Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad Ystads kommun, Skåne län

Transkript

1 Rapport 2014:79 Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad Ystads kommun, Skåne län Arkeologisk utredning steg 1, 2014 Ing-Marie Nilsson

2

3 Rapport 2014:79 Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad Ystads kommun, Skåne län Arkeologisk utredning steg 1, 2014 Ing-Marie Nilsson Fornlämningsnr: Stora Herrestad 107:1 m.fl. Öja och Stora Herrestads socknar Ystads kommun Skåne län

4 Sydsvensk Arkeologi AB Kristianstad Box Kristianstad Telefon (Regionmuseets växel): Malmö Erlandsrovägen Vintrie Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2014:79 Omslag: Utsikt vid väg 19. Foto: Ing-Marie Nilsson Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle.

5 Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Genomförande 6 Exploateringssituation och utredningsområde 6 Naturgeografiska och topografiska förutsättningar 7 Antikvariska förutsättningar och bevarandeintressen 9 Fornlämningssituationen 9 Förhistorisk tid 10 Historisk tid 15 Tidigare undersökningar i anslutning till utredningsområdet 18 Fältinventeringen 19 Slutsatser av fältinventeringen 22 Utvärdering Föreslagna ytor för fortsatt utredning 22 Konsekvensbedömning och kunskapsbehov 25 Förslag till vidare åtgärder 26 Referenser 27 Arkiv 28 Internetreferenser 28 Administrativa uppgifter 29 Bilaga 1. Fotografier från fältinventeringen 31 Bilaga 2. Länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram 35 Bilaga 3. Fornlämningar och arkeologiska utredningsobjekt 37 Bilaga 4. Kulturgeografisk rapport 39

6 Fig. 1. Utredningsområdets läge i Ystads kommun.. Fig. 2. Utredningsområdets läge, väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. Utdrag ur fastighetskartan 1D 9f och 2D 0f.

7 Sammanfattning Trafikverket har ansökt om att få de arkeologiska förutsättningarna utredda för en ca 40 hektar stor yta utmed väg 19 mellan Öja och Stora Herrestads samhällen, norr om Ystad. Länsstyrelsen har beslutat om en arkeologisk utredning, steg 1, inom exploateringsytan, i syfte att peka ut områden som är sannolika för under mark dolda fornlämningar. Utredningen skall tjäna som beslutsunderlag för Länsstyrelsens vidare handläggning. Utredningen har utförts hösten 2014 av Sydsvensk Arkeologi AB, och har bestått av en byråinventering och en fältinventering. Vid utredningsarbetet har inga säkra fornlämningar kunnat beläggas, men fyra områden där potentialen att anträffa fornlämningar har bedöms vara relativt hög har identifierats. Områdena bör uppfattas som särskilt intressanta ur fornlämningssynpunkt men representerar inte avgränsade fornlämningsområden. Det kan således förekomma fornlämningar även utanför de utpekade områdena. Sydsvensk Arkeologi AB föreslår att utredningsytan, med särskilt fokus på de fyra identifierade områdena, blir föremål för vidare arkeologiska insatser i form av en arkeologisk utredning steg 2. Bakgrund I samband med planering för ombyggnad av väg 19 samt anläggande av GC-väg och nya lokalvägar har Trafikverket Investering Distrikt Syd ansökt om att få de arkeologiska förutsättningarna utredda för ett ca 2 km långt område nordost om Ystad i Ystads kommun (fig. 2). Trafikverket har föreslagit att omfattningen utgörs av 100 m på ömse sidor av den befintliga vägen, vilket även anges i Länsstyrelsens förfrågningsunderlag. Utredningsområdet omfattar således en ca 40 hektar stor yta. Länsstyrelsen i Skåne har beslutat att en exploatering skall föregås av en arkeologisk utredning steg 1 (beslut , Lst. Dnr ). Utredningen skall bestå av de huvudsakliga arbetsmomenten byråinventering inklusive en kulturgeografisk genomgång samt fältinventering. Den kulturgeografiska genomgången har genomförts av Lars Persson, Malmö Museer, medan övriga delar har utförts av personal från Sydsvensk Arkeologi AB. Utredningsarbetet har genomförts under perioden september november Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

8 Genomförande Syftet med den arkeologiska utredningen, steg 1, är att fastställa om fornlämningar eller fornlämningsområden kan komma att beröras av det planerade arbetsföretaget. Utredningsarbetet innehöll två huvudmoment. Som en första insats genomfördes en byråinventering, vilken omfattade en genomgång av arkiv, fornminnesregistret (FMIS), fyndsamlingar, ortnamn, fosfatkartan, relevant litteratur, arkeologiska rapporter och Länsstyrelsens kulturmiljöprogram. Det historiska kartmaterialet blev föremål för en särskild analys som utfördes av Lars Persson, Malmö Museer. Byråinventeringen genomfördes under september och oktober månader Det andra steget bestod av en fältinventering som gjordes i syfte att bedöma förekomst av dolda fornlämningar genom iakttagelser av topografiska förutsättningar och lösfynd i marken. Fältinventeringen genomfördes den 16 oktober 2014 av personal från Sydsvensk Arkeologi AB. Det insamlade materialet har därefter sammanställts till föreliggande rapport. Utredningens genomförande och rapportens upplägg följer de anvisningar som angivits i Länsstyrelsens förfrågningsunderlag ( , Lst. Dnr ). Exploateringssituation och utredningsområde Exploateringsområdet omfattar en yta av ca m 2 som sträcker sig knappa 2 km utmed väg 19 mellan samhällena Öja och Stora Herrestad. Vägen har sedan lång tid tillbaka förbundit städerna Ystad och Vä (senare Kristianstad). Vägsträckningen är utsatt på Buhrmans Skånekarta från 1680-talet, men är troligen Fig. 3. Utredningsområdet ligger i ett kuperat landskap som framför allt präglas av öppna odlingsmarker samt gles villabebyggelse utmed vägen. Väg 19 är i området starkt trafikerad. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

