GLOBALA ARBETSKRAFTSKOSTNADER Tillverkningsindustrin 1998 2014 17 år med Industriavtal
Facken inom industrin (FI) är ett samarbetsorgan mellan de fem fackförbund inom industrin som omfattas av "Samarbetet om industriell utveckling och lönebildning" (Industriavtalet). De fem förbunden är s Ingenjörer, IF Metall, Unionen, Livsmedelsarbetareförbundet samt GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch. Ytterligare exemplar av rapporten kan beställas på e-postadress fi.kansli@fikansli.se. Rapporten finns även att ladda ner från Facken inom industrins hemsida, www.fackeninomindustrin.se.
Förord Rapporten Globala arbetskraftskostnader tillverkningsindustrin 1998-2014 ingår i Facken inom industrins rapportserie om arbetskraftskostnader inom tillverkningsindustrin i olika länder. Rapporten beskriver nivån på arbetskraftskostnaderna 2014 och utvecklingen under perioden 1998-2014. Perioden 1998-2014 är vald med anledning av att det första Industriavtalet undertecknades 1997 och kom att tillämpas i 1998 års avtalsrörelse. År 2011 undertecknades ett nytt och utvecklat Industriavtal. Perioden 1998-2014 sammanfaller således med de 17 år då Industriavtal påverkat utvecklingen av löner och arbetskraftskostnader i. Ett omfattande arbete inför rapporten har varit att samla in statistik och bedöma kvalitén på olika källor. Grundmaterialet till den statistik som används kommer från olika källor och därmed finns alltid en risk för att materialet inte är helt likvärdigt mellan olika länder. Dessutom görs kontinuerligt större eller mindre revidering och uppdatering av materialet. De nivåer på arbetskraftskostnaderna som anges i kronor per timme och de förändringstal som ofta anges med en decimal bör därför tolkas med viss försiktighet. Det är ändå vår bedömning att innehållet i rapporten ger en hyfsat korrekt bild av nivåer och utvecklingstal. För en utförligare beskrivning av källor, definitioner och metoder hänvisas till kapitel 9. Rapporten har utarbetats av Martina Hansson, omvärldsanalytiker, på Facken inom industrins kansli. Denna rapport och fler rapporter finns att hämta på www.fackeninomindustrin.se Göran Nilsson Kanslichef Facken inom industrin
INNEHÅLL 1. SAMMANFATTNING... 1 2 ARBETSKRAFTSKOSTNADEN... 3 3. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING Nationell valuta... 6 4. VÄXELKURS... 13 5. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING Gemensam valuta... 19 6. RELATIV ARBETSKRAFTSKOSTNAD... 24 7. KONSUMENTPRISERNAS UTVECKLING... 31 8. REALA ARBETSKRAFTSKOSTNADER... 39 9 KÄLLOR, DEFINITIONER OCH METODER... 45
1. SAMMANFATTNING Denna rapport behandlar arbetskraftskostnaderna inom tillverkningsindustrin i olika länder. De svenska arbetskraftskostnadernas nivå och utveckling jämförs med motsvarande i andra länder. Vi jämför utvecklingen över tid, både i nationell valuta och i gemensam valuta. Tidsperioden är 1998-2014 och ibland görs också en uppdelning på perioderna 1998-2009 respektive 2010-2014. I rapporten studeras också, i två olika kapitel, förändringar av växelkurser respektive priser. Med de kapitlen som grund beskrivs utvecklingen av den svenska tillverkningsindustrins relativa arbetskraftskostnad och de reala arbetskraftskostnaderna. I det avslutande kapitlet görs en sammanställning av de källor som har använts samt hur vi gått tillväga i våra beräkningar. I rapporten används genomgående begreppet arbetskraftskostnad och inte lön. Skälet till att vi valt arbetskraftskostnad är att det är det mest intressanta begreppet ur ett konkurrenskraftsperspektiv. Hur stor del av arbetskraftskostnaderna som utgörs av lön respektive andra kostnader för exempelvis socialförsäkringar, avtalspensioner m.m. varierar beroende på hur de sociala systemen ser olika ut i olika länder. Arbetskraftskostnadernas utveckling Arbetskraftskostnaderna i ökade med i genomsnitt 3,5 procent per år under 1998-2014. Det var något högre än ökningen på 3,0 procent för de västeuropeiska länderna. Bland de västeuropeiska länderna hamnar Norge i topp med 5,0 procent och Tyskland och Portugal i botten med 2,3 procent. Arbetskraftskostnaderna ökade långsammare i de flesta länder under perioden 2010-2014 jämfört med 1998-2009. För de västeuropeiska länderna som grupp sjönk ökningstakten i genomsnitt med 1,3 procentenheter från 3,4 procent till 2,1 procent. hade under de första tolv åren en ökningstakt på 3,8 procent, jämfört med 2010-2014 då ökningstakten var 2,8 procent vilket innebär en minskning med en procentenhet. I några länder har ökningstakten minskat ännu mer. Tyskland är det enda land i Västeuropa som har haft en högre ökningstakt de senaste fem åren jämfört med de första tolv. Under åren 2013 och 2014 ökade arbetskraftskostnaderna i Tyskland mer än i. Den reala arbetskraftskostnaden i svensk tillverkningsindustri ökade med 2,3 procent per år under perioden 1998-2014. Det är väsentligt högre än Västeuropas snitt på 1,1 procent. Att den reala ökningen varit högre i beror dels på att de nominella arbetskraftskostnaderna ökat 0,5 procent mer och dels på att inflationen varit 0,6 procent lägre. Ökningen av de reala arbetskraftskostnaderna i svensk tillverkningsindustri var högre än i flertalet av jämförelseländerna utanför Europa. Tittar vi på perioden efter finanskrisen ser vi att många länder i Västeuropa haft sjunkande reala arbetskraftskostnader. och Norge har klarat sig bäst sett till reala arbetskraftskostnader i Västeuropa. För nästan samtliga länder i rapporten har det skett en nedväxling i ökningen av den reala arbetskraftskostnaden under perioden 2010-2014 jämfört med de första tolv åren. Tyskland är det enda land som haft högre real utveckling efter finanskrisen. 1
