Kv. S:ta Maria 20 Visby Gotland 2008

Arkeologisk förundersökning Kv. S:ta Maria 20 Visby Gotland 2008 Länsstyrelsens dnr 431-7825-07 Leif Zerpe Länsmuseet på Gotland Mellangatan 19 621 56 Visby 0498-29 27 00

Arkeologisk förundersökning Kvarteret S:ta Maria 20 Visby Gotland Länsstyrelsens dnr 431-7825-07 Leif Zerpe 2008 Länsmuseet på Gotland Mellangatan 19 621 56 Visby Tfn: 0498 29 27 00 Fax: 0498 29 27 29 E-post: lansmuseet@lansmuseetgotland.se 2

Innehåll Inledning 6 Topografi och fornlämningsmiljö 6 Syfte 8 Arbetets genomförande 8 Undersökningsresultat 8 Schakt 1 8 Schakt 2 10 Schakt 3 12 Utvärdering 14 Förslag till åtgärd 14 Referenser 16 Tekniska och administrativa uppgifter 16 Figurförteckning 3 Figurförteckning 1 Tegelläggning i provschakt 2. Foto från sydost. 2 Översiktsplan över Visby innerstad med läget för förundersökningen markerad. 3 Schaktplan med förundersökta ytor i kv. S:ta Maria 20 markerade. 4 Provschakt 1 med sammanförd plan och profil. 5 Brunnslock av fint bearbetad kalksten. 6 Provschakt 2 med sammanförd plan och profil. 7 Medeltida degel för smältning av kopparlegering. 8 Provschakt 3 med sammanförd plan och profil. 9 Kallmur, möjligen en syllstensgrund till en träbyggnad. Fotografier och ritningar av Leif Zerpe 3

Fig. 2. Översiktsplan över Visby innerstad med fastigheten S:ta Maria 20 markerad med blå symbol. 4

Fig. 3. Schaktplan. De med rött numrerade ytorna utvisar läget för de tre förundersökningsschakten. Övriga, ofyllda, ytor anger undersöknings- och förundersökningsschakt grävda år 1999 och 2000. Planerad nybyggnation anges med streckad röd linje och blå skrafferingar anger föreslagna undersökningsytor Koordinater är angivna efter Visbys lokala system. 5

RAPPORT Arkeologisk förundersökning i kvarteret S:ta Maria 20, Visby, Gotland INLEDNING Länsmuseet på Gotland har under tiden 21 25 april år 2008, enligt länsstyrelsens beslut 431-7825-07, utfört en arkeologisk förundersökning på fastigheten S:ta Maria 20. Ärendet föranleddes av planerad nybebyggelse på fastigheterna S:ta Maria 18, 19 och 20. Exploateringsytan omfattade tre provschakt om sammanlagt 22 m 2. Ansvarig för de arkeologiska kostnaderna var Panorama Development AB. Ansvarig arkeolog var Leif Zerpe som även har utarbetat rapporten. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis har sin utsträckning ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till såväl Klinteroten och Norderroten som S:t Hansroten. Fastigheten S:ta Maria 18-19 är belägen något söder om Helge Ands plan. Som framgår av beteckningen bestod fastigheten S:ta Maria 18-19 tidigare av två separata tomter. Eftersom de har samma ägare har de slagits samman och bildar i praktiken en enhet. Tomten S:ta Maria 18 utgör en långsmal tomt mellan Norra Kyrkogatan i väster och klinten i öster. Närmast klinten sluttar marken kraftigt och täcks av ur kalkstensklippan utbrutet material i form av flak, flisor och hällar av olika storlekar. Nedanför branten sluttar marken svagt ned mot Norra Kyrkogatan. Tomten S:ta Maria 19 är närmast kvadratisk till formen och omsluts av tomterna 18, 20 och 21 och saknar därför kontakt med både klintkanten och Norra Kyrkogatan. Kvarterets bebyggelsestruktur före 1696 är inte närmare känd då bevarade arkivalier saknas. Äldsta kartan från 1646 framställer alla kvarter som ytor utan inre struktur. Kvarteret S:ta Maria utgör inget undantag, frånsett en tomt närmast domkyrkan som bildar en egen ägofigur. Invid Norra Kyrkogatan i kvarterets norra ände är även utritad en, icke identifierad, byggnad. Med utgångspunkt från tillgängligt arkivaliskt material, liksom från ännu stående byggnader samt tidigare dokumentationer av byggnadslämningar kan en grovt generaliserad bild av bebyggelsens utveckling i kvarteret ändå skisseras. 6