9 Fig. 4. Utredningsområdet ligger på odlingsmarker som tillhört Öja by i söder och Stora Herrestads by i norr. Området har i respektive sockendel tidigare genomkorsats av var sin mindre bäck, men de är numera utdikade. Även den lilla dammen öster om Öja by är numera försvunnen. Karta och karttolkning har gjorts av Lars Persson (ur Persson 2014). mycket äldre än så (Persson 2014:5). Området ligger i ett kuperat fullåkerslandskap med enstaka, spridda gårdar. Längs med vägen, i synnerhet i områdets mellersta del, finns även ett visst inslag av villabebyggelse. Utredningsområdet är delat mellan Öja och Stora Herrestads socknar, och ligger utanför de nuvarande samhällena. Det ligger även utanför de historiskt belagda bytomterna, men inom respektive byarnas gamla odlingsmarker (fig. 4). Naturgeografiska och topografiska förutsättningar Exploateringsområdet ligger i det inre backlandskapet norr om Ystad, mellan samhällena Öja och Stora Herrestad. Trakten är kuperad, och marknivån varierar mellan 15 och 25 meter över havet. De topografiskt sett högsta punkterna ligger dock strax utanför exploateringsområdet, och det är längs med dessa höjd- Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

10 Fig. 5. Trakten kring exploateringsområdet (röd markering) som det framträder på Skånska rekognosceringskartan från Söder om utredningsområdet ligger den vidsträckta Öja mosse, och mellan Öja och Herrestads byar kan en slingrande bäck urskiljas. Söder om denna kan ännu en bäckravin anas. Föregångaren till väg 19 har haft en något mer kurvig sträckning. Av kartan framgår att exploateringsområdet är kuperat, men att de mer framträdande höjderna ligger utanför området, framför allt i norr. sträckningar som fornlämningsförekomsten är som allra störst. Den nuvarande kustlinjen ligger ca 3 km söder om exploateringsområdet. Undergrunden består av moränlera eller lerig morän (SGU Kartgenerator). Någon knapp kilometer sydost om utredningsområdet ligger Öja mosse. Denna våtmark var tidigare mycket stor och har historiskt sett utgjort ett viktigt resursområde. Under äldre stenålder har mossen bildat en havsvik som senare format en lagun, vilken bör ha varit lämplig för såväl jakt som fiske. Lösfynd indikerar att lagunen utnyttjats under mesolitisk tid. Under senare perioder har området bland annat kunnat användas för slåtter och insamling av bränsle. Mossen har efter hand vuxit igen, och är numera delvis utdikad (Länsstyrelsens kulturmiljöprogram; Olsson & Wallin 2007:3f). Utredningsområdet har tidigare genomkorsats av två bäckar, en i utredningsområdets södra del och en i den norra delen. Båda har löpt i ungefärlig nordväst-sydostlig riktning ned mot Öja mosse (fig. 4). Dessa vattendrag är numera utdikade, men de forna bäckfårorna kan anas som försänkningar landskapet. Strax söder om utredningsområdet har det också legat en mindre damm, men även den är numera försvunnen. En jämförelse med Skånska rekognosceringskartan från visar att den nuvarande vägen är uträtad, och att den i äldre tid i högre grad har följt naturliga höjdsträckningar. Detta innebär att vägen i de södra och norra delarna av utredningsområdet löpt strax nordväst om den nuvarande sträckningen. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

11 Antikvariska förutsättningar och bevarandeintressen Inom själva utredningsytan finns inga registrerade fornlämningar, men området ligger i en mycket fornlämningsrik trakt där ett flertal olika lämningstyper och perioder finns representerade. Detta visar att området utnyttjats under såväl förhistorisk som historisk tid. Den norra delen av utredningsytan ligger inom ett område som i Länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram lyfts fram som en särskilt viktig kulturmiljö i Ystads kommun (området Högestad Östra Ingelstad, jfr bilaga 2). I detta program beskrivs bygden kring Stora Herrestad som ett område med lång kontinuitet som odlingsbygd som alltsedan medeltiden utgjort ett storgodslandskap. Trakten får sin särskilda karaktär av de många fornlämningarna, medeltidskyrkorna och sätesgårdarna (Länsstyrelsens kulturmiljöprogram). Fornlämningssituationen Inom själva utredningsområdet finns i fornminnesregistret (FMIS) endast två registerposter avseende övrig kulturhistorisk lämning (fyndplats): platsen för en borttagen milsten i söder (Öja 3:1) och en fyndsamling av flintföremål på gården Slättäng i norr (Stora Herrestad 120:1). I närområdet finns det emellertid tämligen gott om fornlämningar (fig. 8). Exploateringsområdet ligger i en utpräglad jordbuksbygd, vilket innebär att man bör räkna med en relativt hög grad av bortodling. Många av fornlämningarna är idag inte är synliga ovan mark. Fyndplatser, boplatser och gravhögar är de vanligaste fornlämningskategorierna i närområdet. Ser man till fördelningen av fosfater enligt Arrhenius fosfatkarta finner man betydande koncentrationer i anslutning till Öja och Stora Herrestads byar medan själva utredningsområdet uppvisar medelhöga nivåer (fig. 6). I det följande kommer fornlämningssituationen i närområdet att presenteras närmare, med en grov uppdelning kronologiskt och geografiskt. Fig. 6. Fördelningen av fosfater i området kring utredningsytan (röd markering) enligt Arrhenius fosfatkarta. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

12 Fig. 7. Detaljutdrag ur Skånska rekognosceringskartan som visar synliga högar i anslutning till utredningsområdet i början av 1800-talet. Förhistorisk tid Flera boplatser och fyndplatser i närområdet kan dateras till yngre stenålder (neolitikum). Perioden betonas ytterligare genom de uppgifter om dösar som finns från trakterna norr och öster om utredningsområdet. Lämningar från bronsåldern består främst av gravhögar (jfr fig. 7). En komplex gravmiljö med högar, skelett- och urnegravar samt en förmodad hällkista har påvisats direkt norr om utredningsområdet (Kyrkofästan), och detta utmärker sig som en särskilt betydelsefull fornlämningsmiljö. Ett fåtal flatmarksgravar har hittills undersökts, men området rymmer även boplatslämningar från stenåldern. Öja socken I den södra delen av Öja socken, i anslutning till Öja mosse har flera indikationer på stenåldersbosättningar påvisats (fig. 8). Drygt 150 m sydöst om exploateringsområdet ligger Öja 8:1, en fyndplats för bland annat en skrapa, ett bryne och slipstenar. Strax söder härom finns en registrerad stenåldersboplats i flack sänka (Öja 7:1). Längre söder- och österut har ytterligare boplatser, huvudsakligen av stenålderskaraktär, påvisats och delvis undersökts (Öja 4:1, Öja 9:1, Öja 10:1, Öja 21). Dessa lämningar ligger sydost om den aktuella utredningsyta. På en flack höjdsträckning ca 600 m nordväst om utredningsområdet ligger en rest av en överodlad hög eller en dös (Öja 16:1). I närområdet har också en samling neolitiska flintföremål påträffats (Öja 17:1). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

