EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 22.5.2018 COM(2018) 312 final 2018/0158 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fördelningen av tullkvoterna på unionens WTO-lista efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och om ändring av rådets förordning (EG) nr 32/2000 SV SV
1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Motiv och syfte med förslaget MOTIVERING Den 29 mars 2017 underrättade regeringen i Förenade kungariket Europeiska rådet om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen (EU) i vilken det nu är medlemsstat. Förenade kungariket väntas upphöra att vara medlemsstat i EU den 30 mars 2019. Förenade kungarikets utträde ur EU har återverkningar utanför de bilaterala förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, särskilt påverkas landets åtaganden enligt avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO). Både EU och Förenade kungariket är WTO-medlemmar sedan starten. När Europeiska gemenskapen godkände WTO-avtalet och de multilaterala handelsavtalen 1994 fogades listan över Europeiska gemenskapernas medgivanden och åtaganden (nedan kallat EU:s WTO-lista) till det allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (nedan kallat Gatt 1994), och den fogades därmed samtidigt till avtalet för Förenade kungariket. EU:s lista innehåller därför också Förenade kungarikets åtaganden i egenskap av WTO-medlem. EU:s lista över medgivanden för varor fortsätter att gälla på EU:s territorium, men EU:s nuvarande kvantitativa åtaganden, särskilt tullkvoterna, kommer att behöva justeras i och med Förenade kungarikets utträde ur EU. Nuvarande kvantiteter i EU:s bundna WTO-tullkvoter för jordbruks-, fiske- och industrivaror har fastställts på grundval av att Förenade kungariket är medlemsstat i EU och utgör en del av EU:s marknad. Tullkvoterna gäller för hela EU-marknaden, inklusive Förenade kungariket. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn till det faktum att EU:s WTO-lista inte längre kommer att gälla Förenade kungariket efter utträdet ur EU eller senast efter den 31 december 2020, om de övergångsbestämmelser som EU:s och Förenade kungarikets förhandlare enats om genom utträdesavtalet träder i kraft. Justeringen av EU:s nuvarande bundna WTO-tullkvoter innebär en fördelning mellan Förenade kungariket och EU som ska träda i kraft den dag då Förenade kungariket inte längre omfattas av EU:s WTO-lista. För att bibehålla tydlighet och förutsebarhet i det multilaterala handelssystemet sände EU och Förenade kungariket en samfälld skrivelse till alla WTO-medlemmar den 11 oktober 2017 om de viktigaste skälen och principerna för fördelningen. Sedan dess har EU och Förenade kungariket arbetat aktivt med sina främsta handelspartner i WTO om denna fråga på ett öppet och transparent sätt. I enlighet med artikel XXVIII i Gatt 1994 måste EU föra förhandlingar med berörda WTO-medlemmar om att ändra och fördela tullkvoterna på EU:s WTO-lista. Därför lägger kommissionen parallellt fram en rekommendation för rådet, tillsammans med ett utkast till förhandlingsdirektiv, att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med de berörda WTO-medlemmarna. Förhandlingarna kommer att fortskrida med de relevanta WTO-medlemmar som har relevant marknadstillträde i den mening som anges i artikel XXVIII i Gatt 1994 (dvs. de har ett intresse i egenskap av huvudleverantör eller väsentlig leverantör eller de har en ursprunglig förhandlingsrättighet) i enskilda tullkvoter. Förenade kungariket förväntas inleda de förfaranden som krävs för att landet ska kunna fastställa en egen lista över SV 1 SV
medgivanden och åtaganden och foga den till Gatt 1994, liksom även över fördelade kvantitativa begränsningar. Med tanke på den tidsram som finns för förhandlingarna finns det en risk för att vissa av dessa förhandlingar enligt artikel XXVIII i Gatt 1994 med enskilda WTOmedlemmar om en eller flera tullkvoter inte går att avsluta med en överenskommelse i tillräcklig tid innan Förenade kungariket inte längre omfattas av EU:s WTO-lista. Det är därför, om överenskommelsen inte hinns med, nödvändigt att säkerställa att EU ändå kan ta itu med att fördela tullkvoterna genom att ändra tullmedgivanden inom ramen för WTO och att kommissionen ges befogenhet att följdenligt ändra de relevanta EU-bestämmelserna om öppnande och genomförande av de relevanta tullkvoterna. För att säkerställa att arbetet är förenligt med EU:s skyldigheter enligt WTO-avtalet, särskilt