Bjørknesætre i Lesja kommune

Bjørknesætre i Lesja kommune Referansedata Fylke: Oppland Navn på registrant: Magnus Andersson Kommune: Lesja Veg.sone: Nordboreal - alpin Dato feltreg: 9 sept 2005 Areal (verneförslaget): 1602daa (registrerat 7 074 daa) Kartblad: N 1419 III Lesjaskog Høyde over havet: 800-1180 m UTM sentralpunkt (sone 32N): 0472300 x 6883800 Verdi: ** (regionalt verdifult, verneförslaget) Sammendrag Det undersökta området ligger längs en långsträckt, sydsydöstvänd fjällsluttning av Lordalen i nordboreal zon med ett torrt och kyligt inlandsklimat. Sluttningen omfattar furuskog ovanför älven Lora, fjellbjörkskog och snaufjell. Topografin är odramatisk, den jämna sluttningen endast avbruten av små bäckar och ett par bäckklyftor i berget. Berggrunden och vegetationen är mest av fattig typ, men i fuktiga stråk förekommer frodigare partier, ofta med inslag av ein. Furuskogen är med ett viktigt undantag påverkad av dimensionsavverkningar längre tillbaks, men även av en del plockhuggning i modern tid och växlar nu mellan 100-150-åriga och 50-åriga partier. Stubbar av olika ålder ses nästan överallt. Närmast de båda sätrarna i områdets ändar är påverkan störst, speciellt väster om Bjørknesætre. I den västra delen är betespåverkan fortfarande tydlig, på andra platser har fjellbjörken återkommit, men är för det mesta relativt ung. I de mellersta delarna är påverkan mindre och i det största avgränsade kjerneområdet är furuskogen urskogsartad. Den är olikåldrig, lågvuxen och mycket grov med diametrar upp mot en meter. Gulrandkjuke orsakar där basal brunröta och många mycket grova furulågor har bildats. Här förekommer flera olika sotbeger-arter, ulvelav och kongeørn, men några andra kjuker registrerades inte. Ett förslag till verneområde har avgränsats som innefattar detta kjerneområde och ett annat furuskogsområde österut, samt en del omgivande skog. Verneförslaget är regionalt värdefullt. Feltarbeidet Området registrerades under en lång fältdag (11 h) med bra förhållanden i början av september. En del karplanter hade vissnat ner, men i övrigt var det en bra tid för att se dess naturvärden. Arbetet koncentrerades till furuskogsdelarna och i mindre utsträckning till fjellbjörkskogen. Utvelgelse av område Området blev befart av NINA-gruppen under år 2004, och utpekat som ett område där det borde genomföras registreringar. Det ligger innanför förslaget till Lordalen landskapsvernområde och omfattas av verneplanen för Reinheimen. Älven Lora utgör type- og referensvassdrag. Inga tidigare undersökningar är kända i området. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Det registrerade området ligger i Lordalen i den måttligt sluttande sidan av Brattmanshøi som i hela sin längd är vänd mot sydsydöst. Lordalen ligger i Opplands norra del och Brattmanshøi är en del av Tverrfjellet som når över 1800 meters höjd. Området följer sluttningen på en sträcka av ca 5 km. Det avgränsas söderut av älven Lora, sträcker sig genom furuskog, fjellbjörkskog och en bit upp på snaufjellet. Ett flertal bäckar av olika storlek forsar ner för sluttningen, varav den västligaste, Gjelutåi är störst och avvattnar den lilla glaciär/snölega som ligger högt ovan området vid Gjelutbotn. Gjelutåi är också den bäck som skurit sig djupast ner i berget och bildar en klippkanjon med lodräta väggar. På snaufjellet forsar längst i öster även s Gravåi genom en klyfta. I övrigt visar inte området upp några dramatiskt kuperade delar. Berggrunden är fattig och består av en ljusgrå och bandad gneis. I öster förekommer även amfibolitt. Berget går i dagen på några ställen i öster och på hög höjd, men överlagras mestadels av en blockfattig morän, som i nedre delen av sluttningen bildar ett relativt tjockt lager. Rasmarker finns endast i små, begränsade partier. Lokalklimatet är utpräglat kontinentalt med kalla vintrar och till följd av hög höjd något svalare somrar. Årsmedeltemperaturen ligger runt 0 grader på de lägre nivåerna. Området är relativt torrt med en årsnederbörd på i medeltal mellan 400-500 mm. Tre kjerneområden har avgränsats. De ligger i den övre delen av furuskogen. Två av dem ingår i 118