Tabellen nedan visar en sammanställning av arbetskraftskostnadsutvecklingen för och Västeuropasnittet olika perioder, nominellt och realt. 1998-2014 1998-2009 2010-2014 Arbetskraftskostnad Nominellt 3,5 3,8 2,8 Västeuropa 3,0 3,4 2,1 Realt 2,3 2,5 1,9 Västeuropa 1,1 1,5 0,2 När man i stället tittar på utvecklingen i gemensam valuta tar man även hänsyn till växelkurseffekterna och det kan därför ge en annorlunda bild än arbetskraftskostnaderna som mäts i nationell valuta. För länderna inom euroområdet så stiger utvecklingen mätt i gemensam valuta under perioden 1998-2014 något. Storbritannien är det enda land i Västeuropa som har lägre utveckling i gemensam valuta. Brasilien är det land som sticker ut med att haft lägst utveckling i gemensam valuta. Nivån på arbetskraftskostnad Arbetskraftskostnaden i svensk tillverkningsindustri var år 2014 i snitt 343 SEK per timme. Det placerar på plats tre i Norden och på den övre halvan när man rangordnar de västeuropeiska länderna utifrån nivån på arbetskraftskostnaderna. De svenska arbetskraftskostnaderna var 2014 på samma nivå som de tyska och lägre än i Danmark, Norge, Belgien och Schweiz. har dock betydligt högre arbetskraftskostnader än de östeuropeiska länderna och jämförelseländerna utanför Europa. Relativ arbetskraftskostnad Norges relativa arbetskraftskostnad har stigit sett över hela perioden och är idag nästan 30 procent över den svenska. Arbetskraftskostnaden i Danmark och Finland var 2014 något högre än i inledningen av perioden. De nordiska ländernas relativa arbetskraftskostnader har stigit i jämförelse med andra västeuropeiska länder. Tysklands relativa arbetskraftskostnad låg drygt 10 procent över den svenska i början på perioden för att 2014 vara på samma nivå som den svenska. Storbritanniens och Frankrikes relativa arbetskraftskostnader har också sjunkit och låg år 2014 cirka 30 respektive 20 procent under den svenska. 2
Svenska Kronor/timme 2. ARBETSKRAFTSKOSTNADEN Kapitel två innehåller uppgifter om nivån på den genomsnittliga arbetskraftskostnaden inom tillverkningsindustrin i olika länder. Det är nivån på de totala arbetskraftskostnaderna, inklusive olika lönetillägg, lagstadgade arbetsgivaravgifter och avtalade försäkringar som anges 1. Både arbetare och tjänstemän ingår i materialet. Nivåerna i de olika länderna är omräknade till svenska kronor utifrån växelkursen för helåret 2014. Norden Diagram 2.1 visar att arbetskraftskostnaden för en anställd inom svensk tillverkningsindustri i genomsnitt var 343 svenska kronor (SEK) per timme år 2014. Norge hade den klart högsta arbetskraftskostnaden i Norden. Diagram 2.1 Arbetskraftskostnad 2014, Norden 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 310 343 356 Källa: The Conference Board, Labour Cost Index, Riksbanken och egna beräkningar Västeuropa Vid en rangordning av de västeuropeiska länderna utifrån nivån på arbetskraftskostnaden år 2014 hamnar alla nordiska länder på den övre halvan (diagram 2.2). Norge, Schweiz, Belgien och Danmark är de länder som hade högre arbetskraftskostnader än. och Tyskland hade 2014 samma nivå på arbetskraftskostnaderna. Skillnaden i arbetskraftskostnad mellan olika länder var betydande. Arbetskraftskostnaden i Schweiz och Norge var ungefär dubbelt så hög som i Italien och Storbritannien och fem gånger så hög som i Portugal. Portugal var det västeuropeiska land som hade lägst arbetskraftskostnad. Övriga länder som hade en relativt låg arbetskraftskostnad var Spanien, Storbritannien och Italien. 436 Finland Danmark Norge 1 Som källor används The Conference Board (CB), Eurostats Labour Cost Index (LCI) och Labour Cost Survey (LCS). För en utförligare beskrivning av källor, definitioner och metoder se kapitel 9. 3
Svenska kronor/timme Svenska kronor/timme Diagram 2.2 Arbetskraftskostnad 2014, Västeuropa 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 87 193 229 255 293 294 310 310 313 343 343 356 380 436 439 Källa: The Conference Board, Labour Cost Index, Riksbanken och egna beräkningar Östeuropa 2 Vid en jämförelse mellan arbetskraftskostnaden i och arbetskraftskostnaderna i de östeuropeiska länderna framgår det att arbetskraftskostnaden i är betydligt högre (diagram 2.3). Det finns också stora skillnader mellan östeuropeiska länderna. Till exempel så är arbetskraftskostnaden i Slovenien mer än fem gånger så hög som i Bulgarien, och mer än tre gånger så hög som i Lettland. Medan arbetskraftskostnaden i Slovenien inte ens är hälften så hög som i. Diagram 2.3 Arbetskraftskostnad 2014, Östeuropa 400 350 300 250 200 150 56 66 67 79 85 89 100 27 40 50 0 145 343 Källa: Labour Cost Survey, Conference Board, Labour Cost Index, Riksbanken och egna beräkningar 2 Andelen tjänstemän är betydligt högre i än i de östeuropeiska länderna vilket påverkar jämförelsen. Vid en jämförelse mellan arbetare i direkt produktion blir skillnaderna inte lika stora men ändå betydande. Det gäller även vid jämförelser med en del länder utanför Europa. 4
Svenska kronor/timme Länder utanför Europa Vid en jämförelse av arbetskraftskostnaden i med arbetskraftskostnaderna i olika länder utanför Europa så görs för flera länder jämförelsen med 2013 års arbetskraftskostnad i brist på data. Här framgår det att arbetskraftskostnaderna i alla jämförelseländer utanför Europa var lägre än s år 2014 (diagram 2.4). Näst efter kommer Australien med 308 SEK per timme. Diagram 2.4 Arbetskraftskostnad 2014, länder utanför Europa 400 350 300 250 200 150 143* 156* 168* 186 239 255 308 343 100 50 46 61* 70* 0 Källa: The Conference Board, Labour Cost Index, OECD Economic Outlook No 97 June, Riksbanken och egna beräkningar. *=2013 års siffror Med undantag för Australien var arbetskraftskostnaden i jämförelseländerna utanför Europa lägre än arbetskraftskostnaderna i flertalet västeuropeiska länder. Arbetskraftskostnaderna i de nordiska länderna, Tyskland, Frankrike, Österrike och de så kallade Beneluxländerna var högre än arbetskraftskostnaderna i USA, Kanada och Japan. Sammanfattning Arbetskraftskostnaden i svensk tillverkningsindustri var år 2014 i snitt 343 SEK per timme. De placerar på plats tre i Norden och på den övre halvan när man rangordnar de västeuropeiska länderna utifrån nivån på arbetskraftskostnaderna. De svenska arbetskraftskostnaderna var 2014 på samma nivå som de tyska och lägre än i Danmark, Norge, Belgien och Schweiz. har dock betydligt högre arbetskraftskostnader än de östeuropeiska länderna och jämförelseländerna utanför Europa. 5
