Budgetförordningen: Vad är nytt för mottagarna av EUmedel?

EUROPEISKA KOMMISSIONEN MEMO Bryssel den 27 juni 2012 Budgetförordningen: Vad är nytt för mottagarna av EUmedel? Varför var det nödvändigt att ändra bestämmelserna för budgeten och utgifterna i budgetförordningen? Kommissionen utvärderar fortlöpande hur den förvaltar EU-medlen, med hänsyn till tidigare erfarenheter, återkoppling från slutanvändare och berörda parter och behovet av att modernisera budgetbestämmelserna. Det finns också ett formellt krav på att göra en översyn av budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser minst en gång vart tredje år. Vidare är det mot bakgrund av den ekonomiska krisen viktigt att överväga hur EU:s medel kan användas på ett enklare, mer ansvarsfullt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Slutligen var tiden mogen för de ändringar som infördes för både bidragsmottagarna och de finansierande myndigheterna innan utgiftsprogrammen inom nästa fleråriga budgetram för 2014 2020 inleds, och som man för närvarande håller på att diskutera. Vilka är målen med denna översyn? EU moderniserar sina finansiella förfaranden för att bättre uppnå målen i Europa 2020- strategin. Generellt sett inriktas ändringarna på följande tre områden: 1. Förenkling: minska byråkratin, påskynda förfarandena och fokusera på resultat istället för dokumenthantering. 2. Ansvarighet: lägga större vikt vid en sund ekonomisk förvaltning och skydd av EU:s ekonomiska intressen. 3. Innovation: införa finansiella mekanismer som kommer att göra det möjligt att mobilisera medel som tillhör tredje part för att öka effekten av EU-medlen. Vissa nya aspekter Att flytta över tonvikten i bidragssystemet från återbetalning av ersättningskrav till betalning för levererade resultat i form av engångsbelopp, schablonbelopp och kostnader per enhet. EU:s bidrag är i de flesta fall återbetalningar av en andel av bidragsmottagarens faktiska kostnader, vilket medför tidskrävande pappersarbete för både bidragsmottagaren, som ska specificera alla utgifter, och för kommissionen, som inte bara kontrollerar projektet i förhållande till resultatet, utan också om alla de kostnader för vilka ersättning begärs är stödberättigande. MEMO/12/501

Förenklingen avser främst alternativen till ersättning av faktiska kostnader, dvs. engångsbelopp (betalning mot levererat resultat), schablonbelopp (procentsatser för att täcka vissa kostnadskategorier) och enhetskostnader (bidragsnivåer per enhet, t.ex. per person/dag) enligt följande: Det maximala gränsvärdet för betalningar av engångsbelopp (för närvarande 25 000 euro) kommer att avskaffas. Kommissionen kommer i stället att fastställa beloppen beroende på typ av program. Det kommer att bli möjligt att komma överens med bidragsmottagarna om att engångsbelopp, schablonbelopp och enhetskostnader beräknas på grundval av bidragsmottagarnas egna tidigare uppgifter eller gängse redovisningspraxis. Detta tillvägagångssätt gäller särskilt vid så kallade genomsnittliga personalkostnader inom ramen för forskningsfinansiering. För exempelvis ägare av små och medelstora företag (SMF) eller egenföretagare, som inte tar emot någon ordinarie lön, kan enhetskostnader (t.ex. ett belopp per dag) införas som underlag för betalning. Den ökade användningen av dessa enklare former kommer att skifta fokus från att redovisa kostnaderna till att påvisa de resultat som man enats om för den verksamhet för vilken bidragen från EU:s budget har använts. Kortare betalningsfrister Bidragsmottagarna kommer att kunna ta emot de belopp de har rätt till inom tidsfrister på 30, 60 och 90 dagar beroende på hur svårt det är att kontrollera resultaten. Även om kommissionen för närvarande frivilligt tillämpar liknande tidsfrister kommer de nya bestämmelserna att innebära att ett överskridande av en tidsfrist ger bidragsmottagaren rätt till dröjsmålsränta. Mål för handläggningstiden och vägledande tidsfrist I ansökningsomgångarna anges det datum då de sökande planeras få besked om resultatet av utvärderingen. Normalt sett ska detta ske inom sex månader från avslutandet av ansökningsomgången. I ansökningsomgången kommer man också att ange planerat datum för när bidragsöverenskommelserna ska ingås (eller bidragsbesluten meddelas de sökande). Normalt sett bör detta ske inom tre månader efter meddelandet av resultaten från utvärderingen. Kommissionens tjänsteman med ansvar för genomförandet (som i budgetförordningen kallas för delegerad utanordnare, vanligtvis generaldirektören) ska motivera varför den längsta vägledande tidsfristen inte har respekterats och, när så krävs, föreslå åtgärder i sin årliga verksamhetsrapport. Denna bestämmelse förväntas påskynda faserna med utvärdering och ingående av kontrakt om projekten. Avskaffa skyldigheten att generera ränta på förfinansiering och återbetala ränta Mottagarna av EU-medel kommer inte längre att vara skyldiga att öppna särskilda räntebärande bankkonton. Även om ränta genereras ska den inte behöva återbetalas till EU-kommissionen och den kommer inte heller räknas som intäkter för projektet. 2