13 Fig. 8. Fornlämningar kring den aktuella utredningsytan (markerat med röd linje). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

14 Fig. 9. Impediment i Öja bymark (grön markering) enligt lantmäterikarta från 1691 (karta och tolkning hämtad från Persson 2014). När det gäller möjliga bronsålderslämningar omtalas i äldre beskrivningar tre högar i Öja socken; Bondhögen i västra vången samt Korskullen och Hålahögen i den norra vången (Ljunggren , FMIS). Bondhög eller Bånghög ligger strax norr om Öja gård, väster om Öja by (Öja 1:1). Av de övriga två högarna har endast en till viss del bevarats, den tidigare omnämnda Öja 16:1, en överodlad dös eller hög. Den andra högen har legat i vad som nu är ett grustag ca 600 m norr om utredningsområdet (Öja 13:1). På en karta från 1691 har en impedimentyta markerats i den norra delen av Öjas östre vång, strax söder om den senare uttorkade bäcken (fig. 9). Ytan har utmärkts med ringformade symboler som skulle kunna symbolisera stenar eller rösen. Impedimentet har dock röjts på 1700-talet och redovisas på en karta från 1798 som åkermark (Persson 2014:8). Norr härom finns ett teglag med marknamnet Åckahögsåkrar, som antyder förekomst av en hög inom eller i närheten av utredningsområdet (Persson 2014:10). Den eventuella hänsyftningen får dock ses som tämligen oprecis då tegfallet utgör en relativt stor del av Öja sockens Östre vång. Stora Herrestads socken Gränsen mellan Öja och Stora Herrestads socknar går ungefär mitt i utredningsområdet. I socknens västra del och tangerande undersökningsområdet, ligger en hög (Stora Herrestad 107:1). Högen är överodlad och är nu synlig som en flack förhöjning i landskapet. Längre söderut, i sluttningen ned mot den forna Öja mosse, finns ytterligare stenåldersboplatser (Stora Herrestad 39:1, Stora Herrestad 40:1, Stora Herrestad 42:1, Stora Herrestad 43:1). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

15 Fig. 10. Impediment (röd markering) och teglag med intressant marknamn (grön markering) enligt 1704 års karta över Stora Herrestad (karta och tolkning hämtad från Persson 2014). I närheten av den senare en har även en bronsyxa av Piletyp påträffats (Stora Herrestad 44:1). Från detta område, beläget ca m öster om utredningsområdet, finns det en uppgift om en möjlig megalitgrav (Stora Herrestad 45:1). Här har även ett par boplatser med dateringar till neolitisk tid och yngre bronsålder undersökts (Stora Herrestad 51:1 och Stora Herrestad 52:1, Karlshem). Utmed väg 19, drygt 150 m norr om utredningsområdet, på gården Slättängs ägor, skall det år 1951 ha påträffats en hällkista (Stora Herrestad 10:1). På denna gård bevaras också en fynd- Fig. 11. Impediment i Stora Herrestads by enligt lantmäterikarta från 1704 (grön markering). Norr om impedimentet, vid bäckövergången, finns en symbol som tolkats som en rest sten, möjligen en milsten (karta och tolkning hämtad från Persson 2014). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

16 samling innehållande diverse flintartefakter (Stora Herrestad 120:1). På den norra sidan av vägen höjer sig landskapet, och här har åtskilliga äldre gravlämningar påträffats. Strax norr om utredningsområdet, på den s.k. Kyrkofästan, har ett flatmarksgravfält innehållande urnegravar från bronsåldern påträffats (Stora Herrestad 9:1) samt ett par högar (Stora Herrestad 5:1 och Stora Herrestad 6:1, den senare kallad Herrhögen). Något längre norrut, närmare Stora Herrestads by, finns ytterligare gravlämningar bestående av en hög och flera flatmarksgravar. En solitär flatmarksgrav under stenpackning har påträffats längre söderut, ca 100 m nordväst om utredningsområdet (Stora Herrestad 12:1). Graven skall ha innehållit skelettet av en kvinna som begravts med tillsammans med en fågel samt flera bronsföremål. Förutom gravlämningar från brons- och järnåldern finns det i Kyrkofästanområdet även boplatslämningar från stenåldern (Stora Herrestad 9:2, Stora Herrestad 134:1) samt lösfynd av flinta (Stora Herrestad 61:1, Stora Herrestad 62:1). I detta område finns det också i äldre lantmäterimaterial ett teglag med ett intressant marknamn, Bålshögs och Slätthögsåkrar (fig. 10), vilket indikerar närvaro av en eller ett par högar (Persson 2014:11). En av dessa högar kan ha varit den tidigare nämnda Herrhögen (Stora Herrestad 6:1). I anslutning till bäcken har det på kartan från 1704 markerats en avlång sten (fig. 11). Sannolikt rör det sig om en milsten, men möjligheten att det kan röra sig om en rest sten eller en runsten kan inte helt uteslutas. Det skall på 1700-talet ha stått en senare förkommen en runsten vid Herrestads huvudgård. Lars Persson har påtalat att platsen vid en broövergång intill en huvudväg, är ett lämpligt runstensläge (Persson 2014:8f). På en senare lantmäterikarta från 1767 har ingen sten markerats. Den sammantagna bilden när det gäller förhistoriska lämningar i utredningsområdet är att gravlämningar från sten-, brons- och järnålder främst tycks vara koncentrerade till höjdsträckningarna norr om exploateringsytan. I synnerhet bildar området närmast Kyrkofästan en intressant miljö. Det finns spridda indikationer på aktiviteter under stenåldern i form av lösfynd och enstaka boplatser, men en tendens är att de mer sammanhängande boplatslämningarna återfinns längre söderut, närmare Öja mosse. I området mellan utredningsområdet och Öja mosse finns indikationer på åtskilliga boplatser från tidig- och mellanneolitisk tid, och några av dem har även undersökts inom ramen för Ystadprojektet (Larsson 1992). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

17 Historisk tid Utredningsområdet sträcker sig mellan de historiska byarna Öja i sydväst och Stora Herrestad i nordöst, och går tämligen nära Öjas bytomt. Båda byarna är kyrkbyar och bör ha etablerats under äldre medeltid. Av erfarenhet vet vi att lämningar från yngre järnålder ofta förekommer i eller i närheten av de historiska byarna. Öja socken Öja by är den enda byn i socknen, och har en central placering i församlingen. Det var en stor by som vid sekelskiftet 1700 bestod av 22 bondgårdar och två numrerade gatehus (Persson 2014:6). Öja historiska bytomt (Öja 15:1) ligger ungefär 100 m väster om utredningsområdet. Bytomten är ca 550 x 250 m och sträcker sig huvudsakligen i nord-sydlig riktning med kyrkan i den allra sydligaste delen. Det finns i det skriftliga materialet indikationer på en huvudgård i Öja på 1300-talet tecknade Fig. 12. Öja by enligt en skifteskarta från Kyrkan har en avsides placering söder om bykärnan som är belagd även i äldre kartmaterial (Lantmäterimyndighetens arkiv 12-ÖJA-5). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

