Ekonomisk brottslighet i restauranger

µ Johanna Westerberg Elin Österberg Ekonomisk brottslighet i restauranger hur har den påverkats av kraven på personalliggare och certifierat kassaregister? Economic crimes in restaurants how has it been affected by the requirements for personnel ledgers and certified cash registers? Företagsekonomi D-uppsats Termin: VT 2010 Handledare: Karin Brunsson

Förord Denna uppsats är resultatet av tio veckors granskande och undersökande av den ekonomiska brottsligheten inom restaurangbranschen. Vi vill tacka alla de som på olika sätt hjälpt oss i vårt arbete. Ett särskilt tack till våra respondenter som avsatt tid för att svara på våra frågor. Vi vill även rikta ett riktigt stort tack till vår handledare Karin Brunsson för all hjälp, värdefulla tips och konstruktiva kritik som vi fått under hela uppsatsens gång. Tack! Karlstad, juni 2010 Johanna Westerberg Elin Österberg

Sammanfattning Den här uppsatsen grundar sig i problemet med ekonomisk brottslighet i restaurangbranschen. Restaurangbranschen är en av de branscher där ekonomisk brottslighet anses förekomma i störst utsträckning. Syftet med uppsatsen är att utreda vilka åtgärder som vidtagits för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom restaurangbranschen samt vilka effekter åtgärderna fått. Uppsatsen baseras på en undersökning gjord genom litteratursökning och intervjuer. Totalt har sex intervjuer genomförts, bestående av respondenter från restauranger, revisor, redovisningskonsult samt Skatteverket. En avgränsning har gjorts till restauranger i Karlstadsområdet. Uppsatsens fokus har lagts på införandet av krav på personalliggare, vilket gäller sedan den 1 januari 2007 samt krav på certifierat kassaregister, som gäller sedan den 1 januari 2010. Dessa krav undersöks närmre och diskussion runt deras tänkbara effekter förs. Slutsatsen av undersökningen visar att det är svårt att beräkna omfattningen av den ekonomiska brottsligheten och att det förmodligen finns ett mörkertal bakom den statistik som förs. Det är främst kravet på personalliggare som än så länge visat några effekter. Enligt respondenten från Skatteverket ökade skatteinbetalningarna med 1,5 miljarder kronor som en följd av införandet av personalliggare. Kravet på certifierat kassaregister har däremot inte kunnat visa några direkta effekter ännu. Det finns i uppsatsens slutsats förslag på framtida studier, bland annat frågan om det är lättare att upptäcka ekonomisk brottslighet i vissa branscher än andra, samt om den ekonomiska brottsligheten är lika utbredd även i andra branscher. Det vore också intressant att vid ett senare tillfälle studera de möjliga effekterna av kravet på certifierat kassaregister.

Abstract This essay is based on the problem of economic crimes in the restaurant business. The restaurant business is one of the businesses in which economic crimes are believed to occur most frequently. The purpose of this essay is to examine the interventions taken against economic crimes in the restaurant business and the impact that these interventions have had. The essay is based on a survey conducted by literature research and interviews. A total of six interviews have been done, consisting of respondents from restaurants, auditor, bookkeeper and the Swedish Tax Agency. A limitation has been made to restaurants within the geographic area of Karlstad. The focus in the essay has been the imposition of requirement for personnel ledgers, which has applied since 1 January 2007 and the requirement for certified cash registers, in force since 1 January 2010. These requirements are examined more closely and discussion about their possible effects is kept. The conclusion of the survey shows that it is difficult to estimate the extent of economic crimes and that there probably is an estimated number of unknown cases behind the statistics. It is primarily the requirement for personnel ledgers that have shown effects so far. According to the respondent from the Swedish Tax Agency the tax payments increased by 1.5 billion Swedish crowns as an effect of the imposition of the personnel ledgers. The requirement for certified cash registers has however not yet shown any direct effects. In the essay s conclusion there are suggestions for future studies, including whether it is easier to detect economic crimes in some sectors than others, and if economic crimes also are widespread in other sectors or businesses. At a later time it would also be interesting to study the possible effects of the requirement for certified cash registers.

Innehållsförteckning 1. Inledning 5 1.1. Syfte och problemformulering 6 2. Genomförande 7 2.1. Hitta grundläggande information 7 2.1.1. Avgränsning 7 2.2. Hitta empirisk information 8 2.3. Uppsatsens upplägg samt analys av informationen 9 2.4. Styrkor och svagheter med uppsatsen 10 3. Definition av och grundläggande information om ekonomisk brottslighet 11 3.1. Restaurangbranschen 14 4. Effekter av ekonomisk brottslighet 18 5. Vidtagna åtgärder 20 5.1. Personalliggare 20 5.2. Skatteverkets granskning av kontanta medel 22 5.3. Certifierat kassaregister 23 6. Revisorers och Skatteverkets påverkan på den ekonomiska brottsligheten 27 6.1. Sambandet mellan revisorer och Skatteverket kopplat till den ekonomiska brottsligheten 28 6.2. Avskaffandet av revisionsplikten 30 7. Slutsatser och reflektioner 34 7.1. Hur ser bakgrunden till den ekonomiska brottsligheten i restauranger ut? 34 7.2. Vad har den ekonomiska brottsligheten för effekter? 35 7.3. Vilka åtgärder har vidtagits för att bekämpa ekonomisk brottslighet och vilka effekter har åtgärderna fått? 36 7.4. Vilken betydelse har revisorer och Skatteverket för omfattningen av ekonomisk brottslighet? 38 7.5. Till sist 39 8. Källförteckning 41 Bilaga 1: Intervjufrågor - restaurangägare 47 Bilaga 2: Intervjufrågor - redovisningskonsult 49 Bilaga 3: Intervjufrågor - revisor 51 Bilaga 4: Intervjufrågor - Skatteverket 53

1. Inledning Ekonomisk brottslighet har länge varit ett problem, såväl nationellt som internationellt. I Sverige figurerade begreppet ekonomisk brottslighet på allvar för första gången under 1970-talet, då ett stort antal artiklar publicerades i medierna (Lindgren 2000). Genomslagskraften var stor och många debatter väcktes i ämnet. Debatterna medförde att flera omfattande utredningar gjordes vid de myndigheter som ansvarade för kontrollen av den här typen av brott, bland annat Skatteverket och Åklagar- samt Kronofogdemyndigheterna. En arbetsgrupp tillsattes inom Rikspolisstyrelsen, Arbetsgrupp mot ekonomisk brottslighet (AMBO), vars uppgift var att kartlägga landets ekonomiska brottslighet och uppskatta dess ekonomiska omfattning. 1977 publicerade AMBO en rapport över vad de kommit fram till under arbetets gång. Rapporten, som kom att kallas AMBO-rapporten, bekräftade mycket av det som tidigare tagits upp av medierna. Omfattningen av den ekonomiska brottsligheten uppskattades grovt till att ligga mellan 5 och 20 miljarder kronor. Detta belopp visade hur mycket som undandragits från beskattning (SOU 1984:15). Ovanstående summa är dock endast en uppskattning av hur omfattande den ekonomiska brottsligheten är sett i pengar. Det finns alltid en felmarginal, då vi aldrig kan veta exakt hur stora belopp den ekonomiska brottsligheten omfattar. Hansson (1980) har jämfört AMBO-rapporten med flera andra undersökningar, som tagit fram siffror över omfattningen av ekonomisk brottslighet under sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Genom sina jämförelser kom han fram till att omfattningen av den ekonomiska brottsligheten antagligen var mycket högre än vad AMBO-rapporten visat. Han menade att den istället borde ligga på mellan 17 och 34 miljarder kronor för den aktuella tidsperioden. Brottsförebyggande rådet (2005) hävdar att mörkertalet bland de ekonomiska brotten är betydligt högre än bland andra brott. Detta tros bland annat bero på att det ofta saknas offer som skulle kunna anmäla brotten. Dessutom är det ovanligt att företag eller privatpersoner anmäler ekonomisk brottslighet. Fray och Pommerehne (1984) hävdar att ytterligare en aspekt som gör det svårt att uppskatta omfattningen av ekonomisk brottslighet är att det finns många olika metoder för att uppskatta hur stor omfattningen är. Med andra ord kan man få fram flera olika och skiftande belopp beroende på vilka uppskattningar man använder sig av. 5

