JUBN03 Kommersiell avtalsrätt TYPSVAR OMTENTAMEN VT 2018

Transkript

1 JUBN03 Kommersiell avtalsrätt TYPSVAR OMTENTAMEN VT 2018 Tid: Måndagen den 23 april 2018 kl Plats: Alfa Laval Agri Examinator: Eva Lindell-Frantz Tillåtna hjälpmedel: Allt utom internet, typsvar till gamla tentamensfrågor, mobiltelefon och tredje man. Studenterna får inte samråda med varandra Tentamenspoäng: Poäng per fråga: 10 Poäng totalt: 40 Anteckna ditt skrivningsnummer här och spara detta blad! Digital tentamenskod: Du ska alltid logga in med ditt STiL-id vid en digital tentamen. Ditt personliga STiL-id anger du där DigiExam efterfrågar ett Student code. Du ska alltid skriva ditt examinationsnummer samt de fyra sista siffrorna i ditt personnummer överst i svaret på varje ny fråga. Om legitimation ej uppvisas vid skrivningstillfället får studenten inte skriva tentamen. Välformulerade svar. Ange noggrant tillämpliga lagrum, även vilket stycke och vilken mening Du åberopar. Vikt fästes vid att svaren är fullständiga. Det är betydelsefullt att svaren är logiskt uppbyggda, motiverade (omotiverade svar ger inga poäng) och välformulerade kort, klart och koncist! Skrivningsnumret och de fyra sista siffrorna i Ditt personnummer skall anges på alla blad i samtliga svarshäften. Omslagssidan kommer att skiljas från svarsformulären innan dessa överlämnas till rättande lärare. Ditt namn förblir okänt för lärarna under rättning. Tentamensresultatet anslås 18 maj Lärare Eva Lindell-Frantz kommer till tentamen ca kl Lycka till!

2 FRÅGA 1 Det svenska företaget Kronan AB har ingått avtal med det danska företaget Godivo om försäljning av kubikmeter träplankor som ska använda vid husbygge. Parterna har enats om att godset transporteras FCA, INCOTERMS Godset ska skeppas ut från Göteborgs hamn och transporteras till Danmark av det svenska rederiet Nemo. Enligt avtalet ska godset levereras mot utfärdande av konossement, som ska vara daterat mellan den 20 juni och den 1 juli Parterna har, med undantag för betalningsvillkoren, enats om att sinsemellan tillämpa bifogade standardavtal, SVEA 2015, som Kronan brukar utnyttja i sin verksamhet. Lastningen av godset blir inte klar förrän den 2 juli. Kronans exportchef, som sköter kontakterna med Nemo, påtalar att det är viktigt för Kronan att konossementet dateras 1 juli eftersom man annars får problem, godset ska nämligen betalas med en remburs som öppnats av den danske köparen. Rederiets agent vill initialt inte gå med på att feldatera konossementet, men när Kronans VD skriftligen utfäster att Kronan kommer att hålla Nemo skadeslösa för den händelse att Nemo skulle få några krav riktat mot sig till följd av dateringen, faller hon till föga och går med på att föra in datumet 1 juli i konossementet. Godset anländer senare till Danmark än vad köparen förväntat sig, detta medför att Godivo hamnar i dröjsmål i förhållande till en av sina beställare och får erlägga ett vite till denne om DKR. Rederiet har i efterhand hävdat att man inte är bundet av dateringen i konossementet med hänvisning till att agenten saknade behörighet att föra in denna typ av uppgifter i dokumentet. Kronan AB menar att man uppfyllt sina förpliktelser avtalsenligt. Kronans VD påpekar dessutom att det aldrig vid avtalsförhandlingarna framkom att leveransdatumet hade någon större betydelse för Godivo. Utred i vad mån köparen kan erhålla ersättning för sin skada a) Från Kronan AB b) Från Nemo Av konossementet framgår att det lastade godset består av 100 units of wood marked 622X.. När godset kommer fram visar det sig att 17 av de 100 enheterna var märkta 522X. Köparen vägrar att ta emot dessa 17 enheter, trots att de inte skiljer sig från de övriga i fråga om kvalitet. Märkningen hade enbart att göra med Kronans bokföringssystem. c) Utred i vad mån Godivo kan erhålla prisavdrag från Kronan d) Utred i vad mån Godivo kan erhålla ersättning från Nemo motsvarande värdet på de 17 enheterna

