Detaljplan för bostäder vid Sisjövägen

Detaljplan för bostäder vid Sisjövägen Komplettering till kulturmiljöunderlag Rapportens namn 1

Kulturmiljö och kulturhistoria Området består av ett norrsluttande, lövträdsbevuxet skogsparti. Det kan idag uppfattas som en orörd naturmark, men det har genomgått stora förändringar genom tiderna och har använts på olika sätt. I området finns lämningar från de senaste århundradena, men framför allt finns fornlämningar i form av fyra forntida boplatser. Dessa ligger dolda under markytan. Området under historisk tid Under medeltiden och framåt använde de som bodde på gårdarna i Askim skogs- och bergspartier för många olika ändamål. Man hade djuren på bete, fällde träd till ved och virke, samlade bär och fiskade och jagade. Dessa så kallade utmarker ägdes gemensamt och man hade inga gränser mellan grannarna Den närmsta gården till det aktuella skogsområdet, Knapegården, låg i dalgångskanten där Sisjö industri- och handelscentrum nu ligger. Knapegården var en av gårdarna i Askims by. Den äldsta skriftliga noteringen är från 1693. Gårdens namn kommer av beteckningen för en lågadlig man, en så kallad knape. Längre fram i tiden började man dela upp utmarkerna mellan olika gårdar och i samband med det satte man igång att markera gränserna för att de betande djuren inte skulle gå in på grannarnas mark. Ursprungligen byggdes många stängsel av träslanor, men i takt med att träd och virke blev allt mer värdefullt och det började bli brist på skog, övergick man till att bygga hägnaderna av sten. Inom detaljplanområdet finns rester av sådana gamla stengärdsgårdar. Under 1800-talet och i början av 1900-talet hade befolkningstillväxten i landet lett till att det blivit ont om odlingsmark. Det ledde till att man bröt upp ny mark även uppe i mindre bördiga skogsområden och odlade potatis och olika sädesslag på små åkerlappar. Inom området finns rester av sådana små åkerytor, men de är nu övervuxna och syns endast genom att marken är mera slät än i den omgivande skogen. Fornlämningar från brons- och järnålder Under bronsålder och järnålder, för omkring 2000 3700 år sedan, bodde människor i trakten och det är konstaterat att de också vistades inom detaljplanområdet i ett område vid Sisjöbäcken. På en platå öster om bäcken har man gjort fynd av keramik och flinta samt hittat en härd och en boplatsgrop (Askim 302/Objekt 1). Utifrån typen av keramik dateras lämningarna till bronsålder/järnålder. De mest spektakulära lämningarna från brons- och järnålderns människor i Göteborgstrakten är gravar, ofta i form av stora rösen. Mindre, flacka gravar, så kallade stensättningar finns också. Ibland är gravarna samlade i gravfält. Runt om i Askim finns flera sådana gravmonument, till exempel ett så kallat långröse på Käringefjället väster om området och ett annat stort röse vid Kobbehallsvägen. I närheten av Mikaelskyrkan ligger ett stort gravfält med närmare 80 stensättningar. Rester av delvis förstörda stensättningar finns också i området sydväst om Sisjövägen. När det gäller de platser där man bodde vet man betydligt mindre. I motsats till gravarna, som syns i markerna, har bosättningarna inte lämnat spår på ytan. För att hitta dem måste man gräva några decimeter ner under marken. På boplatserna hittar man bortglömda eller bortkastade saker, sådant som ingen hade tanke på att eftervärlden skulle intressera sig för. Det kan vara söndriga redskap, bitar av sönderslagna krukor eller annat avfall. Ofta hittar man också rester av nerbrunna eller övergivna hus där gropar i marken visar mönstret av var väggstolparna stått. Rester av eldstäder är också vanliga. Fornlämningar från yngre stenåldern Yngre stenåldern kallas den period som ligger cirka 3700 6000 år tillbaka i tiden. Under denna tid var klimatet varmare än idag. Skogen dominerades av ädellövskog, framför allt ek, alm, ask och lind. Havsnivån var betydligt högre än idag och låg på cirka 10 15 meter över havet. Göteborgsområdet var uppsplittrat på flera större öar och en mängd småöar. En bred fjord ledde då in från Frölunda mot Mölndal. Sisjövägen 2

