AGENDA OFICIAL ENCUENTRO MUNDIAL 50 AÑOS DEL CHE EN BOLIVIA. 5 al 9 de OCTUBRE VALLEGRANDE. Santa Cruz

AGENDA OFICIAL ENCUENTRO MUNDIAL 50 AÑOS DEL CHE EN BOLIVIA 5 al 9 de OCTUBRE VALLEGRANDE Santa Cruz Nr 4. 2017 Utgiven av Svensk-Kubanska Föreningen

Innehåll Kuba nr 4 2017. Ny upplaga 2017 av Fidel Castros berömda försvarstal från 1953, som blev programförklaringen för Kubas revolution. Upplagan har nu flera fotografier, ett utbyggt antal fotnoter, personregister samt ett nyskrivet efterord. Pris 60 kr plus frakt. Se www.svensk-kubanska.se/ kubabutiken. Nyfiken på Kubas utveckling? Alla artiklar 2007-2017 finns på www.globalarkivet.se För löpande uppdatering www.svensk-kubanska.se Ditt bidrag behövs till Svensk-Kubanska Föreningens STÖDFOND pg 40 54 11-0 Che Guevara - 50 år i Bolivia, Evo Morales 3 10 Budord för att bygga en bättre värld, Evo Morales 4 Vi var 7 stockholmare, Eva Björklund 5 Ches Livsuppgift: Latinamerikas befrielse, 6 Eva Björklund Gnistan fortsatte tända eldar, Eva Björklund Förkrossande valseger för FSLN, Dick Emanuelsson Antiimperialistisk Marsch till Ches och Gerillans ära Che har mycket att säga vår tid, Atilio Boron/EB En 3:e period för Evo? Eva Björklund Ches ekonomiska tänkesätt lever i Kuba, Carlos Tablada/EB Vallegrande foton: Centro Cultural Che Guevara Internationell Socialmedicinsk Kongress, Claudia Dupeirón García Antiimperialistiska Rörelsejournalister, Gísela López, Pedro Rioseco Ursprungsfolkens röst, Eduardo Loayaza, Carlos Aznarez, Mewlen Huanco/EB Förödmjukande nederlag för USA i FN, Telesurtv.net Alltfler förbud, Néstor García Iturbe Trygghet och frihet lockar turister till Kuba, Eva Björklund Om jämställdhet i Kuba, Maria Sandblad, Jan Strömdahl Efter värsta orkanen, Jan Strömdahl, Maria Sandblad Gå vilse, Bokrecension, Eva Björklund USA:s blockad mot Kuba måste bort! Vania Ramírez 35 000 till återuppbyggnad efter Irma, Svensk-Kubanska Föreningen Solidaritet i handling oktober 2017, flera författare Che tillbaka på Stockholms gator, Svensk-Kubanska Föreningen Stockholm 8 8 9 10 10 11 12 13 14 15 16 16 17 18 19 20 21 21 22 24 Nummer4/2017 Årgång 47 TIDSKRIFTEN KUBA ges ut för att sprida information om det kubanska folkets kultur och samhällsliv. Tidningen utkommer med 4 nummer per år och ingår i medlemskapet i Svensk-Kubanska Föreningen. PRENUMERATION kostar 200kr/år, utlandsprenumeration 300 kr/år. Sätt in pengarna på pg 40 54 11-0. SVENSK-KUBANSKA FÖRENINGEN är en partipolitiskt obunden förening med målsättningen att stödja den socialistiska revolutionen på Kuba och det kubanska folkets kamp mot imperialismen samt att främja kontakter och samarbete mellan de svenska och kubanska folken. MEDLEMSAVGIFT i Svensk-Kubanska Föreningen är 300kr/år och sätts in på postgiro 40 54 11-0. REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE: Eva Björklund. ADRESS:Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm, Solidaritetsrörelsens Hus TELEFON: 08-319530. TRYCK: Myran Grafiska ISSN 1402-8638 Omslagsfoto Ana Luisa Rivera

President Evo Morales på Massmöte i Vallegrande 9 oktober Che Guevara - 50 år i Bolivia Systrar och bröder i vårt Stora Fosterland. Detta är en av Vårt Amerikas viktigaste dagar, en dag när vi minns Kommendant Che Guevaras färd till evigheten. Vi har samlats här i Vallegrandes symboliska stad, bönder, ursprungsfolk, studenter, ungdomar, sakkunniga, konstnärer och intellektuella från många länder, enade i en gemensam antiimperialistisk, antikolonialistisk, antikapitalistisk hälsning.[ ] Vi bör fundera över folkens historiska kamp, ursprungsfolkens uppror, ledda av Tupac Katari, Tupac Amaru, Zárate Villca, Apaiguaiki Tumpa, vår syster Juana Azurduys modiga gerilla, Tambor Vargas mod. De stora hjältarnas bedrifter i Vårt Amerika som Simón Bolívar, Antonio José de Sucre, Miguel Hidalgo, José de San Martín, José Artigas. De befriade en oss från en dekadent kolonialism, som öppnade dörren för imperialism. Sedan kom folkens revolutionära uppror i Latinamerika, Asien, Afrika, med nya former för att bekämpa utländsk invasion och herravälde. [ ] Che genomkorsade Vårt Amerika, lärde känna bönderna, ursprungsfolken, gruvarbetarna, fabriksarbetarna, fattigkvarteren, spetälskekolonier. I denna utplundrade världsdel Evo Morales i talarstolen, på podiet vicepresidenterna Alvaro García, Bolivia, och Ramiro Valdés, Kuba, Che Guevaras familj (dottern Aleida, brodern Martin, m fl), gerillakamraterna Pombo och Urbano, representanter för ALBA-länderna, m fl hedersgäster. fann han sin sak att kämpa för, våra folks befrielse. Han blev Kuba som i Sierra Maestra, detta land som minns honom som en av sina främsta hjältar och uttryck för hur drömmar kan uppnås: Kuba, ett land där barnen inte dör av hunger, där alla kan studera, inte bara de som kan betala. Ett land som har utvecklat så många lokala möjligheter och förebyggande åtgärder, där orkanerna inte dödar, ett land som framför allt andas värdighet och självbestämmande. Inget annat land i världen garanterar på samma sätt ett värdigt liv för alla. [ ] forts sid 4 Tidskriften Kuba 4/2017 3

Daniel Viglietti, sjöng för oss: A desalambrar, Riv alla stängsel. foto Ana Luisa Rivera forts från sid 3 Che upplevde ett folks befrielse och starten på ett folkhemsbygge, och ville att alla folk skulle få uppleva det, och försökte i Algeriet, Kongo och i Bolivia. 1965 befann sig Bolivia i djup kris, gruvarbetarnas protester sköts ner, mördade, fängslade, arbetare och bönder stod mot varandra, lurade att tro på falska lösningar, när fienden värnade de transnationella bolagens ekonomiska och politiska intressen, alla från norr. Och bysamhällena och gruvsamhällena berövades sina söner som tvingades att förfölja gerillan. Det var ju ingen invasion, hälften var bolivianer, häften grannfolk, som kämpade för vårt lands befrielse. Det är så imperialismen hetsar de fattiga mot varandra, sagt till de som nu kritiserar denna hyllning, det är inte förräderi att hylla de som försökte befria fosterlandet, förräderi är att tjäna som det nordamerikanska imperiets lakejer. [ ] Han skrev ett budskap till världens folk genom Tricontinental och uppmanade dem att skapa ett, två, tre, många Vietnam: Världens mäktigaste imperialistmakt upplever hur ett litet fattigt, efterblivet folk river upp blödande sår i dess inre och får dess fantastiska ekonomi att bågna under krigsansträngningen. Che kämpade och dog för Bolivias befrielse och hela Vårt Amerikas. Allt vårt handlande är ett stridsrop mot imperialismen och en enträgen bön till folken om enighet och sammanhållning gentemot människosläktets stora fiende: Nordamerikas Förenta Stater. [ ] Jag upprepar, systrar och bröder, min beundran för Che, hans familj, hans stridskamrater och alla den tidens antiimperialister. Systrar och bröder, Vår bästa hyllning till Che Guevara är att fortsätta hans antiimperialistiska kamp. Sade Evo Morales och lade fram 10 Budord för att bygga en bättre värld, mer jämlik, som den värld som gerillaledaren tänkte sig. Och jag vill läsa upp ett viktigt budskap till de nya generationerna : Evo Morales: 10 budord för att bygga en bättre värld Första budet: bygga en värld utan invaderare och invaderade, med fullständigt avskaffande av massförstörelsevapen, en värld utan imperialistiska militärbaser i våra länder, en värld där militärutgifterna styrs om till fattigdomsutrotning. Andra budet: bygga en värld där de grundläggande välfärdstjänsterna erkänns som mänskliga rättigheter. En värld där vattnet, elektriciteten, kommunikationerna och avloppsystemen inte kommersialiseras utan tillgodoser mänsklighetens behov i hela världen. Tredje budet: bygga en värld med ett nytt internationellt finans- och penningsystem, där bankerna inte bestämmer, utan folken. En värld där beroendet av de internationella organen upphör, och deras recept som våldför sig på staternas självbestämmande och som har orsakat växande fattigdom. Fjärde budet: bygga en värld med verklig och deltagande demokrati, där de som regerar lyder folket. En värld utan härskarklasser, hierarkier och finansdynastier. En värld där politiken står i livets tjänst med etiskt och moraliskt ansvar. Femte budet: bygga en värld där vi utrotar den kulturella och teknologiska kolonialismen och imperialismen. En värld där ingen kan lägga beslag på kunskaperna, en värld där den mänskliga familjen solidariskt och utan vinstintresse bekämpar sjukdomarna. Sjätte budet: bygga en värld där vi försvarar rätten till pressfrihet, till information. Därför måste vi vara på vår vakt mot de lögner som många medier sprider för att rättfärdiga de transnationella bolagens invasioner och kriminalisera de sociala rörelserna och de antiimperialistiska regeringarna. Sjunde budet: bygga en värld där alla stater erkänner Moder Jords rättigheter och där utvecklingen sker i harmoni med naturen. Bygga en värld där folken och inte de transnationella bolagen har makten över de strategiska naturtillgångarna. Åttonde budet: bygga en värld med en ny ekonomisk världsordning, där handelsförbindelserna bygger på komplettering och solidaritet, och inte på vinst och utplundring. Nionde budet: bygga en värld som präglas av enighet mellan folken, de sociala rörelserna, stadens och landets arbetare och de viktigaste kampområdena, bland dem Malvinerna åt Argentina, frihet för Palestina, fred i Syrien, fred i Colombia, slut på den ekonomiska blockaden mot Kuba, återlämnandet av Guantánamo och till slut, för Bolivia, tillgång till havet. Tionde budet: bygga en värld som erkänner medborgarskap i hela världen, där de murar rivs som splittrar människor och folk. Ett världsmedborgarskap för att utrota rasismen och diskrimineringen. Översättning Eva Björklund 4 Tidskriften Kuba 4/2017