förslaget till verneområde. Här beskrivs hela undersökningsområdet, men med tyngdpunkten på verneförslaget. Vegetasjon Området tillhör till största delen den nordboreala vegetationszonen, men når även upp i den alpina zonen. Delar av området tillhör det omfattande furuskogsbältet som präglar regionen. Fattiga vegetationstyper överväger, men något rikare typer finns i de mellersta delarna. Den vanligaste vegetationstypen är en variant av røsslyng-blokkebærfuruskog, där røsslyng i stort sett saknas och boniteten är något högre. Den övergår ofta i blåbærfuruskog med blåbær-kreklingutforming. Speciellt i områdets mellersta delar är vegetationen något rikare och består då av småbregne-fjellbjörkskog. Den får på några fuktigare ställen inslag av höystauder. Ställvis finns ett buskskikt av einer och småvuxna vier, speciellt i björkskogen, men i furuskogen är buskskiktet mestadels svagt utvecklat. Längst i väster, liksom på en del torrare åsar i öster är furuskogen utformad som lavfuruskog. I närheten av Storsætre och Bjørknesætre är vegetationen tydligt betespräglad med gräsiga marker dominerade av finnskjegg (Nardus stricta) och einer. Även små myrpartier finns i de mellersta delarna. Sett till trädslagsfördelningen har området en låg variation. Andra trädslag än fura och fjellbjörk är ovanliga. Gran förekommer över huvud taget inte, osp sågs bara i ett exemplar, selje i några fler, medan gråor lokalt är vanligare i rikare fuktstråk. Skogstruktur, påvirkning Längs nästan hela sluttningen ses en likartad höjdgradient i skogens sammansättning. Den börjar på lägre nivåer med en furuskog som ofta enbart innehåller furu av olika ålder eller har en svag inblandning av fjellbjörk. I fuktstråk kan björken dominera. På mellannivån har furuskogen en större inblandning av fjellbjörk, vilken sedan tar över alltmer och från 940-980 m blir beståndsbildande. Solitära furor, ofta av grova dimensioner ses spridda i fjellbjörkskogen även på höjder över detta. Trädgränsen ligger på omkring 1050 meters höjd. Längst i väster saknas fjellbjörkskogsbälte och furuskogen når ända upp till snaufjellet. Nästan hela området är historiskt sett starkt nyttjat för skogsbruk och även präglat av närheten till setrarna. Med undantag av några partier på hög höjd, främst i områdets mellersta delar, är skogen tidigare hårt driven. Äldre stubbar av olika ålder är nästan genomgående rikligt förekommande. Modernt skogsbruk har i huvudsak påverkat skogen genom plockhuggning och vedtag, i störst utsträckning i den del som ligger närmast väster om Bjørknesætre. Större hogstfelt saknas däremot. Skogen har en medelmåttig grad av slutenhet, utom i dess västligaste och östligaste del, samt i några myrpartier där skogen har en öppen karaktär. Med några viktiga undantag är skogen inte speciellt gammal. Den består omväxlande av partier med relativt likåldrig 120-150-årig furuskog och partier med ungskog av fura som innehåller en del kvarlämnade äldre träd. Dessa olika typer av skogsstruktur vävs ofta in i varandra. Inga klara beståndsgränser finns. De vuxna furorna har typiskt höjder av 12-15 m och en diameter på omkring 30-40 cm, men blir som regel mer kortvuxna på högre nivåer, liksom längst i väster där marken är magrare. Dessa delar innehåller inte några naturskogselement att tala om. De enstaka gamla träd som finns kvar blev lämnade p.g.a. att de hade för dålig kvalitet, t.ex. rötade brandljud, stampartier med död ved eller att de var kortvuxna eller krokväxta. Lågor och torrträd är ovanliga. Vitnade rester av lumpade toppar och grova grenar efter dimensionsavverkning långt tillbaka ses liggande i väster. Emellertid finns i de övre delarna av furuskogen mindre områden som har klarat sig från mer omfattande avverkningar. Där står nu en sällsynt grovvuxen furuskog med delvis mycket höga naturvärden. Dimensioner på 80-90 cm är vanliga, men träd upp mot metern ses på några platser. Dessa träds ålder är inte så lätt att mäta, men några borrningar tyder på att en del av dem är klart över 500 år och att åldrar mellan 400 och 500 år är vanliga. Ett mindre antal stubbar efter avverkning kan ses även här, men är i delar av det större kjernområdet mycket få. Mycket grova lågor finns lokalt, men troligen finns ett brott i kontinuiteten. Starkt nedbrutna lågor saknas med något enda undantag helt. Furugadd finns i sparsam omfattning, kanske på grund av att den basala brunrötan får dem att falla i ett tidigt stadium. Även mellan kjernområdena på hög höjd står en del gamla och grova furor spridda. Även om frekvensen av skogsbränder ser ut att ha varit relativt låg, har dessa satt sina spår i området och är säkert indirekt en av orsakerna till den ofta mosaikartade skogsbilden. Spår av både en och två bränder ses här och där i levande gamla furor. Den senaste branden rasade för omkring 150 år sedan. 119

