Teknisk Und informerar

Teknisk Und informerar Årgång 12 Nr 6 2012-01-15 11FMV3349-6:1 DAGR visas med målsökare, styrelektronik och stabilisatorer. Samtliga fenor fälls ut efter avfyrning. Foto: FMV Datormodell av F125. Foto: ARGE F125

Ledare Ledare År 2011 har passerat och flera intressanta materielnyheter har visats upp. Detta sista nummer av FMV Teknisk Und informerar 2011 redovisar spännande materielnyheter inom sjö-, flyg, markoch ledningsarenan. Ytterligare några trender har kunnat skönjas inom sjö- och luftarenorna. Inom sjöarenan har de senaste åren en allmän trend varit en ökad tillverkning av patrullfartyg. Målet har varit billiga fartyg med stor uthållighet, liten besättning och krav på militär närvaro snarare än militär förmåga. Genom den ökade piratverksamheten i Afrika och delar av Sydostasien har dock patrullfartygens tillkortakommande kommit i dagen och krav som helikoptrar och bordningsstyrkor har inte kunnat inrymmas i denna klass av fartyg. Den i detta nummer beskrivna Baden- Württenberg-klassen är dock ett exempel på fartyg som möter kraven. Fartyget bedöms främst vara avsett att användas där ett lokalt herravälde till sjöss och i luften råder. Tonvikten ligger på försvar mot asymmetriska hot och strid mot en motståndare som är svag snarare än jämbördig. Inom luftarenan pågår det ett stort antal nyanskaffningar av bl a stridsflygplan i bland annat i Sydostasien och bland Gulfstaterna. Thailand har anskaffat JAS 39 Gripen. Malaysia ska ersätta sina MiG-29N och tänkbara kandidater är ytterligare ryska Su-30MKM alternativt F/A-18F, Eurofighter Typhoon, Rafale eller JAS 39 Gripen. Under flygutställningen LIMA 2011 i Malaysia var närvaron av dessa kandidater tydlig. Vietnam anskaffade under 2009 åtta Su-30MK2 med en tilläggsbeställning om 12 flygplan med leverans under 2011-2012. I Gulfstaterna sker det nyanskaffning av stridsflygplan och fyra dagar innan Dubai Air Show 2011 skickade UAE ut en ny RFP (Request for Proposal) gällande ett paket om 60 flygplan samt utbildning av 90 piloter. Inom ledningsarenan är Globala satellitnavigeringssystem (GNSS), främst GPS, en nödvändig komponent för positionering och distribuering av gemensam tid. Sårbarheten är emellertid stor då GNSS relativt lätt kan störas ut. Utrustningar på antennsidan har därför utvecklas för att minska en störlobs inverkan. En sådan på marknaden är GAJT-700ML från QinetiQ och NovAtel och är en aktiv antenn till GNSS/GPS-mottagare. Den gör det möjligt att få störskyddad mottagning med både med ny och äldre, befintlig GNSS-utrustning. Vi på Teknisk Und ser fram mot 2012. De nya materielsystem som kommer att presenteras kommer vi att följa med stort intresse och redovisa i kommande nummer. P-O Bengtsson C Tekn Und Innehåll Sjö F125 3-6 Flyg JF-17 Thunder 7 Ostyrda raketer utrustas med lasermålsökare 8 Ledning VPJ-R, IED-störare 9 Taktiskt bärbart signalspaningssystem 10 Störskyddad mottagning till GPS 11 Teknisk Und informerar och rapporter från Teknisk Und finns för nedladdning på Teknisk Und Webb FM IP-nät (Emil): http://tekniskund.fmv.mil.se Kontakt: tekniskund@fmv.se LRAD-1000Xi och LRAD-2000X högtalare 12 FLIR Ranger GRIDS gränsöverskridning 12 Mark Switchblade 13-14 Igenkänning Lösningar och nya uppgifter 15 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Sjö F125 Bakgrund Efter ett beslut 2007 kölsträcktes den första av fyra tyska jagare i F125-klassen den 2 november 2011. Fartyget, och klassen kommer att döpas till Baden-Württenberg. Dopet beräknas ske under 2013 och faryget operativt 2016. De övriga tre Tyska marinen klassificerar fartyget som en fregatt, vilket med ett deplacement på ca 7200 ton gör den till en av världens största fregattklasser. Ytterliggare krav på klassen är insatstider på 2 år utanför egen hamn varav 60% av tiden skall vara till sjöss. Kölsträckning av Baden-Württenberg fartygen kommer att levereras kontinuerligt därefter, med sista skrovet operativt december 2018. Fartygen byggs av ARGE F125, ett konsortium bestående av TKMS (Thyssen Krupp Marine System), Blohm+Voss och Lürssen Verft. Klassen byggs för ett totalpris på 2,2 miljarder Euro. Genom att första fartyget fortfarande är under byggnad