1 REMISSYTTRANDE Dnr L2011/3351 2012-02-29 Ert datum 2011-12-15 registrator@rural.ministry.se Remissyttrande om förslag till ny europeisk jordbrukspolitik Sveriges Nötköttsproducenter (SNP) har beretts tillfälle att till Landsbygdsdepartementet inkomma med synpunkter på kommissionens förslag till Jordbrukspolitik för perioden 2014-2019. I detta yttrande beskriver vi inledningsvis de internationella och nationella utmaningar som politiken måste bemöta. Därefter beskriver vi kortfattat vår bild av hur några av de viktigaste komponenterna i politiken bör användas. Slutligen presenterar vi våra ståndpunkter och synpunkter artikel för artikel. Även om frågor rörande tillämpningsförordningar och nationell implementering inte är nära förestående har vi i vissa fall, för att tydligare kunna förklara våra ståndpunkter till förslaget, valt att även beröra dessa aspekter. SNP:s övergripande inställning är att utformningen av jordbrukspolitiken i EU fram till år 2020 ska leda till hållbar produktion och en ökad konkurrenskraft. SNP anser att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bli mer marknadsinriktad. Insatser ska fokusera på stärkt konkurrenskraft genom ersättningar för kvalitetsarbete i produktionen och på tillhandahållande av kollektiva nyttigheter och en ökad kompensation för naturgivna nackdelar. Det skall vara lönsamt, enkelt och stimulerande att driva jordbruksföretag, därför måste det omfattande regelverket och dess tillämpning vara förutsägbart, långsiktigt och rättssäkert. Det ska vara lätt att göra rätt, och det ska vara attraktivare att aktivt bruka än att passivt förvalta mark och andra resurser. Svensk nötköttsproduktion är den verksamhet som tydligast arbetar på två marknader. I stora delar av landet är kött den livsmedelsprodukt som är möjlig att leverera till en betalande marknad. Köttdjuren är också den viktigaste producenten av öppet odlingslandskap, biologisk mångfald i form av hävdade betesmarker, och därmed attraktiva bygder att besöka, bebo och bedriva annan verksamhet i. I många skogs- och mellanbygder är träd eller träda de första alternativen till nötköttsproduktion. En allt större utmaning för den gemensamma jordbrukspolitiken blir att säkerställa medborgarnas tillgång till sunda och hållbart producerade livsmedel. När världens befolkning och köpkraft ökar kommer allt mer livsmedel att efterfrågas. I dag är nära hälften av den mat som konsumeras i Sverige importerad, detta är långsiktigt ett stort bekymmer för konsumenterna. Vi behöver ur ett säkerhetsperspektiv men även ur ett perspektiv av eget ansvarstagande för livsmedelsförsörjningen lita mer till svensk produktion och se till att den
2 potential som finns nyttjas. Idag finns 800 tusen hektar svensk jordbruksmark som inte nyttjas optimalt (enligt Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson). Detta som en effekt av hittillsvarande stödsystems ersättningar och skötselkrav i kombination med aspekter av svag lönsamhet och risker för det aktiva lantbruket. SNP anser att jordbrukspolitiken ska vara gemensam. Många av de globala och nationella utmaningar som vi står inför kräver gemensamma lösningar och insatser. En gemensam jordbrukspolitik är en grund för att konkurrensvillkor inte snedvrids mellan medlemsländerna och mellan produktionsgrenar. Likvärdiga villkor för svenska nötköttsföretag jämfört med nötköttsföretag i EU är centralt för att kunna konkurrera med nötkött från andra länder. Jordbrukspolitikens roll bör vara att skapa konkurrenskraft för en hållbar och växande produktion genom insatser för kollektiva nyttigheter, det kvalitetsarbete som görs i produktionen och kompensation till mindre gynnade områden. Investeringsstöd till system som ökar effektiviteten i produktionen och som bidrar till en god djurhälsa och arbetsmiljö samt minskade utsläpp och ökad energieffektivisering är viktiga för företagens omställning till en mer hållbar produktion och företagens strukturutveckling. Med