JUBN02 Skadestånds- och försäkringsrätt TYPSVAR ORDINARIE TENTAMEN HT 2016

Transkript

1 JUBN02 Skadestånds- och försäkringsrätt TYPSVAR ORDINARIE TENTAMEN HT 2016 Tid: Onsdag 26 oktober 2016, kl Plats: Tetra Laval Examinator: Eva Lindell-Frantz Tillåtna hjälpmedel: Allt utom, internet, mobiltelefon och tredje man. Studenterna får givetvis inte heller samråda med varandra Tentamenspoäng: Poäng per fråga: 15 Poäng totalt: 30 Tentamensresultatet anslås 17 november 2016 Anteckna ditt skrivningsnummer här och spara detta blad! Digital tentamenskod: Du ska alltid logga in med ditt STiL-id vid en digital tentamen. Ditt personliga STiLid anger du där DigiExam efterfrågar ett Student code. Du ska alltid skriva ditt examinationsnummer samt de fyra sista siffrorna i ditt personnummer överst i svaret på varje ny fråga. Om legitimation ej uppvisas vid skrivningstillfället får studenten inte skriva tentamen. Välformulerade svar. Ange noggrant tillämpliga lagrum, även vilket stycke och vilken mening Du åberopar. Vikt fästes vid att svaren är fullständiga. Det är betydelsefullt att svaren är logiskt uppbyggda, motiverade (omotiverade svar ger inga poäng) och välformulerade kort, klart och koncist! Skrivningsnumret och de fyra sista siffrorna i Ditt personnummer skall anges på alla blad i samtliga svarshäften. Omslagssidan kommer att skiljas från svarsformulären innan dessa överlämnas till rättande lärare. Ditt namn förblir okänt för lärarna under rättning. Lycka till!

2 FRÅGA 1 Under hösten 2015 regnade det osedvanligt mycket i Västergötland. Den rikliga nederbörden medförde problem med översvämningar. I Alingsås kommun råkade man i september ut för att vatten sökte sig in i kommunens grundskola med stora skador som följd. Vattnet som rann in i skolan kom flödande från en gång- och cykeltunnel som byggts för att eleverna i skolan skulle slippa att korsa den hårt trafikerade riksvägen som går intill skolans område. Såväl skolan som vägen med den tillhörande gång- och cykeltunneln ligger på kommunens mark. Natten mellan den 14 och 15 november kom ett nytt och mycket kraftigt skyfall in över Alingsås kommun. Återigen översvämmades gång- och cykeltunneln och vatten började strömma ned mot skolan. När skolans rektor Knut Vestling, kom till arbetet på morgonen den 15 november insåg han att det förelåg en överhängande risk för att skolan skulle komma att översvämmas ännu en gång, han ringde därför till kommunens driftschef Margit Axmo och förklarade att något omedelbart måste göras för att rädda skolan undan en katastrof. Knut påpekade att här gällde det att agera snabbt inte minst med tanke på att den förra vattenskadan blivit mycket omfattande och dessutom gjort att man tvingats hyra in flera skolklasser i andra lokaler medan reparationsarbetet pågick. Margit beordrade Lena Attevall på kommunens gatukontor att lösa problemet. Lena kontaktade i sin tur Cavare AB som kommunen efter en offentlig upphandling hade ett avropsavtal med ifråga om skötsel av kommunens fastigheter. Cavare sände en sin arbetstagare Lars Fridén, till platsen. Lars bestämde sig för att det bästa han kunde göra för att stoppa det framforsandevattnet var att försöka leda bort det. Han placerade ett antal sandsäckar tvärs över vägen strax ovanför gångtunneln. Lars lyckades på detta vis leda ut vattnet i ett dike vid sidan av vägen. Dessvärre visade det sig att det myckna regnandet hade urholkat dikesvallen varför denna efter en stund gav vika varvid vattnet strömmade från diket ned till den intilliggande Margaretagatan och via denna gata in i det angränsande villaområdet där det forsade rakt in i makarna Sonja och Fredrik Martinssons villa med omfattande skador som följd. Sonja och Fredrik hade försäkrat sin villa och sitt lösöre hos Riskia som ersatte dem för den uppkomna vattenskadan. Efter avdrag för självrisken utbetalade Riskia kronor i ersättning till Martinssons. a) Riskia överväger nu att vända sig antingen mot Alingsås kommun, eller mot Cavare, och kräva ersättning motsvarande vad man har utgett