Vi var 7 stockholmare Eva Björklund Vi reste till Vallegrande och Världsmötet Ches 50 år i Bolivia 5-9 oktober. En förfärlig resa via Miami till en fantastisk upplevelse i Vallegrande. Här finns Che kvar, sedan 50 år och för alltid, med en president som byggt ett stort Kulturcentrum Ernesto Che Guevara (se sid 12) med foto- och konstutställning, samlingssalar och filmsalong med Che-dokumentärer varje dag. Där samlades tusentals guevarister från många länder - många ungdomar - även om latinamerikanerna var flest. 5 dagar fyllda av guidade vandringar i Ches fotspår i Vallegrande och La Higuera, utställningar, kvällskonserter på Kulturcentrats stora friluftsscen, seminarie- och konferensprogram med Latinamerikas statsvetare, samhällsforskare, journalister, politiker, aktivister, inom ramen för Världsmöte om Che Guevaras tankevärld, Latinamerikanska Rörelsejournalisters 2a Konferens och Internationell Socialmedicinsk kongress. referat sid 6-10, 13-15 Hedersgästerna på podiet undfägnades med traditionell dans och musik Foto Ana Luisa Rivera Tidskriften Kuba 4/2017 5

Ches livsuppgift:latinamerikas befrielse Eva Björklund På seminariet Che och den väpnade kampen deltog kubanerna Pombo - Harry Villegas (stående som talar) och Urbano - Leonardo Tamayo, som deltagit i Ches gerilla i Bolivia, tillsammans med den argentinska statsvetaren Atilio Boron Che hade tidigt gjort klart för Fidel, att efter 26-julirörelsens seger i Kuba skulle han ta upp kampen i Latinamerika. Redan tidigt efter segern i Kuba 1959, efter de första åren med USAs ekonomiska krigföring, invasionsförsök, sabotage och terroristkampanjer i bergen, beslöt Kuba att främja den väpnade kampen i Sydamerika, som självförsvar, med insikten att ensam skulle Kubas revolution inte överleva. 1960 publicerade Che Guevara sin berömda bok, Gerillakrig, som fick stort genomslag inte bara i Latinamerika. Och Andra Havannadeklarationen 1962 efter USAs invasionsförsök i Grisbukten visade Kubas beslutsamhet. Förberedelserna för Ches projekt och diskussionerna med revolutionära rörelser i Latinamerika började 1964. Ches första tanke hade gått till Argentina, hans hemland, där flera väpnade motståndsgrupper bildats efter militärkuppen mot president Frondizi 1962. Den argentinska journalisten Jorge Masetti hade rapporterat från Sierra Maestra och blivit chef för den kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina, grundad i juni 1959. Efter kuppen 1962 återvände Masetti till hemlandet för att samla en gerillagrupp, med tanken att Che skulle ansluta när hans uppdrag i Kuba tillät det. Men när Ches planer på Latinamerika började ta form i mitten av 60-talet, hade de flesta grupperna i Argentina eliminerats och Masetti hade redan 1964 försvunnit i Saltaområdet. Så där fanns inte längre någon rörelse att anknyta till. Peru hade också varit på tal, där fanns starka vänsterkrafter och väpnade tendenser, men de avfärdades på grund av inre splittring. Så valet föll på Bolivia, där det starka och välorganiserade kommunistpartiet skulle stå för den politiska mobiliseringen i städerna, det materiella stödet och kontakten med fattigbönderna i bergen där gerillan skulle etablera sig. Vi var helt övertygade Vi var helt övertygade om att vi hade funnit en ofelbar metod att befria folken, sa kubanska deltagare till forskaren Piero Gleijeses i början av 2000-talet, om Kubas stöd till den väpnade kampen i Latinamerika på 60-talet. När revolutionen segrade i Kuba tycktes fattigdomen och utsugningen i Latinamerika motsvara vad marxister kallar objektiva förhållanden för revolution. Det behövdes bara en gnista för att tända präriebranden, en startmotor för att dra igång väpnad kamp på landsbygden, precis som i Kuba, och skapa de nödvändiga subjektiva förutsättningarna för revolution folklig insikt om att de kunde och borde kämpa. Men framgången i Sierra Maestra byggde på flera nyckelfaktorer. Till att börja med att när Fidel och ett dussin gerillakrigare kom till bergen i december 1956 fanns redan en utspridd bas av fattigbönder redo att stödja dem. Och en stark underjordisk rörelse i städerna i hela 6 Tidskriften Kuba 4/2017

landet som kunde förse gerillan med vapen, förnödenheter och gerillasoldater och informera folk om syftet. Och Fidel Castros försäkran att han inte var kommunist öppnade för stöd även från kubansk medelklass som föraktade Batista, vilket dämpade USAs oro. Che Guevara skrev: Vi har visat att en liten beslutsam grupp som har folkets stöd och som inte fruktar döden kan besegra en reguljär armé. Inspirerade Latinamerika Den kubanska revolutionens framgång hade underblåst de revolutionära krafternas otålighet i Latinamerika och undergrävt argumenten om den geografiska omöjligheten: att varje revolution på USAs bakgård Latinamerika var dömd till undergång. Kuba hade bevisat motsatsen och inspirerade av Kubas framgång uppstod gerillarörelser i Venezuela, Guatemala, Nicaragua, Honduras, Dominikanska Republiken, Peru och Argentina. CIA bekymrat över folkligt missnöje I juli 1961 rapporterade CIA att Castros skugga brer ut sig vitt och brett, för de sociala och ekonomiska förhållandena i Latinamerika framkallar motstånd mot myndigheterna och uppmuntrar agitation för radikala förändringar. CIA skrev också att 1961-62 begränsades stödet från Kuba inte till inspiration och träning utan började också omfatta kommunikationer och viss militär rådgivning. Och bekymrade sig över Kubas stöd till det växande motståndet. Kunskapen om Kubas stöd till de väpnade upproren i Latinamerika i början av 60-talet har vuxit fram genom kubaners och latinamerikaners vittnesmål, innefattande Fidel Castros egna redogörelser i många intervjuer på senare tid. Och även från arkiv i USA, Sovjetunionen och DDR, men ännu inte från Kuba. Så dokument saknas om hur många latinamerikaner som fick gerillaträning i Kuba och hur många kubaner som deltog i kampen i Latinamerika, men det anses säkerställt att mellan 1961 och 64 deltog bara två kubaner - båda i Argentina - och inte mer än 30 under hela 60-talet, innefattande de 16 som var med Che i Bolivia. Däremot fick många latinamerikaner gerillaträning i Kuba. Kuba medverkade varken med vapen eller soldater, för att inte ge USA en förevändning för att invadera Kuba. 1964 noterade CIA att Kuba som regel undvikit att sända vapen direkt till Latinamerikanska länder. Enligt Gleijeses berättade Ahmed Ben Bella många år senare, att vapen skickades via Algeriet: Che Guevara vidarebefordrade till mig en förfrågan från Fidel Castro. Eftersom Kuba var så noga övervakat var det omöjligt att sända vapen därifrån till Latinamerika. Kunde Algeriet hjälpa till? Det gjorde Ben Bella och revolutionärerna i Venezuela var de första att få hjälp. USA skyllde på Sovjet USAs politiker och medier påstod att Kuba var Sovjets nickedocka, medan underrättelsetjänsten framhöll att Fidel Castro tvärtom vägrade att följa Sovjets råd och istället öppet kritiserade Sovjetunionens politik som dogmatisk och opportunistisk, snål med bistånd till tredje världens regeringar och befrielserörelser, och alltför inriktad på att hålla sig väl med Washington. Tidskriften Kuba 4/2017 De många försök till väpnad kamp som de första åren på 60-talet uppstod i Latinamerika, fick moralisk och politiskt stöd från Kuba, men inte materiellt, utom i Argentina 1963-64, som dock misslyckades. Det gjorde även upproret i Dominikanska Republiken efter den USA-stödda militärkuppen mot Juan Bosch 1963 och den venezolanska gerillans försök att störa presidentvalet 1963. Väpnade uppror i Peru, Centralamerika och Dominikanska Republiken krossades. Efter den kubanska revolutionen var USAs säkerhetsstyrkor snabbt på plats med underrättelsetjänst och full militär mundering. Inte som i Sierra Maestra 1966 drog Che Guevara igång embryot till väpnad kamp i Bolivia, grundbulten i hans plan att skapa ett brohuvud från vilket gerillarörelser skulle spridas till grannländerna. 16 kubaner följde med honom. Men Ches gerillakamp varade inte mer än ett halvår, de förutsättningar som funnits i Sierra Maestra saknades. Kommunistpartiet svek. Andra vänsterrörelser var tvehågsna i ord men framför allt i handling. Gerillan fick dock engagerat stöd av gruvarbetarna. På stormöten i Huanuni och Siglo XX gav de förbehållslöst stöd till gerillan, ekonomiskt med en dagslön var. De bestämde också att utse några kamrater att delta i den väpnade kampen. Men fattigbönderna i de områden där gerillan rörde sig var som bäst ointresserade, och motståndaren blev inte Bolivias armé. Istället infann sig strax US Army Rangers som tidigt fått uppgifter om gerillagruppens rörelser och kunde i oktober inringa den lilla utmattade gruppen, tillfångata Che och döda honom. Che och hans kamrater måste ha känt till dessa svårigheter, som innebar att de förutsättningar gerillan i Sierra Maestra hade, saknades. Varför valde han ändå Bolivia? På seminariet Che och den väpnade kampen hänvisades till samma bedömning som CIAs av Bolivia - ett kroniskt ekonomiskt och politiskt instabilt land, med en stark och stridsberedd arbetarrörelse och odugliga säkerhetsstyrkor som god grund för framgångsrik, väpnad kamp. Men kommunistpartiet svek, infrastrukturen uteblev och säkerhetsstyrkorna var inte Bolivias utan USAs Rangers. Och gerillan upptäcktes och första striden ägde rum långt innan planerat. Ñankahuazú avslöjade gerillan i förtid Ches mål i Bolivia var att sätta igång en kamp mot imperialismen i hela Sydamerika. Bolivia låg strategiskt med gränser till fem länder. Ett erövrat Ñancahuazú skulle bli bakre flanken där internationella styrkor skulle förbereda sig och när tiden blev mogen röra sig mot Argentina, Peru, övriga Bolivia och även Brasilien. Men Ches första strid bröt ut för tidigt och påskyndade den militära konfrontationen. Några regeringssoldater lämnade en dag i maj sitt läger vid Ñankahuazoälven för att skaffa mat. De stötte på gerillan och strid uppstod, drog till sig hela patrullen och varade i nästan 2 timmar tills soldaternas ammunition tog slut och de tillfångatogs av gerillan, frigavs och fick en halvtimme på sig att ta med sig sina sårade och försvinna. Gerillan hade segrat i sitt första slag, men röjdes också innan den hunnit befästa sig. 7