en klok politik kan potentialen i svensk nötköttsproduktion utnyttjas fullt ut. Vi tror att det finns en stor potential med naturliga förutsättningar för att utöka befintlig nötköttsproduktion eller att starta ny. Om så blev fallet skulle hela Sverige vinna genom ökad biologisk mångfald, större möjlighet till sysselsättning på landsbygden även i andra verksamheter och god tillgång på ett ansvarsfullt producerat näringsriktigt livsmedel. Definitionen av betesmarker på EU-nivå ska enligt SNP:s mening ta hänsyn till svenska betesmarkers karaktär och inte diskvalificera traditionella svenska betesmarker. Det arbete som gjordes under 2011 i Landsbygdsdepartementets referensgrupp kring betesmarker ska tas tillvara. Internationella utmaningar för nötköttsproduktionen Den europeiska nötköttssektorn minskar för närvarande kraftigt. Inom europeiska producentnätverk uttalas för närvarande en stor oro för framtiden baserat på bristande lönsamhet och låg konkurrenskraft. Kommissionens prognos för 2011-2020 pekar på en fortsatt produktionsminskning på ungefär 4 %. Man bedömer också att importen till EU kommer att öka med 30 % och exporten att minska med 40 %. Tydliga signaler till Kommissionen har givits från den europeiska nötköttssektorn om att den framtida jordbrukspolitiken måste fokusera på en säker och långsiktig livsmedelsproduktion inom EU för att inte tappa ytterligare konkurrenskraft. Nationella utmaningar för nötköttsproduktionen Det finns en möjlighet för svensk nötköttsproduktion på den svenska marknaden. Av den totala svenska konsumtionen kommer ca 50 % från den svenska produktionen. Den svenska konsumenten efterfrågar gärna svenskt nötkött. Produktionen har sjunkit de senaste 10 åren genom att koantalet i landet har sjunkit. Främst har det varit mjölkkor men det senaste året har även antalet dikor sjunkit. Sämre lönsamhet och otydliga regler för betesmark har skapat en osäkerhet. SNP anser att den största utmaningen inom svensk nötköttsproduktion är att öka antalet kor med kalv. Med ett ökat antal dikor kan svenskt nötkött bli mer attraktivt på marknaden. Sveriges åtagande med hävd av 450 000 ha betesmark med dess värdefulla biologiska mångfald måste säkerställas genom tillgång till betande djur. Detta gynnar ett rikt odlingslandskap och en levande landsbygd. För detta krävs lönsamhet i nötköttsföretagen och konkurrenskraftiga villkor jämfört med nötköttsproduktionen i andra länder.
3 En framgångsrik jordbrukspolitik 2014 2019 SNP efterfrågar en jordbrukspolitik som gynnar aktiva jordbrukare och som kompenserar nötköttsföretagare för kollektiva nyttigheter i form av bl.a. miljö, djurskydd och sysselsättning på landsbygden som deras verksamhet skapar förutsättning för. Gårdsstödet bör ses som en ersättning för kvalitetsarbete inom jordbruket. En viktig del i detta sammanhang är tvärvillkoren. Ju mer avancerad produktion ett företag har desto fler tvärvillkor omfattas verksamheten av. Därmed ökar risken för sanktioner och stödavdrag. Dessa högre skötselkrav måste erkännas och kompenseras för. Nötköttsproducenter måste vidare kompenseras för den föreslagna utjämningen av tilläggsbeloppen, som annars kommer att leda till ett allvarligt intäktsbortfall. Eftersom direktstödet ska fungera som ett inkomststöd är det heller inte rimligt att dess storlek uteslutande baseras på växtodlingens omfattning. Vi förespråkar därför att de nya gårdsstödsregioner som ska upprättas i Sverige baseras på, förutom geografiska kriterier, även på verksamhetsknutna faktorer på gårdsnivå, såsom tvärvillkor eller jordbrukets sammansättning. Utgångspunkten bör vara att nuvarande nivå på tilläggsbeloppen behålls inom nötsektorn. Genom ett starkt investeringsstöd stimuleras jordbrukare att satsa i klimateffektiva och lönsamma nötköttsföretag. Vi ser även en stor potential att använda politikens andra pelare för att kompensera för, och därmed förbättra, djurhälsoarbetet inom lantbruket. Utgångspunkten