Norra Kyrkogatan har varit en betydelsefull kommunikations- och transportled mellan staden och omlandet, och bebyggelsen utmed gatan har i den bemärkelsen haft en central placering i staden under medeltiden. I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas i slutet av 1100-talet. Vid tiden för kyrkans uppförande växte en bebyggelse fram i anslutning till kyrkan, bestående av bland annat större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Av 1646 års karta framgår att kvarteret vid den tiden i stort sett har samma utbredning som idag och enligt 1696-97 års karta var kvarteret uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs dess medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, bestående av stugor av främst skiftesverk men även knuttimmer. I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet expanderade bebyggelsen till följd av en ekonomisk uppgång, vilket bland annat medförde att den medeltida stadsplanen med sina tätt anlagda vattugränder i stadens centrala delar förändrades, varvid flera gränder försvann och de långsmala tomterna slogs samman och bildade större kvarter. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, vilka ofta placerades i liv med gatan. Antalet tomter inom S:ta Maria har förändrats under århundradena och kvarteret är numera uppdelat på trettiofyra fastigheter. Men grundstrukturen som vi känner den från Schilders karta från 1696-97 är i stort sett densamma. I kvarterets södra del domineras stadsbilden av domkyrkan och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarstår endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga trähusbebyggelsen från 1700-talet som till stor del finns bevarad till idag. De medeltida kyrkornas och klostrens markinnehav upptog en betydande del av stadens yta fram till reformationen, och man kan anta att förändringar i markanvändning och tomtfördelning skedde under 1500-talets första hälft. Förändringarna torde dock ha varit relativt begränsade, då de samlade egendomarna överläts till det s.k. Hospitalet. Under 1700-talet förändrades situationen då marken började avyttras på grund av hospitalets försämrade ekonomi (FRITZELL 1981, s 131f). På tomten S:ta Maria 20 undersöktes 1969, innan bortschaktning, källaren till ett medeltida stenhus beläget utmed Norra Kyrkogatan. Huset låg orienterat med långsidan utmed gatan och mätte utvändigt 12 x 8,5 meter. I anslutning till stenhusets sydöstra hörn påträffades en tunnvälvd latrinkällare. Öster om husets östmur och anlagd mot denna framkom grundmurar till ytterligare en byggnad med närmast kvadratisk grundplan som invändigt mätte 5 meter i sida. Murarna var av annan karaktär och relativt grunt anlagda. I det nordöstra hörnet påträffades rester från en eldstad uppbyggd av tegel. Ingången var belägen på norra sidan och ledde in från en stenlagd gårdsplan. Latrinkällaren berördes inte av nybyggnationen utan ligger kvar intakt under mark (FALCK 1970, s 65ff). Inför Fortifikationsverkets planerade försäljning av fastigheten S:ta Maria 18-19, utförde Länsmuseet på Gotland en arkeologisk undersökning på de två tomterna, vilka har en sammanlagt yta av 900 kvadratmeter. Den undersökta ytan omfattade 240 m 2. Fält- 7