artikel XXVIII i Gatt 1994, bör fördelningen grundas på nuvarande handelsflöden inom varje tullkvot under en näraliggande representativ period. När det gäller uppgifter och metod bör samma tillvägagångssätt gälla för alla tullkvoter. Det är viktigt att det marknadstillträde till EU och Förenade kungariket som andra WTO-medlemmar nu har bibehålls i enlighet med punkt 2 i artikel XXVIII i Gatt 1994. Kommissionen har använt en tydlig och objektiv metod, som man enades om med Förenade kungariket, i sitt förslag till fördelning av de berörda tullkvoterna. I ett första steg fastställdes Förenade kungarikets nyttjandedel av varje enskild tullkvot. Nyttjandedelen (%) är Förenade kungarikets andel av EU:s totala import inom tullkvoten under en näraliggande representativ period på tre år (2013 2015). I ett andra steg beräknades den nyttjandedelen på hela den planerade volymen för tullkvoten för att erhålla Förenade kungarikets andel av en viss tullkvot. EU:s andel är återstoden av tullkvoten. Detta betyder att tullkvotens totala volym inte ändras (dvs. volymen för EU27 = nuvarande volym för EU28 - Förenade kungarikets volym). Underlaget togs från databasen Quota2 för tullkvoter som förvaltas av GD Skatter och tullar och från databasen för jordbruksinformationssystem (AMIS) för de tullkvoter som förvaltas av GD Jordbruk och landsbygdsutveckling. Om ingen handel iakttogs i en särskild tullkvot under referensperioden användes två alternativa tillvägagångssätt för att fastställa den brittiska nyttjandedelen. Om det fanns en annan tullkvot med exakt samma produktdefinition användes den identiska tullkvotens nyttjandedel för att fastställa tullkvoten utan handel under referensperioden. Om det inte fanns någon tullkvot med identisk produktdefinition beräknades nyttjandedelen på EU-importen i motsvarande tullpositioner utanför tullkvoten. Ett avtal mellan EU och Nya Zeeland i enlighet med artikel XXIV.6 Gatt efter Kroatiens anslutning till EU undertecknades den 13 mars 2018 och väntar nu på Europaparlamentets godkännande innan det kan slutas av rådet. I kraft av det avtalet höjs Nya Zeelands tullkvot för Kött av får eller get, färskt, kylt eller fryst (löpnummer 092013) med 135 ton, så att mängden blir 228 389 ton och EU27:s motsvarande framtida mängd blir 114 184 ton. Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området Detta initiativ är i linje med EU:s pågående arbete för att förbereda för Förenade kungarikets utträde ur EU under ordnade former, särskilt EU:s och Förenade kungarikets skrivelse av den 11 oktober 2017 till WTO:s medlemmar. SV 2 SV
Förenlighet med unionens politik inom andra områden Se ovan. 2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN Rättslig grund Artikel 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet) Den gemensamma handelspolitiken omfattas av unionens exklusiva behörighet. Proportionalitetsprincipen Den planerade åtgärden är det enda sättet att säkerställa det önskade resultatet. Val av instrument En rättsakt krävs, eftersom nu gällande lagstiftning inte ger kommissionen något bemyndigande att anta de åtgärder som föreslås i händelse av att man inte når någon överenskommelse i WTO-förhandlingarna med enskilda WTO-medlemmar inom den tid som återstår före Förenade kungarikets utträde. 3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning Samråd med berörda parter Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden Konsekvensbedömning Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling Grundläggande rättigheter Förslaget påverkar inte de grundläggande rättigheterna. 4. BUDGETKONSEKVENSER SV 3 SV
5. ÖVRIGA INSLAG Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering Förklarande dokument (för direktiv) Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget Artikel 1 föreskriver att tullkvoter i EU:s WTO-lista över medgivanden och åtaganden ska fördelas mellan EU och Förenade kungariket. I artikeln hänvisas det till bilagan (del A och del B) för en utförlig förteckning över tullkvoterna och motsvarande volymer tilldelade EU27. I artikel 2 anges att del B i bilagan ska ersätta bilaga 1 till förordning (EG) nr 32/2000, när dessa tullkvoter för närvarande förtecknas. I artikel 3 ges kommissionen befogenhet att ändra bilagan till den här föreslagna förordningen och bilaga I till förordning (EG) nr 32/2000 för att anpassa fördelningen till överenskommelser slutna med handelspartner under tiden, i händelse av att det blir tydligt under förhandlingarna med handelspartner att den matematiska fördelningsmetoden inte passar för en viss tullkvot eller att kommissionen blir uppmärksam på andra relevanta uppgifter med bäring på en särskild tullkvot i ett senare skede. I artikel 4 anges formerna för användningen av befogenheten. Slutligen innehåller artikel 5 bestämmelser om när förordningen ska börja tillämpas, vilket bör ske när unionsrätten upphör att gälla Förenade kungariket. SV 4 SV