bör vara att svenskt jordbruk inte ska diskrimineras på grund av de framsteg vi redan gjort inom detta område. Insatser i slättbygd Genom att i Sveriges slättbygder avsevärt öka miljöstöden för vall ökar förutsättningarna för biologisk mångfald. Genom ökad vallodling i slättbygd minskar även växtnäringsläckagen. En satsning på ökat vallstöd gynnar nötköttsproduktionen, vilket skapar förutsättningar för sysselsättning på landsbygden, även utanför de gröna näringarna. Insatser i skogs- och mellanbygd I Sveriges skogs- och mellanbygder krävs en politisk ändring för att gynna ett aktivt brukande av marken. Genom en minskning av gårdsstödet till förmån för LFA-stöd till vall och bete med skötselkrav minskar gårdsstödets kapitalisering i mark och arrendepriser. Därmed underlättas tillgången till mark, vilket idag är en trång sektor inom dessa områden. Med nya referensnivåer och utökade LFA-områden ökas effektiviteten i stödet varvid sektorns konkurrenskraft kan stärkas. Förordning om horisontella jordbruksfrågor (KOM(2011) 628 slutlig) Tvärvillkoren (artikel 91ff, bilaga II) SNP:s bedömning är att de ändringar som föreslås rörande tvärvillkor kan komma att ge en ökad börda och sanktionsrisk för djurhållande företag och det motsatta för företag med endast växtodling. Vi anser att gårdsstödens storlek bör spegla de krav som ställs på företagen och de åtgärder som därmed måste vidtas för att vara fullt stödberättigad (se våra kommentarer rörande direktstödsförordningen). Tvärvillkoren måste vara lättbegripliga och möjliga att kontrollera på ett rättssäkert sätt. Direktstödsförordningen (KOM(2011) 625 slutlig) Nationella tak (artikel 6, bilaga II) SNP kan acceptera kommissionens förslag till nationella tak för direktstöden. Det är dock viktigt att bevaka att takbeloppet för Sverige inte justeras ned i de fortskridande förhandlingarna till förmån för andra medlemsstaters jordbruk.
4 Aktiva jordbrukare (artikel 9) SNP välkomnar principen att rikta direktstöden endast till aktiva jordbrukare. Kommissionens förslag kommer dock leda till omfattande regelkrångel och bedöms därför inte som lämplig. I brist på lämpliga definitioner av aktiva jordbrukare föreslår vi istället en satsning på politikens andra pelare som med olika skötselkrav på ett aktivare sätt kan rikta stöden till aktiva jordbrukare. Stödkapning (artikel 11) Enligt våra beräkningar kommer ett fåtal nötköttsföretag att påverkas av denna artikel. För att öka konkurrenskraften inom svenskt jordbruk är det viktigt att de företag som önskar utöka verksamheten inte hindras av politiken. Vi vill därför att tillämpningen av denna artikel görs frivillig för medlemsstaterna eller att de olika beloppströsklarna höjs. Flexibilitet mellan pelarna (artikel 14 15) SNP välkomnar möjligheten att föra medel från pelare I till pelare II. För att komma till rätta med markkapitalisering i skogs- och mellanbygder bör gårdsstödet i region 4 och 5 samt i de delar av region 3 som har utpräglad skogs- och mellanbygdskaraktär sänkas till förmån för LFA-åtgärder med skötselkrav. Regional fördelning (artikel 20) Produktionsjordbruket i hela Sverige skulle förlora på en utjämning av gårdsstödet mellan Sveriges fem regioner. I norr genom ökade mark och arrendepriser och i söder genom fallande konkurrenskraft till följd av minskade intäkter. SNP anser att Sverige bör tillämpa en regional fördelning enligt en kombination av geografiska och icke-geografiska regioner. Artikel 20.1 beskriver hur medlemsstaten kan fördela stödrätter regional enligt objektiva och icke diskriminerande kriterier. SNP har fått information från andra produktionsgrenar som har undersökt möjligheten och fått det bekräftat av kommissionen att detta ska tolkas som att regionerna inte behöver konstrueras enligt enbart geografiska avgränsningar. Vi anser att det finns flera skäl för en regionindelning som baseras på både geografiska och icke-geografiska kriterier: - På grund av stora