JUBN02 Skadestånds- och försäkringsrätt TYPSVAR ORDINARIE TENTAMEN HT 2017 Tid: Onsdag 25 oktober 2017, kl. 9.00 14.00 Plats: Tetra Laval Examinator: Eva Lindell-Frantz Tillåtna hjälpmedel: Allt utom, internet, mobiltelefon och tredje man. Studenterna får givetvis inte heller samråda med varandra Tentamenspoäng: Poäng per fråga: 15 Poäng totalt: 30 Tentamensresultatet anslås 16 november 2017 Anteckna ditt skrivningsnummer här och spara detta blad! Digital tentamenskod: 26 82 27 55 8 Du ska alltid logga in med ditt STiL-id vid en digital tentamen. Ditt personliga STiLid anger du där DigiExam efterfrågar ett Student code. Du ska alltid skriva ditt examinationsnummer samt de fyra sista siffrorna i ditt personnummer överst i svaret på varje ny fråga. Om legitimation ej uppvisas vid skrivningstillfället får studenten inte skriva tentamen. Välformulerade svar. Ange noggrant tillämpliga lagrum, även vilket stycke och vilken mening Du åberopar. Vikt fästes vid att svaren är fullständiga. Det är betydelsefullt att svaren är logiskt uppbyggda, motiverade (omotiverade svar ger inga poäng) och välformulerade kort, klart och koncist! Skrivningsnumret och de fyra sista siffrorna i Ditt personnummer skall anges på alla blad i samtliga svarshäften. Omslagssidan kommer att skiljas från svarsformulären innan dessa överlämnas till rättande lärare. Ditt namn förblir okänt för lärarna under rättning. Läraren kommer till skrivningen ca kl. 12.15 Lycka till!
FRÅGA 1 På kvällen den 14 december 2015 skadade sig Arvid A när han besökte Bjurås skidanläggning i Faluns kommun. Anläggningen, som är belägen på kommunal mark, står öppen för allmänheten. Kommunen har inte råd att sköta drift och skötsel under helger och kvällar, kommunen hade därför avtalat med Bjurås Skidförening om att föreningen skulle stå för tillsynen över anläggningen vid dessa tider. Vare sig föreningen eller de medlemmar som hjälper till med driften har fått någon ersättning för detta. Vid skadetillfället uppehöll sig Arvid i skidbacken där han tränade slalomåkning. Plötsligt inträffade en explosion i marken under honom varvid grus och sten med stor kraft slungades mot honom och tillfogade honom allvarliga personskador. En utredning har i efterhand visat att explosionen berodde på att det uppstått ett övertryck i den rörledning som ledde upp till den snökanon som fanns längre upp i backen. Snökanonen var kopplad till ett rör som låg ungefär 60 cm under markytan. Längst ned i skidbacken fanns ett hus med en kompressor. Kompressorn pressade ut vatten och luft i rörsystemet. Vattnet omvandlades till snö av snökanonen som spred ut snön över backen. Kommunen hade köpt snökanonanläggningen från ett av de ledande företagen på marknaden, SnowFlake AB. Anläggningen hade levererats till Bjurås och därefter monterats ihop av Tomas A och Peter N, båda anställda av kommunen med ansvar för skötseln av anläggningen. Tomas A och Peter N hade till punkt och pricka följt de anvisningar man fått från SnowFlake för hur monteringen skulle gå till. Efter det att anläggningen installerats provtrycktes den av SnowFlake och godkändes för drift. Vid skadetillfället övervakades skidanläggningen av Pia N från Bjurås skidförening. Pia befann sig ute i backen och pistade när explosionen inträffade. Normalt sett brukar det vara två personer från föreningen på plats, men Pias kollega Olle H hade blivit sjuk och någon annan hade inte kunnat rycka in för honom. När snökanonen är igång följer det av avtalet mellan föreningen och kommunen att någon från föreningen ska befinna sig i kompressorhuset för att övervaka driften. Syftet med denna övervakning är att tillse att snökanonen inte drabbades av avbrott eftersom anläggningen, som varit en dyr investering, då kan komma till skada om den inte slogs av. Att det skulle föreligga en explosionsrisk hade aldrig föresvävat de ansvariga i kommunen. Leverantören hade heller aldrig nämnt något om detta. Eftersom det skulle anordnas en slalomtävling till helgen var det bråttom med att få backen i ordning. Pia hade därför bestämt sig för att prioritera