3 TYPSVAR FRÅGA 1 a) Av SVEA 2015 följer, i den mån inte frågan regleras av avtalet, att svensk rätt är tillämplig, i detta fall KöpL eftersom det rör sig om ett köp inom norden, IKL 5, CISG 2. Av avtalet följer att dröjsmål föreligger om konossementet inte är daterat senast den 1 juli. För att köparen ska kunna göra påföljd gällande måste därmed först visas att konossementet feldaterats. Av Svea 15.2 följer att vite kan utgå vid dröjsmål, för att vite ska utgå måste dröjsmålet dock varat i minst en vecka. Någon annan påföljd är inte möjlig såvida inte säljaren förfarit uppsåtligt eller grovt vårdslöst. Här framgår inte vad som ligger till grund för förseningen, det tycks dock vara så att denna är hänförlig till Nemo (lastningen av fartyget inte klar i tid). Inte desto mindre konspirerar säljaren med rederiet angående dateringen av konossementet varför det kan ifrågasättas om den friskrivning som följer av avtalet kan göras gällande med hänvisning till den lojalitetsplikt som följer med avtalet, alternativt med hänvisning till 36 AvtL (senare inträffade förhållanden). Här kan man i sådant fall eventuellt tänka sig att tillämpa avtalets regel om skadestånd, (uppsåtligt kontraktsbrott). Av denna klausul följer emellertid att ersättning till tredje man inte omfattas av ansvaret. Med hänvisning till vad som sagts ovan (lojalitetsplikt, AvtL 36 ) är det dock möjligt att klausulen kan undanröjas varvid allmänna (svenska) principer om skadestånd i kontraktsförhållande kan göras gällande varvid skadestånd skulle kunna utgå på denna grund. 2p b) Frågan är om rederiets agent kan anses behörig att datera ett konsossement. Av SjöL 13:46 följer att konossementet ska undertecknas av transportören eller någon som handlar å dennes vägnar. Det rör sig här om en ställningsfullmakt där fullmaktens gränser avgörs av lag, avtal eller sedvänja (AvtL 10 ). I bedömningen får beaktas vad tredje man hade fog att förvänta sig. I praxis har dock en agent anses ha behörighet att datera ett konossement (1986 Lloyds report p 265). Det sagda betyder att rederiet kan hållas ansvarigt enligt SjöL 13:50. Några ansvarsbegränsningar kan inte göras gällande. c) Av avtalet som ingåtts följer att skadestånd kan utgå vid försumlighet att fullgöra avtalet. Frågan är därmed om detta exkluderar annan påföljd (uttömmande reglering).

4 Om avtalet ska utfyllas blir det med hjälp av KöpL. En förutsättning för prisavdrag är då att varan är behäftad med ett fel. Det är tveksamt om så skulle vara fallet här. d) Enligt SjöL 13:48 ska utfärdaren av konossementet i skälig omfattning undersöka om de lämnade uppgifterna om godset är korrekta. Här kan ifrågasättas om man kunde kräva att rederiet skulle kontrollera varenda planka för att notera dess korrekta identifikation. Till detta kan läggas att om märkningen varken har betydelse för kvalitet eller pris så föreligger ingen skada och då kan ersättning inte utgå på denna grund. (jfr Parsons V New Zealand Shipping Company, KB 548)