18 sig Niels Birgersen till orten i samband med en godsöverlåtelse (SDHK nr 41221). Det finns inga arkeologiska spår av en huvudgård i byn, men Mats Riddersporre har uppmärksammat att det i äldre kartmaterial finns indikationer på en möjlig storgård (lantmäterikarta från 1691, Lantmäterimyndighetens arkiv 12- Öja-2). Dessa utgörs dels av ett stort sammanhängande ägoblock direkt väster om kyrkan, dels av en stor toft i anslutning till prästgården öster om kyrkan. Det finns även belägg för ett relativt stort kyrkligt jordägande i Öja socken (Skansjö et al 1989:128f). Domkapitlet i Lund hade gods i Öja, vilket omtalas 1334 och 1335 (SDHK nr 4086, 4139). År 1498 donerade Anders Galen fem gårdar i socknen till Lunds domkyrka (SDHK nr 33658), och 1511 erhöll domkyrkan testamentariskt av samme donator ytterligare fyra gårdar (SDHK nr 42746). I efterreformatoriska källor (jordeboken för Malmöhus län 1545) omtalas under rubriken Näsbyholms län nio gårdar i Öja, som kan vara tidigare kyrkogods (Skansjö et al 1989:128f). Kyrkan i Öja har en solitär placering söder om byn, och kyrkans avsides belägenhet i relation till övrig bybebyggelse är belagd redan i slutet av 1600-talet (karta från 1691, Lantmäterimyndighetens arkiv, akt 12-Öja-2, jfr. fig. 12). Den nuvarande byggnaden är en nygotisk tegelkyrka uppförd 1895, men kyrkplatsen har medeltida ursprung. Här låg tidigare en romansk kyrka med smalare, rakt avslutat kor, västtorn och ett under senmedeltiden tillbyggt vapenhus i söder. Av medeltida inventarier har delar av en kalkstensdopfunt från 1200-talet bevarats (Anselm 1947:664; Anglert 1989:178). År 2002 genomfördes en arkeologisk förundersökning inom den västra delen av bytomten, men härvid påträffades inga lämning- Fig. 13. Teglag med intressanta marknamn enligt 1691 års karta över Öja: tofterna öster om bykärnan och Åckahögsåkrar norr om utredningsytan (karta och tolkning hämtad från Persson 2014). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

19 ar från historisk tid (FMIS). Strax öster om Öja bykärna finns i äldre kartmaterial ett teglag med namnet Tofterna. Området ligger strax väster om utredningsytan, men kan indikera vikingatida eller tidigmedeltida bebyggelse som kan sträcka sig in i exploateringsområdet (Persson 2014:10). Öster om bytomten, utmed väg 19, skall det tidigare ha stått en milsten (Öja 3:1). Stora Herrestads socken Stora Herrestads by (Stora Herrestad 111:1) ligger drygt 700 m nordost om utredningsområdet och är av detta skäl av mindre intresse i sammanhanget. Stora Herrestad var en av Skånes största byar och bestod 1704 av hela 64 enheter varav en utgjorde huvudgård, 19 var gatehus och resten var bondgårdar (Persson 2014:6). Bytomten är ca 1000 x 520 m och ett par mindre förundersökningar har gjorts inom området, vilka har givit begränsade fynd från vikingatid, medeltid och nyare tid (FMIS). Kyrkan i Stora Herrestad är en välbevarad romansk kyrka med smalare kor och brett västtorn. Tornet är sekundärt tillfogat under romansk tid och försett med galleriöppningar på andra våningen (Anglert 1989:176; Jacobsen 1993:143; Brunius 1850:116f). I kyrkan bevaras en dopfunt från 1200-talet, kalkmålningar från 1300-talet samt ett triumfkrucifix från omkring Direkt väster om kyrkan ligger Herrestadsgård, en godsbildning från 1600-talet. Sannolikt har det dock på platsen legat en äldre, medeltida huvudgård (Skansjö et al 1989:114f). Vid Herrestadsgård har även en runsten från förra delen av talet påträffats (DR 293). Stenen skall ha suttit inmurad vid trappan till herrgården, men är numera förkommen. Den var rest av en kvinna till minne av en mäktig man, en thegn. Stenens ursprungliga läge är ovisst (jfr tidigare diskussion). Herrestad nämns redan i Knut den heliges gåvobrev 1085, då en person vid namn Öpe Thorbjörnsson i Lund gav hela 8 bol i byn till domkyrkan som fredsköp. Det finns även belägg för aristokratiskt jordägande i byn från 1300-talet och framåt, och det finns även skriftliga uppgifter om en adlig huvudgård i byn Detta är förmodligen en föregångare till Herrestadsgård, en godsbildning belagd på 1600-talet (Skansjö et al 1989:113; Riddersporre 1995:152ff). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

20 Tidigare undersökningar i anslutning till utredningsområdet Öja socken Med anledning av vägarbeten 1995 gjorde Riksantikvarieämbetet UV-Syd en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Öja 1:7, knappt 400 m sydost om utredningsområdet (den norra delen av fornlämningen Öja 4). Vid förundersökningen framkom anläggningar i form av härdar och kulturlager. Flera av anläggningarna 14 C-daterades till yngre bronsålder och äldre järnålder (Andersson 1996). Delar av boplatsen har även provundersökts 1981, varvid rikligt med skörbränd sten och flintavslag påträffades (Tesch 1981). Samma år gjordes en utredning av en yta norr om fornlämningen Öja 4, varvid mycket lite av arkeologiskt intresse kunde påvisas (Karsten 1995). År 2002 genomförde Wallin kulturlandskap och arkeologi en översiktlig arkeologisk förundersökning i den västra delen av Öja by, fastigheten Öja 34:18 m.fl. Vid provschaktningen framkom endast en härd och enstaka flintor i matjorden (Wallin 2003). Med anledning av en utvidgning av en befintlig grustäkt gjorde Riksantikvarieämbetet UV-Syd år 1990 en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Öja 21:4, belägen ca 300 m norr om det aktuella utredningsområdet (fornlämning Öja 14). Härvid påträffades anläggningar och keramik som daterades till yngre bronsålder/äldre järnålder (Torstensdotter Åhlin 1991). Fig. 14. Arkeologiska undersökningar i närheten av utredningsområdet. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

