S u sp T a b IV, tig 1 9, 20 Prmcedeute mg ualis sed capite m agis convexo, frontc postice sine suleo occi p itali m aculcum capita lo ngi orem exeunte Af h ufvu det blott n ågra få aftryck funna De visa i d e flesta afseenelen full komlig öfverensstämmelse m e d h ufv u d sköldern a hos föregåen d e art Dock h ar h ufvud skölden h o s denna art varit b etyd l igt mer kon vex o ch i sammanhang d enn e d fårorna dj u p are Pannan sammandrager sig baktill, sm åningom och utan skarp grrtn s: till en stark, trin d tagg, som är l än gre än sj clfva h ufvudet Skalet är tätt och fint punkteradt Ett pygid i u rn, som träffats tillsamm an med dessa aftryck, liknar n är a p ygidiet af föregående art

31 F Ö RTE CKNING ÖFVER FÖRSTENINGARN E ofu l l st ä n d i ga m aterial, som fi n n es att tillgå, är det svårt att bild a sig en bestämd ö fv e r t y gels e o m d e n n a forms arträtt Man skulle k u n n a misstän ka, att olik het e r n a med d e n för e g å e n d e i v i ss mån bero p å oli k h e t i bevari n gstillståndet För att rikta u p p m ärksa m h e t e n på den h ar jag dock ansett mig böra åtmin ston e provisoriskt uppställa d e n s o m en särskil d art I Upsala univ e rsi t e ts g e ologiska museum fin n es, under n amnet a f Jl:ficro discus punc ta tus SALT, ett a ftr y c k af en hufvudsköld från W a l es, som u tan allt tvifvel ti l l h ö r d e n n a art, h v i l k e n d e n likn ar bland an n at deri, att k i nderna fra m o m pannan blott 1ro skild a a f e n t e mlig e n smal fåra Att j ag d etta oaktadt ej i d e ntifierat den skån ska formen i fr åg a med S ALTERS art, beror icke blott derpå att SALTERS fi gu r e r visa en del olikh eter k i n derna äro mera åtskilda, h u fv u dets kant ornerad och taggen geno m en fåra skild från pannan utan äfven derpå, att de a f L ek t or T ÖRNQUIST i n samlade e xemplare n från St D a v i d s b ättre öfv erensstäm m a med SALTERS figu rer, hvarigenom det bli r a n t aglig t, att mer än en art fö r e k ommer vid St Davids Pygidier från s a mma ställe, i nsamlade af Lek t or T, öfverensstäm m a n ära med de sv e n s k a formernas E nl i g t SALTER skola de hafva blott 7 le d e r i rachis, men på e x empla r en kan man räkn a ett större antal F ö r e k o m m e r sparsa m t i skiffern m ed Cono c ory p h e ::equ alis vid Sågv e rksbäcke n Med d e t A GNOSTUS ATAVUS 1 8 RO A gn a stus atavus TULI B E R G, Om A g n o s t n sartema i TULLB d e k a m b ri s k a a fl a g t i n g a r n c v i d t I, fig l A nd rarnm, p 14, F ö r e k o m m e r, e nl i gt TuLLBERG, vid Forsemölla, der fu n n e n af NATHORST och Äfv e n Bnö G G E R i o rsten, s o m h 1rrörJe från ett l a g e r str a x ofvan fra g m e n t k al k e n» fun n e n vid Oltorp i V e st e rg ötl a n d af Hr v ScHMALENSEE AGN O S T US GIBBUS 1869 1 87 7 1 87 9 1 880 lr N R S Agnastus gibbus L I N N AR S S O N, O m Vesterg C a m b r o Silur Afla g r, p 8 1, t I I, ii g 5 2, 5 3» B R Ö G G E R, Nyt M a g fo r Natn r v i d, B d 2 4, p 6 2, t VI, fig 1 1»»» L I N N AltS S O N, TUJLl!ERG, l fa u n a n Om i k a l k e n m e d C o n o c o ry p h e e x s u l a n s, p 2 2, t I I, fi g 3 1, 3 2 c, P 1 5, t I, fig 2 F ö r e k o m m e r i kalksten m e d C ono c ory phe exsulan s v i d An drarum, Gislöf o c h Fågelsång samt, enligt TULLBERG, i orsten, inlagrad i nedersta d e len af a lunskiffe rn m e d Microdi scus scanicu s vid Forsemölla För öfrigt fu n n e n p å å t :dö l l i g a ställ e n i Vestergötl a n d och Nerike samt i Norg e ( J3 RöGGER) AGNOSTUS FISSUS 1 879 RSO A q nastus fissus ( L U N D GREN m ser) L J N N A tt S S O N, O m fi g 3 4 T ULJll E l W, l c, P 1 G, t I, fi g 3 F ö r e k o m m e r i s k i ffern LuNDGR m scr fa n n a l l m e d l\hcro d i s c u s i kalken m ed Conoc c x s n l a n s, p 2 3, t H, sca m e n s vid Fo r semölla, sam t i kalk (en! TuLLimrw) och G i sl öf stp il m e d C o n o c o r y p h c exs u l a n s d e rsthd e s, v i d F ä g e l s å n g

FÖRTECKNING ÖJ<' V EH FÖHSTENINGARNE 32 AGNOSTUS INTERMEDIUS TuLLB 1 880 A g n astus inte1 medius T u L LR E H G, l c, p 1 7, t I, fig 4 F ö r e k o m m e r ymnigt vid Verkaån, ö ster o m vägen till L i lla Verket (TuLLBFRGS lokal 9), der den u tgör d en allmänn aste försteninge n Skall äfven vara funnen vid Tosterup af P rofessor LuND GREN (enl T ullbeiw) I Sveriges Geologiska Un d ersök n ings samli ngar fi nnas exem plar i al unskiffer från Oltorp, i n samlade af Hr v Sc:HMA J,ENSEE AGNOSTUS PUNCTUOSUS 1 85 1 1 877 1 880 ANG A g n astus p n n c tuosus, ANG ELIN, PaJ Scan d, p 8, t V I, ti g " n 11 H R Ö G GER, yt Mag fo r Natu r v, H d 2 4, p 6 7, t V I, ti g 1 2 TUJ, L B E I W, l c, P 1 7, t I, fi g 5 F ö r e k o m m e r ymnigt vid Sågverksbäcken i lagret med Paradoxides Davi d i s ; enligt TuLLBERG dess uto m vid Tran eröd i K onga socken och vid Borregård p å Born h olm AGNOSTUS INCERTUS BnöGGER 1 877 1 880 Agnastus incerfus B R Ö GGER, Nyt M ag for Naturvid, B d 24, p 7 0, t VI, tig 4 T ULL13ERG, l c, p 1 9, t T, ti g 6 F ö r e k o m m e r, en l TuLL B ERG, v i d Sågverksbäcken i skiffern med Paradoxid es':da vi(l i s och p å Born h olm ; enligt BRöG GER i Norge vid Krekling tillsam m an s med Para doxides Tessini och Agn ostu s fallax A GNOSTUS ELEGANs TuLLB 1 880 Agn astus elegans TuLJBERG, l c, p 1 9, t I, fi g 7 F ö r e k o m m e r, enligt TuLLBERG, vid Sågverksbiicken och d essuto m p å Bornholm vid B orregård AGNOSTUS LUNDGREN! TuLLB 1 880 Agnastus Lundg1 eni TuLT,BERG, l c, p 20, t I, tig 8 F ö r e k o m m e r, enligt TuLLBERG, i skiffern m e d Paradoxides Davi d i s vi d Sågverks backen ; dessutom i d e närmast u nde1 Andrarum skalken liggand e lagre n, p å Bornholm vid Borregård {T ULL B E R G ) och vid Andraru m AGNOSTUS CICER TULLB 1 8 80 Agnastus cicer TULLBERG, J c, p 2 6, t II, fi g 1 6 F ö r e k o m m e r vid Verkaån i skiffern m e d Agn ostus intermedius och, enligt T ull BERG, v i d Sågverksbäcken i skiffern m e d Con ocoryph e mqualis Dessuto m, enligt TuLL BRRG, vid Kiviks Esperöd och p å Bornholm vid Borrcgård

33 FÖRTECKNING ÖFVEil FÖHSTENING A HNE AGNOSTUS NUDUS BEYR, var SCAN I CUS TuLLB l 80 i Agnostus n u dus B E Y R, var scanicus TULLBERG l c, p 2 9, t I I, fi g 1 8 F ö r e k o m m e r vid Verkaån i skiffern med Agnostus rex och vid Sågverksbäcke11 skiffrarne med Cono coryph e mqu a] i s och Pa radoxides Davidis AGNOSTUS REX BAHR 1 852 1 880 Agnostus rea: B A RRANDE, Syst 8il d u C e n tre d e la B o h e m e, V o l I, p 9 0 8, t 4 9 TULL BERG, l c, P 3 0, t I I, fig 2 1 F ö r e k o m m e r vid Lilla Verket AGNOSTUS FALLAX LINRS 1 869 1 87 1 8 79 1 880 " Agnostus fallax L rnnars S O N, O m V e s terg C a m br och S i l a fi a g r, p 8 1, t II, fig 54, 5 5 " " B R Ö G GE R, Nyt Mag fo r Naturv i d, B d 24, p 6 4, t VI, fi g l»» L I N N A R S S O N, O m faunan i k a l k e n m e d C o n o c e x s u l a n s, p 2 2, t I I, tig ö " " TULrn ;rw, J c, p 3 1, t II, tig 2 2 " " v je1 oa: T U L L B E R G, l c, p 3 2, t I I, tig 2 3 F ö r e k o m m e r i kal ken med Conocoryphe exsulan s (sällsynt), i skiffern m e d Micro d i s c u s scani c u s, i skiffern med Agn ostu s intermedi us, i skiffern med Agnostus rex och i skiffern med Conocoryp h e mq u alis Varieteten fö rekommer vid Sågverksbäcken i skiffrarne m e d Conocoryph e ::equ alis och Paradoxides D avidis och ända upp i A n d ra r u m skalken (TULLBERG) Arten är för öfrigt funnen p å en stor m ängd ställen i Sverige och äfven i Norge och, en ligt T ULLBERG, på Bornholm AGNOSTUS PARVIFRONS LINns 1 869 1 8 78 1 8 80 Agnostus p arvij1 ons L I N N A R S S O N, O m V e stergötl C a m br o S i l afiagr, p 8 2, t I I, tig 5 6, 5 7 " " B R Ö G GER, Nyt Mag fo r Naturv i d, B d 24, p 7 1 T U L L B E RG, l c, p 34, t II, ti g 2 6, 2 7, 2 8 Förekom m er skiffern med M icrodiscus scanicus (TuLLBERG), i skiffern me<l Agnostus rex och i skiffern med Con ocoryph e mqualis En form före k o m m er i ett kalkban d u n der Andrar u m s kalken Dessutom har arte n träffats i Vestergötland, Norge och på Bornholm (TuLLBERG) AGNOSTUS P USILLUS TuLLB 1 880 Agnostus pusillus TuL L BE R G, l c, p 3 6, t I I, ti g 3 0 F ö r e k o rn m e r vid Sågverksbäcken (TuLLBERG ) och vid Kiviks Esp eröd (TuLLBERG) METOPT OMA B ARRANDEl LINRS 1 879 kfetoptoma Barrandei L r N N AR S SO N, O m fa u n a n i k a l k e n m e d C o n o c ex s u l a n s, p 2 4, t III, ti g 3 53i F ö r e k o rn m e r i kalken med Conocoryph e exsulan s v i d Kiviks Esperöd Andrarum h ar i samma k alk träffats blott ett ej fullt säkert fragment S G U De "ncl1 e Pa1 a doxideslagren vid A n d> a, u 11z Vid 5