5 FRÅGA 2 Johanssons Maskin AB bedriver handel med utrustning för restaurangkök. Företaget har sina affärslokaler i Malmö och Kristianstad. Johanssons Maskin AB säljer och marknadsför bl.a. diskmaskiner och ugnar för restaurangkök producerad av AID AB, som ingår i den amerikanska koncernen FOOD PRODUCTION. Enligt en muntlig överenskommelse mellan Johan Johansson, ägare till Johanssons Maskin AB, och AID AB, har Johanssons Maskin AB fått exklusiv rätt att i Skåne samt Kronobergs län sälja produkter tillverkad av AID AB. Utöver denna överenskommelse har parterna inte reglerat sina inbördes relationer i något annat avseende. Samarbetet mellan AID AB och Johanssons Maskin AB hade fortlöpt utan problem i 26 år när Johan Johansson plötsligt fick ett skriftligt besked från AID AB som angav att AID AB inte längre ville sälja sin utrustning via Johanssons Maskin AB. I meddelandet angavs att Johanssons rätt till exklusivitet skulle upphöra inom två månader samt att allt samarbete skulle upphöra inom sex månader räknat från brevets datering. Order som inkom under de sista två månaderna skulle endast expedieras om den aktuella maskinutrustningen sålts till slutkund. Beskedet kom som en chock för Johan Johansson som just, investerat ett betydande belopp i sin utställningslokal i Malmö. Investeringen hade gjorts för att särskilt kunna framhäva AID:s produkt så fördelaktigt som möjligt och hade dessutom skett i samråd med AID AB:s försäljningschef. AID menar emellertid att man inte kan ta något ansvar för detta, eftersom det legat i Johanssons eget intresse att företa de investeringar som gjorts. Försäljningschefen har nyligen gått i pension och ersatts av en ny yngre förmåga. Johansson hävdar att han upparbetat en stor kundkrets för AID:s produkter, inte minst i det krogtäta Skåne. Han har de senaste åren sålt i genomsnitt 12 diskmaskiner från AID om året. Hans vinstmarginal på dessa har i genomsnitt legat på kronor per maskin. Vad gäller ugnarna har han likaså i genomsnitt sålt 12 sådana om året. Vinstmarginalen har legat på kronor per ugn. Johansson menar att många krogar i hans distrikt inom kort kommer att vilja byta ut sina diskmaskiner respektive ugnar eftersom AID AB nyligen lanserat produkter som är betydligt energisnålare än de tidigare varianterna. Enligt Johanssons erfarenhet är de flesta restaurangägare trogna det varumärke man lärt sig att uppskatta. Att försöka hitta en alternativ produkt lär bli svårt, kanske rent av omöjligt. a) Definiera de rättsfrågor du menar att tvisten ger upphov till. b) Diskutera vilka rättigheter du menar att Johanssons Maskin AB kan ha i den uppkomna situationen. c) Antag att det istället hade varit så att Johansson mot provision förmedlat kunder till AID AB, hade detta förändrat din bedömning i b-uppgiften (du kan bortse från investeringarna i Malmölokalen)?

6 TYPSVAR FRÅGA 2 a) Inledningsvis kan konstateras att parterna tycks vara eniga om att det förelegat ett återförsäljaravtal dem emellan. Fallet aktualiserar därmed tre rättsfrågor, längden på uppsägningstid, en eventuell rätt till skäligt avgångsvederlag samt en eventuell rätt till skadestånd (ren förmögenhetsskada, onyttig investering i lokalen). b) Någon lagstiftning som reglerar denna typ av avtal finns inte. I NJA 2009 s. 672 slogs det fast att återförsäljarens rätt till uppsägningstid respektive till kompensation i form av avgångsvederlag får bestämmas mot bakgrund av lagbestämmelser på liknande områden (HagL), praxis, samt förekommande standardavtal. Även regler i DCFR kan beaktas. De omständigheter som åberopats i detta fall, avtalstidens längd, svårigheter att ställa om verksamheten samt investeringarna i lokalerna utgör i sak inget argument att frångå den praxis som HD etablerat i NJA 2009 s. 672 avseende uppsägningstidens längd. Analogier på HagL avseende rätt till avgångsvederlag bör endast komma ifråga när skyddsbehovet för säljaren framstår som särskilt starkt, framförallt när denne intagit en osjälvständig ställning i förhållande till leverantören, vilket knappast verkar vara fallet här. Dock kan konstateras att i och med att exklusiviteten inte får gälla hela uppsägningstiden (6 månader) så orsakas Johansson en skada kopplat till de två sista månaderna av uppsägningstiden. Parternas överenskommelse bör gälla med oförändrade villkor under hela uppsägningstiden. Med viss bevislättnad bör man kunna utgå från att Johansson skulle ha kunnat sälja 4 maskiner under den tid han varit berättigad till exklusivitet, skadestånd bör därmed kunna utgå med 4 x kronor. Vad gäller investeringarna i lokalen så gjordes dessa under den tid parterna hade ett avtalsförhållande. Detta avtalsförhållande ger upphov till en lojalitetsplikt. Det är möjligt att man utifrån denna skulle kunna argumentera för att Johansson skulle kunna vara berättigad till ett skadestånd för hela eller en del av den kostnad han investerat i Malmö lokalen. HD T c) I sådant fall hade Johansson agerat som handelsagent och därmed omfattats av HagL tvingande skydd, vilket innebär en rätt till sex månaders uppsägningstid, 24, samt en rätt till avgångsvederlag enligt 28.

