Av: Stig Karlsson Några övernattningar vid Oscar-Fredriksborg. Foto: Wikipedia Nu när båten ändå ligger på land så passar vi på att då och då använda vår husvagn. Vi stod med den vid Oscar-Fredriksborg, det gamla fortet, alldeles vid vattnet vid Oxdjupet (sundet mellan Rindö och Värmdö.). Då stannar en bil med texten Statens Fastighetsverk (SFV) på sidorna. Ut hoppar en kille och morsar så glatt. Va trevligt ni ser ut att ha det, öppnar han med. Vi står och snackar en stund och det framgår att han är tillsyningsman för fästningen och tycker att det är jättebra att vi står där. Det rör sig folk, vi håller ordning och vi skräpar inte ned. Till slut åker han iväg med orden: Om jag har tid nästa gång vi ses, så skall jag visa fästningen inifrån. Några veckor senare står vi på samma plats. Då upptäcker jag att de stora järndörrarna står halvöppna. Vi stegar dit, kompisen och Jag. Innanför dörren möter vi en man i overall. Får vi titta in en stund öppnar jag med. Vi står och kallpratar ett tag och det framgår snart att några pensionärer håller på med renoveringen av den gamla kraftstationen i fästningen. När kompisen presenterar sig som SAAB-specialist är isen bruten och killen bjuder in oss att titta på maskinhallen. Måste bara hämta tjejerna först säger jag. Är dom verkligen intresserade? undrar han. Konstig fråga tycker jag, våra tjejer är vana att bli insläpade till diverse flyg-bil-maskin-kulturella ställen.
Maskinhallen med reservdelsdieseln i förgrunden. Foto: Lasse Carlsson, ksof.se Det är två dieslar från 1910 som finns där, de svarade för elkraften för delar av Rindö på den tiden. Det var ett 110-volts likströmsnät, säkert var det inte så många abonnenter då. Den ena motorn är renoverad till körbart skick, medan den andra är bortom all möjlighet till det, den har använts som reservdel till den andra. Projektet, som är helt ideellt, har pågått många år i omgångar sedan 1990- talet, och kommer troligen pågå många år till. Kolla in projektets hemsida ksof.se (det står för KraftStationOscarFredriksborg ). Den är verkligen se- och läsvärd. Oscar-Fredriksborg är föreslaget i en nu aktuell statlig utredning att vara bland de före detta militära objekt som är värda att bevara i statligt ägo i framtiden. Se denna länk sou.gov.se/content/1/c6/21/34/29/0057c4bd.pdf Nu skall jag berätta om när jag fick ett bröl. Här i sundet passerar alla fartyg av större tonnage som skall till Stockholm. Det är bara cirka femtio meter ut från oss till fartygssidan så då är även de minsta fartygen enorma. Normalt är det cirka 10 färjor som trafikerar Finland, Estland och Lettland varje dag. Dessutom är det ett antal fraktbåtar med både bulk- och containerlast. På sommaren tillkommer alla kryssningsfartyg och de verkar bli fler och fler. Den här gången, det var i början av augusti i år, passerade 9 färjor till och från Finland och Baltikum samt ytterligare 5 kryssningsfartyg av imponerande storlek, det största är 292 meter långt och dessutom passerade en fraktare. Se förteckningen nedan. På ett av fartygen hade de informerat passagerarna om att de kommer att passera en av jordens vackraste skärgårdar och märkligaste platser, så trots att klockan var bara mellan sex och halv sju på morgonen hade över hundra personer gått ut på de övre däcken. De ser ner på mig och jag vinkar frenetiskt. Då får jag en honk från fartygssirenen, vilken lycka.
Ett annat fartyg signalerar också i samma läge så egentligen fick jag ju två bröl den morgonen. Någon vecka senare var det dimma när vi stod där. Då mistsignalerade alla fartyg, och då fick jag ett extra tut från ett av dem, men det räknar jag inte som lika värdefullt som tutet från de andra två. Jag har tur och får ytterligare en guidning inne i fästningen. Den renoverade tornklockan. Foto: Lasse Carlsson, ksof.se
Den renoverade tornklockan på sin plats. Foto: Stig Karlsson När jag nu återigen, någon vecka senare, sitter här vid vattnet och skriver detta när mörkret faller och klockan är fyra på eftermiddagen, så hör jag de spröda dubbelslagen från uret inne fästningen. För övrigt är det alldeles tyst och jag ser ljusen från färjeläget. Uret är också original från den tid när fästningen var aktiv, det är nu renoverat och är cirka 100 år gammalt. Urverket drivs av lod och efter en vecka måste man dra upp loden manuellt. De har då sjunkit ner till undervåningen. De sista
gångerna vi har varit här vid fortet har vi hört klockan, Antagligen har maskinrenoverarna åtagit sig uppgiften att dra upp uret. Läs mer om klockan på hemsidan (www.ksof.se). Morgonen därpå väcks jag av första fartyget redan kl 4:36, men det går ju att vända på sig. Nästa gång väcks jag av en diesel bakom husvagnen. Det är en lastbil som skall lastas av, den drar snart iväg. En grupp grabbar skall fylla upp ett golv i ett av rummen. Det görs med cellbetong som de pumpar in, snabbt och enkelt. Ett annat jobb som pågår på fortet är att täta en del av taket. Av den anledningen har en bit av jordvallen ovanpå taket schaktats bort. De killarna passerar utanför hos mig och jag tittar ut och frågar om jag står i vägen. Nejdå, vi skall jobba på taket säger en av dom, det visar sig vara verkmästaren. Vi snackar en stund och jag tipsar honom om hemsidan som jag nu tipsat läsaren om. Vill du se förläggningen, vi har öppnat upp där?. Självklart tycker jag och får nu den andra guidningen innanför murarna. Bassarna har klottrat massvis på väggarna: Tretton pinnar muck 1935 och någonting positivt om Hitler som vid den tiden ännu inte visat sitt verkliga jag. Originalklotter Foto Stig K
Logement, i nischen har det stått en kamin. Foto Stig K I markplanet har det funnits ett kök. När taket renoverades här första gången för femton år sedan var det helt orört precis som kockarna hade lämnat för matrast en stund, berättar min guide. Det fanns massvis med porslin och annan köksutrustning. Vi la beslag på en del fina Gustavsbergskannor bekänner min guide. Nåja nu är det säkert preskriberat. Vi tar en tur uppåt, på taket finns ett krypin, numera låst, där man hade permanent bevakning ut mot sundet. På nervägen hör jag att det tickar bakom en dörr. Måste vara tornuret. Vi öppnar och där står skönheten.
Verket till tornuret, ett av loden till höger och originalurtavlan som nu bevaras vänd inåt rummet. Foto Stig Karlsson Så här nära farleden står man vid Oscar-Fredriksborg. Foto Stig K
Så med detta tackar jag min guide för visningen och er läsare för uppmärksamheten. Stig Karlsson Bilderna hämtade från ksof.se där ej annat anges. Fartygslista passage vid Oscar-Fredriksborg söndagen 2013-08-18 Cinderella 191m, Amorella 171m, Mariella 177m, Silja Symphony 203m, Thomson Spirit 214m (tutar), Isabelle 171m, Adonia Storhand 180m, Viktoria I 193m, Silver Whisper 190m, Henneke Rambow 134m (frakt), Birka 178m, Galaxy 212m, Amorella 171m, Msc Musica 292m, Mein Schiff 264m (tutar).