Gnistan fortsatte att tända eldar Eva Björklund I Bolivia fortsatte kampen några år efter Ches död. I Baracoa i Kuba upprättades träningsläger i mitten av 1968, med Ches gerillakamrater Pombo och Benigno som instruktörer. Kvinnor utbildades i stadsgerilla. I Chile grundade Inti Peredo med flera MIRmedlemmar ELN-Chile (på dem koncentrerades så småningom Pinochets förföljelse). Kring årsskiftet 68-69 sändes deltagare i hemlighet till Bolivia, med hjälp av socialistpartiet. Kampen i Bolivia fortsatte med visst stöd från Kuba fram till 1970, men bedömdes ganska utsiktslös. En av grupperna bara försvann under besynnerliga omständigheter. Ledaren Inti Peredo angavs och upptäcktes av polis i La Paz den 9 september 1969 i den lägenhet där han höll sig gömd, han dödades och gerillagruppen upplöstes. Kubanerna beslöt att inte fortsätta. Efter president Barrientos död 1969, och när efterträdaren Obando nationaliserade Gulfs oljeimperium och bjöd in vänsterintellektuella till regeringen, upphörde mycket stöd till gerillan. Men Ches tankar levde kvar hos gruvarbetare, studenter och lärare. Studenter drog upp i bergen nära La Paz 1970. 1971 bildades Folkförsamlingen med arbetare, studenter, lärare och för första gången bönder. Men efter militärkuppen samma år slog Banzerdiktaturen ner dem. Latinamerikas viktigaste kommunistpartier motsatte sig starkt Ches startmotorstrategi. Men den fick stöd av radikala vänstergrupper, som var trötta på tilltron till fredlig övergång till socialismen. Några övergick till stadsgerilla, med Che som banér. I Uruguay var Tupamaros framgångsrik några år i början på 70-talet, men krossades av militären 1972. I Argentina var stadsgerillan Montoneros aktiv fram till 1981. Efter militärkuppen i Chile 1973 inledde MIR ett väpnat motstånd, men krossades snart av den USA-stödda militärdiktaturen. Ledaren Miguel Enríquez sköts till döds 5 oktober 74. Under 80-talet kämpade FPMR (Patriotiska Fronten Manuel Rodríguez) en kort tid utan framgång mot Pinochets diktatur. Den väpnade kampen var dock inte död i Latinamerika. I Colombia bildade kommunistpartiet redan 1964 sin väpnade gren FARC, och blev den mest långvariga gerillakampen i Latinamerika, som först hösten 2016 ledde till ett fredsfördrag, för vilket Kuba spelade en viktig roll. CIA arbetade hårt för att tillsammans med militärdiktaturernas regeringar i Latinamerika bokstavligt talat utrota inte bara den väpnade kampen utan all vänster. Den så kallade Kondorplanen torterade och mördade för att rycka upp allt som luktade vänster med rötterna. Ches gerillatanke levde inte vidare i Anderna, men i Centralamerika. Sandinistfronten FSLN i Nicaragua, grundad 1961, kombinerade underjordisk kamp i städerna med gerillakrig och segrade 1979 över USA-stödda diktatorn Somoza. USA lyckades sedan manövrera bort FSLN från regeringsmakten, men de kom tillbaka och vann val med ett klassiskt välfärdsprogram, och upprepade segern i år. Från gerillaseger till fredliga val 1980 bildades El Salvadors Farabundo Martifront, FMLN, genom samgående av 5 vänster- och gerillaorganisationer med Fidel Castros medling och inledde militär offensiv 1981. När USA som stött regimen insåg att FMLN inte kunde besegras militärt inleddes fredsförhandlingar 1989, och ett fredsfördrag slöts 1992. FMLN övergick till att bli politiskt parti och vann regeringsmakten, men berövades den av högerkrafter med stöd av USA. Återvann den dock 2009, med ett välfärdsprogram för att återställa det som högern rivit ner. Ches ideal har funnits med i all progressiv kamp i Latinamerika, i den politiska kampen, den fackliga, i sociala rörelser, ursprungsfolkens rörelser. Den kampen ledde till seger i Bolivia där MAS, Rörelsen för Socialism, med president Eva Morales har regeringsmakten sedan 2006 och genomförde i oktober en storartad officiell hyllning till Ches 50 år i Bolivia. Förkrossande valseger för FSLN Sandinistpartiet (FSLN) och dess allians erövrade inte mindre än 148 av 153 städer i kommunaloch borgmästarvalen i Nicaragua 5e november. Valdeltagandet var det största för kommunalval i Latinamerika, rapporterar Dick Emanuelsson. Högerns nederlag i Nicaragua är också Trumps nederlag och den latinamerikanska höger som USA backat upp för att med s.k. mjuka kupper störta progressiva regeringar. Det har lyckats i Brasilien och Argentina och hårt drabbat Vanezuela, men inte lyckats där och inte i Bolivia och Nicaragua. I Managua vann Sandinisterna med 87 procent och FSLN vann även alla länshuvudstäder överlägset. Den politiska högern i form av det liberala PLC-partiet, det konservativa partiet och en rörelse av före detta Contras delade på cirka 15-20 procent. Eva Björklund. Marschen följde La Ruta del Che, Ches Väg från Pucara till La Higuera. 8 Tidskriften Kuba 4/2017

I Che 50 programmet i Bolivia ingick en Antiimperialistisk Marsch till Ches och gerillans ära från Vallegrande/Pucara till La Higuera, den lilla by dit den sårade Che fördes för att mördas av CIA. I täten gick president Evo Morales, två timmar på dammiga vägar uppför bergen. Han kom svettig och dammig till La Higuera och höll tal för tätt sammanpackade deltagare. Foto Ana Luisa Rivero Foto Ana Luisa Rivera Tidskriften Kuba 4/2017 9