21 Stora Herrestads socken Inom ramen för det s.k. Ystadprojektet gjordes på 1980-talet arkeologiska forskningsundersökningar av några platser i närheten av det aktuella utredningsområdet och 1985 undersöktes ett par sten- och bronsåldersboplatser vid fastigheterna Stora Herrestad 68:103 och Stora Herrestad 68:104 Karlshem (Stora Herrestad 51:1 och Stora Herrestad 52:1). Vid dessa undersökningar framkom flintföremål, keramik och bebyggelselämningar daterade till framför allt tidig- och mellanneolitisk tid och yngre bronsålder (Larsson 1992:60ff; FMIS). Med anledning av arbeten med en förbifart runt Stora Herrestad 2007 genomförde Wallin kulturlandskap och arkeologi en arkeologisk utredning. Fyra delområden lyftes fram som särskilt intressanta, men endast inom en yta i den norra delen av utredningsområdet kunde fornlämningar påvisas (Olsson & Wallin 2007). År 2009 föranledde vägprojektet ytterligare en förundersökning i området, närmare bestämt av fornlämning 137 i Stora Herrestads socken ca 800 m norr om Stora Herrestads by (Olsson 2009). År 2008 gjordes en förundersökning inom fornlämning 42 i Stora Herrestads socken, ca 700 m sydost om det aktuella utredningsområdet, men inga arkeologiska lämningar påvisades då (Bondesson Hvid 2008). Fältinventeringen Fältinventeringen genomfördes den 16 oktober 2014 av Ing- Marie Nilsson och Therese Ohlsson från Sydsvensk Arkeologi AB (för fotografier från fältinventeringen, se bilaga 1). Inventeringen var inriktad på iakttagelser av topografi i kombination med observationer av lösfynd i marken (fynden samlades ej in). Inventeringen utfördes genom vandring över fälten och anträffade fynd mättes in med GPS i syfte att få en överskådlig bild av fyndförekomsten. Vädret var vid inventeringstillfället regnigt men detta innebar inga hinder i arbetet. Tidpunkten för fältarbetets genomförande var relativt välvald, då spannmålsskörden sedan länge var bärgad och flera odlingsytor hade hunnits besås med höstsäd. På den uppodlade marken stod dock betorna kvar, vilket i viss mån begränsade möjligheterna att lokalisera lösfynd. Ett större problem i sammanhanget var att betydande delar av området var gräsbevuxet, och på dessa ytor kunde fynd inte alls eftersökas. Vilka ytor som var tillgängliga för fyndavsökning framgår av fig. 15. Inom åtskilliga av de sökbara ytorna påträffades lösfynd, huvudsakligen flinta (mestadels avslag), men även ett mindre antal keramikskärvor (yngre rödgods) samt ett tegelfragment. Även Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

22 Fig. 15. Distribution av påträffade lösfynd, fördelad på fyndkategorier. Kartan utvisar även vilka ytor som var tillgängliga vid fältinventeringen. några större stenar mättes in. Det är viktigt att poängtera att fördelningen av lösfynd har en direkt koppling till vilka områden som var tillgängliga vid inventeringstillfället. De påträffade lösfynden kan därför användas för att indikera ytor som är intressanta för fortsatt utredning, men inte för att avgränsa fornlämningsområden. Inte heller kan områden uteslutas enbart på grundval av att lösfynd inte påträffades vid inventeringstillfället. Fördelningen av fynd framgår av fig. 15. Den största fyndkategorin utgjordes av flinta. Sammanlagt 19 flintartefakter mättes in, huvudsakligen avslag. Flertalet flintföremål påträffades i den norra delen av utredningsområdet, i den sökbara delen på den nordvästra sidan av väg 19. Stora delar av området söder om vägen kunde emellertid inte ytinventeras, men i det lilla sökbara området i mitten av utredningsområdet fanns tämligen gott om flinta. Då en så liten yta var tillgänglig kunde det inte avgöras om detta representerar en lokal fyndförekomst eller om det visar Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

23 Fig. 16. Stensamlingen som påträffades vid inventeringen (grön markering) överlagd på Skånska rekognosceringskartan från på en mer allmän fyndspridning i området. I de sökbara områdena i den södra delen av utredningsområdet var förekomsten av flinta lägre, något som möjligen kan indikera att potentialen att anträffa fornlämningar från sten- och bronsålder är något lägre i detta område. Fynden av keramik (yngre rödgods) och tegel indikerar närvaro av yngre lämningar, från medeltid eller nyare tid. Samtliga påträffade fynd låg i den centrala delen av utredningsområdet. Vidare inmättes tre områden med stenar inom utredningsområdet. Två av dessa kan preliminärt identifieras med historiskt belagda bebyggelser: i söder den rivna gården Almedal, belagd på talet, och i norr sannolikt en bebyggelse som syns på Skånska rekognosceringskartan från förra delen av 1800-talet (fig. 16). Platsen ligger i direkt anslutning till ett impedimentsområde som påvisats i den kulturgeografiska undersökningen, men bebyggelsen är varken utmärkt på storskifteskartan från 1766, en geometrisk avmätning från eller enskifteskartan från och bör således vara yngre än så (Lantmäteriet, Historiska kartor). Stensamlingen kan därför preliminärt tolkas som sammanhörande med en byggnad från förra delen av 1800-talet. Det föreslås att stensamlingen ges den antikvariska bedömningen bevakningsobjekt, vilket innebär att den måste måste kontrolleras ytterligare innan eventuella markingrepp genomförs i anslutning till densamma. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