Procent 3. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING Nationell valuta I kapitel tre beskrivs arbetskraftskostnadernas utveckling. Beskrivningen avser förändringstakten i nominella termer mätt i respektive lands valuta. Den tidsperiod som används är ofta 1998-2014. Anledningen är att det första Industriavtalet undertecknades 1997 och perioden 1998-2014 sammanfaller således med de första 17 åren med ett industriavtal. Ett antal jämförelser görs också av utvecklingen under perioden 1998-2009 respektive 2010-2014. Perioden 2010-2014 är vald för att belysa finanskrisens effekter på arbetskraftskostnadernas ökningstakt. Att den valda perioden inte är 2009-2014 beror på att effekterna i många länder kom med viss eftersläpning. Siffrorna som anges för olika perioder avser den genomsnittliga ökningen per år. Västeuropa I ökade arbetskraftskostnaden med i genomsnitt 3,5 procent per år under perioden 1998-2014 (diagram 3.1a). Det var 0,5 procentenheter högre än genomsnittet för Västeuropa, och samma ökningstakt som Spanien och Storbritannien. I de flesta länder i Västeuropa var ökningstakten mellan 2,7 och 4,0 procent. Norge sticker ut i toppen med en ökningstakt på hela 5,0 procent och Portugal och Tyskland i botten med en ökningstakt på enbart 2,3 procent. För hela perioden 1998-2014 innebär det att arbetskraftskostnaden i Norge ökat med 118 procent, vilket utgör mer än en fördubbling. Arbetskraftskostnaden i Portugal har under samma period ökat med 40 procent. Diagram 3.1a Ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 1998-2014 6,0 5,0 5,0 4,0 3,0 2,3 2,3 2,6 2,7 2,8 2,8 2,9 3,0 3,1 3,5 3,5 3,5 3,6 3,9 2,0 1,0 0,0 Källa: Labour Cost Index Den låga ökningstakten i Tyskland påverkar även genomsnittet för Västeuropa. Genomsnittet för Västeuropa är beräknat genom att de olika ländernas ökningstal vägts samman med hjälp av konkurrensvikter. Konkurrensvikterna anger hur viktiga länderna är som konkurrenter till. Eftersom Tyskland är s viktigaste konkurrentland drar den låga ökningstakten i Tyskland ner hela genomsnittet 6
Procent för Västeuropa. Om Tyskland inte tas med blir den genomsnittliga ökningen för resten av de Västeuropeiska länderna 3,5 procent, lika hög som i. Under perioden 2010-2014 ökade arbetskraftskostnaderna i lägre takt (diagram 3.1b). Mest påtagligt var det i Portugal där arbetskraftskostnaderna sjönk med 1,2 procent per år. I var ökningstakten i genomsnitt 2,8 procent och för Västeuropa i genomsnitt 2,1 procent. Österrike hade samma takt som Västeuropa i stort. Diagram 3.1b Ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 2010-2014 4,0 3,7 3,0 2,0 1,0 0,4 0,9 1,2 1,7 1,8 1,9 2,0 2,1 2,1 2,4 2,4 2,5 2,8 0,0-1,0-2,0-1,2 Källa: Labour Cost Index I diagram 3.1c jämförs arbetskraftskostnadernas utveckling under perioden 1998-2009, tolv år, med utvecklingen under de senaste fem åren 2010-2014. Av diagrammet framgår att arbetskraftskostnaderna i de flesta länderna ökade långsammare under perioden 2010-2014 jämfört med första perioden. Tyskland är det land som sticker ut, här ökade arbetskraftskostnaderna snabbare de senaste fem åren istället, 2,4 procent jämfört med 2,2 de första tolv åren. Störst skillnad mellan dessa två perioder har Portugal. I Portugal ökade arbetskraftskostnaderna med 3,8 procent under 1998-2009. Under 2010-2014 minskade istället arbetskraftskostnaderna med -1,9 procent. 7
Procent Diagram 3.1c Ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 1998-2009 och 2010-2014 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0-1,0-2,0 1998-2009 2010-2014 Källa: Labour Cost Index Som syns i diagram 3.1c så har en nedväxling skett de senaste fem åren jämfört med de första tolv för nästan alla länder. Tyskland är det enda land som haft en uppväxling den senare perioden. För de västeuropeiska länderna som grupp sjönk ökningstakten i genomsnitt med 1,3 procentenheter från 3,4 procent till 2,1 procent. s genomsnittliga ökningstakt 1998-2009 var 3,8 procent medan genomsnittet för 2010-2014 var 2,8 procent, en minsking i ökningstakten med en procentenhet. Som vi sett har haft en högre ökningstakt än Tyskland sett över hela perioden 1998-2014 (diagram 2.1a). På senare år har skillnaderna i ökningstakt minskat mellan de två länderna (diagram 3.1b). Tittar vi på de två senaste åren, 2013 och 2014 så har Tyskland nu gått om och har en högre ökningstakt. Östeuropa Arbetskraftskostnaden i de östeuropeiska länderna ökade under perioden 1998-2014 betydligt snabbare än i och resten av Västeuropa (diagram 3.2a). Den årliga ökningstakten var omkring 2-3 gånger så hög som i. Högst ökningstakt hade Estland och Bulgarien. 8
Procent Procent Diagram 3.2a Ökning av arbetskraftskostnaden, Östeuropa 1998-2014 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 3,5 5,9 6,1 6,6 6,7 6,9 8,2 8,4 8,6 9,3 Källa: Labour Cost Index Genomsnittssiffrorna för perioden 1998-2014 döljer stora variationer. I samband med finanskrisen sjönk ökningstakten kraftigt. Under perioden 2011 och 2014 har ökningstakten åter ökat i flertalet östeuropeiska länder men ökningstakten är inte lika hög som före finanskrisen. Om man jämför arbetskraftskostnadernas ökning under de senaste fem åren 2010-2014 med perioden 1998-2009 finner man att ökningstakten har halverats och i flera fall minskat ännu mer (diagram 3.2b). Undantaget är Bulgarien där ökningstakten minskat med ungefär 40 procent. I de baltiska länderna var nedgången särskilt markant. Diagram 3.2b Ökning av arbetskraftskostnaden, Östeuropa 2010-2014 6,0 5,1 5,0 4,0 4,1 3,8 4,0 3,5 3,0 3,1 2,8 3,0 2,4 2,0 5,5 1,0 0,0 Källa: Labour Cost Index 9
Japan Taiwan Kanada USA Singapore Nya Zeeland Australien Sydkorea Mexico Brasilien Procent Procent Diagram 3.3 visar utvecklingen år för år i de baltiska länderna. Under åren 2005-2008 steg ökningstakten till 20 procent och i Estlands fall hela 30 procent per år. När finanskrisen slog till skedde en dramatisk förändring. Under 2009 och 2010 sjönk arbetskraftskostnaderna ner till noll i Estland och under nollstrecket i Lettland och Litauen. År 2011 var arbetskraftskostnadernas ökningstakt högre igen. År 2014 ökade arbetskraftskostnaderna i Litauen och Lettland med 4,4 respektive 5,6 procent och i Estland med drygt 6 procent. Diagram 3.3 Ökning av arbetskraftskostnaden, Baltikum 1998-2014 35 30 25 20 15 10 5 0-5 -10 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Labour Cost Index Estland Lettland Litauen Länder utanför Europa Jämför man utvecklingen av arbetskraftskostnaden för ett antal länder utanför Europa (diagram 3.4a) med utvecklingen i Västeuropa (diagram 3.1b) så finner man att ökningen i flera av länderna är inom samma spann som ökningen för de Västeuropeiska länderna. Brasilien, Sydkorea och Mexico har dock haft högre ökningar. Japan har haft en ökning på endast 0,4 procent per år. Diagram 3.4a Ökning av arbetskraftskostnaden länder utanför Europa 1998-2014 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 0,4 2,0* 2,4 2,8 3,2* 3,5* 3,5 4,0 6,5* 7,2 7,2* Källa: The Conference Board, LCI, OECD Economic Outlook No 97 June, Riksbanken och egna beräkningar. *=1998-2013 10
