Mellan Öja och St. Herrestad

Kulturgeografisk utredning Mellan Öja och St. Herrestad EN STUDIE AV ÄLDRE LANTMÄTERIKARTOR ÖVER ETT ARKEOLOGISKT UTREDNINGSOMRÅDE Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun Skåne län Malmö Museer Kulturarvsenheten Rapport 2014:007 Lars Persson

Kulturgeografisk utredning Mellan Öja och St. Herrestad EN STUDIE AV ÄLDRE LANTMÄTERIKARTOR ÖVER ETT ARKEOLOGISKT UTREDNINGSOMRÅDE Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun Skåne län

Malmö Museer Box 406 201 24 Malmö Tel: 040-34 10 00 Besöksadress: Malmöhusvägen www.malmo.se/museer Kulturgeografisk utredning Mellan Öja och St. Herrestad En studie av äldre lantmäterikartor över ett arkeologiskt utredningsområde Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2014:007 Författare: Lars Persson Grafisk form: Anders Gutehall Sättning: Lars Persson Omslagsbild: Utdrag från geometrisk karta över St. Herrestads by från 1704 Malmö Museer 2014

Innehåll Inledning 5 Kulturgeografisk analys 5 Öja och St. Herrestad kring sekelskiftet 1700 6 Fornlämningar i lantmäterikartorna. 7 Intressanta marknamn inom eller nära undersökningsområdet 10 Sammanfattning Referenser Årets rapporter 12 13 14

Tekniska och administrativa uppgifter Län... Skåne Kommun... Ystad Ort... Öja och St. Herrestad 4 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007

Inledning Malmö museer har av Sydsvensk Arkeologi AB fått uppdraget att göra en kulturgeografisk utredning av äldre lantmäterihandlingar över ett område utmed väg 19 mellan byarna Öja och St. Herrestad i Ystads kommun (figur 1). Den kulturgeografiska analysen ska ingå som en del i en arkeologisk utredning, steg 1. Det övergripande syftet med den arkeologiska utredningen är att fastställa om fornlämningar berörs av en planerad vägombyggnad. Vad gäller frågeställningar för den kulturgeografiska utredningen har fokus lagts på att undersöka om det i lantmäterihandlingarna finns fornlämningsindikationer, t.ex. i form av marknamn, impediment, utdikade våtmarker eller explicit redovisade fornlämningar, inom det arkeologiska undersökningsområdet. Figur 1. Det arkeologiska undersökningsområdets geografiska läge i södra Skåne Det arkeologiska undersökningsområdet är smalt (endast ett par hundra meter brett) och sträcker sig ca.1,7 km utmed väg 19 mellan Ystad och St. Herrestad (figur 1). Trakten utgörs idag av ett fullåkerslandskap med spridda gårdar och har husbebyggelse utmed väg 19. Västerut från undersökningsområdet är landskapet relativt kuperat och backigt, medan det åt sydöst består av det flacka, låglänta området kring den en gång mycket stora Öja Mosse. Kulturgeografisk analys Väg 19 är den gamla landsvägen mellan städerna Ystad och Vä (senare Kristianstad) som går via byarna Skåne Tranås, Brösarp och Degeberga. Vägsträckningen är utsatt på Gerhard Buhrmans kända Skånekarta från början av 1680-talet, men är sannolikt mycket äldre än så. Undersökningsområdet ligger inom kyrkbyarna Öjas och St. Herrestads historiska bymarker. En första någorlunda detaljerad bild och beskrivning av området kan vi få via de äldsta storskaliga lantmäterihandlingarna för respektive by. Den första geometriska avmätningen av Öjas bymark gjordes redan år 1691, och motsvarande för MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007 5