24 Slutsatser av fältinventeringen Sammantaget visade fältinventeringen på förekomst av framför allt flinta i de norra och mellersta delarna av utredningsområdet, men materialet gav inte tillräckligt underlag för att fornlämningsområden skall kunna avgränsas. I den norra delen av området påträffades en stensamling som kan ha utgjort en bebyggelse från förra delen av 1800-talet, och som därför föreslås bli antikvariskt bevakningsobjekt. Materialet gav även en antydan om att potentialen att anträffa lämningar från sten- och bronsålder möjligen kan vara något lägre i den sydöstra delen av utredningsområdet. Utvärdering Föreslagna ytor för fortsatt utredning Utredningsområdet ligger i närheten av åtskilliga fornlämningar, närmare bestämt boplats- och gravlämningar från flera olika perioder, men inom själva utredningsytan finns det få registrerade fornlämningar. Det kulturgeografiska materialet antyder att fornlämningar kan förekomma i utredningsområdet, men ger inga entydiga indikationer. Vidare utvisade fältinventeringen vissa områden som särskilt intressanta, medan stora delar av ytan inte var tillgänglig för fyndobservationer vid inventeringstillfället. Sammantaget är det därför vanskligt att utifrån det tillgängliga underlaget göra en adekvat bedömning av fornlämningssituationen i utredningsområdet. Det kan således i alla delar av utredningsområdet påträffas förhistoriska lämningar, företrädesvis boplatslämningar, medan man i den norra delen även får räkna med att gravlämningar kan anträffas. Längst i söder innebär närheten till Öja gamla bytomt att lämningar från yngre järnålder och medeltid kan påträffas. Mot bakgrund av detta har fyra områden tagits fram som särskilt intressanta ur fornlämningssynpunkt (Område A-D, fig. 17 samt bilaga 3). Det bör emellertid framhållas att under mark dolda fornlämningar kan förekomma även utanför inom de utpekade områdena. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

25 Fig. 17. Utredningsytan med områden som är särskilt intressanta ur fornlämningssynpunkt markerade med bokstäverna A-D. Kartan visar även fornlämningar, kulturgeografiska iakttagelser samt fördelningen av lösfynd vid fältinventeringen. Område A Område A utgör ett ca m 2 stort område (ca 200 m långt) i den sydvästligaste delen av utredningsområdet. Det som gör området till ett intressant objekt för vidare utredning är att det ligger relativt nära Öja bytomt, och att det gränsar till ett område Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

26 som i äldre kartmaterial benämns tofterna. I historisk tid skall det ha stått en milsten invid vägen, och fanns det även en damm ca 30 m sydväst om utredningsområdet. I Skåne förekommer lämningar från yngre järnålder ofta i närheten av de historiska byarna, och det är därför tänkbart att bebyggelse från yngre järnålder och medeltid kan anträffas i området. Vid fältinventeringen kunde inga fyndobservationer göras närmast bytomten eftersom denna yta vid inventeringstillfället var beväxt med gräs. Område B Område B utgör ett ca m 2 stort (drygt 300 m långt) område i den södra delen av utredningsområdet, och omfattar ett lägre liggande stråk med omgivande högre partier. Sänkan har tidigare utgjort en bäck. På den södra sidan av den forna bäckfåran finns i äldre kartmaterial ett impediment markerat som möjligen kan indikera fornlämning. På den norra sidan finns ett tegskifte med namnet Åckahögsåkrar. Detta tegskifte är dock stort och en eventuell fornlämning behöver inte ligga inom utredningsområdet. Det som gör området intressant ur fornlämningssynpunkt är främst det topografiska läget samt iakttagelserna i det kulturgeografiska materialet. Vid fältinventeringen kunde inga fyndobservationer göras eftersom hela området vid inventeringstillfället var gräsbeväxt. Område C Område C utgör ett ca m 2 stort (knappt 600 m långt) område i den mellersta delen av utredningsområdet. Området består norr om vägen av odlingsmark som sluttar ned mot ett lägre liggande stråk i den norra delen (en äldre bäckfåra). Söder om vägen bildar området en platå inom vilken det i äldre kartmaterial fanns ett område som betecknades kärr/mosse. I norr var hela området var i princip tillgängligt vid fältinventeringstillfället och åtskilliga fynd av framför allt flinta och keramik kunde påvisas. Detta antyder att det i området kan finnas lämningar efter bosättning från sten-/bronsålder men även möjligen från medeltid/historisk tid. Den nordligaste delen av området är särskilt intressant då det omfattar en yta i anslutning till ett äldre vattendrag. På den södra sidan av bäcken finns i äldre kartmaterial angivet ett impediment som möjligen kan indikera fornlämning. Här kunde vid fältinventeringen även en stensamling påvisas som kan vara rester av en byggnad från förra delen av 1800-talet. Strax norr härom finns även en markering av en rest sten, möjligen en milsten, där den äldre vägsträckningen passerat bäcken. Området ligger dessutom endast ca 130 m söder om fornlämningen Stora Herrestad 12:1, en flatmarksgrav Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

27 från järnåldern. Området söder om vägen är intressant eftersom det vid fältinventeringen framkom en del fynd av flinta och keramik inom den relativt lilla del av ytan som var tillgänglig. I söder gränsar området även till en överodlad hög (Stora Herrestad 107:1). Den sammantagna bilden är således att det inom den angivna ytan skulle kunna påträffas såväl boplats- som gravlämningar från sten- och bronsålder. Område D Område D utgör ett ca m 2 stort (knappa 300 m långt) område i den norra delen av utredningsområdet. Det består av odlingsmark som höjer sig åt norr och nordväst. Området är intressant ur fornlämningssynpunkt då det gränsar till det betydande gravområdet kring Kyrkofästan. Kyrkofästanområdet får ses som en viktig grav- och boplatskontext med stort tidmässigt djup som spänner från stenålder till järnålder. Fornlämningskomplexets utsträckning kan inte sägas vara avgränsad, varför det i utredningsområdets norra del kan påträffas förhistoriska gravar. Vid fältinventeringen påträffades ett flintavslag inom ytan. Området söder om vägen är intressant då det i den norra delen ansluter till höjdsträckningen vid Kyrkofästan-området men längre söderut omfattar ytor i anslutning till en äldre bäckfåra. I den norra delen finns det förutsättningar att påträffa såväl boplats- som gravlämningar, medan det i den södra delen skulle kunna anträffas boplatslämningar från stenåldern. Området var gräsbeväxt vid inventeringstillfället och några fyndobservationer kunde därför inte göras. Området ligger inom vad som i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram framhålls som en särskilt värdefull kulturmiljö i Ystads kommun. Konsekvensbedömning och kunskapsbehov Mot bakgrund av byråinventeringen och fältinventeringen får det anses sannolikt att det finns fornlämningar inom utredningsområdet. Det kan över hela ytan förekomma förhistoriska boplatslämningar medan det i den norra delen också finns förutsättningar att anträffa gravlämningar. Denna del ligger inom det som i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram framhålls som en särskilt värdefull kulturmiljö i Ystads kommun (området Högestad- Östra Ingelstad, jfr bilaga 2). I den allra sydligaste delen kan spår av bosättning från yngre järnålder eller medeltid komma att påträffas. Fyra områden har i utredningen utskilts som särskilt intressanta ur fornlämningssynpunkt (område A D), men det måste framhållas att detta inte på något sätt utgör avgränsade fornlämningsområden. Fornlämningar under mark kan förekomma även utanför dessa områden. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