att ägna sig åt att preparera underlaget istället för att kontinuerligt övervaka anläggningen i huset. Till saken hör att snökanonen hade fungerat prickfritt i sex år. Det hade därför blivit en vana att man bara tittade till maskineriet då och då när kompressorn var igång. Pia hade dessutom sagt att hon aldrig blivit informerad om att någon måste befinna sig i huset hela tiden när kompressorn går. Hon hade bara varit medlem i Bjurås skidförening i två år när skadan inträffade. Kommunen har å sin sida hävdat att det rör sig om en olyckshändelse som man inte kan ta ansvar för. Anläggningen var väl underhållen. Kommunen följer de riktlinjer för underhåll som fastställts av Svenska Liftanläggningars organisation (SLAO). Som påpekats hade man inte haft några tillbud under de sex år anläggningen varit i drift. Av den polisutredning som företagits har framkommit att explosionen berott på att det uppkommit en skada på rören till följd av ändringar i markunderlaget orsakade av tjällossning. Det kan tilläggas att företaget SnowFlake gick i konkurs för två år sedan
Arvid överväger nu att gå till domstol för att kräva ersättning för sina skador. Utred därför i vad mån du tror att han med framgång kan kräva ersättning från a) Faluns kommun b) Bjurås Skidförening c) Pia Diskutera vilka olika tänkbara grunder som Arvid kan åberopa till stöd för sin talan i de olika fallen. Med tanke på att Arvid är angelägen om att få skadestånd är det givetvis viktigt att utreda inte bara frågan om ansvar kan grundas på culpa utan även i vad mån det kan finnas utrymme för ett rent strikt ansvar. Observera att du endast behöver diskutera ansvarsfrågan, inte skadans omfattning och vad Arvid kan ha rätt att få ersättning för.
TYPSVAR FRÅGA 1 a) Rent strikt ansvar Inledningsvis kan konstateras att kommunen driver en verksamhet på en fastighet vilket kan leda tankarna till ett strikt ansvar enligt MB:s regler. Mot att MB skulle vara tillämplig talar dock att det är tveksamt om den skadelidande kan anses tillhöra omgivningen när han befinner sig på fastigheten. Till detta får läggas att HD i NJA 2007 s. 663 menade att MB 32:4, endast är tillämplig på verksamheter som utgör en särskild risk för explosion vilket driften av en snökanon knappast kan klassificeras som. 2p I andra hand kan man diskutera om kommunen kan bli ansvarig med hänvisning till PAL. Det är möjligt att konstruktionen belastats av en säkerhetsbrist, PAL 3. För att kommunen ska bära produktansvar måste man emellertid betraktas som tillverkare. Det kan argumenteras för att installationen utgör en sådan bearbetning av produkten som kan leda till tillverkaransvar för kommunen, men det är tveksamt. PAL gäller i och för sig endast när näringsidkare tillhandahåller produkten, HD har emellertid i det s.k. salmonellafallet, NJA 1989 s. 389, lagt fast att även offentlig sektor omfattas av ett strikt produktansvar. Det framgår inte om Arvid har någon form av avtalsförhållande med kommunen avseende bruket av backen, exempelvis genom att ha löst ett liftkort eller liknande. Föreligger en garant, uttrycklig/underförstådd om att man inte ska kunna drabbas av den sortens tillbud som Arvid råkat ut för medför detta ett strikt ansvar. Detta verkar om möjligt än mer långsökt. Någon speciallag som ålägger ett rent strikt ansvar finns inte. HD har emellertid konstaterat att farlig verksamhet kan omfattas av ett strikt ansvar. I det s.k. Trillevallen-fallet, NJA 1987 s. 222, fastslogs dock att en skidanläggning kunde anses utgöra farlig verksamhet. HD har emellertid i det s.k. fjärrvärmefallet, NJA 1997 s. 468, lagt fast att även den som driver en verksamhet som i sig inte kan anses som farlig kan omfattas av ett rent strikt ansvar utan stöd i lag. I fallet ställs upp en rad rekvisit för att rent strikt ansvar skulle åläggas företaget som ansvarade för anläggningen. Några av dessa rekvisit kan appliceras på detta förhållande. Snökanonen har utgjort en permanent risk för skada, kommunen har möjlighet att genom försäljning av liftbackskort sprida kostnaderna för risken på brukarna osv.