Enligt Lindgren (2000) har den ekonomiska brottsligheten ökat markant under början av 2000-talet. Han uppskattar att omfattningen av den ekonomiska brottsligheten låg på uppemot 100-200 miljarder kronor per år. Dock hävdar han att karaktären hos den här typen av brott har förändrats med åren, då faktorer som internationalisering och teknik, exempelvis datorer och Internet, ökat allt mer. Brottsförebyggande rådet (2010) har även tagit fram siffror som visar att antalet brottsmisstankar som framförts till Åklagarmyndigheten har ökat stadigt under 2000-talet. Enligt Lindgren (2000) har även revisorer uppmärksammat det växande problemet med ekonomisk brottslighet, dess komplexitet och svårigheterna att komma åt gärningsmännen. Ekobrottsmyndigheten (2010b) har kommit fram till att det främst är Skatteverket, konkursförvaltare och revisorer som anmäler olika typer av ekonomiska brott. Brottsförebyggande rådet (2010) hävdar även att ekonomisk brottslighet är mer utbrett inom vissa branscher än i andra. Restaurang-, frisör- och byggbranschen hör till de branscher där ekonomisk brottslighet är mest utbredd. Med detta som bakgrund har vi begränsat oss till ekonomisk brottslighet inom restaurangbranschen. 1.1. Syfte och problemformulering Vårt syfte är att utreda vilka åtgärder som vidtagits för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom restaurangbranschen samt vilka effekter åtgärderna fått. Följande frågeställningar ligger till grund för uppsatsen: - Hur ser bakgrunden till den ekonomiska brottsligheten i restauranger ut? - Vad har den ekonomiska brottsligheten för effekter? - Vilka åtgärder har vidtagits för att bekämpa ekonomisk brottslighet och vilka effekter har åtgärderna fått? - Vilken betydelse har revisorer och Skatteverket för omfattningen av ekonomisk brottslighet? 6

2. Genomförande Syftet med detta kapitel är att ge läsarna en inblick i hur vi tänkt och resonerat vid planeringen och genomförandet av uppsatsens olika delar. 2.1. Hitta grundläggande information Efter att ha valt ett ämne att skriva om var nästa naturliga steg att läsa in oss på ämnet. Vi ville ha så mycket bakgrundsfakta som möjligt innan vi på allvar påbörjade arbetet med uppsatsen. Detta gjorde vi med stöd av Backman (2008), som hävdar att det är viktigt att vara väl påläst innan man genomför en undersökning, samt att man bör ta del av tidigare dokumentation inom det valda området. Därför har vi tittat i tidigare utredningar och skrivna uppsatser i ämnet, samt relevant litteratur. Tidigare uppsatser som behandlat ämnet ekonomisk brottslighet har dock vinklats på andra sätt än vad vi gjort, exempelvis till andra branscher eller andra lagkrav och liknande. Även Befring (1994) skriver om vikten av att orientera sig inom litteraturen och att samla information med hjälp av olika databaser. Detta har vi använt oss av, då vi sökt grundläggande information, främst om begreppet ekonomisk brottslighet och revisionens betydelse för ämnet. Backman (2008) kallar detta inledande moment för litteraturgranskning och hävdar att detta inte bör skyndas igenom utan att det är ett nödvändigt moment för att kunna genomföra undersökningen på ett bra sätt. Samtidigt anser Befring (1994) att man bör börja med den forskning som ligger närmast i tiden, inte den som är äldst. Därför började vi med att gå igenom ny och aktuell information i form av artiklar och rapporter. Samtidigt ansåg vi att det var nödvändigt att ha med viss historik i ämnet. 2.1.1. Avgränsning De utredningar vi gått igenom och använt oss av framgår av källförteckningen, men sammanfattningsvis kan sägas av vi främst använt Brottsförebyggande rådets och Ekobrottsmyndighetens utredningar, samt Statens offentliga utredningar, SOU. Dessa har sedan legat till grund för vårt val av inriktning för uppsatsen, vilken är ekonomisk brottslighet i restaurangbranschen. Valet grundas i en rapport från Brottsförebyggande rådet (2010), vilken visar att 7

restaurangbranschen är en av de branscher där ekonomisk brottslighet är mer förekommande än i andra branscher. Vidare avgränsning har gjorts till restauranger i Karlstadsområdet. Tre restaurangägare intervjuades, vars restauranger har olika karaktär och riktar sig till olika kundgrupper. Samtliga restauranger är aktiebolag och har därför auktoriserad revisor. 2.2. Hitta empirisk information För att hitta empirisk information har vi först och främst utgått från propositioner och andra dokument från riksdag och regering, då de här dokumenten ligger till grund för de åtgärder och lagar som införts i syfte att minska den ekonomiska brottsligheten. Innan vi bokade in intervjuerna med restaurangägarna bestämde vi oss för att vi ville intervjua ägare till olika typer av restauranger. Valet blev en lite finare och dyrare restaurang, en lunchrestaurang och en pizzeria. När vi ringde runt bland restaurangerna i Karlstad och förklarade vårt ärende var gensvaret till en början ganska svagt. Många tackade nej med motiveringen att de inte hade något att säga om ämnet eller att de inte hade tid. Den första restaurangen (benämns vidare i uppsatsen som Restaurang A) är en lite mindre, finare restaurang som i huvudsak serverar middag. Denna restaurang har funnits sedan 2006 och har tre anställda. De riktar sig främst till personer i 30 till 35 årsåldern som går på restaurang för att äta och dricka gott, framför allt i mindre sällskap. Det är också vanligt med affärsmiddagar på restaurangen. Restaurang nummer två (Restaurang B) är av typen lunchrestaurang. Restaurangen har även har en kiosk som är öppen både dag- och kvällstid. De har fem anställda och har funnits sedan 1970-talet. Nuvarande ägaren tog över restaurangen 1999. Restaurangen riktar sig till flera olika kundgrupper genom sitt lunchkoncept. Den tredje restaurangen (Restaurang C) vars ägare vi intervjuat är en pizzeria som grundades 1991 av den nuvarande ägaren. Pizzerian har fem anställda och riktar sig till alla kundgrupper. 8

Förutom restaurangägarna har vi även intervjuat en redovisningskonsult, en revisor samt en representant från Skatteverket som är inblandad i Skatteverkets granskning av kontantbranscher. Skatteverket (2010c) beskriver begreppet kontantbransch som ett samlingsbegrepp som innefattar alla företag som tar betalt i form av kontanter eller med kort, exempelvis restauranger. Genom att intervjua dessa tre personer ville vi skapa oss en uppfattning om hur de ser på den ekonomiska brottsligheten i restaurangbranschen. Vidare benämns dessa tre respondenter som Redovisningskonsulten, Revisorn samt respondenten från Skatteverket. Vi har använt oss av både statistiska rapporter och personliga intervjuer. Jacobsson (2008) använder sig av begreppet "multimetod" och menar att användandet av flera metoder kan medföra att betydelsefulla delar i undersökningen blir identifierade och undersöks närmre. Jacobsson menar vidare att känsligheten i undersökningens analys ökar som följd av detta. Trost (2005) hävdar att intervjuer som görs enligt en kvalitativ metod kännetecknas av att man ställer raka och enkla frågor. Frågorna bör också vara öppna, till skillnad från enkäter med flervalsfrågor som ofta används vid kvantitativa studier. Genom att ställa öppna frågor får man förhoppningsvis dessutom svar som är både innehållsrika och komplexa. 2.3. Uppsatsens upplägg samt analys av informationen För att läsaren lättare ska kunna se en röd tråd genom uppsatsen har vi varvat litteratur- och rapporthänvisningar med den information vi fått fram genom våra intervjuer. Cornett (1995) menar att det är viktigt att man har ett samspel mellan teoretisk och empirisk information och Befring (1994) anser att det är viktigt att satsa på ett relevant empiriskt underlag. Genom detta upplägg är vår tanke att uppsatsen ska vara så tydlig som möjligt, då det är lätt att se kopplingen mellan litteratur- och rapportstudier och intervjuer eftersom dessa utreds och analyseras om vartannat i varje kapitel. I det sista kapitlet presenteras sedan våra slutsatser och reflektioner strukturerade efter våra frågeställningar, vilka presenterades i föregående kapitel. 9