28 Sammantaget finns det anledning att anta att exploateringen kommer att påverka under mark dolda fornlämningar i området, men i nuvarande kunskapsläge kan omfattningen och de antikvariska konsekvenserna inte fullt ut bedömas. Det finns därför ett relativt stort behov av att öka kunskapen om eventuella fornlämningar i området före exploatering. Förslag till vidare åtgärder Mot bakgrund av den genomförda arkeologiska utredningen, steg 1, föreslår Sydsvensk Arkeologi att det utförs en arkeologisk utredning, steg 2. Denna utredning föreslås omfatta två huvudsakliga fältmoment som utförs inom de fyra föreslagna utredningsytorna A-D. 1. Sökschaktsgrävning inom alla de fyra utpekade ytorna A D. Syftet med denna är att klarlägga huruvida fornlämning föreligger, samt att i så fall om möjligt avgränsa densamma. 2. Metalldetektering inom den södra och eventuellt även den norra delen av utredningsytan (dvs. områdena A respektive D), där förutsättningarna att anträffa lämningar från metalltid (bronsålder medeltid) bör vara som störst. Syftet med metalldetekteringen är att konstatera fornlämning. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

29 Referenser Andersson, T Skåne, Öja sn, Öja 1:7. RAÄ 4 Arkeologisk förundersökning UV Syd Rapport 1996:43 (arkivrapport). Anglert, M Kyrkorna. Inledning. By huvudgård och kyrka. Studier i Ystadområdets medeltid. Lund Studies in Medieval Archaeology 5. Stockholm. Anselm, G Stiftets kyrkor. Lunds stift i ord och bild. Stockholm. Bondesson Hvid, Bo, Arkeologisk förundersökning RAÄ 42, Stora Herrestad socken, Ystad kommun, Skåne. Wallin kulturlandskap och arkeologi Rapport 2008:39 (arkivrapport). Brunius, C. G Skånes konsthistoria för medeltiden. Lund. Jacobsen, H Romanske vesttårne, deres indretning og funktion. Vesttårne før 1300 i det middelalderlige Danmark øst for Storebælt. Lund Studies in Medieval Archaeology 12. Stockholm. Karsten, P Skåne, Öja socken, del av Öja 1:7. Arkeologisk utredning. UV Syd Rapport 1995:58 (arkivrapport). Larsson, M The Early and Middle Neolithic Funnel Beaker Culture in the Ystad area (Southern Scania). Economic and social change, BC. The Archaeology of the Cultural Landscape. Field Work and Research in a South Swedish Rural Region. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4 o. N o 19. Stockholm. Ljunggren, G Skånska herregårdar. Lund. Olsson, M Utbyggnad av väg 19 förbi stora Herrestad, RAÄ 137, Stora Herrestads socken, Ystads kommun, Skåne. Arkeologisk förundersökning Wallin kulturlandskap och arkeologi Rapport 2009:45 (arkivrapport). Olsson, M. & Wallin, L Utbyggnad av väg 19 förbi Stora Herrestad. Stora Herrestads socken, Ystads kommun, Skåne. Arkeologisk utredning Wallin kulturlandskap och arkeologi Rapport 2007:55 (arkivrapport). Persson, L Kulturgeografisk utredning mellan Öja och St. Herrestad. En studie av äldre lantmäterikartor över ett arkeologiskt utredningsområde. Öja och St. Herrestads socknar i Ystads kommun, Skåne Län. Malmö Museer, Kulturarvsenheten Rapport 2014:2007 (arkivrapport, bifogas föreliggande rapport som bilaga 3). Riddersporre, M Bymarker i backspegel. Odlingslandskapet före kartornas tid. Meddelanden från Lunds Universitets Geografiska Institutioner Avhandlingar 124. Trelleborg. Skansjö, S., Riddersporre, M. & Reisnert, A Huvudgårdarna i källmaterialet. By huvudgård och kyrka. Studier i Ystadområdets medeltid. Lund Studies in Medieval Archaeology 5. Stockholm. Tesch, S Öja 1:1, Öja sn, Skåne. Rapport provundersökning (arkivrapport). Torstensdotter Åhlin, I Öja 21:4, Öja sn, Skåne. Arkeologisk förundersökning. Rapport UV Syd (arkivrapport). Wallin, L Arkeologisk förundersökning. Del av Öja by, Öja 34:18 mfl. Öja socken, Ystads kommun, Skåne. Wallin kulturlandskap och arkeologi Rapport 2003:7 (arkivrapport). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

30 Arkiv Landsantikvariens arkiv i Lund Internetreferenser Fornminnesregistret, FMIS (8 dec 2014) Lantmäteriet, Historiska kartor (16 dec 2014) Länsstyrelsens kulturmiljöprogram (8 dec 2014) SGU Kartgenerator (5 nov 2014) Svenskt diplomatariums huvudkartotek (SDHK) (8 dec 2014) Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

31 Administrativa uppgifter Sydsvensk Arkeologi AB dnr: SA Länsstyrelsen i Skåne dnr: Datum för beslut: Projektnummer: Län: Kommun: Socken: Fastighet: Läge: Skåne Ystad Öja och Stora Herrestad Öja 1:1 m.fl. Koordinatsystem SWEREF 99 X koordinat: Y koordinat: Höjdsystem: Ekonomiska kartan, blad 1D 9f och 2D 0f m.ö.h. M ö.h Fältarbetstid: Exploateringsyta: m 2 Platschef: Personal: Underkonsulter: Uppdragsgivare: Fynd: Dokumentationsmaterial: Kostnader: Ing-Marie Nilsson Therese Ohlsson Lars Persson, Malmö Museer Trafikverket Inga fynd tillvaratogs. Digitala forografier i Regionmuseets arkiv i Kristianstad, Intrasisprojekt SA_ Budgeterad kostnad: kr (exkl. moms). Faktisk kostnad: kr (exkl. moms) Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

32 Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

33 Bilaga 1. Fotografier från fältinventeringen Karta som visar från vilka lägen fotografierna tagits. Foto 1. Utsikt mot söder över den sydligaste delen av utredningsområdet. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

34 Foto 2. Utsikt mot nordost som visar topografin i det potentiella fornlämningsområdet B. Foto 3. Usikt mot sydväst som visar topografin i den nordligaste delen av utredningsområdet. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

35 Foto 4. Utsikt mot norr i den norra delen av utredningsområdet. Foto 5. Utsikt mot norr i den södra delen av utredningsområdet. Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

