Samlad bedömning av folkbildningens

Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Innehåll Förord 5 Samlad bedömning av folkbildningens samhälls betydelse 6 Folkbildningens arbete för deltagande och möten 6 Folkbildningens pedagoger 13 Folkbildning och digital delaktighet 18 Folkbildningens spridning och förankring i landet 22 Kulturens och kulturprogrammens betydelse 28 Folkbildningens systematiska kvalitetsarbete 32 Referenser 36

4 Samlad bedömning av folkbildningens samhällseffekter 2013

Förord Folkbildningsrådet ska varje år redovisa till regeringen hur statsbidraget bidragit till att folkbildningens syften har uppnåtts. Den syftesuppfyllelse som Folkbildningsrådet ska bedöma handlar om folkbildningens betydelse för samhällsutvecklingen i vid mening. I den samlade bedömningen av folkbildningens samhällsbetydelse utgör Folkbildningsrådets nationella utvärderingar, statistik och uppföljningsrapporter centrala underlag. De nationella utvärderingarna söker svar på frågan om den statsbidragsfinansierade folkbildningsverksamheten bidragit till att demokratin stärks och utvecklas, om den ger människor möjlighet att påverka sin livssituation och skapar samhällsengagemang, om den bidrar till att utjämna utbildningsklyftor och höja samhällets bildnings- och utbildningsnivå, om den bidrar till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. I årets samlade bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse tematiseras analysen för första gången. Ett antal teman väljs ut för fördjupad analys. Varje tema är härlett ur Folkbildningsförordningen och anknyter både till folkbildningens syften och till de prioriterade verksamhetsområden som den samlade folkbildningen anger i Folkbildningens Vägval & Vilja. I arbetet med den samlade bedömningen utgår Folkbildningsrådet från en femårig plan för åren 2013 2017. De teman som väljs ut för analys respektive år kommer att variera. Avsikten är att de ska komplettera varandra över tid och samtidigt belysa frågor och områden som är aktuella för folkbildningen respektive år. Folkbildningsrådet har för 2013 års samlade bedömning valt följande teman: Folkbildningens arbete för deltagande och möten Folkbildningens pedagoger Folkbildning och digital delaktighet Folkbildningens spridning och förankring i landet Kulturens och kulturprogrammens betydelse Folkbildningens systematiska kvalitetsarbete De flesta teman anknyter till fler än ett av statens syften med stödet till folkbildningen. Stockholm den 23 april 2014 Britten Månsson-Wallin Generalsekreterare Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 5

Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse Folkbildningens arbete för deltagande och möten Folkbildningsrådets bedömning Folkbildningen är i dag en mötesplats för människor med olika förutsättningar och bakgrund. Varje år rapporterar studieförbund och folkhögskolor mer än en miljon unika deltagare. Var och en av dessa har gjort ett fritt och frivilligt val att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning. För många sker lärandet ihop med vänner och bekanta som man delar intressen, åsikter och identitet med. Framför allt de arrangemang som genomförs i samarbete med det civila samhällets organisationer ser ofta ut på det sättet. Denna idéutveckling och fortbildning som sker bland medlemsorganisationer, samverkande organisationer och huvudmän är omistliga delar i folkbildningens arbete med att utveckla demokratin, skapa engagemang och ge människor möjligheter att påverka sin livssituation. 1 1. Under senare år har t.ex. ett studieförbund och två folkhögskolor startats som syftar till att möta vissa etniska och religiösa gruppers (folk)bildningsbehov: Agnesbergs folkhögskola med romsk profil, Kista folkhögskola med särskild inriktning mot muslimer i Sverige, samt studieförbundet Ibn Rushd med uppgift att stärka muslimer i Sverige och att ge icke-muslimer mer kunskap om islam. Kulturens Bildningsverksamhet startade 2010 med särskild fokus på ideella kulturutövares Samtidigt ska folkbildningen bidra till att perspektiv möts och idéer utmanas. Gränser mellan människor och grupper ska överskridas. Därför behöver den uppdelning som sker i delar av verksamheten uppmärksammas. En central uppgift för folkbildningen är att skapa arenor där människor med olika ekonomisk, kulturell och social bakgrund möts under jämbördiga villkor. Deltagandet i studieförbundens kulturprogram är större än någonsin. Men många människor står fortfarande utanför folkbildningen och inom till exempel cirkelverksamheten har antalet personer som deltar minskat under senare år. Studieförbund och folkhögskolor behöver stärka sina insatser för att göra folkbildningen tillgänglig för nya grupper, för att bredda deltagandet i alla verksamhetsformer. Dagens ålderspensionärer lever ett aktivt liv med många sociala kontakter och många söker sig till studieförbunden. Folkbildningens deltagare med högst medelålder finns i studiecirklarna, deras andel har dessutom ökat. Att folkbildningen på det här sättet når ut till landets äldre innebär ett proaktivt arbete för att stärka folkhälsan inom dessa grupper. Folkbildningens olika verksamhetsformer attraherar delvis olika deltagargrupper. Detta behov av utveckling både av verksamheternas kvalitet och deras omfattning. 6 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

kommer att uppmärksammas i den revidering av systemet för statsbidrag till studieförbund som Folkbildningsrådet genomför under 2014, och i översynen av de övergripande principerna för fördelningssystemen till studieförbunden och folkhögskolorna. Folkbildningen når många olika Unga, medelålders och äldre i delvis olika verksamheter Studieförbund och folkhögskolor vänder sig till delvis olika åldersgrupper. Folkhögskolornas deltagare är i allmänhet yngre än studieförbundens och deltagarna i Allmän kurs är yngst. Under 2013 var medelåldern i Allmän kurs 28 år och i den Särskilda kursen 33 år. Ungefär 60 procent av deltagarna i Allmän kurs och 45 procent av deltagarna i Särskild kurs var yngre än 25 år. Tendensen under senare år är dessutom att deltagarna blir allt yngre inom Allmän kurs och äldre inom den särskilda kursen. 2 3 2. Folkhögskolorna rapporterar sin verksamhet i två delar: 1. Statistikrapport med gruppuppgifter kring deltagare per kurs. Denna statistik används bland annat som underlag för verksamhetsvolymer i mått av deltagarveckor, kulturprogram, redovisning av deltagare med funktionsnedsättning och för redovisning av förstärkningsbidraget. 2. Deltagarrapport med personuppgifter med uppgift på personnivå. Denna statistik används för att beskriva unika personer. Registret sammanställs av SCB som underlag för Utbildningsregistret och justeras vid olika tillfällen under året. Studieförbunden rapporterar sin verksamhet i två delar: 1. STUV (studieförbundens verksamhetsredovisning) med gruppuppgifter kring deltagare per arrangemang. Denna statistik används bland annat som underlag för verksamhetsvolymer i mått av antal arrangemang och studietimmar, kulturprogram, redovisning av deltagare med funktionsnedsättning och för redovisning av förstärkningsbidraget. 2. Deltagarrapport med personuppgifter med uppgift på personnivå. Denna statistik används för att beskriva unika deltagare. I den följande texten redovisas i första hand uppgifter från studieförbundens och folkhögskolornas deltagarrapporter. 3. Enligt Skolverkets statistik var medelåldern bland Komvux Under 2013 var medelåldern bland studieförbundens deltagare nästan 48 år, alltså betydligt högre än inom folkhögskolan, och även högre än befolkningen. Gruppen som var yngre än 25 år utgjorde 21 procent, och gruppen äldre än 65 år 32 procent. I befolkningen är 29 procent 25 år eller yngre och 19 procent är ålderspensionärer. Annan folkbildningsverksamhet genomförs i friare och flexiblare former än studiecirkeln. Sammankomsterna kan vara längre och genomföras tätare. Antalet sammankomster kan vara färre, deltagarna kan vara fler, och också yngre. De friare formerna slår igenom i deltagargruppens sammansättning deltagarna i Annan folkbildningsverksamhet är i allmänhet yngre än cirkeldeltagarna. Nästan alltid fler kvinnor än män Kvinnorna är fler än männen inom folkbildningen, precis som inom andra former av vuxenutbildning. Under 2013 var 61 procent av folkhögskolornas deltagare i långa kurser kvinnor, jämfört med 64 procent av studieförbundens deltagare med en något större andel kvinnor i Annan folkbildningsverksamhet än i studiecirklarna. Andelen kvinnor var något mindre i vissa verksamheter, t.ex. i Allmän kurs. Här har kvinnornas del minskat från 60 till 56 procent sedan 2010. Sammantagen har dock könsfördelningen sett ungefär likadan ut de senaste tio åren. Männen är flest i några delar av verksamheten. Inom ämnet improvisatorisk musik är 82 procent av de deltagare som är under 25 år män. Totalt bland cirkeldeltagarna i åldern 20 24 år är 51 procent män. Sedan 2010 pågår inom folkhögskolan en satsning på så kallade Studiemotiverande folkhögskolekurser. Också i den här gruppen var männen i majoritet, 58 procent, under 2013. 4 deltagare (alla nivåer samt gymnasial nivå) 30 år 2012. (Komvux Elever och kursdeltagare Riksnivå. Tabell 6: Elevernas ålder kalenderåren 2007 2012.) 4. De Studiemotiverande folkhögskolekurserna beskrivs även senare i texten, under rubriken Studieförbundens och folkhögskolornas nya deltagargrupper. Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 7