till paret Martinsson. Hur ser du på Riskias möjligheter till framgång med en sådan talan? Med tank på händelseförloppet är man särskilt intresserad av att få veta hur du ser på möjligheterna att hävda att det föreligger rent strikt ansvar. Utred rättsläget! Riskia har råkat ut för ytterligare ett problem som de vill att du ska utreda åt dem. En annan av Riskias försäkringstagare, godsägaren Erik Schiller har drabbats av en omfattande brandskada på sin herrgård Trollaborg, som han låtit försäkra hos Riskia. Herrgården ägs av Trollaborg AB som i sin tur ägs av Erik. Brandskadan, som omfattas av försäkringen, uppskattas komma att kosta mellan tio och tolv miljoner kronor att åtgärda. Bakgrunden till försäkringsfallet är följande. Under 2015 beslutade sig Schiller för att låta genomföra ett omfattande renoveringsarbete på Trollaborg. Trollaborg AB anlitade Recreare AB som åtog sig uppdraget i form av en totalentreprenad. Recreare anlitade i sin tur Fluxus Elinstallation AB för att detta företag skulle dra om samtliga elledningar i byggnaden. Kort tid

3 efter det att renoveringen var slutförd utbröt branden. Den tekniska utredningen visade att branden orsakats av ett elektriskt överslag. Utredningen gav vid handen att elinstallationerna utförts i strid med gällande el föreskrifter samt ellagstiftning. Enligt utredningen berodde det elektriska överslaget på att Fluxus elektriker inte hade följt det gällande regelverket. Det konstaterades vidare att det rörde sig om mycket allvarliga åsidosättande. Enligt utredaren hade det inte handlat om en skada skulle komma att inträffa utan snarare när detta skulle komma att ske. När man hos Riskia fick klart för sig att det var Fluxus som låg bakom skadan blev man minst sagt upprörd eftersom man har dåliga erfarenheter av detta företag sedan tidigare. År 2013 tvingades således Riskia att ersätta en annan omfattande brandskada som orsakats av Fluxus i en fastighet som egendomsförsäkrades av Riskia. Även då handlade det om bristfälligt utförda elinstallationer. Riskias skaderegleringschef, Albina Perborn, har varit i kontakt med Vd:n för Fluxus, Sture Jonsson och framfört att Riskia kommer att kräva att Fluxus ersätter försäkringsbolaget för de kostnader brandskadan fört med sig. Jonsson menar emellertid att han gjort allt vad som stått i hans makt för att se till att företagets elektriker lever upp till de krav som ställs i gällande författningar, bl.a. har han varit noga med att samtliga anställda uppfyller de lagstadgade behörighetskraven. Sture menar att om det har slarvats måste det bero på bristfällig arbetsledning från Recreares sida, han tillägger att Resceare under hela renoveringsprocessen haft en arbetsledare på platsen som ansvarat för projektet. Sture hänvisar vidare till att det i avtalet mellan Recreare och Fluxus finns en friskrivningsklausul som anger att entreprenörens ansvar är begränsat till maximalt 5 miljoner kronor, såvida denne inte orsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Motsvarande klausul finns f ö även i avtalet mellan Recreare och Trollaborg AB. Sture menar vidare att, för den händelse att Fluxus anställda mot all förmodan har varit vårdslösa, har de i vart fall inte varit grovt vårdslösa och det har verkligen heller ingen i ledningen för Fluxus varit. Sture upplyser Albina om att Fluxus har en ansvarsförsäkring hos Insurance AB, men att denna försäkring har ett ansvarstak på 5 miljoner kronor för varje enskild skadehändelse. Oavsett om det förekommit vårdslöshet eller ej kan Fluxus, därmed, enligt Stures mening, inte krävas på mer än vad ansvarsförsäkringen täcker. Hos Riskia vill man nu veta om man har möjlighet att komma åt Fluxus. Albina Perborn har förstått att om man kan framtvinga att Fluxus får ersätta hela skadan kommer företaget med all sannolikhet att gå omkull och som Albina säger skulle vi lyckas med det har vi gjort inte bara försäkringsbranschen utan hela mänskligheten en stor tjänst! b) Diskutera Riskias möjligheter att nå framgång med en talan mot Fluxus AB.