2.4. Styrkor och svagheter med uppsatsen Vi är väl medvetna om att denna uppsats inte täcker in hela restaurangbranschen, samt att den endast berör ett specifik geografiskt område. Därför anser vi att uppsatsen inte visar på någon allmängiltig sanning, utan är mer som ett stickprov om hur läget i branschen ser ut. Vi var från början väl införstådda med att vi inte skulle få något erkännande från någon av restaurangägarna om att de skulle ha ägnat sig åt någon form av ekonomisk brottslighet. Vi anser dock inte att detta skulle utgöra någon svaghet med uppsatsen, då detta inte varit vårt syfte. Syftet är istället att utreda vilka åtgärder som vidtagits för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom restaurangbranschen samt vilka effekter åtgärderna fått. Vi har genomfört personliga intervjuer och har lagt ner mycket tid och resurser just på intervjudelen, vilket vi anser är av stort värde för uppsatsen. Befring (1994) beskriver reliabilitet som en faktor för att säkerställa resultatet från exempelvis intervjuer. Han menar att undersökningar med hög grad av reliabilitet är tillförlitliga och att detta beror på att undersökningarna inte har påverkas av omständigheter runt omkring. Ett tillvägagångssätt för öka reliabiliteten är att genomföra samma intervju hos flera respondenter, vilket vi gjort då vi använt samma frågor i intervjuerna med restaurangägarna. Vi var dock tvungna att justera frågorna något inför intervjuerna med revisorn, redovisningskonsulten och Skatteverket, detta för att få fram den information vi ville ha. Se även bilagorna ett till fyra angående vilket underlag som användes för intervjufrågorna. Intervjuerna skedde på respektive respondents arbetsplats, då vår förhoppning varit att detta är en miljö där de troligtvis kan känna sig avslappnade och därmed ge så ärliga svar som möjligt. Intervjun med respondenten från Skatteverket skedde dock per telefon, då vi inte hade möjlighet att träffa respondenten för en personlig intervju. Genom intervjuerna har vi även strävat efter att undersöka just det vi vill undersöka. Trost (2005) menar att man under en intervju kan göra detta genom att ställa följdfrågor eller omformulera sina frågor för att få fram svar på det man verkligen vill ha svar på. Detta har vi tänkt på under intervjuerna och försökt utveckla frågorna samt ställa följdfrågor för att få fram den information vi velat ha. 10

3. Definition av och grundläggande information om ekonomisk brottslighet Begreppet ekonomisk brottslighet är komplext och det finns ingen entydig definition av begreppet. I utredningen Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) definieras ekonomisk brottslighet som något som beskriver ett visst beteende eller handling. Begreppet kan ses som ett samlingsnamn för flera typer av brottslighet, vars direkta motiv är ekonomisk vinning samt att brotten också bedrivs systematiskt och fortlöpande. Den här typen av brott har ofta sin grund i näringsverksamheter som i sig inte är kriminaliserade. Exempel på brott som kan lyda under ekonomisk brottslighet är bokföringsbrott, bedrägerier och förskingring. Även miljöbrott och andra lagöverträdelser med ekonomisk och konkurrensmässig vinning kan tillhöra begreppet ekonomisk brottslighet. Vanliga exempel är, enligt Brottsförebyggande rådet (2008), också olika typer av skattebrott och svartarbete. Skatte- och bokföringsbrott anses vara de två vanligaste typerna av ekonomisk brottslighet, då de tillsammans utgör nästan 90 % av alla misstänkta ekonomiska brott (Brottsförebyggande rådet 2010), se även figuren nedan. Figur 1: Fördelning av brottsanmälningar på brottstyp, omarbetad version (Ekobrottsmyndigheten 2007, sid 10). 11

Skatte- och bokföringsbrott upptäcks och anmäls oftast av Skatteverket och konkursförvaltare (Brottsförebyggande rådet 2010). Även revisorer hör till dem som ofta anmäler ekonomiska brott (Ekobrottsmyndigheten 2010b). Både Redovisningskonsulten och Revisorn uppgav i våra intervjuer att de ansåg att just skatte- och bokföringsbrott hör till de vanligaste typerna av ekonomiska brott inom restaurangbranschen. Dock har varken Redovisningskonsulten eller Revisorn anmält någon form av ekonomisk brottslighet. Respondenten från Skatteverket tror dock att revisorerna spelar en stor roll när det handlar om att upptäcka ekonomisk brottslighet, men att det kanske inte alltid handlar om att anmäla brotten utan att förebygga dem. Skatteverket är en självständig myndighet som lyder under regeringen. Huvuduppgifterna rör skatter, folkbokföring, bouppteckningar och borgenärsarbete (Skatteverket 2010d). En av Skatteverkets uppgifter är att i så stor utsträckning som möjligt se till att skatterna i Sverige betalas in, samt att de betalas in i rätt tid. Detta brukar kallas för uppbördseffektivitet. Den förlust som uppstår som följd av att skatterna inte betalas som de ska kallas för uppbördsförlust, vilken beräknades öka med 3 miljarder kronor till 7,3 miljarder kronor under 2008 (Skatteverket 2010a). Ungefär 2/3 av den totala arbetstiden inom Skatteverket utgörs av operativ verksamhet, vilket bland annat omfattar hantering av deklarationer samt kontroll av företag (SOU 2008:32). För att få bukt med problemet att skatter inte betalas in korrekt arbetar Skatteverket med riskhantering, vilket betyder att man inriktar kontrollen mot de aktörer eller områden där riskerna för skattefel anses vara högst. På det sättet kan Skatteverket välja åtgärder och prioritera de åtgärder som de anser vara viktigast för det fortsatta arbetet (Skatteverket 2010b; Ds 2009:43). Respondenten från Skatteverket berättar att de gör både grundkontroller och mer utökade kontroller. I utredningen Avskaffande av revisionsplikten för små företag (SOU 2008:32) beskrivs att grundkontrollen syftar till att kontrollera om deklarationerna fyllts i på rätt sätt och begära kompletterande uppgifter om något saknas. Den utvidgade kontrollen sker i form av mer ingående granskning genom taxerings- eller skatterevision. De ekonomiska brotten är ofta riktade mot centrala ekonomiska system som till exempel skatte- eller socialförsäkringssystem (Ekobrottsmyndigheten 2010a) och ett utmärkande drag för ekonomisk brottslighet är just utnyttjande av näringsverksamhet (SOU 1997:111). Ytterligare en karaktäristisk egenskap 12

