DEN GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS-EG-FÖRSAMLINGEN 25 juni 2003 AVS-EU 3587/B/03 BETÄNKANDE om barns, särskilt barnsoldaters, rättigheter Utskottet för politiska frågor Föredragande: Vitaliano Gemelli Ephraïm Kamuntu (Uganda) RR\508400.doc APP/3587/B
MOTIVERING Sex hundra miljoner barn lever i extrem fattigdom och miljoner barn dör varje år av sjukdomar som går att förhindra. Mer än två tredjedelar av de barn som varje år dör i Afrika är nyfödda, vaccineringen av afrikanska barn har minskat sedan 1990. 150 miljoner barn i världen är undernärda. Mer än 10 miljoner barn i Afrika har blivit föräldralösa till följd av hiv/aids, de utgör 95 procent av alla barn som blivit föräldralösa till följd av hiv/aids i världen. Två miljoner flickor i världen hotas varje år av könsstympning. I motsats till barn i andra delar av världen som har en ständigt ökande förväntad medellivslängd, har barnen i Afrika syd om Sahara en förväntad medellivslängd som understiger deras far- och morföräldrars. 125 miljoner barn går inte i skolan; mer än 40 miljoner av dem lever i Afrika söder om Sahara, de flesta är flickor. 150 miljoner barn lämnar grundskolan utan att ha lärt sig läsa och skriva och 860 miljoner personer i utvecklingsländerna är analfabeter. Andelen barn i grundskola i Afrika söder om Sahara är den minsta i världen. Antalet barn som drabbas av väpnade konflikter ökar, användningen av dem som soldater har blivit allmän i och med utvecklingen av lätta arméer, idag används 300 000 barn i världen som soldater av regeringsstyrkor och väpnade oppositionsgrupper, särskilt i flera afrikanska länder som t.ex. norra Uganda, Liberia, Demokratiska republiken Kongo, Burundi, Elfenbenskusten och Somalia. Sedan 1990 har mer än två miljoner barn dödats och sex miljoner sårats allvarligt i konflikter 1. 250 miljoner barn i åldrarna 5-14 år arbetar 50 till 60 miljoner under farliga, omänskliga och oacceptabla förhållanden 2 ; barn används i hushållen som slavar, på plantager eller fabriker, barns säljs för att betala skulder, ofta har de inte registrerats vid födseln, de mister all kontakt med sin familj, de går inte i skolan, de är dömda till undergång 3. Mellan 700 000 och två miljoner kvinnor och barn faller varje år offer för gränsöverskridande internationell människohandel. 120 miljoner barn lever på gatan, ibland är de 3-4 år, ett fruktansvärt liv vind för våg med våld och faror som ofta kostar dem livet. Mer än hälften av fördrivna och flyktingar i världen är yngre än 18 år och 80 procent är kvinnor och barn. Ett stort antal barn är skilda från sina familjer, fråntagna sin rätt till utbildning, utvisade ur länder där de sökt sin tillflykt, instängda i flyktingmottagningar 4. Barnen till tredjelandsmedborgare i Europeiska unionen blir ofta förvägrade rätten till utbildning på grund av att staterna inför mer och mer byråkratiska förfaranden vid 1 Förenta nationerna, säkerhetsrådet: Rapport från generalsekreteraren om barn och väpnade konflikter, 26 november 2002. Olara Otunnu, uttalande i FN:s säkerhetsråd, öppen debatt om barn och väpnade konflikter, 14 januari 2003. Human Rights Watch: Kidnappning och rekrytering i norra Uganda, mars 2003. 2 ILO, IPEC:s aktion mot barnarbete viktigare händelser 2002; ILO: Varför en ny ILO-konvention om barnarbete? 3 Children s Rights: A second Chance, Save the Children Alliance 2001. 4 EU:s nätverk av oberoende experter på grundläggande rättigheter, rapport om situationen år 2002 för de grundläggande rättigheterna i EU och dess medlemsstater, mars 2003. APP/3587/B 2/6 RR\508400.doc