Världsmöte för Guevarister Che har mycket att säga vår tid Atilio Boron/EB På seminariet Che och den Bolivianska revolutionen framhöll den argentinska statsvetaren Atilio Boron det oskattbara arvet efter Che och uppmanade alla att återvinna dess lärdomar. Che ska inte ses som en symbol för förgången tid, utan som en som har mycket att säga i vår tid. I samtalet om Ches ekonomiska tankevärld och övergången till socialism, internationalism, den antiimperialistiska kampen och den nya människan, sa Born angående behovet av att stärka vänsterpartierna i Latinamerika: Många håller med Che om att ett socialistiskt program måste vara allomfattande ekonomiskt, politiskt och kulturellt med sikte på att bygga ett nytt samhälle för en ny mänsklighet. Boron varnade för det pågående imperialistiska motangreppet mot de progressiva krafterna och tog som exempel kuppen i Brasilien mot Dilma Rousseff och högerns seger i Argentina. Och påminde om Ches påpekande om imperialismen, att den för varje dag blir vildsintare och grymmare, beredd att krossa hela folk för att hävda sin vilja. Något som det senaste årtiondet tydligt visat. Boron varnade även för hur USA nu också försöker göra sig av med Bolivias president Eva Morales, i samarbete med sitt redskap Luis Almagro, generalsekreterare för OAS, för att stoppa ett möjligt återval av Evo Morales, som lyckats bedriva en socialistiskt inspirerad politik sedan 2006. Att detta land, som åts upp av inflationen, den högsta i Latinamerika, som bröt sönder landets produktiva struktur och hela ekonomin, idag är ett av Latinamerikas mest ekonomiskt stabila hade inte många trott. De vill bli av med honom, han utgör ett dåligt exempel. Mellan 1985 och 2005 växlade MNR (Revolutionära nationella rörelsen) och MIR (Revolutionära vänsterrörelsen) och ADN (Demokratisk Nationalistisk Handling) vid makten i olika koalitioner i parlamentet. Nu kräver de, som hade regeringsmakten i 20 år, maktskifte oavsett valutgång, de hävdar den grundlagsbestämmelse som i USAs efterföljd förbjuder folket att välja om en president mer än en gång. Detta mönster som USA påfört Latinamerika är ett effektivt hinder för långvarig stabil folklig maktutövning. Sedan 2006 följer Bolivia en väg för social, politisk och ekonomisk förändring, med målet att inte längre vara ett av Sydamerikas fattigaste länder, utan växa till ett självbestämmande, oberoende land som leder den ekonomiska tillväxten. Regeringspartiet MAS Rörelsen för socialism hävdar att Morales är den enda som kan vidmakthålla den samhälleliga och ekonomiska stabiliteten och har därför lagt fram ett krav till Grundlagsdomstolen att förklara 5 paragrafer i Vallagen icke grundlagsenliga, eftersom de begränsar vilka som får kandidera i val till statsöverhuvud, regering och regionala styrelser. Det har fått OAS generalsekreterare att tillsammans med den bolivianska högern rikta sitt artilleri mot Evo Morales. Men Almagro har absolut ingen röst i en fråga som denna, den ligger inte inom hans ämbetsområde. Det handlar helt enkelt om en skamlig inblandning i Bolivias inre angelägenheter. Almagro är en simpel USA-lakej. I dagarna har Bolivias regering och lagstiftande församling till OAS ständiga råd anmält uruguayaren Almagros inblandning och krävt att han ska ändra sin hållning som kränker staternas självbestämmande. De fruktar president Evo, för de vet hur enormt populär han är för den förändring Bolivia har genomgått på bara 10 år. Jag har känt detta land i över 50 år och hade aldrig kunnat föreställa mig den förändring som ägt rum under de senaste åren. En 3:e period för Evo? Eva Björklund 2019 är det dags för presidentval i Bolivia, som liksom de flesta länder i världsdelen Amerika har det presidentialistiska system som etablerades vid USAs grundande, där statschefen väljs separat från kongressen och inte får väljas om mer än en gång, till skillnad från det europeiska parlamentariska systemet som innebär att det folkvalda parlamentet utser en regeringschef, och beroende på valutgång kan välja samma regeringschef genom flera val. Gränsen två mandatperioder för presidenten har givit USAs och den latinamerikanska oligarkin stora möjligheter att bli av med presidenter som rubbar deras makt, som de nyligen gjort i Brasilien och Argentina. Och som de nu satsar på för att bli av med Evo i valet 2019. Detta har rest frågan om begränsningen till två mandatperioder inte bryter mot ingångna internationella fördrag, som FN-stadgan och Latinamerikanska San Josépakten. Dess paragraf 23 säger uttryckligen att alla medborgare ska åtnjuta följande rättigheter och möjligheter: c) rösta och bli valda i regelrätta återkommande val, med allmän rösträtt, alla rösters lika värde och rösthemlighet som garanterar väljarnas valfrihet. Nu drivs en kampanj för att grundlagsdomstolen ska förklara att grundlagens bestämmelse om högst två mandatperioder inskränker varje människas rätt att bli vald, och kan därför ogiltigförklaras, så att Evo Morales kan ställa upp 2019, och vinna. Hans popularitet är stor, uppåt 70 % stöder hans presidentskap. Stora folkliga demonstrationer har hållits i flera städer som stöd för kampanjen. 10 Tidskriften Kuba 4/2017

Världsmöte för Guevarister Ches ekonomiska tankevärld lever i Kuba Carlos Tablada/EB Den kubanska ekonomen Carlos Tablada talade på ett möte i Stockholm i början av 90-talet om det kritiska ekonomiska läget efter att Sovjetblocket kollapsat och Warszawapaktsländerna gått över till andra sidan, dvs gick med i USAs blockad. Och talade om den ekonomiska politik som skulle ta kubanerna ur krisen. Han var optimistisk, och överförde en del optimism till oss som var väldigt bekymrade över de umbäranden som den dubbla blockaden förde med sig för kubanerna. Om Kubas Ekonomiska och Sociala Riktlinjer Nu talade han i Vallegrande drygt 20 år senare, på seminariet Ches ekonomiska tankevärld och övergången till socialism om de nya Riktlinjerna för den ekonomiska och sociala politiken, efter att Kuba faktiskt lyckades ta sig ur 90-talskrisen. Även nu är många Kubavänner bekymrade, men inte så mycket över risken för brist på mat och andra förnödenheter, utan över vad de växande klyftorna kan innebära för socialismens framtid. Och lugnade många igen. Han talade om att Ches ekonomiska tänkande lever vidare i de miljoner kubaner som håller stånd mot USAs blockad och i de tusentals kubanska läkare och sköterskor på internationalistiska uppdrag i Latinamerika och världen. Enligt Tablada framhöll både Fidel och Che redan de första åren behovet av kritisk analys i byggandet av socialismen och påtalade de faror som låg i att fortsätta den väg som kapitalismen dragit upp, vilket historien har gett dem rätt i. Den kubanska krisekonomin, som hela tiden var under angrepp från USA, kunde upprätthålla sitt samhällsprojekt och visa hela Latinamerika och världen sin förmåga och självständiga, värdiga hållning. Och, underströk Tablada, ungdomens roll i utvecklingen av landet är grundläggande och ett sätt att bygga vidare på Ches ideal. Tablada deltog i Världsmötet om Guevaras tankevärld, tillsammans med den likaledes kubanska ekonomen och författaren Orlando Borrego, som var Ches statsesekreterare på ekonomidepartementet. Optimistisk även denna gång Ches ideologi lever ännu påtagligt i Kuba, trots de svåra utmaningarna på 90-talet, landet är fortfarande till för sina invånare, som aldrig har ställts till marknadens förfogande. Tablada sa också att det är svårt att förstå Ches ekonomiska vision utan att ha studerat Fidels och José Martís tankevärld. Vi måste börja vid grunden, och en av Ches lärare var Fidel. När jag började studera Che Guevaras tankevärld insåg jag att den blir svår att förstå utan att först ha tagit del av Fidels idéer om ett rättvist samhälle. När jag fördjupade mig i Ches tankevärld kunde jag bekräfta hur levande den är idag, och det är inte så konstigt för Che, precis som Fidel, var visionär, en som kunde föreställa sig framtiden, sa Tablada. Samma grundval, deltagande demokrati Som vi kan se idag förutsåg båda mycket som har hänt sedan dess. Och lade många av de grundvalar som fortfarande gäller, som deltagande demokrati, medborgarnas deltagande i formuleringen av de ekonomiska, sociala och politiska förändringarna, och behovet av att planera ekonomin, vilket inte är detsamma som att centralisera den. Det går inte att begränsa Che till en duktig tillämpare av marxismen-leninismen och författare av Budgetfinansieringssystemet som han drog upp, som var precis vad revolutionen behövde den första tiden.. Tidskriften Kuba 4/2017 Foto Eva Björklund På seminariet Ches ekonomiska tankevärld och övergången till socialism talade Carlos Tablada och Orlando Borrego 11

Centro Cultural Che Guevara i Vallegrande Eva Björklund Vy över det nya Centro Cultural Che Guevara i Vallegrande, med Anderna i bakgrunden och det stora tältlägret med sängplatser för ett tusental i förgrunden. Där övernattade också president Evo Morales natten mellan den 8e och 9e oktober. Kulturcentrat består av flera byggnader och anläggningar, Här finns utställningssalar för foto och konst, en filmsalong, en cafeteria, ett bibliotek och en stor friluftsscen för Vallegrande där det gavs konserter varje kväll under Cheveckan. Till anläggningen hör också ett mausoleum (nere till vänster) för Che och de gerillakamrater som stupade i kampen hösten 1967. Varje dag visades dokumentärfilmer om Che och gerillan och samtal hölls där veteraner samtalde om sina erfarenheter och berättade för ungdomarna. Och varje kväll presenterades nya böcker Kommunens kulturhus vid stadsparken var prytt med den officiella banderollen till minne av segern i den första striden, i Ñancahuazú (se sid 6) 12 Tidskriften Kuba 4/2017

Internationell Socialmedicinsk Kongress Världshyllning till Dr Ernesto Guevara Claudia Dupeirón García Kongressen håller fram de unga läkare som följer i Ches fotspår och hans medmänskliga föredöme. Dr Vivian Camacho, som organiserat kongressen, berättade att under dagen hölls två samtalsforum, dels om de sociala rörelsernas kamp för ett människovärdigt hälsovårdssystem, dels om marknadens inflytande. Syftet var att lyfta fram Ches gärning som läkare, hans kärleksfulla respekt för alla patienter och hans livsgärning för att minska lidandet i världen. De kubanska läkarbrigadernas verksamhet i världens mest avlägsna hörn följer Ches föredöme, som här i La Higuera, där det finns en allmänläkare och en sköterska som revolutionerar människornas liv. Vi lyfter fram och tackar dessa läkare som kommer till Bolivias mest svårtillgängliga platser och tar hand om landets mest fattiga befolkning. Med dem har folk i dessa trakter för första gången fått kontakt med läkare. Vi måste följa den kubanska läkarbrigadens föredöme, sa Vivian Camacho, Kubautbildad läkare av andinskt, amazoniskt ursprung. Översättning Eva Björklund En av de kubanska läkarna Vårdcentralen i La Higuera foto Ana Luisa Rivera Hälsomässan i Vallegrande Tidskriften Kuba 4/2017 13