4 TYPSVAR FRÅGA 1 a) Inledningsvis kan konstateras att Riskia inträder i den försäkrades (makarna Martinssons) till skadestånd enligt FAL 7:9. () Mot kommunen Kommunen bedriver verksamhet på en fastighet i form av väghållning (verksamhet inkluderar användning av mark, byggnad eller anläggning) och kan därmed hållas ansvarig för skada på omgivningen, i detta fall sakskada, enligt MB:s regler, jfr MB 32:1. Skadan måste dock ha orsakats av en immission enligt MB 32:3, vilket i detta fall skulle kunna vara vattenflödet som kan betecknas som en annan liknande störning enligt MB 32:3 p 8. I ett fall, MÖD 2006:69 ansågs en översvämning orsakad av grävning falla in under denna punkt. Likaså har MB:s regler ansetts omfatta översvämningar till följd av rörledningsbrott (däremot inte skador till följd av att en kraftverksdamm svämmade över). Av allt att döma föreligger adekvat kausalitet mellan fördämningen och den inträffade skadan. Här har vi att göra med en aktiv handling. Om vi antar att säckarna inte hade placerats som de gjorde hade (troligen) dikesvallen inte brustit, kausalitet föreligger därmed. Huruvida kravet på adekvans också är uppfyllt beror på om det ur en fackmans perspektiv i efterhand går att säga att det låg i farans riktning att omdirigeringen av vattenflödet skulle kunna komma att orsaka att vallen brast med de åtföljande skadorna på Martinssons fastighet som följd. Med hänvisning till att det vare sig kan anses orts- eller allmänvanligt att en villafastighet översvämmas av vatten som strömmar in från ett dike beläget på den intilliggande fastigheten och detta heller inte skäligen bör tålas bör ansvaret anses vara strikt, MB 32:1. Även om det är Cavare som svarar för de vidtagna åtgärderna är kommunen ansvarig för skadan i egenskap av fastighetsägare, MB 32:6. Det kan tilläggs att kommunen inte behöver ägna sig åt näringsverksamhet för att omfattas av detta ansvar. Alternativt kan man tänka sig ett strikt ansvar grundat på allmänna rättsgrundsatser (principer). Den verksamhet som utövas kan knappast anses farlig, men HD har i NJA 1991 s. 720 tillämpat strikt ansvar även om verksamheten (fjärrvärmeverk) inte ansågs farlig. Prejudikatvärdet av detta fall är dock tveksamt, oavsett detta är det tveksamt om alla de rekvisit som HD ställde upp för ett skärpt ansvar vid icke-farlig verksamhet uppfyllda här.

5 Mot Cavare Som alternativ kan Riskia vända sig mot Cavare som svarar i egenskap av entreprenör MB 32:7. Resonemanget är i övrigt detsamma som ovan. Det kan tilläggas att det kan diskuteras om kommunen/cavare handlat i nöd vilket utgör en ansvarsfrihetsgrund. Om så skulle kunna anses vara fallet kan man vara fri från ansvar. + b) Även i detta fall övertar Riska skadelidandes rätt till skadestånd, FAL 8:19 med hänvisning till FAL 7:9. () Om poäng utgått i a)-svaret avseende den lagstadgade rätten till regress delas inte poäng ut här. Frågan är om förbudet mot hoppande regresser hindrar Riskia från att rikta talan mot Fluxus. I förevarande fall borde man kunna åberopa det s.k. hamnkransfallet, NJA 1986 s. 712, där HD lade fast att ett hopp kunde vara tillåtet när det förelegat risk för såväl omfattande saksom personskada. Här rör det sig visserligen om en utförd tjänst och inte som i hamnkransfallet om en produkt som orsakade skadan, det har anförts i doktrinen att HD:s ställningstagande kan föras tillbaka på att det handlade om en produktskada, men i övrigt påminner det hela om hamnkransfallet, elektricitet är farligt någon kunde mycket väl ha fått allvarliga skador eller rent av dött till följd av det bristfälliga arbetet. 2p Mot detta kan dock anföras att HD i annan praxis (jfr NJA 2007 s. 758) ställt sig avvisande till att låta hopp förekomma när det föreligger en kontraktskedja med likartade ansvarsfriskrivningar i varje led, detta dock med undantag för att underentreprenören handlat grovt vårdslöst eller åsidosatt uttryckliga säkerhetsföreskrifter. Rättsfallets betydelse utanför generalentreprenadsrätten har dock begränsats genom NJA 2014 s Om Riskia tillåts hoppa återstår frågan om hur mycket bolaget kan utkräva av Fluxus. Ansvarsfriskrivningen gäller naturligtvis inte gentemot Riskia som riktar ett utomobligatoriskt krav mot Fluxus. Om talan grundas på principalansvar, SkL 3:1, Kan Fluxus göra gällande att skadeståndet ska jämkas enligt SkL 3:6 (sakskada) och att praxis då påbjuder att ersättningen ska jämkas till att svara mot det belopp som kan utbetalas ur den föreliggande ansvarsförsäkringen, förutsatt att det avtalade ansvarstaket är normalt ställt i relation till Fluxus omsättning och verksamhet (jfr Åhlénsdomen). 2p