hanteringen av deras ärenden 1, vare sig de är asylsökande, fördrivna eller saknar identitetshandlingar 2. Våld mot barn i familjer och institutioner är vanligt och går alltför ofta ostraffat. Barnpornografi och sexuellt 3 utnyttjande av barn ökar oroväckande genom utvecklingen av ny kommunikationsteknik och öppnandet av särskilt de europeiska gränserna 4. I. Den rättsliga ramen 1. Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter Det dröjde ända till 1989 innan rättsreglerna om skydd för barn fördes samman i ett enda instrument, konventionen om barnets rättigheter, som har godkänts av hela det internationella samfundet och som entydigt fastställer de rättigheter som alla barn måste åtnjuta, oberoende av sitt födelseland och föräldrarnas identitet, sitt kön, sin religion eller sitt sociala ursprung I dag har alla länder i världen utom Förenta staterna ratificerat konventionen om barnets rättigheter och många konventionsstater har dragit tillbaka sina ursprungliga invändningar. Inget annat människorättsinstrument har på så kort tid fått ett så starkt stöd. Konventionen har bidragit till att andra internationella instrument om de mänskliga rättigheterna har utarbetats, däribland två protokoll det ena om barns deltagande i väpnade konflikter och det andra om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi och nya bestämmelser om internationella adoptioner, barnarbete och rättvisa för minderåriga. På nationell nivå har ett antal nya lagar som uttryckligen garanterar barns rättigheter antagits, och befintliga bestämmelser har ändrats så att dessa rättigheter uttryckligen anges; i alla länder har reformer gjorts för att anpassa nationella lagar och författningar till principerna i konventionen om barnets rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter ålägger konventionsstaterna att främja och uppmuntra internationellt samarbete för att steg för steg förverkliga barnens rättigheter i alla sammanhang och att stödja länder som saknar resurser och kapacitet för detta 5. I samband med detta bör man ta särskild hänsyn till utvecklingsländernas behov. Fyra av millenniemålen hänvisar specifikt till barn, vilket var en starkt pådrivande kraft för barn när det gäller att skapa en ram för en barninriktad utvecklingspolitik 6. Genom förklaringen och handlingsplanen A World Fit For Children, som antogs vid FN:s nationalförsamlings särskilda möte om barn i maj 2002 1, förband sig 190 delegationer å sina 1 Den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, resolution om det nya partnerskapet för Afrikas utveckling, Brazzaville, 3 april 2003. 2 Human Rights Watch, Barnens rättigheter, världsrapport 2002. 3 UNICEF ; andra världskongressen mot sexuellt utnyttjande av barn för kommersiella ändamål ; Yokohama, december 2001. 4 Förenta nationerna, årlig rapport från den särskilde föredraganden om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, 11 april 2003. 5 artiklarna 4, 24 och 28 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. 6 UNICEF, The Millenium Development goals - They are about children - NY, 2003. Förenta nationerna, generalförsamlingen, Kampanjplan för genomförandet av millennieförklaringen, 6 september 2001, A/S6/326 RR\508400.doc 3/6 APP/3587/B
regeringars vägnar att arbeta för en tidsbestämd uppsättning mål för barn och ungdomar. Betoningen låg framför allt på hälsofrågor, utbildning av hög kvalitet och kamp mot utnyttjande och våld och hiv/aids 2. 2. Regionala framsteg Viktiga framsteg har också skett regionalt, eftersom OAU har antagit den afrikanska stadgan för afrikanska barns rättigheter och välbefinnande; den är det första regionala instrumentet av detta slag och trädde i kraft 1999. I Cotonouavtalet hänvisas direkt till konventionen om barnets rättigheter. Artikel 26 föreskriver att samarbetet inom ramen för Cotonouavtalet understödja strategier, åtgärder och insatser som har till syfte att skydda barns och ungdomars rättigheter, särskilt flickors rättigheter. Barnen nämns också särskilt i artikel 11 som ägnas åt stärkandet av freden och konfliktlösning samt i artikel 70 om handel och normer för arbetslivet. Trots denna positiva utveckling är det långt ifrån alla EU:s medlemsstater och AVS-stater som har ratificerat de internationella instrumenten om skydd för barn, och genomförandet av dem är långt ifrån slutfört. 