Lekbottenåterställning i Tallån 2016 Åtgärd för att främja flodpärlmusslan Datum: 2016-11-17
Flodpärlmussla Flodpärlmusslan (figur 1) är sedan 1994 fridlyst i hela Sverige, och klassas som Starkt hotad (EN) i Artdatabankens nationella rödlista 2015. Den är även listad i EU:s Art- och habitatdirektiv, och är upptagen på den globala rödlistan där den klassas som Hotad (EN). Att arten är starkt hotad beror på flera faktorer, dels är flodpärlmusslans livcykel väldigt speciell och invecklad där den är beroende av andra arter (laxartad fisk som exempelvis öring) för sin reproduktion. Dels beror det på att den har höga krav på sin miljö med klart, syrerikt vatten med stabilt ph. De växer mycket långsamt och blir könsmogna först efter ca 20 år. Flodpärlmusslan kan bilda pärlor av sand eller andra partiklar som kommit in i musslan genom att kapsla in partikeln i pärlemor. Pärlfiske har tidigare decimerat bestånden kraftigt vilket bidragit till den starkt hotade klassningen arten har idag. Allt pärlfiske är idag förbjudet. Figur 1. En vuxen flodpärlmussla delvis nedgrävd i bottenmaterialet. Flodpärlmusslan är mörk i färgen och skalet är njurformat. Flodpärlmusslans livcykel Vuxna musslor lever sitt liv halvt nedgrävda i botten i ett vattendrag där de filtrerar vattnet efter födopartiklar. När det är dags för reproduktion sprutar hanen ut sina spermier i vattnet som sedan honan filterar upp från vattnet och befruktar sina ägg med (figur 2). Det måste alltså finnas könsmogna honor nedströms i vattendraget som kan befrukta sina ägg med de spermier som kommer med vattnet. Äggen utvecklas i honan till millimeterstora larver som sedan släpps ut i vattnet. För att larven ska överleva och utvecklas till en liten mussla måste den fastna på gälarna hos en öring eller annan laxartad fisk och leva där som parasit, endast en av 100 000 larver beräknas överleva detta stadium av livscykeln. Efter ca 8-10 månader har larven utvecklats till en liten mussla på öringens gälar och släpper taget och faller ned till botten på vattendraget. Där behöver den landa i ett bottenmaterial som den kan gräva ned sig i för att
söka skydd och där den kan filtrera vattnet som strömmar genom bottenmaterialet efter mat. Bottenmaterial som passar bra för flodpärlmusslan att gräva ned sig i är en blandning av grus, sand och mindre sten. Nedgrävd i botten fortsätter musslan att växa och utvecklas och när musslan är ca 8 år är den 1 cm stor och efter ca 20 år är den könsmogen. Då är den ca 4-5 cm stor. Figur 2. Skiss över flodpärlmusslans livscykel. Inte nog med att flodpärlmusslan är beroende av öring för sin reproduktion, den är även beroende av att öringen har en god reproduktion och att det hela tiden finns nya öringar för larverna att leva som parasiter på. Detta eftersom att en öring som haft en flodpärlmussellarv på gälen blir immun mot nya larver efteråt. Flodpärlmusslan i Tallån Flodpärlmusslan har lång livslängd, den äldsta musslan som hittats var 278 år gammal. Den hittades i ett vattendrag i Jokkmokks kommun. Men för att en population av musslor ska räknas som livskraftigt ska det finnas en god föryngring. Musslor mindre än 5 cm räknas som föryngring. Populationen av flodpärlmussla i Tallån övervakas av Länsstyrelsen i Västerbotten och inventeringar görs med 5-8 års mellanrum. Resultatet av miljöövervakningen visar att populationen av flodpärlmussla när det gäller antal och täthet (antalet musslor/ un-