6 Av praxis följer att den omständigheten att det förelegat grov oaktsamhet hos de anställda inte förhindrar en jämkning enligt SkL 3:6, jfr NJA 1996 s. 118 (omnämns i kurslitteraturen). Vill Riskia ha ut full ersättning för sin skada måste man således hävda att det föreligger ett organansvar för Fluxus enligt SkL 2:1. Även i detta fall föreligger dock en möjlighet, om än begränsad, för Fluxius att få skadeståndet jämkat och i sådant fall med hänvisning till SkL 6:2. max 15 p

7 FRÅGA 2 Den 15 mars 2013 ingick Abdal Haifi köpeavtal om förvärv av fastigheten Landborgen 2:1 belägen i Ljusdal. Affären gjordes upp på bankkontoret i Mora där ett köpebrev upprättades i samband med att Abdal erlade köpeskillingen på 3 miljoner kronor. Abdal lånade pengar i banken för att finansiera förvärvet. Banken krävde säkerhet i fastigheten och begärde dessutom att Abdal skulle försäkra denna. Abdal ringde således upp försäkringsbolaget Gardera från bankkontoret och fick tala med en tjänsteman hos bolaget. Abdal förklarade att han just köpt en fastighet i Ljusdal och att han ville försäkra denna. Tjänstemannen svarade att det kunde man givetvis hjälpa honom med. Tjänstemannen frågade Abdal om adressen till fastigheten, om fastighetsbeteckningen och om det rörde sig om ett sten- eller ett trähus. Abdal svarade helt korrekt på alla dessa frågor. När tjänstemannen frågade hur stor boytan för byggnaden var svarade Abdal, enligt egen utsago, att han inte var riktigt säker på detta. Enligt Abdal ska tjänstemannen ha sagt att detta inte utgjorde något problem eftersom försäkringsbolaget kunde inhämta uppgifter om boytan från Lantmäteriets register. Parterna enades om att försäkringen skulle träda ikraft omedelbart samt att Gardera skulle sända över premieavi, försäkringsvillkor samt försäkringsbrev till Abdal på hans nya adress i Ljusdal. Enligt Abdal ska tjänstemannen ha sagt att har du några frågor är du alltid välkommen att höra av dig, annars hittar du allt du behöver veta på vår hemsida. Något ytterligare sades inte under samtalet som var ganska kort. Den 20 mars erhöll Abdal de utlovade dokumenten. Abdal betalade sin premie. År 2014 förnyades försäkringen och likaså år Abdal betalade hela tiden i enlighet med avtalet. Den 15 maj 2015 brann byggnaden ned. När Gardera skulle utreda skadan uppdagades att det hade det funnits en pizzeria i bottenplanet i det nedbrunna huset. Denna pizzeria hade funnits där redan när Abdal köpte fastigheten, Abdal hade övertagit hyresgästen i samband med förvärvet och fortsatt att hyra ut till denne. På andra våningen i byggnaden fanns inrymt en lägenhet, i denna bodde Abdal. På tredje våningen hade det funnits ett vindsutrymme som inte använts till något. Enligt det utfärdade försäkringsbrevet hade Abdal beviljats en villa/hemförsäkring. Med hänvisning till att Abdal hyrt ut en del av byggnaden till kommersiell verksamhet, borde han, enligt Gardera, rätteligen ha tecknat en fastighetsförsäkring för näringsidkare. Det kan tilläggas att Abdal deklarerat för hyresintäkterna från pizzerian och skattat för denna såsom inkomst av näringsverksamhet. Av det utfärdade försäkringsbrevet framgick att byggnadens boyta uppgick till 200 kvm. När man i efterhand kontrollerade fastigheten i lantmäteriets register framgår det där att det rörde sig om en kommersiell fastighet med en yta på 420 kvm. Det kan tilläggas att för kommersiella fastigheters del talar man inte om boyta utan om byggnadsyta. I försäkringsbrevet stod följande angivet boyta 200 kvm Efter detta stod det inom parentes uppgift inhämtas regelmässigt från Lantmäteriet. Gardera har åberopat en rad grunder till stöd för att de inte är skyldiga att ersätta skadan. Med hänvisning till att en villa/hemförsäkring inte omfattar en kommersiell byggnad menar bolaget att det inte föreligger ett giltigt försäkringsavtal.