Japan USA Taiwan Kanada Mexico Australien Nya Zeeland Singapore Sydkorea Brasilien Procent Under perioden 2010-2014 har arbetskraftskostnaderna ökat långsammare i USA, Australien, Mexiko, Kanada och (diagram 3.4b). I de andra jämförelseländerna har förändringstakten varit densamma eller ökat. Diagram 3.4b Ökning av arbetskraftskostnaden, länder utanför Europa 2010-2014 12,0 10,0 9,2* 8,0 6,0 5,8* 4,0 2,0 0,4 1,7 2,1* 2,7 2,8 3,2 3,4 3,5* 4,1* 0,0 Källa: The Conference Board, Labour Cost Index, OECD Economic Outlook No 97 June, Riksbanken och egna beräkningar. *=2010-2013 Sammanfattning Perioden 1998-2014 Arbetskraftskostnaderna i ökade med i genomsnitt 3,5 procent per år. Det var något högre än ökningen på 3,0 procent för de västeuropeiska länderna. Bland de västeuropeiska länderna hamnar Norge i topp med 5,0 procent och Tyskland och Portugal i botten med 2,3 procent. I de östeuropeiska länderna ökade arbetskraftskostnaderna två till tre gånger snabbbare än i de västeuropeiska länderna. I Brasilien, Sydkorea och Mexico var ökningstakten omkring dubbelt så hög som den svenska. I Japan ökade arbetskraftskostnaderna bara med 0,4 procent per år. 2010-2014 jämfört med 1998-2009 Arbetskraftskostnaderna ökade långsammare i de flesta länder under perioden 2010-2014 jämfört med 1998-2009. För de västeuropeiska länderna som grupp sjönk ökningstakten i genomsnitt med 1,3 procentenheter från 3,4 procent till 2,1 procent. hade under de första tolv åren en ökningstakt på 3,8 procent jämfört med 2010-2014 då ökningstakten var 2,8 procent, en minskning med en procentenhet. I några länder har ökningstakten minskat ännu mer. Tyskland är det enda landet i Västeuropa som har haft en högre ökningstakt de senaste fem åren jämfört 11
med de första tolv. Tittar vi på de två senaste åren, 2013 och 2014, så har Tyskland gått om och har en högre ökningstakt. Under 2010-2014 har ökningstakten i de östeuropeiska länderna varit väsentligt lägre än under perioden 1998-2009. I de baltiska länderna har omsvängningen i ökningstakt mellan åren innan och efter finanskrisen varit dramatiska med ökningstakter mellan 20-30 procent 2005-2008. I genomsnitt, för de fem åren 2010-2014, ökade arbetskraftskostnaderna snabbare i de östeuropeiska länderna jämfört med de västeuropeiska länderna. 12
1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Svenska kronor 4. VÄXELKURS I kapitel fyra görs en beskrivning av valutakursernas utveckling. Valutakursernas utveckling har stor betydelse för jämförelser av nivåer och utvecklingen av arbetskraftskostnaden i olika länder. Kapitel fyra kan ses som en bakgrund till kapitel fem och sex där arbetskraftskostnadernas utveckling mätt i gemensam valuta respektive utvecklingen av s relativa arbetskraftskostnad beskrivs. Norden År 1998 kostade en dansk krona knappt 1,19 SEK (diagram 4.1a). År 2000 blev den danska kronan något billigare för att år 2001 stiga i värde till 1,24 SEK. Därefter var den danska kronans värde i stort sett oförändrat fram till och med 2007. År 2008 steg värdet och under finanskrisens kritiska period år 2009 var värdet på den danska kronan över 1,40 SEK. År 2014 var den danska kronans värde tillbaka på ungefär samma nivå som den var i början av 2000-talet. Diagram 4.1a Växelkurs Danska och Norska kronan 1998-2014 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 Danmark Norge 0,2 0 Källa: Riksbanken År 1998 var en norsk krona värd 1,05 SEK. År 2001 steg den norska kronans värde till 1,15. Därefter har den norska kronans värde varierat mellan 1,10 och 1,20. År 2014 var värdet på en norsk krona 1,09 SEK. I diagram 4.1b, 4.2b, 4.3, 4.4 och 4.5 beskrivs hur olika ländernas valutor har utvecklats relativt den svenska kronan under perioden 1998-2014. Det görs i form av ett index med basåret 1997= 100. Av diagrammet framgår hur ländernas valutor utvecklats i förhållande till Svenska kronan år för år och hur stor den sammanlagda förändringen är ett visst år. Om ett land har indextalet 110 ett år innebär det att landets valuta har ökat i värde med 10 procent jämfört med den svenska kronans värde 1997. Om indextalet för ett land ett år är 90 innebär det att landets valuta har försvagats med 10 procent jämfört med svenska kronans värde 1997. Finland övergick år 2002 till att använda euron som valuta. Innan dess var den finska marken knuten till euron via den europeiska växelkursmekanismen ERM. I Danmark har man fört en växelkurspolitik som innebär att den danska kronans 13
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Index basår 1997=100 värde är knuten till euron. Det är förklaringen till att linjerna för den danska och den finska valutan följs åt i diagram 4.1b. Diagram 4.1b Relativ växelkursutveckling, Norden 1998-2014 130 120 110 100 90 80 70 60 Finland Norge Danmark Källa: Riksbanken, egna beräkningar Av diagram 4.1b kan man utläsa att de danska och finska valutornas värde, efter en viss försvagning under år 2000, stärktes med omkring tio procent år 2001 och kom därefter att ligga cirka sju procent över 1997-års nivå fram till 2007. Under finanskrisens akuta skede stärktes den danska och finska valutan kraftig. Därefter föll den och år 2013 vara den tillbaka på samma nivå som 1997, men har stärkts något igen 2014. Den norska kronan har sjunkit konstant sedan en topp 2009. 2014 var den nere på ungefär samma nivå som år 1997. USA, Storbritannien och Euron Under perioden 2001 till 2007 var svenska kronans växelkurs gentemot euron förhållandevis stabil (diagram 4.2a). Värdet varierade mellan 9,10 och 9,30. I augusti 2008 kostade en euro 9,40 SEK. När finanskrisen slog till rasade värdet på kronan och i mars 2009 kostade en euro över 11,50 SEK. Det innebar en försvagning med över 20 procent inom loppet av sju månader. Därefter stärktes kronan gentemot Euron och var 2013 på 8,65 SEK, men försvagades något igen 2014 och hade då ett årsgenomsnitt på 9,10 SEK. Det innebär att värdet på en euro är tillbaka på de nivåer som rådde i början av perioden. Kronans värde mot US-dollarn och det brittiska pundet har varierat kraftigt under perioden 1998-2014. Runt millenniumskiftet, i samband med den så kallade ITkrisen, försvagades kronan gentemot US-dollarn och det brittiska pundet. Därefter har kronan stärkts. Värdet på en US-dollar har sjunkit från 10,33 år 2001 till 6,86 SEK 2014. Det är ett fall med 34 procent. Utvecklingen av värdet på det brittiska pundet följer en liknande bana men fallet mellan 2001 och 2014 är inte fullt lika stort men uppgår ändå till 28 procent. År 2014 kostade det brittiska pundet i genomsnitt 11,29 SEK. 14