34 FÖHTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE HYOLITHUS sp indet 1 87 9 Hyolithus sp indet LIN:IARSSON, O m fa u n a n i k a l k e n m e d C o n o c exsul a n s, p 2 5 F ö r e k o m m e r sällsynt i kalken med Con ocoryphe exsulans HYOLITHUS sp indet T a ft IV, fig 2 1 2 3 T emligen liten, sann olikt ej öfverstigande 1 8 till 2 0 mm i längd Kanternas vinkel synes vara omkring 1 5 eller 2 0 D e små sidorna förena sig till att bilda en j emnt hvälfd yta med u ngefär halfcirkelformig geno mskärning Den stora si dan ser på ett exemplar ut att h afva en insänk ning lä1 1 gs rnidten ; men det är ej fullt säkert, att den ursprungliga formen varit sådan Å skalet kan ej något spår af skulptur ur skilj as Materialets ofullstän dighet tillåter ej någon artbestämning I så väl amerikanska som europeiska primordiala lager finnas arter, som mer eller mindre närma sig till d enna, så t ex H socialis LINRS och H p rimordialis HALL Till den senare för WHITE e n art, som vid Pioche, Nevada, förekommer ti llsam mans med Olenellus Howelli och Gilbe1 ti 1), och med den förra h ar BRöGGER, ehuru med tvekan, identifierat en art, som vid Krekling förekommer i zonen med Olenellus Kj erulfi F ö r e k o m m e r i gråvackeskiffern» vid Forsemölla ternligen sparsamt och i illa bevarade exemplar Af h elt och hållet osäker natur äro n ågra cylindriska, mer eller mindre b öj d a rör, fylda med svafvelk i s, h vilka äfven förekornrna i gråvackeskiffern Svafvelkiscylindrarn e äro i ytan glatta och glänsande ; deras diameter vexlar m ellan en h alf till in emot två millim eter De synas svårligen kunna vara af rent oorganiskt urspru n g HYOLITH U S sp indet Förekommer skiffern med Microd i scus scanicus (Lu n d s museum) LING ULELLA? NATHORSTI LINRS 1876 Ling u le/la? Na tho1 sti F örek o m mer L I N N A R S SON, O n the Brachiopoda o f the P a rad o x i d e s Beds o f S w e d e n, Bihang t K S v V e t A k a d Handl, B d 3, N : o 12, p 1 5, t I I I, fi g 2 9 30 i Jlgråvackeskifferm m e d Olenellus Kj erulfi vid Forsemölla LINGULELL A sp in det 1 879 Lingulella sp indet L I NNARSSO N, O m fa u n a n i kalken m e d C o n o c e x s u l a n s, p 2 5, t III, fi g 3 8, 3 9 eller flera hvarandra liknan d e små former af Lingulella förekomma vid olika nivåer, men te mligen sparsamt och ej i sådant skick att d e k u n n a s äkert k arakterien 1) WHITE, Report upon g e o gr a p h i c a l and ge o l o gi c al explorati ons 37, t I, fi g 5 m e ri d i a n, Part I, V o l IV, Paleontology, p and s u r v eys west o f t h e one h un d r e d th

FÖRTECKNING ÖFVER FÖRSTENINGARNE 35 seras D en äl d sta har träffats i den fosforitförande sand stenen ofvan»gråvackeskiffern» Högre upp träffas liknan d e former, ehuru sparsamt, i d e flesta afdelningar, såsom i den mellan» gråvackeskiffern» o c h» fragrn entkalkenn liggand e svarta lerskiffern, i»frag meijtkalkem, i den ofvan d enna liggand e alunskifl'ern o ch i kalken med C o n ocoryp h e exsulans Liknan d e former träffas äfven i Andrarumskal k en ACROTHELE INTERMEDIA LINRs 1 87 9 Acrothele interm edia LINNARSSON, O m faunan i kalken m e d C o n o c exs u l a n s, p 2 5, t III, tig 4044 F ö r e k o m m e r i kalken med Cono coryph e exsulans vid Andraru m, Gislöf och Kivi ks Esperöd, samt i al unskiffer med Paradoxides Tessini vid Lovened i Vestergöt lan d Ett fragment från skiffern m e d Microdiscus scanicus vid Andrarum torde också h öra hit ACROTHELE sp indet 1876 A croth ele coriace a? L I N N A RS S O N, O n th e Brach i o p o d a o f t h e Paradoxides B e d s, p 2 3, t IV, tig 4 9, 50 Obestämbara exemplar af A croth ele hafva träffats i den fosforitförand e san dstenen ofvan gråvackeskiffern, i d en derpå följ an d e svarta lerskiffern och i»fragmentkalkem D e i den sistnämnda träffade exemplaren har jag förut med tvekan h änfört ti ll A I'Oriacea ; att d e verkligen höra dit, är dock ej synnerligen sannolikt A CR OTRETA sp indet F ö r e k o m m e r i»fragmentkalk>> vid Forsemölla Kan måhän da ej skilj as från den Andrarumskalken förekommande A socialis SEEBACH OBOLELLA SAGITTALIS ( SALT mscr) DAv 1 868 1876 1 879 Obolella s agittalis DAVI D S O N, G e o l Mag, Vo l V, p 3 0 9, t X V, fi g 1 7 24 " " " Monograph of British S i l u r i a n B ra ch i o p o d a, p 3 3 9, t L, ti g, 1 1 4 " " LINNA R S S O N, O n the B r a c h i o p o d a of t h e P aradox i d e s B e d s, p 1 9, t III, fig 3 6 4 1 " " O m fau n a n i k a l k e n m e d C o n o c exsulans, p 2 7, t III, fig 45 4 9 F ö r e k o m m e r i kalken med Conocory p h e exsulans o ch den d en n a n ärmast om gifvan d e alunskiffern För öfri gt i Andrarumskalken PROTOSPONGIA FENESTRATA SALTER 'l'afl I V, fig 24 1 864 Protosp ongia fenestrata S ALTE R, 1 87 1 1 87 8 1 880 On som e New F o s sils fro m t h e L i n gulaflags of 'vv ales, Q u art J o urn G e o l o c, v o l XX, p 2 3 8, t XIII, fig 1 2 H i c K s, Quart Jom n G e o l S o c, v o l XXVII, t XVI, fig 2 0 B R Ö G G E R, Nyt M a g fo r Natunvid, B d 2 4, p 3 6, t I V, fi g 1 4 R o E M ;R, L e t h re a p a l re o z o i c a, p 3 1 6, fi g 5 9 S o L L A S, O n t h e Structure a n d Affinities o f t h e G e n u s P r o t o s p ongi a (SU T E R) Quart ToUI n G e o l S o c, v o l XXXVI, p 3 6 3, fi g l

36 FÖRTECKNING ÖFVER FÖRST ENINGARNE Spiculre bildande ett kors, b estående af fyra lika stora armar, som åtminstone hos typiska exemplar äro trinda och nästan h årfina Spiculre äro af olika ordningar och i samband d ermed af olika storlekar D e större hafva armarne n ästan j emnbreda ; hos d e mindre äro d e mera k oniska Oftast finner man endast spridd a spiculre I ett och annat exemplar äro de j emförelsevis min dre förskjutna, men i ntet visar dem i alldeles orubbadt läge I vissa delar af det afbildade exemplaret, hvilket tyckes n oga öfver e nsstäm ma med de engelska, kan man dock få en föreställning om det läge de ur sprungligen intagit Spiculre hafva tydligen, såsom SOLLAS påpekat, bildat ett nätverk på såda11t sätt, att h varj e spicula af första ordningen i hvar och en af sina fyra vinklar i n n eslutit en lika formad spicula af andra ordningen, hvars arrn a r h aft hälften af d e n primäras längd S piculre a f andra ordningen hafva på s a m m a sätt i n n eslutit spiculre af tredj e ordni n g e n o s v Af huru många o rd ninga r spiculre varit kan ej med säk erhet utrönas af exemplaren från A ndraru rn Enligt SOLLAS äro d e hos d e engelska exemplaren af fyra ordningar De minsta spiculre från Andra ru m m äta om kring 2 milli meter m ellan armames ändar, de största ända till 3 6 m m Dessa y tterligheter h afva ej träffats hos ett och samma exemplar, elj est skulle man af dem kunna slu ta, att fem ordningar af spi culre funnits F ö r e k o m m e r i den lägsta, n ärm ast ofvan fragm entkalken liggand e alu nskiffern, i s kiffern m e d Agnastu s intermedius, i skiffern med Conocoryp h e requalis o c h, m est ymnigt, i den omedelbart u n d er Andrar umskalken liggand e skiffern Exemplaren i den lägsta skiffern likna n ärmast SOLLAS' figur, som synes vara den bästa af den engelska form en I de yngre lagren träffas mer enstaka spiculre, i allmän het m e d längre armar Det af RoEMER afbildade exemplaret är antagligen från den omedelbart under A ndra r umskalken liggande skiffern Den p å samma stenskifva liggande Agnastus kan ej, såso m R uppgifver, vara A pisiformis, utan är antagligen A Lund,q reni TULLBERG Någon gång finner m a n tillsam mans m e d spiculrn med trin da, h årfina armar sådana m e d j emförelsevis breda o ch platta armar Materialets ofullständighet tillåter ej att afgöra, om dessa m öj ligen kunna tillh öra e n särski l d art 1 ett p ar skifvor af gråvackeskiffer från Forsemölla är ytan tecknad m e d m örka linier, som bilda ett grofmaskigt, n ågot oregelbundet n ätverk Linierna gå i två huf vudriktn ingar, som korsa hvarandra i räta eller n ågot sneda vinklar Här och der är d o ck riktningen afvikande Svårligen k an man antaga, att dessa nätverk äro af orga niskt urspru ng S kulle m öj ligen HicKs' Protospongia? maj01 kun n a vara n ågonting lik artadt? Dess spongienatur tyckes i alla h ändelser vara m y cket tvifvelaktig Efterföljande tabell le mnar en öfversigt af arternas vertikala utbredning mom d e u ndre Parad oxi d eslagren vid Andrarum