Antiimperialistiska Rörelsejournalister Eva Björklund Antiimperialistiska Rörelsejournalisters 2:a Möte Över 200 journalister deltog i mötet som varade i två dagar, både etablerade och gräsrots/barfotajournalister rörelsejournalister från Brasilien, Peru, Argentina, Venezuela, Paraguay, Ecuador, Chile, Colombia, Mexiko, Uruguay, USA och så klart Bolivia, men även Schweiz, Katalonien och Sverige (Kubatidskriftens redaktör). En av deltagarna var Bolivias kommunikationsminister Gisela López. Hon hade som journalist deltagit i sökandet efter Ches och gerillakamraternas kroppar på 90-talet. Hennes företrädare, Amanda Dávila, invigde mötet: Ches närvaro känns här. Det är ett tydligt svar till de mördare som tror att de lyckats döda hans ideal. Hon påminde om att Che, som den journalist han var - med sin stencilapparat i Sierra Maestra med Fidel framhöll att den viktigaste kampen är den om informationen. De skapade tillsammans med den argentinska reportern Jorge Ricardo Masetti nyhetsbyrån Prensa Latina. Deras Sanningsoperation handlade inte bara om att bemöta, utan ligga före med information. Fidel hävdade objektiviteten: opartiskhet finns inte, men objektiv information är möjlig och nödvändig. Om behovet av en ny informationsordning Några av Latinamerikas mest framstående skribenter deltog, som Prensa Latinas Carlos Aznarez och Resumen Latinamericanos Atilio Boron. Aliciana Bravo från Schweiz talade om behovet av en ny informationsordning i Europa. Prensa Latinas företrädare Pedro Rioseco konstaterade: 300 medier desinformerar om ALBA, Venezuela, Kuba, vi behöver samordna våra krafter för att intensifiera och effektivisera den antiimperialistiska kampen. Vi behöver latinamerikansk, internationell organisation med regelbundna sammankomster. Vi behöver nätverk av journalister direkt från rörelserna, arbetarna, bönderna, ursprungsfolken, politisk medvetenhet och journalistik för att bryta den borgerliga mentaliteten. Men också bryta den manliga dominansen och den latinska grammatik som döljer kvinnorna. I Sverige har vi ju turen att människan är hon, kvinna. I latinska språk är människan man, hombre, och genus framgår i alla böjelser. Så kravet lyftes på avpatriarkalisering av språket, t ex att ersätta ändelserna os/as med es. Ta upp kampen härifrån, där Che offrade sitt liv Gisela López kommer ihåg när Che anlände till Bolivia under diktatorn René Barrientos tid, och hur han mördades av CIA. Nu, 50 år senare, måste vi härifrån, där Che gav sitt liv, ta upp den antiimperialistiska kampen, bygga vidare på det arv han givit oss. Hon var reporter på en dagstidning i Santa Cruz 1995 när hon fick uppdraget att följa sökandet efter Ches kvarlevor, och hans kamraters från Argentina, Kuba, Bolivia och Peru. Hon kommer ihåg hur USA försökte begrava hela saken redan då. President Sánchez Losada, som trots massivt motstånd godkände utgrävningarna, bad Argentina om kriminaltekniker. I december 1995 kom också en grupp kubanska specialister. Militärerna försökte förhindra att kvarlevorna skulle hittas, men världens ögon var riktade mot Vallegrande och journalister började flockas där. Först hittades 3 gerillakämpars kvarlevor i Cañada de Arroyo i Vallegrande, då återstod bara den kubanska gruppen. María del Carmen Ariet hon deltog också i ett seminarium under Chedagarna intervjuade ett tusental personer för att få de ledtrådar för utgrävningarna som ledde till att också Ches kvarlevor påträffades. CIA hade skrivit till Ches dotter Aleida med påstådda ledtrådar för att vilseleda sökandet. Gisela berättar: CIA gav sig också på regeringen för att stoppa sökandet. Förre diktatorn Banzer vann valen och han skulle stoppa sökandet, så kubanerna skyndade på sitt arbete tills de den 28 juni 1997 hittade något. Gisela berättar att kubanerna Prensa Latinas Pedro Rioseco och kommunikationsminister Gisela López på rörelsejournalisternas möte. var mycket rörda, mycket vördnadsfulla, talade viskande Forts. sid 15 14 Tidskriften Kuba 4/2017

Ursprungsfolkens röst Eva Björklund Andra dagen av Antiimperialistiska Rörelsejournalisters möte var tillägnat ursprungsfolken. Eduardo Loayaza från RPO (ursprungsfolkens radio) i Bolivia berättade att de har 100 radiostationer strategiskt utplacerade över Bolivia, som bygger på ursprungsfolkens samhällen som nu själva kan rapportera om sin verklighet. Han la fram en rapport om detta och om härskarmedias lögnaktiga rapportering, som exempel också demoniseringen av Venezuelas Bolivarianska Revolution. Flera representanter för lokala radiostationer berättade vidare om sin gräsrotsinformation, med system i flera länder. Pedro Palacios berättade om Ursprungsfolkens Informationsnätverk i Peru. Carlos Aznarez, redaktör för Resumen Latinamericano, talade om den komplicerade etapp Latinamerika genomlever, och särskilt om kampen i Argentina för Santiago Maldonado, som försvunnits som straff för sin kamp för Mapuchefolkets rättigheter. Mewlen Huancho talade för solidaritet med Mapuchefångarnas hungerstrejk i Chile, som Jones Huala med flera. Brasiliens MST var också där. Behovet av kunskap togs upp, att utbilda rörelsejournalisterna, och inte låta utländska (USA, EU) Mewlen Huancho och Carlos Aznarez NGOer göra det. Behovet av sociologisk och psykologisk kunskap, och journalistisk, framhölls. En demokratisk mediepolitik för att bryta härskarmediernas makt. Feministiska rörelsejournalisten Julieta Paredes talade om att samla alla världsdelens kvinnor för en gräsrotsfeminism, kommunitär, som inte har något att göra med den eurocentristiska feminism som vi känner väl till. Hela konferensen kulminerade i ett slutdokument som Atilio Boron överlämnades till Evo Morales Forts. från sid 14 och fick oss att tro att de hittat kommendanten. De sa att de inte kunde bekräfta något, men erkände att mycket stämde med Che, och att en hade den gröna huva som Che lagts i jorden med. Sen tog det 4 dagar att gräva fram alla sju. Bara ett av skeletten saknade händer, och därmed kunde Ches identitet bekräftas, även om USA fortsatt förnekar detta. Kvarlevorna fördes till Kuba och nu hyllas gerillans minne i Bolivia och världen, och deras offer blir en uppmaning till fortsatt kamp. Ministern garanterar pressfrihet Gisela López garanterade pressfrihet i Bolivia och Tidskriften Kuba 4/2017 uppmanade Interamerikanska Press-sällskapet SIP att sluta använda sin mediemakt för att angripa de förändringar som genomförts och genomförs i Bolivia. Hon kritiserade SIPs 17e generalförsamlings beslut dagen innan att uppmana Bolivias regering att följa lagen och undvika att stigmatisera journalisterna, och att döma de som angriper journalister och medier, och ersätta eventuella skador. Gisela López twittrade sitt svar: SIP har varken moral eller rätt att förmana oss. Vi är ingen koloni, vi är fria och självständiga och uppmanade SIP att sluta värna USAimperialismens intressen: Vad är SIP? mediejättarnas herrklubb, med säte i USA är det USA-regeringens förlängda arm. 15