och inte beräknas vara operativt på många år, kvarstår vissa osäkerheter bland annat om sensor-, lednings- och ubåtsjaktsystemen. Man kan dock anta att för ubåtsjakt kommer klassen att vara beroende av de helikoptrar hon bär med sig. Utformning och uppgifter F125 är intressant genom att klassen designades till det yttre som en konventionell ytstridsfartyg med ubåtsjakt- och ytattackuppgifter, på vilket markmålsbekämpning och landsättning av specialförband lades. Fartygen skulle ursprungligen utrustas med raket- (M270) och 15,5 cm eldrörsartilleri (Panzerhaubitz 2000). Som del i detta arbete testade varvet att utrusta en tysk jagare med torndelen av Panzerhaubitz 2000. Även om just detta försök avslutades på grund av sprickbildning under eldgivning, ströks kravet på tungt artilleri av främst ekonomiska skäl. Av samma skäl ströks raketartilleriet, och eldrörsartilleriet blev en 12,7 cm allmålskanon från italienska Oto Melara. Foto: TKMS Detta har tvingat fram val av driftsäker utrustning och en omfattande redundans inom framdrivning, kommunikationssystem, vattenproduktion med mera. Skrov och överbyggnad har hämtat mycket från de tidigare fartygen i Sachsen-klassen (F124), även om aktern är betydligt bredare för att skapa bättre förutsättningar att hantera helikoptrarna på halvdäck och mer lagerutrymmen. Mycket av nyproduktion av större örlogsfartyg innefattar idag olika former av modularitet; holländska varv söker att skapa detta genom modulära sektioner som byggs samman under produktion, så att man utgående från en gemensam bas av framdrivning och undervattensskrov, kan bygga fartyg med olika typer av huvuduppgifter. Amerikanska varv har i det senaste ytfartygen av LCS-typ (Littoral Combat Ship) funktionspaket som kan sättas ombord efter behov. Danmark har i Absalon och den kommande Huitfeldt-klassen använt sitt StandardFlex-koncept; standardiserade containrar vilka innehåller de olika förmågorna som efterfrågas. Tyskland har ännu inte kommit så långt, varför F125 blir den första klassen av stridande örlogsfartyg som byggs för att kunna bära 2-4 stycken 20-fots containrar mellan de bägge huvudmasterna. Dessutom kommer man att kunna bära 2-4 stycken 11-meters båtar. Genom val av typ av båt, kan olika uppgifter lösas. Landstignings-, transport-, övervaknings-, lätt ytattack- samt polisiära uppgifter är exempel på dessa. Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 3

Sjö Bemanning Fartyget har en besättning på 124 man samt en helikoptergrupp på 20 personer. Denna ansvarar för ledning och underhåll av de två ombordplacerade MH-90 helikoptrarna. Dessutom finns plats för 50 soldater för specialuppdrag. Klassen avses ha två kompletta besättningar per fartyg där byte sker i hamn utomlands eller till sjöss. fortsättning F125 Vapen Harpoon Baden-Würtenberg har HARPOON Block II med möjlighet att medföra 8 st robotar. Block II är en modifierad version med bland annat land-attackförmåga med hjälp av GPS. Räckvidden är imponerande 240 km. Det innebär att ett fartyg kan ligga öster om Gotland och därifrån täcka hela mellersta Östersjön. Med tre fartyg kan man täcka i princip hela Nordsjön inklusive Skagerack. F125 Foto: ARGE F125 Framdrivning Fartygens framdrivning sker genom ett CODLAGmaskineri (Combined Diesel electric And Gasturbine); två elektriska propellermotorer får elektricitet från dieselmaskineri under transport och från diesel och gasturbindrift under krävande taktiska situationer. Totalt 4 stycken MTU 20V 4000 M53B dieslar placerade i (bedömt) två maskinrum producerar totalt 12,060kW (16,400 hk) och ger en maxfart på 20 knop. En gasturbin från General Electric av typen LM2500 på 20 MW kan höja farten till 26 knop. Ställbara blad på de bägge huvudpropellrarna, två roder och en bogpropeller bör göra fartyget lättmanövrerat. MTU 20V 4000 Foto: MTU En Harpoon på väg Dimensioner och prestanda Harpoon Längd Diameter Spännvidd Vikt Foto: www.fas.org 4,43 m 0,34 m 0,83 m 690 kg Maxfart M 0,85 Räckvidd 240 km RAM (Rolling Airframe Missile) Mk 44 Klassen bär två stycken avfyringsenheter. Denna missils historia går tillbaka till 1970-talet. US Navy saknade då ett försvar mot lågtflygande sjörobotar och startade ett samarbete tillsammans med Tyskland. Samarbetet har fortsatt och roboten finns på många fartygsklasser däribland de andra tyska fregatterna och så småningom på korvetten BRA- UNSCHWEIG. Med sin relativt korta räckvidd och reaktionstid lämpar sig RAM för försvaret av det absoluta närområdet. Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Sjö Dimensioner och Prestanda RAM Längd 2,80 m Diameter 12,7 cm Spännvidd 42,7 cm Vikt 73,5 kg Fart Ca M 2 Räckvidd 9 km Styrning Passiv rr och IR Stridsdel 11,4 kg RAM Foto. US Navy Artilleri Oto Melara 12.7 cm Klassen bär en kanon. Företaget OTO Melara har ammunition med utökad räckvidd under utveckling och som troligtvis skall tillföras klassen. Arbetsnamnet är VULCANO. Landmålsversionen har tröghetsnavigering och GPS. Räckvidden uppges vara 100 km. Sjömålsversionen har slutfaskorrigering och har räckvidd upp till 70 km OTO Melara 127/54 C Foto: OTO Melara Dimensioner och prestanda Oto Melara Kaliber Vikt Eldhastighet Utgångshastighet Räckvidd Granatvikt Beredskapsladdning Sidrikthastighet Höjdrikthastighet 127 mm 37 500 kg(inkl. 80 granater) 40 sk/min 808 m/s 23 km med konventionell ammunition (ej VULCANO) Ca 30 kg beroende på typ av ammunition 66 st 40º/s 30º/s Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 5

Sjö fortsättning F125 27 mm MLG automatkanon Som ett av fartygets huvuduppgifter är att kustnära landsätta specialstyrkor, är enheten utrustad med mycket utrustning för att bemöta assymetriska hot, däribland två stycken av Mauserwerke s 27 mm automatkanoner MLG 27, vilket är en marin version av BK 27, automatkanonen som utrustar såväl Gripen som Tornado. MLG 27 Dimensioner och Prestanda MLG Kaliber Elevation Utgångshastighet Räckvidd 27 mm - 15 grader/ + 60 grader 1100m/s Ca 3000 m Foto: FOI Övriga vapensystem Hitrole G Öppna uppgifter varierar mellan fem och sju lavetter för Oto Melara s Hitrole G, en fjärrstyrd vapenstation med en 12,7 mm tung kulspruta. 12, 7 mm kulsprutor Klassen skall också utrustas med 2-4 manuella 12,7 mm kulsprutor. Ickedödliga vapen Klassen skall enligt öppna uppgifter komma att utrustas med vattenkanoner, starka strålkastare och högtalare för att användas som ickedödliga vapen. Sensorer och ledning Mycket lite är ännu känt om klassens sensor- och ledningssystem. Det är uttalat att skyddet mot assymetriska hot kan ske automatiskt. Detta borde tyda på att ett (bedömt) elektrooptiskt sensorssystem kommer att leverera måldata till eldledningssystemet för det lätta artilleriet och fjärrstyrda kulsprutorna. Radaranläggningen för luft- och yt-spaning sägs vara baserad på en fasstyrd antenn med distribuerade antennelement. Genom kravet på landsättning av specialförband, bedöms klassen vara väl försedd med utrustning för samband och signalspaning (comint). Övrigt Klassen sägs bli utrustad med fjärrstyrda undervattensfarkoster och få en sonar för upptäckt av attackdykare. Dimensioner och Prestanda F125 Längd 146 m Bredd 18,4 m Djupgående 5 m Deplacement Ca 7200 ton Maxfart 26 Räckvidd 4000 NM Uthållighet till sjöss 21 dagar Hitrole Foto: Oto Melara Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Flyg JF-17 Thunder JF-17 Thunder är ett enmotorigt deltavingat multirollflygplan i ungefär samma storleksklass som JAS 39 Gripen. Flygplanet har utvecklats av kinesiska Chengdu Aircraft Industries Corporation (CAC) och Pakistan Aeronautical Complex (PAC) tillsammans med det pakistanska flygvapnet (PAF). Målet med projektet är att det nya flygplanet skall ersätta äldre flygplan i det pakistanska flygvapnet, som jakt och attackflygplanen Mirage III och 5, attackflygplanet Nanchang A-5 och jaktflygplanet Chengdu F-7. 