8 Skulle ett avtal ändå anses ingånget omfattas skadan inte av försäkringsskyddet eftersom en villa/hemförsäkring gäller för privat bostad och inte för en kommersiell fastighet. Gardera menar vidare att om det skulle anses föreligga ett avtal mellan parterna som omfattar brandskada måste reglerna om företagsförsäkring vara tillämpliga på avtalet. Gardera menar att Abdal inte har rätt till ersättning eftersom han förtigit att det fanns en restaurang i byggnadens bottenplan. De menar att Abdal måste ha insett att detta var relevant för bolagets riskbedömning, vidare menar man att det rent av kan vara så att Abdal undanhållit detta förhållande för att få en billig försäkring. Gardera åberopar dessutom att Abdal lämnat bolaget en oriktig uppgift i samband med avtalets ingående avseende byggnadens yta varför ingen ersättning ska utgå av denna anledning. Gardera menar att uppgiften om 200 kvm måste komma från Abdal eftersom bolaget i sina interna noteringar angivet att uppgift kan ej inhämtas från Lantmäteriet. Gardera hävdar att när man slagit på fastigheten i Lantmäteriets register har man inte fått fram någon uppgift, oklart varför. Att någon på bolaget själv skulle ha kommit på att ange siffran 200 kvm är otänkbart. Ingen hos Gardera hade sett den försäkrade byggnaden när avtalet ingicks och kunde därför inte ha någon som helst uppfattning om hur stor denna var. Ingen hos Gardera vill heller vidgå att man på eget initiativ fört in uppgiften i försäkringsbrevet, ett sådant förfarande skulle f ö stå i strid med bolagets rutiner. Hade man fått fram en uppgift ifrån Lantmäteriet hade man givetvis uppmärksammat att det enligt registret rörde sig om en kommersiell fastighet och inte meddelat Abdal en villa/hemförsäkring. Man påpekar också att man tycker att Abdal borde ha reagerat när han fick försäkringsbrevet med uppgift om att det rörde sig om en villaförsäkring, tillika med en yta som endast var hälften så stor som den yta den försäkrade byggnaden egentligen hade. Gardera framhåller dessutom att det knappast tillhör vanligheten att man har en pizzeria inhyst i sin privata bostad. Abdal å sin sida påpekar inledningsvis att han inte förstår svenska så bra. Han har bara bott i Sverige i tio år och är inte så bekant med svenska försäkringsförhållanden. Eftersom han bodde i huset trodde han att det var riktigt att han fått en villa/hemförsäkring. Vidare menar han att han inte reagerade över den angivna boytans storlek eftersom den lägenhet han bodde i var ca 150 kvm stor, han hade inte trott att vinden och bottenplanet räknades in i den yta som låg till grund för försäkringen. Abdal har hela tiden trott att bottenplanet varit försäkrat via den rörelseförsäkring som pizzeriaägaren tecknat för sin verksamhet. Vindsutrymmet betraktade inte han som en boyta. Han hade stärkts i sin tro att uppgiften var korrekt i och med att det stod i försäkringsbrevet att uppgiften, som han tolkat det, inhämtats från Lantmäteriet. Abdal bestrider att det är han som angivit att boytan skulle vara 200 kvm, det måste vara någon hos Gardera som fyllt i denna siffra i försäkringsbrevet. Han har heller inte undanhållit uppgiften om att det fanns en pizzeria i huset för att få ett fördelaktigare avtal med försäkringsbolaget. Det kan tilläggas att om han inte får ersättning för skadan står han inför såväl en ekonomisk som social katastrof. Han överväger nu att stämma gardera men oroar sig för rättegångskostnaderna, Gardera menar nämligen att han inte kan använda sig av rättskyddet i villa/hemförsäkringen eftersom han inte har något giltigt försäkringsavtal. Dessvärre kan han inte erinra sig namnet på den tjänsteman som han talade med när avtalet ingicks, det var ju ändå mer än två sedan. Utred rättsläget!