Det kan tilläggas att HD även i några senare fall ålagt anläggningsinnehavare strikt ansvar vid vissa typer av översvämningsfall (NJA 1997 s. 468 (renvattenanläggningen), NJA 2001 s. 368 (vatten- och avloppsanläggning). Principalansvar Vad gäller ansvaret för hur Pia skött sin uppgift kan sägas att huvudregeln är att den som anlitar ett självständigt rättssubjekt att utföra en arbetsuppgift inte svarar för dennes eventuella culpa. Här är det är möjligt att kommunen kan betraktas som Pias arbetsgivare, detta under förutsättning att hon inlemmats i verksamheten. För detta talar att hon utför sysslor som normalt sköts av kommunanställda samt att uppdraget pågått under en längre tid. Det verkar även som om kommunen kan ha en viss arbetsledande funktion. För ett ansvar kan även SkL 6:5 3 p åberopas. Jfr även NJA 1992 s. 21. Principalansvar enligt SkL 3:1 förutsätter emellertid inte bara att Pia är att anse som arbetstagare hos kommunen, vidare ska hon ha varit försumlig i tjänsten. Även om hon åsidosatt de föreskrifter som framgått av avtalet mellan kommunen och föreningen är det tveksamt om detta kan anses vara culpöst satt i relation till skadan, tillsynen över anläggningen hade ju ett annat syfte än att skydda tredje man. Culpaansvar Slutligen kan man diskutera culpaansvar hos kommunen, SkL 2:1. Kommunen har genom handling eller passivitet (framkallat fara) orsakat Arvid en skada. Man har inte undersökt om ledningarna påverkats av tjällossning. Kanske att problemet kunnat undvikas om man grävt ned ledningen något djupare, etc. Det ankommer på skadelidande att visa på adekvat kausalitet. Om ansvaret grundas på passivitet kan bevisbördan komma att kastas om för den händelse att kommunen inte dokumenterat vilka överväganden som gjorts när man beslutat att avstå från att gräva ned ledningarna djupare alternativt att dra dem på något annat sätt. 2p b) Principalansvar Liksom kommunen kan man här diskutera ett principalansvar för föreningen. Pia har visserligen inte haft betalt för sina tjänster, men enligt SkL 6:5 3 p är det ändå möjligt att hon kan anses vara anställd av föreningen. I övrigt kan hänvisas till resonemanget i a)
Föreningen kan också drabbas av ett organansvar enligt SkL 2:1. Man har uppenbarligen brustit i att sköta bemanningen och man har heller inte instruerat sina medlemmar om vad som krävs av dem. Huruvida detta kan sägas ha orsakat skadan är dock osäkert. c) Pia är troligen att anse som anställd antingen hos kommunen eller hos föreningen. Hon skyddas därmed av SkL 4:1 som anger att det krävs synnerliga skäl för att hon skulle kunna hållas ansvarig (om hon nu, mot förmodan, kan anses ha orsakat skadan genom försummelse). max 15p (Jfr. Svea HovR mål T 9012-07, som ålade kommunen rent strikt ansvar utan stöd i lag, trots att verksamheten inte ansågs farlig)
FRÅGA 2 Tomas och Gertrud Svensson driver gemensamt åkeriet TG-Transport AB. Åkeriet äger tolv lastbilar och har tio anställda lastbilschaufförer. Våren 2016 kontaktade Ingmar Kronqvist Tomas och Gertrud. Ingmar, som var en gammal barndomsvän till Tomas, berättade att han var i stort behov av ett arbete. Ingmar hade nämligen blivit dömd för rattfylleri och gick nu och väntade på att länsstyrelsen skulle fatta beslut om huruvida han skulle få behålla sitt körkort. Ingmar hade tidigare arbetat som lastbilschaufför men i och med att han blev tagen för rattfylleri sade hans gamla arbetsgivare upp honom. Enligt min advokat har jag en chans att få behålla