37 FÖRTECK ING Ö F VER FÖRSTENJN GAHN E fö rste n i n f( arne F ö 1 teck n i n g ö fver undre i cle Para d o x i d e slagren v i cl A n d ra r u m, l ;:;: l l 2 Pm a doxides Tessini B R O N G N 3 5 6 7 0/enel/uS Kjeru/fi L I N N A R S S O N A ionel/us p 1 imcevus B R Ö G GE R 9 Liost1 a c zts aculeatus A N G " 11 Sele n op leu> a p m v n L I N N A R S S O :< 12 Con o c o ryp h e exsu/nns LINN A RS S O N Harp ides b r e v iceps ANG 18 Jlfic, odisc!!s sca n ic!!s 19 Agnastus ata vus g ib b u s L I N N A R S S O N 23 punctuosus ANG 25 i n c e r t us B R Ö G G E R 26 e l egans T U L T, B ER G 27 Lundg, eni :!8 cicer 29 nudus B E Y R, v a r scanicus 30 ex B A R R 11fetop t o m a Barra ndei L I N N A R S S O N 35 Hy o l i thus 1 in d e t 3 fi fa llax L I N N A R S S O N c u m var 34 p a r dfr ons L I N N A R S S O N p!!sill!!s 'l' tn,t, BERG 'l' U L L B _ 31 sp 32 33 T U I, L B E R G T UL J,BERG inte> medius T U L T,BERG 24 i fissus L UN D G R E N 37 Lingulella Na thorsti L I N N A R S S O N sp 39 in d e t A c rothele intermedia L I NNA R s S O N 41 42 TULLBERG 21 22 imz,essn LINNA il S S O N n sp e u c ent> us n s p l 1 7 40 l l ll : Da lmnni ANG 38 lfi 16 20 sp n wqua/is tenuicincta L I N N A R S S O N 14 Linnarss o n i B R ö o o E R 13 n s p Ell ip s o c ep ha / u s Nordenskiöldi 8 10 4 l i S HT E R Hicksii S A L T E R b > achy, rh a c h is n sp sp i n d et Davidis ' l A crot> eta sp indet s p in det AE S T 43 Obolella s agittalis 44 Protosp o ngia fe n est> ata ( L R ) DAY SALTER _

1 8 I II J E MF Ö H E L S E M E D A N D RA l'a RA D OXIDE S F Ö R A N D E AFL A G RINGAR J E M FÖRELS E MED ANDRA PARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRIN GAR B lan d de m ånga s venska genomskärningarne af Paradoxideslagren finnes i ngen, som i full stän dighet kan m äta sig m ed dem vi d A n d rarum D e lägsta afd elningar n e saknas ö fverallt utom i Skåne, o c h till d e högsta h är upptagna afdeln i n garne äro fö r n ärvarand e inga m o tsvarigheter k ända i hela Sverige, h vilket d o ck ej bör anses bevisa eller ens göra san noli kt, att sådana verkligen saknas i öfriga d elar af Sk åne D e m el l anliggand e afdelningarne h afva d erem ot tydliga m o tsvarigh eter i vi d t skilda trakter De m ånga olika und erafd elningarn e återfinnas dock öfverh ufvud ej i andra tra kter Dessa underafdelningar h afva blott en m era lokal betydelse Vill man up pstäl la e n i n delning, som k an gälla för större områden, m åste m an inskränka a ntalet afd el ni n ga r Såsom B R ö G GER påpekat i afseende p å d e motsvaran d e n orska bil d n i ngarne, äro isyn nerh et tre hufvudzoner tydligt utpräglade Den l ägsta h u fvudzonen utmärkes af Olenellus Kjeru lji Till d en hör»gråvacke skifferll>l vid An d rarum, och dit böra väl äfven räknas de fosforitföran d e lager, som ligga öfver honom D e n an d ra hufvudzonen u t m ärkes af Pm,adoxides Tessini, Liast1 acus Lirmarssani, Agnastus gibbus, A gnastus parv j'r ons etc Dit h öra d e öfriga afdelningar, hvi l kas för steningar h är blifvit beh andlade De l ägsta afdelningarn e, d e n svarta l erskiffern och fragmentkalken, äro d o c k så fattiga p å försteningar, att s a m m a n b ärigheten i cke k an sägas vara fullt bevisad Såsom typiska representanter af denna zon k unna deremot betrak tas d e afd elningar, som karakteriseras af Agnastus a tavus, Ca nacoryphe exsulan<:, Paradoxides Hicksii, A_q nostus interrnedius och Agnastus rex Mera afvikande äro de af d el ningar, som k arakteriseras af Conacoryph e wqualis o ch Pa radoxides Davidis Också har Professor O T o RE L L från denna zon afsöndrat l agren med Paradoxides Davidis (>>Paradoxi des Davidis strata») som en särskild zon Denna är d ock af v i d a ringare betj d else än sj elfva hufvudzonen Det är temligen likgiltigt, om m a n vill betrakta den som e n egen zon eller som en h ögre afdelning a f zon e n m e d Paradoxides Tessini, blott man i förra fallet fasthåller, att de båd a zonerna hafva vida olika betydelse Vill m an afsön dra s kiffern med Paradoxides Davidis från > onen med Paradoxides Tessini, så tord e man böra göra detsam ma m e d skiffern m e d Co nocoryphe wqualis Den skilj er sig i åtski lliga afseen elen b å d e från de öfverliggande och J e underliggan de lagren Närm ast till d e n n a zon sluter sig äfven skiffern med Paradoxides ölan dicus S J Ö GRE N, h vilken hittills ej är med säkerhet kän d mer än från Ö land och Jemtl an d, m e n, att d ö m a af lösa block, m öj ligen äfven föreko m m er i Nerike och Ö stergötl an d

JRMFÖRELSE :\le D ANDRA PARAD O XIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR Den tredj e hufvudzonen utmärkes af Pa r a d o x ide s Forchhamm eri ANG, Arionellus d ijfo r m is ANG, Li o s tr a cu s microphthalmus ANG, Dolicho metopus s u e c ic us ANG, Agnastus <J l a n difo rm is ANG, A q n o st us brevicauda ANG, Hy o lith u s tenuistriatus LrNRS, Orthis exp o r1 e cta LINRS, Ac1 oth ele co ri a ce a LrNRS etc Den börj ar vid And rarum med Hyo l i t h us kalken och den h o n o m o mgifvande skiffern Dess mest typiska representant är Andrn rumskalken O fvan Andrarumskalken l igga lager, bland hvi lkas försteningar kunna märkas Ag n a st u s lmvigatus DALM, Liostracus costatus ANG o c h L ep e rdi t ia p rimo rdialis LINRS De stå å ena sidan n ära d en typiska zonen med Pa ra d o xi d e s Forchham m eri (Selenoplt5urm strata ToRELL), men hafva å andra sidan äfven åtski l l i ga ege ndomligheter, så att man, o m m au så vill, kan betrakta dem som e n särskild zon, h vilkens betydelse dock är ri nga i j e rn förelse med den typiska zonens med Pa ra d o xid es Forchharnme1 i Af P rofessor ToRELL afsöndras de under namn af lagren med A,qnostus lmvigatus ( >>Ag nosti lmvigati strata>>) D e n äst Andrarum vigtigaste skånska fynd o rterna för Paradoxideslagren äro hafs strän derna v i d Kiviks Esperöd och Gislöfshamm ar Vi d Kiviks Esp eröd, der lagerfölj den blifvit utredd af NATH O H ST 1), och der äfven Herr v ScHMALENSEE gj ort insamlingar, äro de tre hufvudzonern a representera d e, m e n, efter hvad d et vill syn as, m indre m äktiga ä n vid Andrarurn Den k ambriska sand stenen öfverlagras liksom v i d A n d rarum af >>gråvackeskiffer>>, och i denna h ar NATHORST funnit»ett otydligt aftryck af en A rion ellus? samt m öj l i gen äfven af en Lin_qulella?>> Den kan m e d temlig säkerhet hänföras till zonen med Olenellus Kjeru lfi Högre upp ligger en mörkgrå lerskiffer, innehålland e ett band af :fragrnentkalk» med svafvelkis och fosforitknölar I lerskiffern har Herr v SeRMALENSER funnit några få förste ningar, Paradoxides sp, Conocoryphe Dalmani, A crothele intermedia och e u a n n an brachipocl D erefter följ er hård grå kalk m e d Conoco1 yphe exsulans o ch en m ängd and ra förste n i ngar Inom d en lägre d elen af zonen med Pa ra d o x i d es Tessini återfinner man således här äfven i d etalj u ngefär s a m m a afdelningar som vid A n d raru m, e huru lagren vid Esperöd hafva ett annat utseen d e, h u fvudsakligen derigenom a tt d e äro m era fria från kolhaltiga ämn e n och derför af lj usare färg Den n ärmast följ a n d e delen af serien är j o rdtäckt, och det är derför ovisst, o m h ögre upp sam m a öfverensstärn melse råder Det n ärmaste fasta lager som träffa ts är A n d raru mskalk med de vanliga försteni n garn e Gen o m skärni ngarne mellan Simrisham n och Gislöfshammar hafva beskrifvits af T örnquist 2), och sedan har Herr v ScHMALENSRE d er samlat försteningar Mell a n S i m rishamn o ch Brantevi k ligger öfverallt vid hafsstranden sandsten, antagligen fukoid s a n dsten, i h viken ej träffats a n dra fossi l än gångar efter rnaskar eller andra dj ur Ett stycke söder om Brantevik öfverlagras d enna sandsten af en fosforitförand e sand sten, i hvilken Herr v ScHMALENSEE funnit ett aftryck af Olenellus Kjetu lfi Der ofvan följ a m era skifferartade lage r m e d i n l agringar af sandig kalksten Ä fve n de h öra till zonen med Olenellus Kjerufji, ty Herr v ScHMALENSEE har i dem fu nnit O!enellus, A ri(m ellns 1) 2) N A T H O R s T, O m d e kambriska o c h s i l u r i s k a l a gr e n vid K i v i k s Esperöd e t c G e o l l?ören F ö rh a n d! 1 8 7 6, B d III, N : o 9 TöRNQUis'l', B e r ä t t e l s e o m e n g e o l o g i s k r e s a g e n o m S k å n e s o c h Ö s t e r g ö t l a n d s p a l e o z o i s k a t r a k t e r Ö fv e r s nf K Vet A k aj F ö rh a n d! 1 8 7 5, N : o 1 0, s i d 4 5