Genom detta avskaffas en administrativ börda som ofta kritiserades av bidragsmottagarna och de berörda parterna under de samråd som hölls under 2009 och som föregick kommissionens förslag från 2010, särskilt genom forskningssamfunden (t.ex. Earto, FFG) och icke-statliga organisationer (t.ex. Euclid Network, Tsen och Voice). Minskade administrativa krav för en större grupp av mindre bidrag Bidragsmottagare som ansöker om bidrag på upp till 25 000 euro är redan befriade från skyldigheten att lämna vissa handlingar. Detta gränsvärde kommer att höjas till 60 000 euro. Inga garantier om förfinansiering kan begäras för sådana bidrag, bidragsmottagarens rättsliga ställning samt ekonomiska och operativa kapacitet visas genom en försäkran på heder och samvete, utan att det är nödvändigt att lämna styrkande handlingar, och inget intygande ska krävas om att stödmottagaren inte befinner sig i en situation som motiverar uteslutning. För dessa bidrag är inte principen om att verksamheten inte får bedrivas i vinstsyfte tillämplig. Dessa belopp tillämpas per bidragsmottagare, vilket kan vara relevant för åtgärder med flera bidragsmottagare som arbetar som ett konsortium. Ytterligare förenkling och flexibilitet i bidragsbestämmelserna För närvarande är det enklare att använda så kallade kaskadbidrag (vidareförmedlat bidrag), när en bidragsmottagare senare väljer ytterligare bidragsmottagare i sin egen ansökningsomgång, som omfattas av ett gränsvärde för det totala bidragsbelopp som kan vidareförmedlas, vilket begränsar möjligheten att få parter med särskilda sakkunskaper att delta som inte medverkade från början. Detta gränsvärde kommer att avskaffas. Moms och EU-medel I princip behålls den nuvarande bestämmelsen om att moms kan göras stödberättigande om den inte kan fås tillbaka enligt mervärdesskattelagstiftningen. Dessutom kommer offentliga organ att tillåtas att inkludera moms som stödberättigande kostnader i samband med åtgärder där de inte agerar i egenskap av offentliga myndigheter. Definitionen av vinst i samband med ett bidrag förklaras bättre när hänsyn tas till diskussionerna med berörda parter. Vinsten är överskottet av intäkter från en åtgärd i förhållande till dess stödberättigande kostnader. Kommissionen kommer bara att återkräva en del av den vinst som motsvarar EU:s andel i finansieringen av åtgärden. Bestämmelserna om naturabidrag, som kan användas för att påvisa samfinansiering, har blivit mer användbara, särskilt för bidrag på högst 60 000 euro. När det gäller driftsbidrag behöver dessa inte längre minskas gradvis. En bidragmottagares uppbyggnad av en reserv av driftsbidrag kommer inte längre att tas med vid vinstberäkningen. 3

Upphandling Bestämmelserna för upphandling utgår i allmänhet från EU:s upphandlingsdirektiv. Därför är räckvidden för förändringar ganska begränsad: Garantier kommer inte att krävas i samtliga fall, utan istället baseras på en riskbedömning. Förfarandena förenklas för upphandling som understiger gränsvärdet i EU:s upphandlingsdirektiv. Gemensam upphandling kommer inte bara att vara möjligt med medlemsstaterna, utan också med Eftaländerna och kandidatländerna när detta fastställts inom ramen för ett internationellt avtal. IT-verktyg Kommunikationen med bidragsmottagarna och andra myndigheter bör i ökad grad ske på elektronisk väg. Ett antal konkreta bestämmelser har lagts till, exempelvis i samband med bidrag och upphandling, för att främja en snabbare och papperslös kommunikation. Sund förvaltning och prövning I framtiden kommer förslagsinfordringar eller anbudsinfordringar där dokument saknas eller är otydliga inte längre att avvisas direkt. Sökande kommer att få tillfälle att komplettera de uppgifter som saknas eller lämna förtydliganden så länge dessa inte ändrar förslaget eller anbudet. En rättsakt som utfärdats av den utbetalande myndigheten och som påverkar en medborgare negativt ska innehålla information om möjligheterna att söka upprättelse för prövande av en sådan rättsakt. Hur kan systemet för kontroll av EU-medlen göras effektivare? Medlemsstaterna bör ta mer ansvar för sin förvaltning av EUmedlen Enligt artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är medlemsstaterna skyldiga att samarbeta med kommissionen vid genomförandet av EU:s budget. Upp till 80 % av utgifterna i EU:s budget förvaltas av medlemsstaterna enligt så kallad delad förvaltning på områden som jordbruk, tillväxt och sysselsättning till EU:s regioner (genom strukturfonderna). På jordbruksområdet ger de utbetalande organen formella garantier för de EU-medel de spenderar. Detta har bidragit till att minska risken för fel. Enligt de nya bestämmelserna ska de nationella fondförvaltare som förvaltar strukturfondernas medel och andra EU-medel genom delad förvaltning också utfärda årliga förvaltningsförklaringar som kommer att vara föremål för en oberoende revision. 4