På två ställen inom detaljplansområdet finns lämningar av boplatser med datering till yngre stenåldern. Den ena ligger på en platå väster om Sisjövägen (Askim 299/Objekt 2). Den är daterad till slutet av yngre stenåldern eller början av bronsåldern. Här har man konstaterat att det finns redskap, bland annat två ovanliga, så kallade flathuggna pilspetsar, och andra bearbetade flintor. Det finns även lämningar efter att man eldat och grävt i marken. Boplatsen ligger en bra bit upp i terrängen på cirka 30 35 meter över havet. Den kan därför vara av en annan typ än de vanliga strandboplatserna som oftast fungerade som mera tillfälligt utnyttjade platser. Några hundra meter längre åt sydväst har man tidigare hittat en skafthålsyxa med datering till samma tidsperiod. Dessa användes som arbetsyxor vid till exempel skogsröjning och den är ett tecken på att man rört sig runt i närområdet. Flera andra boplatser med fynd från såväl yngre som äldre stenålder finns i närområdena, till exempel utmed dalgångskanten öster om detaljplanområdet, där skrapor, pilspetsar och avslagsmaterial i flinta konstaterats. Den andra boplatsen från yngre stenåldern inom området ligger på en flack avsats vid nedre delen av Sisjöbäcken (Askim 301/Objekt 4) på omkring 20 meter över havet. Den är troligen från mellersta delen av yngre stenåldern och kan representera en kulturgrupp som kallas för gropkeramiker efter den typ av keramik som man använde. Man har vistats under kortare perioder i närheten av havet och har jagat och fiskat i omgivningarna, men har kanske haft sina hus på andra ställen. På platsen finns kvarlämnade bearbetade flintor av typer som är speciella för denna tid. Dessutom finns här rester av deras lägereldar. I Göteborgstrakten finns åtskilliga platser med boplatsrester från yngre stenåldern, men det speciella med den sistnämnda platsen är att alla fynd och lämningar ligger helt orörda, utan att någon har odlat marken. Ofta hittas stenåldersboplatser i åkrar där plöjningen har förstört de översta jordskikten och rört om lämningarna. Fornlämning från äldre stenåldern Under äldre stenåldern, en tid som ligger 6000 12000 år tillbaka, var Göteborgstrakten en innerskärgård. Havsnivån låg betydligt högre än i nutid, cirka 15 45 meter, och hela Fässbergsdalgången vid Sisjö industriområde var täckt av vatten. Under äldre stenåldern levde man som jägare och fiskare i ett mycket glest befolkat landskap. Man har uppskattat att det i hela Göteborgsområdet endast fanns en eller ett par familjer. De var inte fast bosatta på ett ställe utan rörde sig runt och slog läger kortare tider i samband med att man utnyttjade årstidsbundna jakt- och fiskemöjligheter. Vissa tider fiskade man, andra tider samlade man ägg, bär och nötter eller jagade villebråd av olika slag. I kanten av Fässbergsdalgången har man tidigare undersökt boplatser från mellersta delen av äldre stenåldern, bland annat i Balltorp och Eklanda. De har hittats cirka 1,5 meter under tjocka lager av lera och grus. Denna typ av så kallade överlagrade boplatser är ovanliga sett i skandinaviskt perspektiv. På dessa platser har man tillvaratagit organiskt material, som ben, bearbetade trästycken, bark och hasselnötter, och dessutom redskap i flinta och restmaterial från bearbetning av flinta. I en grund svacka inom detaljplanområdet som skyddas av en låg åsrygg har man konstaterat boplatslämningar som bedöms vara cirka 7000 10000 år gamla (Askim 300/Objekt 3). Ytan ligger 20 35 meter över havet. Boplatsen låg vid havet vid en liten bukt som skyddades från stormarna från väster och nordväst av en utskjutande udde. Det som är speciellt är att platsen täckts av ett sandlager som kan härröra från tillfälliga översvämningar eller stormfloder vid den dåtida havsstranden. Under sanden finns eldstäder och flintredskap som ligger där helt ostörda. Det finns också rester av ett så kallat kulturlager som bildats när man slängt skräp och avfall omkring sig. I det fann man bland annat en kärnyxa och andra flintföremål. På andra sidan åsen finns ytterligare fynd av flintor med datering till äldre stenålder. Sisjövägen 3