St. Herrestad är odaterad men har av kulturgeografen Mats Riddersporre daterats till år 1704 (Riddersporre 1995, s. 153). De båda geometriska kartorna ger en möjlighet att studera områdets rumsliga organisation, markanvändning, odlingssystem och förekomst av eventuella fornlämningar vid en för skånska förhållanden relativt tidig tidpunkt. Figur 2. Hägnadssystem, bygränser, vägar och gårdstomter i anslutning till undersökningsområdet kring sekelskiftet 1700 ÖJA OCH ST. HERRESTAD KRING SEKELSKIFTET 1700 Stora Herrestad var en av Skånes största byar och bestod år 1704 av hela 64 numrerade enheter, varav 19 var gatehus, en utgjorde huvudgård och resten bondgårdar. Öja var betydligt mindre, men bestod ändå av 22 bondgårdar och två numrerade gatehus. Medelvärdet för Skånes byar låg i mitten av 1600-talet på ca.10 gårdar per by. Båda byarna bedrev kring år 1700 tresädesbruk med vardera tre åker-ängsvångar. Två av vångarna brukades årligen för spannmålsodling och höproduktion medan den tredje fick fungera som byns betesmark. En översikt av vångarnas placering och belägenhet i förhållande till det arkeologiska undersökningsområdet visas i figur 2. Öja och St. Herrestad hade vångar som ingick i två olika, gemensamma vångalag, dvs. det saknades hägnad i bygränsen mellan deras respektive angränsande vångar. Undersökningsområdet är beläget inom det vångalag som bestod av Öjas Östre vång och St. Herrestads Södra vång. Ungefär mitt i det arkeologiska undersökningsområdet skars det i nord-sydlig riktning av by- och sockengränsen mellan de båda kyrkbyarna. Vägen mellan Öja och Herrestad hade ungefär samma sträckning kring år 1700 som väg 19 har idag. Några mindre rätningar av vägen har dock skett under den mellanliggande perioden. Vägens funktion som landsväg antyds av att den inte skar genom Öjas bytomt, utan sträckte sig strax sydöst om denna. Mindre, lokala byvägar brukade normalt gå genom bytomterna under den här perioden. De geometriska avmätningarna visar markanvändningen för bymarkerna i sin helhet, men eftersom utredningsområdet är relativt litet och tidsramen begränsad har jag valt att endast göra en renritning av markanvändningen för ett betydligt mindre område omkring detta (se figur 3). Huvuddelen av närområdet kring vägen bestod av tegindelad åkermark, men mindre ängsmarker fanns utmed ett par bäckar som skar undersökningsområdet. 6 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007

Figur 3. Markanvändning inom och omkring undersökningsområdet enligt lantmäterikartor från 1691 och 1704. Figur 4. Några av objekten från figur 3 redovisade med ekonomisk kartan från 1970-talet som bakgrund Blöt mark klassad som kärr eller mossmark saknades inom undersökningsområdets Öjadel, men fanns i form av två små ytor strax nordväst där om. I Herrestads mark fanns ett mindre trekantigt, blött ängs- eller kärrområde. Direkt sydväst om undersökningsområdet fanns en damm. Inga av de omkring år 1700 existerande hägnaderna berörde undersökningsområdet, men en sådan sträckte sig närmast parallellt utmed dess nordvästra gräns. FORNLÄMNINGAR I LANTMÄTERIKARTORNA. Lantmäterikartorna redovisar inte explicit några fornlämningar inom undersökningsområdet. Däremot fanns det några ytor som lantmätarna redovisar som obrukade impediment (figur 3 och 4). Med erfarenhet från andra byar och kartanalyser vill jag betona att sådana impediment i vissa fall har utgjorts av fornlämningar som hindrat MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007 7