2018/0158 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fördelningen av tullkvoterna på unionens WTO-lista efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och om ändring av rådets förordning (EG) nr 32/2000 EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Den 29 mars 2017 underrättade regeringen i Förenade kungariket Europeiska rådet i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen om Förenade kungarikets avsikt att utträda ur unionen. Efter denna underrättelse har förhandlingar inletts och pågår mellan Förenade kungariket och unionen i syfte att sluta ett utträdesavtal med Förenade kungariket. (2) Förenade kungarikets utträde ur unionen kommer att påverka Förenade kungarikets och unionens förbindelser med tredje parter, särskilt inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) där bägge är medlemmar sedan starten. (3) I en skrivelse av den 11 oktober 2017 meddelade unionen och Förenade kungariket de andra WTO-medlemmarna att deras avsikt är att Förenade kungariket, när landet lämnar unionen, i möjligaste mån ska överta sina åtaganden i egenskap av medlemsstat i unionen i sin nya, separata lista över medgivanden och åtaganden om handel med varor. När det gäller kvantitativa åtaganden är dock överföring inte en lämplig metod, så unionen och Förenade kungariket meddelade de andra WTOmedlemmarna att de har för avsikt att se till att de andra WTO-medlemmarnas nuvarande marknadstillträde bibehålls genom fördelning av unionens tullkvoter mellan dem. (4) I linje med WTO-reglerna måste en sådan fördelning av de tullkvoter som finns på unionens lista över medgivanden och åtaganden göras enligt artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (nedan kallat Gatt 1994). Unionen kommer därför, efter att ha fullföljt preliminära kontakter, att inleda förhandlingar med de WTO-medlemmar som har ett intresse i egenskap av huvudleverantör eller väsentlig leverantör eller som har en ursprunglig förhandlingsrättighet med hänsyn till varje tullkvot. (5) Förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur unionen innebär emellertid tidsfrister som gör att det finns en risk för att man inte lyckas sluta överenskommelser med alla berörda WTO-medlemmar om alla tullkvoter fram till den dag då unionens WTO-lista över medgivanden och åtaganden om handel med varor upphör att gälla SV 5 SV
Förenade kungariket. Eftersom det är viktigt att säkerställa rättssäkerhet och löpande smidig import inom unionens och Förenade kungarikets tullkvoter måste unionen ensidigt kunna ta itu med att fördela tullkvoterna. Den metod som används bör vara i linje med bestämmelserna i artikel XXVIII i Gatt 1994. (6) Följande metod bör därför användas: I ett första steg bör Förenade kungarikets nyttjandedel av varje enskild tullkvot fastställas. Nyttjandedelen, uttryckt i procent, är Förenade kungarikets andel av unionens totala import inom tullkvoten under en näraliggande representativ period på tre år. Sedan bör den nyttjandedelen beräknas på hela den planerade volymen för tullkvoten för att erhålla Förenade kungarikets andel av en viss tullkvot. Unionens andel blir då återstoden av tullkvoten. Detta betyder att tullkvotens totala volym inte ändras (dvs. volymen för EU27 = nuvarande volym för EU28 Förenade kungarikets volym). Uppgiftsunderlaget bör hämtas från kommissionens relevanta databaser. (7) Om ingen handel iakttas i en särskild tullkvot under referensperioden bör två alternativa tillvägagångssätt användas för att fastställa Förenade kungarikets nyttjandedel. Om det finns en annan tullkvot med identisk produktdefinition bör den identiska tullkvotens nyttjandedel användas för att fastställa tullkvoten utan iakttagen handel under referensperioden. Om det inte finns någon tullkvot med identisk produktdefinition bör nyttjandedelen beräknas på EU-importen i motsvarande tullpositioner utanför tullkvoten. (8) När de berörda tullkvoterna för jordbruksprodukter väl har fördelats i enlighet med den här förordningen finns reglerna för hur de ska