Boplatsen tycks utgöra en unikt bevarad rest från människor som levde i trakten under äldre stenåldern. I jämförelse med de boplatser som överlagrades av ler- och gruslager under mellersta stenåldern har boplatsen än större potential. På dem hade havets vågor svallat runt lämningarna på ett sätt som gör att man inte kan se dem på sin ursprungliga plats. I det här fallet tycks en lugnare översandning ha ägt rum som har konserverat boendemiljön. Det är mycket sällsynt med ostörda rester från äldre stenåldern. Fornlämningarnas värde och konsekvenser för borttagande Området innehåller boplatslämningar som representerar människans närvaro där under de senaste 10000 åren. De har sitt ursprung i en tid när västkusten var befolkad av jägarsamhällen som var helt beroende av vad omgivningen erbjöd av villebråd och fisk för sin överlevnad. Stegvis började man komplettera jakten och fisket med odling och blev bofasta, men släppte fördenskull inte de viktiga näringskällor som havet och skogen erbjöd. Under brons- och järnåldern fanns en mindre bosättning vid Sisjöbäcken och området har därefter utnyttjats på olika sätt ända in i modern tid. Med denna rika historia speglar området hur föränderliga levnadsförhållandena och livets förutsättningar varit för människorna i regionen. Bosättningsspår av olika karaktär och ålder belyser kunskaperna om kampen för livsuppehållet, betydelsen av den omgivande miljön och visar vilka stora omställningar som krävts till följd av förändringar i klimat och miljö. Fornlämningarna ger möjlighet att förstå sammanhang i tid och rum mellan människa, miljö och klimat. Borttagandet av fornlämningarna innebär att man inte kan få den direkta upplevelsen av att platsen utnyttats för ett visst antal tusentals år sedan. Man skär också bort delar av ett större sammanhang i kulturlandskapet i stort. Borttagandet medför också att lämningarna definitivt förstörs, vilket betyder att den dokumentation och forskning som då görs inte kan upprepas eller utföras på ett annorlunda sätt. Säkerställa och informera kring de fornlämningar som inte kommer att påverkas av exploateringen I syfte att berika den framtida boendemiljön bör kunskaperna om kulturmiljön och stenåldersboplatserna finnas tillgängliga för de boende. Ett bra sätt skulle kunna vara att sätta upp skyltar på de platser som inte kommer att bebyggas. Där kan man ge en kortfattad information och beskriva havsnivåns läge och hur spåren kan tolkas. Då kunskaperna med tiden kan glömmas bort är det också viktigt att uppgifterna boplatserna och om deras läge sköts och förvaltas så att inga ianspråktaganden eller exploateringar av marken sker stegvis på grund av bristande kunskaper. Fornlämningarnas läge inom detaljplanområdet Boplatsernas utbredning har fastställts vid en avgränsande förundersökning hösten 2013. De har registrerats under benämningarna Askim 299, Askim 300, Askim 310 och Askim 302. Karta bifogas. Sisjövägen 4

2013-11-21 Gundela Lindman Litteratur Adrielsson, P. Klingberg, F. Beskrivning till jordartskartorna Kungsbacka NV och SV. Sveriges geologiska undersökning. Serie Ae. Nr 95 96. Uppsala 1989. Fångstfolk för 8000 år sedan om en grupp stenåldersboplatser i Göteborg. Arkeologi i Västsverige 3. Red. S. Andersson, J. Wigforss & S. Nancke-Krog. Göteborgs arkeologiska museum 1988. Fångstfolk och bönder. Om forntiden i Göteborg. Red. S. Andersson & U. Ragnesten. Göteborgs stadsmuseum 2005. Johansson, G. Mesolitiska, neolitiska och andra förhistoriska lämningar i Balltorp. Västergötland, Mölndals kommun, Mölndals stad, kompletterande slutundersökning av RAÄ 111 UV Väst Rapport 2000:16. Johansson, G. & Streiffert, J. En överlagrad boplats i Fässbergsdalen. UV Väst Rapport 2006:20. Nieminen, J. Ett välbevarat kulturlager med fynd och anläggningar från Sandarnakulturen. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:11. Nordqvist, B. 1998. Coastal Adaptions in the Mesolithic. A study of coastal sites with organisc remains from the Boreal and Early Atlantic periods. GOTARC. Gothenburg Archaeological Theses. No 13. Nordqvist. B. Boplats med bevarat organiskt material från sandarnaperioden samt lokal med spridda flintor från yngre stenålder. Arkeologiska resultat UV Väst rapport 1996:24. Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Red. M. Larsson och E. Olsson. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 23. Figurer Figur 1. Karta som visar fornlämningarnas avgränsningar. Askim 299 Boplats från yngre stenålder/äldre bronsålder Askim 300 Boplats från äldre stenåldern Askim 301 Boplats från gropkeramisk kultur under yngre stenåldern Askim 302 Boplats från brons-/järnålder Figur 2. En av stengärdsgårdarna i området. Figur 3. Vid Sisjöbäcken ligger en boplats från brons-/järnålder. Figur 4. Vid provschaktsgrävningarna har fornlämningarna avgränsats i terrängen. Figur 5. Matlagning under äldre stenåldern. Teckning: Anders Andersson. Riksantikvarieämbetet UV Väst. Sisjövägen 5

Askim 299 Askim 300 Askim 301 Askim 302 1:4 000 0 50 100 150 200 Meters Teckenförklaring Begränsning av fornlämning efter förundersökning

Figur 2 Sisjövägen 6