9 TYPSVAR FRÅGA 2 Föreligger ett avtal? Ett försäkringsavtal utgör ett konsensualavtal, dvs. ett bindande avtal förutsätter inte någon särskild form. A har bett att få en försäkring, bolaget har, efter en del frågor om risken, accepterat hans anbud. Ett bindande avtal har därmed kommit tillstånd, en annan sak är att det kan diskuteras vad som utgör avtalsinnehåll. Bolaget verkar mena att A svikligen förlett bolaget genom att förtiga att byggnaden inrymde en pizzeria, (alternativt att det kan visas att A uppsåtligen angivit en felaktig yta på byggnaden) något som skulle göra avtalet ogiltigt, jfr FAL 4:2 1 st i jämförelse med AvtL 30. Med hänvisning till att bolaget i första hand tycks åberopa att A förtigit en viktig omständighet, har man utgå från att den undanhållna upplysningen var av betydelse för bolagets rättshandlande så länge inget annat visas (presumtion för kausalitet enligt AvtL 30 2 st), det ankommer dock på bolaget att visa att A haft en sviklig avsikt vilket kan bli svårt. (Som alternativ kan bolaget åberopa AvtL 33, ogiltighet enligt detta lagrum förutsätter ogiltighet dock att bolaget kan visa att A vid avtalsslutet måste ha insett att det skulle strida mot tro och heder att göra avtalet gällande.) En annan möjlighet är att bolaget vill försöka få avtalet ogiltigförklarat enligt förutsättningsläran. Huvudregeln är dock att var och en får bära risken för att de egna förutsättningarna för att ingå avtal är korrekta. Att lägga över risken för missförståndet avseende pizzerian på A kan å ena sidan kanske tyckas rimligt eftersom endast A kan ha kännedom om dess existens vid avtalsslutandet. Å andra sidan har bolaget inte ställt några frågor om hur fastigheten används eller vilken karaktär denna har. FB:s ombud verkar ha utgått från att det rörde sig om en vanlig villa. Missförståndet hade enkelt kunnat undanröjas om ombudet hade ställt lite fler frågor till A, något som talar för att FB, i enlighet med huvudregeln, själv bör få bära risken för att man inte fick någon upplysning om detta förhållande (denna lösning överensstämmer f.ö. väl med hur regeln om upplysningsplikt i konsumentförsäkringsfall är konstruerad). Vad omfattar försäkringsskyddet? Vad gäller försäkringsskyddet omfattning råder avtalsfrihet. Bolaget hävdar att försäkringen inte täcker brandskada på kommersiell fastighet. Avtalet kan antingen tolkas eller jämkas, AvtL 36. Här har parterna ingått ett avtal, men avtalsinnehållet har blivit felaktigt (dissens). Att parterna missförstått varandra innebär dock inte att ett avtal inte har kommit till stånd. Det ligger nära till hands att hävda att det här föreligger ett förklaringsmisstag på bolagets sida, AvtL 32 2 st. A har bett om att få en försäkring, bolaget har erbjudit honom en villa/hemförsäkring i den felaktiga tron att det rörde sig om en konsumentförsäkringssituation. A har accepterat bolagets anbud som bestod i ett erbjudande, enligt A har detta skett i god tro. Man kan därmed hävda att de villkor som omfattades av anbudet också utgör det materiella innehållet i avtalet. 3p

10 Ett annat sätt att resonera kan vara att man tolkar avtalsinnehållet i ljuset av den s.k. culpamodellen. Den som varit mest oaktsam vid avtalsslutandet får helt enkelt bära risken för att avtalet inte återger vad som var avsett. I detta fall talar mycket för att den part som varit mest oaktsam är försäkringsbolaget eftersom bolaget bör anses vara den som har störst inblick i vad som är väsentligt att känna till vid avtalsslutandet. Mycket talar alltså för att tolka avtalet till A:s fördel, dvs. att skadan ska omfattas av skyddet. Som ett alternativ kan A hävda att omständigheterna vid avtalets tillkomst gör det oskäligt att begränsa ansvaret så att det inte omfattar brandskadan på hans hus, AvtL 