förvaltas i artiklarna 184 188 i förordning (EU) nr 1308/2013 1. Tullkvoter gällande fiskeri- och industriprodukter samt vissa bearbetade jordbruksprodukter ska förvaltas i enlighet med förordning (EG) nr 32/2000 2. De berörda kvotmängderna anges i bilaga I till den förordningen, vilka därför bör ersättas med de kvantiteter som anges i del B i bilagan till den här förordningen. (9) Med hänsyn till att förhandlingarna med berörda WTO-medlemmar kommer att äga rum samtidigt med det ordinarie lagstiftningsförfarandet för antagandet av den här förordningen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra bilagan till den här förordningen och bilaga I till förordning (EG) nr 32/2000 vad gäller kvantiteterna av de tilldelade tullkvoter som förtecknas i de bilagorna, för att ta hänsyn till eventuella överenskommelser eller till relevanta uppgifter som kommissionen eventuellt får under förhandlingarna och som eventuellt tyder på att vissa tidigare okända omständigheter kräver en justering av fördelningen av tullkvoterna mellan unionen och Förenade kungariket. Samma möjlighet bör finnas när sådana uppgifter blir kända utanför förhandlingarna. (10) Denna förordning bör tillämpas från och med den tidpunkt då unionens WTO-lista upphör att gälla Förenade kungariket, eftersom både unionen och Förenade kungariket från och med den tidpunkten behöver veta vilka skyldigheter de har inom WTO. I det 1 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671). Rådets förordning (EG) nr 32/2000 av den 17 december 1999 om öppnande och förvaltning av gemenskapens inom Gatt konsoliderade tullkvoter och av vissa andra av gemenskapens tullkvoter, om fastställande av närmare bestämmelser för ändring och anpassning av dessa kvoter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1808/95 (EGT L 5, 8.1.2000, s. 1). SV 6 SV
nuvarande skedet av utträdesförhandlingarna mellan unionen och Förenade kungariket är det inte möjligt att fastställa exakt datum för när detta kommer att ske. Det bör därför föreskrivas att den här förordningen ska tillämpas antingen från och med den dag som anges i ett avtal om utträde mellan unionen och Förenade kungariket i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen eller från och med den 30 mars 2019, det vill säga två år efter det att Förenade kungariket anmälde sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Tullkvoter i den lista över unionens medgivanden och åtaganden som är fogad till allmänna tull- och handelsavtalet 1994 ska fördelas mellan unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) på följande sätt: (a) (b) Unionens tullkvoter för jordbruksprodukter ska vara enligt del A i bilagan till den här förordningen. Unionens tullkvoter för andra produkter än jordbruksprodukter ska vara enligt del B i bilagan till den här förordningen. Artikel 2 Bilaga I till rådets förordning (EG) nr 32/2000 ska ersättas med texten i del B i bilagan till den här förordningen. Artikel 3 Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 4 med avseende på ändringar i bilagan till den här förordningen och i bilaga I till förordning (EG) nr 32/2000 för att beakta följande: (a) (b) Eventuella internationella överenskommelser slutna av unionen i enlighet med artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 om de tullkvoter som avses i de bilagorna. Relevanta uppgifter som den eventuellt får antingen under förhandlingarna i enlighet med artikel XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet 1994 eller på något annat sätt. Artikel 4 (1) Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. (2) Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3 ska ges till kommissionen för en period på [fyra] år från och med den dag då denna förordning träder i kraft. (3) Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. SV 7 SV
(4) Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. (5) Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. (6) En delegerad akt som antas enligt artikel 3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [en månad] på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Artikel 5 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artiklarna 1 och 2 ska tillämpas från och med den dag då unionsrätten upphör att gälla Förenade kungariket i enlighet med ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen eller, om inget sådant avtal finns, från och med den 30 mars 2019. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande SV 8 SV