40 JEMFÖRELSE MED ANDRA PARAD OXIDESFÖRAKDE AFLAGRI K GAIL och Ellipsocephalus N ordenskiöldi j emte en gastropad (lik Metoptoma Barrandei LrKH S ) och e n Obolella (?) Högre u p p i serien ligger»fragm entkalk», och än n u h ögre h ar, såsom man kan sluta af en m ängd lösa block, fu nnits kalksten m e d Conocor yphe exsulans De yngre lagre n äro äfven här j or dtäckta Vid Gislöfshammar liksom vi d Kiviks Esperöd visa alltså d e l ägsta afdelningar n e af Paradoxideslagren stor öfverenssstäm melse med dem vid Andraru m I våra nordligare l andskap hafva Paradoxideslagren ej samm a utveckling, vare sig man ser p å mäktigheten eller p å faunornas o mvexling och rik e d o m Bäst k ända äro d e i V estergötlan d Der saknas öfverallt z o n e n m e d Olenellus Kjerulfi Såväl på Hunn eberg som på Falbygden öfverlagras fuk oidsan dstenen o m e d el bart af alunskiffer med Paradoxides Tessini D e n plötsliga öfvergången i bergartern as besk affenhet antyder, att här u nder en tid ingen sedimentbildning egde rum, då der emot i Skåne d en långsa mt skeende öfvergången bevisar, att sedimen tbildningen fort gick u nder d et att dju p och an dra förhållanden än drad e sig I V estergötl a n d kan m an i zonen med Paradoxides Tessini ej urskilj a en sådan mångfald af u n derafd elningar som vid Andraru m, men i det stora hela öfverensstämmer den väl med samm a zon vid A nd raru m, isynn erhet med dess mellersta afdelningar Gemensam m a försteningar, som p å båda ställena förekomma i mängd, äro Par adoxides Tessini, Liost1 acus Linnarssoni, Agnastus gibbus, A fallax och A parvifrons Den m est i ögonen fallan d e skiln aden m ellan dc olika delarne af denna zon i V estergötland ligger deri, att d e öfre d elarn e i m ängd innehålla Agnostus parvifr ons, u n d er det att denna art saknas i de lägre, der Agnastus fallax o e h gibbus äro rådande Af de arter, som vid A ndrarum särskildt utm ärka d e lägsta d elarne a f zonen m e d Paradoxides Tes s in i, h a r i V estergötland ej träffats n ågon mer än Agnastus atavus, hvilken Herr v ScHM,ALENSEE i n samlat vi d O ltorp Äfvenså saknas i Vestergötlan d, såvidt hittills är kändt, h elt och hållet de arter, som vid An drarum k arakterisera zonens öfversta del, eller l agren med Conocoryphe mqualis och Paradoxides Davidis (Par Davi dis strata ToRELL) Det är föga sannolikt att de fram d eles skola träffas Ä fven här tycks i V estergötland vara e n lucka i l agerserien Å t m instone finner m an till exem pel vid Loven ed kalksten tillhöran d e zonen m e d Pa ra doxides Forchhammeri omedelbart, m e d mycket skarp gräns, öfverlagrad kalksten med Apnostus p arvifr ons D å intet spår till öfvergång finnes m ellan d e hvaran dra äfven i pe trografiskt afsee n d e n ågot oli k a lagren, så är det antagligt, att mellan d eras bildning fö rflutit e n längre eller kortare tid, u n der hvilken h är i ngen sedim entb ild ning egt rum I Neri ke utgöres zonen med Paradoxides Tessini af e n gröngrå eller blågrå skiffer lera med i n lagringar af kalkste n, innehålla n d e Pamdoxides Tessini, Liostracus aculeatus, Apnostus gibbus, A fallax o c h Ellipsocephalus granulatus LINns, antagligen m otsvarand e d e mellersta eller lägre afdelni ngarne v i d A n d rarum D ess nedre gräns h ar ej iakt tagits Upptill följ es den af alunskiffer med orsten, innehållande d e för zonen m e d Paradoxides Forchhammeri utmärkande försten i n garne Par D avirlis strata tyckas h är saknas, liksom d e äro okän d a från all a svenska p ale ozoiska områden norr o m Skåne I Ö stergötlan d h afva i n ga äldre afd elningar af Paradoxideslagren träffats fast ståe n d e än zonen med Pamdoxides FoTchhammeri Att dock zonen med Pamdoxidl:'s Tessini der ej saknas, och att d e n antagligen h a r sarr1 1 n a karakter som i Nerike, k a n

JEMFÖRELSE MED ANDRA P ARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR 41 man sluta af gröngråa kalkstenar, som träffas i n ärheten a f Husbyfj öl, der d e säker ligen uppbru tits vid kanalgräfningar På Ö lands vestra sida u ppträder på flera ställen en skiffrig sandsten m ed inlag ringar af mer eller mindre sandig kalksten D ess försteningar, Pamdoxides Tessini, Ellipsocephalus rnuticus ANG o ch granulatus LrNRS, Liostracus aculeatus m fl, visa, att denna bildning tillhör zonen med Paradoxides Tessini Dock afviker den såväl i a f seend e p å faunan som bergartens beskaffenhet j emförelsevis mycket från sam ma zon vid An d rarum, h vars lägre d elar den sn arast kan anses motsvara D essutom finnes på Ö land äfven en annan P arad oxi d esfö rande aflagring utom zonen med Paradoxides Forcl hamrneri Det är en grön aktig skiffer med kalkban d, innehålland e en temligen egen domlig fau n a, Paradoxides ölandicus SJöGREN, P Sjögreni L r N R S och P aculeatus LINRS, Ellipsocephalus polytornus LrNRS, Conocoryph e em a rginata LrNRS, Selenopleura parva LrNRS, Agnostus fallax LrNRS var, A,q ihbus LINRS vur, A regius SJöGREN, Hyolithus teretiu sculus LINRS och Acrothele granulata LINRS Dess l äge är änn u ej fullt utredt, m e n o m d e n ej skall anses som typ för en egen zon, k a n den snarast förenas med zonen m ed Paradoxides Tessini Vid Andrarum finnes intet lager, som kan j emföras med skiffern m e d Paradoxides ölandicus I Jemtland h afva, mest i lösa block, träffats zon erna med Paradoxides Tessini och Paradoxides Jl'orchhammeri De äro till utseen d e och försten ingar snarast att jernföra med m otsvarand e zoner i V estergötland Den förra utm ärkes af Paradoxides Tessini och Agnostus fallax, den senare af åtskilliga brachiopoder, såsom Orthis Lindst? ömi L I N RS, O expo1'1'ecta L IN RS och Acrothele coriacea samt Dolichometopus suecicus ANG Derj e mte har på ett par ställen träffats en lerskiffer m ed kalkinlagringar, innehållan de Paradoxides ölandicus, Ellipsocephalus p o lytamus (?) och Ac1 othele,qranulata och såled es tydligen m otsvaran d e den förut från Ö land omnämnda lerskiffe rn med samrna för sten i ngar Vi d d et ej långt från Jemtla n d s gräns belägna Tåsj ö berget i Å n germanland före komma Mven Parad oxid eslager, om hvilka dock än n u föga är k ändt A S J ÖG R EN har i lösa block funn it Paradoxides Tessini tillsamm ans med n ågra ej b estämda Agnosti, i fasta lager några Agnosti, af hvilka de all männaste sägas vara A exsculptus A NG och A brev f'r ons ANG 1) Häraf kan man sl uta att zonerna med Paradoxides Tessini och Parado;r:ides Forchhamrneri uppträd a vid Tåsj ö berget 2 ) Slutligen förekomma Para d oxideslager i södra delen af Vesterbottens lappmark, der Herr E ERDMANN vid Skansholm på södra s i d an o m Malgo m ajsjön insamlat orsten m e d Agnastus Nathorsti BnöGGER, A fallax var ferox TULLB och A planicauda ANG Försteningarne visa, at t d et l ager, hvarifrån de h ärstamma, tillhört zonen med Pm a doxides Forchhamm eri och snarast kan j e m fö ras med Hyolithu skalken vid Andrarum 1) A SJÖGREN, A n t e c k n ingar från en resa i Å n ger m a n l a n d o c h J e m t l a n d s o m m ar e n 1 8 7 1 G e o l Fören F ö rh a n d! 1 8 7 2, B d I, s i d 1 1 8 2) SJÖGREN h ä n fö r sj e l f sk iffern m ed Agnostus evsculp tus o c h b rev1jrons t i l l regio O l e n o r u m, m e n d etta måste b e r o p å en l a p s u s m e m o ri re, då d essa b å d a arter tillhöra A n d r a ru m s k a l k e n, e l! e r d e n d e l a f Para d oxides lagre n, som iifv e n ANGELIN sj e l f be traktat som ty p fö r regio C o n o cory p h ar u m S G U De u n dre Paradoxideslag1 en vid A ndra um 6