Andelen kvinnor i folkhögskolans långa kurser är särskilt hög 75 80 procent i kursinriktningar som Slöjd och konsthantverk, Bild, form och målarkonst, Övriga språk och Friskvård. I studiecirklarna är kvinnoandelen större än 90 procent i flera konsthantverksämnen. Alla utbildningsnivåer representerade Folkhögskolans Allmänna kurser är behörighetsgivande, det påverkar utbildningsnivån. Folkhögskolans deltagare har betydligt kortare formell utbildningsbakgrund än befolkningsgenomsnittet. Under 2013 hade 81 procent av deltagarna i Allmän kurs kortare utbildning än två års gymnasium. Det var dessutom en ökning med 4 procent jämfört med två år innan. Motsvarande andel inom befolkningen var 24 procent. Inom de Särskilda kurserna hade 17 procent av deltagarna kortare utbildning än tvåårigt gymnasium. De flesta av studieförbundens verksamheter är inte behörighetsgivande. Många av studieförbundens deltagare har relativt lång formell utbildning, även jämfört med befolkningen: 41 procent av dem har eftergymnasial utbildning. Studieförbundens andel deltagare med eftergymnasial utbildning har ökat sedan början av 1990-talet, och även jämfört med 2012. Andelen högskoleutbildade deltagare ökar dessutom snabbare än motsvarande andel i befolkningen 32 procent under 2013. Cirkeldeltagarnas formella utbildningsbakgrund varierar mellan studieförbunden. Kontrasterna är störst mellan å ena sidan ABF, Ibn Rushd och NBV, vars deltagargrupper har den kortaste formella utbildningsbakgrunden, och å andra sidan Folkuniversitetet och Kulturens Bildningsverksamhet med jämförelsevis få kortutbildade deltagare och relativt många som har läst vidare efter gymnasiet. Deltagarna i Annan folkbildningsverksamhet har i allmänhet längre utbildning än cirkeldeltagarna. Allt fler utrikes födda deltagare Andelen utrikes födda deltagare ökar inom folkhögskolans långa kurser. Inom de Allmänna kurserna var 38 procent av deltagarna födda utanför Sverige 2013, och inom de Särskilda kurserna 17 procent. Andelarna har ökat med 4 procent jämfört med året innan. 5 6 7 Tabell 1. Andel (procent) inrikes födda och utrikes födda deltagare i studieförbundens Studiecirklar och Annan folkbildningsverksamhet 2013, samt i folkhögskolornas långa kurser höstterminen 2013. Inrikes födda Utrikes födda Totalt Unika deltagare 8 Studieförbund, verksamhetsform Studiecirkel 84 16 100 648 331 Annan folkbildningsverksamhet 90 10 100 379 941 Folkhögskola, kurstyp Allmän kurs 62 38 100 11 983 Särskild kurs 83 17 100 16 158 År 2013 var 16 procent av cirkeldeltagarna utrikes födda, vilket innebär en liten ökning jämfört med året innan. I Annan folkbildningsverksamhet var andelen lägre och oförändrad jämfört med 2012 10 procent. Deltagarstatistiken visar att åtta av nio studieförbund ökade andelen utrikes födda deltagare i studiecirkel under 2013 jämfört med 2009. Nyk- 5. Enligt Skolverkets statistik var nästan 42 procent av Komvux deltagare födda utomlands 2012 (genomsnitt, alla nivåer). På gymnasial nivå var andelen 31 procent och på grundläggande nivå drygt 90 procent. (Komvux Elever och kursdeltagare Riksnivå. Tabell 3 A: Elever kalenderåren 2007 2012.) 6. Under 2013 genomfördes 43 854 deltagarveckor SFI vid landets folkhögskolor. Drygt hälften var i form av uppdragsutbildning, resten i egen regi, dvs. vid folkhögskolor som ansökt och fått betygsrätt i SFI. 7. Inom folkhögskolan finns även gäststuderande, dvs. personer som bor i andra länder och som kommer till Sverige för att studera. Hösten 2013 var två procent av alla långkursdeltagare gäststuderande, dvs. 586 personer. Av dessa var 30 procent nordiska medborgare, 29 procent EU-medborgare och 41 procent kom från andra länder. Ungefär två tredjedelar av dem studerade på Särskild kurs och en tredjedel på Allmän kurs. 8. I värden för folkhögskolan är 1 144 personer av okänd etnisk bakgrund. 8 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

terhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) och Studieförbundet Bilda ökade mest både avseende andel och i reda tal. 9 Många deltagare med funktionsnedsättning inom folkhögskolan Framför allt inom folkhögskolan finns många deltagare med funktionsnedsättning. I de Särskilda kurserna hade 13 procent någon form av funktionsnedsättning under höstterminen 2013, och i de Allmänna kurserna 31 procent. 10 Under den senaste tioårsperioden har andelarna ökat tydligt inom både Allmän och Särskild kurs. Gruppen deltagare med funktionsnedsättning framstår som stor inom folkhögskolan jämfört med andra utbildningsformer. 11 Av studieförbundens deltagare hade nästan 8 procent någon form av funktionsnedsättning 2013, det vill säga en tydligt lägre andel än inom folkhögskolan. 12 I Annan folkbildningsverksamhet var andelen 3,1 procent. Den rapporterade andelen har legat på samma nivå under 2000-talet. 13 9. Kulturens Bildningsverksamhet, Kulturens, startade 2010 och ingår inte denna sammanställning eftersom man inte funnits under hela den tidsperiod som redovisas. 10. Inkluderar deltagare med dyslexi. 11. I sin Årsredovisning 2011 konstaterar Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) att när det gäller kommunala vuxenutbildningen tyder resultaten på att färre vuxna med funktionsnedsättning väljer kommunal vuxenutbildning i förhållande till folkhögskola. I rapporten Vuxenutbildning för personer med funktionsnedsättning belyser forskare vid Linköpings universitet, på uppdrag av SPSM, möjligheterna för vuxna med funktionsnedsättning att ta del av utbildning på lika villkor som andra. Vid 25 av de 55 komvuxenheter (45 procent) som ingick i studien var andelen deltagare med funktionsnedsättning 1-3 procent, vid 11 enheter var andelen 4-6 procent och vid 10 enheter 7-9 procent. Fyra enheter hade en andel på minst 10 procent. Vid fem enheter fanns inga deltagare alls med funktionsnedsättning. Den genomsnittliga andelen var alltså betydligt lägre än inom folkhögskolan. 12. Siffran avser grupprapporterade deltagare, alltså ej unika personer. 13. Folkbildningsrådets uppföljning av grundbidraget 2013 visade att det finns en utbredd motvilja inom studieförbunden mot att i deltagarrapporteringen efterfråga och rapportera Förstärkningsbidrag och språkschablon Inom folkbildningen satsas särskilda resurser på vissa deltagargrupper. Folkbildningsrådet avsatte under 2013 ungefär 8 procent av statsbidraget till vissa deltagare med funktionsnedsättning eller med brister i svenska språket. Totalt uppgick dessa medel till 269 miljoner kronor 169 miljoner kronor till folkhögskolorna och 100 miljoner till studieförbunden. 14 Det är en satsning som till sin storlek är unik bland myndigheter och organisationer 15 16 som ger statsbidrag till ideella organisationer. deltagare som har en funktionsnedsättning. Den andel som rapporteras är därför troligen i underkant. 14. I och med den nya modell för fördelning av statsbidraget som infördes 2012 integrerades en del av studieförbundens andel av förstärkningsbidraget i det så kallade grundbidraget. I detta grunduppdrag ingår att studieförbunden utifrån sitt samlade stöd från staten ska rikta resurserna på ett sådant sätt att verksamhet för dessa målgrupper prioriteras och att genom aktiva åtgärder se till att ingen utestängs från folkbildningsverksamhet. 15. Under 2012 fanns 9 400 deltagare med funktionsnedsättning inom högskolan. Det innebär att antalet redovisade studenter med funktionsnedsättning har ökat med nästan 4 000 de senaste fem åren. Ungefär 8 600 av dessa fick särskilt pedagogiskt stöd, det vill säga pedagogiska insatser i den enskilde studentens studiesituation för att kompensera en funktionsnedsättning, eller riktade pedagogiska insatser som erbjöds studenter i grupp. Mer än hälften av de studenter som fick sådant stöd hade dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Den näst största gruppen, som ökat mest, vad studenter med kognitiva funktionsnedsättningar. Universitetskanslersämbetet (2013). 16. Ungefär 12 procent av deltagarna i de långa kurserna, 25 procent i Allmän kurs, var under höstterminen 2012 utrikes födda och behövde dessutom särskilda pedagogiska insatser som stöd för sina brister i svenska språket. För detta tilldelades folkhögskolorna en så kallad språkschablon. Deltagarna med funktionsnedsättning och med behov av förstärkt stöd var något fler. I de långa kurserna utgjorde dessa totalt 20 procent av alla deltagare, och 30 procent av deltagarna i Allmän kurs. Studieförbundens deltagare med funktionsnedsättning och dessutom behov av förstärkta insatser utgjorde 5 procent av samtliga deltagare, och de utrikes födda deltagarna som behövde stöd med svenska språket utgjorde 12 procent 2013. Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 9