för ekonomisk brottslighet är att brotten ofta är av stor omfattning (Persson 1986). Enligt Brottsförebyggande rådet (2010) är det främst den brottslighet som upptäcks genom polisens spaning och utredning som ligger till grund för statistiken över hur omfattande den ekonomiska brottsligheten uppskattas vara. Detta innebär således att statistiken till största delen grundas på antalet brott som upptäcks av kontroll- och tillsynsverksamheter i samhället. Under perioden januari-augusti 2008 ökade, enligt Brottsförebyggande rådet, antalet anmälda bedrägerier i Sverige med 21 % och antalet anmälda ekonomiska brott med 71 % (Carlberg 2008). Respondenten från Skatteverket uppskattar att den ekonomiska brottsligheten är ungefär lika omfattande i hela Sverige. Vid enstaka tillfällen kan det hända att Skatteverket lägger extra fokus på granskning och kontroller i vissa regioner eller orter, i övrigt gör de procentuellt sett lika många kontroller i hela landet sett till regionernas och orternas storlekar. Enligt utredningen Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) utmärks många av de branscher där ekonomisk brottslighet förekommer i högre grad än i andra branscher av att det är relativt lätt att etablera sig som företagare där, samt att yrkeskunskaperna om branschen ofta är lättillgängliga. Restaurang A anser också att det är relativt lätt att starta företag idag i Sverige och att i princip vem som helst kan göra detta. Restaurang A anser att den som vill starta företag borde informeras mycket mer om vad som gäller enligt olika lagar och vilka krav som finns angående avgifter och liknande. Även Redovisningskonsulten är inne på samma spår och anser att många av de som startar företag eller öppnar restaurang idag inte är tillräckligt insatta eller intresserade av att ekonomin och bokföringen ska bli rätt. Redovisningskonsulten menar att de många gånger inte förstår, eller vill inte förstå, att de inte kan tillräckligt själva utan att de egentligen behöver hjälp utifrån av någon som är mer ekonomiskt kunnig. Utredningen Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) visar vidare att kunskaperna i bokföring och skattelagstiftning många gånger är bristfälliga hos de som startar företag, vilket kan vara ett skäl till att en del företagare mer eller mindre struntar i rådande lagar och regler. Även Redovisningskonsulten hävdar att många företagare rent av struntar i om bokföringen blir rätt och sanningsenlig. Två av de tre restaurangägare som vi intervjuat sköter i princip restaurangens ekonomi och bokföring på egen hand eller med hjälp från närstående som har 13

mer ekonomiska kunskaper och erfarenheter. Den tredje restaurangägaren sköter också en del själv men tar även hjälp av en redovisningskonsult. Ingen av restaurangägarna uppger att det har förekommit, eller förekommer, någon form av ekonomisk brottslighet i deras restauranger. En av restaurangägarna uppger dock att de till exempel bjudit en hantverkare på middag i gengäld mot att hantverkaren utfört ett jobb åt dem. 3.1. Restaurangbranschen Som tidigare nämnts är, enligt utredningen Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111), restaurangbranschen en av de branscher där ekonomisk brottslighet förekommer i störst utsträckning. Brotten yttrar sig främst i form av skatteundandraganden, då all försäljning inte redovisas och därmed inte beskattas, samt att löner betalas ut svart. Respondenterna är överens om att ekonomisk brottslighet förekommer i restaurangbranschen, men ingen av dem framhåller att de tror att restaurangbranschen är en av de branscher där brotten förekommer i störst utsträckning. Respondenten från Skatteverket anser att det förekommer mycket ekonomisk brottslighet inom restauranger, men påpekar samtidigt att detta gäller även många fler branscher som hanterar mycket kontanter. Vidare anser respondenten från Skatteverket att restauranger har fått oförtjänt dåligt rykte jämfört med andra branscher där det förekommer minst lika mycket ekonomisk brottslighet, ett exempel är byggbranschen. Restaurang C har också åsikter om att Skatteverkets kontroller borde utföras i alla branscher för att det ska bli lika för alla. På så sätt svartmålar man inte specifika branscher, vilket Restaurang C anser att man gör i nuläget. Redovisningskonsulten anser att det helt klart förekommer ekonomisk brottslighet inom restaurangbranschen och att det vanligaste problemet är att kassan inte stämmer och att löner, helt eller delvis, betalas ut svart. Även Revisorn tar upp detta och menar vidare att det troligtvis är dessa två typer av ekonomiska brott som är mest förekommande. En av restaurangägarna framhåller att svarta löner och oredovisade inkomster går hand i hand genom att det mest sannolika är att det behövs svarta pengar för att kunna betala ut svarta löner, och att man därför inte riktigt kan skilja de två typerna av brott åt. Med detta menar restaurangägaren att det är svårt att 14

använda redovisade inkomster till att betala ut svarta löner, medan pengar som aldrig redovisats kan användas till att betala ut svarta löner utan att det kan spåras i redovisningen. Alla respondenter är överens om att det troligtvis är vanligast att ägarna är de som fuskar mest, främst genom att betala ut svarta löner till de anställda. Restaurang A tror att detta kan bero på att ägarna har möjlighet att fuska till sig mer pengar än vad de anställda kan. Respondenten tror att man som anställd kanske inte törs fuska, genom att till exempel inte registrera in sålda varor i kassasystemet och istället lägga pengar i egen ficka, av rädsla för att bli påkommen och uppsagd. Restaurang C anser även att det i slutändan alltid är ägaren som är ytterst ansvarig, varför det blir viktigare för denne att de anställda inte ägnar sig åt ekonomisk brottslighet då det är ägaren som får ta smällen i slutändan. Respondenten från Skatteverket håller med om att det är vanligast att det är ägarna som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet och hävdar att man genom utredningar kunnat konstatera att det oftast är ägarna som exempelvis tagit kontanter ur kassan, då man kunnat härleda uttagen till att ha skett efter stängningstid då ingen annan varit på plats. Samtidigt hävdar respondenten från Skatteverket att det är vanligt att ägarna försöker skylla ifrån sig på de anställda när de väl blir upptäckta. Redovisningskonsulten tror att en av anledningarna till att det är vanligare att ägarna ägnar sig åt ekonomisk brottslighet är att de helt enkelt inte bryr sig tillräckligt mycket om bokföringen och att denna ska stämma i slutändan. Enligt Redovisningskonsulten tror ägarna ofta att det löser sig till slut ändå, att de kan komma undan trots att det i många fall kan vara helt uppenbart att de gjort sig skyldiga till bokföringsbrott eller någon annan typ av ekonomisk brottslighet. Projektet Operation Krogsanering, som startade i Stockholm 1993, visar också att de vanligaste typerna av ekonomisk brottslighet inom restauranger är svart arbetskraft och oförklarliga kassadifferenser. Operation Krogsanering granskade främst mindre företag då det, enligt utredningen Branschsanering och andra metoder mot ekobrott, är i dessa företag som man tror att den här typen av brott är mest utbrett. Under 1995 påbörjades Operation Krogsanering i resten av landet, men redan 1996 kunde man enligt nya granskningar konstatera att projektet inte lett till någon märkbar förbättring sett till omfattningen av den ekonomiska brottsligheten (SOU 1997:111). 15

Redovisningskonsulten är av åsikten att det är främst mindre restauranger som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet genom att fuska med kontant- och kassahanteringen, då det oftast är resultatet av dagskassan som inte stämmer. Även Revisorn tar upp att det antagligen är vanligare med den här typen av brott i mindre restauranger. Respondenten från Skatteverket hävdar dock att det även är ungefär lika vanligt att större restauranger ägnar sig åt ekonomisk brottslighet. Idag är det nämligen vanligt att större restauranger använder sig av PC-baserade kassasystem, vilka är lättare att manipulera med olika fuskfunktioner. Exempel på fuskfunktioner i kassasystemen (Skatteverket 2010e): Många kassasystem har ett så kallat träningsläge som används vid utbildning av kassasystemet, om apparaten är inställd på detta registreras inte försäljningen. Det kan finnas raderingsprogram i de PC-baserade kassasystemen. Genom att använda ett sådant program kan man ta bort en del av försäljningen, som då sedan inte syns i systemet. De restaurangägare vi intervjuat har skilda åsikter på frågan om de tror att nivån av ekonomisk brottslighet skiljer sig mellan olika typer av restauranger. De kategoriserar hellre restaurangerna utefter andra premisser än efter storlek. Restaurang A tror att det är mer ovanligt med ekonomisk brottslighet bland de finare restaurangerna och att dessa är renare. En orsak till detta, tror Restaurang A, kan vara att det är ganska vanligt att de finare restaurangerna har många gäster som kommer dit i egenskap av företagare och att de därmed behöver kvitto för att kunna redovisa middagen som representation. Revisorn framhåller dessutom att kunder förmodligen är mer benägna att betala med kontokort vid dyrare restaurangbesök, vilket på så sätt minskar kontanthanteringen i dessa restauranger. Restaurang A tror även att det antagligen är vanligare att man tar betalt svart på de restauranger eller krogar som har en bar, eller där man har en uteservering. På dessa ställen är det nämligen mer ovanligt att man som kund får ett kvitto på det man köpt, enligt Restaurang A. Restaurang A och B tror också att det är vanligare att man tar betalt svart på pizzerior och krogar med alkoholtillstånd än på andra typer av restauranger. De bygger sina påståenden främst på att kunden sällan ber om kvitto på en pizzeria eller en krog. 16