36 Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

37 Bilaga 2. Länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram Utdrag ur Länsstyrelsens kulturmiljöprogram som utvisar att den norra delen av utredningsområdet ingår i området Högestad, Östra Ingelstad, en särskilt värdefull kulturmiljö i Ystads kommun (karta från Länsstyrelsen). Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

38 Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

39 Bilaga 3. Fornlämningar och arkeologiska utredningsobjekt Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

40 Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

41 Bilaga 4. Kulturgeografisk rapport Kulturgeografisk utredning Mellan Öja och St. Herrestad EN STUDIE AV ÄLDRE LANTMÄTERIKARTOR ÖVER ETT ARKEOLO- GISKT UTREDNINGSOMRÅDE Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun Skåne län Malmö Museer Kulturarvsenheten Rapport 2014:007 Lars Persson Väg 19 mellan Öja och Stora Herrestad. AU 1,

42

43 Kulturgeografisk utredning Mellan Öja och St. Herrestad EN STUDIE AV ÄLDRE LANTMÄTERIKARTOR ÖVER ETT ARKEOLOGISKT UTRED- NINGSOMRÅDE Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun Skåne län

44 Malmö Museer Box Malmö Tel: Besöksadress: Malmöhusvägen Kulturgeografisk utredning Mellan Öja och St. Herrestad En studie av äldre lantmäterikartor över ett arkeologiskt utredningsområde Öja och St. Herrestads socknar i Ystad kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2014:007 Författare: Lars Persson Grafisk form: Anders Gutehall Sättning: Lars Persson Omslagsbild: Utdrag från geometrisk karta över St. Herrestads by från 1704 Malmö Museer 2014

45 Innehåll Inledning 7 Kulturgeografisk analys 7 Öja och St. Herrestad kring sekelskiftet Fornlämningar i lantmäterikartorna. 9 Intressanta marknamn inom eller nära undersökningsområdet 12 Sammanfattning 14 Referenser 15

46 Tekniska och administrativa uppgifter Län... Skåne Kommun... Ystad Ort... Öja och St. Herrestad

47 Inledning Malmö museer har av Sydsvensk Arkeologi AB fått uppdraget att göra en kulturgeografisk utredning av äldre lantmäterihandlingar över ett område utmed väg 19 mellan byarna Öja och St. Herrestad i Ystads kommun (figur 1). Den kulturgeografiska analysen ska ingå som en del i en arkeologisk utredning, steg 1. Det övergripande syftet med den arkeologiska utredningen är att fastställa om fornlämningar berörs av en planerad vägombyggnad. Vad gäller frågeställningar för den kulturgeografiska utredningen har fokus lagts på att undersöka om det i lantmäterihandlingarna finns fornlämningsindikationer, t.ex. i form av marknamn, impediment, utdikade våtmarker eller explicit redovisade fornlämningar, inom det arkeologiska undersökningsområdet. Figur 1. Det arkeologiska undersökningsområdets geografiska läge i södra Skåne Det arkeologiska undersökningsområdet är smalt (endast ett par hundra meter brett) och sträcker sig ca.1,7 km utmed väg 19 mellan Ystad och St. Herrestad (figur 1). Trakten utgörs idag av ett fullåkerslandskap med spridda gårdar och har husbebyggelse utmed väg 19. Västerut från undersökningsområdet är landskapet relativt kuperat och backigt, medan det åt sydöst består av det flacka, låglänta området kring den en gång mycket stora Öja Mosse. Kulturgeografisk analys Väg 19 är den gamla landsvägen mellan städerna Ystad och Vä (senare Kristianstad) som går via byarna Skåne Tranås, Brösarp och Degeberga. Vägsträckningen är utsatt på Gerhard Buhrmans kända Skånekarta från början av 1680-talet, men är sannolikt mycket äldre än så. Undersökningsområdet ligger inom kyrkbyarna Öjas och St. Herrestads historiska bymarker. En första någorlunda detaljerad bild och beskrivning av området kan vi få via de äldsta storskaliga lantmäterihandlingarna för respektive by. Den första geometriska avmätningen av Öjas bymark gjordes redan år 1691, och motsvarande för St. Herrestad är odaterad men har av kulturgeografen Mats Riddersporre daterats till år 1704 (Riddersporre 1995, s. 153). De båda geometriska kartorna ger en möjlighet att studera områdets rumsliga organisation, markanvändning, odlingssystem och förekomst av eventuella fornlämningar vid en för skånska förhållanden relativt tidig tidpunkt.

48 Figur 2. Hägnadssystem, bygränser, vägar och gårdstomter i anslutning till undersökningsområdet kring sekelskiftet 1700 Öja och St. Herrestad kring sekelskiftet 1700 Stora Herrestad var en av Skånes största byar och bestod år 1704 av hela 64 numrerade enheter, varav 19 var gatehus, en utgjorde huvudgård och resten bondgårdar. Öja var betydligt mindre, men bestod ändå av 22 bondgårdar och två numrerade gatehus. Medelvärdet för Skånes byar låg i mitten av 1600-talet på ca.10 gårdar per by. Båda byarna bedrev kring år 1700 tresädesbruk med vardera tre åker-ängsvångar. Två av vångarna brukades årligen för spannmålsodling och höproduktion medan den tredje fick fungera som byns betesmark. En översikt av vångarnas placering och belägenhet i förhållande till det arkeologiska undersökningsområdet visas i figur 2. Öja och St. Herrestad hade vångar som ingick i två olika, gemensamma vångalag, dvs. det saknades hägnad i bygränsen mellan deras respektive angränsande vångar. Undersökningsområdet är beläget inom det vångalag som bestod av Öjas Östre vång och St. Herrestads Södra vång. Ungefär mitt i det arkeologiska undersökningsområdet skars det i nord-sydlig riktning av by- och sockengränsen mellan de båda kyrkbyarna. Vägen mellan Öja och Herrestad hade ungefär samma sträckning kring år 1700 som väg 19 har idag. Några mindre rätningar av vägen har dock skett under den mellanliggande perioden. Vägens funktion som landsväg antyds av att den inte skar genom Öjas bytomt, utan sträckte sig strax sydöst om denna. Mindre, lokala byvägar brukade normalt gå genom bytomterna under den här perioden. De geometriska avmätningarna visar markanvändningen för bymarkerna i sin helhet, men eftersom utredningsområdet är relativt litet och tidsramen begränsad har jag valt att endast göra en renritning av markanvändningen för ett betydligt mindre område omkring detta (se figur 3). Huvuddelen av närområdet kring vägen bestod av tegindelad åkermark, men mindre ängsmarker fanns utmed ett par bäckar som skar undersökningsområdet.