Tabell 2. Studieförbundens nya deltagare 2013. Jämförelse med återkommande deltagare. Procent. Nya cirkeldeltagare 17 Återkommande cirkeldeltagare 18 Nya deltagare Annan folkbildningsverksamhet Återkommande deltagare Annan folkbildningsverksamhet Andel 25 år och yngre 19 13 42 28 Andel 65 år och äldre 22 42 12 30 Andel män 42 36 39 31 Andel med förgymnasial utbildning 17 21 10 13 Andel med eftergymnasial utbildning 35 36 27 36 Andel utrikes födda 19 15 13 9 Studieförbundens och folkhögskolornas nya deltagargrupper Av studieförbundens deltagare 2013 var 25 procent nya för året 24 procent av cirkeldeltagarna och 29 procent av deltagarna i Annan folkbildningsverksamhet. Övriga var återkommande, det vill säga de hade också tidigare deltagit i en cirkel eller i Annan folkbildningsverksamhet någon gång under åren 2010 2012. Studieförbundens respektive andelar nya deltagare varierade från 33 procent i det studieförbund som hade den högsta andelen till 11 procent i studieförbundet med den lägsta andelen. 19 Studieförbundens nyrekrytering var proportionellt sett störst i storstäderna, städerna och förortskommunerna. Här återfanns 65 procent av de nya deltagarna, jämfört med 61 procent av de återkommande. De nya cirkeldeltagarna var i genomsnitt yngre än andra, andelen män och andelen utrikes födda var större, och färre av dem hade endast förgymnasial utbildning. 17. Med nya deltagare avses deltagare i studiecirkel eller annan folkbildningsverksamhet 2013, som inte deltagit under perioden 2010 2012, dvs. under den tid då unika deltagares registrerats. Så kallade nya deltagare kan alltså ha deltagit i före 2009. 18. Med återkommande deltagare avses deltagare i studiecirkel eller annan folkbildningsverksamhet 2013, som även deltagit någon gång under perioden 2010 2012. 19. Kulturens Bildningsverksamhet, Kulturens, startade först 2010 och ingår därför inte denna sammanställning. Förändringar sker även bland folkhögskolans deltagare. Statistiken visar att framför allt de Allmänna kursernas deltagargrupper har förändrats under 2000-talet. Deltagarna har blivit allt yngre mest har andelen yngre män ökat deras genomsnittliga formella utbildningstid har blivit kortare och allt fler är utrikes födda eller har en funktionsnedsättning. Detta är trender som känns igen även inom Komvux och högskolan. 20 21 Även andelen deltagare som har tvåårigt gymnasium eller kortare utbildning har vuxit kraftigt, medan gruppen deltagare med längre gymnasieutbildning har minskat i motsvarande grad. 20. Även inom Komvux har den genomsnittliga åldern sjunkit. Läsåret 2000/2001 var medelåldern 33 år. Drygt tio år senare, kalenderåret 2012, var den 30 år. Medianåldern hade under perioden sjunkit från 30 till 27 år. (SCB. Sveriges officiella statistik. Komvux Elever och kursdeltagare Riksnivå). Andelen studerande med utländsk bakgrund har ökat även inom Komvux. Kalenderåret 2007 var 39 procent av totala antalet elever födda utomlands, jämfört med nästan 42 procent kalenderåret 2012. (SCB. Sveriges officiella statistik. Komvux Elever och kursdeltagare Riksnivå). 21. Inom högskolan blir nybörjarna allt yngre, en trend som fortsatt även vid antagningen läsåret 2011/12. Då var 61 procent av nybörjarna 21 år eller yngre. Det var en ökning med tolv procent jämfört med tio år tidigare. Andelen nybörjare som är 30 år eller äldre har sjunkit från 24 till 13 procent mellan läsåren 2002/03 och 2011/12. Även antalet och andelen nybörjare med utländsk bakgrund (utrikes född eller född i Sverige med utrikes födda föräldrar) har ökat över tid, från drygt 8 000 läsåret 2000/01 till nästan 13 100 läsåret 2011/12. Universitetskanslersämbetet (2013). 10 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Tabell 3. Median, största och minsta andel (procent) av specificerade deltagargrupper vid folkhögskolor/studieförbund under 2013. Per verksamhetsform. Kvinnor Deltagare med funktionsnedsättning Utrikes född Åldersgrupp Utbildningsbakgrund <25 >60 <3gym >3gym Folkhögskolor Allmän kurs Min 26 0 0 0 0 15 0 Max 98 100 100 90 99 100 24 Median 53 31 21 64 0 94 0 Totalt/medel 12 204 56 31 30 60 3 87 1 Särskild kurs Min 26 0 0 4 0 0 0 Max 100 65 54 100 92 100 62 Median 65 10 4 44 2 20 14 Totalt/medel 16 730 64 13 7 46 10 24 19 Studieförbund (>64) Studiecirkel Min 46 0 9 7 2 20 25 Max 67 19 77 40 51 60 63 Median 60 4 17 20 28 38 42 Totalt/medel 708 368 62 8 16 14 37 44 39 Annan folkbildningsverksamhet Min 49 0 6 16 1 17 28 Max 75 7 51 81 42 57 65 Median 65 3 11 37 20 33 48 Totalt/medel 401 383 67 3 10 32 25 37 46 Under senare år har deltagarsammansättningen inom Allmän kurs påverkats av de Studiemotiverande folkhögskolekurserna. Detta är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som infördes 2010 och som genomförs av folkhögskolorna i nära samarbete med Arbetsförmedlingen. De Studiemotiverande folkhögskolekurserna riktas till arbetssökande som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan och syftet är att motivera till vidare studier. Målgrupper är dels ungdomar mellan 16 och 24 år, dels deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin som fyllt 25 år. De här deltagarna är i allmänhet yngre än folkhögskolans deltagare i långa kurser, och andelen män är större. Gruppen utrikes födda är ungefär lika stor som inom den Särskilda kursen 18 procent. Regeringen har avsatt 1 000 extra årsplatser till Allmän kurs 2013 och 2014, för deltagare som vill läsa vidare inom folkhögskolan efter Studiemotiverande folkhögskolekurs. Enligt folkhögskolornas rapportering kom minst 8 9 procent av deltagarna i Allmän kurs från Studiemotiverande folkhögskolekurs under 2013. 22 Folkbildningen som mötesplats Var för sig och tillsammans Andelen kvinnor, andelen deltagare med funktionsnedsättning, andelen utrikes födda deltagare, deltagargruppernas ålderssammansättning och deltagarnas utbildningsbakgrund varierar stort mellan olika studieförbund och folkhögskolor (se tabell 3). 23 Även andra analyser visar att olika grupper inte alltid blandas i den faktiska verksamheten. Kvinnor och män träffas till exempel inte alltid: 22. Folkbildningsrådet (2014f). 23. I Allmän kurs inkluderas Extra platser i allmän kurs (för deltagare i Studiemotiverande folkhögskolekurs som läser vidare inom Allmän kurs). I Särskild kurs inkluderas påbyggnadsutbildning. Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 11

Hälften av studieförbundens studiecirklar var så gott som enkönade 2013, det vill säga överrepresenterat kön utgjorde 90 procent eller mer av deltagarna. I Annan folkbildningsverksamhet utgjorde de enkönade arrangemangen 28 procent. Vid en majoritet (60 procent) av skolorna var andelen kvinnor i de långa kurserna större än 60 procent. Andelen kvinnor i folkhögskolornas långa kurser varierade mellan olika folkhögskolor från 31 till 99 procent (en folkhögskola). Uppdelning mellan inrikes födda och utrikes födda deltagare Svenskfödda och utrikes födda deltagare möttes i ungefär en tredjedel av 2013 års studiecirklar. I övriga skedde en uppdelning, det vill säga i de 55 procent av cirklarna där alla deltagare var födda i Sverige och i de 13 procent där alla var invandrade. I Annan folkbildningsverksamhet var den etniska uppdelningen mindre. Här blandades inrikes födda och utrikes födda i ungefär hälften av grupperna. Studieförbunden arbetar med deltagarsammansättningen i sitt interna mångfaldsarbete. Det framkom vid de uppföljningsbesök vid studieförbundens centrala kanslier och lokala avdelningar som Folkbildningsrådet genomförde 2013. 24 Flera arbetar mer aktivt än tidigare med att arrangera verksamheter där svenskfödda och invandrade deltagare möts, och genomför fler riktade insatser för att nå invandrargrupper. 25 24. Folkbildningsrådet genomför varje år uppföljningsbesök vid tio folkhögskolor, vid de tio studieförbundens centrala kanslier samt vid lokala studieförbundsavdelningar. Syftet med besöken är främst att följa upp statsbidragsvillkoren. 25. Denna nya inriktning kan även ha ekonomiska skäl, påpekade flera studieförbund under uppföljningsbesöken. Inom verksamhet som bedrivs tillsammans med föreningar och fria grupper är ledarna i regel inte arvoderade. Minskade ledarkostnader totalt kan bidra till att stärka de ekonomiska förutsättningarna inom den öppna verksamheten som riktas till allmänheten. Andelen invandrade deltagare i folkhögskolans långa kurser varierade mellan olika folkhögskolor från 0 procent (fyra folkhögskolor) till 97 procent (en folkhögskola). Vid 40 procent av folkhögskolorna var andelen utrikes födda 10 procent eller lägre. På övriga fanns en större blandning av utrikes födda och inrikes födda deltagare. Vid åtta folkhögskolor utgjorde de invandrade deltagarna mer än hälften av deltagarna. I ungefär 2/3 av folkhögskolans långa kurser utgör de utrikes födda deltagare mindre än 10 procent. Utbildningsbakgrunden skiljer deltagarna åt Deltagarnas utbildningsnivåer varierar mellan olika folkbildningsanordnare. Skillnaden mellan olika folkhögskolor är stor, delvis beroende på vilken inriktning verksamheten har. Hösten 2012 fanns till exempel folkhögskolor där alla deltagare i Allmän kurs hade högst tvåårigt gymnasium (26), och andra där detta gällde för bara en tredjedel av deltagarna (3). Det fanns också skolor där ingen deltagare i Särskild kurs hade tvåårig gymnasieutbildning (5), och en skola där samtliga deltagare hade treårig gymnasieutbildning. På sju folkhögskolor hade mer än hälften av deltagarna i Särskild kurs eftergymnasial utbildning. Inom studieförbundsvärlden blandades cirkeldeltagare med de allra kortaste respektive allra längsta utbildningarna i ungefär 30 procent av cirklarna under 2013. I övriga skedde en uppdelning: I 9 procent av alla studiecirklar hade nästan alla deltagare kortare utbildning än tvåårigt gymnasium, i 6 procent hade nästan alla eftergymnasial utbildning, i 23 procent av cirklarna fanns nästan ingen deltagare med kortare utbildning än tvåårigt gymnasium och i 32 procent var det väldigt få som hade eftergymnasial utbildning. 12 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Folkbildningens pedagoger Folkbildningsrådets bedömning Inom folkbildningen är cirkelledarna och folkhögskolornas lärare centrala när det gäller att skapa folkbildning av god kvalitet och för att förverkliga statens syften med statsbidraget. Detta framhåller studieförbund och folkhögskolor i Folkbildningens Vägval & Vilja. För cirkelledarna är kunskaper om folkbildningens pedagogik och studieförbundens idémässiga grund avgörande. Deras kvalifikationer, kompetenser och förmågor är inte kopplade till formell utbildning och behovet av ämneskunskaper varierar. Cirkelledarutbildningarna bör även i fortsättningen vara ett prioriterat område i studieförbundens kvalitetsarbete. Att mer än 90 000 kvinnor och män varje år tar på sig ansvaret att som cirkelledare leda andra lyssna, dela med sig, engagera sig och entusiasmera innebär en ovärderlig resurs för det demokratiska samhället. Med den omfattningen får cirkelledarskapet betydelse både för ledarskapet inom det civila samhället och för arbetslivet. Folkhögskolans lärare är högt kvalificerade, samtidigt som förutsättningarna för deras arbete förändras. Folkhögskolan behöver uppmärksamma de krav som den förändrade deltagargruppen ställer på lärarnas kunnande. Även om det socialt stödjande arbetet tar allt mer utrymme behöver folkhögskolan säkra att pedagogiken är folkbildningsmässig och svarar mot olika deltagargruppers behov. Stödfunktioner som komplement till lärarnas arbete behöver identifieras, till exempel kurators- och studie- och yrkesvägledningsfunktioner. Förutsättningarna för lärarnas arbete påverkas också då folkbildningsverksamhetens relativa omfattning minskar på många folkhögskolor, och uppdragsverksamheterna ökar i omfång och ekonomisk betydelse. Lärarnas arbete blir på många håll mer splittrat och handlar inte längre enbart om folkbildning. Tillgången till relevant fortbildning för folkhögskolans lärare och ledningar behöver säkerställas för att möta de nya krav som ställs på folkhögskolan och för att vidmakthålla folkhögskolans identitet. På så sätt värnas folkhögskolan som skolform. Pedagoger med särskilt uppdrag och olika villkor Folkbildningen utgör en rikstäckande infrastruktur för demokrati och samhällsengagemang, och erbjuder boende i hela landet möjligheter till bildning, utbildning och kulturupplevelser. Landets 150 folkhögskolor och 10 studieförbund har ett särskilt uppdrag i samhället. Detta formuleras i statens syften med stödet till folkbildningen. Inom studieförbunden är cirkelledarna viktiga när det gäller att realisera statens syften. Studieförbunden arrangerar studiecirklar, kulturprogram och annan folkbildningsverksamhet. Enligt Förordning (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen ska studiecirkeln vara basen för statsbidraget till studieförbunden. Under 2013 stod studiecirklarna för drygt 70 procent av de studietimmar som studieförbunden rapporterade. Förordningen anger också att i varje studiecirkel eller kulturaktivitet ska det finnas en cirkelledare som är godkänd av en lokal studieförbundsavdelning. Folkhögskolans lärare ska arbeta mot samma syften som cirkelledarna, men förutsättningarna är annorlunda. Folkhögskolan erbjuder en mångskiftande verksamhet som engagerar mer än 100 000 deltagare per år. De totalt 150 folkhögskolorna anordnar långa kurser Allmänna kurser och Särskilda kurser som är mellan 15 dagar och 4 år långa och som ger rätt till studiestöd. De erbjuder även korta kurser och arrangerar kulturprogram. De långa kurserna är på förgymnasial, gymnasial och eftergymnasial nivå och kan ge behörighet att söka vidare till gymnasieskolan, högskolan eller andra utbildningar. Vissa av dem är yrkesut- Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 13