att marken brukades som åker eller äng. Det var inte alltid lantmätarna explicit skrev ut vad impedimenten utgjordes av. Inom det smala undersökningsområdet fanns det ett närmast rektangulärt impediment nära sydväst om den bäck som skar genom Öjadelen (figur 5). I Herrestads mark fanns ett större, mera oregelbundet impediment som även det var beläget relativt nära en bäck (figur 6). Strax norr om undersökningsområdet fanns ytterligare ett flertal impediment med olika form och storlek (se figur 3 och 4). För att bedöma om impedimentytorna möjligen kan ha bestått av någon typ av fornlämningar ska vi titta närmare på hur lantmätarna markerat dem i kartbilden. I figur 5 visas det impediment som var beläget inom den del av undersökningsområdet som tillhörde Öja by. Impedimentet redovisas som en vit yta med ett flertal små ringformade markeringar. Ringarna är ganska oregelbundet placerade och formar inga linjer eller regelbundna geometriska figurer. De ringformade symbolernas innebörd redovisas inte explicit, men en genomgång av kartbilden för hela bymarken visar att motsvarande ringar finns utsatta på ett flertal andra impedimentytor med varierande form, bl.a. på långsmala ytor mellan åkertegar som sannolikt utgjorde åkerrenar. Med erfarenhet från andra äldre lantmäterikartor bedömer jag att ringarna antingen representerar stora stenar, odlingsrösen eller möjligen träd eller buskar. På flera andra impediment i bymarken har dock lantmätaren satt ut grönfärgade trädsymboler som får antas representera träd eller buskar. Sannolikt avser de ringformade symbolerna således stora stenar eller någon typ av rösen. En jämförelse med en yngre lantmäterikarta från 1798 visar att impedimentet då är borta och marken redovisas som åker. Figur 5. Impediment i Öjas bymark enligt lantmäterikarta från 1691. Endast ett drygt femtiotal meter öster om impedimentet, på andra sidan av landsvägen, fanns en mindre, rektangulär ängsyta som bedömt utifrån form och storlek möjligen skulle kunna ha utgjort en fornlämning (t.ex. en gravhög). Det förekommer dock inga andra indikationer i lantmäteriakten på att så var fallet. Ängsytan i fråga redovisas i 1798 års karta som åkermark. I figur 6 visas ett impediment som fanns inom Herrestads del av undersökningsområdet. Ytan redovisas i kartan utan färgläggning men med en mängd små, oregelbundna streck. Inom ängen utmed bäcken strax norr om impedimentet finns däremot små ringar markerade. En genomgång av större delar av kartan visar att lantmätaren redovisat kärr med såväl oregelbundna streck, ringar som punkter. Flera andra impedimentytor redovisas också med oregelbundna streck. Det är möjligen så att de små strecken bara står för gräsbeväxt mark som inte dög som ängsmark. Det framgår inte med säkerhet hur strecken på det aktuella impedimentet ska tolkas. Det kan antingen ha varit en obrukad men gräsbeväxt yta eller en yta med spridda stenar eller rösen. På en yngre avmätningskarta över Herrestads by från 1767 är impedimentet ifråga borta och ytan redovisas som åker. 8 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007

Figur 6. Impediment i St. Herrestads bymark enligt lantmäterikarta från 1704. Figur 7. Nordöstra delen av undersökningsområdet med lantmäterikarta från 1767 som bakgrund. Av figur 6 framgår också att vid vägen och bäcken endast ett femtiotal meter åt nordöst från impedimentet har lantmätaren ritat en långsträckt symbol som bör representera en rest sten på någon typ av fundament (eller vid en bro?). En liknande symbol har lantmätaren redovisat längs samma landsväg men nordöst om St. Herrestads bytomt. Vid den senare symbolen har han skrivit ut ordet milstolpe. Sannolikt handlar det också om en milsten inom det arkeologiska undersökningsområdet, men det redovisas inte explicit. Ett förhållande som bör beaktas är att det under 1700-talet fanns en runsten vid Herrestads huvudgård som var rest över en meget velbyrdig thegn (Riddersporre 1995, s. 159). Runstenen har efter 1700-talet förkommit. Förmodligen har runstenen tidigare stått på annan plats i byns mark, och en placering utmed en gammal huvudväg och vid en bro framstår inte som osannolik. I den yngre lantmäterikartan över Herrestad från 1767 finns stenen (milstenen?) vid bäcken inte redovisad (figur 7). MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007 9