För 26e året i rad röstade FNs Generalförsamling om resolutionen mot USAs Kubablockad och kräver att blockaden hävs. 190 länder röstade med Kuba, ett Israel röstade med USA. Alltså 191-2. Före omröstningen gick den ena landrepresentanten efter den andra upp i talarstolen och tog avstånd från blockaden. USAs röst mot resolutionen, den 25:e gången USA röstar mot, visar Trumps nygamla Kubapolitik med ökad fientlighet och återgång till gammal politik. Han rullar tillbaka de lättnader som inträdde under Obamas sista tid som president. Förra året lade USA och dess vasall Israel ner sina röster. I sitt tal inför omröstningen påpekade Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez bland annat att USAs representant ljuger och att USA står ensamt. Rodríguez betecknade också USAs inlägg som kränkande, respektlöst och interventionistiskt. Jag vill påminna om att i USA begås grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. USA har inte den minsta moraliska auktoritet att kritisera Kuba, och nämnde bland annat den korrupta politiken, avsaknaden av rätt till hälsovård, utbildning, social trygghet, den utbredda ras- Alltfler förbud Néstor García Iturbe I FN:s Generalförsamling 171101 Förödmjukande nederlag för USA Telesurtv.net 171101 Trumpregeringen har just lagt in Kuba på tre nya listor. Detta ingår i den förändringspolitik som Trump la fram i Miami, när han mötte en grupp gamla Batistianer, Kubaätare och terrorister, som vår utrikesminister Bruno Rodríguez beskrev dem i sitt nyliga tal i FNs Generalförsamling. En av USAs listor handlar om kubanska företag/ institutioner som US-medborgare inte får handla med. Högst på listan står Kubas försvars- och inrikesdepartement, polisen och andra enheter som förmodas tillhöra Kubas säkerhetstjänst. Syftet med detta är att försvåra för USA-medborgare att besöka Kuba. Men åtgärderna är inte bara grundlagsstridiga och inskränker de så kallade medborgerliga friheter som USA-medborgare ska åtnjuta. De är också irrationella. Till exempel, om en US-medborgare på besök i Kuba bryter mot någon trafikregel och ska betala böter, skulle han bryta mot USA-regeringens regel och straffas för och könsdiskrimineringen. Det är på sin plats att fördöma tortyr, dödandet av civila, den utbredda användningen av dödsstraff, förtryck av invandrare, deportering av familjer, sade Rodríguez och påminde om att Trump fick färre röster än sin motkandidat i presidentvalet. Kuba och USA kan leva tillsammans med respekt för skillnaderna, sade Rodríguez men underströk att Kuba inte accepterar några påtvingade villkor eller tänker överge sina principer. Kuba kommer att fortsätta sin väg av oberoende, självbestämmande och socialism. Rodríguez framhöll att Kuba är ett litet land med ett solidariskt, ädelt och vänligt folk. Samtidigt som USAs ambassadör talar för ett imperium som mördar oskyldiga och USA är en avgörande faktor för instabiliteten i världen, som trampar på internationell rätt och FN-stadgan som den cyniskt ställer sig över. Blockadens kostnader för Kuba uppgår totalt till 8 222 miljarder dollar, eller drygt 4 miljarder dollar på ett år. Det är dubbelt så mycket som Kuba behöver för sin utveckling. Översättning Zoltan Tiroler detta i USA. För att fortsätta på samma väg överväger Trumpregeringen att bestämma vilken typ av toalettpapper som US-medborgare kan använda i Kuba. Syftet med en sådan bestämmelse är också att försvåra kontakter mellan folken i Kuba och USA, kontakten mellan gäster och värdar, för att i möjligaste mån undvika sådana kontakter. De som reser från USA till Kuba är som regel vänliga, respektfulla och intresserade av att lära känna sanningen om vad som sker i Kuba. Det är den fara som vårt lands fiende beaktar. De som återvänder från Kuba talar i allmänhet öppet och ärligt om vårt folk, om de landvinningar revolutionen gjort och våra livsvillkor, som alltid visar sig vara mycket bättre än den bild våra fiender och Miamimaffian utmålar. Vad är det för slags regim som Trump skapar? Han försöker inte bara vrida tillbaka de framsteg i förbindelserna med Kuba som uppnåtts under Obamaregeringen. Utan också bryta mot grundlagen i USA, avskaffa de friheter som där fastläggs och skapa en förtryckande, diskriminerande regim av det slag som rådde under McCartyismens glansdagar. Det är kanske innebörden i hans motto Gör Amerika stort igen. Översättning Eva Björklund 16 Tidskriften Kuba 4/2017

Trygghet och frihet lockar turister Eva Björklund När USA inledde sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba för över 50 år sedan blev det förbjudet för USA-medborgare att handla med fienden, dvs turista i Kuba. Många gjorde det ändå i hemlighet via tredje land, och opinionen växte för att som folk i övriga världen få besöka Kuba. 1998 och 1999 medgav dåvarande president Clinton vissa undantag för vissa USAmedborgare att handla med fienden - resa till Kuba. Journalister, akademiker, studenter, politiker m.fl. kunde få särskilda tillstånd att besöka Kuba för så kallat folk-till-folkutbyte. Syftet var att underlätta finansiellt stöd och påverka kubaner i för USA positiv riktning och demokratisera Kuba. Men det visade sig att Kubabesöken mer påverkade besökarna än bidrog till att undergräva samhällsystemet. Besökarna gillade Kuba Besökarna kunde på plats se att den mediala framställningen av Kuba som en diktatur som höll folk nere i fattigdom var falsk, och insikten växte om USAs kriminella ekonomiska krigföring mot landet. Opinionen i USA till stöd för blockaden mot Kuba vände med tiden, och 2016 drev New York Times en stor kampanj för att erkänna Kuba och normalisera förbindelserna. President Obama insåg att demoniseringen av Kuba motverkade sitt eget syfte: fientligheterna mot Kuba försämrade USAs förhållande till Latinamerikas regeringar och år efter år hade FNs Generalförsamling med överväldigande majoritet krävt att USA ska häva sin brottsliga blockad av Kuba. Med Obamas beslut för ett år sedan att erkänna Kuba diplomatiskt fick också USA-medborgarna möjlighet att under vissa villkor besöka landet. Och de strömmade till i hundratusental och fann ett helt annat samhälle öppnare, vänligare, vidsyntare, och hälsosammare än det USAs regering ansåg sig behöva återta kontrollen över. Men blockaden i övrigt består. DN döljer USAs kriminella blockad Den 1 november krävde FNs Generalförsamling för 26e året i rad att US häver sin över 50-åriga ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba, med 191 röster mot 2, USA och Israel. Just den dagen ägnade DN en debattsida åt Kuba, men inte åt offren för USAs utsvältningsblockad, utan åt Diktaturens offer. Nu vill Trump försvåra USA-medborgarnas Kubabesök, kanske av samma skäl som debattören Erik Jennische vill skrämma bort svenskar från att besöka Kuba. En av Kubas främsta turistattraktioner är tryggheten och friheten, att kunna röra sig orädd och fri på gator, torg och parker alla tider på dygnet. Det lockar turister från hela den våldspräglade amerikanska världsdelens otrygga gator, men även européer väljer Kuba framför de andra karibiska öarna, där våldsbrott t.o.m. är vanligare än i Tidskriften Kuba 4/2017 Latinamerika. Våldet drabbar visserligen inte turister i så stor utsträckning, men rädsla och förmaningar hemifrån skrämmer många från att ta sig ut från turistanläggningars avskilda områden. I Kuba känner de sig trygga såväl på stränderna som i gränder. Den erfarenheten minskar mottagligheten för Erik Jennisches och svenska mediers i allmänhet negativa rapportering om Kuba, och de som beöker Kuba blir också varse USAs ekonomiska diktatur över Kuba. (refuserat av DN Debatt) Resebolagen kränker Kubadiktaturens offer Det var rubriken på DN Debatt den 1 november, en artikel författad av Erik Jennische, programchef Latinamerika, Civil Right Defenders, som jag försökte få in ett svar på. Jennische anklagar i sin artikel svenska researrangörer för att vara devota beundrare av revolutionen, sprida den kubanska regeringens skönmålningar, att det är kränkande mot revolutionens offer att sälja Kubaresor med ett romantiskt skimmer, och glorifiera de ansvariga för nära 60 år av förtryck och fattigdom och för att påstå att de sociala förhållandena förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre. Enligt Jennische var det bättre före revolutionen. https://www. dn.se/debatt/resebolagen-kranker-kubadiktaturens-offer/ USAs Demokratistöd utomlands Civil Right Defenders finansieras till stor del av USAs National Endowment for Democracy. Det bildades på Reagans tid för att främja demokratin utomlands och finansieras av USAs biståndsorgan USAID för att undergräva olydiga regeringar runt om i världen. Tidigare var Erik Jennische länge aktivist i SILC, Liberalernas SIDA-finansierade organisation för att bygga upp ett syskonparti i Kuba. Eva Björklund 17

Om jämställdhet i Kuba Maria Sandblad, Jan Strömdahl Foto Jan Strömdahl I ett crème- och rosafärgat litet palats på den trädskuggade avenyn Paseo, i sluttningen ner mot havet och Malecon, har kubanska kvinnofederationen, FMC, sitt högkvarter. Ett kolonialt smycke inramat av tropisk grönska, med FMC:s grundare, Vilma Espín, som ung, vacker guerillera på svartvita foton från revolutionens första år både utanför och i entrén. Den legendariska, lågmält karismatiska förgrundsgestalten för Kubas unika jämställdhet, som vigde sitt liv åt att förverkliga visionen av fria kubanska kvinnor. Dania Rodríguez tar emot, en lättsam, energisk kvinna med ett varmt leende som ansvarar för internationella relationer. Hon visar in oss i besökssalongen med sirlig soffa och stora fönter mot trädgården. En kopp te och varsitt glas vatten och samtalet kan börja. de mest behövande, som ensamma mödrar, och de som har det sämst ställt. De som inte får plats får stöd av FMC:s utbildningsinsatser och föräldraträffar. Det finns även privata initiativ, men de kostar förstås. Vi har också ett program för att stötta flickor, som hoppar av gymnasiet, att återuppta studierna eller välja en yrkesutbildning. Hur är det med jämställdheten i Kuba idag? Dania ler och börjar från början. Före revolutionen fanns bara ett arbete för kvinnor utanför hemmet som hembiträde i rika familjer. Idag dominerar kvinnorna inom nästan alla områden hälsovård, utbildning, juridik, företagsledning, och på universiteten dominerar de kvinnliga studenterna. Kubas kvinnoorganisation FMC bildades 1960. Kvinnans frigörelse var från revolutionens allra första början en av de viktigaste frågorna och redan då stiftades flera lagar som syftade till jämställdhet - men utan kvotering. Vi var t ex det första landet i hela Latinamerika som införde fri abort. Nu har vi 4 miljoner medlemmar och ca 90 procent av dessa är unga, de kan bli medlemmar i FMC redan vid 14 års ålder. Numera finns vi på alla nivåer från kvarters- till kommun, läns- och nationell nivå och vårt arbete är främst inriktat på utbildning, hälsovård och social omsorg, särskilt förebyggande arbete på alla plan. Vi organiserar kurser och cirklar, även för män, och samarbetar i olika jämställdhetsprojekt med så gott som alla departement. Arbetet på gräsrotsnivå (där även många läkare bidrar) är ideellt. Längre upp utgår viss ersättning. En av de stora landvinningarna var satsningen på daghem, ett viktigt steg för jämställdheten. Alla som jobbar har rätt till barnomsorg men daghemsplatserna räcker tyvärr inte till alla, säger Dania lite besvärat och sorgset. Vi har ett system som prioriterar Papporna ses allt oftare lämna och hämta barn på dagis, men de utgör hittills bara 1 av 3, som på bilden Delad föräldraledighet I Kuba är föräldraledigheten med bibehållen lön ett år. De första sex månaderna är vikta för mamman, återstående sex kan tas ut antingen av mamman eller pappan, eller mor- och farföräldrar. Ledigheten kan förlängas med 3 månader utan lön. Kubansk pappaledighet! Hur många män satsar på det? undrar vi. Dania ler lite urskuldande. Inte så många hittills, tyvärr. Men vi försöker stimulera till ökad pappaledighet, särskilt på gräsrotsnivå, men även nationellt. Fast nej, vi har inga planer ännu på att göra det obligatoriskt. Först måste vi få männen att börja dela på föräldraledigheten. Bara det är ett stort steg. Forts sid 19 18 Tidskriften Kuba 4/2017