36. Vilka regler ska tillämpas på avtalet? Man kan argumentera både för och emot att tillämpa företagsförsäkringsreglerna på avtalet. För en sådan tillämpning talar partsställningen, A är uppenbarligen inte att betrakta som en konsument, samt riskens karaktär, det handlar inte om en traditionell villa utan om en sorts hyresfastighet. Mot en sådan tillämpning talar själva avtalsinnehållet. Om vi utgår från att A kan göra gällande att de villkor som omfattades av bolaget anbud (eller orena accept som sedan accepterades av A när han betalade premien) återger avtalets materiella innehåll, framstår det som märkligt att tillämpa företagsförsäkringsregler på ett avtal som måste ha utformats mot bakgrund av regelverket för konsumentförsäkringar och som tillika kallas för en konsumentförsäkring. Man kan också argumentera för att bolagets erbjudande implicit innefattade inte bara de villkor som avtalet bygger på utan även att avtalet omfattades av konsumentförsäkringsreglerna (om A varit konsument och det handlat om en villa hade ju något annat inte varit möjligt eftersom dessa regler är tvingande). 2p Förtigandets samt den oriktiga upplysningens betydelse för rätten till ersättning Inledningsvis kan konstateras att om vi tillämpar konsumentförsäkringsregler på avtalet så har A endast av en svarsplikt, FAL 4:1 1 st. Förtigandet avseende pizzerians förekomst kan därmed inte läggas honom till last (annat än om detta skett med svikliga avsikter (se ovan). Vad gäller boytan kan följande sägas. Om bolaget kan visa att uppgiften kommer från A och att den är felaktig (detta blir ju beroende av hur man tolkar begreppet boyta) samt att A varit oaktsam kan det bli tal om ett skäligt avdrag enligt FAL 4:2 (från svekfallet bortses här).

11 Om bolaget inte kan visa att uppgiften kommer från A har denne en korrigeringsplikt enligt FAL 4:1 2 st. Frågan är dock om han, när han fick försäkringsbrevet, insett att uppgiften var felaktig. Eftersom han fått frågan om boytan (detta har han ju vidgått) måste han i och för sig ha förstått att denna uppgift var av uppenbar betydelse för bolaget. Huruvida han också insett att uppgiften var oriktig när han såg denna i försäkringsbrevet är emellertid inte lika självklart mot bakgrund av omständigheterna i fallet. (Av försäkringsbrevet framgick att uppgift regelmässigt inhämtas från Lantmäteriet något som talar för att A kan ha haft skäl att, som han hävdar, tro att uppgiften var korrekt, A.s förklaringar till hur han trodde begreppet tolkades.). A svarar i och för sig för felaktigheten även om det skulle vara Lantmäteriet som lämnat uppgiften till försäkringsbolaget, men oavsett detta måste det visas att han insett att uppgiften var oriktig för att påföljd ska komma ifråga. Tillämpas företagsförsäkringsreglerna på avtalet blir FAL 8:8 tillämplig. A har i sådant fall en självständig upplysningsplikt, dvs. det kan bli tal om påföljd ifråga om förtigandet avseende pizzerian. Det räcker då att A varit oaktsam för att påföljd ska kunna göras gällande, FAL 8:9 2 st. Beroende på hur bolaget skulle ha hanterat en ansökan om försäkring kan påföljden i sådant fall bli att A överhuvudtaget inte är berättigad till ersättning alternativ att det görs ett prorata avdrag (betald premie sätts i relation till vad premien rätteligen borde uppgått till). Vad gäller korrigeringsplikten avseende byggnadens yta är förutsättningarna desamma som i konsumentförsäkringsfallet, dvs. A måste ha insett att uppgiften var felaktig för att det ska bli tal om en påföljd enligt FAL 8:9. Kan bolaget visa att den oriktiga upplysningen kommer från A samt att denne varit oaktsam blir det åter tal om att antingen neka ersättning fullt ut alternativt att göra ett prorataavdrag (åter bortses från svekfallet), FAL 8:9 2 st.