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Index basår 1997=100 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Svenska kronor Diagram 4.2a Växelkurs, USA, Storbritannien, Euro 1998-2014 17 15 Storbritannien Euro USA 13 11 9 7 5 Källa: Riksbanken Av diagram 4.2b framgår att år 2014 var värdet på en US-dollar respektive brittiskt pund mellan 10 och 15 procent lägre än år 1997. Diagrammet visar också att svängningarna i kronans värde relativt dollarn och pundet varit större än svängningarna gentemot euron. Diagram 4.2b Relativ växelkursutveckling USA, Storbritannien, Euro 1998-2014 140 130 120 110 100 90 80 70 60 USA Euro Storbritannien Källa: Riksbanken, egna beräkningar 15
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Index Basår 1997=100 De baltiska staterna Den estniska kronan var under perioden 1992-2010 bunden mot först D-marken och sedan mot euron. År 2011 anslöts den estniska valutan till euron fullt ut. Den svenska kronans relativa växelkursutveckling gentemot Estland följer därför samma bana som andra euroländer (diagram 4.3). Diagram 4.3 Relativ växelkursutveckling, Baltikum 1998-2014 180 160 140 Estland Lettland Litauen 120 100 80 60 Källa: Riksbanken, egna beräkningar De lettiska och litauiska valutorna stärktes båda gentemot den svenska fram till år 2001. Därefter sjönk värdet på den lettiska valutan tillbaka till 1997-års nivå samtidigt som den litauiska valutan fortsatte att stärkas något jämte den svenska. Från 2005 har både Lettland och Litauen haft en fast växelkurs mot euron. Det har medfört att alla de tre baltiska ländernas valutor följde eurons rörelser mot den svenska kronan. Från och med den 1 januari 2014 fick Lettland euro. Några länder utanför Europa Värdet på den japanska yenen har svängt kraftigt mot kronan under perioden 1998-2014 (diagram 4.4). Mellan 1998 och 2000 stärktes yenen med 40 procent mot kronan. Mellan 2001 och 2007 skedde en försvagning av motsvarande storlek. Mellan 2007 och 2009 stärktes yenen återigen med drygt 40 procent. Under 2010-2011 utvecklades yenen i paritet med kronan, stärktes något under 2012 för att sedan försvagas mot kronan. År 2014 var den japanska yenen på ungefär samma nivå som 1998. Även den kanadensiska dollarn stärktes mot kronan kring millenniumskiftet. Sedan skedde en återhämtning av kronans värde fram till år 2004. Efter 2004 stärktes den kanadensiska dollarn återigen fram till 2010. Mellan 2008 och 2010 ökade värdet på den kanadensiska dollarn med 13 procent. År 2012 var värdet på en kanadensisk dollar mer än 20 procent högre än 1997, för att sedan försvagas något igen till 2014. Värdet på den australiensiska dollarn sjönk med drygt 10 procent 1998. År 2005 var värdet på den australiska valutan tillbaka på 1997-års nivå. Efter 2008 har den Au- 16
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Index Basår 1997=100 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Index basår 1997=100 straliensiska valutan förstärkts kraftigt mot s. 2012-2014 försvagades den på nytt. Diagram 4.4 Relativ växelkursutveckling Japan, Australien, Kanada 1998-2014 160 150 140 130 120 110 100 90 80 70 60 Australien Kanada Japan Källa: Riksbanken, egna beräkningar Värdet på den japanska yenen, kanadensiska dollarn och australienska dollarna, mätt i SEK, var betydligt högre år 2012 jämfört med år 1998. Därefter har de sedan försvagats mot kronan mellan 2012-2014. År 1998 sjönk flertalet av de östasiatiska valutorna kraftigt i samband med den så kallade Asienkrisen (diagram 4.5). Därefter steg deras värde fram till 2001 varefter de återigen tappade i värde gentemot kronan. Värdet på den sydkoreanska valutan var 2014 ungefär 20 procent lägre än 1997. Diagram 4.5 Relativ växelkursutveckling, Östasiatiska länder 1998-2014 120 110 100 90 80 70 60 Sydkorea Taiwan Singapore Källa: Riksbanken, egna beräkningar Under finanskrisens akuta skede år 2009 stärktes den taiwanesiska valutan och Singapores valuta gentemot den svenska. Rörelserna i den svenska valutans värde 17
jämfört med den sydkoreanska valutan var däremot under perioden 2009-2014 relativt små. Det innebär att den sydkoreanska och svenska valutan rört sig på ungefär samma sätt gentemot de stora valutablocken; euron, US-dollarn och den japanska yenen. Sammanfattning Det har varit stora variationer på den svenska kronans värde under perioden 1998-2014. Detta har betydelse när man jämför nivån och utvecklingen av arbetskraftskostnaderna i olika länder. Jämfört med euroblocket, och därmed Finland, och jämfört med våra grannländer Danmark och Norge, var värdet på den svenska kronan år 2014 ungefär densamma som i början av perioden. Någon tydlig trend sett över hela tidsperioden finns inte. Mot US-dollarn, brittiska pundet och japanska yenen har svängningarna i kronans värde tidvis varit mycket stora. På några år kan det röra sig om förändringar på upp mot 40 procent. Det gäller även gentemot andra valutor i Nord- och Sydamerika och Asien. Sett över hela perioden 1998-2014 har kronan stärkts mot det brittiska pundet och US-dollarn samtidigt som den har försvagats gentemot den australiska och kanadensiska dollarn. 18