7 FRÅGA 3 Försäkringsbolaget Alla har specialiserat sig på att försäkra fastigheter. Anna är VD för Alla. Bengt arbetar som skadereglerare, dvs. han samlar bl.a. in information om en inträffad skada, allt för att säkerställa att en skada regleras på ett rättvist sätt mellan försäkringsbolaget och den skadelidande. Alla anlitar Bengt som skadereglerare. Dina driver en hotellrörelse. Hon äger även själva fastigheten med hotellbyggnaden på. Den är försäkrad hos Alla till ett värde om 15 miljoner kr, vilket motsvarar fastighetens marknadsvärde. Det är ekonomiskt tufft i hotellbranschen. Dina har därför betalat försäkringspremien om kr lite för sent. Hennes försäkring löpte ut den 28 februari och hon betalade premien först den 3 mars. Pengarna fanns på Allas bankkonto den 5 mars. Dina tyckte inte att det gjorde någonting eftersom försäkringen enligt försäkringsavtalet skulle gälla igen, dagen efter betalningen av försäkringspremien ägt rum. Dessvärre brann hela hotellbyggnaden ned den 4 mars. När Bengt, på uppdrag av Alla, besökte brandolycksplatsen lovade han Dina att försäkringen gällde trots att betalning av försäkringspremien gjordes först den 3 mars. När Anna får reda på Bengts löfte till Dina blir hon ursinnig och vägrar godta Bengts utfästelse. Anna kontaktar Dig för att få hjälp. a) Hjälp Anna att utifrån olika möjliga mellanmanssituationer reda ut begreppen om Alla enligt försäkringsavtalet måste betala försäkringsersättning till Dina. b) Förändras Ditt svar på fråga a) om det är Anna själv som har lovat Dina att försäkringen gäller? c) Vilka processuella överväganden förutom de som kan ha angetts ovan bör Dina göra innan hon väcker talan mot Alla?

8 FRÅGA 4 A och B är båda näringsidkare och har ingått ett avtal om leverans av en större maskin. A är säljare och B är köpare. Parterna skriver ihop ett eget avtal innehållande vissa klausuler, bland annat pris och leveranstid. Övriga frågor ska enligt avtalet regleras av standardavtalet NL 17. Leveranstiden anges till den 23 april 2018 och priset är kr. Priset ska betalas med 10 % i förskott och resterande vid leverans. Av olika omständigheter blir leveransen försenad. B, som hade planerat en mängd olika tester av maskinen och för detta hyrt in personal, inser att detta kommer sluta med en stor förlust, eftersom han inte kommer att kunna ha någon användning av den inhyrda personalen (eftersom det inte finns någon maskin de kan arbeta med). Han vill därför på något sätt ha ersättning av A för dessa förluster. Anledningen är enligt B att om A inte hade varit försenad hade dessa förluster aldrig uppstått. A bestrider kravet och menar att hon inte har någon skyldighet att ersätta dessa utgifter. Leverans sker den 11 maj Punkterna 16 och 17 i NL 17 har följande innehåll (delvis nerkortade). 16. Levererar inte säljaren Produkten i rätt tid, har köparen rätt till vite från den tidpunkt leverans skulle ha skett. Vitet ska utgöra 1 % av det avtalade priset för varje påbörjad vecka förseningen varar. ( ) Vitet förfaller till betalning vid skriftligt krav från köparen, dock tidigast när Produkten i sin helhet levererats eller vid tidpunkten för hävning enligt punkt 17. Köparen förlorar sin rätt till vite, om han inte har framställt skriftligt krav härom inom sex månader efter att leverans skulle ha skett. 17. ( ) Bortsett från vite enligt punkt 16 och hävning med begränsad ersättning enligt denna punkt 17 är varje krav från köparen med anledning av säljarens försening uteslutet. B kräver betalning av A med anledning av dröjsmålet och stämmer A i domstol. Det yrkade beloppet från B uppgår till kr. I kravet ingår vitesbeloppet samt kostnader för den inhyrda personalen, vilken B redan har betalat till det bemanningsföretag som hyrde ut personalen. A vägrar och hänvisar till vitesklausulen i NL 17. a) Mot bakgrund av omständigheterna ovan, har B rätt till ersättning och i så fall med hur mycket? b) Påverkas svaret i fråga a) om B inte hade drabbats av någon förlust med anledning av dröjsmålet? B kommer under processen också med invändningen att NL 17 inte hade trätt i kraft när parterna ingick avtalet, utan att dispositiv rätt gäller istället. A menar tvärtom att NL 17 visst ska tillämpas. c) Vad gäller i detta fall? A och B blir sedan osams om ytterligare frågor med anledning av ett annat avtal. Detta avtal innehåller inga referenser till några standardavtal eller liknande. Däremot innehåller avtalet en vitesklausul enligt följande. Om A bryter mot punkten 8 i avtalet ska A betala kr till B. Avtalet är skrivet av B, som är den av parterna som har bäst insikt i både den kommersiella avtalsrätten och de produktionstekniska förutsättningarna. B är också den som förklarar för A vad punkten 8 innebär att A ska göra, och att avtalet och dess innehåll är något som gynnar både A och B.