Kortrapport från Havanna Efter värsta orkanen Jan Strömdahl, Maria Sandblad Foto Jan Strömdahl Livet går vidare i gamla banor men staden och dess invånare har fått sig en allvarlig smäll. Så kan läget kort beskrivas en dryg månad efter en av de värsta orkanerna i stadens historia. Det var inte vindstyrkan i sig som var värst utan vattenmassorna som dränkte de lågt liggande kvarteren. En havsnivåhöjning på någon meter och därtill 10-11 meter höga vågor överraskade både myndigheter och befolkning. Men förberedelser och evakueringsplaner fungerade i stort och framför allt hjälpte alla varandra på alla sätt. Nu fungerar det mesta, men reparationer av byggnader, ledningsnät, växtlighet och gator pågår på många håll. Efter en torrperiod i somras och sedan orkanen är det också brist på grönsaker och frukt. orkanen IRMA slog hårt mot den redan skakiga kubanska ekonomin och den blir inte bättre av att USA vägrar häva blockaden trots att nästan hela världen kräver det. Vi ska nu ut på en runda till alla län innan vi får tre veckor till i Havanna. Mer i kommande nummer. Forts från sid 18 Inom bygg-, transport- och jordbrukssektorn är andelen kvinnor fortfarande låg. FMC jobbar på alla nivåer för att öka andelen kvinnor, särskilt inom jordbruket, även som ledare för jordbrukskooperativen. FMC har tagit fram en Generalplan för jämställdhet med 90 nya åtgärder som alla departement måste följa, konkretisera och pricka av. Kvinnors lagstadgade rättigheter, som rätten till sin sexualitet och reproduktion, stärktes efter den stora kvinnokonferensen i Peking 1986. Och under specialperioden* förstärkte FMC gräsrotsarbetet med ett program som kallas Orientación, med både rådgivning t.ex vid skilsmässa och utbildning. Alla kurser inleds med en orientering om kvinnors rättigheter. De kostar lite och finansierar en del av FMC:s verksamhet. Hur är det med prostitutionen? I Kuba, liksom i alla andra länder, finns tyvärr kvinnor och män som prostituerar sig, även om de i Kuba främst riktar sig till turister och utlänningar och inte är kopplad till droger och annan misär. Vad gör FMC där? Straff riktas enbart mot hallikarna, kvinnorna försöker vi hjälpa med samtal och erbjudande om studier och utbildning. Vi bearbetar även TV för att få bukt med de alltmer pornografiska videoclipen som torgför en ouppnåelig lyxtillvaro och en starkt sexualiserad bild av Kuba och kubanska kvinnor. Vi har också särskilda program för skolorna där värderingar diskuteras. Även mansrollen granskas, som i FMC:s populära diskussionsprogram varje vecka på TV. Om äldre kvinnors situation. Fortfarande bor många äldre tillsammans med barnens familjer, där de ofta bidrar med barnpassning och Tidskriften Kuba 4/2017 Strandpromenaden i Havannakommunen Regla bär tydliga spår av orkanens styrka. Efter orkanen IRMA får restaurangeleverna sikta sand istället för mjöl, precis som så många andra som behöver ägna sig åt att återställa byggnader, gator, ledningar, parker... i stället för sina vanliga jobb eller studier. hushållshjälp. Det finns också dagcentra för äldre, både män och kvinnor, där de får mat, tillsyn och aktiviteter, ett slags dagis för äldre. För de ensamma, utan släkt eller tillgångar finns regelrätta ålderdomshem. Och, i den avgiftsfria hälsovården ingår, förutom den allmänna sjukförsäkringen, även tandvård och proteser. Vi sköter om dem så gott vi kan, säger Dania innan vi tar farväl och går. Det ska vara på Kuba Kvinnornas andel inom olika områden 67 % i högre utbildning 46 % i ledande politiska befattningar 9 av 46 ministrar (ofta tunga) 48 % i nationalförsamlingen 53 % av alla forskare FMC har eget förlag, ger ut två tidningar och har en hemsida: www.mujeres.co.cu * Den ekonomiska krisen efter Sovjetblockets sammanbrott. 19

Gå vilse Eva Björklund Vad innebär det? Att välja fel väg, inte veta var du är, förlora sig själv. Det handlar René Vázquez Díaz roman om: vilsegångna karaktärer i ett mångfasetterat persongalleri av kubaner i förskingringen: en litterär kock som försvarat Angola mot Sydafrikas invasion, en förälskad överstyrman (kvinna), en förskjuten man med författardrömmar, en galet sörjande svartsjuk kvinna, två övergivna söner, en krogmadam med flera urspårade kubaner i Málaga och Marseille och i Sverige en före detta hemlig agent. Kocken försvinner från ett kubanskt handelsfartyg i Málaga, och drar igång en serie dramatiska, komplicerade förvecklingar i krogmiljö med knarkhandel, våld, gangstrar, horor, hallickar, poeter och drömmare, som leder till en gastkramande upplösning. Renés miljöskildringar är fängslande, om livet på ett kubanskt handelsfartyg, i spansk-kubansk medelklass och krogmiljö, och även en bit idyllisk svensk skärgård. Han har också erfarenhet att ösa ur, uppväxt i Kuba på 50-60-talen, skeppsbyggarstudier i Polen, invandrare och författare i Sverige, släkt i Kuba och Miami, litterära kretsar i Spanien och så vidare. Berättelsen blir så en rik, dramatisk, komplicerad, fängslande, förskräcklig, grov, ondsint historia om vilsna kubaner i Málaga och Marseille, med enstaka ljuspunkter till slut. Utgiven på Celanders Förlag www.celanders.se MR-dagar i Jönköping: Lågt i tak Svensk-Kubanska Föreningen, Jönköping 9 11 november arrangerades Mänskliga Rättighetsdagarna i Jönköping. Vi tyckte det var naturligt att vara med. Så i våras skickade vi förslag på ett seminarium: Mänskliga rättigheter i Palestina och Kuba med föredrag av en kvinnlig präst i Svenska Kyrkan med personlig erfarenhet från bägge områdena. Klockrent, intressant, ovanligt och spännande, tyckte vi. Så inte arrangörerna som hävdade att programmet var fullt. Föga övertygande eftersom de i samma veva gick ut och efterlyste fler programpunkter. Vi anmälde då att vi ville ha ett bokbord. Också här, efter flera påstötningar, fick vi kalla handen. Förklaringen kröp så småningom fram: att Kuba inte ställer sig bakom de mänskliga rättigheterna. Det hade ju varit intressant att få diskutera detta. Det finns mycket att prata om när det gäller mänskliga rättigheter och Kuba. Till exempel att FN:s Människorättsråd säger att MR respekteras bättre i Kuba än t ex i Spanien. Och att MR-dagarna nekar den sociala rörelsen Svensk-Kubanska Föreningen att presentera ett föredrag med en präst i Svenska Kyrkan! MR-dagarna koncentrerar sig på anti-rasism och HBTQfrågor (områden där Kuba ligger långt fram). Inget fel i det, I Tidskriftshörnan på Bokmässan i Göteborg samtalade René Vázquez Díaz och Eva Björklund om hans senaste bok, Gå vilse. foto Martin Österlin men knappast något som höjer pulsen eller ögonbrynen på besökarna. Att Svensk-Kubanska förbjuds att framträda stärker knappast unga, engagerade människors tilltro till det demokratiska systemet. Men MR-dagarna, med Ordfront i spetsen, har inte lyckats censurera oss i tysthet. I såväl den lokala dagstidningen som i ETC Jönköping har saken uppmärksammats. Dessutom delade Svensk-Kubanska ut flera hundra flygblad utanför ingången till MR-dagarna. Också inne på mässan spreds bladet med hjälp av såväl besökare som föredragshållare. Det seminarium som MR-dagarna vägrade, hålls istället på Immanuelskyrkan i Jönköping i gott samarbete med studieförbunden Bilda och ABF. 20 Tidskriften Kuba 4/2017