bildningar, till exempel utbildning till journalist, fritidsledare, behandlingsassistent, kantor eller tecken språkstolk. Folkhögskolan är samtidigt en egen skolform med speciella villkor för antagning, eget system för omdömen och behörighetsgivning, och med kursplaner som fastställs lokalt vid respektive folkhögskola. Tiotusentals ideellt arbetande cirkelledare Var hundrade kvinna och man Av Folkbildningsrådets rapport Cirkelledare folkbildningens fotfolk och drivkraft framgår att drygt 680 000 kvinnor och män deltog i cirkelverksamhet under 2011. 26 Av dessa var fler än 90 000 cirkelledare. Det betyder att mer än 1 procent av befolkningen över 13 år var aktiva som cirkelledare i något av de tio studieförbunden. 27 I många avseenden är gruppen cirkelledare representativ för befolkningen i stort. Könsfördelningen är ganska jämn, 55 procent är kvinnor och 45 procent män, och åldersspridningen stor den äldsta cirkelledaren var 86 år när den yngsta föddes. Yrkesbakgrunden speglar befolkningens i många avseenden även om andelen lärare är högre bland cirkelledarna än i befolkningen i stort. Gruppen utrikes födda cirkelledare, nästan 18 procent, är något högre än befolkningens 15 procent. Rapporten visar hur cirkelledarnas kön, ålder, utbildning och etniska bakgrund varierar mellan olika studieförbund. Dessa skillnader hör i sin tur samman med studieförbundens olika ideologiska profiler och de organisationer som var och en samarbetar med, och därmed även med inriktningen på respektive studieförbunds verksamhet. Andelen pensionärer bland cirkelledarna är 50 procent i ABF och 45 procent i Studieförbundet Vuxenskolan, de båda studieförbund som har landets två största pensionärsorganisationer som sina medlemmar, samtidigt som pensionärerna bara utgör cirka 3 procent i Ibn Rushd. Den största 26. Folkbildningsrådet (2014a). 27. Sedan 2011 har antalet minskat. Under 2013 fanns ungefär 650 000 cirkeldeltagare. gruppen cirkelledare med högre utbildning finns inom de tre studieförbund som har de mest omfattande verksamheterna inom språk, historia och religion, alltså Folkuniversitetet, Bilda och Sensus. Inom Sensus och Bilda är nästan 90 procent av alla cirkelledare svenskfödda, jämfört med Ibn Rushd där 95 procent är födda i ett annat land. Kvinnornas andel är mellan 75 och drygt 80 procent i cirklar som handlar om hälso-/sjukvård samt konsthantverk och slöjd och här är medelåldern jämförelsevis hög. Männen utgör 90 procent av de förhållandevis unga ledarna i improvisatorisk musik (pop- och rockcirklar). Cirkelledare är något annat än lärare Studiecirklar kan delas in i tre olika typer och var och en av dessa innebär olika roller för cirkelledaren. Vanligast är kamratcirklar och föreningscirklar. I kamratcirklarna där gruppen konstituerar sig själv är cirkelledaren en i gruppen och utsedd av gruppen. Ledare i föreningscirklar, som genomförs i nära anslutning till studieförbundens medlemsorganisationer och andra föreningar, är ofta aktiva i dessa föreningar. De annonserade cirklarna (programförd verksamhet) är studieförbundets egeninitierade verksamhet. Dessa leds av cirkelledare som engageras/arvoderas av studieförbundet, eller i enstaka fall är anställda. I rapporten Cirkelledare folkbildningens fotfolk och drivkraft menar studieförbundens företrädare att cirkelledarens ämneskunskaper är viktigast i annonserade studiecirklar som deltagarna betalar för. I andra former av studiecirklar är det andra kvaliteter som väger tyngre. De betonar att i ett gemensamt kunskapssökande är cirkelledaren inte lärare. Den sociala kompetensen är central att kunna engagera, dela med sig, lyssna, leda, samtala, lyfta, delegera och att vara flexibel och öppen för förnyelse. Som folkbildare ska cirkelledaren drivas av en vilja att förändra samhället och stärka människor. Andra funktioner är, enligt rapporten, att vara lågprofilpedagog, representant och varumärkesbyggare. Hon eller han har också administrativa uppgifter. 14 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Cirkelledarutbildning håller folkbildningens idéer levande Enligt Folkbildningsrådets riktlinjer för statsbidrag ska cirkelledaren godkännas av studieförbundet och få en introduktionsutbildning. Denna äger oftast rum under ett veckoslut eller några kvällar. Utöver introduktionen erbjuder varje studieförbund cirkelledarutbildning. Omfattning, upplägg och ambitionsnivå varierar. De flesta erbjuder sina cirkelledare ledarutvecklingsprogram i flera steg och med olika inriktning. Vid Folkbildningsrådets uppföljning av grundbidraget till studieförbunden 2013 framkom exempelvis att minst tre av studieförbunden utvecklat särskild utbildning med jämställdhetsfokus för cirkelledare inom musikområdet. 28 Studieförbunden fattade ett gemensamt beslut 2009 om att införa Steg G som innehåller minimikrav på vad som ska ingå i grundutbildningen av cirkelledare: Studieförbundets egen värdegrund samt förhållande till statens syften. Teorier om allas lika värde och hur olikheter kan tas tillvara och medverka till deltagarnas egna kunskaps- och demokratiutveckling. Cirkelns pedagogik, inklusive deltagarinflytande och hur erfarenheter i gruppen kan utnyttjas i den gemensamma processen. Om hur man utan läroplaner kan bedriva planmässiga studier. Ledarrollen bestående av såväl handledning i en grupp av likar och en lärarroll med både nödvändiga och önskvärda kunskaper i ett ämne. Omfattningen ska vara minst nio studietimmar. I Folkbildningsrådets rapport uppger sammanlagt 68 procent av cirkelledarna att de deltagit i en utbildning/fortbildning i studieförbundens regi. Andelen varierar mellan olika studieförbund från drygt 80 procent till inte fullt 39 procent. Inriktningen på utbildningarna varierar. Ungefär 40 pro- 28. Åtta av studieförbunden är medlemmar i Nätverket 50/50, ett nationellt nät av organisationer som verkar för jämvikt mellan könen på och runt musikscenen i Sverige. cent av cirkelledarna har gått introduktion/grundkurs, 18 procent har gått pedagogik-/metodikutbildningar och cirka 11 procent har genomgått ämnesutbildning. Mer engagerade än andra Cirkelledarskap innebär samhällsengagemang. Nästan 94 procent av cirkelledarna är medlemmar i minst en förening, och 73 procent är medlemmar i fler än en. Det här visar på ett föreningsengagemang som är större än bland befolkningen i stort. Enligt en mätning från 2010/2011 som Ungdomsstyrelsen redovisar i rapporten Ung i dag 2013 var antalet 16 25-åringar som var medlem i en förening 49,5 procent, och andelen 35 74 åringar 81,4 procent. Även valet av vilket studieförbund som man väljer att vara verksam inom i hänger samman med samhällsengagemanget. Nästan 70 procent av cirkelledarna uppger i rapporten att det studieförbund som de arbetar inom har en värdegrund som stämmer överens med mina värderingar, och 63 procent uppger att detta är det studieförbund som min förening/organisation valt att samarbeta med. Endast cirka 320 av undersökningens cirkelledare hade tillsvidareanställning i något av studieförbunden, vilken enligt avtal är möjligt att få vid en tjänstgöring som överstiger 480 studietimmar per år. Övriga arbetar i enstaka cirklar, antingen med arvode eller ideellt. Mellan 2005 och 2012 har andelen cirkelledare som utför sitt uppdrag utan arvode ökat från 55 procent till drygt 87 procent. Andelen varierar mellan olika studieförbund från över 90 procent till 50 procent. 29 Kvalificerade pedagoger och föränderliga villkor inom folkhögskolan Utbildningsnivå som motsvarar det offentliga skolväsendets I oktober 2013 uppgick den pedagogiska personalen vid landets folkhögskolor till 3 169 personer, det vill säga så många skolledare, biträdande 29. Folkbildningsrådet (2013j). Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 15