Ytterligare åtgärder för att stärka ansvarighet, en sund ekonomisk förvaltning och skydd av EU:s ekonomiska intressen Bestämmelserna om indirekt förvaltning, där medlemsstaternas nationella organ, tredjeländer, internationella organisationer eller andra godkända organ står för genomförandet av EU:s medel, kommer att harmoniseras och effektiviseras. Om det förväntas att fel som upptäcks genom kontroll av vissa åtgärder, som genomförts av en bidragsmottagare, kan påträffas i andra liknande åtgärder som genomförs av samma bidragsmottagare kan slutsatserna om sådana fel tillämpas också på dessa liknande åtgärder. Detta kan leda till ytterligare återkrav och ge starkare incitament att följa EU:s finansieringsbestämmelser. EU:s fordringar får samma behandling som likvärdiga medlemsstaternas fordringar i konkursförfaranden. För att ytterligare förebygga att EU-medel missbrukas kan beslut om påföljder för sådant missbruk hädanefter offentliggöras. Innovativa finansieringsmekanismer som gör det möjligt att öka effekten av EU-medlen Ökad effekt av EU-medlen genom finansiella instrument Det finns ett antal finansiella instrument, dvs. stödåtgärder i form av lån, aktieinnehav som inbegriper riskkapital eller garantier, att tillgå som i betydande grad bidrar till EU:s politiska mål. I den nya budgetförordningen föreskrivs en solid harmoniserad ram för dessa instrument. En ökad användning av dessa kommer också att ge EU-medlen en multiplikatoreffekt och göra dem effektivare. De nya bestämmelserna kommer också att underlätta partnerskapen med Europeiska investeringsbanksgruppen. Priser Det kommer att läggas större vikt vid priser, som hittills behandlats som bidrag av sitt eget slag (sui generis). Dessa kommer att delas ut av kommissionen efter det att bidragen i en tävling har utvärderats. Priserna kan komma att belöna bidrag till EU:s politik som redan har lämnats. Priser för att stimulera innovation kan, efter det att tävlingarna lanserats, faktiskt stimulera kreativitet och innovativa lösningar på befintliga problem från en stor grupp blivande pristagare. Offentlig-privata partnerskap Det finns två innovationer för offentlig-privata partnerskap: särskilda offentlig-privata partnerskapsorgan kan inrättas och regleras genom finansiella bestämmelser som utgår från modellen till budgetförordning och offentlig-privata partnerskap som kan genomföras av privaträttsliga organ genom indirekt förvaltning. 5

EU:s förvaltningsfonder Förvaltningsfonder för bistånd till tredjeland består av medel som slagits samman från ett flertal givare, särskilt EU, dess medlemsstater, tredjeländer, internationella organisationer eller privata givare såsom privatpersoner för att ge stöd till överenskomna mål. Dessa kan till exempel avse kampen mot en viss sjukdom eller fokusera på att lämna bistånd i händelse av naturkatastrofer. Den nya budgetförordningen kommer att göra det möjligt för EU att fastställa sådana förvaltningsfonder. De kommer att förvaltas av kommissionen och genomföras med lika höga ansvarighetsnormer som dem som tillämpas på EU:s budget. De kommer att regleras av en grundläggande rättsakt som återspeglar överenskommelsen med biståndsgivarna om målen och förvaltningen av EU:s förvaltningsfonder. Den nya möjlighet som EU:s förvaltningsfonder ger kommer att öka den europeiska samordningen av finansiellt bistånd till tredjeland och kommer också att förbättra synligheten för EU:s och medlemsstaternas bistånd till tredjeland. Vilket är nästa steg? I budgetförordningen fastställs principerna för EU:s budget och reglerar det sätt på vilket EU:s budget används. Efter denna politiska överenskommelse antas budgetförordningen formellt efter sommaruppehållet. Parallellt med detta kommer kommissionen att anta tillämpningsföreskrifter, en delegerad akt enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som innehåller närmare bestämmelser och ytterligare bidrar till målen för översynen. Huvuddelen av bestämmelserna i detta paket kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2013. Lagstiftningsförfarandet inleddes genom kommissionens förslag KOM (2010) 815 slutlig av den 22 december 2010. 6