USAs blockad mot Kuba måste bort! Rapport från aktionsdagar i Washington DC Vania Ramírez León Mellan 11e och 16e september pågick aktionsdagar mot blockaden i Washington DC, med temat På Kuba är sjukvård en mänsklig rättighet. Varför inte i USA? Arrangör var Internationella Kommittén för fred, rättvisa och folkens värdighet, med stöd från många gräsrotsorganisationer. För oss var det ett privilegium att delta i alla offentliga möten under veckan, vid högskolor, kyrkor, bibliotek och litterära caféer. Parallellt med de offentliga mötena kunde vi under tre dagar besöka kongressledamöter och senatorer i deras kontor, såväl demokrater som republikaner. Vi talade om behovet av att vidareutveckla normaliseringsprocessen mellan USA och Kuba, och naturligtvis få ett slut på den brottsliga blockaden mot Kuba. 35 000 Euro till återuppbyggnad efter Irma! Svensk-Kubanska Föreningens ordförande Zoltan Tiroler överlämnade till Kubas ambassadör Rosario Navas Morata den insamlade summan för återuppbyggnaden efter orkanen Irma (35000, drygt 330 000 kr). Bidragen har kommit från hela landet, till och med från Danmark! Orkaninsamlingen fortsätter till 2.12! Du kan skicka bidrag till pg 23 57 15-0 eller Swisha 123 182 37 72. Skriv ORKANINSAMLINGEN KUBA när du skickar pengar. Det kommer att ta lång tid att reparera skadorna på byggnader, infrastruktur och jordbruk. Bristen på kapital för reparationer förvärras av USAs kriminella Kubablockad. Trots detta tvekade kubanerna inte att även bistå andra orkandrabbade länder. Över 750 kubanska läkare och annan hälsovårdspersonal skickades till Antigua, Barbuda, Saint Kitts & Nevis, Saint Lucia, Bahamas, Dominica och Haiti i Karibien. Kubas bistånd till hårt drabbade Puerto Rico stoppades av USAs blockadlagar som förbjuder kubanska fartyg att angöra hamn i USA, som Puerto Rico dessvärre tillhör. Svensk-Kubanska Föreningen Zoltan Tiroler, ordförande kubajonkoping@hotmail.com Solidaritetsrörelsens Hus Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm tel 08-31 95 30 info@svensk-kubanska.se Tidskriften Kuba eva.bjorklund@bostadslaget.se Lokalavdelningar GÖTEBORG: Agneta Sundin, Claudio Alvarez svensk.kubanska.goteborg@gmail.com JÖNKÖPING: Zoltan Tiroler, kubajonkoping@hotmail.com SKÅNE, Malmö: Elizabeth Maturana elizabethmaturana@hotmail.com NORRKÖPING: Marta Gutierrez, martagutierrez@hotmail.com STOCKHOLM: Rolando Zanzi svenskkubanska.sth@speedmail.se UPPSALA: Gabor Tiroler, gabor@nnn.se VÄSTERÅS: Björn Berggren, bjorn.berggren@passagen.se Lokalgrupper, Kontaktpersoner: AVESTA Lars Steiner, 073-040 93 41 brovallen@hotmail.com BODEN: Anna-Greta Wallmark, anna-greta.wallmark@bredband.net ESKILSTUNA: Tomas Widén, tomas.widen@efolket.se HALLSBERG: Göte Mölleby, g.molleby@gmail.com HALMSTAD: Anna Kroona annakroona@hotmail.com HELSINGBORG:Lars Nilsson lasse_rsu@hotmail.com HUDIKSVALL: Thomas Thornell, thomas.thornell@telia.com HULTSFRED: Rolf Lif, 0495-41967 KARLSTAD: Adam Maxe, adam_vikingen@outlook.com KRAMFORS: Jan Wallin, 0612-14882, 520222.janne@gmail.com LULEÅ: Jan Englund, 070-338 40 44 jan.g.englund@gmail.com LYSEKIL: José Hernández, jose.hernandez@telia.com PAJALA:Reino Edsberg, 0727-409410 SKELLEFTEÅ: Sune Marklund sune.marklund@allt1.se, 070-2454152. SUNDSVALL: Bertil Olsson, bertil.olsson@bredband.net UDDEVALLA: Eva Jaksjö, eva.jaksjo@tele2.se UMEÅ: Daniel Thomsson, 0709 646066 gluntensvag@hotmail.com VÄXJÖ:Juan Carlos Sepúlveda coto55@hotmail.com ÖREBRO: Gun Lundqvist gun_lundqvist@hotmail.com ÖSTERSUND: Inga-Karin Bergman, ingakarin.bergman@gmail.com Tidskriften Kuba 4/2017 21

Största Chemötet någonsin i Jönköping Ett 90-tal personer kom till Biblioteket och vårt mycket lyckade Che-möte, arrangerat i samarbete med ABF och Ordfront. Silvio Rodríguez version av Comandante Che Guevara inledde samtidigt som videons fina foton rullade i bakgrunden. Sånggruppen Mapalé inledde med en musikalisk tribut till Che och ramade sedan in mötet med kubanska sånger. Björn Kumm berättade, med intressanta utvikningar, om när han var i Vallegrande, Bolivia för 50 år sedan med det sorgliga uppdraget att se Ches döda kropp. Svensk- Kubanska informerade också om dagens situation i Kuba och blockadens effekter på landets återuppbyggnad efter orkanen Irma. Zoltan Tiroler Solidaritet i handling Växjö Jönköping Chehyllning i Umeå Lördagen den 7 oktober uppmärksammades i Umeå att det var 50 år sedan revolutionären Che Guevara mördades i Bolivia. Kvällen bjöd på god mat och musikunderhållning. Oskar Wigren och Joakim Tegblom framförde Silvio Rodríguez på både spanska och svenska. Kvällens specialnummer var musikern och brasilianaren Douglas Soares Feitoza som spelade Forro å både flöjt och fiol. Douglas berättade om de kubanska läkarna som arbetade i Brasiliens fattigområden där inga inhemska läkare vill arbeta. Under kvällen samlades in pengar till återuppbyggnaden efter orkanen Irma. Arrangörer för evenemanget som lockade över 40 personer var Svensk- Kubanska Föreningen och Kommunistiska partiets Umeåavdelning Daniel Thomsson Växjöprotest mot svenska massmedia Protest mot Radio Korrespondent på Växjö Konserthus. Cirka 20 personer deltog i Svensk-Kubanskas protest Svenska massmedia desinformerar om Venezuela Juan Carlos Sepulveda Umeå Malmö Till minne av Che i Malmö 50 år efter hans jordelivs sista dagar deltog ett hundratal Che-vänner på lokalavdelningens möte på Sofielunds Folkets Hus, Malmö, den 7 oktober. Elizabeth Maturana 22 Tidskriften Kuba 4/2017

oktober 2017 Cheafton i Växjö Fredagen den 6 oktober uppmärksammade vi att det var 50 år sedan revolutionären Che Guevara mördades i Bolivia. Författaren Björn Kumm, berättade om Che Guevaras plats i historien. Zoltan Tiroler, informerade om läget i Kuba. Kvällen bjöd på musikunderhållning med Amir Alvaric, Jorge Alvarez och Guillermo Cariz. Under tiden samlade vi in pengar till återuppbyggnaden efter orkanen IRMA. Arrangörer för evenemanget som lockade cirka 30 personer var Svensk-Kubanska Föreningen i Växjö, Centro Cultural Boliviano och Kommunistiska Partiets lokalavdelning. Juan Carlos Sepulveda Göteborg Till minne av Che i Göteborg Till minne av Che - solidaritetsmöte och fest lördagen 7 oktober. Mötet tog upp situationen i Venezuela och hur vi kan bemöta massmedias desinformation. Tal till Ches ära och rapport från hedersarrangemangen i Bolivia. Musik, boliviansk dans och diktläsning. Cirka 60 personer deltog. Agneta Sundin Stor Chehyllning på ABF Sthlm En nästan fullsatt Z-sal lyssnade till tal av Kubas och Bolivias ambassader och Inti Peredo, Ninel Barrios läste en dikt till Che inom en musikalisk kavalkad med Josefina Cerda, Beatriz Piñeda, trion Ann Kristin Hedmark, Kettil Medelius och Erik Steen (Silvio Rodríguez på svenska), Pepe&Mary och Wayra, unga bolivianers gitarrspel och barngruppen Yawar Malkus dans. Arr Che50Kommittén. Vania Ramírez León Västerås CHE50 i Västerås Fredagen den 6 oktober hyllades revolutionären Ernesto Che Guevara i Västerås. Che stupade i Bolivia i oktober 1967. Mellan 50 och 60 personer samlades till CHE 50 i Lovisagården. Thomas Widén, Svensk-Kubanska Föreningen, höll ett tal till Che. ( Hela talet finns på www. svensk-kubanska.se och i nättidningen efolket). América Alarcón höll ett tal till Che på spanska. Sedan var det dags för premiär! Den nybildade musikgruppen Conjunto Café Utopia med Pepe & Mary gav en konsert som följdes av inropningar och extranummer. Kvällens intäkter, gåvor och ett lotteri går till orkanhjälpen pg 23 57 15-0. Björn Berggren Stockholm Z-salen, ABF La Mano Stockholm Chehyllning vid La Mano. Che50Kommittén följde upp med fanor och banderoller vid La Mano 21.10, tal av Venezuelas ambassadråd Moira Méndez Romero, Kubas konsul Victor Manuel García Sánchez och för Bolivia, Inti Peredo, son till Ches gerillakamrat Inti Peredo som mördades 1969. Pepes & Marys sånger värmde oss. Eva Björklund Tidskriften Kuba 4/2017 23

Che tillbaka på Stockholms gator 8 oktober 2017! Vania Ramírez León I rusk och regn samlades många på Sergels torg med Chefana, banderoller och ALBAländernas fanor för en promenad längs Drottninggatan med slagorden: Che lever, kampen fortsätter! Solidaritet med Kuba! Krossa USA-imperialismen! Internationell solidaritet arbetarklassens kampenhet! medan förbipasserande förundrat tittade, fotade och filmade. Målet var ABF på Sveavägen för den stora Che-hyllningen i Z-salen, 50 år efter Ches sista dag i livet. Dagen därpå mördades han av CIA. 24 Tidskriften Kuba 4/2017