Restaurang C tror dock inte att den ekonomiska brottsligheten är så utbredd i restaurangbranschen, utan att detta är ett lite gammalt fenomen. Restaurang C tror att det är vanligare med organiserad brottslighet som sträcker sig över andra verksamheter och branscher. Respondenten från Skatteverket håller till viss del med om detta och beskriver ekonomisk brottslighet som en mer utökad organiserad brottslighet som sker i sidoverksamheter till restauranger. Exempel på detta skulle kunna vara garderobiärer, festfixare och vaktbolag. Respondenten från Skatteverket tror även att de ekonomiska brotten idag innefattar fler typer av brott kopplat till narkotika med mera. 17

4. Effekter av ekonomisk brottslighet Ekonomisk brottslighet skadar samhället på flera olika plan, ett exempel är svartarbete, vilket hotar sysselsättningen och förutsättningarna för seriösa företagare (Ekobrottsmyndigheten 2007). Svartarbete anses också extra riskfyllt när det gäller ungdomar och invandrare, om deras första jobb är svart kan de få en felaktig bild av hur en väl fungerande arbetsmarknad ser ut. Vid svarta löner betalas inte några sociala avgifter och det görs inga pensionsavsättningar, vilket i längden är till nackdel både för staten och för de individuella arbetstagarna (SOU 1997:111). Respondenten från Skatteverket tycker också att en av de främsta negativa aspekterna med ekonomisk brottslighet är att ungdomar får fel bild från början om deras första jobb är ett svartjobb. Respondenten kommer ofta i kontakt med ungdomar som arbetar under dåliga förhållanden och med svart lön som ett av problemen. Detta är främst vanligt under somrarna, då många ungdomar testar på att arbeta för första gången. Under dessa perioder får Skatteverket många samtal från ungdomar som har problem på sina arbeten och kan då hjälpa till genom att informera både ungdomarna och arbetsgivarna om gällande lagar och regler. Ekobrottsmyndigheten (2007) anser att ekonomiska brott kan skada samhället på ett sådant sätt att intressenter får svårt att se vilka företag som är seriösa och trygga att göra affärer med. Detta kan visa sig genom att man som köpare eller leverantör inte kan lita på att man kommer få de varor man har beställt levererade, eller få betalt enligt överenskommelse. Ekobrottsmyndigheten (2007) menar vidare att transparensen i näringslivet försämras genom detta. De intervjuade restaurangägarna anser också att tryggheten och förtroendet inom branschen stärks om alla håller sig till samma spelregler. Restaurang A anser att branschen skulle bli bättre om alla hade rent mjöl i påsen och inte fuskade. En annan effekt som Redovisningskonsulten tar upp under vår intervju är att företagen själva drabbas av sitt eget fusk. Det tar längre tid att ordna till bokföringen hos ett företag som inte har koll på sina papper och där siffrorna inte stämmer. Redovisningskonsulten menar med detta att det blir dyrt för företagarna att ordna bokföringen, då det kan ta onödigt lång tid att kolla upp siffror som inte stämmer för den som arbetar med företagets redovisning. Även bland litteraturen syns detta, i utredningen Branschsanering och andra metoder 18

mot ekobrott (SOU 1997:111) tar man upp problemet med att det krävs mycket tid och resurser för kontroll av den ekonomiska brottsligheten, vilket drabbar hela samhället då dessa resurser kunde lagts på annat. Viljan att starta företag kan också påverkas negativt av den ekonomiska brottsligheten. Dessutom kan seriösa företag konkurreras ut prismässigt (Ekobrottsmyndigheten 2007). De seriösa företagen missgynnas då de kan få svårt att göra sig gällande på marknaden. Marknadskrafterna sätts ur spel, vilket på lång sikt kan leda till att mindre effektiva företag kan fortsätta medan effektiva företag slås ut (SOU 1997:111). Restaurang A anser att man som seriös företagare inte vill sätta vare sig sin verksamhet eller anställda på spel genom att ägna sig åt någon typ av brottslighet. Restaurang B anser även att det blir mer rättvist om alla arbetar på samma villkor och följer samma regler. Restaurang C tycker det är bra att hårdare åtgärder vidtas, då dessa gör att oseriösa företag får svårare att överleva. Som vi nämnde i föregående kapitel anser dock Restaurang C samtidigt att den ekonomiska brottsligheten är lite utav ett gammalt fenomen inom restaurangbranschen. Enligt Ekobrottsmyndigheten (2007) ökar skattebortfallet som följd av ekonomisk brottslighet. Under 2007 uppskattades de svarta inkomsterna till cirka 5 procent av BNP, vilket innebär cirka 150 miljarder kronor. Detta bidrar till en ökning av de samhällsekonomiska kostnaderna i form av lägre effektivitet i ekonomin. Respondenten från Skatteverket framhåller också att stora förluster uppstår då mycket skatt bortfaller som en följd av ekonomisk brottslighet. 19

5. Vidtagna åtgärder Det finns flera vidtagna åtgärder mot ekonomisk brottslighet i restaurangbranschen. I den här uppsatsen ligger fokus på införandet av kraven på personalliggare och certifierat kassaregister, dessa presenteras närmare senare i detta kapitel. Exempel på en annan aspekt av arbetet med ekonomisk brottslighet i restaurangbranschen är samverkan mellan olika branschorganisationer. Organisationernas engagemang för att motverka svartarbete har bidragit att allmänheten fått en mer negativ syn på svartarbete, vilket antas ha bidragit till att svartarbetena har minskat (Skatteverket 2010b). Detta förmodas göra att svartarbete får en lägre status, vilket enligt utredningen Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) är viktigt i kampen mot ekonomisk brottslighet, då den brist på moral som denna typ av brottslighet vanligtvis grundas på befaras annars kunna smitta andra företag i samma bransch, vilket gör att brottsligheten ökar. Restaurang A säger att de är medlemmar i en branschorganisation men tror inte att de som bedriver någon form av ekonomisk brottslighet varken är intresserade av eller medlemmar i någon sådan organisation. 5.1. Personalliggare Den 1 januari 2007 infördes lagen (2006:575) om särskild skattekontroll (Brottsförebyggande rådet 2010). Lagen tvingar näringsidkare som verkar inom restaurang- eller frisörbranschen att föra personalliggare. Personalliggaren ska fyllas i varje arbetsdag och all personal som utför arbete i verksamhetens lokaler under dagen ska finnas inskrivna i den (prop. 2005/06:169). Samtliga tre restaurangägare som vi pratat med tycker att kravet på personalliggare är bra. Restaurang A framhäver dock att det ibland känns lite jobbigt och onödigt att fylla i personalliggaren varje dag, men att det inte tar så lång tid och att det därför bara handlar om att se till att få det gjort. Restaurang B tycker att det var lite krångligt i början, men att det är som med allt annat som är nytt; det tar lite tid att komma in i rutinerna men när man väl gjort det är det inte något problem. Restaurang B tror också att det var många som 20