42 JEMFÖRELSE MED ANDl:tA P ARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR Antagligt är att äfven de undre Paradoxideslagren icke saknas i sam m a trakt, men n ågra direkta i akttagelser, s o m styrka det, h afva än n u i cke gj o rts De paleozoiska aflagri ngarne på B orn h olm h afva, såsom m an kan vänta af n ärheten i l äge, m ånga l i k h eter med dem i Skåne Så är äfven, enligt JoHNSTRUPS och Tun BERGs beskrifn i n gar, fallet hvad Paradoxid esl agren beträffar D ock h afva de på B orn holm en mycket ringa m äk tigh et, m ångd u b b elt mindre än t ex vi d A n d rarum Så skall, enligt TuLLBERG, mellan sandstenen och An draru m skalken ligga p å ett ställe blott ett tre fot mäktigt alu n skifferlager, på ett annat ställe Ptt enda samman h än gand e orstenslager Dessa tun n a lager mellan sandstenen och Andraru mskalken tillh öra tyd ligen zonen m e d Paradoxides Tessini Oaktadt d eras ringa m äktigh et visa d e af TuLL BERG i orstenen vid Borregård fun n a försteningarne, att de m otsvara i ck e blott d e n typiska d elen a f d e n n a zon, utan äfven il en öfversta delen eller underzonen m ed Para doa!ides Davidis TuLLBERG har nämligen vid B orregård fu nnit Par Davidis, P bra chyr1 hachis, Agnastus punctuosus m fl arter, som utmärka skiffern m e d Paradoxides Davidis vid An drarurn Un d er zonen m e d Paradoxides Tessini ligger på Bornholm först e n sand ste n, s o m upptill är fosforithaltig, deru n d er de så kallade»grönne skifere» Dessa anses af ANGELIN och JoHNSTRUP m otsvara >>gråvackeskifferm vid Andrar u m, men n ågra försten i ngar, s o m styrka detta, h afva ej träffats och det är d erför änn u o säkert, om på Bornh o l m finnes n ågon representant af zonen m e d Olenellus Kjeru lfi I N or ge voro P aradoxidesföran d e lager länge helt och h ållet okända Så upp tager ANGELIN i Paheontologia Scan dinavi ca ingen enda af d e för Paradoxideslagren utm ärkande tril obitern a såsom förekommande i Norge På sen are tiden har man e m el lertid fun nit Parad oxideslager p å åtskilliga ställen Af KJERULF beskrefvos år 18 7 3 de d å kända i h ans afhandling om»sparagmitfj eldet» Sen are u pptäcktes vi d Krekling nära Kongsberg en serie vigtiga geno mskärni ngar, för hvilka BRöGGER lemnat en de talj e rad red ogörelse af syn nerligt i ntresse Hänvisni n gar lern o as der j emväl till andra fyndorter, o c h j emförelser göra s äfven m ed utlän d ska bildn i ngar Paradoxideslagren delas af BRöGGER i tre hufvurl afdelninga r, hvilka b eteckn as som etage l b, l c och l d ( l a är den ege ntliga '>sparagmiten») Han redogör sj elf fö r deras förh ålland e till de svenska, o c h det k u n d e d erför vara öfverflödigt att här ingå p å detta ämne, m en för fullständighetens skull m å några ord nämnas d erom Etagen l b har vid Krekling blott en n ågot tvifvelaktig representant i en föga m äktig aflagring af sandsten, k ongl o merat och gråvackeskiffer, h vari ej träffats n ågra andra försteningar än en Hyolithus o c h e tt par brachiopoder Ty piskt utvecklad före kom mer denna afdelning i Ri ngsaker p å Mj ösens östra s ida Den in nehåller der, j emte n ågra andra försteningar, Olenellus Kjerulfi och A1 ionellus prinw3vus samt visar sig således tydligen vara en m otsvarigh et till gråvackeskiffern vid An draru m Etagen l c består vid Kre k ling af skiffer m e d svart streck Faunan visar sig vid olik a nivå något olika Längst n e d u ppträda Paradoxides Tessini och Liostracus Lin narssoni samt n ågot h ögre u p p derj emte Agnastus parvifro ns Den lägre del af etagbn l c, s o m karakteriseras af d essa försteni ngar, synes vara fullkomligt eqvivalent med zonen med Paradoxides Tessini, sådan den uppträder i Vestergötland, och med den betydligare och typiska delen af samma zon vid Andraru m Högre upp i etagen l c

JEMFÖRELSE MED ANDRA PARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR 43 förekomma i m ängd Pa r a d oxides rugulosus ( C orda? ) BRöGGER, Agnastus pun ctuosus, A Nuthorsti m fl arte r, m era sällsynt Conocoryphe Su lz e ri S chloth och Conocephalites ornatus BRöG GER Denna del torde u ngefär m o tsvara skiffrarn e m e d Conocoryphe mqua lis och Pam doxides Davidis vid A n d rarum BRöGGERS Pa ra d o x id e s rugulosus är, såso m j ag förut p åpekat, antagligen i d en tisk m e d d e n art, h vilken jag har beskrifvit som Pam doxides brachyrrhachis, och Conocoryphe S u l z e r i skulle m öj ligen kunna sammanställas med C cequalis Agnastus punctuosus är oekså k arakteristisk för de nämnda skiffrarr1e vid A n d rarum Aldra öfverst i etagen l c uppträder slutligen enligt BRÖGGER en fauna, h vars flesta arter, Arionellus diff'o nnis, Agnastus lcevigatus, A fallax, A Nathorsti, Hyo lithus tenuistriatus, Acrothele coriacea, Protospongia fenest? ata, äfven föreko m m a tillsarn mans med Paradoxides Forchha rn meri D e n n a öfversta del är måhän d a snarast att sam m an ställa med Hyol ithuskal k e n vid A nd rarum och den h o n o m närmast omgifvan d e skifl'ern, hvilka j ag ansett m i g böra h änföra till zonen m e d Paradoxides Forchhammeri Vid Krekling synas de m era på p etrografiska än p aleontologiska grun d er hänförts till etagen l c Etagen l d, som u tgöres af skiffer m e d grått streck, i n n eh åller en stor m ängd af de försten ingar, s o m vi d Andrarum och andra s venska fy ndorter utmärk a zonen m e d Para doxides Fo r chh a mm eri i h en n e s typiska form Den öfre d e l a f denna zon eller, o m m an så vill, den särskilda yngre zon som i Sverige betecknats som»l agren med Agnastus lmvi,qatus», synes ej vara rep resenterad v i d Krekling Väl u ppträder der Ag n ostus l mv ig a t u s, men h an förekommer red a n långt n e d och träffas äfven i Sverige redan i den ty piska delen af zonen med Para doxides Fvrchha m m e r i D e arter, som i Sverige äro helt och hållet i n skränk t a till d e n n a öfversta d el af Parad oxi deslagren, såsom Li o stracus costatus ANG, Selenopleum? s t e n o m e t op a ANG Leperditia p ri m o rdi a lis L INRS, h a fva d eremot ej blifvit u ppgifn a från Krekli ng A n m ärkni ngsvärdt är, att J e n orska Parad oxideslagren visa så många anal ogier med d e skånska Norge eger, oaktadt det j e rnförelsevi s sto ra a fståndet, motsvarigheter till flera vid A n d raru m fö rek o m m a n d e afdelni ngar, som ej blifvit fu nna i Sverige n orr om Skåne, såsom lagren m ed O le ne l lus Kjerulfi och Pa r a doxi des Davidis I England h afva d e Parad oxi desföran d e lagren en stor utveckli ng Till m äk tig heten äro de, såsom i all m än h et fallet är m e d de engelska paleozoiska lagren, m ång faldigt öfverl ägsn a d e svenska, och gen om H ICKS' n itiska och framgångsri k a arbeten har det visat sig, att d e liksom ll e sven ska k u n n a förd elas på e n ru ängd afd elninga r Beklagligen finn as af de flesta engelska artern a end ast mycket otillfredsstäl l a n d e figurer, hvilket till e n d el beror d e rpå att origin alen i allmänhet äro mer eller m i n d re för v ri d n a I följ d h äraf möter det, i b ri st på j emförelsernaterial, stora svårigh eter att i d entifiera de svenska och engelska artern a och således äfven att på grund af förste ningarne draga p aralleler m ellan l agre n Hvad vissa af lagren b eträffar låter det sig dock såsom Professor ToRELL påpekat, med temlig säkerh et göra At d c lager, i hvilka Para dnxides och samti da slägten först träffades, gaf man i England n amnet >>Men evi an Group>> efter det ställe der d e up p täcktes (St D a vids, på latin Menevia) Senar e fann man an aloga faunor, ehuru till största delen med andra arter, i d e und erliggand e lagren, h vilka sedan garnmalt b urit namnet»longmynd Group» o

44 JEMFÖREL S E MED AND B A P A RADO X IDE 5FÖRANDE AFLAGRINGAR Det skulle dä kunnat synas läm pligt att flytta gränsen mellan Menevian och Longrny n d till basen a f d e Paradoxidesförande lagren, men d e engel s k a geologerna h afva h i ttills föredragit att i detta fal l lägga d e p e trografiska k araktererna till hufvudsaklig gru n d för indelninge n D e n fullständigaste öfversigt ö fver de olika afdelningarn e i n o m Mene vian och Longmynd och de fau n or som utm ärka dem erhålles i den tabell, som HrcKS lenm at ö fver försteningarn es utbredning i de kambriska lagren vi d St Davi ds 1) De af h o n o m uppstäida afd e l ningarne äro följ and e : D a r k g r e y a n d b l a c k fl a g s,» M e n e v i a n» Upper (san dston e a n d s h ales ), 1 00 feet Protospongia fenestrata SALT, Agnastus scutalis SAL T, Lingulella Jerruginea S A L T, Obolella sa,qittalis SALT och åtskilliga andra b ra c h i opod er Mid dle (black flags ), 35 0 feet Protospongia fenestrata, Microdiscus punctatus SALT, «Conocoryphe coronata BARR >>, Paradoxides Davidis S u T, Anopolenus Salteri HrcKs och Henrici SALT, Erinnys venulosa SALT, Holocephalina primord ialis SALT, Ag nostus Eskriggii HICKS och scutalis SALT m fl, åtskilliga brachiopoder och ptero p o d er Lower (grey fiags ), 300 feet Protospongia fenestrata, Microdiscus punctatus, Co nocoryphe applanata SALT, Pm adoxides Hicksii, Agnosti, brachiopod er, pterop o der o s v P u r p l e, G r e y a n d G r e e n R o c k s ( L o n g m y n d G r o u p) Grey rocks, 1 50 feet Conoc01 yphe bufo HICKS, Paradoxides aurora SALT, Agnastus cambrensis HrcKs etc Grey, p u rple, an d red rock, 1 5 00 feet Co nocoryphe solvensis HICKS, Paradoxides Hark nessi HICKS, A,q nostus cambrensis HicKs etc Y ell owish sandsto n e, 1 5 0 feet Protospongia fenestrata, Microdiscus sculptus HicKs, Conoco1 yphe Lyelli HICKS, Paradoxides Harknessi, Plutania Sedgwicki SALT, Agnastus cambrensis etc Purple sand stones, 1 000 feet Inga försteningar Red fshales, 50 feet L eperditia cambrensis HicKs, Lingulella je1oruginea SALT och przmwva HICKS Green flags, 4 6 0 feet I nga försteningar Conglomerates, 60 feet I nga försteni ngar Af de för de oli k a a fdelningarne karakteristiska försteni ngarne har j ag h är blott upp tagit d e vigtigare Bland d e ö friga äro m änga af en mycket tvifvelaktig natur eller åtm insto n e ej tillräckligt k arakteriserade ; andra gen on1gä åtskilliga afdeln ingar o s v Trilobitfaunan i Menevian Grou p tyd er på samtidighet med den mellersta hufvud z onen vid Andrar u m, eller zonen med Paradoxides Tessini, tagen i vidsträcktaste be m ärkelse L o wer Menevian, der Paradoxides Hicksii föreko m m er, är att j emföra med 1 ) H A RK N E S S & HICKS, O n t h e A n cie n t Roch s o f t h e S t D a v i d ' s Pro m o ntory, S o u t h Wa l e s, a n d t h e i r F o s sil C o nt e n t s, Q u a r t J o u r n G e o l S o c, vol XX VII, 1 8 7 1, sid 3 9 6, 3 9 7