1999 undertecknades kontrakt mellan Pakistan och Kina om utveckling av det nya multirollflygplanet JF-17. Vid denna tid var det fortfarande aktuellt att även Kina skulle anskaffa flygplanet under beteckningen FC-1. För närvarande ser det dock inte ut som Kina har för avsikt att anskaffa FC-1, utan satsar mer på J-10, J-11, J-15, J-20 och varianter av dessa. Första flygning genomfördes i Kina vid Chengdufabriken i augusti 2003. Ytterligare tre prototyper togs fram och den sista flög i september 2006. Prototyp 3 och 4 innehöll en antal förändringar jämfört med de tidigare: större fena och bukfenor, större LERX (Leading Edge Root Extension), ny design av luftintaget utan gränsskiktsplåtar (diverterless supersonic inlet, DSI). Flygplanet försågs även med en rektangulärt formad VMA-utrustning på toppen av fenan. JF-17 just efter start Foto: FMV Leverans av de två första förserie JF-17 till PAC genomfördes våren 2007. Dessa levererades nedmonterade från Chengdu-fabriken och monterades igen av PAC och flög i Pakistan efter en vecka. Ytterligare sex flygplan levererades 2008. Alla dessa användes i någon form av provverksamhet. Produktionsflygplan började levereras 2009 och från 2012 planeras att ca 15 flygplan levereras per år. Planer finns på att eventuellt öka produktionstakten till 25 fpl/år. Hittills har ca 30 flygplan (av 42 beställda) levererats till två divisioner i PAF. Ytterligare 50 flygplan i en delserie 2 har kontrakterats i maj 2011. JF-17 gjorde sin internationella debut på Farnborough 2010 och det kan ses som ett av flera tecken på att Kina ökar sitt intresse att öka sin vapenexport till regioner som de tidigare inte satsat på. JF-17 är ett midvingat deltaflygplan med konventionellt hydrauliskt servokontroll av styrytor. Enligt information från internet så har/eller kommer JF-17 att förses med ett digitalt fly-by-wire system (FBW). Flygplanet har en livslängd om 4000 flygtimmar och första stora underhållsgenomgång efter 1200 flygtimmar. JF-17 är utrustat med ett landställ med enkelhjul. Nosstället fälls in bakåt och huvudstället fälls in framåt och vrids något in i flygkroppen. Flygkroppen och vingarna har även plats för drygt 2,3 ton inre bränsle. Yttre bränsle i form av tre 800 liters eller två 1100 liters fälltankar kan bäras. Planer finns även för att förse JF-17 med anordning för lufttankning genom slang- och trattmetoden. Flygplanet är försett en rysk Klimov RD-93 turbofläktmotor som ger 84 kn dragkraft vid full efterbrännkammare (EBK). RD-93 är en version av RD-33 motorn utvecklad för enmotorinstallation. Piloten sitter i en Martin-Baker PK16LE raketstol med 0/0 prestanda. Cockpit är konventionellt utrustad med HOTAS (Hands On Throttle And Stick) med styrspak centralt placerad och gasreglage till vänster. Tre stora monitorer dominerar frontpanelen och vid första anblick så påminner cockpit något om Gripens dito. Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 7

Flyg Ostyrda raketer utrustas med lasermålsökare För att minska risken för civila dödsoffer samt att säkerställa verkan i målet går utvecklingen mer och mer mot styrda vapen. Ett exempel är styrda bomber. Där man tidigare tvingades släppa flera ton last räcker det idag med en välriktad bomb på 500 kg. Likaså har utvecklingen av raketer gått från att mängder med ostyrda raketer avfyras till att endast en raket precisionsbekämpar ett mål på längre avstånd än det tidigare var möjligt för att säkerställa träff. APKWS Utveckling av Advanced Precision Kill Weapon System (APKWS) har pågått sedan 1996 då de första kraven togs fram för ett nytt system som skulle öka träffsäkerheten hos den ostyrda 70 mm raketen Hydra. Programmet började med namnet Low Cost Precision Kill (LCPK) men bytte namn till APKWS 2003 då General Dynamics Ordnance and Technical Systems fick i uppdrag att ta fram en lasermålsökare till raketen. Då US DoD inte var nöjda med utvecklingen gick de 2006 ut med en ny Request for Proposal (RfP) vilket ledde till att BAE fick sitt första kontrakt för styrda vapen inom den amerikanska marknaden. Nu meddelas vapnet vara klart för operativt bruk och kommer att tillföras amerikanska förband i Afghanistan i början av 2012. Hydra 70 förses med en lasermålsökare och styrpaket som placeras mellan stridsdelen och raketmotorn. Då raketen lämnar tuben fälls styrfenorna ut. En intressant lösning för målsökaren är att det sitter en detektor i varje styrfena vilket gör APKWS till ett Lock On After Launch -vapen. Låsning erhålls ca 1,1 s efter avfyrning och raketen har ett bomavstånd på 0,5 m. BAE-Systems har även fått i uppdrag att utveckla en version med fasta vingar som skall bäras av attackflygplanen A-10 Thunderbolt och AV-8B Harrier II. DAGR Directional Attack