dersökt m 2 ) legat på ungefär samma nivå mellan 2003 och 2014 (tabell 1). Det som däremot skiljer sig mellan åren är andelen musslor mindre än 5 cm. Mellan 2003 och 2008 minskade andelen små musslor ordentligt för att sedan återhämta sig en aning till 2014. Tabell 1. Resultat från miljöövervakning av flodpärlmussla i Tallån mellan 2003 och 2014. År Population (antal) Täthet (antal/m2) Andel musslor <5 cm (%) 2003 125 520 0,95 13,81 2008 127 350 1,02 2,63 2014 136 865 1,1 5,9 Populationen av flodpärlmussla i Tallån klassas idag inte som en livskraftig population. Det beror på de låga andelarna föryngring i populationen de senaste åren. Därför är åtgärder för att stärka flodpärlmusslans reproduktion viktiga. Där är skapandet av lekbottnar för öringen (flodpärlmusslan värdfisk) en åtgärd som förväntas ha positiv effekt på flodpärlmusslans reproduktion. Lekbottenåterställning Under 2016 anlades lekbottnar för öring på två lokaler i Tallån med tillfört lekgrus (figur 3). Totalt skapades ca 220 m 2 lekbottnar. Vid lekgrusutläggningen användes lekgrus som Stora Bygdeträsks FVO köpt in genom bidrag från Länsstyrelsen Västerbotten och ÅGP-medel (Åtgärdsprogram för hotade arter) för flodpärlmussla. Syftet med att skapa lekbottnar för öring var att förbättra öringens reproduktionsmöjligheter i ån och därmed också förbättra flodpärlmusslans reproduktionsmöjligheter i vattendraget eftersom musslan är beroende av öringen för lyckad reproduktion.
Figur 3. Ytorna där lekgruset är utlagt är markerat med röd färg vid namnet på lokalen; en lokal i Storliden och en lokal i Långforsen/Rönnbäcken. Tillsammans är ytan nya lekbottnar ca 220 m 2. Innan lekgruset lades ut på utvalda platser plockades alla flodpärlmusslor från området (figur 4) så att de inte skulle skadas i samband med lekgrusutläggningen. För att flytta flodpärlmusslorna söktes dispens från förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskenäringen 2 Kap 5 att fiska flodpärlmussla. De plockade musslorna återutsattes på lämplig biotop direkt uppströms det område där lekgruset lades ut för att det inte skulle grumla på dem under arbetet. Figur 4. Plockning och flytt av flodpärlmusslor före utläggningen av lekgrus.
Lokalen i Storliden På lokalen i Storliden användes traktor med långskopa för att lägga ut lekgruset. Detta eftersom lokalen låg nära väg och det därför var möjligt och effektivt att lägga ut lekgruset på detta sätt. Totalt lades lekgrus ut på ca 90 m 2 på lokalen i Storliden. Figur 5. Till vänster: Lekgrusutlägg med traktor på lokalen i Storliden. Till höger: Foto på nacken uppströms vägbron efter lekgrusutläggningen. Lekgruset syns som ljusare partier av botten. Lokalen i Långforsen/Rönnbäcken På lokalen i Långforsen/Rönnbäcken användes en specialbyggd skotare med grusbalja och gripskopa för att lägga ut lekgruset. Detta eftersom det var ca 150 m till närmaste väg från platsen där lekgruset skulle läggas, vilket medförde att maskinen behövde köra genom terrängen den biten. Det gick även bra att köra med skotaren ute i ån. Det fungerade väldigt bra även att lägga ut lekgruset med skotarens gripskopa, det går att styra väldigt precist var gruset hamnar. Att lägga ut lekgrus med en sådan specialbyggd skotare var en bra metod som skulle fungera på många olika platser och vattendrag där lekbottenlokalen inte ligger i direkt anslutning till väg.
Figur 6. Utläggning av lekgrus med skotare på lokalen Långforsen/Rönnbäcken. Totalt lades lekgrus ut på ca 130 m 2 på lokalen Långforsen/Rönnbäcken. Stora Bygdeträsks FVO stod för skotare och förare till skotaren med ideella medel.