körkortet om jag behöver det i arbetet, förklarade Ingmar. Problemet är bara att jag inte har något jobb. Ingmar berättade vidare, helt öppenhjärtigt, att han hade problem i äktenskapet. Han och hustrun hade flyttat från varandra på prov. Ingmar ville göra allt som stod i hans makt för att få ordning på sitt liv. Han gick regelbundet på alkoholpolikliniken i Kalmar där han en till tre gånger i veckan fick lämna utandningsprov samt ta antabus. Tomas och Gertrud tyckte synd om Ingmar och lovade att tänka på saken. Tomas kontaktade härefter, med Ingmars medgivande, Karin Wall, den läkare på alkoholpolikliniken som hade ansvar för Ingmars behandling. Karin intygade att Ingmar skött sina åtaganden, han hade kommit på avtalade tider och han hade inte visat tecken på att ha druckit alkohol. Behandlingen hade pågått i fem veckor och planerades fortgå under cirka ett år. Karin hade inga invändningar mot att Ingmar skulle arbeta som lastbilschaufför, hon upplyste dock Tomas om att länsstyrelsen, för den händelse att Ingmar fick behålla körkortet, troligen skulle villkora sitt beslut så att Ingmar endast fick framföra fordon som utrustats med ett alkolås. Efter att ha diskuterat igenom saken beslutade Tomas och Gertrud att de skulle ge Ingmar en chans. Den 15 april påbörjade så Ingmar en provanställning hos åkeriet. Under de närmsta fyra veckorna skötte han sig exemplariskt, han kom aldrig för sent och han var heller inte sjukskriven. Fredagen den 20 maj var Gertrud ensam på åkeriet, Tomas var utomlands på en affärsresa. Enligt rutinerna på åkeriet brukade chaufförerna komma in och parkera lastbilarna på åkeriets fastighet, därefter stämplade de ut och återvände först på söndagskväll alternativt på måndag morgon beroende på körningens upplägg. Gertrud noterade att Ingmar inte kommit in med sin lastbil, hon kunde emellertid inte stanna längre än till 17.00. När hon lämnade åkeriet hade Ingmar fortfarande inte synts till, men Gertrud utgick från att han skull dyka upp förr eller senare. På lördagen svängde Gertrud in på åkeriet. På håll såg hon då ett släp som hon antog var det Ingmar hade kört. Hon reflekterade inte mer över saken. På måndagen var Ingmar bokad för en transport till Stockholm. När Gertrud dök upp på arbetsplatsen såg hon inte till Ingmar, men hon utgick från att han redan gett sig iväg. En annan lastbilschaufför kom och hämtade det släp som Gertrud antagit tillhörde Ingmar, men hon tänkte inte närmre på den saken heller. Att försöka nå Ingmar på hans mobiltelefon föresvävade henne aldrig. Två timmar senare blev Gertrud uppringd av polisen. Ingmar hade kört av vägen i höjd med Jönköping. Ingen hade skadats, däremot var lastbilen i det närmaste totalförstörd. Ingmar hade plöjt rakt in i ett hus som låg intill vägen. I samband härmed fattade lastbilen eld. Branden spred sig till huset som drabbades av stora skador. Polisen lät meddela att det utandningsprov som tagits på olycksplatsen visade att Ingmar kört rattfull. I efterhand har det framkommit att Ingmar på fredagen, i strid med rådande praxis, bestämt sig för att ta med sig lastbilen hem och parkera den utanför sin villa. Under helgen hade han sammanträffat med hustrun, de hade emellertid hamnat i gräl varefter Ingmar tagit sig hem till villan där han konsumerat en ansenlig mängd alkohol. På måndag morgon hade han känt sig helt nykter varför han satte sig i lastbilen i akt och mening att köra till Stockholm för att genomföra den transport som han var inplanerad för.