skillnader mellan olika landsdelar måste en delkomponent vid regionindelning fortfarande vara geografisk. - De verksamhetskrav som ställs på företag genom tvärvillkor och som ska uppfyllas för full stödutbetalning skiljer avsevärt mellan olika typer av driftsinriktning. - Om direktstödet ska fungera som ett effektivt inkomstsstöd och kunna skydda företag mot ökad prisvolatilitet är det inte acceptabelt att stödnivån baseras endast på växtodlingens omfattning. - För att säkerställa en framtida nötköttsproduktionen i Sverige måste nötsektorn kompenseras för den utjämning av tilläggsbeloppen som föreslås i artikel 22. Tilläggsbeloppen utgör i nuläget c:a 50 % av nötköttsföretagens gårdsstöd. I många fall finns inte marginaler i verksamheten för att hantera ett ekonomiskt bortfall i denna storleksordning. SNP anser att gårdsstödet i Sverige måste utformas så att nuvarande geografiska avgränsningar bevaras. För att inte äventyra konkurrenskraften i region 1 och 2, och för att inte förvärra problem med markkapitalisering i region 4 och 5 behålls grundbeloppen inom respektive region. För nuvarande region 3 förespråkar vi en uppdelning för att kunna hantera de olika problem som finns i slätt- respektive skogs- och mellanbygd. Vi föreslår vidare en överföring av medel från gårdsstödet i region 4 och 5 samt den del av region 3 som utgörs av skogs- och mellanbygd för att istället användas till åtgärder inom pelare II/LFA. De nuvarande tilläggsbeloppen används till att finansiera en nivåökning i de nyinrättade verksamhetsregionerna 1b 5b, som fastställs enligt något eller några av följande kriterier:
5 - Andelen tvärvillkor som är tillämpliga för verksamheten, eller - Djurhållning eller annan jordbruksaktivitet som minskar växtodlingens betydelse som del i företagets sammantagna jordbruksverksamhet. Genom denna konstruktion minskas kapitaliseringseffekterna av gårdsstödet. Tillvägagångssättet skulle även indirekt styra stödet mot aktiva jordbrukare och skapa en god förutsättning för sysselsättning på landsbygden. Stödrättsvärden (artikel 22) SNP ser mycket allvarligt på effekterna för sektorn av den föreslagna utjämningen av stödrätter. Vi hänvisar till våra synpunkter till artikel 20 för hur dessa problem måste avhjälpas. Grönt stöd (artikel 29 33) SNP delar ambitionen om att öka miljöfokus inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi tror dock inte att de nu föreslagna mekanismerna är lämpliga för detta syfte. Verklig miljönytta uppnås endast då produktiviteten upprätthålls. Så som det nuvarande förslaget är utformas kommer detta att gynna ett passivare brukande av jordbruksmarken, vilket endast kommer att flytta jordbrukets negativa miljöpåverkan utanför EU. Miljöfokus måste därför kombineras med ett tydligt företagarfokus. Istället för att införa en ny komponent i pelare I bör en större satsning göras på miljöstöden i pelare II. Om en förgröningskomponent i pelare I ändå blir fallet önskar vi att medlemsstater eller producenter med hög anslutning till miljöstöd i pelare II automatiskt ska kvalificera för denna komponent. Som beskrivet i vår position rörande artikel 20 anser vi att en utjämning av gårdsstödet mellan Sveriges fem regioner skulle missgynna produktionsjordbruket i hela Sverige. Därför bör ett eventuellt införande av grönt stöd konstrueras så att det inte inverkar på gårdsstödens totala värden i de olika regionerna (artikel 33.2-3). Det är vidare av mycket stor vikt att det gröna stödet i pelare I utformas så att det inte omöjliggör för miljöstöd i pelare II riktade mot vallodling och betesmarker. Stöd till områden med naturliga begränsningar (artikel 34 35) SNP kan för svenskt vidkommande inte se något behov att öka direktstödet i mindre gynnade områden. Dock anser SNP att ökad kompensation till områden med naturgivna nackdelar är av vikt, men med andra ersättningsformer än direktstöd. I dessa områden är i allmänhet markkapitalisering och inlåsningseffekter