arbetet genomfördes under perioden augusti november år 2000. Förväntningarna var tämligen lågt ställda inför slutundersökningen, då den information som utvanns ur förundersökningen 1999 var relativt begränsad. Men vid slutundersökningen visade det sig att den tidigare informationen endast utgjorde en av många komponenter i ett omfattande och komplext material med god kunskapspotential. Vid undersökningen frilades ett komplex av gårdsbyggnader och anordningar för olika funktioner, vars framväxt tog sin början under 1200-talets förra hälft och upphörde någon gång före eller kring 1500-talets mitt. Till tolkningen av bebyggelseutvecklingen har fogats resultaten från en undersökning på tomten S:ta Maria 20 år 1969 där bland annat grundmurarna till ett medeltida stenhus frilades, se ovan. Bland bebyggelselämningarna framkom en ugnsbyggnad, en byggnad innehållande latrinkällare, en färskvattenbrunn och i den yngsta medeltida byggnadsfasen grunderna till ett bulhus (skiftesverkshus) daterat till 1400-talet (ZERPE 2001). SYFTE Länsmuseet fick i uppdrag av länsstyrelsen att med en arkeologisk förundersökning klarlägga i vilken omfattning äldre bebyggelselämningar och kulturlager skulle påverkas vid en exploatering av tomtmarken. Förundersökningen skulle bilda diskussionsunderlag för en bedömning av nödvändiga arbetsinsatser vid en eventuell slutundersökning. ARBETETS GENOMFÖRANDE Tre provschakt grävdes och arbetet utfördes med hjälp av grävmaskin. Målet var att nå naturlig botten för en bedömning av kulturlagrens karaktär och omfattning och samtidigt göra minsta möjliga skada på förekommande fasta lämningar. Påträffade konstruktioner fotograferades och dokumenterades i plan i skala 1:20. Profiler i skala 1:20 upprättades över lagerstratigrafin i varje schakt. Fynd togs tillvara men redovisas endast översiktligt i föreliggande rapport. UNDERSÖKNINGSRESULTAT Schakt 1 Schaktet grävdes norr om en medeltida latrinkällare som undersöktes år 1969 och ännu ligger kvar intakt under mark, se ovan. På 0,6 meters djup framkom en välhuggen kvadratisk kalkstenshäll, 1,2 x 1,2 x 0,15 m, i vilken var upptaget ett centralt hål med 0,35 m diameter. Radiellt mot hålet löpte utmejslade, smala rännor. Det är samma sten som framkom vid den tidigare undersökningen och tolkades där som en uttömningssten med osäker funktion. Ett förslag till tolkning kan vara att det rör sig om ett brunnslock och tillika fundament för en handpump, sannolikt av gjutjärn, med ett hål för pumpröret och en urfasning för handpumpens stöd. Det skulle i så fall betyda att den är av relativt sent datum. Den låg inte i ursprungligt läge utan i anslutning till/ovanpå ett raseringslager efter en brand. 8

Fig. 4. Plan och profil över provschakt 1. 9

Fig. 5. Ett välbearbetat brunnslock(?) av kalksten. Foto från sydsydväst. Schakt 2 Vid ungefär samma djup som i föregående schakt låg ett raseringslager (lager 8) bestående av sandig jord innehållande tegel och kalkbruk. I lagrets botten påträffades ett tunt lager kol och sot (lager 9). Inom större delen av schaktytan täcktes lager 8 av en tegelläggning med återanvänt och trasigt byggtegel. Några hade kvarvarande rester av kalkbruk. Stenarna utgjordes av handslaget storstenstegel (ca 28 x 8 x 14 cm). Tegelläggningens funktion kunde inte bedömas. På och mellan stenarna påträffades ett antal spikar och ringar av järn. Tegelläggningen överlagrades av fyllning bestående av grå jord och sand (lager 10). Läggningen lämnades och schaktningen ned mot naturlig botten fortsatte därefter inom en mindre, stenfri yta. Under raseringslagret låg grå kalksand- och kalkmoblandad jord som bland annat innehöll djurbensfragment, takpannefragment och en skärva äldre rödgods (BII:1) av 1200-talskaraktär (lager 7). Lagret täckte ett raserings- och brandlager(?) bestående av gulbeige mjäla och brunbeige lera innehållande bitar av fogbruk och tegelliknade små klumpar samt kol (lager 6). Lagret täckte ett tunt lager med små kalkbruksbitar och löst kalkbruk (lager 5) som i sin tur överlagrade ett tunt skikt träfragment, möjligen från ett golv (lager 4). Under träfragmenten och ovanpå den naturliga klapperstenen framkom en markhorisont bestående av ett mylla/humusartat jordlager innehållande spridda kol och organiskt material, bland annat träfragment (lager 3). Ett litet parti av en nedgrävning (la- 10

ger 2) framkom i klapperstenslagret och visade sig innehålla kolstycken, en spillbit av hjorthorn från kamtillverkning samt skärvor från en, möjligen två, deglar för smältning av brons. Hornfragmentet antyder att nedgrävningen tillkommit under 1100-tal eller tidigt 1200-tal; därefter förekommer horn endast undantagsvis i kulturlagren. Fig. 6. Plan och profil över provschakt 2. 11