slarvade med att fylla i personalliggaren just i början, men att det nu blivit till en vanesak för de flesta. Restaurang C anser att det inte är någon större börda i sig att fylla i personalliggaren varje dag, men tycker däremot att Skatteverket borde ta hänsyn till den mänskliga faktorn då det händer att man glömmer att fylla i personalliggaren. Enligt Restaurang C är det fel att man bötfälls vid en kontroll från Skatteverket om man oavsiktligt glömt att fylla i personalliggaren. Restaurang C tycker även att kravet på personalliggare borde gälla i alla branscher och verksamheter och att det är en form av diskriminering att ha detta krav endast i vissa branscher. Restaurang C menar att det inte är rättvist att man pekar ut specifika yrkesgrupper som oseriösa genom att införa detta krav endast för vissa näringsidkare då man på detta sätt pekar ut restaurangägarna som brottslingar. Restaurang C anser att detta är en form av kollektiv bestraffning och jämför det med att ge alla elever i ett klassrum kvarsittning, trots att bara några elever betett sig felaktigt. Revisorn tror också att många seriösa företagare inom restaurangbranschen kan känna sig påhoppade till följd av införandet av krav på personalliggare, då detta indikerar att man anser att restaurangbranschen är oseriös. Som tidigare nämnts anser även respondenten från Skatteverket att restauranger har fått oförtjänt dåligt rykte jämfört med andra branscher där ekonomisk brottslighet är ungefär lika förkommande. Respondenten menar vidare att svart arbetskraft förekommer i många fler branscher än de som omfattas av den här lagen, exempelvis byggbranschen. Lagen gör det möjligt för Skatteverket att göra oanmälda besök hos restaurangerna för att kontrollera att lagen efterföljs. Ett syfte med dessa besök är att minska förekomsten av svart arbetskraft då Skatteverket kan kontrollera att alla anställda som är på plats är inskrivna i personalliggaren (prop. 2005/06:169). Respondenten från Skatteverket hävdar att syftet med lagen också är att skapa en vettig konkurrens på marknaden med lika villkor för företagarna. Respondenten menar även att lagen är en form av skyddslagstiftning för de företagare som är seriösa och att lagen i sig har en preventiv effekt då den antas avskräcka från att begå brott. Skatteverket har genom närmare 18 000 oanmälda besök hos restauranger och frisörsalonger fått skattefelet, vilket är bortfallet av den skatt som inte betalats in, att minska i just dessa branscher (Skatteverket 2010b). Granskningen 21

innebär bland annat att Skatteverket utför en kontroll av verksamhetens personalliggare samt en begränsad skatterevision (prop. 2005/06:169). De restauranger som intervjuats har alla haft besök av Skatteverkets representanter för kontroll av personalliggaren. Två av restaurangerna har haft fyra besök medan den tredje bara haft ett. Restaurang A, som är den restaurang som bara haft en kontroll, anser att Skatteverkets kontroller borde göras oftare och mer utförligt, medan de två som haft fler kontroller tycker att kontrollerna är tillräckligt frekventa och utförliga. Om personal påträffas i lokalen utan att vara inskrivna i personalliggaren måste de identifiera sig. Skatteverket kan även granska anställningsavtal och löneutbetalningar (prop. 2005/06:169). Om brister i personalliggaren upptäcks eller inte förs överhuvudtaget får Skatteverket ta ut en kontrollavgift, vilken ligger på 10 000 kronor (SFS 2006:575). Respondenten från Skatteverket berättar att målet angående antalet kontrollbesök som ska utföras inte är uppsatta av regeringen utan av Skatteverket. År 2007, när lagen infördes, var målet att 80 % av de som berörs av lagen skulle kontrolleras. Fortsättningsvis är målet att 40 % ska kontrolleras varje år. Detta innebär att i princip alla som berörs av lagen redan har kontrollerats. Kontrollerna innebär inte endast att kontrollera om personalliggaren fyllts i rätt, utan består mer av en jämförelse mellan personalliggaren och löneutbetalningarna, samt en kontroll av om lönerna är rimliga beloppsmässigt. Respondenten hävdar vidare att införandet av krav på personalliggare gav direkt effekt på skatteinbetalningarna. De svarta lönerna har enligt respondenten minskat drastiskt och 1,5 miljarder kronor mer har betalats in i skatt. 5.2. Skatteverkets granskning av kontanta medel Mellan den 1 juli 2008 och den 31 december 2009 genomförde Skatteverket sin hittills största granskning, vilken bestod av en utökad granskning av kontantbranschen i Sverige. Kontantbranschen innefattar i princip alla företag som tar betalt i form av kontanter eller med kontokort (Skatteverket 2010c). Granskningens fokus låg på kontroll av intäkter och användning av kassaregister. I granskningen av restaurangbranschen kunde Skatteverket fastställa att manipulering av kassaregistren hade gjorts. Manipulationerna gjorde det möjligt för restaurangerna att undanhålla intäkter och därmed 22

undvika att betala skatt för dessa. Istället för att slå in försäljningen i kassan hade pengarna stoppats i egen ficka, använts för betalning av svarta löner till de anställda eller för varuinköp (Skatteverket 2010c). Mellan 2005 och 2008 granskade Skatteverket 1 320 företag vad gäller manipulation av kassaregister, de allra flesta av dessa tillhörde restaurangbranschen (Skatteverket 2010c). Respondenten från Skatteverket berättar att manipulation av kassaregistren även påträffades i spelbutiker, livsmedelsaffärer med flera. Som följd av denna granskning ökade skatteintäkterna markant, dessutom dömdes flera krögare till fängelse för undanhållande av pengar genom manipulering av kassaregister. Totalt 655 personer anmäldes, bland annat för skatte- och bokföringsbrott (Skatteverket 2010c). Restaurang A anser att man förstör för sig själv om man manipulerat kassaregistret, då det kostar så mycket som 10 000 kronor om brottet upptäcks. 5.3. Certifierat kassaregister Från och med den 1 januari 2010 gäller lagen (2007:592) om kassaregister m.m., vilken omfattar nästan alla företag som hanterar kontanter. Lagen innebär att i princip alla företag inom kontantbranschen ska använda sig av certifierat kassaregister som Skatteverket sedan ska kontrollera (Skatteverket 2010c). De företag som har en förväntad omsättning på mindre än fyra prisbasbelopp undantas dock från denna lag. Exempel på verksamheter som undantas är taxiverksamhet, hem- och automatförsäljning samt torg- och marknadshandel (Kristofersson 2009). Prisbasbeloppet (tidigare Basbeloppet) räknas enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring fram på grundval av ändringarna i det allmänna prisläget. Prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor (Statistiska centralbyrån 2010). Prisbasbeloppets storlek (Statistiska centralbyrån 2010): 2010 42 400 2009 42 800 2008 41 000 23

Samtliga restauranger som intervjuats berörs av denna lag. Respondenten från Skatteverket berättar att även om lagen trädde i kraft den 1 januari i år, så har det uppstått problem då många inte hunnit få sina beställda kassaapparater innan detta datum. Detta medför att många inte kan följa lagen och Skatteverket har därför infört en övergångsperiod fram till den 30 juni. Respondenten framhåller dock att restaurangerna måste kunna visa att de beställt en ny kassaapparat innan den 1 januari 2010. Detta betyder att Skatteverket vid kontroll innan den 30 juni inte bötfäller de som ännu inte fått sin kassaapparat. Dock börjar Skatteverket oroa sig för om samtliga kommer hinna få den nya apparaten innan detta datum, då hälften av de som kontrolleras fram till mitten av maj 2010 fortfarande inte fått sin kassaapparat. Lagen grundas i ett antal utredningar som gjorts som visat att en orsak till skatteundandraganden är att det i kontantbranschen dagligen sker många små transaktioner där köparen ofta inte är i behov av kvitto (prop. 2006/07:105). Revisorn tror att det skulle påverka hela kontantbranschen på ett positivt sätt om kunderna skulle börja uppskatta att få kvitto på alla köp de gör, eller att de börjar ta för vana att be om kvitto. Revisorn tror också att det ökade antalet betalningar som görs med kort påverkar positivt. En av utredningarna som ligger till grund för införandet av ovanstående lag genomfördes 2004 och handlade om möjligheten att införa ett krav där näringsidkare måste använda sig av ett tekniskt system för att registrera de varor och tjänster de sålt mot kontant betalning. I det nya systemet ska det finnas möjlighet att i efterhand kontrollera verksamhetens omsättning. Utredningen visade vidare att det fanns många programmeringsmöjligheter för att manipulera de kassaregister som användes och att vissa återförsäljare till och med använde detta som argument vid marknadsföring och försäljning av kassaregister. Det kunde till exempel stå att registret hade "totala korrigeringsmöjligheter (prop. 2006/07:105). De tre restaurangägare som intervjuats tycker att det är bra att lagen har införts och att kostnaden är så pass hög för dem som upptäcks ha fuskat. Restaurang C tror även att medierna har en stor inverkan, då det skrivits och pratats mycket om ämnet i medierna under den senaste tiden. Respondenten från Skatteverket berättar att man på Skatteverket har lagt fokus på just kassaregister sedan 2003 och att man sett hur tekniken i kassaregistren har utvecklats till mer och mer tekniskt komplicerade system där det är lättare att lägga in fuskfunktioner. 24