Procent 5. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING Gemensam valuta I kapitel fem beskrivs arbetskraftskostnadernas utveckling i olika länder mätt i gemensam valuta. Arbetskraftskostnadernas utveckling i gemensam valuta påverkas av arbetskraftskostnadens utveckling i nationell valuta (kapitel tre) och växelkursutvecklingen (kapitel fyra). Den gemensamma valutan är i detta fall den svenska kronan. Jämförelser görs också av utvecklingen av arbetskraftskostnaderna mätt i nationell valuta respektive gemensam valuta. Västeuropa Diagram 5.1a visar den årliga förändringen av arbetskraftskostnaden i några västeuropeiska länder mätt i svenska kronor. Länderna Tyskland, Norge och Storbritannien är valda utifrån att de är viktiga handelsparternas till med olika valutor. Som framgår av diagrammet är skillnaden ofta stor. Ibland ökar kostnaderna mer i och ibland mindre. Skillnaderna kan vissa år vara mer än tio procentenheter. Exempelvis ökade arbetskraftskostnaden mätt i SEK med över 10 procent i Tyskland år 2009 för att sedan sjunka med 10 procent 2010. Störst var skillnaderna år 2001 i samband med att den så kallade IT-bubblan sprack och åren 2009 och 2010 i samband med finanskrisen. Diagram 5.1a Arbetskraftskostnadens utveckling 1998-2014, gemensam valuta, årlig förändring 20 15 10 5 0-5 -10-15 Storbritannien Norge Tyskland 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Labour Cost Index och Riksbanken Mäter man utvecklingen över flera år blir skillnaderna mindre. Diagram 5.1b visar den genomsnittliga årsvisa ökningen av arbetskraftskostnaden mätt i gemensam valuta för ett antal västeuropeiska länder under sextonårsperioden 1998-2014. Det är samma länder som återfinns i diagram 3.1a som visar ökningen av arbetskraftskostnaden mätt i nationell valuta. 19
Procent Diagram 5.1b Ökning av arbetskraftskostnaden 1998-2014, gemensam valuta, Västeuropa 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 2,6 2,6 2,9 2,9 3,0 3,1 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 3,8 4,0 4,2 5,1 Källa: Labour Cost Index och Riksbanken Mätt i gemensam valuta var skillnaderna mellan arbetskraftskostnadernas ökningstakt mellan och Västeuropa endast 0,3 procentenheter. I tabell 5.1 görs en uppdelning av förändringen av arbetskraftskostnaden mätt i gemensam valuta i två komponenter. Den ena komponenten är förändringen av arbetskraftskostnaden mätt i nationell valuta och den andra är förändringen av växelkursen. Tabell 5.1 Arbetskraftskostnadens utveckling i nationell och gemensam valuta samt växelkurs, Västeuropa 1998-2014, snitt per år Land Nationell valuta Växelkurs Gemensam valuta Belgien 2,6 0,3 2,9 Finland 3,6 0,3 4,0 Frankrike 2,8 0,3 3,1 Irland 3,9 0,3 4,2 Italien 2,8 0,3 3,1 Nederländerna 2,9 0,3 3,3 Portugal 2,3 0,3 2,6 Spanien 3,5 0,3 3,8 Tyskland 2,3 0,3 2,6 Österrike 2,7 0,3 3,0 Danmark 3,1 0,3 3,4 Storbritannien 3,5-0,6 2,9 Norge 5,0 0,1 5,1 Källa: Labour Cost Index och Riksbanken Som framgår av tabellen så tar de årliga växelkurseffekterna under perioden till stor del ut varandra för länderna som tillhör euroblocket. De norska arbetskraftskostnaderna stiger ännu mer när man beaktar växelkurseffekten, emellertid sjunker ökningstakten med 0,6 procent per år i Storbritannien. 20
Slovenien Lettland Ungern Polen Tjeckien Litauen Slovakien Bulgarien Estland Procent Östeuropa Som framgick av diagram 3.2a i kapitel tre så har arbetskraftskostnaderna i de östeuropeiska länderna, mätt i nationell valuta, ökat betydligt snabbare än i och resten av Västeuropa under perioden 1998-2014. Diagram 5.2 visar att samma förhållande gäller även om man mäter arbetskraftskostnadens utveckling i gemensam valuta. Skillnaderna i ökningstakt mellan länderna blir dock något mindre. Diagram 5.2 Ökning av arbetskraftskostnaden 1998-2014, gemensam valuta, Östeuropa 12,0 10,0 8,0 6,0 5,1 6,1 6,1 6,3 7,9 8,2 8,7 8,8 9,6 4,0 3,5 2,0 0,0 Källa: Labour Cost Index och Riksbanken Estland har haft den största ökningen av alla östeuropeiska länder med i genomsnitt 9,6 procent per år. Tätt följer Bulgarien, Slovakien och Litauen som alla har haft en ökning över 8 procent per år under perioden 1998-2014. I Slovenien, Lettland, Ungern och Polen har ökningen varit lägre, men klart högre än i, mellan 5 och 7 procent. Växelkurseffekten skiljer sig åt mellan länderna. Som framgår av tabell 5.2 medför hänsyn till valutakursförändring att ökningstakten ökar i Litauen, Slovakien och Tjeckien. För Slovenien, Ungern, Polen och Lettland är växelkurseffekten den motsatta. 21
Procent Tabell 5.2 Arbetskraftskostnadens utveckling i nationell och gemensam valuta samt växelkurs Östeuropa 1998-2014, snitt per år Nationell Gemensam Land Växelkurs valuta valuta Bulgarien 8,6 0,2 8,8 Estland 9,3 0,4 9,6 Lettland 8,4-2,3 6,1 Litauen 6,1 2,0 8,2 Slovakien 6,9 1,8 8,7 Slovenien 6,6-1,4 5,1 Tjeckien 5,9 2,0 7,9 Ungern 8,2-2,1 6,1 Polen 6,7-0,4 6,3 Källa: Labour Cost Index och Riksbanken Länder utanför Europa Diagram 5.3 visar arbetskraftskostnadernas utveckling, mätt i gemensam valuta, för ett antal länder utanför Europa och i. Om man jämför med diagram 3.4a finner man att rangordningen av länder blir väsentligt annorlunda när man tar hänsyn till växelkurseffekten. Högst ökningstakt har arbetskraftskostnaderna i Australien. Växelkurseffektens storlek och riktning framgår av tabell 5.3. De tre länder som haft högst ökning av arbetskraftskostnaden, mätt i nationell valuta (Mexico, Brasilien och Sydkorea), har alla haft en valuta som har försvagats jämfört med den svenska kronan. Diagram 5.3 Ökning av arbetskraftskostnaden 1998-2014, gemensam valuta, länder utanför Europa 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 0,6 0,8* 1,7* 2,2 3,1 3,3* 3,3 3,8* 4,5* 4,6 Källa: Conference Board, Labour Cost Index och Riksbanken, *=1998-2013 22
Tabell 5.3 Arbetskraftskostnadens utveckling i nationell och gemensam valuta samt växelkurs, länder utanför Europa 1998-2014 Nationell Land Växelkurs valuta Japan 0,4 0,1 0,6 Kanada 2,4 0,7 3,1 USA 2,8-0,6 2,2 Brasilien* 7,2-5,2 1,7 Sydkorea* 6,5-1,9 4,5 Taiwan* 2,0-1,2 0,8 Mexiko 7,2-3,6 3,3 Australien 4,0 0,5 4,6 Nya Zeeland* 3,5 0,3 3,8 Singapore* 3,2 0,1 3,3 Källa: Conference Board och Riksbanken, *=2013 års siffror Gemensam valuta Sammanfattning En beskrivning av arbetskraftskostnadernas utveckling mätt i gemensam valuta ger en delvis annorlunda bild än den som ges av arbetskraftskostnadernas utveckling i nationell valuta. En skillnad är att de årsvisa variationerna i ökningstakt mellan länderna blir betydligt större. Sett över hela perioden 1998-2014 minskar skillnaden mellan och det västeuropeiska snittet när man mäter i gemensam valuta. Mätt i nationell valuta var skillnaden 0,5 procent per år och i gemensam valuta var skillnaden 0,3 procent per år. Mätt i gemensam valuta stiger arbetskraftskostnadsutvecklingen i alla länder i Västeuropa utom för Storbritannien, där den sjunker med 0,6 procent. För de östeuropeiska länderna får det olika effekt för olika länder när man tar hänsyn till valutakursutvecklingen. Mätt i gemensam valuta ökar arbetskraftskostnadernas utveckling med 2,0 procent för Tjeckien däremot minskar den 2,3 procent i Lettland. Brasilien har störst skillnad av alla länder då arbetskraftskostnadens utveckling minskar med 5,5 procentenheter om man mäter i gemensam valuta. 23