Fjellbjörkskogen är oftast ung eller medelålders och har i närheten av setrarna troligen växt upp i tidigare mer intensivt betade och öppna områden. I de mellersta delarna, vid det största kjernområdet är fjellbjörkskogen äldre. Kjerneområden 1. Sydvest om Bjørknesætre (332 daa) A regionalt till nasjonalt verdifullt Det största och mest värdefulla kjerneområdet, sammansatt av flera olika naturtyper med mycket grov furuskog med skiftande struktur på höjder mellan 900 och 980 m. I väster står furuskogen på fuktig och källpåverkad mark tillsammans med fjellbjörk och en underväxt av einbuskar. Furor av grova dimensioner står som överståndare. I en sänka längs bäcken övergår skogen i en frodig och gammal fjellbjörkskog med högstauder och en god del död ved. En hjorttjur höll till där. Öster om denna sänka finns den mest välutvecklade och urskogsartade furuskogen. Här är skogen gles och olikåldrig med många riktigt gamla och grova furor. De är ofta 80-90 cm breda i brösthöjd. Några gamla avverkningsstubbar ses speciellt i väster, men är annars svåra att hitta. Mellan furorna finns lågvuxen och gles fjellbjörk. De flesta furorna bär spår av brand. Brandljud med 2 invallningar är vanliga i de äldre träden. En provborrad grov fura var 450+/-50 år, men ännu äldre finns sannolikt. I överkanten står skogen på mager mark, men i nederkanten blir vegetationen frodigare med blåbær, einbuskar och skogstorkenebb. Där är de äldsta träden ännu grövre, upp mot en meter. Furugadd finns endast i enstaka exemplar, men torrtoppar, grova högstubbar, torrgrenar och stamskador är vanliga. Dessutom finns ett tjugotal mycket grova furulågor, en del med basal brunröta, som orsakats av gulrandkjuke (Phaeolus schweinitzii). De flesta har en låg nedbrytningsgrad med kvarsittande bark, men några är lite mer nedbrutna. Även ihåliga mulmträd förekommer. På en av dem växte svillesopp (Lentinus lepideus). Tre olika sotbegerarter (Cyphelium spp.) konstaterades i området. Gråsotbeger (Cyphelim inquinans) sågs på torrgrenar av några mycket gamla furor, speciellt mycket på den gren där en kongeørn satt och vilade. Vanlig sotbeger (Cyphelium tigillare) var allmän på sådant substrat och furusotbeger (Cyphelium pinicola) fanns på några träd. Även ulvelav (Letharia vulpina) sågs på ett par ställen, bland annat på en furulåga på öppen myrmark österut. Längst i öster sluter sig åter skogen och bildar en liknande skog som är ganska gles och har hög ålder. Stubbar är där vanligare, men mycket finns ändå kvar av gammelskogen. Furor med upp till 90 cm diameter och åldrar till 450 år ses spridda. I en lyra i fura ses inskriptionen: TIS 1817. Redan då var trädet ett par hundra år gammalt. Invallningar efter 1-2 bränder ses allmänt. 2. 600 m väst om Bjørknesætre (34 daa) B lokalt verdifullt Litet område med gammal furuskog. Den sydöstra delen, som gränsar till myrmark är mager och relativt homogen. Där står furorna ganska tätt och har ofta brandlyror. I den västra delen står grova furor på ett slingrande åsparti och nedanför åsen blandar den sig med ung fjellbjörkskog. Furorna på åsen har dimensioner upp mot 80 cm. Ett par lågor ses, liksom några torrträd. Skogen är påverkad av tidigare plockhuggning, men även av björkvedtag i nutid. 3. 400 m norr om Bjørknesætre (40 daa) B lokalt verdifullt Gammal furuskog som står glest och utspritt på mestadels torr mark med mycket fjellbjörk emellan. Furorna är gamla och ofta grova och stabbiga även om de inte riktigt når samma dimensioner som i det västra kjerneområdet. De har ofta en bred krona med döda grenar nertill. Även grova liggande grenar ses i anslutning till träden, men knappt någon annan typ av död ved. Artsmangfold Artmångfalden är generellt sett låg i området och med tanke på dess låga variation i trädslagsfördelning, expositionsriktning mm. har det heller inte så goda förutsättningar för en sådan. Däremot finns lokalt en god potensial för arter som är beroende av gammal och grov fjellfuruskog. Det kan til exempel handla om insekter som lever i rödmold av fura. Två rödlistade arter registrerades. Karplanter og moser De mestadels fattiga markförhållandena ger utslag i en fattig mose- och karplanteflora. Nu sågs knappt några växter av speciellt intresse. Mogop (Potentilla vernalis) finns rikligt på betad mark längst i väster och olavsstake (Moneses uniflora) i några fuktstråk. Floran på snaufjellet är inte undersökt, men en del fjällväxter ses även i skogen. 120