3. Särskilda framsteg som gäller barnsoldater I dag finns det, från den amerikanska kontinenten till Afrika, från Europa till Mellanöstern och Asien, ingen barngrupp som blivit så totalt utsatt som barn som drabbas av väpnade konflikter. Ca 300 000 flickor och pojkar under 18 år utnyttjas för närvarande som barnsoldater i regeringsstyrkor och väpnade oppositionsstyrkor i mer än 30 länder i världen. Barn dödas och lemlästas, barn mister sina föräldrar och skiljs från sina familjer, barn fördrivs och traumatiseras, barn får ingen skolundervisning och läkarvård, barn kidnappas och utnyttjas sexuellt, barn lemlästas av personminor, barn utnyttjas som barnsoldater och lämnas med djupa emotionella ärr och trauman. Det är under och efter konflikter som barn är mest utsatta för sådana företeelser som människohandel, sexuellt utnyttjande, bristande utbildning och hälso- och sjukvård. Under 1990-talet har mer än två miljoner barn dödats till följd av väpnade konflikter, över en miljon har blivit föräldralösa, över sex miljoner har sårats allvarligt eller invalidiserats och över tio miljoner har fått allvarliga psykiska men. Ett stort antal barn, särskilt flickor, har utsatts för våldtäkt och andra former av sexuella övergrepp som ett medvetet led i krigföringen. I dag har över 20 miljoner barn fördrivits av krig inom och utom sina länder och ca 800 barn dödas eller lemlästas varje månad av personminor. Tillverkningen av billiga småvapen som är lätta att få tag på har också bidragit till problemet det har blivit mycket enklare att göra soldater av unga barn. Till och med en treåring kan ta isär och sätta ihop dessa lätta och lättanvända vapen. 1 UNICEF, "Nous les enfants: examen de fin de décennie de la suite donnée au Sommet Mondial pour les enfants", 2001 och senare utg. 2 UNICEF, A year later, children still waiting for Leaders to deliver, goals agreed to by all nations in May 2002 are slow to take hold, maj 2003. APP/3587/B 4/6 RR\508400.doc
Framsteg Som ett resultat av omfattande internationella kampanjer under senare år har viktiga nya internationella standarder lagts till rambestämmelserna om skydd för krigsdrabbade barn. Det frivilliga protokollet till konventionen om barnets rättigheter om barn och väpnade konflikter fastställer en åldersgräns på 18 år för obligatorisk rekrytering och direkt deltagande i fientligheter, och ålägger konventionsstaterna att höja minimiåldern för frivillig rekrytering till lägst 16 år. I Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen rubriceras värvning, uttagning till krigstjänst eller användning i fientligheter av barn under 15 år, liksom attacker på skolor och sjukhus och allvarliga sexuella våldsbrott, som krigsförbrytelser. ILO:s konvention nr 182, som trädde i kraft i november 2000, definierar användningen av barnsoldater som en av de värsta formerna av barnarbete och fastställer minimiåldern för tvångsrekrytering eller obligatorisk rekrytering till 18 år. Den afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välbefinnande det första regionala avtalet, som inför 18 år som minimiålder för all rekrytering till och deltagande i fientligheter trädde i kraft i november 1999. Att frågan om krigsdrabbade barn förts upp på FN:s säkerhetsråds dagordning. En milstolpe i utvecklingen är att FN:s säkerhetsråd formellt har försäkrat att skyddet och säkerheten för barn som drabbats av konflikter är ett freds- och säkerhetsintresse som har en legitim plats på dess dagordning. Säkerhetsrådet har nu infört praxis att hålla en årlig debatt om denna fråga. Dessutom har säkerhetsrådet intagit en viktig ståndpunkt när det gäller utnyttjandet av barn som soldater. I resolution 1379 (2001) krävde säkerhetsrådet att generalsekreteraren skulle tillhandahålla en lista över parter som rekryterar eller använder barn i konfliktsituationer för att föras upp på säkerhetsrådets dagordning. Genom listan skapas nya möjligheter för första gången har en officiell rapport offentligt nämnt och förtecknat de personer som är ansvariga för att brutalisera barn i konfliktsituationer. Genom att begära denna lista har säkerhetsrådet sänt ut ett starkt politiskt budskap om att de som kränker barns rättigheter under konflikter inte