Guided Rocket (DAGR) har utvecklats av Lockheed Martin sedan 2005 och har nu nått ett stadium där kvalificeringstester och konfigurerande tester utförs. DAGR bäres i en behållare om fyra raketer som kan placeras direkt på vapenbalk eller lavett. Gränssnittet mellan behållare och lavett är samma som för AGM-114 Hellfire vilket betyder att alla system som har integrerat Hellfire också kan bära DAGR. Till skillnad från APKWS placeras målsökare och styrpaket framför stridsdelen på Hydra 70 eller CRV7. Därigenom är målsökaren inte gömd i behållaren och ger lasermålsökaren kapacitet för både Lock On After Launch och Lock On Before Launch. DAGR visas med målsökare, styrelektronik och stabilisatorer. Samtliga fenor fälls ut efter avfyrning Foto: FMV Bomavståndet uppges vara en meter. Målsökaren har ett synfält på 10 men uppges även använda sig av tröghetsnavigering och på så sätt ha förmåga att bekämpa mål upp till 90 från avfyrningsriktningen. Vid avfyrning på låg höjd har raketen en räckvidd på 1,5-5 km och vid avfyrning från ca 6 km höjd är räckvidden 12 km. APKWS uppställd framför en Bell 407AH Foto: FMV Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Ledning VPJ-R, IED-störare VPJ-R är namnet på en störare mot RCIED (Radio Controlled Improvised Explosive Devices). Utrustningen som är utvecklad av CASSI- DIAN, f.d. EADS Defence & Security, är tänkt att användas till fordon. Den kan integreras i de flesta militära fordon, beroende på framför allt utrymme och tillgänglig effekt. VPJ-R kan detektera och störa hot inom frekvensområdet 27 till 2500 MHz och den ska ha mycket snabb reaktionstid. Det framgår emellertid inte hur snabb reaktionstiden är. Den kan parallellt störa kända och okända hot samtidigt, d.v.s. det går samtidigt att använda aktiva och responsiva störmoder. VPJ-R har fyra störkanaler, d.v.s. den kan störa inom fyra smala frekvensband, med 170 MHz bandbredd per kanal. De operativa parametrarna som används av VPJ- R kan snabbt programmeras om i fält genom att använda en bärbar PC. Data för konfigurationen, t.ex. omprogrammering, kan lagras i krypterad form i ett USB-minne. Utrustningen väger ca 70 kg, till detta kommer en bärbar PC på ca 3 kg och en antennplattform på ca 53 kg (utan antenn). Totalvikten kommer sannolikt att hamna på över 130 kg. VPJ-R är en störare mot RCIED avsedd att sitta på fordon. Foto: FMV. VPJ-R Frekvensområde Antal avstämbara kanaler Bandbredd per kanal Antal modulatorer per kanal (wave form generators) Antal modulatorer i TDM (Time Division Multiplex) Störmoder Uteffekt, max Effektförbrukning, typiskt/max Kraftförsörjning Dimension Vikt 27 2500 MHz 4 st 170 MHz 8 st/kanal (totalt 4 8 = 32 st) 64 st/kanal (totalt 4 64 = 256 st) Aktiv / Responsivv / Kombination 4 100 W (nominellt) 750/1000 W 24 28 VDC 590 350 500 mm ~70 kg Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 9

Ledning Taktiskt bärbart signalspaningssystem Tactical Manpack COMINT Direction Finding System är utvecklat av DRS, USA. Antennen som utnyttjas i systemet kommer från engelska Roke, nu en del av Chemring Group. Systemet ska kunna detektera och lokalisera ett stort antal hotsignaler, övervaka kända hotfrekvenser och kunna leverera underrättelser i realtid till det stridande förbandet. DRS tycker att systemets låga vikt, låga effektförbrukning, att det går att programmera i fält och multipla konfigurationer gör den bra rustad för olika typer av krävande operationer. Den hopfällbara antennen och elektronikenheten är liten nog för att rymmas i en ryggsäck och bäras av en person. Elektronikenheten väger 4,31 kg utan batterier, antennen 2,27 kg, plus en bärbar PC (se bilden) samt ett batteri (ett BA5590 väger 1 kg). Hela systemet väger sannolikt mindre än 10 kg. Det finns även en antenn avsedd för fordon, den väger 13,47 kg med infästningar. Tactical Manpack COMINT Direction Finding System är utvecklat av DRS. Foto: FMV SIGINT, elektronik Bandbredd Pejlnoggrannhet Demodulatorer Frekvensupplösing Frekvens inställningshastighet Dynamiskt område Kanaler Integrationstid, pejling Batteritid Dimension (B D H) Vikt Antenn: Diameter Höjd Vikt 30 3000 MHz 5 RMS typiskt AM/FM/SSB/CW 10 Hz 500 μs 96 db (16 bitars