av nuvarande stödnivåer påtagliga. Dessa problem skulle förvärras om denna artikel tillämpades i Sverige. Stöd till unga jordbrukare (artikel 36 37) SNP stödjer ambitionen att ge en top-up till unga jordbrukare. Vi anser dock att förslaget bör breddas för att även möjliggöra ett femårigt stöd till företag som nyligen gjort stora investeringar eller utökat verksamheten. För att stödet ska ge incitament till målgruppen att satsa på jordbruk måste sannolikt de tillåtna stödnivåerna per företag revideras (ökas). Kopplade stöd (artikel 38) SNP anser att nya produktionskopplade stöd bör införas till nötköttsproduktionen. För att vara konkurrenskraftig gentemot andra medlemsländer i EU, där man talar kopplat stöd till dikor, ska Sveriges nötköttsföretag ges samma konkurrensförutsättningar. Ett kopplat stöd för diko med kalv är en bra och enkel motor för brukandet av mark i hela landet, samt
6 möjliggör tillväxt även i andra verksamheter. Det bidrar också till Sveriges åtagande om hävd av 450 000 ha betesmark som idag sköts till 80 % med nötkreatur. Ett stöd till diko med kalv skulle gynna tillväxten inom den självrekryterade köttdjursproduktionen. Enligt våra beräkningar utgör nötköttsproduktionens tilläggsbelopp i gårdsstödet 1 050 mkr. Vi anser att det är viktigt att dessa medel även framgent tillförs näringen genom att kopplas till denna typ av produktion. Vi anser att ett dikostöd vore ett framgångsrikt sätt att behålla medlen inom näringen och på så sätt upprätthålla den betade arealen och säkra användningen av de marker som inte kan brukas till direkt produktion av humanföda. Regelverket ger möjlighet att koppla 10 % av direktstöden vilket skulle innebära 3 500 kronor för 200 000 dikor med kalv. För att komma till rätta med underskott på proteinfoder och det europeiska jordbrukets höga beroende av importerad soja är vi även öppna för att undersöka vilka möjligheter ett kopplat stöd för proteingrödor skulle innebära för att komma till rätta med dessa problem. Förordningen om stöd för LBU (KOM (2011) 627 slutlig) Investeringsstöd (artikel 18, 46) SNP konstaterar att investeringsstödet inom nuvarande jordbrukspolitik har bidragit positivt till viljan att investera i och utveckla nötköttsproduktion och annan verksamhet på landsbygden. Det är viktigt att Sverige vid en senare implementering avsätter tillräckliga resurser för detta syfte. Vi bedömer de taknivåer som ges i bilaga I som rimliga. Miljöstöd (artikel 29) För att göra vallstödet attraktivare i slättbygd måste ersättningsnivåerna ökas kraftigt. Likaså gäller det för de betesmarker som finns i dessa områden. Den nya förordningen måste därför möjliggöra för ändrade beräkningsunderlag vid fastställande av stödet på nationell nivå. Ett nytt synsätt rörande markens alternativvärde, samt möjligheten att villkora stödet med skötselkrav i form av djurhållning bör övervägas. Nötkreatur betar 80 % av de 450 tusen hektar naturbetesmark Sverige åtagit sig att bevara och hävda. Sedan EU-inträdet -95 har ersättningarna höjts obetydligt samtidigt som kostnaderna för skötseln stigit kraftigt. Under en femårsperiod ändrades regelverket 13 gånger. För att dessa mål skall kunna uppfyllas måste regelverken vara långsiktiga och anpassade till de svenska betesmarkernas naturliga beskaffenhet. Vidare måste regelverket vara utformat så att det är lätt att göra rätt, det måste vara förutsägbart, och rättssäkert, sanktioner vara rimliga och ersättningarna höjas avsevärt. Svensk nötköttsproduktion är en förutsättning för uppfyllandet av miljömålet ett rikt odlingslandskap och bidrar positivt till miljömålet ett rikt växt- och djurliv. Ekologisk produktion (artikel 30) SNP har inget att invända mot de föreslagna ramarna för ekostöd. För att undvika att stöd utgår till passiv vall och träda är det viktigt att möjligheten att begränsa stödet till endast certifierade producenter kvarstår. LFA-stöd (artikel 32, bilaga II) Kompensationsbidraget för vall och bete är en central komponent för att öka företagandet och sysselsättningen på landsbygden. Stödet är även en förutsättning för att kunna