9 A bryter emellertid mot punkten 8 och det blir ytterligare en domstolsprocess mellan A och B. Som en konsekvens av processen har A skaffat sig ett juridiskt ombud som anser att förpliktelsen i punkten 8 är ogiltig. B kräver i första hand ersättning med kr av A (med stöd av vitesklausulen), samt i andra hand ersättning för de kr som han har haft i faktiska utgifter men som om punkten 8 ogiltigförklaras är utan nytta. A bestrider samtliga B:s yrkanden och invänder under processen bland annat att punkten 8 är ogiltig. Båda parter argumenterar för hur de anser att domstolen ska döma. B hänvisar bland annat till följande uttalande från NJA 2012 s som enligt honom ska ge rätt till skadestånd trots att huvudförpliktelsen är ogiltig. 21. Mot den angivna bakgrunden kan det inte anses finnas något absolut hinder mot att lägga allmänna lojalitetshänsyn till grund för en rätt till ersättning enligt principerna om culpa in contrahendo också när det gäller fastighetsköp (jfr Kleineman, a.a., s. 453 och Folke Grauers, Fastighetsköp, 20 uppl. 2012, s. 71). Har en köpare av oaktsamhet skapat en befogad men i sak oriktig tillit hos säljaren om att ett bindande avtal om fastighetsköp har ingåtts eller kommer att ingås och har säljaren drabbats av kostnader eller annan skada därför att han har handlat på grundval av denna tillit, så bör det beroende på de närmare omständigheterna kunna medföra skyldighet att utge skadestånd enligt tillitsintresset. Motsvarande ansvar bör en säljare ha. Domstolen kommer fram till att p. 8 i avtalet är ogiltig. d) Med förutsättningen att punkten 8 är ogiltig, har B rätt till ersättning och i så fall hur mycket?

10 TYPSVAR FRÅGA 4 a) a) Nej. Vitesklausulen i NL 17 är exklusiv i fråga om dröjsmål. Detta gör att vitet är det enda belopp som utgår vid förse-ning, och det oavsett vilka förluster som dröjsmålet har skapat. Dröjsmålet uppgår till 3 påbörjade veckor. Vitet ut-går med 1 % av det avtalade priset per påbörjad vecka, det vill säga sammanlagt kr. Detta belopp har B rätt till. Resterande går inte att kräva, vilket följer av principen om avtalsbundenhet. Har parterna avtalat om en viss fråga är det bestämmelserna i avtalet som gäller i förhållande till den dispositiva rätten. b) Nej. Ett vitesbelopp utgår som huvudregel utan att någon faktisk skada behöver styrkas om inte annat framgår av avta-let. I NL 17 finns ingen sådan bestämmelse, och därför sak-nar eventuell skada betydelse i detta fall. c) B:s invändning saknar betydelse. Under förutsättning att in-nehållet i NL 17 inte strider mot tvingande bestämmelser ingår det i parternas avtalsfrihet att själva bestämma vilka regler som ska styra deras avtal. Att avtalet inte hade trätt i kraft spelar därför ingen roll. d) Nej. Vitesklausulen kräver en giltig huvudförpliktelse för att dess belopp ska förfalla till betalning. Eftersom huvudför-pliktelsen i detta fall är ogiltig kan ersättning därför inte fås genom vitesklausulen. Detta betyder emellertid inte att det saknas möjligheter för ersättning. Men i så fall bygger inte ersättningen på avtalsvitet utan är en utomkontraktuell er-sättningsskyldighet. Denna gäller enligt uttalandet från Högsta domstolen främst i fråga om fastighetsöverlåtelser men kan under vissa förutsättningar appliceras direkt eller analogt även i andra sammanhang, vilket tydligen är det B hävdar här. Ersättningsskyldigheten bygger på vårdslöshet och är begrän-sad till det negativa intresset. Det negativa intresset motsva-ras i detta fall av de faktiska utgifter som B har haft, det vill säga kr. Men ersättningsskyldigheten gäller bara un-der förutsättning att A har varit vårdslös. Detta framgår bland annat av NJA 2012 s Vårdslösheten ska i sin tur ha skapat en uppfattning att ett giltigt avtal har ingåtts. Av frågan framgår inte att A skulle ha varit vårdslös på sätt att det kan grunda en skadeståndsskyldighet. Istället är det B om någon som har varit vårdslös, och därmed saknas förutsättningar för att döma ut något skadestånd till B.