JEMFÖRELSE M E D AN DRA l'aradoxide SFÖRAN D E AFLAGRIN GAR 45 de lägre, d o ck antagligen ej de aldra lägsta, d elarue af denna zon, hvilka äfven vid Andrarum i n n e h ålla sam m a art Middle Men evian åter är att s a m m anstä lla m e d skif fern med Pa r a d ox i d es Davidis och m åhända an dra h ögre d elar af zonen med Pm a doxides Tessini Upper Men evian h ar så godt s o m inga egendomliga försteningar ; d ess faun a skilj e r sig från den i Middle Menevian nästan blott gen om frånva ron af en stor del af den senares former Till zonen med Pa radoxides Fo r chh a m m e ri med d ess många egen d o ml iga trilobiter, A nom o c a re, Dolichom etopus m fl, kan i England ingen säker m o tsvarighet uppvisas Anmärkas bör d o ck att slägtet Centrop leura A N G (Anopolenus S A L T E R), h vilket i Sverige blott är kändt från zonen med Pa ra doxi d es Fo rchhamn1 eri, i England uppträd er i Mi d d l e Menevi an Af d e lager, s o m HICKS h änfört till Longmyn d Gro up, torde d e n öfversta afdel ninge n, Grey Rocks)>, äfven motsvara någon del af zonen med Par a d oxi d es Tessini Pa r a d oxid e s aur01 a synes knapp ast v a ra annat än en varietet af Pa r a d o x ide s Hicksii, och Co n o c o r'yphe bttfo är m åhän d a i d entisk med C Dalrnani D e lägsta trilobitförand e lagre n,» Grey, p u rple, an d red r o c b och»yellowish san dstone», k u n n a för n ärvarande icke p arallelisera s m e d några vissa svenska lager I afseende p å fau norna, o m hvilka man d ock får en mycket ofu llständig kännedom geno m d e beskrifningar och figurer, s o m hittills p ubli cerats, tor d e d e mera närrna sig till zonen med Paradoxides Te ss in i än till n ågon an n an svensk zon Mången tord e anse d et som ett a priori ori mligt antagan de, att zonen med Paradoxides Tessini, hvars m äktighet af TuLLBERG vi d An d raru m beräknas till o m k ring 607 0 fot skulle kunna m otsvara en hel seri e af ett par tusen fots mäktighet Emellerti d är det ett o bestridligt faktu m, att den flera tusen fot m äktiga Lingulaskiffern med alla sina afdelningar fullstän d i gt m o tsvaras af den svenska Olenu sskiffe m, hvars mäktighet vid Andrarum af T ullberg uppskattas til l o mkring 7 0 fot och p å d e flesta andra svenska l okaler är bet y dligt min d re Till berg a rtens b eskaffenhet påminner HrcKs'»yellowish sandstone med Plutonia, Co n o c o ryp h e Lyelli etc n ågot o m «gråvackeskifl'erm med Olenellus, men faunan visar ingen öfverens stämm else De lägsta afdelningal'lle af Longmynd Group kun n a än nu min d re än de närmast öfverliggand e paral leli seras med n ågra vissa lager i Sverige Gissningsvis skulle m an p å grund af l äget och bergarternas beskaffenhet k u n n a antaga, att de äro delvis eqvivalenta m e d Sveriges kambriska sandstenar B ö h mens Paradoxidesförande l ager, B ARRANDEs etage C, äro att samman ställa med den svenska zonen med Pa ra d a eid es Tessini, tagen i vidsträckt bemärkelse Etagen C uppträder i Böhmen på två skild a områden, af B A RRANDE benämnda»bande d e Ginetz» och >>bande de Skrey Han anser bildni ngarne på d essa bägge områden eqvivalenta med hvarand ra D å de ligga så n ära h varandra, s ynas dock d e ej så alldeles obetyd liga skilj aktigheterna i afseende på fau n a n sn arare häntyda på n ågon olikhet i åld er Dessa skilj aktigheter äro dock ej större än att m an i alla h än delser kan a n se h el a etagen C h ärstamm a från den ti d, under hvilken den svenska zonen med Par a d o xid e s Tessini bildades O aktadt den stora analogien i faun ornas allmänna karakter finnes d o ck knappt mer än en enda art, Agnastus r ex, s o m med fu ll säkerhet är gemensam för Sveriges och B ö h rn en s Paradoxideslager Flera andra svenska arter stå emellertid mycket nära b ö hmiska Så äro Paradoxides Te ssini och P Hicksii mycket n ära bet

46 JEMFÖREI, S E MED ANDRA PARADOXIDE SFÖHANDE AFLAGHINGAR slägta d e med P bohernicus BoECK och P spinosus B oe C K, och Agnostus cicer och A nudus, varr med A bibullatus BARR och den typiska formen a f A nuclus Till de svenska zon ern a med Olenellus Kjeru lfi och Pa rarlo:rides Forchhammeri kunna inga mot svarigheter uppvisas i Böhmen I Norra Am erika up pträda p å m ånga ställen aflagri nga r, som motsvara d e sven ska Paradoxid eslagren Deras i n bördes förh ålland e är än n u n ästa n helt och hållet outredt, och af amerik anska författare h a fva d e beskrifvits under en m än gd olika namn Så bil d a d e EM :TONs sitt tak oniska system af en del hithöran d e aflagri ngar j emte åtskilliga an d r a, dels yngre, rent u n dersiluriska, d els äldre I all m änhet brukar m a n i Amerika under benämningen Potsdamforrnationen eller Potsdarn sandsten en s a m m a n fatta åtskilliga af d e äldsta paleozoiska aflagringarna De typiska d elarn e af d enna formati o n, sådana de uppträda i staten N ewy ork, tord e ti llh öra basen af u n d ersiluriska systemet ; men dessuto m h ar m an äfven till denna formation räk n at lager, som m åste ligga l ångt ned i den kambriska serien Vissa Paradoxidesföran d e lager hafva af MATTHEw, LoGAN, DAwsoN m fl beteckn ats som St Johns eller Acadian Gro up Slutligen har BILLINGS för en del hith örande lager u p p tagit den engelska benämningen Menevian Group I an dra upplagan af sin geologi delar DANA Primordial or Cambrian Period» i två afdelningar, en äldre,»acadian Epoch», o c h en yngre, >>Potsdam Epoch» 1) Till d en förra räknas St Joh n 's ell er Aca dian grou p i New B runswick och närmast liknande bildningar p å New Foundl and, i Massachusetts o s v, a l l a utm ärkta gen o m före komsten af sl ägtet Paradoxides Till»Potsdam Epoch» hänföras aflagrin gar, i hvilka sl!i gtet Paradoxides ej förekom mer, m en som i öfrigt äro hvaran dra h elt olika och tydligen tillhöra vidt skilda åldrar I Labrad or på n orra stranden af Straits of Belle Isle, på New Foundlan d, vid Troy i NewY ork, vid Georgi a i Vermont och vid Pioche i Nevad a förekomrn a sand stenar, skiffrar och kalkstenar, hvilkas m est utm ärkande k arakter är att d e i nnehålla arter af slägtet Olenellus, såsom O asaplwides EMMONS, O Th omsoni HALL, O vermon tanus HALL m fl Derjemte förekomma i dessa lager Conocoryphider, Microdiscus, Obo lella, o s v, men mga Paradoxider Af DANA, FoRD och an dra a merikanska författare anses dessa lager m e d Olenellus yngre än lagren med Pa m do xi de s Då inga pro filer fin n as, som gifva stöd åt d etta antagande, är det sannolikt, att förh ållandet i sjelfva verket är ett m otsatt Såsom ofvan påpekats, u ppträder nämligen slägtet Olenellus i Skandinavien öfverallt p å en lägre nivå än Pamdoxides Vi d Straits o f Belle Isle h vil a r ett lager med Olenellus på en sandsten med Sc olith u s linearis HALL, h vilken i sin ordning hvilar p å urberg Det Olenellusförande lagret p å detta ställe liknar s å ledes äfven i afseende på läge gråvackeskiffern>> med Olenellus Kjeru lfi vid And rarum Man torde derför ku nna anse den senare som ungefärligen eqvivalent m e d d e a meri kanska Olenellu slagre n, hvilka i sådant fall w åste afsöndras från Pots d amsandstenen och förläggas u n der Acadian group Blan d d e a meri kanska lager, i h v i lka slägtet Pamdoxides uppträder, är Acadian group i New Bru nswick rikast på försteni ngar, men dessa hafva hittills blifvit mycket 1) J D DANA, Manual o f G e olo gy, S e c o u d Editio n, 1 8 75, sid 1 6 3

JEMFÖRELSE MED ANDRA P ARADOXIDESFÖRANDE AFLAGRINGAR 47 k n apph ändigt bearbetade Sn arast synas d essa och de flesta andra amerikanska lager med Paradoxides kun n a sa m m anställas med den sven s k a zonen med Pam doxides Tessini Något yngre äro m åhända de lager med Pamdoxides, Anopolenus, Selenopleura etc, s o m förekomma p å New Fou n d lan d o c h af BILLINGS 1 ) h änförts till Menevian gro u p 1 ) E B r L LINGS, GeologicaJ S u rvey o f C a n ada, Pab ozoic F o s s i l s, V o l I I, Part I, 1 8 74, sid 6 9 o ff