upplösning) 4 st Valbar av operatör 6 timmar typiskt 16,18 10,16 25,40 cm 4,31 kg 10,16 cm (hopfälld); 38,10 cm (utfälld) 73,66 cm 2,27 kg Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Ledning Störskyddad mottagning till GPS GAJT-700ML är en aktiv antenn till GNSS/GPS-mottagare. Den gör det möjligt att få störskyddad mottagning med både med ny och äldre, befintlig GNSS-utrustning. GAJT-700ML kan nolla ut antennförstärkningen i en störsändares riktning och på så sätt minimera störarens påverkan. De sju antennelementen i GAJT- 700ML kan styras så att de klarar sex samtidiga störare med typiskt 40 db undertryckning av störsignalerna. Utrustningen är utvecklad för att ta emot GNSS signaler i L1 och L2 banden, men den är också förberedd för att klara av den framtida M-koden. GAJT-700ML är utvecklad av QinetiQ (UK) och NovAtel (Kanada), men marknadsförs av NovAtel, med tanke på militära fordon för markarenan. Den är relativt liten, endast 12 cm hög och 29 cm i diameter, vilket gör att den kan sättas på de flesta typer av fordon. GAJT-700ML är en antenn till GNSS/GPS-mottagare som kan ge störskyddad mottagning Foto: FMV GAJT-700ML Undertryckning av störare Undertryckning av störsignal Antal antennelement GNSS/GPS frekvenser Bandbredd (centrerad över L1 och L2) 6 st (max antal) 40 db (typiskt) 7 st 1575,42 MHz (L1) och 1227,6 MHz (L2) ±12 MHz Brusnivå 6,5 db Antennförstärkning 20 db VSWR (voltage standing wave ratio) 2,0:1 RF uteffekt Dimension Vikt -90 dbm till -130 dbm 290 290 120 mm 7 kg Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 11

Ledning Amerikanska LRAD har utvecklat ett flertal olika högtalare i varierande storlek för att bl.a. implementeras på fartyg som skydd mot kapare. Högtalarna skall enligt tillverkaren inte ses som vapen men kan ändå tjäna ett syfte i att bedöma en kommande båts (besättning) avsikt. Detta genom att antingen spela upp ett färdiginspelat meddelande eller prata direkt alternativt spela upp ett antal störande toner. Största högtalaren som saluförs i nuläget heter LRAD- 1000Xi men tillverkaren avslöjade att en dubbelt så stor högtalare, kallad LRAD-2000X är under utveckling. FLIR presenterade ett nytt system kallat GRIDS avsett för bl.a. gränsövervakning med förmåga att detektera personer i vegetation. Systemet är i utvecklingsslutfasen och utprovning pågår. Istället för att ha ett fåtal sensorer som tittar in i vegetationen använder sig GRIDS av många sensorer placerade i vegetationen med ca 30 meters mellanrum i exempelvis ett triangulärt gitter. Detektion av personer möjliggörs genom att transmissionsegenskaperna mellan olika sensorer ändras då en person rör sig genom stråken. Med detta förfarande erhålls stor upptäckssannolikhet (P D =99%) då flera sensorer kan detektera samma objekt. Den stora upptäckssannolikheten till trots är falsklarmsrisken liten då systemet inte detekterar mindre djur så som harar mm. Systemet kalibrerar sig även automatiskt för att korrigera för variationer i väder, vind samt växtlighet. Systemet kan bestå av upp till 200 batteridrivna sensorer vilka bygger upp ett nätverk med en basstation, LRAD-1000Xi och LRAD-2000X högtalare FLIR Ranger GRIDS gränsöverskridning Denna bedöms vara så kraftfull att den kan skada exponerade personer (inom rimligt avstånd). Detta skulle klassa högtalaren som ett icke-dödligt vapen och kommer enligt tillverkaren att omfattas av exportrestriktioner. LRAD-1000X Foto:FMV kallad Local Control Station (LCS). Basstationen kan vara placerad på ett större avstånd från sensorerna än sensorernas inbördes avstånd, kommunikationen med sensorerna sker då via radiolänk. Flera LCS:er kan kopplas ihop (vardera med upp till 200 sensorer) och rapportera till en ledningscentral där dess data kan integreras med data från andra typer av sensorer. Den låga uteffekten samt möjligheten att välja olika batteristorlekar möjliggör långa underhållsfria drifttider, upp till 8 år enligt produktblad. Den batteridrivna basstationen kan laddas av solljus. Då elektroniken hos sensorerna inte är skrymmande kan de grävas ned så att endast antennen är synlig. Systemet kördes med något färre sensorer (tre till fyra sensorer) under mässan och på en dator