skolledare, lärare och studie- och yrkesvägledare fanns det sammanlagt. 30 I genomsnitt hade de varit anställda ungefär tio år inom folkhögskolan. Den pedagogiska personalen blir allt yngre. Medelåldern har sjunkit med nästan ett år under de senaste fem åren. 2013 var den 48,6 år. Äldst är rektorerna, med en medelålder på 52,5 år, men det är i den här gruppen som medelåldern har minskat mest. Kvinnorna är flest, 55 procent av samtliga: 82 procent av studie- och yrkesvägledarna, 56 procent av lärarna, 47 procent av de biträdande skolledarna och 37 procent av skolledarna. Andelen utrikes födda varierar mellan som mest 11 procent av lärarna och som minst 7 procent av de biträdande skolledarna. Totalt har nästan 90 procent av den pedagogiska personalen eftergymnasial utbildning. Nästan två tredjedelar är lärarutbildade 76 procent av dem som i första hand tjänstgör inom Allmän kurs och 59 procent av dem i Särskild kurs. Mellan 17 och 36 procent av de olika personalkategorierna har examen från Folkhögskollärarprogrammet, övriga har gått annan lärarutbildning. 31 Detta betyder att andelen lärarutbildade inom folkhögskolan är lika hög som inom det offentliga skolväsendet. Av samtliga tjänstgörande lärare inom gymnasieskolan och Komvux hade 75 procent pedagogisk högskoleexamen läsåret 2012/13. Inom gymnasiefriskolan var andelen 62 procent. 32 30. Uppgifterna avser personer som den 15 oktober 2013 arbetade minst 40 procent av heltid. Folkbildningsrådet (2014c). 31. Folkhögskollärarprogrammet omfattar 60 högskolepoäng (motsvarande två terminers helfartstudier) och erbjuds bara vid Linköpings universitet. Studierna inom programmet byggs upp runt ämnet pedagogiskt arbete med inriktning mot folkbildning och organiseras i fyra teman: Folkbildning; Kunskap, bildning och lärande; Vuxnas lärande; Folkhögskollärarens arbete och yrkesroll. I utbildningen varvas teoretiska studier och campusförlagd undervisning med verksamhetsförlagd utbildning på en folkhögskola eller studieförbund. 32. Skolverket. Gymnasieskolan Personal Riksnivå. Tabell 2: Pedagogisk högskoleexamen och anställningsslag läsåren 2004/05 2012/13. Komvux Personal Riksnivå. Tabell 2: Pedagogisk högskoleexamen, anställningsslag och Lärartätheten inom folkhögskolan är jämförelsevis hög. I genomsnitt går det 11,54 helårsstuderande per lärare/helårstjänst, med en variation från 5,09 till 18,8 vid olika folkhögskolor. I jämförelse med gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen är lärartätheten högre inom folkhögskolan. Inom gymnasiet går det 12,1 deltagare per lärare och inom Komvux 17,3 deltagare per lärare. 33 Lärarroll i förändring nya deltagargrupper och fler uppdrag Folkbildningsrådet genomförde under 2013 en kartläggning av folkhögskolans lärare: Att vara folkhögskollärare förutsättningar, kompetensbehov och tidsanvändning. 34 Undersökningen bekräftar att folkhögskolans lärare i allmänhet är högt kvalificerade. Enligt de rektorer som intervjuades ställs dessutom idag striktare krav än tidigare på att lärarna har genomgått lärarutbildning. Ett skäl till detta är att kraven på lärarna ökar. Under senare år har allt fler deltagare med stort behov av stöd sökt sig eller hänvisats till folkhögskolorna. Statistiken visar att framför allt inom de Allmänna kurserna har deltagarna blivit allt yngre främst har andelen yngre män ökat deras genomsnittliga formella utbildningstid har blivit kortare och allt fler av dem är utrikes födda eller har en funktionsnedsättning och har behov av särskilda stödinsatser. Även andelen deltagare som har tvåårigt gymnasium eller kortare utbildning har vuxit kraftigt, medan gruppen deltagare med längre gymnasieutbildning har minskat i motsvarande grad. 35 lärartäthet läsåren 2001/02 2012/13. 33. I bidragshänseende mäter Folkbildningsrådet lärartäthet i termer av helårslärartjänster per tusen deltagarveckor. I detta mått är förstärkningsinsatser exkluderade. Under 2013 var lärartätheten mätt i helårstjänster per tusen deltagarveckor i medeltal 2,1 för samtliga folkhögskolor. Vid jämförelse med andra skolformer används måttet helårsstuderande per helårstjänst och då inkluderas även de förstärkta insatserna för att siffrorna ska vara jämförbara med Skolverkets beräkningar. 34. Folkbildningsrådet (2013a). 35. Under temat Folkbildningens arbete för deltagande och möten analyseras denna utveckling mer ingående. 16 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Den ökande andelen deltagare med särskilda behov leder till att villkoren för lärarnas arbete förändras. Folkhögskolans pedagogik innebär att se och tillgodose enskilda deltagares behov. Med delvis nya deltagargrupper kommer arbetet i allt större utsträckning att handla om att ge socialpedagogiskt och specialpedagogiskt stöd. Mer av arbetstiden ägnas åt att motivera och att fungera socialt stödjande. De lärare och rektorer som ingår i undersökningen berättar hur de här arbetsuppgifterna tar allt mer av lärarnas tid och ork, de förutser att de kommer att ta ännu mer utrymme i framtiden. Behoven av kompetensutveckling beskrivs som stora och växande. En annan förändring under senare år har med folkhögskolans ekonomiska villkor att göra. Folkbildningsverksamheten den del som finansieras via folkbildningsanslaget och andra offentliga medel går med allt större underskott. För att täcka underskotten blir många folkhögskolor mer beroende av medel från uppdrag/projekt och konferens- och övrig verksamhet. Diagram 1 visar att vid en genomsnittlig folkhögskola stod folkbildningsverksamheten under 2012 för drygt 77 procent av intäkterna, uppdragsverksamheten för ca 11 procent och konferensverksamheten för 10 procent. Olika arbetsmarknadsprojekt stod för någon enstaka procent. Sedan 2005 har konferens- och uppdragsverksamheternas andelar av intäkterna ökat generellt. Folkhögskoleverksamheten varierade 2012 i relativ omfattning från 100 procent vid någon folkhögskola, till ungefär 20 procent vid en annan. Andelen uppdragsverksamhet varierade mellan nästan 74 procent och 0 procent, och konferensverksamheten från ungefär 50 procent till ingen alls. Skillnaderna mellan rörelseägda folkhögskolor och landstingsfolkhögskolor är markant rörelsefolkhögskolorna är betydligt mer beroende av externa uppdrag och konferensverksamhet för sin finansiering. På många folkhögskolor behöver de anställda alltså också ägna sig åt annat än den reguljära folkbildningsverksamheten. De rektorer som intervjuades inom ramen för Folkbildningsrådets folkhögskollärarundersökning bedömde att folkhögskolorna i framtiden kommer att behöva arbeta ännu mer med externa uppdragsutbildningar för att öka sina intäkter. Ledning, kompetensutveckling och stödfunktioner Många och skiftande arbetsuppgifter ingår i lärarnas arbete. I den tidigare refererade rapporten beskriver lärarna mängden och variationen som stimulerande och omväxlande. De förutsättningar som man arbetar under ger stort utrymme för, och innebär höga förväntningar på, var och ens professionella kunnande. Den professionella friheten kan också innehålla avigsidor. Det visas i samma rapport. Problem uppstår om överblicken saknas och man som lärare inte har kontroll när arbetet blir reaktivt och arbetsuppgifterna samlas på hög. De lärare Diagram 1. Folkhögskolornas intäkter från olika verksamhetsområden. Andel (%) av de samlade intäkterna 2005, 2011 och 2012. 80% 70 60 50 40 30 20 10 0 Folkbildningsverksamhet SAGA, Ungdomsplats-AMS och SMF Uppdrag och projekt Konferens och övrig verksamhet 2005 2011 2012 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 17

som deltar i undersökningen uppger att de arbetar mycket. Den genomsnittliga, självskattade, arbetstiden för en heltidsarbetande är drygt 49 timmar, eller drygt 52 timmar om arbetsresor som innebär planering och förberedelser av arbete räknas in. Jämförelsevis mycket arbete utförs hemifrån, och på kvällar och helger. Arbetsbelastningen ökar också när man som lärare ställs inför nya arbetsuppgifter som man inte är säker på att kunna hantera. Folkbildning och digital delaktighet Folkbildningsrådets bedömning Regeringen presenterade 2011 en digital agenda för Sverige. Informationstekniken kan, framhåller regeringen i det sammanhanget, göra demokratin tillgänglig. 36 Folkbildningen är inne på samma tankegångar. Folkhögskolor och studieförbund lyfter i Folkbildningens Vägval & Vilja fram befolkningens digitala delaktighet som en prioriterad folkbildningsuppgift: Att demokratisera digitaliseringen är en uppgift i paritet med den när befolkningen skulle lära sig läsa och skriva. Folkbildningsrådets bedömning är att den digitala utvecklingen går alltför långsamt på många håll inom folkbildningen. För studieförbund och folkhögskolor är det en viktig uppgift att ta sig an det digitala utanförskap som finns i stora grupper av befolkningen. Folkbildningen ska också kunna möta förväntningar från nya generationer av deltagare som ser digitala hjälpmedel som självklara redskap i sitt dagliga liv, i studier och i arbete. Pedagogiken behöver utvecklas för att bättre ta tillvara på den digitala utvecklingen. 36. Regeringskansliet (2011). Ansvaret för att driva utvecklingen vilar i första hand på studieförbundens och folkhögskolornas ledningar. Utan strategisk planering och stöd från ledningsnivå stannar arbetet vid enskilda eldsjälars insatser. Projekt som genomförs påverkar i för liten utsträckning den generella verksamheten. Folkbildningens pedagoger är de som ska genomföra den digitala utvecklingen i praktiken. Frågor om flexibelt lärande, digitala medier och folkbildningen som digital mötesplats behöver därför ingå i cirkelledarutbildningar och i fortbildning för folkhögskolans lärare. För att identifiera och undanröja hinder för arbetet med digital delaktighet och flexibelt lärande genomför Folkbildningsrådet tillsammans med folkhögskolor och studieförbund Rådslag för digital utveckling under 2014. Rådslagen kommer att ge underlag för Folkbildningsrådets kommande beslut om stödformer för digital utveckling, och för generell översyn av statsbidragsvillkoren. 37 Digitalt utanförskap många står fortfarande utanför I rapporten Svenskarna och internet 2013 konstaterar författaren att i dag, ungefär 20 år efter att internet introducerades, har skillnaderna i tillgång och användning av internet minskat kraftigt. Om det i slutet av 90-talet handlade om skillnader mel- 37. Folkbildningsrådet har i uppdrag från regeringen att inom ramen för Folkbildningsnätet, tillsammans med andra lämpliga åtgärder, göra särskilda insatser för flexibelt lärande och flexibla former för nätpedagogik vid folkhögskolor och studieförbund (Regeringens riktlinjer till Folkbildningsrådet 2013). Åren 2009 till 2013 har Folkbildningsrådet därför avsatt ungefär 8 miljoner kronor per år för utveckling av flexibelt lärande. Cirka hälften av anslaget har används till fortbildning, kunskapsbildning samt stöd till utveckling av Folkbildningsnätet. Den andra halvan har satsats på utvecklingsprojekt, sammanlagt 165 projekt under perioden. Under 2014 genomförs istället för utvecklingsprojekt rådslag för digital utveckling i folkbildningen. 18 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