a) TG Transport hade försäkrat samtliga lastbilar mot vagnskada. Tomas och Gertrud vänder sig därför till sitt försäkringsbolag och begär ersättning för den skadade lastbilen. Enligt uppgift från märkesverkstaden var den vid skadetillfället värd ungefär 890 000 kronor. Efter att ha fått händelseförloppet redovisat för sig beslutar försäkringsbolaget att avböja skadan. Till stöd för detta åberopas följande villkor i den försäkring som företaget tecknat: Företagsförsäkring för motorfordon, FM 14, punkt 313 För rätt till ersättning gäller följande krav A. försäkringstagaren får vid skadetillfället inte ha varit straffbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel. Kan försäkringstagaren styrka bortom rimligt tvivel att skadan uppkommit oberoende av berusningen bortses från detta krav. B. Motsvarande gäller om annan än försäkringstagaren själv fört fordonet under sådana förhållanden som anges i A. Kan försäkringstagaren styrka bortom rimligt tvivel att hen varken inte insett eller bort inse att den som framförde fordonet var påverkad av alkohol eller av annat berusningsmedel, eller om hen gjort vad hen kunnat för att förhindra körningen bortses från detta krav. Både Tomas och Gertrud är helt förfärade över att de riskerar bli utan ersättning för den skadade lastbilen. De anser inte att bolaget ha rätt att neka dem ersättning. De har inte gjort något fel. När de tecknade försäkringen (som för övrigt är mycket dyr enligt deras mening) diskuterades aldrig villkorens innehåll. Även om de nu gjorts uppmärksamma på vad som står i avtalet förstår de fortfarande inte att det som hänt kan påverka deras rätt till ersättning. Att inte ge ersättning i en situation som denna där vi bara velat hjälpa en människa i nöd måste vara olagligt, tycker de. Vad anser du? Utred rättsläget! b) Trafikförsäkringen för lastbilen ersätter skadan på huset som Ingmar körde in i. Anta att du arbetar som jurist på trafikförsäkringsbolaget och att du fått i uppdrag att utreda bolagets möjligheter att regressa tillbaka vad man utgivit i ärendet (450 000 kronor). Vad skulle du då komma fram till i din utredning? c) Anta att det istället hade varit så att Tomas lånat ut sin privata bil till Ingmar över helgen och att Ingmar kört av vägen med Tomas bil under motsvarande omständigheter som i a)-uppgiften. Anta vidare att Tomas haft en privat tecknad vagnskadeförsäkring på sin bil och att denna försäkring hade innefattat motsvarande villkor som i a)-uppgiften, vad hade i sådant fall gällt ifråga om Tomas rätt till ersättning ur försäkringen enligt din mening?
TYPSVAR FRÅGA 2 a) Vad gäller information om avtalets innehåll har bolaget visserligen en plikt att gör försäkringstagaren (ft) uppmärksam på vissa typer av villkor, FAL 2:4, men i företagsförsäkringsfall är denna förpliktelse endast marknadsrättsligt sanktionerad, FAL 8:1-2. Frågan är om det rör sig om ett omfattningsvillkor, för denna typ av villkor gäller avtalsfrihet (produktfrihetens princip). Här bör dock påpekas att enligt FAL 8:16 kan vissa typer av omfattningsvillkor omtolkas till att anses vara exempelvis villkor om framkallande alternativt säkerhetsföreskrifter enligt FAL 4:11. I detta fall är det framförallt villkor B som är av intresse, om detta villkor omtolkas till en biförpliktelse kan det möjligen anses vara ett villkor om framkallande enligt FAL 8:11 (villkoret ger inga tydliga handlingsdirigerande anvisningar). G och T identifieras med sitt bolag, FAL 8:14, om försäkringsbolaget då inte kan visa att G och T varit grovt vårdslösa ska de ha full ersättning för sin skada. Alternativt kan villkoret (framförallt A) tolkas som en säkerhetsföreskrift, i dessa fall råder avtalsfrihet avseende vem som ska identifieras med bolaget (jfr FAL 8:14 e contrario). Då vi inte har tillgång till hela avtalet går det inte att uttala sig om vem som enligt avtalet identifieras med ft vid brott mot säkerhetsföreskrifter i allmänhet, men det är vanligt förekommande att bolagen har ganska vittomfattande identifikationsklausuler i sina företagsförsäkringar. Om identifikation är aktuell mellan I och FT måste bolaget visa att I varit försumlig (knappast svårt) härefter ligger det på G och T att göra antagligt att skadan skulle ha inträffat även om I varit nykter, FAL 8:12. Vad gäller det högt ställda beviskravet kan sägas att detta står i strid med vad som följer av FAL 8:12 där det talas om att det ska göras antagligt (får antas) att skadan skulle ha inträffat ändå. Om vi antar att villkoret trots allt bör tillämpas som ett omfattningsvillkor återstår endast två möjligheter för G och T, antingen kan de argumentera för att villkoret skall tolkas så att ersättning bör utgå eller så kan de åberopa jämkning av villkoret med hänvisning till 36 AvtL. Tolkning De tolkningsprinciper som här kan diskuteras följer i första hand av NJA 2001 s. 750 där det slogs fast att man i tolkningen får lägga vikt vid ordalydelsen, villkorets syfte,