visades i realtid när någon bröt stråket mellan två sensorer. Exempel på placering av sensorerna för att bevaka en gräns. Foto:: FMV Bilden visar en sensorn ingående i GRIDS och på datorns skärm kan en triangel ses vilket visualiserar stråken mellan tre sensorer. Foto: FMV Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Mark Switchblade I samband med insatser på senare tid, inte minst i Afghanistan, har amerikanska försvarsmakten identifierat en förmågebrist vad gäller lägre förbands möjlighet att bekämpa mål på långa avstånd. Särskilt gäller detta mål som endast uppenbarar sig under en kortare tid och därefter omgrupperar eller beblandar sig med civilbefolkningen. Det idag vanligaste sättet att bekämpa sådana mål som uppträder utom räckvidd för enhetens egna vapensystem är att tillkalla understöd från indirekt eld eller flyg. En nackdel med detta är att tiden från målupptäckt till att bekämpningen inleds kan vara så lång att målet hinner avvika samt givetvis risken för egna förluster innan motståndaren tvingas vika eller kan nedkämpas. Dessutom krävs det givetvis att man har tillgång till understöd som faktiskt kan verka mot det aktuella målet, vilket kan vara ett problem vid ogynnsamma terräng- och väderförhållanden, eller om understödjande enheter måste prioritera andra uppgifter. I såväl Irak som Afghanistan har problemet ibland lösts med hjälp av pansarvärnsrobot, men nackdelen är bland annat robotens höga kostnad och vikt samt att sådana system inte finns tillgängliga på alla enheter. Dessutom är sällan stridsdelen eller eventuell målsökare optimerade för den typen av mål. Ett försök till lösning på denna förmågebrist är vapenprogrammet Lethal Miniature Aerial Munition System (LMAMS). LMAMS är tänkt att kunna ge förband ner till grupps storlek möjligheten att bekämpa oskyddade mål på upp till tio kilometers avstånd och skall vara lätt nog att bäras av en ensam soldat. Tänkbara kandidater till LMAMS är Switchblade, utvecklad av AV Aerovironment, T-RAM som utvecklas av bl.a. Textron samt MBDA:s TiGER. I somras skrev US Army ett kontrakt med AV Environment för anskaffning av ett mindre antal system med Switchblade. Primärt skall en brigad som i närtid roterar ner till Afghanistan förses med ett antal system, enligt obekräftade uppgifter ett system per skyttegrupp. Redan nu uppger man dock att specialförband framgångsrikt nyttjar en förserieversion av systemet. Förserieversionen, Switchblade Block 0, har endast kapacitet att operera i dagsljus och eftersom varje robot i dagsläget tillverkas för hand är styckepriset högt. Den version som nu upphandlats till en första brigad är av version Block 10 med dygnetruntkapacitet och en förbättrad stridsdel. Roboten transporteras i sin utskjutningstub varifrån den skjuts ut med utskjutningsladdning. Väl i luften fälls vingarna ut och en eldriven propellermotor startar. Roboten bär dagljuskameror i framåtsektorn samt åt sidorna. Block 10 har dessutom en infraröd kamera i framåtsektorn. Stridsdelen är en splittersprängdel där splittret fokuseras i en framåtriktad kon för att maximera verkan i målet och minimera risken för tredje part. Switchblade omedelbart efter avfyring. Foto: AV Aerovironment Skytten kan fram till målträff välja mellan luftbrisad eller ögonblicklig brisad vid anslag. Fram till någon sekund innan målträff kan skytten avbryta insatsen och styra undan roboten, t.ex. i händelse av att civila upptäcks i målområdet. Robotens räckvidd anges i dagsläget till att överstiga fem kilometer, men avses kunna utsträckas till närmare tio kilometer. Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 13