Kravet på kassaregister innebär att kassaapparaterna som används inte ska kunna skriva ut ett kvitto om inte en försäljning har registrerats, dessutom måste kunden erbjudas ett kvitto. Den information som sedan lagras för varje transaktion får en kod som ska säkerställa att den inte ändras. Kassaregistren som ska användas ska vara tillverkardeklarerade hos Skatteverket. Eftersom det inte ska gå att ändra informationen som kassaregistren lagrar kan informationen användas som underlag vid revisionen. Det nya systemet förväntas ge förbättrade rapporter och direkt koppling till ekonomisystemen. På det sättet kan mycket av den manuella hanteringen försvinna (Kristofersson 2009). Enligt respondenten från Skatteverket gör inte Skatteverket någon egen granskning av apparaterna innan de når restaurangerna. Skatteverket för istället en lista över godkända tillverkare av kassaapparater som man som restaurangägare bör följa. När Skatteverket sedan går ut och gör kontroller bland restaurangerna granskar man kassapparaterna för att se om de verkligen uppfyller de krav som uppställts av Skatteverket. De intervjuade restaurangägarna tycker generellt att kravet på kassaregister är bra, men att det är synd att det medför höga kostnader för restaurangerna. Restaurang B framför att den nya kassaapparaten kostade cirka 35 000 kronor för dem, men att det även finns en dold extrakostnad i form av kvittorullar. Restaurang B menar att det inte är så miljövänligt att skriva ut kvitto på allt man säljer, då kunden inte alltid vill ha kvittot och att det då ändå slängs. Respondenten från Skatteverket anser att det enda som skulle kunna vara negativt med kravet på certifierat kassaregister är just kostnaden för kassaapparaterna. Dock menar respondenten vidare att det för ganska många räcker med att uppdatera den kassaapparaten som de redan har och att de på så sätt slipper köpa en helt ny. Detta kostar cirka 8 000 kronor, vilket respondenten från Skatteverket hävdar inte borde vara någon större summa för restaurangerna. Restaurang C framför åsikter om att kravet på kassaregister kan vara negativt för de som bedriver en mindre lanthandel eller liknande, då de kanske tvingas lägga ner sin verksamhet för att de inte ha råd med en ny kassaapparat. Restaurang C tror också att den tekniska kunskapen som krävs angående de nya kassaapparaterna kan kännas som en stor börda för många, främst mindre företag. På sikt skulle detta också kunna leda till att de tvingas lägga ner sin verksamhet istället för att fortsätta då arbetet med att förstå och använda det 25

nya systemet blir för omfattande. Revisorn framhåller att det även ställs högre krav på att revisorerna ska vara teknisk kunniga, då detta krävs för att kontrollera de alltmer tekniska kassaapparaterna. Respondenten från Skatteverket berättar att man på Skatteverket försöker hänga med i utvecklingen av de tekniska funktionerna för att kunna hitta nya lösningar för hur man ska kunna motverka den ekonomiska brottsligheten innan den blir alltför omfattande. Redovisningskonsulten tycker att det är bra att det görs något åt problemet med kassahanteringen, då det länge varit ett problem. Samtidigt tror och hoppas Redovisningskonsulten att den nya lagen kommer underlätta arbetet med bokföringen, vilket även kommer spara tid och pengar för företagen. Revisorn anser att kravet på kassaregister främst underlättar för Skatteverket, men inte för revisorerna då de inte får tillgång till samma information som Skatteverket får. Revisorn anser att det i nuläget är väldigt omfattande och tidskrävande att kontrollera kassahanteringen. Respondenten från Skatteverket berättar att kontrollerna av intäkterna har ökat väsentligt på senaste tiden och att de tillsammans med branschorganisationen Far har tagit fram specifika dokument för genomsökning av kontantbranschen. Respondenten från Skatteverket säger också att man på Skatteverket är tacksamma för att kravet på certifierat kassaregister har införts, då detta underlättar deras arbete. Respondenten påpekar även att det är viktigt med samverkan mellan olika myndigheter och branschorganisationer för att komma åt problemet med ekonomisk brottslighet. Dock berättar respondenten att det blivit vanligare att företagen redovisar fel momssats, vilket innebär att de betalar in mindre moms än vad de ska. 26

6. Revisorers och Skatteverkets påverkan på den ekonomiska brottsligheten Dåvarande FAR SRS (2006), nuvarande Far, beskriver revisorns roll som mer utökad idag då rollen handlar mer och mer om att revisorn kritiskt ska granska, planera, bedöma och uttala sig om årsredovisningen, bokföringen och förvaltningen hos ett företag. Målet med revisionen är att revisorn ska lämna en revisionsberättelse, där han eller hon uttalar sig om företaget, samt anförtror företaget fortsatt ansvarsfrihet. FAR SRS hävdar att revisionen på detta sätt utgör en förutsättning för ett väl fungerande samhälle och näringsliv, då de anser att revisionen är en form av kvalitetssäkring av bolagets finansiella information. I kapitel 3 skriver vi om Skatteverkets roll, som främst rör skatter, folkbokföring, bouppteckningar och borgenärsarbete. Skatteverket är en självständig myndighet men lyder under regeringen. Att Skatteverket är självständigt betyder att regeringen inte kan påverka enskilda individers eller företags skattefrågor (Skatteverket 2010d). 1978 tog Brottsförebyggande rådet upp problemet med ekonomisk brottslighet och i samband med detta kom en rekommendation om att alla aktiebolag skulle ha minst en kvalificerad revisor. Brottsförebyggande rådets syfte med detta var att motverka den ekonomiska brottsligheten, då det ansågs uppenbart att en effektiv revision har betydelse för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom företag. Den ekonomiska brottsligheten bedömdes, som vi tidigare tagit upp, även ha ökat under senare delen av 1980- talet och växt till ett allt större samhällsproblem. Förslaget om krav på en auktoriserad revisor för alla aktiebolag utreddes därför vidare och trädde sedan i kraft den 1 januari 1988 (SOU 2008:32). Alla restauranger som intervjuats är aktiebolag och har därför varsin auktoriserad revisor. De använder sig dock av revisorns tjänster i olika omfattning, Restaurang A gör allt arbete inför revisionen själva och använder sig endast av revisorn vid upprättandet av bokslut. Detta gör att de har en kostnad på cirka 5 000 kronor per år för revisionen. Restaurang C, som även använder sig av en redovisningskonsult för den löpande bokföringen, berättar att omfattningen av revisorns arbete beror på hur mycket redovisningskonsulten gjort i förväg och att kostnaden därför varierar mellan 13 000 och 15 000 kronor per år. Restaurang B har en kostnad på cirka 10 000 27