gör detta ostraffat utan kommer att ställas till svars för sitt handlande. Straffrihet kan aldrig accepteras. För att utkräva ansvar måste rättsliga normer respekteras, och de normer som införts av Romstadgan om den internationella brottmålsdomstolen har historisk betydelse för att skydda barn som drabbats av väpnade konflikter. Även det sätt på vilket den omfattande spridningen av och handeln med småvapen och lätta vapen (SALW) påverkar barn bör belysas. Barn drabbas direkt av att delta som soldater i konflikter. Den negativa påverkan av SALW på barnen i konflikt- och efterkonfliktlägen är särskilt påtaglig idag, när utbredningen av inbördeskrig och konflikter som leds av ickestatliga aktörer, milis och informella arméer utsätter ett växande antal barn för risken att vare sig de vill eller inte bli indragna i sådana oreglerade former av våld. Säkerhetsrådets resolution 1460 (2003), Urges Member States, in accordance with the United Nations programme of Action on Small Arms and Light Weapons to prevent, Combat and Eradicate the Illicit Trade in Small Arms and Light Weapons, to take effective action through, inter alia, conflict resolution and the development and implementation of national legislation, in a manner which is consistent with existing responsibilities of States under relevant international law, to control the illicit trade of small arms to parties in armed conflict that do RR\508400.doc 5/6 APP/3587/B
not respect fully the relevant provisions of applicable international law relating to the rights and protection of children in armed conflict (uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med FN:s handlingsprogram för lätta vapen vidta kraftfulla åtgärder genom bl.a. konfliktlösning och utvecklandet och genomförandet av nationell lagstiftning, på ett sätt som är förenligt med staternas folkrättsliga ansvar, att kontrollera olaglig handel med lätta vapen till parter i väpnade konflikter som inte respekterar tillämpliga bestämmelser i gällande internationell rätt i fråga om skydd av barn och barns rättigheter vid väpnade konflikter och kräver vidare an assessment of violations of rights and abuses of children in armed conflict, including in the context of illicit exploitation and trafficking of natural resources and of illicit trafficking of small arms in conflict zones (en bedömning av kränkningar av barns rättigheter och övergrepp mot barn vid väpnade konflikter, bl.a. i samband med olagligt utnyttjande och handel med naturresurser och olaglig handel med lätta vapen i konfliktområden) II. Den politiska viljan Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingens politiska förklaring om barns rättigheter Fattigdomen förblir det största hindret att övervinna för att barns rättigheter skall kunna börja respekteras. Och ändå är de resurser som krävs för att fylla barnens grundläggande behov blygsamma 1. Det främsta hindret är inte brist på medel utan brist på politisk vilja att prioritera barnens rättigheter. Våld är den yttersta kränkningen av barns rättigheter, särskilt det våld som drabbar barn som direkt eller indirekt berörs av väpnade konflikter. Att arbeta för att bygga fred bör vara ett av våra viktigaste mål. Vi lovar att i vår egenskap av gemensam parlamentarisk församling utöva påtryckningar på våra regeringar, våra parlament och på de internationella instanser där vi är medlemmar för att barnens rättigheter slutligen skall bli vår gemensamma prioritering, särskilt kampen mot fattigdom och olika former av våld. 1 Kostnaderna för att ge alla tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, vatten och avlopp uppgår bara till 70-80 miljarder dollar extra per år enligt uppskattningar som gjorts av Världsbanken och FN. AVS-länderna ägnar emellertid i allmänhet en större del av sin budget till försvaret än till grundundervisning eller medicinsk primärvård, medan länderna i Europa lägger tio gånger mera medel på försvaret än på det offentliga utvecklingsbiståndet. (Källor: Världsbanken, OECD, UNDP, Unicef). APP/3587/B 6/6 RR\508400.doc