7 upprätthålla nötköttsproduktionen i stora delar av Sverige. Vi vill framför allt lyfta fram följande aspekter; Det finns ingen anledning att i Sverige ha gränser för hur stora arealer som jordbrukare ska kunna erhålla kompensationsbidrag. Jordbruksenheterna i Sveriges glesbygder är i allmänhet mindre än genomsnittet och en ökning av dessa skulle enbart vara av godo för lantbrukets konkurrenskraft i dessa områden. Vi anser därför att det är viktigt att ta bort de regleringar som kräver av medlemsstaterna att gradvis minska LFA-stöden för stora jordbruksenheter (artikel 32.4 i nya förslaget). För att stödet aktivt ska kunna bidra till en konkurrenskraftig produktion är det nödvändigt att möjligheten att villkora stödet med skötselkrav i form av djurhållning kvarstår. SNP önskar en ökad fokus på kompensationsbidrag till vall och bete i Sveriges skogs- och mellanbygder. Direktstödsförordningens artikel om flexibilitet mellan pelarna bör användas för att i gårdsstödsregion 4 och 5, samt i delar av region 3, föra medel från gårdsstödet till LFA. För att detta ska bli framgångsrikt måste referensnivåer ses över och maxbeloppet per hektar ökas kraftigt. Vi noterar slutligen att de kriterier som får användas för fastställande av de aktuella områdena inte tycks beakta många av de faktorer som ger svenska jordbruksmarker karaktären av naturligt begränsade. Så länge som större delen av Sverige kan klassas som ett sådant område, och att andra kriterier kan användas vid fastställande av geografiska avgränsningar (stödområden) har vi dock inget att invända mot detta. Djurskydd (artikel 34) Sverige har sedan slutet av 80-talet en unik djurskyddslagstiftning. Denna medför en högre djurskyddsnivå för svenska livsmedelsproducerande djur jämfört med övriga länder både inom och utanför EU. De svenska livsmedelsproducenterna lyckas inte få ersättning för den högre djurvälfärden och de kostnader som denna medför. Detta tillsammans med ökade priser på insatsvaror har medfört att lönsamheten sedan en längre tid försämrats för livsmedelsproducenterna trots att konsumtionen ökat. Köttkonsumtionen har ökat men med allt högre andel importkött, dvs. konsumenterna handlar istället billig import producerad med betydligt sämre djurskydd än i Sverige. En stor del av det importerade köttet upphandlas också till köken i vård, skola och omsorg. Detta är ett sätt att flytta problemen till annan plats men också att aktivt bidra till ökat utrymme för livsmedelsproduktion med sämre djurskydd än det svenska. I målen för det nya landsbygdsprogrammet finns tydliga intentioner att bibehålla och förbättra djurskyddet. Genom att ersätta svenska producenter för det högre djurskyddet skulle man via landsbygdsprogrammet bidra till att bibehålla den svenska livsmedelsproduktionen med dagens unika nivå på djurskydd, vilket också är en förutsättning för att fortsätta hålla den svenska landsbygden i ett skick som möjliggör boende och företagande. SNP ser stora möjligheter för att denna stödform ska kunna vara framgångsrik för att främja det förebyggande djurskydds- och djurhälsoarbetet i Sverige. Det bör säkerställas att stödformen kan användas för att täcka kostnader för bl.a. deltagande i branschprogram med dessa syften. Men också för anpassade produktionsmetoder och inhysningssystem. Det är av största vikt att dagens utrymme för ersättningar i artikel 34 utökas till att även omfatta åtgärder inom nationell lagstiftning, för att på ett effektivt sätt kunna bidra till en stärkt konkurrenskraft för den svenska nötköttssektorn.
8 Budget Aspekter som rör budget för LBU återfinns inte i det aktuella förslaget. För svenskt- och europeiskt jordbruk är det av stor vikt med en stark andra pelare i jordbrukspolitiken. Med vänlig hälsning Sveriges Nötköttsproducenter genom Anita Persson, ordförande