Index 6. RELATIV ARBETSKRAFTSKOSTNAD I kapitel sex beskrivs utvecklingen av arbetskraftskostnadens nivå i olika länder relativt den svenska 3. Utvecklingen av den relativa arbetskraftskostnaden beror dels på skillnaden i förändringen av arbetskraftskostnad mätt i nationell valuta och dels på förändringen av valutakursen. Jämförelsen görs i form av ett index där arbetskraftskostnaden inom svensk tillverkningsindustri varje år är 100 och nivån på övriga länders arbetskraftskostnad uttrycks relativt den svenska. Det innebär att om den relativa arbetskraftskostnaden för ett land ett år är 120 så är arbetskraftskostnaden i det landet 20 procent högre än den svenska det året. Norden Diagram 6.1 illustrerar utvecklingen av den relativa arbetskraftskostnaden för de nordiska länderna. Sett till utvecklingen under hela perioden har den relativa arbetskraftskostnaden för Norge trendmässigt ökat från en nivå nära den svenska i början på perioden till att 2014 vara ungefär 30 procent högre än den svenska. Den relativa arbetskraftskostnaden i Danmark har, med viss variation, varit på ungefär samma nivå som den svenska. I Finland har arbetskraftskostnaden i regel varit något lägre än i. Diagram 6.1 Relativ arbetskraftskostnad, Norden 1998-2014 140 120 100 80 60 40 20 0 Finland Danmark Norge 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Conference Board, Riksbanken, Labour Cost Index och egna beräkningar Sett till utvecklingen under enskilda år framgår det att den relativa arbetskraftskostnaden i de nordiska länderna steg jämfört med den svenska i samband med ITkrisen i början av 2000-talet. Kostnaden låg sedan kvar på den högre nivån. Under finanskrisen 2008-2009 steg den relativa kostnaden återigen. Efter 2009 minskade den relativa kostnaden i Danmark och Finland och var år 2012 lägre än innan krisen 3 De förändringar av arbetskraftskostnaderna som beskrivs i detta kapitel kan, för de västeuropeiska länderna, skilja sig något åt jämfört med kapitlen 3, 5 och 8. För att beskriva den relativa arbetskraftskostnaden krävs uppgifter om den totala nivån på arbetskraftskostnaden. För de västeuropeiska länderna används därmed Conference Board som källa. I kapitlen 3, 5 och 8 som bara innehåller information om förändringstal används LCI som källa för de västeuropeiska länderna. 24
Index och tillbaka på ungefär samma nivå som 1998. 2013 steg den något åter igen och 2014 var den tillbaks på samma nivå som i början av IT-krisen. Den norska relativa arbetskraftskostnaden har under senare år fortsatt att stiga med ungefär en procent per år. Västeuropa Arbetskraftskostnaderna i Frankrike, Tyskland och Storbritannien har trendmässigt sjunkit relativt den svenska under perioden 1998-2012. Att det sedan vänt igen 2014 för alla dessa tre länder har att göra med att både det brittiska pundet och euron har stärkts gentemot kronan. Sammantaget har den relativa arbetskraftskostnaden i dessa tre länder sjunkit med mellan 10 och 15 procent. Orsaken skiljer sig åt. För Frankrike och Tysklands del beror det på att arbetskraftskostnaderna mätt i nationell valuta ökat långsammare än den svenska. För Storbritanniens del beror det på att det brittiska pundet försvagats jämfört med den svenska kronan. I början av perioden låg den relativa arbetskraftkostnaden i Tyskland drygt 10 procent över den svenska (diagram 6.2) och år 2014 var den på samma nivå som den svenska. Den främsta orsaken till omsvängningen är att arbetskraftskostnaderna i, sett över hela sjuttonårsperioden, ökat mer än de tyska. Frankrikes relativa arbetskraftskostnad har också minskat sett över hela perioden men inte fullt lika mycket som den tyska. Diagram 6.2 Relativ arbetskraftskostnad, Tyskland, Frankrike, Storbritannien 1998-2014 140 120 100 80 60 40 20 0 Frankrike Tyskland Storbritannien 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Conference Board, Riksbanken, Labour Cost Index och egna beräkningar I Storbritannien var arbetskraftskostnaden år 1998 cirka 80 procent av den svenska. Fram till 2001 steg den relativa arbetskraftskostnaden, sjönk därefter fram till 2003 och låg sedan i stort sett still mellan 2003 och 2007. Efter 2007 har Storbritanniens relativa arbetskraftskostnad sjunkit och var 2013 60 procent av den svenska, för att till 2014 öka till strax under 70 procent. Arbetskraftskostnaderna i Storbritannien och har ökat i ungefär samma takt men däremot har det brittiska pundet sjunkit i värde. Pundets försvagade växelkurs är förklaringen till att Storbritanniens relativa arbetskraftskostnad sjunkit över den här perioden. 25
Index Den svenska relativa arbetskraftskostnaden har ökat något jämfört med Belgien och Nederländerna. Den norska och irländska arbetskraftskostnadsnivån har ökat med omkring 20 procent jämfört med den svenska. I diagram 6.3 är nivåerna på de västeuropeiska ländernas arbetskraftskostnader ihopvägda till ett genomsnitt. Sammanvägningen är gjord med konkurrensvikter. Under större delen av perioden har skillnaden mellan och det västeuropeiska snittet varit liten, runt två till tre procent. En något högre ökning av arbetskraftskostnaden i uppvägs under denna period av en något försvagad växelkurs. År 2011-2013 sjönk den relativa arbetskostnaden för Västeuropa. Det beror främst på att kronan stärktes mot euron med nära tio procent. 2014 vände trenden och den relativa arbetskraftskostnaden minskade mellan och Västeuropa. Detta beror bland annat på att kronan försvagats gentemot euron och några andra valutor i Västeuropa. År 2014 låg västeuropasnittet sju procent under den svenska arbetskraftskostnadsnivån. Diagram 6.3 Relativ arbetskraftskostnad, Västeuropa 1998-2014 140 120 100 80 60 40 20 0 Västeuropa 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Conference Board, Riksbanken, Labour Cost Index och egna beräkningar Östeuropa 4 Arbetskraftskostnaderna i de baltiska länderna var betydligt lägre än den svenska under hela tidsperioden 1998-2014 (diagram 6.4). Den relativa arbetskraftskostnaden var år 1998 mellan 14-12 procent. Från denna mycket låga nivå steg den relativa arbetskraftskostnaden 2001 och har sedan dess sakta ökat trendmässigt. 4 I de östeuropeiska länderna är genomgående andel tjänstemän betydligt lägre än i. Vid en jämförelse mellan arbetskraftkostnaderna för enbart arbetare blir skillnaderna mellan arbetskraftskostnaderna i och de östeuropeiska länderna inte fullt så stora som de som redovisas i detta avsnitt. 26