lan inkomst- och utbildningsgrupper på 30 40 procent, så rör det sig nu om mindre än 10 procent. Sverige hör dessutom till de länder i världen där störst andel av befolkningen i åldrarna 16 74 år i någon omfattning använder internet, 94 procent. Bara Island och Norge rapporterar en högre andel. 38 Att svenskarna i flera avseenden står sig väl i internationella jämförelser bekräftas i den så kalllade PIAAC-undersökningen. Av 23 länder rapporterar Sverige den högsta andelen i befolkningen som är bra på att lösa problem i IT-miljö. Nästan 90 procent kunde genomföra de datorkörningar som ingick i undersökningen och ungefär 44 procent visade dessutom hög problemlösningsförmåga. 39 Samtidigt visar PIAAC-undersökningen att ungefär 25 procent av den svenska befolkningen har låga datorkunskaper och att utrikes födda personer och personer med kort formell utbildning uppvisar sämre förmågor än andra. Enligt Svenskarna och internet 2013 är det fortfarande 1,1 miljoner människor som inte använder sig av internet eller som använder det mycket sällan. Antalet beräknas ha minskat med 100 000 det senaste året, men spridningstakten i befolkningen har stannat av. Ungefär 40 procent av befolkningen är inte aktiva på internet och känner sig inte delaktiga i informationssamhället. I rapporten pekas de äldre i befolkningen ut. Rapporten visar att framför allt bland de kortutbildade och bland kvinnorna är det fortfarande många äldre som inte använder internet, eller bara gör det i mycket begränsad omfattning. 38. Findahl, O. (2013). 39. PIAAC är en internationell undersökning av vuxnas färdigheter som OECD samordnar. Den omfattar hittills 24 länder. I undersökningen ges information om de vuxnas förmågor att läsa, att räkna och att lösa problem med hjälp av informationsteknologi. Den senaste rapporten publicerades 2013. I denna redovisas resultaten för 23 av länderna. SCB sammanfattar resultaten i rapporten Den internationella undersökningen av vuxnas färdigheter. Statistiska Centralbyrån (2013). Långsam digital utveckling på många håll Utvärdering av folkbildningens arbete med flexibelt lärande och digital delaktighet 40 Folkbildningsrådet genomförde under 2013 en utvärdering av studieförbundens och folkhögskolornas arbete med flexibelt lärande. 41 Syftet var att ta fram ett underlag för beslut om hur Folkbildningsrådets framtida insatser inom området ska utformas för att utgöra ett effektivt stöd för utveckling i enlighet med statens fyra syften. Resultaten visar att användningen av flexibelt lärande har ökat inom svensk folkbildning jämfört med 2003 och 2006 men att volymen fortfarande är liten i förhållande till den totala verksamheten. Sammantaget ges exempel på en rik flora av digitala resurser som används i undervisning och administration. På enstaka håll är verksamheten med flexibelt lärande och digital teknik väl utvecklad och bygger på ett långsiktigt förändrings- och utvecklingsarbete, och här har folkhögskolorna i allmänhet kommit längre än studieförbunden. Men för det mesta används inte flexibelt lärande och digital teknik på ett systematiskt sätt i studieförbundens cirklar och folkhögskolornas kurser. Det betyder, menar utvärderarna, att på så sätt skapas inte heller förutsättningar för ett effektivt arbete mot digitalt utanförskap: Om digital teknik används brett i studieförbundens och folkhögskolornas olika verksamheter utvecklar deltagarna på ett naturligt sätt sin digitala kompetens, tillsam- 40. Flexibelt lärande och flexibla lärformer handlar om pedagogisk mångfald. Syftet är att skapa förutsättningar för lärande som så långt som möjligt är anpassat efter den studerandes förutsättningar. I den mening som begreppet ges i den här utvärderingen genomförs det flexibla lärandet alltid med visst stöd av digitala medier. Distansutbildning kan ses som en variant av flexibelt lärande, men begreppet är vidare än så. Flexibiliteten kan exempelvis avse anpassning av tid och plats för studierna, studietakt och lärstil. Kombinationen av flexibla kursscheman och ett varierat utbud av kommunikationsformer, digitala hjälpmedel, lärmaterial och examinationsformer skapar flexibla lärformer. (Utvärderingsplan: Flexibelt lärande och flexibla lärformer i folkbildningen. Dnr 14, 2013, 052) 41. Folkbildningsrådet (2013b). Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 19

mans med de kunskaper som kursen eller studiecirkeln ger. I utvärderingen ges inget entydigt svar på varför utvecklingen av flexibelt lärande inte har gått fortare, eller till skillnaderna mellan olika folkhögskolor och studieförbund. De olika delförklaringar som lyfts fram handlar om kunskap, attityder, regelverk och organisatoriska villkor. De deltagare som intervjuades menar till exempel att ny teknik sällan är svår att hantera för unga, men att den för många äldre och teknikovana ofta folkbildarna själva är ett betydande hinder. Vid de studieförbundsavdelningar och folkhögskolor som kännetecknas av låg användning av digital teknik/flexibelt lärande visar utvärderingen att det är enstaka eldsjälar i lärargruppen som försöker driva den digitala utvecklingen framåt, med svagt stöd eller rentav under motstånd från kollegor och ledning. I de här organisationerna har få utvecklingsprojekt genomförts inom det digitala området, utrymmet för utvecklingsarbete beskrivs som generellt svagt och tillgången till kompetensutveckling, IT-utrustning och support som liten. Utvärderarna talar även om en allmänt negativ attityd till flexibel utbildning och ny teknik, en utbredd uppfattning att flexibel utbildning inte är något som folkbildningens ska syssla med, eller i alla fall inte prioritera. Det handlar även om vilsenhet. En slutsats är att värdet av digital utveckling och flexibel utbildning inte synliggörs tillräckligt i policydokument, målskrivningar och handlingsplaner. De regelverk som omger folkbildningen kan bidra till den långsamma utvecklingstakten, menar flera av intervjupersonerna. Exempel är reglerna för hur studiecirkeltimmar och deltagarveckor med flexibla studier kan räknas och redovisas. Inom folkhögskolan, menar man, kan utvecklingen bromsas av att det finns ett volymtak för verksamheten som innebär att en befintlig kurs kan behöva läggas ner för att en ny ska kunna införas. Liknande resultat i andra undersökningar Resultaten från utvärderingen bekräftas i andra undersökningar. Frågan om distansutbildning och flexibelt lärande togs till exempel upp i Folkbildningsrådets uppföljning av grundbidraget till studieförbunden 2013. Samtliga studieförbund menade att distansutbildning och flexibelt lärande är viktiga delar av verksamheten, i första hand för att det finns ett behov av att nå ut geografiskt, men också för att nå fler deltagare och överhuvudtaget för att hänga med sin tid. Alla kunde också redovisa särskilda satsningar och insatser. Samtidigt var man överens om att det är svårt att få igång sådan här verksamhet, svårt att få volym. Uppföljningsresultaten bekräftas av statistiken: Samtliga studieförbund erbjuder distanscirklar, men i begränsad omfattning. Under 2013 var 0,5 procent av studieförbundens cirklar på distans. Andelen deltagare som läste på distans uppgick till 0,4 procent, med en variation mellan 0,2 och 2,3 procent i olika studieförbund. Antalet har ökat något över tid. År 2005 fanns 5 800 deltagare i distanscirklar, 2013 var de nästan 6 700. Distansverksamheten är mer omfattande inom folkhögskolan. Av landets 150 folkhögskolor erbjuder 108 långa kurser på distans, en ökning med 19 folkhögskolor sedan 2011. 42 Tabell 4. Antal och andel studerande på distans inom folkhögskolan (hösttermin) 2013. 2013 Antal studerande på distans Andel studerande på distans Allmän kurs 532 5% Särskild kurs 4 330 26% Totalt 4 862 17% De allra flesta av de distansstuderande återfinns i Särskild kurs, här läser 26 procent av deltagarna på distans. Andelen är betydligt lägre i Allmän kurs 5 procent. I Folkbildningsrådets rapport Att vara folkhögskollärare förutsättningar, kompetensbehov och tidsanvändning ingick frågor om distansutbild- 42. Sedan 2013 är det ett statsbidragsvillkor att folkhögskolorna ska erbjuda olika lärformer. 20 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

ning. Av de 19 olika lärarkompetenser som lärarna fick bedöma ansåg de sammantaget att kunskap för att undervisa på distans både var den minst viktiga och det område där de själva hade minst kunskap. Äldre manliga lärare och lärare i glesbygd var mer positiva än andra. De flesta menade också att möjligheterna till kompetensutveckling inom det här området är små, och de gav tillgången till IT-utrustning och IT-support låga betyg i den egna organisationen. Relativt många av lärarna förutsåg att det i framtiden kommer att bli viktigare att kunna undervisa på distans. I undersökningen ingick även intervjuer med rektorer. Dessa framhöll inte distansundervisning som ett viktigt kompetensområde varken i dag eller inför framtiden. Kunskap, projekt och samarbete kan ge framgång Den kanske viktigaste framgångsfaktorn när det gäller digital utveckling är kompetens. Kompetenshöjningen bidrar i sin tur till att ändra attityderna till flexibla studier och ny teknik. De ledningspersoner som deltog i utvärderingen lyfter som en av de viktigaste åtgärderna att genom riktade insatser höja kompetensen inom flexibla studier hos lärare/cirkelledare. Utvärderarna framhåller att även andra grupper verksamma inom folkbildningen behöver lära mer, inte minst ledningspersonerna själva. Som en del i utvärderarnas uppdrag ingick att undersöka och analysera Folkbildningsnätets roll och betydelse för flexibelt lärande inom folkbildningen. Resultaten visar att det framförallt är folkhögskolor som använder Folkbildningsnätet och att användarna är nöjda med innehållet i Folkbildningsnätet och med den hjälp som de får från den centrala supporten. Där Folkbildningsnätet används fungerar det som ett stöd för digitalisering och flexibelt lärande. Projekt kan också fungera som stöd för utveckling, men enbart projekt ändrar för det mesta inget. Vid de folkhögskolor och studieförbund som ingick i utvärderingen och som arbetade mycket med flexibel utbildning fanns en intresserad och stöttande ledning och många lärare eller andra anställda som var engagerade i arbetet. De här organisationerna hade också varit framgångsrika när det gällde att söka och erhålla externa medel till utvecklingsprojekt. Utvärderarna menar även att fler studieförbundsavdelningar och folkhögskolor skulle kunna få hjälp och stimulans att utveckla användningen av digital teknik inom den egna organisationen genom att samarbeta mer med universitet och högskolor, andra utbildningsanordnare, myndigheter och bibliotek. I rapporten ges flera exempel på sådan samverkan. Ett aktuellt exempel på samarbete, som dock inte tas upp i utvärderingen, är Digidel ett nätverk på nationell nivå som bildades för att öka e-delaktigheten och minska det digitala utanförskapet. I nätverket ingick flera av folkbildningens organisationer. Kampanjen Digidel2013 startade 2011 med målet att få ytterligare en halv miljon invånare i Sverige att använda internet, och avslutades 2013. I den slutrapport som kampanjledningen lämnade till regeringen lämnas ett antal förslag på åtgärder för att öka den digitala delaktigheten och i några av dessa berörs folkbildningen, till exempel att studieförbunden ska kunna arbeta som medborgarstöd genom så kallade E-serviceverkstäder och att Folkbildningsrådet, tillsammans med ett antal myndigheter, via regeringens riktlinjer ska få i uppgift att ansvara för insatser som syftar till att överbrygga digitala klyftor. 43 43. Digidel (2013). Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 21