Mark fortsättning Switchblade Roboten kan hållas i luften under fem till tio minuter och cirkulera över målterrängen vilket ökar tidsfönstret för skytten att upptäcka och identifiera målet samt att vid behov invänta rätt ögonblick för optimal verkan i målet. Ett komplett skott bestående av robot, utskjutningstub och bärsystem väger cirka Det är därför inte troligt att man förser roboten med modulära sensorpaket. Däremot kan en möjlig lösning för att få ner totalpriset vara att i framtiden tillverka roboten i två varianter med olika sensorpaket; en billigare version för dagljusförhållanden och en version med full förmåga. Modell av Switchblade med vingarna i utfällt läge som den ser ut efter den lämnat tuben. Foto: FMV 2,5 kg. Switchblade styrs av skytten med samma styrenhet som används till AV Aerovironments UAV:er Raven B, Wasp och Puma AE. Styrenheten bestående av manöverdon med integrerad bildskärm, antenn med tripod, batteripack och bärsystem uppges väga strax under 3 kg. Målbilden är att i förlängningen få ner priset till 10000 USD. Enligt tillverkaren är målet realistiskt för en framtida dagljusvariant, men svåruppnåeligt för en robot med dygnetruntkapacitet. Ett problem har varit att få sensorpaketet att tåla accelerationspåkänningarna på cirka 30 G när roboten skjuts ut ur tuben. Trots att roboten skjuts ut ur tuben uppges avfyringssignaturen vara låg. Vidare uppges motorn vara mycket tyst och kan stängas av i slutfasen för att minimera sannolikheten att målet ska hinna ta skydd. De huvudsakliga problemen som US Army ser framför sig vid införandet av systemet på en första brigad är att systemet inte kan avfyras inifrån fordon samt att tidsvinsten relativt t.ex. indirekt eld kan bli försumbar om gruppen måste inhämta eldtillstånd hos högre chef innan vapeninsats med Switchblade. Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011

Igenkänning Lösningar och vinnare Lösningar till igenkänningsuppgift 5/2011 I Teknisk Und Informerar nr 4 2011 blev bildtexterna på sidan 15 förväxlade. Detta medförde kanske att igenkänningsuppgiften 5/2011 bild 2 blev svårare att lösa än det var uttänkt från början. Det rätta svaret återfinns nedan. Vi ber om ursäkt för det inträffade och låter bild 2 utgår ur tävlingen. Det krävs alltså rätt svar på bild 1, 3 och 4 för att få full pott. Vinnare: Daniel Livrand MSS Skövde och Anders Gused MHS H. Grattis! Bild 1. MEWS (Man-portable EW System) Bild 2. Del av telekrigssystem TRACE. Störsystem JDS 2000 (utom tävlan) Bild 3. Spaningsradar TRS-3DL Bild 4. Ledningsenhet 83T611-E Nya uppgifter Bild 1 Bild 2 Bild 3 Maila ditt svar till tekniskund@fmv.se senast 2012-02-15. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Teknisk Und informerar Nr 6 2011 Försvarets Materielverk Sid 15

Sändlista Regeringskansliet Myndigheter UD-MK (2 ex avsett för Utrikesminister Carl Bildt och Ss) Siun (2 ex) UD-FIM (1 ex avsett för Amb Henrik Persson) FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) UD-UrP (1 ex avsett för Bo Eriksson) FRA (5 ex) Fö (2 ex varav 1 ex SUND) FOI (22 ex varav 2 ex biblioteket Grindsjön) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) Försvarsmakten Krigsarkivet (1 ex) HKV (15 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) INS, OPS (10 ex vardera) ATS, MTS, FTS (5 ex vardera) Myndigheter som hör till övriga departement PROD (10 ex) RPS, ISP, KBV (2 ex vardera) MUST (25 ex) LG, I 19, A 9, Ing 2, TrängR, 1. ubflj (5 ex vardera) Inom FMV P 4, P 7 (7 ex vardera) GD (1 ex) 3.sjöstriflj, AMF 1 (5 ex vardera) SML (5 ex) 4.sjöstriflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) AK Mark (7 ex) LedR (15 ex varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat) AK Sjö (7 ex) Lv 6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) AK Led (7 ex) F 7 (5 ex) AK Flyg&Rymd (5 ex) F 17, F 21 (11 ex vardera) AK Gem (5 ex) Hkpflj (6 ex) Ak Log (5 ex) FMLOG/Teknikdiv, MVM, MVK (4 ex vardera) Teknisk Und (17 ex) K 3 (25 ex varav 8 ex FJS, 2 ex BU, 2 ex UAVE, 2 ex CBG) Bibliotek (1 ex) Information (1 ex) Centra och skolor Arkiv (1 ex) MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) MSS, LSS, SSS (20 ex vardera) FMTS, FMTM, HvSS (2 ex vardera) SkyddC (3 ex varav 1 ex MUSAB) FMUndSäkC (30 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) FSC, MarinB (2) FörMedC (2) FMV - Försvarets Materielverk SML Teknisk Und, 115 88 Stockholm Telefon 08-782 56 25 Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som beskriver materiel inom i första hand mark-, flyg och marinstridskrafterna. Informationsbladet utkommer ca 6 nummer per år. Ansvarig utgivare Per-Olof Bengtsson (per-olof.bengtsson@fmv.se) Redaktör Maria Avellina (maria.avellina@fmv.se) Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 6 2011