T i l l ä g g F ö religgande afhandling, till hvilke n m an uskriptet redan för n ära två år sedan inlem nades, har af åtskilliga skäl först nu k u n n at till trycket befordras Då emellertid efter författarens u n d er h östen år 1 8 8 1 timade frånfälle några nya i akttagelser blifvit gj orda beträffa n d e P a radoxi deslagrens zonindelning o ch geografiska utbredning inom vårt land, m å nedan ståe n d e m e d anledning h äraf tilläggas : Sid 40 I O stergötland h ar NATHORST vid stranden af Roxen i närh eten af Berg träffat e n m ängd lösa block af gröngrå skiffer och kalksten med Pa mdoxides Tessini BRONGN, Ellipsocephalus s p, Acr othele granulata L INRS samt m öjligen 11fven Pamdoxides ölandicus SJÖGR Blockens mängd utvisar säkert, att det fasta l agret är eller varit an stående n ågonstädes i n ärh eten Sid 4 1 L agringsförh ållan den a mellan zonerna med Paradoxides ölandicus och Paradoxides Tessini på Ö land h ar af NATHORS'l' och DAMES sed ermera blifvit utredd, i d e t att de kunn at konstatera, att d e n förra är äldre än den senare (Jemför NATHORS'l' i Geol Fören Förh, Bd 5, s i d 6 1 9) Sid 4 1 I n o rra Jemtland h ar S venonius flerestäd es uppdagat förekornsten af Paradoxidesförand e l ager På de flesta ställen a, såsom vid Hillsand och Vedj eön i Ström s socken samt vid Fallåns utlopp i Flåsj ön, Alan äs socken, är endast z o n e n m e d Paradoxides Porchhamm eri iakttagen ; vid Kopparrökh ällarne, Al anäs socken, d eremot wnen m ed Pamdoxides Tessini De på dessa stäl len observerad e foshilen äro, vid Hill san d : Paradoxides Forchhamrneri AN G, Selenopleura bracl ymetopa ANG, A,qnostus glandi fo nnis ANG, A br evifrons A N G, A nudus BEYH var m fl Vid Vedjeön : Paradoxides Forchhammeri, Ano morare li nbaturn ANG (pygi d i u m ), Agnostus brev frons ANG, A Natlwrsti BRö GGER, Orthis s p (cfr exporrecta LINRS) V i d Fallåns utlopp i Flåsj ön : dels kalk m e d Paradoxides Forchhammeri och Liostracus microphth almus AN G sp (py gid i u m ), dels i äldre lager Agnastus Natlwrsti BRöGGEH Vid Kop parrökhällarne i Alan äs socken : un derst Paradoxides Tessini och Agnastus parvifrons ANG, h ögre u p p Agnastus parvifr on o c h A Nathorsti Sid 4 1 l Angerm anland har S v ENONIUS fu nnit zonen m ed Paradoxides Forch hamrneri på tven ne nya lokaler, nemligen dels vid H ögn äsån öster om V Tåsj ö n, d els vid Sj ougdelfvens utlopp i elen senare På förra stället träffades endast Paradateides Forchhammer i, på det senare (j emför S v E N O NJUs i Geol Fören Förh, B d 5, sid 4 9 1 ) j e mte densamma äfven Selenopleura brachym etopa o c h Agnastus nudus BEYR, var margi natus BRöGGJm Sid 42 I N or ge har nu äfven?:on en med Paradoxides ölandicus STÖGR blifvit p åvisad af B R Ö GGER (Geol Fören Förh, Bd 6, sid 1 43 ) Geologiska Byrån d e n l Mars 1 8 8 3

Ta fl! f c 9 8 W E1lebrn del

Tutl a n I Paradoxides Tessini BRoN(iNIART, p 1 0 Fig l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 F r a g m e n t af h u fv u d o c h th o r a x, s k a le t d e l v i s bib e h ål l e t, utan skal H u fv u d e t s m e d e l s kö l d, u t a n s k a l " m e d u n d a n t a g af ett p H r s m å b i t a r Hy p o st o m, utan s k al 1 3 skal bibe h åll et u t o m Pygidium, u t a n s ka l 14 1 5 H u fv u d ets medelsköld F r a g m e n t af thorax och pygi d i u m (högra s i d a n oty d l i g, e m e d a n ett a n nat fö re m ål p å e n fläck Paradoxides Davidis SALTER, p 1 1 S G U De und1'< Pa ra doxideslagun vid A n d1 m um legat öfvel') 7

Taflan Il Paradoxides D avidis SALT ER, p I l I<i g 1 2 3 4 5 6 7 s 9 H u fv u tl ets m e d e l s k ö l d, o ful l s t ä n d i g H y p o s to m A ftryck a f en del af ett t h o r a k a l s e g rn e n t, so m s y n e s ha fv a t i l l h ö rt m i d t e n a f t h o rax ; skulptur Del a f ett t h o r a k a l s e g m e n t, antagligen från mit! ten a f thora x E t t a f d c s i s t a t h o ra k alsegme n t e n, v i s a r aftry c k af fo dret å p l e u r a u Pygitl i u m, u t a n d c sv ärdform iga b i h a n g e n ", m e d proxi mala d e l e n af d e s v ärdfo rmiga b i h a n g e n Fra gm e n t a f pygidiet och d e s s s värdformiga bih a n g Fragm e n t a f p y g i d i e t s svärdfo r m iga b i h a n g och det s i s t a thora k al s e g m e ntets p l e u r o r nsar s k alets

Svenges Geologiska Undersöknine 'l'afll,, H, / 6 C entraltryckenet, Stockholm

Tafl III 1 f 6 5 3 7 9 10 /1 u 16 1:l 13 f? 17 "\VEBe1rnt de1 CentralTryckeriet, Stockholm

Taftau III Paradoxides Hicksii SALTER, p J 4 Fig l 2 ö 4 5 H u fv u d ets m e d e ls k ö l d F r a gm e n t af t v å t h o r a kalsegment Pygi d i u m j e m t e b a k r e delen af t h o r ax, sed d a frå n u n d re sidan Py gidiu m H u fv t1 d s k ö l d a f u n g t e x e m p l a r P aradoxides brachyrrhachis Fig 6 7 8 9 10 n s p, p l ti H u fv u d e t s m ed e l s k ö l d Frngm e n t a f h u fv u d s k öld o c h thora x O f u l l s t ä n d i gt al'try c k a f pygidium j e m t e de sista thorakalsegmente n Pygi d i u m, s ön d rigt i k a n t e n Paradoxides s p i n d e t, p 1 8 Fig 11 Pygid i u m, r e k t a n gu l ä rt OlenellUS Kjerulfi LINNARS SON, p ti Fig 1 2 13 14 15 16 17 H u fv u d e t s m e d e l s k ö l d J) )j A ftry c k af d e n e n a k i n d e n T h o ra k a l s e g m e n t, o f u l lstän d igt F ragm e n t a f t h o r a x

Taflan IV Ellipsocephalus Nordenskiöldi n s p, p 20 F i g l 2 H u fv u d ets m ed e l s k ö l d, och en d e l a f thora x H u fv u d ets m e d elskö l d, s i d a fårorn a p å p a n n a n äro n ågot fö r s k ar p t m a r k e ra d e Arionellus primrevus BRÖGGER, p 2 1 Fig 3 a H u fv a d e t s m e d e l s k ö l d, frå n gl i m m erha ltig s a n d s t e n, n at u rlig storl e k 3 b S a m m a s o m 3 a, fö rstora d 4 H u fv u d sköld från»gråva c k e s k i ffe r n >>, dess s a m m anh örigh e t m e d d e n n a a r t ä r e J fullt s k e r (j e m fö i p 22) Liostracus Linnarssoni BRÖGGER, p 23 Fig 5 H u fv u d ets m e de l s k ö l d, 6 7 8 9 10 11 d u b b e l n a t u rlig storl e k H H H u fv u d ets m e d e l s k ö l d och en del af t h o r a x, fö rstora d e Py g i d imn, frå n skiffe r n m e d Agn a s t u s r e x, frå n s k i ffern m e d Micro d i s c u s s c a n i c u s Conocoryphe requalis Fig 1 2 1 3 14 1 5 n sp, p 25 H u fv u d ets m e d e ls k ö l d, m e d gra n uleri n g utan, med Harpides breviceps ANGELIN, p 27 Fig 1 6 a 1 6 b H u fv u ds k ö l d, n a t u r l i g storl e k H a l fva h u fv u d s k ö l d e n fö r s t o rad Microdiscus scanicus Fig 1 7 18 n sp, p 29 H u fvu d s k ö l d, fö rsto rad Pygi d i u m, f'örs t o r a d t Microdiscus eucentrus n s p, p 30 Fig 19 20 H u fv u d s k ö l d, fö rstorad Pygid i u m, fö rstoradt Hyolithus Fig 2 1 2 3 F i g 2 4 sp indet, p 34 F rån skiffern med M i crodiscus scani c u s Spicu l a e Protospongia renestrata SALTER, p : 5

Tafl!V: s 6 7 j_ 8 A '/, 11 l 16"' 1_, 17 9 10 13 15 18 (} W EBehm Jel Centra11'ryckenet, Stockhaim