kronor för sin revisor. Revisorn säger att företagarna ibland inte vet skillnad på vad en revisor och en redovisningskonsult gör, vilket får effekten att vissa tror att de har två revisorer istället för en. Revisorer har anmälningsskyldighet vid misstanke om brott i företaget som revideras, vilket framgår av aktiebolagslagen, 9 kap. 42-44 (SFS 2005:551). Syftet med detta är, enligt utredningen Avskaffande av revisionsplikten för små företag (SOU 2008:32), att revisorn ska kunna upptäcka och rapportera misstankar om brottslighet i ett tidigare skede än exempelvis en konkursförvaltare. Utredningen hävdar dock vidare att detta syfte inte har uppfyllts. Larsson (2005) hävdar att anmälningsskyldigheten för revisorer egentligen inte skapades som en reaktion mot den ökade graden av ekonomisk brottslighet, utan att det handlade mer om de långsiktiga politiska projekt som genomförts. Revisorn bekräftar att anmälan ska göras, men har inte själv stött på någon ekonomisk brottslighet i sitt arbete. Respondenten från Skatteverket anser ändå att revisorerna spelar en stor roll när det handlar om att upptäcka ekonomisk brottslighet. Respondenten från Skatteverket hävdar även att de inom Skatteverket har en dialog om detta med Far. Skatteverket har också anmälningsskyldighet, men endast vid misstanke om skattebrott. Enligt 17 Skattebrottslagen ska Skatteverket göra anmälan till åklagare så snart det finns anledning att anta att skattebrott begåtts. Dock kan anmälan underlåtas i de fall brottet rör ringa belopp, då dessa brott inte medför någon påföljd. Utöver skattebrotten har inte Skatteverket någon skyldighet att anmäla misstanke om brott, men det finns fortfarande möjlighet för Skatteverket att göra detta (Skatteverket 2004). 6.1. Sambandet mellan revisorer och Skatteverket kopplat till den ekonomiska brottsligheten FAR SRS (2007) skriver om att även de har observerat problem angående revision av företag i kontaktbranschen. De risker som beskrivs är för det första att kontantbranschen anses svårkontrollerad då kontanta transaktioner lätt kan ske utan att kvitto eller andra spår finns tillgängliga, samt att alla kassasystem kan manipuleras. Att företagarna inte följer gällande regler om bokföring är ytterligare en risk, samt att den interna kontrollen av kontanthanteringen kan vara svag eller bristfällig. Revisorn tar upp problemet med kontanthanteringen hos restaurangerna och bekräftar också att kontanta medel inte går att spåra på 28

samma sätt som det går att göra med fakturor. Revisorn tror vidare att detta kan vara en anledning till att den här typen av ekonomisk brottslighet är vanlig i restaurangbranschen. Redovisningskonsulten ser detta problem dagligen i sitt arbete. De senaste åren har det inte gjorts någon närmare utredning om revisorernas påverkan på vare sig ekonomisk brottslighet, skatteintäkter eller skattekontroll. En anledning till detta är att revisionens betydelse för skattekontrollen anses ha så liten betydelse i jämförelse med de åtgärder Skatteverket använder för skattekontroll (SOU 2008:32). Kjell Larsson (Larsson 2008), tidigare svensk riksrevisor och idag en av de högsta cheferna på European Anti-Fraud Office (OLAF) i Bryssel, tycker att revisorerna skulle kunna bli bättre på att upptäcka och rapportera fusk och bedrägerier. Han tror att anledningen till varför revisorerna inte anmäler denna typ av brott i någon större utsträckning är att de ofta anser att de inte riktigt har tid att utforska eventuella problem som de stöter på, samt att revisorernas tystnadsplikt gör att de inte kan rapportera all information. Larsson tycker vidare att revisorerna borde bli bättre på att använda tekniska hjälpmedel, för att på så sätt kunna upptäcka felaktigheter lättare. Zikmund (2008) anser också att det i många fall handlar om att revisorerna inte vidtar lämpliga åtgärder för att avslöja bedrägerier då de upptäcker olika varningssignaler under sitt revisionsarbete. Han tror att det i många fall kan vara så att revisorn faktiskt innehar själva tekniken för att upptäcka bedrägerier, men väljer att ignorera eventuella varningssignaler. Dock anser han samtidigt att en revisor inte kan eller bör hållas ansvarig för att upptäcka alla former av bedrägerier. Respondenten från Skatteverket berättar att både revisorer och bokförare har blivit dömda för medhjälp till ekonomiska brott tidigare. Revisorn menar att det är vanligt att revisorer utför vissa extra kontroller vid revision av restauranger, då de är medvetna om att det ofta fuskas med kontanthanteringen. Bland annat kontrolleras kassahanteringen genom att se över kassarapport och inslag i kassan. Revisorn gör också stickprover på dagskassa och kassautslag. De här kontrollerna görs för att undersöka om de papper som restaurangerna skickar in stämmer överens med verkligheten. Vid dessa kontroller skulle Revisorn kunna upptäcka eventuell ekonomisk brottslighet och då anmäla detta till polis och åklagare, dock är detta inte något som Revisorn hittills har gjort. 29

Det finns också en relativt vanlig missuppfattning om att revisorn kontrollerar allt som även Skatteverket kontrollerar. Detta är inte sant, då företagarna lämnar in löpande skattedeklarationer till Skatteverket utan någon inblandning av revisorn. Revisorn har alltså inte något konkret inflytande över företagens skattedeklarationer. I och för sig ska revisorn granska företaget löpande, men detta ska samtidigt göras med begränsade resurser och består främst i att fastställa om bokföringen är bristfällig, utgifter har redovisats fel eller om företaget underlåtit att betala skatter och avgifter i tid. Dessutom är inte revisionens främsta syfte att tillgodose statens intressen, varför sambandet mellan årsredovisningar och självdeklarationer är relativt svagt (SOU 2008:32). Revisorn framhåller att det finns problem med att många inte vet vad en revisor gör till skillnad från vad Skatteverket gör och att de därför inte förstår syftet med att ha en revisor. Enligt Revisorn ser många, som sagt, inte heller skillnad mellan vad en redovisningskonsult och en revisor gör. Att företagarna inte riktigt vet vad som skiljer revisorns roll från Skatteverkets är ett tecken på att det finns ett förväntningsgap, då företagarna tror att revisorn gör eller inte gör vissa uppgifter. Enligt Shaikh och Talha (2003) grundas detta förväntningsgap bland annat på att de revisorsstandarder som finns är bristfälliga, samt att de i vissa fall inte används på korrekt sätt. Ett sätt att minska förväntningsgapet mellan revisorn och dennes klient är, enligt Shaikh och Talha, att redan från början skriva ner en överenskommelse som tydligt definierar vem som ansvarar för vad i deras relation. På så sätt minskar de outtalade förväntningarna och man därmed undvika att missförstånd uppstår. De restaurangägare som vi intervjuat ser Skatteverket som den yttersta kontrollfunktionen och revisorn som ett mellansteg mellan dem själva och Skatteverket. 6.2. Avskaffandet av revisionsplikten I nuläget pågår det en regelförenkling inom EU i syfte att minska de administrativa bördorna för medlemsländerna. Förenklingarna gäller bolagsrätt, redovisning och revision (SOU 2008:32). Ett led i detta är att avskaffa revisionsplikten, vilket väntas träda i kraft i Sverige den 1 november 2010 (prop. 2009/10:204). 30

Avskaffandet av revisionsplikten innebär att från och med den 1 november 2010 ska ett privat aktiebolag ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor, om bolaget uppfyller minst två av följande kriterier (prop. 2009/10:204): I genomsnitt minst 3 personer anställda Balansomslutningen över 1,5 miljoner kronor Nettoomsättningen över 3 miljoner kronor Många av de övriga EU-länderna har redan avskaffat revisionsplikten. Avskaffandet gäller små företag och innebär att knappt 4 procent av aktiebolagen kommer påverkas av att revisionsplikten avskaffas. Detta betyder i stort sett att Sverige går tillbaka till de regler som fanns före 1988, då revisionsplikten infördes (Regeringskansliet 2008). Figur 2: Antal restauranger i Sverige, omarbetad version (Sveriges Hotell & Restaurang företagare 2010). I figuren ovan visas antalet restauranger som funnits i Sverige under åren 2005-2009. De flesta är aktiebolag eller enskilda firmor. Hur många av restaurangerna som kommer påverkas av avskaffandet av revisionsplikten har vi dock inte forskat vidare på, då vi anser att det skulle ta för mycket tid och kraft att undersöka detta utefter de kriterier som uppställs i faktarutan om avskaffandet ovan. 31