kundkretsens art, traditioner i försäkringsbranschen, lagens uttryckssätt samt gängse praxis beaktas. för detta påpekande + ytterligare för koppling till och diskussion kring omständigheterna i just detta fall För den händelse att den ovan nämnda tolkningen inte leder fram till något givet resultat kan oklarhetsregeln tillämpas. Oklarheten skulle i detta fall ha att göra med vad detta i villkor B syftar på? Ska G och T bort ha insett att det fanns en risk att I var rattfull när han gav sig i väg eller borde de ha insett att han faktiskt var rattfull (annorlunda uttryckt ska man bort ha insett att det förelåg en risk, eller ska man ha bort inse att han var rattfull). Man kan även argumentera för att det är oklart vad som krävs ifråga om vad som skall göras för att förhindra Ifrån att köra rattfull. Vidare är det också oklart om det är ett omfattningsvillkor eller ett biförpliktelsevillkor. Oklarhetsregeln innebär att villkoret tolkas till nackdel för den som formulerat villkoret (bolaget), den tillämpas dock restriktivt mellan näringsidkare. för omnämnandet av oklarhetsregeln, 2p om det i svaret finns en diskussion kopplad till villkorets utformning om vari oklarheten kan bestå. Vidare bör påpekas, som nämnts ovan, att ft (dvs. företaget) enligt villkoret har bevisbördan för att de gjort vad som ankommer på dem och att de ska styrka detta bortom rimligt tvivel. Eftersom avtalsfrihet råder vad gäller omfattningsvillkor är det OK att avtala om bevisbördans placering, liksom om beviskravet. Som påpekats ovan strider dock denna del i villkoret mot en tvingande regel för den händelse att villkoret definieras som en säkerhetsföreskrift. 36 AvtL Det rör det sig om två näringsidkare som ingått avtal med varandra, men det råder trots detta obalans mellan parternas ställning. Såtillvida att fb har ett kunskapsövertag vad gäller förståelsen för vad avtalet innebär. Är villkoret oskäligt? Här kan man diskutera omständigheterna vid avtalets tillkomst dvs. bristen på information. Om det rör sig om sådant som det borde ha särskilt informerats om kan man hävda att det enligt 36 AvtL är oskäligt att åberopa ett villkor som alltså inte framhållits särskilt (dock föga troligt..), rent generellt lär det nog vara svårt att i ett fall som detta hävda att villkoret är oskäligt. Resonemang grundade på 36 AvtL, Slutsats: avgörande blir hur villkoret tolkas (jfr RH 2007:32 där HovR fann att villkoret borde tolkas så att första undantaget i B) omfattade att G och T bort inse att I faktiskt var rattfull när han satte sig i bilen, vilket HovR ej ansåg att de var, vidare fann HovR att makarna gjort vad de kunnat för att förhindra att I körde rattfull).
b) TSL 20 anger att bolaget har regressrätt gentemot skadevållaren (I). Bolaget träder i den skadelidandes (husägarens) ställe. Visserligen talar det mesta för att skadan orsakats i tjänsten, men principalansvaret omfattar ej ansvaret, SkL 3:8, rätt till regress förutsätter alltså att Toch G själva kan hållas ansvariga (organansvar). I själv kan endast avkrävas skadestånd om det förelegat synnerliga skäl, SkL 4:1, vilket det kanske gjort med tanke på brottets art. Dock skulle det kunna bli oskäligt betungande för honom att betala hela skadeståndet. c) Vid konsumentförsäkring gäller att informationsplikten är civilrättsligt sanktionerad, FAL 2:8, dvs. om villkoret är sådant att det kan anses omfattas av FAL 2:4 kan det inte åberopas mot ft om det stämmer att information inte lämnats särskilt. Liksom i a-uppgiften kan man även här föra en diskussion om huruvida villkoret kan omtolkas enligt FAL 4:11 så att det kan anses vara en säkerhetsföreskrift, alternativt ett villkor om framkallande av försäkringsfall, FAL 4:5-6. Om man vinner framgång med ett sådant resonemang är det viktigt att framhålla att påföljderna i båda fallen skulle bli nedsättning av försäkringsersättningen (inte allt eller intet lösning alltså) Vad gäller tolkningen kan här påpekas att oklarhetsregeln är fastlagd i lag, AVLK 10, och att det troligen föreligger bättre förutsättningar att tolkningsvägen ge en konsument rätt mot bolaget än en näringsidkare (vad som i övrigt sagts om tolkning i a)-uppgiften kan givetvis återupprepas här). Avslutningsvis kan 36 AvtL åberopas även i detta fall, men då detta lagrum troligen kan anses utgöra lex generalis i förhållande till FAL:s regler (informationsplikt etc.) bör man i först hand använda de specialdesignade reglerna om de nu kan anses omfatta villkoret ifråga. Maximalt utgår 15 poäng på frågan.