I 1767 års karta karta finns å andra sidan en intressant markering i åkermark något nordöst om bäckpassagen. Direkt norr om landsvägen har lantmätaren ritat in en mängd tätt placerade prickar som formar en halvcirkel med en rak sida åt norr. Ingen direkt information redovisas för objektet, men marken inom detsamma redovisas som åker. På annan plats i samma karta, men utanför undersökningsområdet, har ett par båtformade objekt redovisats med samma typ av prickmarkeringar. Vid dessa finns orden Gambl: begrafning inskrivna. Det har således i det senare fallet sannolikt rört sig om ett par skeppssättningar. Möjligen utgjorde det halvcirkelformade objektet inom undersökningsområdet också resta stenar i en fornlämning, t.ex. en dommarring. INTRESSANTA MARKNAMN INOM ELLER NÄRA UNDERSÖKNINGSOMRÅDET I en del fall kan äldre marknamn ge indikationer på att fornlämningar hade förekommit eller ännu fanns då lantmäteriakterna skapades. Marknamn kan även indikera tidigare bebyggelselägen. I vissa byar fanns mark med namn som innehöll ordet Toft perifert i förhållande till den bebyggelse som fanns då kartorna kom till. Detta utgör en stark indikation på äldre bebyggelselägen eftersom Toft i princip kan sägas motsvara gårdstomt. Marknamnen för de åkrar och ängar som fanns inom och närmast runt omkring undersökningsområdet har studerats ingående. I figur 8 markeras gränsen för två åkerfall i Öjas mark som bar namn av intresse för studien. Direkt öster om bebyggelsen på bytomten fanns en del av gårdarnas tofter. Teglaget i fråga tangerar endast undersökningsområdets sydvästra hörn. Av erfarenhet från tidigare arkeologiska undersökningar är det vanligt med bebyggelsespår från vikingatida eller tidigmedeltida bebyggelse inom gårdarnas åkertofter. Figur 8. Teglag med intressanta marknamn enligt 1691 års karta över Öja. Längre åt nordöst, och delvis inom det arkeologiska undersökningsområdet, fanns ett större teglag med främst åkermark vilket bar namnet Åckahögsåkrar. Namnet indikerar förekomst av en hög inom eller invid teglaget. Kartan visar dock ingen impediment- eller ängsyta som med säkerhet kan identifieras som högen. Det enda redovisade impedimentet låg i dess västra del och utanför det arkeologiska undersökningsområdet. I övrigt fanns några små ängsmarker och kärr invid hägnaden i teglagets nordvästgräns. All mark i övrigt redovisas som brukad åker. Möjligen kan högen Åckahög ha varit bortodlad redan i slutet av 1600-talet. 10 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007

Figur 9. Gränserna för teglagen med intressanta marknamn mot bakgrund av 1970-talets ekonomiska karta. Inom Herrestadsdelen av undersökningsområdet berörs ett teglag med intressant marknamn längst åt nordöst (figur 10). Teglagets namn redovisas av Riddersporre (1995, figur 85) som Bålhögs- och Slätthögsåckrar. I 1704 års karta skrivs namnet däremot Bålhögs och Skåttåhsåckrar. Oavsett vilket namnalternativ som stämmer med verkligheten utgör namnet indikation på en eller ett par högar. Inga troliga gravhögar fanns 1704 inom utredningsområdet, men ett par impediment som kan ha utgjort högar fanns vid fallets norra och nordvästra hörn. Det nordligaste av dess finns även med i 1767 års karta och benämns där Herrhögen. Figur 10. Teglag med intressant marknamn enligt 1704 års karta över St. Herrestad. MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007 11