Folkbildningens spridning och förankring i landet Folkbildningsrådets bedömning Folkbildningen bildar en rikstäckande infrastruktur för demokratisering och samhällsengagemang, och erbjuder människor i hela landet möjligheter till bildning, utbildning och kulturupplevelser. Den breda, lokala och regionala förankringen utgör en viktig förutsättning för att folkbildningen ska kunna verka i enlighet med statens syften i hela landet. Inom folkhögskolan kan en urbaniseringstrend urskiljas. Att folkhögskolan på det sättet svarar mot de ökade behov av utbildning som städernas och förorternas invånare har är positivt. Till en av studieförbundens kärnuppgifter hör arbetet tillsammans med medlemsorganisationer och samverkande organisationer, för att utveckla organisationerna och deras respektive verksamheter. Det här samarbetet utgör en stor och ökande andel av studieförbundens totala verksamhet. Det är en utveckling som i sig är positiv, men som samtidigt kan bidra till att osynliggöra studieförbundens arbete för allmänheten och beslutsfattare. Därmed påverkas både folkbildningens tillgänglighet och legitimitet. Om människor inte känner till studieförbundens arbete kommer de inte heller att kunna söka sig till dem. Troligen finns också ett samband mellan studieförbundens lokala närvaro och synlighet, och kommunernas intresse att ge ekonomiska bidrag till dem. I Folkbildningens Vägval & Vilja poängteras att folkbildningen behöver förstärka dialogen på lokal nivå. Det är en slutsats som Folkbildningsrådet delar. Den lokala dialogen behövs för studieförbundens lokala förankring och stöd. I det sammanhanget är frågan om anordnarskap studieförbundens synlighet, tydlighet och aktivitet i verksamheter tillsammans med medlems- och samverkansorganisationer central. Införandet av kultursamverkansmodellen som en del av den statliga kulturpolitiken, och uppdraget till landets regioner att etablera regionala kompetensplattformar som stöd för kompetensförsörjning och utbildningsplanering, innebär att en större del av ansvaret för den statliga politiken förs över till regional nivå. Det påverkar förutsättningarna för studieförbundens och folkhögskolornas arbete. Genom att delta i den regionala planeringen synliggörs studieförbund och folkhögskolor som regionala och lokala aktörer inom respektive politikområde. En slutsats av de båda kartläggningar som Folkbildningsrådet genomfört på temat folkbildning och regionalisering, som presenteras i den följande texten, är att studieförbund och folkhögskolor behöver arbeta mer offensivt och målmedvetet med att utveckla folkbildningens regionala arbete och roll. Former för den regionala organiseringen behöver prövas. Folkbildning i landets kommuner Folkbildning finns överallt De 150 folkhögskolorna erbjuder långa folkhögskolekurser i 137 av landets kommuner hösten 2013. Det är en minskning med sju kommuner sedan 2003, och med en kommun sedan 2012. Sammantaget finns studieförbunden med cirkelverksamhet i hela landet, i alla kommuner: ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Studiefrämjandet och Sensus finns i 276 290 kommuner Bilda, NBV, Medborgarskolan och Folkuniversitetet i 159 255 kommuner Ibn Rushd i 65 kommuner och Kulturens i 85 kommuner Under perioden 2008 2013 har de flesta studieförbunden funnits med studiecirklar i ett ganska oförändrat antal kommuner, samtidigt som de ökat antalet studietimmar. Det senaste året, 2012 2013, har Ibn Rushd spridit sin cirkelverksamhet till 22 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Tabell 5. Förändring (procent) i antal deltagarveckor och antal deltagare i folkhögskolans långa kurser 2009 2013. Per kommungrupp. 44 Deltagarveckor Deltagare Allmän kurs Särskild kurs Allmän kurs Särskild kurs Storstäder -8 12-6 8 Förortskommuner till storstäderna 11 7 8-6 Större städer 3 0 0 0 Förortskommuner till större städer 16 6-2 27 Pendlingskommuner 4-7 -7 2 Turism- och besöksnäringskommuner -10 4-13 -6 Varuproducerande kommuner -8 3-17 -5 Glesbygdskommuner 0 0-10 1 Kommuner i tätbefolkad region 0-5 -3-3 Kommuner i glesbefolkad region -17 16-20 4 Riket -1 3-5 0 ytterligare 14 kommuner, Kulturens Bildningsverksamhet till ytterligare 11 och Medborgarskolan och Folkuniversitetet till ytterligare 7 kommuner vardera. Studieförbunden är olika starka i olika delar av landet, men generellt väl spridda. Undantagen är Ibn Rushd som finns fläckvis i landet söder om Umeå, och Kulturens Bildningsverksamhet som finns i kustområdena och storstäderna. I frågan om förutsättningar för geografisk spridning slår storleks- och resursskillnaderna mellan studieförbunden igenom kraftigt. 45 Folkhögskolan flyttar till stan Av de 23 nya folkhögskolor som startats under den senaste dryga 20-årsperioden har 13 etablerats i 44. Uppgifter om deltagarna är hämtade från folkhögskolornas statistikrapport, som innehåller gruppuppgifter om deltagare per kurs. De avser alltså grupprapporterade, inte unika, deltagare. 45. Skillnaderna är stora när det gäller studieförbundens ekonomiska förutsättningar och verksamhetsvolymer. Två av de största studieförbunden mottog sammantaget nästan 50 (47,57 %) procent av medlen till grundbidraget 2013. Det största studieförbundet rapporterade samtidigt nästan 24 gånger fler studiecirkeltimmar än studieförbundet med den minsta volymen. Organisationerna ser också olika ut, bland annat med avseende på hur många avdelningar man har mellan 5 och 54 och storleken på dessa. Antalet tillsvidareanställda varierade 2012 mellan 9 och 1 328. någon av landets större städer. 46 Denna utveckling förstärks av att åtta av de befintliga folkhögskolorna har flyttat sin verksamhet från landsbygd till stad, och jämförelsevis många folkhögskolor har etablerat nya filialer i städer eller tätorter. Sedan 2009 har antalet deltagare och deltagarveckor i Allmän kurs ökat i landets förortskommuner och minskat i de glesbefolkadedelarna. 47 Inom Särskild kurs är trenden inte lika entydig. Här har antalet deltagare ökat i storstäderna och glesbygden och minskat eller varit oförändrad i övriga delar av landet. Deltagarveckorna har blivit fler i glesbygden, i storstäder och förortskommuner och minskat i övriga kommuner. (Se tabell 5.) Sammantagen har denna utveckling lett till att under 2013 fanns 50 procent av folkhögskolornas deltagare i långa kurser i storstäder, förortskommuner eller större städer 54 procent av deltagarna i Allmän kurs och 47 procent i Särskild kurs. I relation till kommunernas invånarantal är dock antalet deltagare i studiecirklar och långa folkhögskolekurser störst i landets glesbygdskommuner. 46. Före 1991 fanns exempelvis ingen folkhögskola i Malmö, i dag finns det fem. 47. Deltagare i de Allmänna kurserna ökade med 8 procent mellan 2012 och 2013. Detta beror till stor del på den nya kurstypen Extra platser till allmän kurs som infördes 2013. Ökningen av deltagare och deltagarveckor i Allmän kurs i förortskommunerna förklaras till stor del av detta. Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 23