Fig. 7. Fragment av smältdegel från lager 2, en nedgrävning i profil 2. I degelns botten finns kvarsittande rester av kopparlegering. Degeln är 6,5 cm hög med vid öppning och smal botten. Schakt 3 Schaktets västra del upptogs av en kalkstensrad i kallmur, bevarad i upp till tre skift. Dess utbredning var oklar, men sannolikt utgör den en del av syllstensgrunden till en byggnad av trä. Stratigrafiskt anslöt den till tegelläggningen i schakt 2, beläget ca 2 meter väster om schakt 3. Stenraden överlagrades av fyllning (lager 8). Stenarna lämnades kvar och schaktningen ned mot naturlig botten fortsatte därefter inom en mindre, stenfri yta. Muren var anlagd på ett gulbrunt, något jordblandat, lager mo och sand. Lagret innehöll tegelflis, kalkbruk, små kalkstenar och flisor (lager 7). Detta lager täckte i sin tur ett brandlager bestående av förkolnat trä med fiberriktning som muren ovan (lager 5). Ovanpå brandlagret fanns ställvis ett tunt skikt kalkbruk och eldpåverkad sand samt fynd av sågat ben och eldpåverkad spik (lager 6). Brandhorisonten överlagrade ett löst, organiskt mylla/humusartat jordlager med inslag av små träfragment och småsten (lager 4). Fynd av djurben gjordes. I det underliggande lagret påträffades fynd av såväl djurbensfragment som yngre svartgods och glaserat stengods (lager 3). 12

I lagret närmast klapperstenslagret, lager 2, påträffades avfall och huggspån från benoch hornhantverk. Bland övriga fynd kan nämnas östersjökeramik, en typ av svart, grovmagrat lergods som förekom på Gotland under främst 1100- och 1200-talet. Fig. 8. Plan och profil över provschakt 3. 13

Fig. 9. Norra partiet av en kallmur, påträffad i schakt 3. Muren är anlagd på lager 7 som består av gulbrun, sandig mo. Foto från sydsydost. UTVÄRDERING Förundersökningen visar att området innehåller bevarade kulturlager representerande förändringar i bebyggelsen under flera hundra år. Artefaktfynd visar på möjligheten att följa platsens utveckling ända från 1100-talet och framåt. De medeltida lagrens tjocklek uppgår till mellan 0,6 och 0,7 meter. De planerade exploateringsytorna har god vetenskaplig potential, exempelvis vad gäller möjligheterna att nå ökad kunskap rörande medeltida hantverk i Visby, såväl från bronsgjuteriverksamhet som ben- och hornhantverk. Med närheten till det undersökta området på granntomterna S:ta Maria 18 och 19 kan relativt stora ytor knytas samman vilket ger anledning att åter aktualisera några av de frågeställningar som tidigare har belysts: ägoförhållanden återspeglade i förändringar av tomtgränser och tomtstorlekar markanvändning och bebyggelseförändringar över tid FÖRSLAG TILL ÅTGÄRD Museet föreslår en totalundersökning av de ytor som kan komma att omfattas av nybyggnationen, se fig. 3. 14

Beräkningen av de föreslagna undersökningsytornas storlek inkluderar ett meterbrett frischakt utanför respektive byggnadskropp. Detta är gjort med hänsyn tagen till eventuella tillkommande markingrepp för dränering eller annan anordning kopplad till byggnadernas grundläggning. Undersökningens sammanlagda ytomfång beräknas uppgå till ca 250 m 2. Kulturlagrens sammanlagda tjocklek, räknat från dagens markyta, uppgår till mellan 1,3 och 1,5 meter. Bedömningen är att schaktning kan göras med maskin ned till 0,8 meters djup, varefter resten undersöks för hand. Det innebär en samlad jordvolym av mellan 125 och 175 m 3. Med en arbetsstyrka av 3 arkeologer beräknas den samlade tiden i fält till högst 90 arbetsdagar. En mer preciserad bedömning görs i samband med offertförfrågan från länsstyrelsen. 15

REFERENSER Falck, W. 1970 Märkliga fynd i visbykällare. Gotländskt Arkiv. Zerpe, L 2001 Otryckt rapport. Länsstyrelsens dnr 220-2577-00 TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens i Gotlands län beslut om arkeologisk förundersökning på fastigheten S:ta Maria 18, 19 och 20, dnr: 431-7825-07. Undersökningstid: 21-25 april 2008. Undersökningsledare: Leif Zerpe Läge: Ekonomiska kartans blad 6I 8j VISBY. Koordinater: X6393575 Y1648890 i rikets nät Undersökt yta: Ca 22 m 2. Dokumentationshandlingar som förvaras på länsmuseet: CAD-ritningar, digitala fotos och artefaktmaterial. 16