Lav Området är mycket fattigt på busk- och bladlavar, vilket hänger samman med den sydliga expositionen. Däremot finns en rikare lavflora på naken furuved. Detta gäller framförallt skogen på hög höjd. Alla de funna arterna ulvelav (Letharia vulpina)dc, gråsotbeger (Cyphelium inquinans), furusotbeger (Cyphelium pinicola), vanlig sotbeger (Cyphelium tigillare) och Pyrrhospora elabens är beroende av tillgång på gammal och exponerad naken ved av fura för sin utveckling. God tillgång och kontinuitet av grova barkfallna grenar skapar goda förhållanden för dessa. Sopp Även soppfloran i området är fattig. De magra markförhållandena skapar dåliga förutsättningar för en mer intressant marksoppflora och den begränsade kontinuiteten av död ved i största delen av området begränsar den vedlevande floran av kjuker. På lite rikare och extensivt betad mark växer i alla fall en blekgul korallsopp (Ramaria sp.). En basal brunröta hos ett antal mycket grova fallna furor beror på angrepp av gulrandkjuke (Phaeolus schweinitzii). Denna kjuke kan tänkas ha en viktig ekologisk funktion i området, genom att skapa mulm i stående träd och orsaka stambrott med grova högstubbar som följd. Den har här tagit över furustokkjukens habitat, vilket inte är alldeles ovanligt i Opplands norra delar. I någon döende fura ses även svillesopp (Lentinus lepideus). Inga rödlistade sopparter noterades. Andra grupper Bland fuglerna var förekomsterna av den rödlistade kongeørnen (Aquila chrysaetos)r och lirype (Lagopus lagopus) förväntade. Rester efter ett par dödade lamm talar om rovdjur, kanske ett verk av kongeørnen eller av jerven. Kronehjort (Cervus elaphus) observerades i frodig fjellbjörkskog. Insekter i betad skog och sådana som lever i grov solbelyst fura bör vara gynnade. Tabell. Intressanta arter i Bjørknesætre i Lesja kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+substrat) Lav: gråsotbeger Cyphelium inquinans 2 (3) furusotbeger Cyphelium pinicola 2 (10-tal) vanlig sotbeger Cyphelium tigillare allmän ulvelav Letharia vulpina DC 2 (2) Pyrrhospora elabens 3 (flera) Sopp: svillesopp Lentinus lepideus 1 (1) gulrandkjuke Phaeolus schweinitzii 2 (3), fler spår korallsopp sp. Ramaria sp. 2 Karplanter: mogop Pulsatilla vernalis 3 olavsstake Moneses uniflora 2 Fugel: kongeørn Aquila chrysaetos R 1 Avgrensning og arrondering Undersökningsområdet har en relativt god arrondering utan tekniska ingrepp och omfattar hela gradienten av sluttningen från älven och upp till snaufjellet, men är påverkat av plockhuggningar, delvis kraftiga. Den i stora delar av området historiskt sett omfattande påverkan av skogsbruk gör att förslaget till reservatsavgränsning har getts en snäv form så att det endast omfattar skogen i de västra och mellersta kjerneområdena samt skogen omkring dessa. Naturvärdena i de andra delarna är för låg för att motivera vern av dessa. Den begränsade arealen av verneförslaget är tyvärr för liten för att upprätthålla en naturlig dynamik och störningsregim, vilket kan motivera att en större areal vernas. För 121

att få en större variation och ett område som omfattar fler naturtyper har förslaget till reservat dragits så att viss skog ända ner till älven, liksom upp mot snaufjellet är medtagen. Yttergränserna för ett eventuellt reservat kan modifieras efter praktiska förhållanden. Verneverdier De verneverden som finns i området är framförallt knutna till den mycket, kanske unikt grova och gamla furuskogen i kjernområdena, men även i viss mån till frodiga miljöer med fjellbjörkskog. Utöver epifytiska lavar på naken furuved har furuskogen en funktion för rovfågel. Även den betade skogen nära setrarna har sina värden, men dessa ryms knappast inom denna typ av vern. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området innehåller den prioriterade naturtypen urskogspreget furuskog. Område Stjernevärden för verneförslaget Bjørknesætre i Lesja kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi Kj.omr 1 *** ** * ** ** * ** ** ** **-*** Verneförsla get ** ** * ** ** * ** * ** ** 122