Index Diagram 6.4 Relativ arbetskraftskostnad, Baltikum 1998-2014 140 120 100 80 60 40 Estland Lettland Litauen 20 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Riksbanken, Labour Cost Survey, Labour Cost Index och egna beräkningar År 1998 var arbetskraftskostnaden i Lettland och Litauen på 12 procent av den svenska. Över den här perioden har dessa länder haft en svagt uppåtgående trend relativt den svenska fram till 2014 då de ligger på 15 procent. I Estland var arbetskraftskostnaden 14 procent av den svenska år 1998. Estland har haft en något snabbare utveckling av den relativa arbetskraftskostnaden än Lettland och Litauen. År 2014 var arbetskraftskostnaden i Estland 23 procent av den svenska. Länder utanför Europa USAs relativa arbetskraftskostnad har varierat kraftigt över perioden 1998-2014 (diagram 6.5). År 1998 var den relativa arbetskraftskostnaden i USA drygt 90 procent av den svenska. Den relativa kostnaden steg sedan och var år 2001 nästan 20 procent högre än kronan. Därefter sjönk den kraftigt fram till 2008 då den var nere på cirka 75 procent. Efter att ha ökat under 2009 och sedan sjunkit tillbaka igen var arbetskraftskostnaden i USA år 2014 strax under 75 procent av den svenska kronan. 27
Index Diagram 6.5 Relativ arbetskraftskostnad, USA, Kanada, Japan 1998-2014 140 120 100 80 60 40 Japan Kanada 20 USA 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Källa: Conference Board, Riksbanken, Labour Cost Index och egna beräkningar Utvecklingen av Japans relativa arbetskraftskostnad har följt ett liknande mönster. Ökningen i början av perioden var dock snabbare i Japan och vändningen nedåt kom tidigare. Nivån i Japan har varit något lägre än i USA under stora delar av perioden men år 2008 och 2012 var arbetskraftskostnaden i stort sett densamma i de båda länderna. 2014 hade arbetskraftskostnaderna för Japan sjunkit igen och var 2014 nere på den lägsta nivån på 67 procent av den svenska. De stora svängningarna i den relativa arbetskraftskostnaden jämfört med USA beror till allra största del på förändringar i värdet på den amerikanska dollarn jämfört med kronan. När det gäller Japan beror förändringarna dels på förändringar i växelkursen men även på den väsentligt lägre utvecklingen av arbetskraftskostnaden jämfört med. Vändningen år 2008-2009 förklaras av att den svenska kronan försvagades kraftigt mot både dollarn och den japanska yenen. Att arbetskraftskostnaden sjönk igen 2012-2014 kan till stor del förklaras av att yenen försvagades gentemot kronan. Kanadas relativa arbetskraftskostnad hade under perioden 1998-2014 fluktuerat kring 70-80 procent av den svenska. Noterbart är att arbetskraftskostnaderna i USA och Kanada sedan 2007 legat på ungefär samma nivå. Tidigare var alltid arbetskraftskostnaden i USA klart högre än den i Kanada. Sydkorea hade 1998 en relativ arbetskraftskostnad som motsvarade 26 procent av den svenska (diagram 6.6). Kostnaden ökade sedan trendmässigt fram till 2006 då den var knappt 50 procent av den svenska. Mellan 2007 och 2008 försvagades den sydkoreanska valutan kraftigt mot den svenska kronan vilket gjorde att den relativa arbetskraftskostnaden sjönk. År 2014 var arbetskraftskostnaden i Sydkorea strax över 40 procent av den svenska. 28
Index Diagram 6.6 Relativ arbetskraftskostnad, länder utanför Europa 1998-2013* 140 120 100 80 60 40 20 Brasilien Sydkorea Taiwan Mexiko Australien Singapore 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 Källa: Conference Board, Riksbanken, Labour Cost Index och egna beräkningar. *På grund av brist på data kan vi endast visa till och med 2013 för dessa länder År 1998 motsvarade arbetskraftskostnaden i Singapore 46 procent av de svenska. Fram till 2001 steg den relativa arbetskraftskostnaden. Mellan 2001 och 2004 försvagades valutan i Singapore kraftigt mot kronan vilket gjorde att den relativa arbetskraftskostnaden sjönk. Mellan 2004 och 2007 var den relativa kostnaden strax under 40 procent. Efter 2007 har den relativa arbetsraftskostnaden stigit och var 2013 strax under 50 procent av den svenska. Taiwans relativa arbetskraftskostnad har minskat från 25 procent av den svenska år 1998 till 19 procent av den svenska år 2011. Den brasilianska relativa kostnaden sjönk från omkring 25 procent 1998 till 10 procent 2003. Därefter har den relativa kostnaden succesivt ökat och var 2013 tillbaka på en nivå som motsvarade ungefär 18 procent av den svenska. Mellan år 1998-2008 höll sig den australiensiska relativa arbetskraftskostnaden mellan 70-80 procent av den svenska. Arbetskraftskostnaden ökade sen och var år 2012 nära 100 procent av den svenska, men sjönk sedan igen 2013 till 92 procent av den svenska. Under 2013 och 2014 hade den australiensiska dollarn försvagats vilket ledde till lägre relativ arbetskraftskostnad. Sammanfattning Norges relativa arbetskraftskostnad har stigit sett över hela perioden och är idag nästan 30 procent över den svenska. Arbetskraftskostnaden i Danmark och Finland var 2014 något högre än i inledningen av perioden. De nordiska ländernas relativa arbetskraftskostnader har stigit i jämförelse med andra västeuropeiska länder. Tysklands relativa arbetskraftskostnad låg drygt 10 procent över den svenska i början på perioden för att 2014 vara på samma nivå som den svenska. Storbritanniens och Frankrikes relativa arbetskraftskostnader har också sjunkit och låg år 2014 cirka 30 respektive 20 procent under den svenska. 29