Af Sveriges Geologiska Unders ökning äro hittills utgifn a Ser A Kartblad med beskrifningar a) i skalan l : 50000 : l_ Westerås, 2 Arboga, 3 Skultuna, 4 S ö d e rtelge, 5 Eski lstuna, 6 S t o ckholm, 7 Enköping, 8 F ån ö, 9 Säfstaholm, 10 Angsö, 1 1 K ö p i ng, 12 Hellefo rs, 13 Lindholm, 1 4 L i n d s bro, 15 Skattman s ö, 1 6 S igtuna, 17 Malmkö ping, 1 8 Strengnäs, 19 R am nä s, 20 Wårg å r d a, 21 Ulricehamn, 2 2 Eriksberg, 2 3 Nyköping, 2 4 Tär a, 2 5 Sämsholm 2 6 Sala, 2 7 Rånäs, 2 8 B o r å s, 2 9 Leufsta, 30 Eggegr u n d, 3 1 Upsala, 3 2 Örbyhus, 3 3 S v enlj unga, 3 4 A m å l, 3 5 B al d e rsnäs, 3 6 W i n g e rshamn, 3 7 Upperud, 3 8 D e geberg, 3 9 R å d anefor s, 40 Wenersborg, 4 1 W i s k afors,! 2 E n gelsberg, 4 3 S alsta, 4 4 Rydb ohol m, 4 5 H ö rningsholm, 4 6 R i d darhyttan, 47 Lind e, 48 Ö re b r o, 4 9 Segers j ö, 50 Arsta, 5 1 Nyn ä s, 5 2 T r o s a, 5 3 Bj örksund, 5 4 R i s e b e rga, 5 5 Latorp, 5 6 Nora, 57 S t afsj ö, 5 8 & 5 9 S a n d h am n & Tärnskär, 6 0 Båstad, 6 1 H e s sleholm, 6 2 Claestorp fl 3 Brefven, 6 4 Gottenvik, 6 5 & 6 6 L andsort & Käl l s k ä r e n, 6 7 Herrevadskloster, 6 8 Linderöd, 6 9 Hj ulsj ö, 70 T j ällm o, 7 1 Norrköp ing, 7 2 M ö j a, 7 3 Gustafs b e rg, 7 4 Helsingborg, 7 5 Lan dskrona, 7 6 E n gelholm, 7 7 & 7 8 Kullen o c h H öganäs, 7 9 Norsholm, 80 & 8 1 D a l a r ö o ch Utö, 8 2 Finsp ång, 8 3 Vretaklo ster, 8 5 Kristianstad och 8 6 Öve dskloster Pris för kartbladen N :o 31), 36, 65 & 66 och 72 med beskrifningar 34, 38, 5 1, 53 och 58 & 59 alla öfriga blad b) i skalan l : 200000 : l Huseby, 2 L j u n gby, 3 V e x i ö, 4 L e s s e b o, o ch 5 Ö l m e s t a d l,uo kr 1, 5 0 kr 2,00 kr Pris f ö r hvarje karthlad m e d beskrifning 1, 50 kr Ser B a) b) Öfversigtskartor l 2 Bl a d i n d elning för det geologiska kartverket, j emte t e ckenskema Pris 0, 5 0 kr Karta öfver Glaciallerans utbre dni n g i n o m s ö d r a d e l e n af S verige E lwmann, A 3 Karta öfver b e rgarterna p å ö s tra D al Spe cialkartor med b e skrifningar l Geolo gisk alf och h ö j dkar t a ö f v e r Skala l : 200000 1 8 70 Skala Pris 1, 5 0 kr Sk ottorps och D ö m m e storps inegor 2 Matj ords o ch alfk arta öfver S k o ttorps inegor S k a l a l : 4000 Skala l l : 1 000000 1 863 Pris 2 kr 20000 Pris för l & 2 med beskrifning 2 kr S er C Afh andlingar och uppsatser l E R D MANN, A B i drag till k ä n n e d om e n Pris 8 kr 2 :3 o m Sveriges qv artära bildni ngar, text o c h atlas m e d 1 4 kart o r 1 868 Stor 8 : o A E x p o s e d e s formations q u aternai r e s d e l a S n e d e, t e x t e a c c o m p a g n e d ' u n a t l n s E dition ab n3ge e pour l ' etranger 1 868 Stor 8:o Pris 8 kr E RDMANN, E Be skrifni n g öfver Skån e s stenko lsföran d e formation, m e d karta o c h 4 taflor 1 8 7 2 4 : o N e d s att pris 4 kr ERDMANN, 4 ERDMANN, E 8amma arbete åtföl j dt af e n r e s u m e p å f r a n s k a Pris 5 kr 5 BÖRT Z E L L, A B e skr i fn i n g öfver B e sierechsteins kromolitografi o ch litotypografi 1872 4:o Pris 1, 5 0 k r 6 TÖRNEB OHM, A E Ge ognostisk p ro fi l ö f v e r d e n ska n d i n av i s k a fj ellryggen m ellan Ö s t e r s u n d o c h Levanger, 1 8 72 8:o Pri s 0, 5 0 k r 7 GUMJE L I U S O B i drag t i l l k ä n n e d o m e n o m Sveriges errati ska b ildningar, s am l å g e o l k a r t b l a d e t Ö r e b r o, m e d 4 t a fl o r 1871 8:o Pris 0, 7 5 kr 8 HUMM I L, D Öf versigt af d e geologi s k a förhållandena vi d Hallan d s å s, med 2 t aflor 1 872 8:o Pris 0, 7 5 kr 9 TÖRNEBOHJioi, A E Ueber d i e Geog n o s i e d e r Schw e d i s ch e n Hochgebirge, mit einer K arte 1 8 73 8:o Pris 1, 5 0 kr 10 LINNAR S S O N, J G O O m några f ö r s t e n i n gar från Sveriges o ch Norges p r i m o rdialzon, med l tafla 1873 8:o P r i s 0, 2 5 k r Om mellersta Sveriges glacial a b i l d n i n g ar I Om krosstensgrus, m e d 3 tafior 1 874 8 : o Pris 0, 7 5 I l GUMJE L I U S, O kr (Se N:o 16) 1 2 HUJII M I;; L, D O m rul l sten sbildningar, m e d 2 taflor 1 874 8 :o P r i s 0, 7 5 kr 1 3 GUMJELIU S, O Om m a l m l agrens å l d e rsfölj d och d e r a s använ d a n d e s å s o m l e d l ager, m e d l karta 1 8 7: 3 8 : o Pris 1, 5 0 kr 14 TÖRNEBOHM, A E Geono stisk b e sk rifning ö f v e r Persbergets grufvefält, med l k a r t a 1 8 7 5 4 : o N e d s att pris 3 kr 1 5 HUMMEL, D Om Sveriges lagrade urberg, j em f ö r d a m e d sydvestra Europas, m e d l karta 1875 S:o Pris 1, 5 0 k r 1 6 GUMJELIUS, O Om m ellersta Sveriges glaciala b i l d n i n g a r II O m rullstensgrus, m e d l karta 1876 8 : o Pri s 0, 7 5 kr ( S e N: o I l ) 1 7 S A N T E S SON, H Kemiska b ergartsanalyser, s a m m a n s t ä i d a o ch b e ar b e t a d e G n e i s, h ä l l e fl i u tgneis ( " e u r i t " ) och häll eflinta 1 877 8:o Pris l kr 1 8 TORELL, O Undersökningar öfver i s tiden 1873 8 : o 1 9 NATHOR S T, G Om en cyk a d ekotte från d e n rätiska formati o n e n s lager vid T i n k a r p i Skåne 1 8 7 5 8 : o Pris 0, 5 0 kr Nya fyn d o rt e r för arktiska växtlemningar i Skåne 1 8 7 7 8:o Pris 0,50 kr 20 NATHORST, A G A 21 22 23 24 L I N N A R S S ON, G LINNA R S S ON, G Öfversigt af Neri k e s öfvergångsbildningar 1875 8:o Pri s 0, 7 5 kr 1877 8 : o P r i s 0, 7 5 k r Om faunan i lagren m e d Paradoxides ölan dicu s U n d e r d b e rättel s e o m m al mfyn digheter i n o m Norrb ottens l ä n, m e d bilagor o c h 5 k a 1 tor 1877 S a m m a b e rätte l s e m e d fransk r e s n m e Pris 5, 5 0 k r 4:o Pris 5 kr 2 5 S VF D MARK, E Hall e o ch H u n n e b e r g s trap p 1 878 8 : o P r i s 0, 7 5 kr 2 6 TORE L L, O On the e a u s e s of the glacial phenomena in the no rth e astern portion of No rth A m e rica, with a map 1 878 8:o Pris O, i\ 0 kr 2 7 NATH O R S T, A G O m floran i Sk ån e s k o lfö1 ande b ildningar I F loran v i d Bj uf F ö rsta Häftet, m e d 1 0 taflor 1878 4:o Pris 5 kr (Se N : i s 2 9 o ch 3 3 ) 2 8 LINNAR S S O N, G Om de p al reozoiska bildningarna vid Humlenäs m e d l karta 1878 8:o Pris 0,!\ 0 kr 2 9 NATHORS T, A G O m floran i Skånes kolförande bildningar II Floran vid Höganäs och Helsingborg, m e d 8 taflor 1 879 4:o Pris 3 kr ( S e N:is 2 7 o ch 33) S G U De undre paradoxideslagren vid Andrarum 8

30 TORE L L, O Sur l e s traces l e s plus anciennes de l'existence de l'homme en S n e d e 1876 8:o Pris 0, 5 0 kr 3 1 LINNAR S S ON, G Iakttagelser öfver d e grap tolitfö rande skiffrarue i Skåne, m e d l tafia 1879 8:o Pris 0, 7 5 kr 32 B L OMBERG, A L B och LIND ström, A Praktiskt geologiska un dersökningar inom Herj e dalen o ch Jemtl an d, med 2 k artor 1 8 79 8:o Pris l k r 3 3 NATHORS T, A G O m floran i S k å n e R k olförande bildningar I F l o r a n v i d Bjuf Andra häftet, med 8 t aflor 1 879 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 Pris 3 kr ( S e N : s 2 7 o ch 2 9 ) 4:o LIND S TRÖM, A Praktiskt geologi s k a iakttagelser u n der r e s o r p å Gotlan d, m e d l k arta och LINNAR S S O N G O m faun an i coron atuskalk e n m e d 3 t a fl o r 1879 8 : o P r i s l kr l t afl a 1879 8:o Pri s l kr NATHORST, A G O m S p i r a n gi u m och dess förekomst i Skånes k olförande bildningar, m e d 2 t aflor 1 8 79 B:o Pris 0, 7 5 L INNAR S S ON, G O m Gotlands graptoliter, med l t afla 1879 8:o Pris 0, 5 0 NATHORS T, A G Om de s v e n s k a u rb e rgens sekulära förvittring 1 8 80 8:o Pris 0, 5 0 NATHORST, G O m de äldre s a n dstens o ch skiffe rbildningarne vid Vettern 1 8 80 8:o Pris 0, 7 5 A Några iakttagel s e r öfver D al a r n e s grap tolitskiffrar 1 8 80 8:o Pris 0, 2 5 Om lagerfölj den i d e k ambris k a o c h siluriska afiagringarne v i d Röstånga, m e d en karta T Ö R N Q V T S T, Sv L E ONH T ULLBERG, S A 1 880 8 : o Pris 0,25 T ULLBERG, S A O m A g n astusarterna i de kambriska aflagringarne v i d Andrarum, med e n k arta o ch 2 t afior 1 8 8 0 4:o Pris 2,5 0 LINNARSON, G O m försteningarn a i d e svenska l agren m e d Feltura och Sphrerophthalmus, m e d 2 taflor 1 8 80 Pris 0, 7 5 kr NAT H O R S T, A G Om d e växtfö rande l a g r e n i Skånes kolförande bildningar och d e r a s plats i lagerfölj den 1 8 80 8 : o P r i s 0, 2 5 kr S VENONI U S, F R Om» S evegruppenj> i nordligaste Jemtland och Å n germanlan d, s amt d e s s förhållande till fossilförande lager 1 8 80 8:o Pris 0, 5 0 kr L I NNAR S S ON, G Graptolitskiffrar m e d Monograptus turriculatus vid Klubbudden nära Motala, m e d 2 taflor 1 8 8 1 S : o Pris O, 7 5 4 7 LUNDGREN, B 188 1 4:o Und e r s ö kningar öfver Molluskfaunan i S veriges äldre m e s o z oiska bildningar, m e d 6 taflor P r i s 2, 5 0 kr 48 TORELL, O O m S veriges vi gtigaste kristalliniska b ergslag o ch deras f ö rhållande till hvar a n d ra 1 8 8 2 B:o Pris 0,50 kr 4 9 S v E O N I U S, FR Till frågan o m f ö rhållan d e t mellan >Wemdal s qvartsiten och sil formationen inom södra delen af Jemtl a n d s län, med en karta 1882 8:o P r i s 0, 5 0 kr 50 T U L LBERG, S A Skånes graptoliter I Allmän öfversigt öfver de siluriska bildningarne i Skåne o c h j e mfö relse med ö friga kända s amti rl i g a aflagringar 1 882 4:o Pri s l kr 51 EICHSTÄD T, F Skånes b as alter mikroskopiskt undersökta o ch b e s k ri f n a, m e d e n karta och 2 tafior 1882 8:o P r i s l kr 8:o P r i s 0, 2 5 kr 5 2 D E GE ER, G Om en p o stglacial l an d s a n k n i n g i södra och m ell erst a Sverige 1882 Pris 0, 5 0 kr 5 3 TULLBERG, S A Forelöpande redogörelse f o r geologiska r e s o r på Öland 1 8 82 8:o Pris 3 kr 5 4 LINNARS SON, G D e undre p aradoxide slagren v i d Andrarum, m e d 4 taflor 1 883 4:o

Pris 3 kronor