Tabell 6. Förändring (procent) antal deltagare och studietimmar studieförbundens olika verksamhetsformer 2009 2013. Per kommungrupp. 48 Studietimmar Afv Deltagare Afv Studiecirkel Kulturprogram Studiecirkel Kulturprogram Storstäder 25 2-7 -7-1 8 Förortskommuner till storstäderna -5 10 3-19 -11-1 Större städer 24 6 25-8 -10 16 Förortskommuner till större städer 5-18 30-14 -16 22 Pendlingskommuner 3 7 22-10 1 14 Turism- och besöksnäringskommuner 5 16 9-8 27 29 Varuproducerande kommuner 16 3 10-9 -10 1 Glesbygdskommuner -12-10 17-24 1 8 Kommuner i tätbefolkad region 14 10 31-9 -7 19 Kommuner i glesbefolkad region 2 2 12-16 8 2 Riket 16 5 16-10 -6 12 Studieförbunden är starkast där man samarbetar mest Alla studieförbund har ambitionen att vara geografiskt spridda i landet. Det visades i den uppföljning av grundbidraget till studieförbunden som Folkbildningsrådet genomförde hösten 2013. 49 Däremot lägger man olika innebörd i begreppet geografisk spridning. De största studieförbunden satsar på att finnas närvarande med verksamhet i samtliga kommuner, medan andra inriktar sig på att finnas i alla regioner/landsting eller sprider verksamheten strategiskt utifrån andra grunder. Bilda gör till exempel strategiska satsningar i olika delar av landet. Framför allt Kulturens och Ibn Rushd har begränsade ekonomiska och personella resurser 48. Uppgifter om deltagarna är hämtade från STUV (studieförbundens verksamhetsredovisning) med gruppuppgifter kring deltagare per arrangemang. De avser alltså grupprapporterade, inte unika, deltagare. 49. Statsbidraget till studieförbunden är uppdelat i ett grundbidrag och ett rörligt bidrag. Grundbidraget utgör 75 procent av statsbidraget. Det rörliga bidraget består av två delar: verksamhetsrelaterat bidrag (19 procent av statsbidraget) och förstärkningsbidrag (6 procent). I de villkor och kriterier för statsbidrag till studieförbunden som Folkbildningsrådets styrelse fastställt, sägs att grundbidraget ligger fast i två år. Inför omfördelningen av grundbidraget vartannat år ska studieförbunden redogöra för hur man arbetat för att uppfylla bidragets intentioner. och prioriterar att finnas där man har sina medlemsorganisationer och primära målgrupper. Även innebörden i begreppet närvaro är olika: SV och ABF betonar att det är viktigt att ha egna kontor i så många kommuner som möjligt. Övriga strävar i första hand efter att ha verksamheten spridd, och löser i första hand frågan om lokal, fysisk närvaro genom sina medlemsorganisationer och samarbetet med dessa. Studieförbundens förklaringar till den geografiska spridningen handlar ofta om medlemsorganisationer och samverkande organisationer. Studieförbunden är starka i de delar av landet där man har sina aktiva samarbetsparter. I och med att de flesta studieförbunden har förändrat sina lokala organisationer under senare år antalet avdelningar har minskat kraftigt och befintliga avdelningar täcker större geografiska områden än tidigare blir de flesta studieförbunden mer beroende av samarbete med medlemsorganisationer och samverkansorganisationer för att kunna nå ut med verksamhet lokalt. De flesta insatser för geografisk spridning som studieförbunden redovisade vid uppföljningen av grundbidraget handlar också om att på olika sätt stärka lokal samverkan med medlems- och samverkande organisationer. 50 50. Mellan 1997 och 2013 minskade studieförbundens antal lokalavdelningar från sammanlagt 642 till 180. 24 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Diagram 2. Statens, landstingens och kommunernas bidrag till studieförbunden 1992 2013. tkr 1 600 000 Stat Kommun Landsting/regioner 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0-92 -93-94 -95-96 -97-98 -99-00 -01-02 -03-04 -05-06 -07-08 -09-10 -11-12 -13 För Ibn Rushd och Kulturens bildningsverksamhet går en stor del av spridningsarbetet dessutom ut på att stärka de egna, regionala organisationerna. Under den senaste femårsperioden har antalet deltagare i cirkelverksamhet och Annan folkbildningsverksamhet minskat generellt i landet, samtidigt som antalet studietimmar ökat. Tydligast är den här trenden inom cirkelverksamheten. (Se tabell 6.) Kulturprogrammen har ökat, räknat både i antalet deltagare och studietimmar. De kraftigaste ökningarna har ägt rum i landets större städer och tätbefolkade regioner. Undantaget är storstäderna där antalet arrangemang minskat något. 51 Kommunernas bidrag till studieförbunden fortsätter att minska Statsbidragets andel av bidragen till folkhögskolorna har under perioden 2001 2013 varit konstant, ungefär 69 procent, och landstingens/regionernas andel cirka 31 procent. Stora förändringar har däremot skett när det gäl- 51. Studieförbundens kulturprogram analyseras mer utförligt under temat Kulturens och kulturprogrammens betydelse. ler studieförbundens finansiering. Diagrammet nedan visar förhållandet mellan statsbidrag, kommunbidrag och landstingens/regionernas bidrag till studieförbund mellan 1992 och 2013 i kronor räknat. Det statliga bidraget har ökat medan främst kommunernas bidrag hela tiden har minskat. (Se diagram 2.) Statens andel av bidragen var 55 procent vid periodens början och har ökat till 74 procent 2013. Under samma tid har kommunernas andel minskat från 30 till 14 procent och landstingens/regionernas andel från 15 till 12 procent. Proportionellt sett bär staten ett allt större ansvar för stödet till folkbildningen. Kommunernas generella bidrag till studieförbunden har halverats sedan 1992, från 643,5 mkr till 321,8 mkr 2012. Det motsvarar 63 procents minskning om hänsyn tas till penningvärdets förändring. 52 Inför 2013 var det 36 kommuner som budgeterade för att sänka sina generella bidrag till studieförbunden, 30 som planerade att höja dem och 224 som budgeterade för oförändrade bidrag. Bland de senare fanns 16 kommuner som inte gett några 52. Folkbildningsrådet (2013e). Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 25

generella bidrag alls under 2012 och som alltså inte heller planerade att ge några under 2013. Av dessa fanns nio i Stockholmsområdet. 53 Men även om 16 kommuner inte ger bidrag till studieförbunden kan deras invånare fortfarande gå i studiecirkel. Dels arrangerar studieförbunden studiecirklar i samtliga dessa kommuner i alla fall, dels deltar kommunernas invånare i grannkommunernas cirklar. Av de 16 nollkommunernas invånare som deltog i studiecirkel 2013 vände sig 37 procent till en grannkommun. I två av kommunerna deltog nästan 2/3 av cirkeldeltagarna i en annan kommun. Folkbildning på regional nivå Folkbildningen ofta svagt företrädd i regionala kompetensplattformar Folkbildningsrådets två senaste deltagarundersökningar, Studiecirkeldeltagare 2008 och Folkhögskoledeltagarundersökning 2010, visar att för många är folkbildningen en väg till kompetensutveckling, studier och arbetsmarknad. Av cirkeldeltagarna var det drygt 30 procent som deltog i en cirkel för att skaffa sig kunskaper/färdigheter för arbetsmarknaden, fackligt arbete eller föreningsarbete. Ungefär 50 procent av deltagarna i folkhögskolans Allmänna kurs studerade för att skaffa sig behörighet för fortsatta studier, och nästan 20 procent ville förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. I Folkbildningsrådets kartläggning Folkhögskolor, studieförbund och regionala kompetens- plattformar undersöks hur denna folkbildningens betydelse för utbildning och kompetensförsörjning märks i det arbete med regionala kompetensplattormar som pågår i landets regioner sedan 2010. 54 Och svaret blir att här har folkbildningen ingen given roll. I tre av de fem regioner som ingår i kartläggningen är studieförbund och folkhögskolor i princip osynliga i plattformsarbetet framför allt saknas studieförbunden. En slutsats i rapporten är att här har inte folkbildningen den regionala organisering som skulle underlätta för samarbete med regionerna. Istället blir det upp till enskilda studieförbund och folkhögskolor att ta initiativ och då blir det svårt. Tid och kunskap om plattformsarbetet finns inte, och inte heller naturliga vägar att samtala med regionen. Dessutom känner sig inte folkbildarna säkra på att denna typ av verksamhet överensstämmer med folkbildningens uppdrag, att den överhuvudtaget går att förena med de statsbidragsvillkor som gäller. På andra håll har folkbildningen starkare regionala organisationer och samarbetar med regionen. I Västra Götaland har både studieförbund och folkhögskolor, via Västra Götalands Bildningsförbund, etablerats som aktörer i regionens plattformsarbete. Under 2011 och 2012 har regionen tillsammans med bildningsförbundet utarbetat två rapporter, om folkhögskolornas respektive studieförbundens roll inom regionens kompetensplattform. I Skåne har folkhögskolorna gemensamt tagit initiativ till samarbete. En extern studie har genomförts för att klargöra folkhögskolornas roll för Skånes 53. I rapporten Samhällets utgifter för kultur 2010 2011 konstaterar Myndigheten för kulturanalys att kommunernas utgifter för kultur 2011 uppgick till sammanlagt cirka 9,6 miljarder kronor, en ökning med cirka 16 procent sedan år 2000. Tillväxten i kommunernas totala utgifter för kultur avstannade dock 2009 för att minska något under 2010 och 2011. Tre av de fyra områden som kommunernas utgifter för kultur fördelas på Musik- och kulturskolor, Bibliotek och Allmänna kulturutgifter har vuxit under perioden 2000 2011. Bara ett område, Stöd till studieorganisationer, har minskat. Det innebär med andra ord att stödet till kulturverksamhet i kommunernas egen regi ökat, medan anslagen till externa aktörer minskat. Myndigheten för kulturanalys (2012). 54. Regeringen gav inför 2010 regionala självstyrelseorgan och samverkansorgan eller (där dessa organ inte finns) länsstyrelser, i uppdrag att etablera kompetensplattformar för samverkan inom kompetensförsörjning och utbildningsplanering på kort och lång sikt. Folkbildningsrådet ansvarar för kartläggningen som genomfördes i fem av landets regioner under 2013: Västra Götaland, Skåne, Halland, Gotland och Norrbotten. Syftet var att belysa hur folkbildningen framträder i de regionala kompetensplattformarna, hur folkbildningens och regionernas företrädare uppfattar folkbildningens nutida och framtida betydelse i sammanhanget, samt hur folkbildningens organisatoriska och institutionella strukturer korrelerar med det regionala plattformsarbetet. 26 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Diagram 3. Antal deltagare i folkhögskolans långa kurser per 1 000 invånare. Per län. 5,6 4,2 3,5 2,6 1,3 Folkbildningen syns allt mer i regionala kulturplaner Folkbildningen är landets största kulturarena. I Folkbildningsrådets rapport Folkbildning och regionala kulturplaner undersöks hur folkbildningens kulturinriktade verksamhet synliggörs i regionernas arbete inom ramen för kultursamverkansmodellen. 56 Studien är en parallell till kartläggningen av arbetet med kompetensplattformar ovan. Den genomförs med samma metodik, i samma regioner och med utgångspunkt i samma frågeställningar. Regionernas och folkbildningens företrädare är överens om att folkbildningen har stor betydelse i det lokala och regionala kulturlivet och att de därför har en given plats i de regionala kulturplaner som ingår i arbetet med kultursamverkansmodellen. Folkbildningen, i första hand studieförbunden, ges dessutom större utrymme 2013 jämfört med de planer som togs fram 2010. I kulturplanerna presenteras studieförbunden, och i viss mån folkhögskolorna, som möjliggörare en infrastruktur för framför allt amatörkultur som tack vare sitt nära samarbete med det civila samhällets organisationer kan bidra till ökad tillgänglighet och större mångfald i kulturlivet. Folkbildningen nämns i alla undersökta kulturplaner och utrymmet har ökat över tid, samtidigt varierar bilden stort mellan olika regioner. Detta har delvis att göra med att folkbildningens olika verksamheter har olika omfattning och inriktning i olika delar av landet. Men bilden av folkbildningen beror också på resurser och organisation. Om man ska lyckas etablera sig som en aktiv part när regionens kulturpolitik utformas, så krävs det resurser i form av tid och kunskap. Det är svårt för enskilda studieförbund och folkhögskolor att på egen hand driva påverkansarbete gentemot regionen. kompetensförsörjning. 55 Däremot är studieförbunden knappast synliga i regionens plattformsarbete. 55. Västra Götalands Bildningsförbund (2011a och 2011b), Olofsson, J. & Annvir, D. (2013). 56. Kultursamverkansmodellen, som infördes 2010, är en modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Ett krav för att regionerna ska få ta del av de statliga kulturmedlen är att varje region upprättar en treårig, regional kulturplan. Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013 27