Figur 11. Gränser för teglag med intressant marknamn mot bakgrund av 1970-talets ekonomiska karta. Inga andra markområden med namn som bedömts vara fornlämningsindicerande berörde det arkeologiska utredningsområdet. Sammanfattning Studien av äldre lantmäterikartor över Öja och St. Herrestad har inte visat på någon helt säker förekomst av fornlämningar inom det aktuella arkeologiska undersökningsområdet. Däremot har flera företeelser som kan utgöra indikationer på förekomst av fornlämningar framkommit. Inom området fanns det kring sekelskiftet 1700 några olika impediment som eventuellt kan ha utgjorts av fornlämningar i form av rösen. Dessutom visar 1704 års karta över St. Herrestad någon typ av rest sten på en plats där landsvägen passerade en bäck. Troligen rörde det sig om en milsten, men man kan inte helt förbise att det möjligen kan ha varit den runsten som är känd från byn senare under 1700-talet och som då fanns vid Herrestads huvudgård. I en lantmäterikarta från 1767 över St. Herrestad finns ett närmast halvcirkelformat objekt bestående av ett flertal punkter som var belägna inom undersökningsområdet. Objektet beskrivs inte närmre i akten men kan mycket väl ha bestått av en fornlämning med resta stenar. Två fornlämningsindicerande marknamn berör det arkeologiska undersökningsområdet. Inom Öjas bymark gäller det teglaget Åckahögsåckra, och i Herrestads bymark teglaget Bålhögs- och Slätthögsåckrar. Inom de delar av respektive teglag som är belägna inom undersökningsområdet fanns det dock inga impediment eller mindre ängsytor som kan ha utgjort gravhögar. Antingen var högarna belägna utanför undersökningsområdet, eller så var högarna bortodlade redan kring år 1700. De enda våtmarker som förekom inom undersökningsområdet var två bäckar med anslutande ängsmark som förmodligen bestod av blöt sidvallsäng. Ett mindre, område som antingen utgjorde äng eller kärrmark fanns år 1704 dessutom i St. Herrestads del av undersökningsområdet 12 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007

Referenser Litteratur Riddersporre, Mats (1995), Bymarker i backspegel, odlingslandskapet före kartornas tid. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institutioner, avhandlingar 124. Kartmaterial Lantmäteristyrelsens arkiv L186-3:1, geometrisk avmätning St. Herrestad, odaterad (1704) L186-3:3, geometrisk avmätning St. Herrestad, 1767 Lantmäterimyndigheternas arkiv 12-öja-1, geometrisk avmätning Öja, karta, 1691 12-öja-2, geometrisk avmätning Öja, beskrivning, 1691 12-öja-5, storskifte-enskifte Öja, 1798-1803 Tryckta kartor Ekonomiska kartan, början av 1970-talet Blå kartan, 31 Malmö, 1:100 000, 1999 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2014:007 13

Årets rapporter Lista över utgivna rapporter inom Malmö Museers rapportserie Kulturarvsenheten Rapport: Kulturarvsenheten Rapport 2014:001 Helena Rosengren Antikvarisk rapport. Skårby kyrka utvändig restaurering. Ljunits församling, Skårby socken i Ystad kommun, Skåne län. Kulturarvsenheten Rapport 2014:002 Helena Rosengren Antikvarisk rapport. Husie kyrka ombyggnad av ramp. Malmö kyrkliga samfällighet, Husie socken i Malmö kommun, Skåne län. Kulturarvsenheten Rapport 2014:003 Lars Persson Kulturgeografisk utredning. Eskilstorp i äldre kartor en studie av fornlämningsindikationer i lantmäteriakter. Eskilstorps socken i Vellinge kommun, Skåne län. Kulturarvsenheten Rapport 2014:004 Anders Reisnert Antikvarisk medverkan. Ombyggnad av plan 2 Kommendantflyglen, Landskrona Citadel. Fastigheten Citadellet 2:1 i Landskrona kommun, Skån län. Kulturarvsenheten Rapport 2014:005 Anders Reisnert Antikvarisk medverkan. Byte av golv Kommendantflyglen, Landskrona Citadel. Fastigheten Citadellet 2:1 i Landskrona kommun, Skån län. Kulturarvsenheten Rapport 2014:006 Anders Reisnert Antikvarisk medverkan. Ny utrymningstrappa Kommendantflyglen, Landskrona Citadel. Fastigheten Citadellet 2:1 i Landskrona kommun, Skån län. Kulturarvsenheten Rapport 2014:007 Lars Persson Kulturgeografisk utredning. Mellan Öja och St. Herrestad En studie av äldre lantmäterikartor över ett arkeologiskt utredningsområde. Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun, Skån län.